#P1Debatt ”Hur mycket ojämställdhet tål Sverige?” Mina intryck från första parkett
avatar

Så var det dags för mig att börja ”debatten om P1 debatten”. Här kommer jag att nämna några punkter om vad jag sade och uppfattade. Jag har inte lyssnat på den inspelade debatten än och har inga transkriberingar klara i dagsläget heller så detta är direkt från minnet.

Först de frågetecken som dök upp

* Det pratades en hel del om kvinnoyrken med kvinnolöner men var fanns svaren gällande lönerna för mansyrken som polis, brandman och kriminalvårdare? För att prata om manslöner och kvinnolöner så hade professorn i nationalekonomi Eskil Wadensjö av allt att döma dålig koll på lönerna i likvärdiga mansyrken. Vi pratade ju om vården och då måste man jämföra med likvärdiga mansyrken i stora myndigheter i offentliga sektorn också.

* Professorn i litteraturvetenskap Ebba-Witt Brattström tog upp regeringens utredning Män och Jämställdhet (Mansutredningen) och frågade om jag hade läst den. vilket jag svarade jag hade varefter jag kritiserade avsaknaden av forskare från icke-feministiska perspektiv. Döm om min förvåning när hon svarar med en hänvisning till svenska forskare??? I följande replikskifte hinner jag påpeka att maskulinitetsforskaren Michael Kimmel (som refereras i av henne nämnda utredning) knappast är svensk.

Det är heller inte maskulinitetsforskaren Raewyn Connell. De är allt annat än svenska, däremot finns de i svenska utredningar, till skillnad från exempelvis Roy Baumeister, Catherine Young och Miles Groth som inte tillhör den feministiska mansforskningen utan den mer förutsättningslösa forskningen Male studies (mansfrågor). Jag får tacka Brattström för att hon hänvisade till mansutredningen, synd vi inte hade mer utrymme att gå igenom mina invändningar om ”Män och jämställdhet” men nya läsare kan se Del 1 och Del 2 samt Del 3.

Kort sagt, när vi pratar om forskning på mansfrågor (problem som främst drabbar män) så finns det två helt olika skolor. Vi kan för enkelhetens skull kalla dem Kimmelskolan och Baumeisterskolan. De är olika som natt och dag. Michael Kimmel författare till ”Guyland – The perilous world where boys become men” ser män som ett problem. Roy Baumeister, författare till ”Is there anything good about men? – How cultures flourish by exploiting men” ser att män har problem. Forskarduon Nathanson & Young sågar Kimmels bok i den akademiska tidskriften New Male Studies #3 2013 (utgiven av Australian Institute of male health and studies).

 Sedan har vi storbolagens styrelser.

Enligt en genomgång som gjorts är/var styrelsemedlemmarna på de 30 största bolagen på Stockholmsbörsen (OMXS30) cirka 55 år gamla. Att dagens högskola har 60% kvinnliga studenter (vilket upprepades flera gånger under programmet) är irrelevant av följande tre anledningar:

1) Dels så är det 60% kvinnor i genomsnitt över hela högskolan medan bara vissa kurser leder till styrelser. Det är inte genomsnittet som är urvalskriterium för vilka från högskolan som finns i styrelser.

2) Dels så ger dagens studenter inte utslag idag utan först när de når styrelseålder. I genomgången av storbolagen så var männen 58 år och kvinnorna 53 år. Bara två personer ( bägge kvinnor) var under 40. Dagens styrelsemedlemmar tog examen på 70-90 talet. Det är då det inte fanns tillräckligt med utbildade kvinnor – inte idag.

3) Slutligen så är det ingen garanti att de bästa personerna finns i den största gruppen. Exempelvis Danica Kragic är professor i robotteknik på KTH, andelen kvinnor i det fältet är 3% så kvinnliga professorer verkar överrepresenterade i förhållande till andelen kvinnliga studenter.  Att det bara var 3% kvinnor hindrar inte att en kvinna (Danica) är bland de bästa och blir professor. Däremot skulle det sätta rejäla käppar i hjulet för hennes forskning att tvingas ”kvinnorepresentera” i tid och otid. Hon vill såklart hellre utvecklas som forskare än göra karriär som ”kvinnoledamot”.

Å andra sidan har det sedan 2009 varit 50% kvinnor på handelshögskolan i Göteborg. Nyligen blev det ett trendbrott där med 54% kvinnor . Det betyder att det teoretiskt – med samma logik som kvoteringsförespråkarna använde – kan behöva kvoteras män när dagens studenter blir i styrelseålder. Har de tänkt förespråka könsbalans i bägge riktningarna eller skall det bara gälla när det är kvinnor som är färre än hälften?

När männen som dominerar skolorna (70- talet) når höga positioner beskrivs de som ”kvoterade”  när kvinnor som dominerar skolorna (00 talet) når höga positioner är dominans av skolorna plötsligt inte längre ett problem? Låter inte särskilt konsekvent eller? Passar på att instämma med de debattörer som sade ja till kompetens och nej till kvotering.

Statsfeminism?

Jag tabbade mig på frågan om Statsfeminism och publiken skrattade till jovisst, men hur många av dem som skrattade tror ni inte Alexandra Pascalidou skulle kunna vända bort på samma sätt om de kom upp på scenen? Jag kunde ha varit förberedd på den frågan också (som jag var på flera andra) det visste inte hon när hon ställde den. Givetvis, när jag inte hade den frågan klar så körde hon på, så funkar det i journalism. Det är inte lätt att pressas på det sättet vilket såklart upplevs som mer positivt när det riktas mot makthavare än mot en själv Smile Om någon undrar vad jag  skulle jag ha svarat så var det:

* Att statsfeminism främst är när statliga utredningar görs endast utifrån det feministiska perspektivet vilket sedan går från att vara utgångsläge för analyser till att – på grund av bristen på alternativ – lätt uppfattas som slutsatsen i analyserna. Vidare på följdfrågan…

* Att om politiker väljer dessa perspektiv kan det lika gärna vara för att de på ett eller annat sätt går hem bättre hos väljarna. Inte nödvändigtvis för att det ger en mer vetenskapligt korrekt bild av omvärlden. Haken är att det är den mer korrekta bilden av omvärlden som hjälper bäst vid förändringsarbete medan den mer populära bilden inte alltid kommer att vara mest effektiv.

Den vetenskapliga bilden var inte mest populär.

Huruvida den mest populära bilden är den bäst fungerande för att göra Sverige mer jämställt är en annan femma. Jag är tror i alla fall att min bild leder till mer jämställdhet än det absurda förslaget mansskatt som skulle innebära att höja lågavlönade mäns skatter medan vi sänker skatten för högavlönade kvinnor. Man kan undra varför förslaget inte var mer i linje att alla lågavlönade (oavsett kön) får en rejäl löneökning?

Temat för dagen var ju att kvinnoyrken är särskilt lågavlönade. Men om man verkligen tror det så varför föreslår man höjning av kvinnors löner och inte höjning av lönerna i lågavlönade yrken oavsett den lågavlönades kön? Eller hade man tänkt kalla alla lågavlönade yrken för ”kvinnoyrken” oavsett om det var ett ”mansyrke” som kriminalvård eller ett ”kvinnoyrke” som sjukvård?

Nåväl, jättekul att P1 hade med vanliga människor i programmet och inte bara ”potentater” (internt skämt som debattörer lär känna igen). Passar på att av-osynliggöra inte bara Genusdebatten utan även följande citat från Add Genders VD Pernilla Alexandersson

”Kanhända att jag gjort mig ovän med massa feminister nu – genom att säga att det inte ska vara nåt inträdesprov för att få arbeta med #jämställdhet. Men jag tycker verkligen å det bestämdaste att vi ska vara nyfikna på varandra och varandras tolkningar av jämställdhet och resan dit!”

Väl talat, om det skulle bli kritik av den sorten så är hon inte ensam utan i gott sällskap av bland andra Belinda Olsson som också breddade diskussionen och lyfte upp nya frågor – vilket ledde till kritik från en hel del feminister i media.

Avslutningsvis stort tack till P1 debatt, Alexandra P. Marie-Jeanette L. och Sofia T. som tog emot oss medverkande. Skall bli riktigt kul att se (och höra) nästa omgång av programmet. Först rasism, sedan ojämställdhet, vad blir nästa ämne tro.

Det här var som sagt ur minnet. Nästa inlägg är tänkt att bli en recension av debatten med mina kommentarer på vad andra deltagare sade och eventuella repliker. /Erik

Kommentarer

#P1Debatt ”Hur mycket ojämställdhet tål Sverige?” Mina intryck från första parkett — 85 kommentarer

  1. ”* Professorn i litteraturvetenskap Ebba-Witt Brattström tog upp regeringens utredning Män och Jämställdhet och frågade om jag hade läst den. vilket jag svarade jag hade varefter jag kritiserade avsaknaden av forskare från icke-feministiska perspektiv. Döm om min förvåning när hon svarar med en hänvisning till svenska forskare??? I följande replikskifte hinner jag påpeka att maskulinitetsforskaren Michael Kimmel (som refereras i av henne nämnda utredning) knappast är svensk.”

    Ja, det var bra slött av henne att inte kolla upp på nätet vad det var för människor hon skulle möta i debatten och vad de skrivit om olika saker.

  2. Var rätt tråkigt program dockThinking Synd att du fick så lite taltid.

  3. Lite mer om statsfeminism om jag förstått det rätt – Regeringsformen 2 kap:

    13 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (2010:1408).

    Jämställdhet ur vilket perspektiv? Jämställdhet är som Pernilla mycket riktigt sa ett tillstånd, målet. Vad det råder delade meningar om är vad jämställdhet faktiskt är och på vilket sätt vi bäst når dit. Och ja då vill det till att andra än det radikalfeministiska perspektivet får delta på ett jämställt och respektfullt sätt.

  4. Efter lyssning via nätet, på det mesta av innehållet:

    Bra jobbat, Erik, men så mycket till debatt tycker inte jag att det blev i det stora hela, med så många paneldeltagare som lagts till i ett senare (slut-?)skede. Kändes mest som Pascalidou var tvungen att hasta igenom listan, för att alla skulle få tid att tala.

    Du var där och du synes ha kommit igenom det hela tämligen helskinnad. Personligen tycker jag att det räcker ganska långt. Tack för din insats. (Det roligaste kanske var att du lyckades få Ebba-Witt Brattström att låta förvånad…). Smile

  5. @Chr Ewrk:

    Jag såg om första delen av debatten på Webb-TV (hörde den först bara på radio). Faktiskt fick Erik rätt precis 1/3 av den tid som de tre första talarna fick tillsammans. So far so good, och jag studerade noga Pascalidou andra gången, och noterade att hon var fokuserad och professionell i sitt kroppsspråk (vid första lyssningen fick jag en annan känsla, men ändrade mig efter att ha sett debatten).

    Men efter det försvann han lite. Det blev rätt många hänvisningar till vad Erik sagt, och chans för andra att kommentera, men utan att Erik gavs chans att svara i sin tur. Jag tycker att det var lite oklart vad invändningarna gick ut på; emellanåt lät det som att eftersom Erik presenterade en annan utgångspunkt, så måste han vara emot jämställdhet, och därmed kan man inte hålla med honom.

    Men det är ju fullt möjligt att finna stöd för Eriks perspektiv i vad som sades under debatten: Killen som jobbat på dagis och fått höra från en mamma att det var så bra att han var där, för att nu kunde ju han spela fotboll med hennes dotter! Underförstått: varken hon eller den kvinnliga personalen ville göra det? Är det ett exempel på manlig överordning?

    Just beträffande detta exempel minns jag en väninna som berättade hur hon kommit på sig själv en gång med att stå och titta på när barnen och papporna spelade fotboll. Hon noterade att ingen av mammorna var med, och bestämde sig för att hoppa med i spelet just för att hon ville visa sin dotter att det var helt ok för tjejer (t.o.m. mammor) att spela. Hon noterade att inga av papporna hade problem med detta. De andra mammorna däremot, var inte odelat positiva…

  6. Var så djävla klockrent när du ställde frågan om kriminalvårdarnas löner.

    Hela panelen stod där som fågelholkar, ingen hade koll å har man inte koll på det hur kan man då säga att kvinnor är strukturellt diskriminerade?

    Sen kändes det rätt besynnerligt när en undersköterska som tjänar upp emot 30 000 i månaden ska stå som symbol för gruppen lågavlönade.

  7. Tack för att du var med Erik! Det var kul att lära känna dig och jag hoppas våra vägar korsas igen. Jag tror på mer dialog och flera mötesplatser och mindre skyttegravskrig. Önskar att vi haft tre timmar till att diskutera för jag vet att du hade mycket på hjärtat. Kram.

  8. @lavazza1891:
    Bra av Erik ändå, men jag undrar vad svaret blivit om Erik ställt frågan till Ebba Witt Brattström: ”Har du?” När det gällde läsandet av Mansutredningen.

    Jag får uppfattningen att dessa människor pratar med ryggraden och blir ställda om de skulle få en oväntad fråga! Uppenbart hade hon inte brytt sig ta reda på vem som skulle debattera.

  9. Ja, Erik ställde dem verkligen i lönefrågan. Alla ville raskt byta ämne då.

    Jag tänkte inte så mycket på det när jag lyssnade första gången, då satt jag mest och var upprörd över självmålet om statsfeminismen. Men på filmen ser man deltagarnas kroppsspråk när de motvilligt erkänner att männens löner i offentlig sektor inte heller är nåt att jubla över.

  10. Jag tycker du skötte dig rätt bra.

    Den mest intressanta delen av programmet var dock sjuksyrran som vad jag förstod också jobbade fackligt. Det är uppenbarligen en blind fläck att *vissa* arbeten är välbetalda därför att det är *brist på arbetskraft*, och att dessa yrken ofta domineras av män. Det GÅR INTE att säga att ”jag VILL jobba inom offentligfinansierad sektor med ett typiskt kvinnorarbete, men jag VILL ha lön som en privatantälld inom ett ’manligt’ bristyrke”. Det kommer aldrig att hända!
    Det GÅR inte att få en lön på 28000 som undersköterska, ett arbete som innebar en tvåårig gymnasieutbildning, inga studieskulder m.m. så länge som
    tjejer (och några killar) fortsätter att utbilda sig på omvårdnadsprogrammet i en sådan omfattning att de måste slåss om jobben. 25000 exkl. OB var ju för lite tyckte undersköterskan i programmet.
    Ingångslönen där jag jobbar nu är 28000 och då snackar vi om folk med akademisk utbildning. Om Danica Kragic erbjuds jobb på ABB Robotics i Västerås så lär det handla om det tredubbla – inte för att hon är ”man” utan för att hon har en attraktiv specialistkompetens som hon är relativt ensam om.

    Sedan kan man tycka att en sjuksyrra är dåligt betald, och med tanke på att det är en akademisk utbildning (i motsats till undersköterska), och ett yrke som innebär en hög grad av kvalificerat arbete, så är det dåligt betalt, ja.
    Men det är fanimig vuxna människors ANSVAR att ta reda på hur arbetsmarknad, löner m.m. ser ut när man väljer sin utbildning, och vad man har att förvänta sig när man kommer ut. 19-åriga unga kvinnor är inga jättebebisar, de förutsätts vara vuxna och kunna ta ansvar för sina val.

    För övrigt känns det symptomatiskt att robotforskaren, kvinnan som var styrelseproffs och programledaren själv inte är svenskor… Bland mina kvinnliga yrkeskollegor är invandrare tydligt överrepresenterade, ofta från länder där medelklassen stuckit (Iran, ex-Jugo, Indien, Östeuropa).

  11. ”För övrigt känns det symptomatiskt att robotforskaren, kvinnan som var styrelseproffs och programledaren själv inte är svenskor… Bland mina kvinnliga yrkeskollegor är invandrare tydligt överrepresenterade, ofta från länder där medelklassen stuckit (Iran, ex-Jugo, Indien, Östeuropa).”

    Jämställdhetsparadoxen. I rika länder har kvinnor råd att jobba med det som de trivs med. Feminister vill inte ha högre löner i ”kvinnojobb”, då kommer ju männen! Vad de vill är att kvinnor ska få högre löneförhöjningar än män (och lägre krav), oavsett vad de jobbar med. Because patriarchy!

  12. Den svåra frågan är varför vi i det jämställda Sverige alltfort har denna ojämlika parbildning, det vill säga varför kvinnor söker män som är äldre och står starkare än de själva på arbetsmarknaden, och män då tvärtom förstås. Först skall sägas att detta är ett mycket dominerande mönster när det gäller den heterosexuella parbildningen i såväl i Sverige som i resten av världen. Hon är kanske rektor för en skola men han är professor och ”ledande forskare”. Eller så är hon skådespelare/journalist och han är regissör/chefredaktör. De är kanske båda läkare men det är han som är specialisten av dem.

    Eller är hon kanske professor i litteraturvetenskap men det är han som bestämmer vem som skall få världens främsta litteraturpris.

  13. Danica Kragic hade mycket vettigt att säga, men jag störde mig på hennes påståenden om att ’män utvecklar robotar för krig, kvinnor utvecklar robotar för hushållsarbete’ (fritt ur minnet).

    Gräsklippar- och dammsugarrobotar finns ju kommersiellt sedan länge. Utvecklades de verkligen av kvinnor? Detsamma gäller alla tekniska landvinningar under första halvan av 1900-talet som överhuvudtaget gjorde kvinnans frigörelse möjlig – tvättmaskin, diskmaskin, mikrovågsugn etc.

  14. Rothstein hänvisningen ja.

    ”Vad dessa teorier bortsett från är ett fundamentalt faktum, nämligen att när ett nutida svenskt parförhållandet bildas, så är parterna i allmänhet inte alls jämlika. Även om ”kontraktet” ingås frivilligt så finns det en systematisk, enligt statistiken närmast lagbunden, snedfördelning mellan män och kvinnor i det att mannen är i genomsnitt cirka 2,7 år äldre än kvinnan han bildar par med (SCB 1994)”

    http://www.statsvetenskapligtidskrift.se/section.asp?id=545

    ”Från den svenska befolkningsstatistiken framgår detta klart. O m man jämför med ett ålderstandardiserat index om 100 för hela befolkningen så har i den grupp som har lägst utbildning (enbart grundskola) kvinnor 96% och män enbart 64% procents chans/risk att vara i ett parförhållande jämfört med resten av befolkningen (SCB 1994, s 55).”

    ”Om man däremot ser till den grupp som har högst utbildning (de som har forskarutbildning) så är resultatet precis det omvända. Kvinnorna i denna grupp har 6 6% chans/risk att vara gifta/sammanboende jämfört med genomsnittet av kvinnor i befolkningen, medan siffran för männen i d e n n a kategori är 135%. För den grupp med näst högst utbildning (tre år eller mer högskoleutbildning) så är siffrorna 109 för kvinnor och 123 för män (Edlund 1996).”

  15. @Bashflak:

    ”Danica Kragic hade mycket vettigt att säga, men jag störde mig på hennes påståenden om att ‘män utvecklar robotar för krig, kvinnor utvecklar robotar för hushållsarbete’ (fritt ur minnet).”

    Ja absolut, dels rätt naivt att tro att teknik som utvecklas för fred inte skulle användas även för krig (som om det fanns någon teknik som inte kan användas i krig) och dels har vi det faktum att industrirobotar inte heller utvecklas för krig utan – på gott och ont – för effektivisering av tillverkning.

    Och som sagt det var bara 3% kvinnor i hennes område. Risken är nog att kvinnor på egen hand utan män utvecklar rätt lite medan män och kvinnor tillsammans utvecklar desto mer.

  16. @Magnus:

    ”Jag tycker du skötte dig rätt bra.”

    Tack, jättekul att höra. Lätt var det inte men en del av svårigheten var helt enkelt ovana med själva formatet. Jag svarade fel en gång, det gjorde flera andra som var där också. Jag kunde ha gjort fler korta repliker, det kunde de andra också och då hade det blivit mer debatt.

  17. @Chr Ewrk:

    ”Synd att du fick så lite taltid.”

    Det fick jag egentligen inte… programmet var uppdelat i två delar. Min taltid finns i första timmen. Andra timmen är ingen av oss som var med i början på scen. Däremot kunde vi replikera.. Min replik hamnade dock fel i ordningen för Alexandra såg inte när jag viftade med handen direkt efter Add Gender-Pernillas kommentarer om ”hur” vi skall gå vidare och att det inte skall behövas ”inträdesprov” till att diskutera jämställdhet.

    Annars var det tänkt att vi i publiken skulle replikera även under andra timmen vilket få gjorde (få från grupp 2 som replikerade första också). Alltså inte bara jag som var tyst då utan heller inget från Wadensjö, Brattström etc. När jag sedan fick chansen att svara var det fel i ordningen och jag hade inte längre i huvudet vad jag skulle säga. Därför blev bara ett påpekande att ”hur” kommer att diskuteras här…. När jag fått mer tid på mig kommer jag ju att kommentera vad som sades av de mer populära och etablerade rösterna.

  18. En del av problematiken med statsfeminismen är för mig att den inte representerar folkets synsätt. Statsfeminismen är radikalfeministisk, medan svenska folket generellt förmodligen identifierar sig mer med liberalfeminism eller jämställdism.

    Men radikalfeminister skriker väldigt högt, och får därför gehör. Media tycker också om att vinkla saker så att det blir mer kalabalik, t.ex. felrapportera våldtäktsdomar, vinkla undersökningar osv. Det gör dem förmodligen mer för att skapa rubriker än för att de har en feministik agenda, men resultat blir politisk/folklig opinion som inte är baserad på fakta.

  19. Rättelse: Självklart har vissa i media en tydlig feministisk agenda, men generellt följer medias rapportering medielogiken, man måste förenkla och vill skapa så stora rubriker som möjligt baserat på de strömningar som finns i samhället.

    ”Friande våldtäktsdom? Jaha, hur kan vi skapa så stora rubriker som möjligt om det här?”.

  20. Snackar man statsfeminism så förlorar man. Tyckte det var lite virrigt det hela. Föredraget i början fatta vi nada av här hemma.
    Sen ingen kommentar om det uppenbara att debatten bara gällde frågor om kvinnor som offer. Hade det påpekats att detta skulle vara debatt om jämställdhet men nästan bara kvinnor var på scen och bara kvinnofrågor diskuterades så hade detta åskådligjort det problematiska med debatten. Att påpeka att kejsaren är naken är inte helt fel.

    Kriminalvårdskommentaren blev ju helt fel. Att prata om kvinnolöner är också helt fel vilket borde påpekats istället. Alltså ni debattörer pratar om kvinnolöner, men ingen verkar ha kunskap om lönerna för andra offentliga sektorer som domineras av män. Eller nåt sånt.

    PS
    Men kul att du blev inbjuden. Övning ger färdighet, de andra verkade betydligt mer erfarna.

  21. @ Erik:

    En annan sak som de helt missar är att de utgår från att könen som kollektiv är lika och därmed vill samma saker, prioriterar saker lika osv … Finns inget som talar för att den grundpremissen är korrekt.

  22. @Ninni:

    Det är endast en ideologisk (eller möjligen egocentrisk) ståndpunkt som inte är baserad på fakta.

    Men det mest intressanta är att de ändå ibland kan slänga in påståenden om ”kvinnors unika egenskaper” som argument för kvotering. Om vi nu har olika egenskaper så måste det ju rimligen återspeglas i t.ex. karriärval, ambitioner osv…

    Ninni, när får vi se dig i ett sånt här sammanhang? Smile

    (Inget ont om Erik, det lilla jag har sett var bra!)

  23. @Ninni:

    Det är generellt en jäkla massa underliggande antaganden i många feministiska påståenden. Det är ett STORT problem. Man borde börja från början, t.ex. i frågan om kvotering. Är män och kvinnor olika när det gäller egenskaper, preferenser osv? Den frågan måste lösas tydligt först, innan man börjar ta massa beslut på politisk nivå.

    Ett annat grundläggande antagande är att status, makt, pengar osv är eftersträvansvärt på ett allmänmänskligt plan. Eftersom männen har det så ska kvinnorna ha det också. Det är min största invändning mot feminism, att man strävar efter att upprätthålla det som i grunden ses som patriarkala värderingar, men bara kasta in kvinnorna i det också, så att det blir ”rättvist”.

  24. Bra jobbat Erik. Förutsättningarna var inte de bästa, men du levererade.

    Det som störde mig mest är att de andra som har åsikter som går emot feminismen inte törs säga det rakt ut. Frågan ”Är du för eller mot kvotering?” borde kunna besvaras ”Ja”, eller ”Nej”.

  25. Fint at du deltok Erik, takk for det. Men jeg mener formatet blir feil, temaene er for kompliserte for en debatt med rask replikkveksling, særlig når du skal representere en diametralt motsatt virkelighetsoppfatning til de rådende feministiske dogmer. Jeg ble igrunn bare frustrert og irritert over at grunnpremisssene i/for debatten hele veien var de gamle feministiske som vi alle er ”opplært til å tro på”(hvorav noen av dem er direkte løgner), og du fikk liten sjans til å korrigere dem.
    Jeg tror det ville være bedre på sikt å samle de mest kompetente feministkritikere og skrive en bok eller jevnlig levere debattinnlegg til avisene, eller på annen måte forsøke å nå ett større publikum og ikke minst politikere. Om mulig prøve å alliere seg med noen som har en viss status, som f.eks Rothstein.

  26. @Lavazza:

    ”Lika lön för allt arbete”, och alla arbeten är likvärdiga.
    För det första har det ingenting med jämställdhet mellan könen att göra, och för det andra så sker en värdering redan idag – på marknaden. Arbetsmarknaden.

    Det var en kvinna med i programmet som arbetade som uska i vården, som hade en lön på 25 000 innan OB. Det är mer än ingångslönen för en syrra (23 800) som trots allt har en akademisk utbildning på 3 år / 180p och dragit på sig studielån i storleksordningen 200 000 spänn, de ska faktiskt betalas tillbaka. Uskan har dessutom 3 år LÄNGRE karriär då hon kan börja direkt efter gymnasiets omvårdnadsprogram.

    Så lika lön för olika arbeten är inte alls rättvist.

    Dessutom kommer arbetsMARKNADEN att lösa det här problemet när 19-åriga tjejer (f.f.a. tjejer, jag känner faktiskt några manliga syrror) slutar välja sjuksköterskeprogrammet och arbetsgivarna måste slåss om syrrorna.

  27. @Andreas Nurbo:

    ”Snackar man statsfeminism så förlorar man.”

    Statsfeminism var inte var debatten skulle handla om, jag var därför inte förberedd på frågan. Var det ämnet bättre definierat kunde jag ha förberett mig bättre och inte tappat tråden. Jag kunde även ha haft lappar framför mig som ju rätt många hade.

    ”Tyckte det var lite virrigt det hela. Föredraget i början fatta vi nada av här hemma.”

    Märkligt påstående. Vad är virrigt med att dagens bolagsstyrelser inte rekryterar från genomsnittet?

    ”Sen ingen kommentar om det uppenbara att debatten bara gällde frågor om kvinnor som offer. Hade det påpekats att detta skulle vara debatt om jämställdhet men nästan bara kvinnor var på scen och bara kvinnofrågor diskuterades så hade detta åskådligjort det problematiska med debatten.”

    Det var inte nästan bara kvinnor på scen när jag debatterade. Alla inbjudna män var i min grupp förutom Postkodslotteriets VD som var ensam kille i andra omgången. De hade även tänkt ha med finansmannen Sven Hagströmer i andra gruppen men han skickade istället strategiskt Alexandra Lundeteg att föra sin talan. Därmed var de bara 1 man.

    Du har helt rätt i att det är ett problem med debatten att det är kvinnofrågor och inte mansfrågor. Saken är den att om du säger mansfrågor så hör de ”kvinnofrågor i Michael Kimmel-skolan”. Bristerna i mansutredningen tog jag upp.

    ”Att påpeka att kejsaren är naken är inte helt fel.”

    Kejsaren var inte naken i Grupp 1, där var två män till. Undersköterskan, Brattström, Wadensjö, Jag, Förskolekillen och så Torum som också pratade vården.

    ”Kriminalvårdskommentaren blev ju helt fel.”

    Det var det inte alla jag pratade med som höll med om. Det var tvärtom viktigt att ta ett tydligt exempel på mansyrke med låga löner.

    ”Att prata om kvinnolöner är också helt fel vilket borde påpekats istället. Alltså ni debattörer pratar om kvinnolöner, men ingen verkar ha kunskap om lönerna för andra offentliga sektorer som domineras av män. Eller nåt sånt.”

    Lätt att säga så här i efterhand, men det går snabbt när man väl står där. Jag fick de saker jag ville säga sagda men inte alltid i den form jag hade tänkt säga dem.

    ”PS Men kul att du blev inbjuden. Övning ger färdighet, de andra verkade betydligt mer erfarna.”

    Absolut, kul jag blev inbjuden och med mer övning blir jag bättre på formatet.

    Vidare… som jag påpekat flera gånger, flera debattörer stod och glodde ner i lappar. Om jag hade en surfplatta framför mig kunde jag såklart ha låtit mycket säkrare på mig själv. Om jag får chansen igen kommer jag att göra just det. Ha färdiga lappar på en surfplatta eller liknande.

    Det var oerhört lärorikt i vilket fall som helst.

  28. @Erik:

    Hur är det med läkare och civek – f.f.a. stabsfunktioner på privata företag, tänk inköpschef, ekonomichef/controller, försäljningschef?

    Inom mitt gebit känns det som att antalet kvinnor gått ner under 90-00-talet, men de senaste 5-6 åren börjar det dyka upp alltfler kvinnliga hs-ing och civing igen. Jag har en kvinnlig chef för övrigt, hs-ingenjör.

  29. @Magnus:

    ”Hur är det med läkare och civek – f.f.a. stabsfunktioner på privata företag, tänk inköpschef, ekonomichef/controller, försäljningschef?”

    Det vet jag inte men med tanke på hur högskolan ser ut så bör en diskussion om kvotering i dessa områden snarare handla om hur man får fler killar att studera och jobba där. Antingen är de redan kvinnodominerade eller så är det blivande kvinnodominans (fler kvinnor bland de unga)

    ”Inom mitt gebit känns det som att antalet kvinnor gått ner under 90-00-talet, men de senaste 5-6 åren börjar det dyka upp alltfler kvinnliga hs-ing och civing igen. Jag har en kvinnlig chef för övrigt, hs-ingenjör.”

    Det är egentligen irrelevant hur det ser ut nu. Som jag förklarade (om folk lyssnade är en annan femma) så innebär hur högskolan ser ut nu hur arbetsmarknaden kommer att se ut om några år. Dagens arbetsmarknad är ju gårdagens högskola… Högskolan upplever inte brist på män som ett problem, när det är fler män pratar man om kvotering. men när det är fler kvinnor säger man att ”tjejerna är duktigare”

    Så man är ju uttryckligen sexistisk i sin reaktion. Precis som kan förutspås av Alice Eaglys forskning ”Women are wonderful” och Pasi Malmis doktorsavhandling ”Discrimination of men” när männen är i minoritet ”KÄNNS” det inte alls på samma sätt som ett problem varken för män eller kvinnor. Det är inte populärt, folk är snarare totalt biologistiska så fort ämnet är på tal.

  30. Ja debatter om jämställdhet brukar ofta visa på ett bra sätt att det inte är kön utan åsikter som är viktiga för demokratin,det blir ju inte ett mer demokratiskt urval om man har 5 män och 5 kvinnor som debatterar jämställdhet när alla är feminister.
    Vilket det alltför ofta är på liknande tillställningar.

  31. @michael: ”det blir ju inte ett mer demokratiskt urval om man har 5 män och 5 kvinnor som debatterar jämställdhet när alla är feminister.”

    Precis.
    Sånt där bör påpekas i alla sådana sammanhang eftersom de flesta nog inte ser det absurda i det. Och man kan synliggöra det absurda genom att visa på liknande exempel, och använda sådana exempel som folk garanterat ser det absurda i. Som t ex att ha en panel där man debatterar familjepolitik där nio av deltagarna är kristdemokrater och en är vänsterpartist, eller en debatt om invandring där nio är från SD och en är från MP.

  32. @MK:

    Ninni, när får vi se dig i ett sånt här sammanhang?

    Jag hade tyckt det var riktigt kul, jag gillar debattera även IRL och jag är personligen inte rädd för att synas. För mig var det en mardröm innan debatten i P1, för jag avskyr att inte ha någon kontroll själv över saker jag tycker är viktigt. (kontrollfreak Wink) Jag var så totalt spänd av att vara i en så maktlös situation hemma i soffan och inte kunna stötta och hjälpa Erik på plats att jag hade svårt att lyssna. Jag har inte heller svårt att ta skit, personangrepp och härskartekniker biter inte alls på mig. Så viljan är det inget fel på.

    Men tyvärr är det så att när man framträder så tar man indirekt med sig sin privata sociala sfär ut i rampljuset. Och de individerna som står mig närmast, i synnerhet min son, är jag inte beredd att dra med mig ut så länge debattklimatet är som det är i denna fråga.

  33. @MK:

    Ett annat grundläggande antagande är att status, makt, pengar osv är eftersträvansvärt på ett allmänmänskligt plan. Eftersom vissa männen har kämpat sig till det så ska kvinnorna ha det också utan att betala det pris det kostar.

    korrigerat din text så den blev rättWink

    Ja, det är ännu ett grundantagande som jag verkligen inte håller med om. Det är en naturlig följd av avsaknaden av de privilegier och den könsmakt som följer med könet kvinna att det är fler män än kvinnor som detta är eftersträvansvärt för (och säkert spelar även andra biologiska faktorer in).

    Att slå ut män med hjälp av antipojkkultur i skolan är ingen bra metod för samhället.

  34. @Chr Ewrk:

    Precis och jag har faktiskt en läsplatta nu (tack vare Samsungs toksänkningar vid jul och nyår) så jag skall genast börja lägga in texter i den att användas vid kortare replikskiften.

    Du har rätt jag behöver inte lappar – däremot appar.

  35. @Bashflak:
    Den stora mängden robotar är väl än så länge industrirobotar som tagit över tunga och monotona arbetsuppgifter inom den tillverkande industrin, där huvudsakligen konsumtionsvaror tillverkas, och förmodligen är dessa industrirobotar huvudsakligen utvecklade av män

  36. Jag förstår inte varför nästan alla debatter om jämställdhet blint stirrar sig blint på kvinnofrågor. Det finns många mans frågor som aldrig lyfts fram och så länge det ej gör det är det som män envist bara ska behöva stå i försvarsställning. En jätte viktig fråga är att av 10 vårdnadstvister går 9 till kvinnans fördel, fast båda föräldrarna är fullt godkända föräldrar. De flesta män som hamnar i vårdnads tvister är män som tar och tagit delat ansvar för barnen. När män som tar 50/50 ansvar straffas med förlora vårdnaden samtidigt som samhället kräver att män ska ta mer ansvar föräldrarledighet, då har vi ett strukturellt jämställdhets perspektiv som måste diskuteras. Men hör vi om det i debatter? Aldrig någon sin. Att se män som offer har vi väldigt svårt för. Jag vill se fler debatter om jämställdhet där mäns frågor lyfts upp i större utsträckning.

    Jon

  37. ”Men tyvärr är det så att när man framträder så tar man indirekt med sig sin privata sociala sfär ut i rampljuset. Och de individerna som står mig närmast, i synnerhet min son, är jag inte beredd att dra med mig ut så länge debattklimatet är som det är i denna fråga.”

    ärligt talat, jag tror att detta är en grov felbedömning av debattläget. även av vilka konsekvenser det skulle innebära för dig och dina närmaste. om du är lika bra som här på gd så har jag svårt att se vilka negativa konsekvenser det skulle föra med sig.

    menar inte att jag inte respekterar ditt val såklart, men du förstår hur jag menar…

  38. @Erik:

    Jo, jag vet. Det lär inte avspegla sig bland mellanchefer om 5 år, högre mellanchefer om 15 och i ledningsgrupper om 25.
    Och det är ju kanske bra för tjejerna, och de killar som skaffar sig en högre utbildning.

    Vad som händer med de män som inte skaffar sig en högre utbildning är ett annat problem, och där sitter vi på en bomb som kommer att brisera i framtiden. Nuförtiden finns det inte så många krig att reducera mansöverskottet på, om man ska vara cynisk.

  39. @MK:

    Precis! LO-kvinnan pratade om heltid och utbyggd barnomsorg. Vi ska satsa på karriär, jobba mer, ha längre öppettider på förskola, nattis och helgis. Då blir vi ett jämställt och lyckligare folk…? Personligen ser jag hellre att vi satsar på barnen och låter det få kosta, t ex längre föräldraförsäkring (100% ersättning, 20 mån individualiserad) och sextimmarsarbetsdag för småbarnsföräldrar. Dvs se till att de som gör detta viktiga arbete värderas.

  40. @Mia.:

    Helt galet, och ett tydligt exempel på när ’jämställdhet går för långt’..

    Jag tror gemensam föräldraledighet kan vara en idé. Dvs att båda föräldrarna är lediga tillsammans/samtidigt, t.ex. de första 6 månaderna.

    Basinkomst tror jag också skulle bidra till ett bättre samhälle. Jag för min del skulle då lägga mer tid på att vara idrottsledare och att hjälpa hemlösa.

    BNP som någon form av mått på välstånd måste bytas ut, t.ex. mot ett lyckoindex.

    Jag förstår ärligt talat inte vad jämställdhet har för egenvärde i dessa människors ögon.

  41. @Jon Sundeman:

    Nu ska man först klargöra skillnaden på vårdnad (det juridiska ansvaret för barnet), boende/umgänge (i praktiken var barnet är mantalsskrivet vilket bestäms av vårdnadshavaren/-na).

    1999 fick domstolarna rätt att döma ut gemensam vårdnad mot en eller båda föräldrarnas vilja. Många har förväxlat detta med växelvis boende, vilket är ytterst sällsynt att någon döms till – runt 100 barn totalt fram till 2003 räknade jag och Kent Lauritz Lindkvist i BRITT ut. Växelvis boende är en gräsrotsrörelse. Att döma till gemensam vårdnad var däremot relativt vanligt, och att fråndöma någon vårdnaden blev ovanligare. Syftet med 1999 års reform var att få bort vårdnadstvistandet från tings- och hovrätterna. Det fick man, MEN istället började föräldrar tvista om boendet, så antalet familjerättsliga tvister med barn inblandade sjönk inte alls så som man hade hoppats. Den typiska utgången av dessa tvister var att den gemensamma vårdnaden behölls men boende/umgänge fastställdes i rätten.
    2006 kommer en utredning med lagförslag där man återigen gör det lättare för en förälder att få ensam vårdnad genom att åberopa (diffusa) samarbetssvårigheter. Kent Lindkvist gjorde en sammanställning där den vanligaste samarbetssvårigheten var att kärandeparten ansåg att denna inte fick ensam vårdnad. Ett cirkelresonemang alltså.
    Boendetvisterna sjönk dramatiskt, men nu översvämmades tingsrätterna av vårdnadstvister, och fler än innan 1999. Ger man den ena föräldern ett vapen och fråntar den andra vapnen så blir det INTE mindre bråk, den som inbillar sig det är kriminellt naiv. Den som har ensam vårdnad har även rätt att bestämma barnets boende, och, om inte domstolen säger något annat, även barnets umgänge med den andre föräldern.

    2011 började man prata om att göra en ny utredning. Familjerättsliga tvister är inte precis domstolarnas favoritsysselsätting och man vill slippa dem.

    Systemet är riggat för konflikter, snarast konfliktdrivande.

    Jag har alltid haft vårdnaden om mina barn, eftersom jag aldrig skulle skrivit på fadersskapspappren utan att skriva på om gemensam vårdnad. Jag har varit både boförälder, umgängesförälder och haft barnen i växelvist boende med två olika schema (varannan vecka och varannan 14-dagarsperiod). En unge haf också, i övre tonåren, bott själv och studerat på en ort långt ifrån både mamman och mig. Det som funkat bäst för dottern har inte alltid det som varit bäst för sonen och vise versa.

  42. @Mia.:
    Varför ska samhället sponsra föräldrar med 20 månader föräldraförsäkring, det är svindyrt och det finns angelägnare behov. Jämfört med andra europeiska länder är den svenska föräldraförsäkringen exceptionell.
    Det hindrar uppenbarligen inte andra europeiska par att skaffa barn.

  43. Erik, du skötte dig ypperligt under omständigheterna. Alltid kul att få ett ansikte på namnet också efter tre års samtal sinsemellan.

    Dock måste jag säga att formatet på programmet var ganska tråkigt och gav inte mycket upphov till att fördjupa sig i frågorna. Till och med SVT Debatt klarar ju av det bättre tycker jag genom att ha mindre snäva frågor och en programledare som inte rabblar egna åsikter utan försöker föra samtalet framåt.

    Men igen, bra jobbat och välkommen till offentligheten.

  44. @jaja:

    ärligt talat, jag tror att detta är en grov felbedömning av debattläget. även av vilka konsekvenser det skulle innebära för dig och dina närmaste. om du är lika bra som här på gd så har jag svårt att se vilka negativa konsekvenser det skulle föra med sig.

    Naturligtvis får du tro så. Jag har med egna ögon följt två personer (nej, inte PS och PB) som fått betala ett mycket högt pris som konsekvens av deltagande i debatten på ”fel sida”.

    Vi utmanar makteliten i Sverige, en maktelit som lever fett på detta. Av flera olika faktorer bedömer jag risken för konsekvenser idag i mitt fall som mycket hög. Och naturligtvis litar jag på min egen samhällsanalys. Smile

  45. @Bashflak: jag har jobbat en hel del på KTH (och senare även till viss del på Uppsala universitet) med mina manliga doktorandkollegor med forskning på de sociala aspekterna på robotar som stöd för personer med funktionsnedsättningar. Det är ganska långt från krig (möjligen skulle krigsoffer kunna vara intressenter).

    Synd att hon föll för så enkel poäng

  46. @Magnus:

    Nu vet jag inte hur man gör i andra länder, men problemet som jag ser det i Sverige är att vi har gått från ett system där en förälder (mamman) kunde vara ledig 100% med barnen, till ett system där varken mamman eller pappan har särskilt mycket tid att engagera sig i sina barns uppfostran, där idealet är att barnen ska ”skolas in” på förskola från 6 månaders ålder och sedan spenderar större delen av småbarnsåren där (för att sedan gå över till skolan osv).

    Pedagoger klagar på att det inte är deras jobb att uppfostra barnen, utan föräldrarnas. När ska de ha tid med det när de jobbar heltid och har ett hushåll att sköta?

    Att vara förälder är ett heltidsjobb i sig, och en enormt viktig funktion i samhället.

  47. @Lars Oestreicher:

    Det är lite det som är min poäng. När man har ett så ensidigt perspektiv (behöver inte vara feminismens maktordning, ett enda perspektiv är i sig dåligt) så kommer det att påverka kvaliteten på det offentligt sagda. Jag pratade med Danica och hon har massor av intressanta saker att säga, enkla fördomar om robotar var inget som dök upp i försnacket och det kanske viktigaste hon hade att säga är att om den minoritet kvinnor i hennes område tvingas representera kvinnor i tid och otid (vid kvoterade positioner) så kommer de att få mindre tid att forska än deras manliga kollegor. Det blir en nackdel för dem, inte en fördel.

  48. @Magnus:

    För att som jag skrev på ett annat ställe så tro jag att ”det man förlorar på gungorna får man igen på karusellen”.

  49. Pingback: Erik Wedin i P1 debatt – hur mycket ojämställdhet tål Sverige? | bittergubben

  50. Tycker de gick bra med tanke på förutsättningarna, kul med ett ansikte. Inte helt lätt att vända en tanker som nån nämnde innan Wink Och Alexandra Pascalidou klarade faktiskt att hålla sig och inte prata mitt i.. ett tag åtminstone. Annars tycker jag hon skötte sig rätt skapligt (Sanna Rayman, sakine hade utjämnat en skev panel bättre). Pernilla Alexandersson överraskade också en del.

  51. Skrattade till lite ofrivilligt när usk:en berättade vilken lön hon hade (25000+OB) D.v.s. en 28-29k i månaden. För en gymnasieutbildat är det verkligen inte illa. Hur mycket har en brandman t.ex. ? Enligt den (ganska) inofficiella Lönestatistik.se (Där anställda som brandman själv skickar in sina löneuppgifter) en knapp majoritet inom intervallet 20 000 till 24 000

    På samma sida tjänar en klar majoritet mellan 18 000 till 22 000.

    Detta är siffror som inte är justerade för anställningsgrad .

    Usk:en i P1 debatten tillhör en 5% minoritet som tjänar +25 000

    Liksom brandmännen som i 6% av fallen tjänar lika mycket som usk:en i exemplet ovan.Dvs över 25000 +

    Finns det då en klar skillnad i offentliganställdas lön i kvinno resp. mansdominerade yrken – Nej ? Det finns inget samband. Och ju mer man orka gräva desto mer tydligare kan det bli. Ingen idag anställd av den offentliga sektorn blir lönediskriminerad p.g.a. kön.

  52. @Ninni:
    ”Men tyvärr är det så att när man framträder så tar man indirekt med sig sin privata sociala sfär ut i rampljuset. Och de individerna som står mig närmast, i synnerhet min son, är jag inte beredd att dra med mig ut så länge debattklimatet är som det är i denna fråga.”

    Och exakt detta borde du skriva ett inlägg om. Att man som icke-feminist (och kvinna) drar sig för att torgföra sina åsikter om jämställdhet under eget namn säger en del om debattklimatet i Sverige idag tycker jag.

  53. Lite svar på kritiken från Bittergubben:

    Lite märklig kritik faktiskt. Ta exempelvis förslaget på svar för jämställdism. Först och främst så är vad BG säger i början precis vad personer som kallar sig feminister säger så då blir frågan vad skillnaden är. Det blir som att alla partier säger samma sak men kallar sig olika namn. Sedan har vi det här med att säga vad män och kvinnor är intresserade av. Då får man garanterat frågan ”varför tror du det är så”? och det finns inga korta bra svar på den frågan.

    Sedan tar BG upp iden att prata om hur skillnader i utfall som inte orsakas av diskriminering är upprörande. Vem tror ni bestämmer vad som är diskriminering och vad som inte är det? Missade BG att alla utfall som inte stämde med genomsnittet tillskrevs inte bara diskriminering utan till och med kvotering? Sedan ”jämställdismen anser att feminismen”. Det tror jag vore ett misstag, jämställdismen behöver stå på egna ben, inte definieras i relation till feminismen.

    Vad jag sade var att jämställdister inte såg jämställdhet som en tävling i lidande.

    Feminismen har som utgångsläge en maktordning. Jämställdister har ett annat utgångsläge. Med fler utgångslägen får man ett bättre helhetsbild. Beträffande könstävlan: Maskulism existerar inte så hur kan maskulism tävla med feminism om offerrollen? Avslutningsvis. I stort sett varenda feminist anser redan att bägge könen skall värderas. De har som utgångsläge (perspektiv: maktordning) att kvinnor är undervärderade, då behöver det hela balanseras upp just för att bägge könen skall bli lika värderade.

    Jag håller inte med för jag har inte maktordningar som utgångsläge. Jag tog upp flera exempel som visade att kvinnor redan är mer jämställda idag, vilket gör det svårare att hävda det behöver ”balanseras” mer. Jag tog även upp hur det blev en självuppfyllande profetia att säga kvinnor är i underläge vilket jag sedan påvisade genom att ta upp till diskussion lönerna i mansyrken som kriminalvård och räddningstjänst samt att de forskare som inte har slutsatsen som utgångsläge saknas i svenska utredningar

    Brattström: De är inte svenska (eller liknande)

    Jag: Det är inte Michael Kimmel heller, han är refererad en hel del.

    Detta är tydliga exempel på just den sorts brister som jag säger finns i feminism varför det är till nytta för jämställdhetsdebatten att få fler perspektiv. I enlighet med hur jag tänker fungerar därför inte BG:s svar. Däremot som jag sagt redan, skulle det inte skada med mer vana vid formatet, medtagna anteckningar och slutligen träningsfrågor.

  54. @MK:
    Belgien och Nederländerna har jag koll på eftersom jag känner svenskar som flyttat dit. I Belgien för mamman 3 månader betald tjänstledighet, that’s it. Försvärsarbetsfrekvensen mellan belgiskor och svenskor är närmast identisk, 71% resp 72%. Alltså lämnar belgiskorna in sina väldigt små barn på dagis och/eller förlitar sig på mor- och farföräldrar, vilket jag fått bekräftat.
    Nederländerna har 4 månader betald föräldraledighet och ett halvår obetald.
    Förvärvsarbetande holländskor är på samma nivå som svenskorna.

    De nordiska länderna är speciella så tillvisa att ersättningsmodellen bygger på ett slags ”tvåinkomst”-system med inkomstbortfallsersättning, medan övriga europeiska länder räknar familjen som en ekonomisk enhet.
    Ersättningsnivåerna är extrema i Sverige och Norge, men inte lika påfallande höga i Finland och Danmark. Samtliga dessa länder bygger sina ersättningar på inkomstbortfallsprincipen och två inkomster per familj. Tysklans har bättre ersättningsnivåer än Danmark och Finland, men där har man en annan ersättningsprincip.

    Det är inte helt självklart hur man jämför olika länders system.

  55. @Erik:
    Det här med Kimmel vs. Baumeisters perspektiv på mansfrågor är något du ska ta upp om du får chansen att debattera igen.

  56. @Magnus:

    Absolut, det är ju egentligen mer relevant för mig att debattera. Kimmelskolan är rena kvinnofrågor, Baumeisterskolan är mansfrågor. Det absurda är ju att män anses så oviktiga att man måste hänvisa till kvinnofrågor i en mansutredning. Dvs problem som drabbar män räknas bara om det är saker som upplevs ge kvinnor problem. Kan man få bättre bevis för misandri än det?

  57. @Magnus:

    Vi har ett bra system i Sverige med andra ord, men ändå inte tillräckligt bra i mina ögon.

    Grundproblemet är att samhället är så inriktat på produktion och konsumtion, att vi glömmer bort andra värden som egentligen är mycket viktigare.

    Jag ser inte hur det de flesta människor jobbar med (inklusive jag själv) är viktigare för samhället än att bygga starka relationer med sina nära och kära, och framför allt ge sina barn en bra grund att stå på inför vuxenlivet, när det gäller t.ex. att sätta mål och uppnå dem, bygga självkänsla och självförtroende osv osv osv.

    Alternativet är att vi lägger detta ansvar på förskola/skola, men då krävs en jäkla omstrukturering uppifrån och ner av hela verksamheten.

  58. @MK:

    Grundproblemet är att samhället är så inriktat på produktion och konsumtion, att vi glömmer bort andra värden som egentligen är mycket viktigare.

    Det är ju ett återkommande tema inte minst i jämställdhetsdebatten, vad samhället borde fokusera på. Inbyggt i detta finns antagandet att det blir bättre om samhället bestämmer än att vi själva väljer det som funkar bäst för oss.

    Alldeles bortsett från vad som känns bäst för olika individer – vissa föredrar att bli ledda; vissa vill gå sin egen väg; ytterligare vissa tycks vilja välja själva, men vill att alla andra skall välja samma sak – hamnar man i den rent ekonomiska debatten om hur man konstruerar ett styrsystem för att försäkra sig om att ’den goda staten’ förblir både god och effektiv.

    Här finns ju många argument, och vi brukar försöka undvika att hamna i partipolitiska debatter i detta forum. Dock tycks det finnas en inbyggd logik i stora organisationer (även kommersiella) att det till slut blir ett självändamål att föda sig själv. I ett demokratiskt samhälle finns det skäl att oroa sig om majoriteten av befolkningen antingen får sin inkomst eller en signifikant del bidrag av Staten. Det blir då lockande för politiker att marknadsföra ännu mer bidrag, högre löner, osv., och tidningar kan skriva artiklar som visar hur varje väljare ’tjänar’ på respektive partis förslag. Men eftersom kalaset måste betalas i slutändan, medför samma politik ett krasst fokus på produktion och indrivande av skatter – och när folk surnar till på skatterna, kallar man dem något annat: avgift, moms, etc.

    Uttryckt på ett annat sätt: vi tenderar att optimera det vi kan mäta, och stora organisationer tenderar att söka stordriftsfördelar. Bland annat därför blir stora organisationer hierarkiska: inte för att ett hierarkiskt styre är mycket bättre än en platt organisation, utan för att den platta organisationen inte är lika skalbar. Så om ändamålet är att driva den stora organisationen effektivt, är hierarkisk organisation mer effektiv än de flesta alternativ. Den har dock kända nackdelar – inte minst att bra idéer måste komma via ’rätt’ kanaler, och ofta motarbetas av organisationen själv om ’fel’ person råkade komma med dem. Från början kanske inte ändamålet var att ha en stor organisation – det bara blir så.

    Min egen åsikt är att det är lönlöst att argumentera för mer ’humana’ institutioner. Omtanke, intuition, glädje, m.m. går inte att institutionalisera. Vi kommer förstås fortsätta försöka, men vi måste vara klara över att de strukturer vi skapar tenderar att få ett eget liv, börjar agera för att bevara sig själva, och slutligen binder oss i beroenden vi inte ville ha.

  59. @Ulf T:

    Ett lyckoindex går ju att mäta. Det är svårare att greppa på ett bra sätt, men inte omöjligt.

    Jag tror inte heller att det är en bra idé att institutionalisera barnuppfostran. Därför bör vi ha ett samhälle där föräldrarna har mer tid tillsammans med sina barn.

    Men det kommer en punkt när det är dags att gå i skolan, och den skulle kunna reformeras. Entreprenörskap, psykologi, filosofi, hälsa osv existerar redan som ämnen. Det handlar om vad vi väljer att lära ut.

    Jag är egentligen inte jätteintresserad av att diskutera politik heller, min grundpoäng är bara att jämställdhet inte bör vara ett mål i sig. Vi har tappat bort barnen i vår strävan efter jämställdhet.

  60. @MK:

    Jag är egentligen inte jätteintresserad av att diskutera politik heller […]

    Fast ett problem jag ofta upplever är att som jag ser det, borde politiken ta vid där saklig observation slutar. Dvs det borde inte vara kontroversiellt att ett konsensusbaserat arbetssätt skalar sämre än ett hierarkiskt: det är enkel matematik – om alla skall prata med alla kommer varje individ i en grupp av storlek N ha N-1 kontaktytor, vilket innebär att det totala antalet kommunikationsvägar är N*(N-1). Alltså växer antalet kvadratiskt med gruppstorleken. Det är ett grundproblem. Det finns sedan olika sätt att tackla det – att inordna sig hierarkiskt/top-down är långt ifrån den enda lösningen.

    Bara ett exempel, men detta är alltså inte en politisk fråga. Förhållandet förändras inte för att man ogillar det eller önskar att det skulle vara annorlunda. Det som leder in till politik är just vad vi egentligen vill uppnå, och därmed vilka slags prioriteringar och kompromisser vi anser berättigade och acceptabla.

    Tyvärr sker det alltför ofta att man utgår ifrån politiken och sedan hyfsar till verklighetsbeskrivningen för att motivera det man ändå ville göra från början. Det blir då av största vikt att verka för att man åtminstone skall kunna utgå ifrån en välgrundad beskrivning av verkligheten innan börjar snacka politik. Lite utopiskt, möjligen, men en värdig målsättning åtminstone.

    Då har i alla fall inte jag några problem med att människor värderar alternativen olika.

  61. Kritik är bra då man kan få andras synpunkter och därmed får brett underlag för framtiden.

    Vad jag tror är viktigt är att fokus på debattörerna och programledare behandlas sekundärt. Dessa går i regel aldrig att omvända. Det är bättre att få det att verka som att man pratar till dessa, men den verkliga målgruppen är ”den vanliga publiken”. Det är dessa som är förda bakom ljuset av feminismens evigt ekande osanningar genom all form av media. Den vanliga publiken tycker som feminister, fast man vet inte varför. I och med att feminister verkar spy ut samma påståenden från flera håll samtidigt så blir det till slut en oavsiktlig sanning hos den passiva lyssnaren.
    Det är dessa påståenden som jag tror man behöver angripa för att få en reaktion. Jag har läst otaliga artiklar där du fullständigt massakrerar logiken i feminismens standardpåståenden med bara några få enkla ord utan att ens behöva blanda in källor eller procentsatser. Jag saknade detta i ditt framförande.

    ”Den normala publiken” är inte alls insatt och vill man nå dessa, så räcker det med korta logiska resonemang som motsäger flosklerna. Man behöver inte alls vara unik eller uttrycka saker på nytt sätt, utan de allra flesta (de som räknas) har aldrig hört eller sett din sida av det hela. Att t.ex. förklara sin ståndpunkt om jämställdhet genom att ta upp feminismens verkliga syn när det gäller rättigheter och skyldigheter kontra GDs syn, är enligt mitt tycker helt tillräckligt. Ingen av de som verkligen räknas som omvändbara, har tidigare hört sådana uttryck.
    Då blir det i och för sig inte som vision. Nämligen att genusdebatten ska stå på egna ben. Men kanske man måste så tvivel om feminismen hos folket innan man kan bygga något eget.

  62. @PNy:

    Där tror jag du har j*vligt rätt!
    De ”troende” kommer inte att omvändas av debatt eller så. Men att visa den breda massan en skymt av vad vi står för är viktigare! Att få dem så nyfikna på oss att de kommer hit och läser det som inte står i PK-media eller hos ”dom”.

    MVH

  63. @Erik:
    Jag tänker inte utgå från vad feminismen säger när jag gör min egen beskrivning av verklighet och värderingar, där utgår jag från vad jag anser, och mina värderingar. Om feminismen då har gjort anspråk på att stå för lika skyldigheter och rättigheter, eller på att säga vad som är diskriminering, det hindrar inte mig från att göra mitt eget ställningstagande.

    Sedan har vi det här med att säga vad män och kvinnor är intresserade av. Då får man garanterat frågan ”varför tror du det är så”? och det finns inga korta bra svar på den frågan.

    Även om man inte formellt kan bevisa det i ett samtal, betyder inte att man skall överge det man står för. Det ingår i jämställdismen att acceptera att det finns skillnader mellan könen, det är inget att hymla om. Kan man bevisa att man har rätt och att den andre har fel, bra, men man behöver också en begriplig introduktion, där man kan presentera vad man står för; där detta sammanfattas utan att behöva bevisas.

    Sedan ”jämställdismen anser att feminismen”. Det tror jag vore ett misstag, jämställdismen behöver stå på egna ben, inte definieras i relation till feminismen.

    Stå på egna ben, ja, men det förhindrar inte att man förhåller sig till sin kontext. Och i det samhälle som jämställdismen befinner sig i, är feminismen dominerande i jämställdhetsdebatten. Att förhålla sig till den är både naturligt och ett effektivt sätt att illustrera var man står i debatten. Det är inte en definition av jämställdismen, men användbart i en kort presentation av den, som bidrar till en snabb överblick för den oinsatte.

  64. @bittergubben:

    ”Om feminismen då har gjort anspråk på att stå för lika skyldigheter och rättigheter, eller på att säga vad som är diskriminering, det hindrar inte mig från att göra mitt eget ställningstagande.”

    Det handlar inte om ställningstagandet utan om definitionen på orden i sig. Du säger ”lika skyldigheter och rättigheter” det gör de också. Det är utgångsläget (teori, perspektiv) som styr vad orden betyder. Deras utgångsläge är maktordning. Det är inte resultatet av analysen utan vad man börjar med, en avsiktligt vinklad bild av världen. Inga som helst behov eller krav att ens försöka vara objektiv.

    ”Även om man inte formellt kan bevisa det i ett samtal, betyder inte att man skall överge det man står för. Det ingår i jämställdismen att acceptera att det finns skillnader mellan könen, det är inget att hymla om.”

    Ja och alla accepterar att det finns skillnader mellan könen. Debatten handlar om vad dessa skillnader beror på och vilka mekanismer som påverkar i endera hållet. Exempelvis hur skolan såg ut då och nu, jag tog därför upp hur andelen kvinnor i skolan ser helt annorlunda ut idag än då.

    ”Kan man bevisa att man har rätt och att den andre har fel, bra, men man behöver också en begriplig introduktion, där man kan presentera vad man står för; där detta sammanfattas utan att behöva bevisas.”

    Absolut, problemet är att vad man säger inte tas emot förutsättningslöst eftersom skolor och media i hög grad företräder det postmoderna argumentet, precis som de tidigare gillade det marxistiska argumentet. Det här är ju också en stor del i det så kallade PISA-raset som ju objektivt bedömer länder men som svenska lärare inte kan bry sig i om de inte ens tror på objektivitet och innerst inne hyser avsky för upplysningstänkande i allmänhet.

    Johan Lundberg beskriver det utmärkt här fast utifrån det andra tydliga perspektivet.
    http://www.smp.se/ledare/asikter-kopplas-till-hudfarg%284180999%29.gm

    Det språk som är mest begripligt utifrån den postmoderna kontexten (som dominerar idag) är sålunda perspektivism. Här beskrivs själva upplägget.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Perspectivism

    Flera bilder från olika sidor ger en mer fullständig bild än en enda bild från en enda sida.

    ”Stå på egna ben, ja, men det förhindrar inte att man förhåller sig till sin kontext. Och i det samhälle som jämställdismen befinner sig i, är feminismen dominerande i jämställdhetsdebatten.”

    Kan den vara annat när det inte finns några alternativ och skolorna i samhället förkastat iden att göra saker utan perspektiv?

    ”Att förhålla sig till den är både naturligt och ett effektivt sätt att illustrera var man står i debatten. Det är inte en definition av jämställdismen, men användbart i en kort presentation av den, som bidrar till en snabb överblick för den oinsatte.”

    Jämställdism innebär att man inte ser jämställdhet som en tävling mellan könen i lidande och elände, den tävlingen uppstår automatiskt när man utgår från maktordningar.

  65. Erik, bra jobbat – det var väldigt trevligt att höra dig i radio! Smile Ser fam emot din fortsatta analys av programmet, jag ska inte gå händelserna i förväg, men jag tycker att du borde ha fått flika in något efter alla andras uttalanden, för jag vet att du har mycket att säga, men jag antar att det skulle strida mot programmets regler. Smile Pascalidou borde öppna en telefonlinje nästa gång – hon kan ju det där med att ta emot samtal från Ring P1 så vad vore väl mer naturligt än att upprätta en telefonförbindelse med yttervärlden – gärna direkt hem till mig så att jag kan säga omvärlden och alla debattörer ett sanningens ord medan jag står och diskar och befäster könsrollerna.

    Enligt prop 2005/06:155 ”Makt att orma samhället och sitt eget liv” som antogs våren 2006 (och där man ÄNDRADE det övergripande jämställdhetspolitiska målet) har man som uttalat och antaget delmål följande: en jämn fördelning av det obetalda hemarbetet mellan män och kvinnor (man glömde paradoxalt nog i all sin genusmedvtenehet att ta upp samkönade relationer i propositionen…) – och därmed har jag lagstadgad rätt till ett skattefinansierad man som kommer hit och tar halva mig disk. Ska ringa Reinfeldt och kräva min rätt!

    @Chr Ewrk, instämmer – lite mer fart borde det varit på programmet, och det hade det varit om Erik fått prata mer, definitivt!

    @Lavazza, tack för länk till Rothsteins artikel – hade missat denna från 2007. Den var bra, intressant poäng att kvinnor själva satt i system att välja män på ett visst sätt och därmed själva skapar de här strukturerna enligt hans forskning, men jag vill invända att det finns andra värden i livet än att tjäna pengar, för vem säger på sin dödsbädd att de önskat att de jobbat mer? De flesta säger faktiskt att de önskat att de tagit mer tid till familjen och jobbat mindre. Radikalfeminister ogillar ju för övrigt kapitalism så varför denna fixering vid att tjäna pengar? Att pengar är makt är ju ett patriarkalt påfund, så de hade gott kunna argumentera för att det är makt att inte behöva tjäna pengar utan istället lyfta fram andra värden i livet som makfaktorer. Bara ett förslag… Om ni missat så läs förrestens Rothstein underhållande genusbrev: http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/10/05/rothsteins-genusbrev-och-genusforskningens-dilemma/ Det galna är att denna åldermaktsordning blev aktuell nyligen ( http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barbie-far-nytt-liv-nar-normer-utmanas_8871704.svd ) – Rothstein var några år före sin tid där. Smile

    @Erik, tack för citat från statsvetenskaplig tidskrift: ”Om man däremot ser till den grupp som har högst utbildning (de som har forskarutbildning) så är resultatet precis det omvända. Kvinnorna i denna grupp har 66% chans/risk att vara gifta/sammanboende jämfört med genomsnittet av kvinnor i befolkningen” – varför kände jag inte till det, det förklarar ju allt. Wink

    @MK ang ”kvinnors unika egenskaper” som argument för kvotering så är detta intressant. När det gäller bolagsstrelser så finns ett kvinnligt perspektiv som måste tillvaratas, men när det tex gäller svenska förskolor så aser man inte att det finns något manligt perspektiv att tillvarata, och där är svenske genusforskare i luven på de norska och belgiska mfl, som de kritiserar eftersom de senare anser att män som personal i förskola ”har något att tillföra i egenskap av män”, men detta är inte den svenska synen tydligen – SOU 2006:75 sidan 54: ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” Så perspektiven finns när det passar, det finns kvinnliga perspektiv men inte manliga – vad menas? Eller just det, LOGIK är ju ett patriarkalt påfund, glömde. Wink

    @MK, exakt, de har själva det manliga som norm. Och om nu kvinnor ska köra lika mycket bil och flyga lika mycket som män, hur går det då med miljöförstöringen, som ju från genusvetarhåll skylls på män? (Se tex ”Bråttom få in genusperspektiv i klimatforskningen” http://www.genus.se/digitalAssets/1279/1279649_gp2-08.pdf ).

    De nedvärderar ofta själva det traditionellt kvinnliga och sedan undrar de varför det inte får samma status – jo, därför att de (genusforskarna) ju bestämt att det inte ska ha samma status, bland annat. Och män som har makt – dåligt/förtryck, kvinnor som har makt – fint/underbart. Alla kan ju missbruka makt. Tänk tex på genusforskarna som byggt upp en maktstruktur själva genom att institutionalisera och skattefinansiera allt det gör – borde de inte dekonstruera den i sin naturliga strävan efter efter att platta till alla hierarkier? Dubbla måttstockar som vanligt. Kvinna som vill stanna hemma med barnet – kvinnofälla, man som vill stanna hemma med barnet – helsidesuppslag i DN. Osv.

    @ Ninni, tycker också att du borde go public, men jag ser ditt svar så du får ta det i din egen takt och om du vill, allt har sin tid. Ha ha, så du är också ett kontrollfreak? Trevligt att inte vara ensam. Smile Kan det vara ett uttryck för att vi som kvinnor vill ta ansvar för allt och alla och hela världen? Ska maila genusvetarna och fråga… de måste ju också ha det problemet. Wink
    @Mia & MK – instämmer, det är ett systemfel men vi är förblindade. Tas upp av några grupper i Sverige, tex http://www.hemmaforaldrar.se/ och http://www.haro.se/ och http://www.barnensratt.se/ där man även kan hitta intressanta forskningsartiklar. Detta är kunniga välinformerade personer som har koll på väldigt mycket i flera relaterade frågor och det finns forskning där man tar upp dessa frågor även ur andra aspekter än de ekonomiska.

    NÄR LIKA MÖJLIGHETER BLEV 50/50

    Jag vill uppmärksamma all på en sak, som tyvärr inte framkom i debatten. SVD:s Maria Ludvigsson (tror jag det var) påtalade det här om utfallet, och det kan man som många gör ifrågasätta, men jag har fortfarande inte sett någon ifrågasätta det utifrån rätt grund – så jag klargör här grunden till strävan efter lika utfall på varje arbetsplats, inom varje yrkeskategori osv – jag tog även upp bla detta på mitt föredrag för två veckor sedan, men alla ni var ju inte där Smile (här är föredraget i text http://tanjabergkvist.wordpress.com/2014/02/20/genusforedraget-att-rasera-en-nation-med-genusvansinne-normaliseringsprocesser-nya-propositioner-och-forandringsagenter/)

    Här är skälet till varför denna strävan efter lika utfall kommer att skattefinansieras i det oändliga (smart strategi att sätta upp ett politiskt mål som inte går att uppnå…) – regeringen är skyldig att finansiera denna strävan eftersom den klubbats igenom som DET jämställdhetspolitiska målet. I och med PROP 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv” som klubbades igenom våren 2006, så antogs de nya övergripande jämställdhetspolitiska målen. Och de är inte, som ni kanske tror, formulerade som ”Lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män”: Detta är de gamla målen. De nya målen lyder som följer:
    ”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.” Vad menas då med ”samma makt”? Under ”Skälen för regeringens förslag” (sid 43-44) i prop 2005/06:155 står att läsa:

    ”Maktbegreppet är centralt i jämställdhetspolitiken och bör därför uttryckas explicit i det övergripande målet. Ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.”

    Observera – ska ha ”samma förmåga”, och inte längre bara ”samma möjlighet” – man skiljer också i klartext på dessa två som framgår ovan. Kan man verkligen lagstifta om samma förmåga? Där har vi ju förklaringen till de sänkta fyskraven för brandmän och nationella insatsstyrkan osv. Och vidare är detta jag nu citerar ur propositionen centralt för att förstå varför vi har ett pågående vansinne med experter mm som ingen kan säga nej till:

    ”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”.

    Där har vi det alltså – vilket resultat som ska nås är det centrala – nämligen en 50/50-fördelning inom varje yrke, på varje arbetsplats, i det privata hushållsarbetet osv. Notera: vilket RESULTAT som ska nås GENOM ATT vi har samma möjligheter osv. Man kan ju inte lagstifta om utfallet utan att offra den fria viljan, faktiskt.

    Nåja, det var vad jag ville ha sagt, eller kanske 1% av vad jag ville ha sagt, i denna korta kommentar. Smile Återigen, jättekul att du gjorde dig hörd Erik!!

  66. @MK:

    ”Vi har ett bra system i Sverige med andra ord, men ändå inte tillräckligt bra i mina ögon.

    Grundproblemet är att samhället är så inriktat på produktion och konsumtion, att vi glömmer bort andra värden som egentligen är mycket viktigare.

    Jag ser inte hur det de flesta människor jobbar med (inklusive jag själv) är viktigare för samhället än att bygga starka relationer med sina nära och kära, och framför allt ge sina barn en bra grund att stå på inför vuxenlivet, när det gäller t.ex. att sätta mål och uppnå dem, bygga självkänsla och självförtroende osv osv osv.

    Alternativet är att vi lägger detta ansvar på förskola/skola, men då krävs en jäkla omstrukturering uppifrån och ner av hela verksamheten.”

    Andra värden som är mycket viktigare för vem? Vad som är viktigt är olika för olika personer, och det kommer att variera över ålder, över kön, över hur man ser på livet etc. One size does NOT fit all.

    Man kan förfasas över människor som lämnar bort sina barn när de är väldigt små, för att göra karriär. Vissa människor kommer att göra det oavsett hur föräldraförsäkringen ser ut. Vissa kommer att vara hemma åratal med barnen.
    Vissa kommer att prioriterar barnen framför en kometkarriär (jag har gjort det och jag är man, iofs. har jag lyckats rätt bra ändå)

  67. Pingback: Vad är statsfeminism? | Genusdebatten

  68. @Erik:

    Bra jobbat Erik!

    Programmet var dåligt uppställt, alltför många gäster inom en alltför kort tidsram. Det blev ingen verklig debatt, endast presentationer av tankar och perspektiv som inte blev synade i sömmarna. Med tanke på formatet skulle en mera sammanfattande presentation av jämställdismen varit på plats. Pascalidou borde ha gjort sin hemläxa bättre och frågat tydligare vad jämställdism är för ett alternativ till feminismen.

    Kanske ni på genusdebatten kunde brainstorma till nästa debatt och komma på ett effektivt sätt att sammanfatta vad som är fel med feminismen och vad jämställdism handlar om, för detta blev kanske oklart för den oinsatte, men som sagt, det var mera programmets fel. Men om man hade vetat i förväg att diskussionen blir så ytlig och få repliker, kunde man ha valt ett mera politiskt/populistiskt, istället för vetenskapligt, angreppsätt.

  69. Pingback: #P1 Debatt – Statsfeminism, Kimmelskolan och LO:s brist på styrelsekvinnor | Genusdebatten

  70. @Tanja B: Du har tydligen retat upp genusvetarna ordentlig! Hoppas bara att de också har läst och förstått din kommentar och inte bara automatiskt trycker ” tumme ner”. Men det är väl att hoppas för mycket.
    För övrigt vill jag bara stryka under det du så klokt säger: det är nog få som på dödsbädden beklagar att de inte jobbade mer. Desto fler som ångrar att de inte prioterade familjen

  71. Marie-Louise, de uppskattar inte alltid att man lyfter fram deras rapporter i ljuset. Som när jag deltig i Filosofiska Rummet och började läsa upp kriterierna för genuscerifiering tex, då sa en på motståndarsidan, i detta fall Lunds Universitets fd rektor professor Göran Bexell, precis i inledningen av programmet (min 2:53-2:56) att slutrapporten för genuscertifiering (Tina Rosenbergs projektgrupp) är ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag ju läste kriterierna innantill och det var ju denna 9-sidiga rapport (http://www3.lu.se/pers/Jamstalldhet/genuscertifiering_080331.pdf) som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete. Varför skrev de något de inte menade då kan man undra? Smile

    De borde ju tacka mig för att jag lyfter fram deras ”kunskap” och forskning i ljuset, men av någon besynnerlig anledning vill de visst inte att den detaljerade informationen ska lyftas fram så att folk får höra det konkreta – istället ska folk tro att allt har med jämställdhet att göra, och när det visar sig, som professor Svante Nordin sade (vi debatterade på samma sida ju) att det de sysslar med är ”rappakalja” så är de klart att de reagerar när man citerar ur deras egna dokument. Väldigt talande… Kan höras här: http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2244717.mp3

    Och på samma sätt är det med det jag skrev i min kommentar ovan – jag citerar ur deras egna rapporter och utredningar, och finner dessuom en massa motsägelser, klart de blir sura. Wink

  72. Pingback: Läran om könens rörelser – En jämställdistisk introduktion | Genusdebatten

  73. Pingback: Om påhoppen på Janne Josefsson – Varken nazistanklagelser eller dödshot är okej | Aktivarum

  74. Pingback: Polis – Det okända mansdominerade låglöneyrket | Genusdebatten

  75. Pingback: Nöjesguiden.se ”besvarar jämställdister” utan att fråga jämställdister | Genusdebatten

  76. Pingback: PISA-ras och Kognitiv oförmåga hos studenter – Media i förnekelse om skolans situation | Genusdebatten

  77. Pingback: Vad är egentligen tanken med Kvotering av kvinnor till styrelser? | Genusdebatten