Var rätt tråkigt program dock Synd att du fick så lite taltid.

Efter lyssning via nätet, på det mesta av innehållet:

Bra jobbat, Erik, men så mycket till debatt tycker inte jag att det blev i det stora hela, med så många paneldeltagare som lagts till i ett senare (slut-?)skede. Kändes mest som Pascalidou var tvungen att hasta igenom listan, för att alla skulle få tid att tala.

Du var där och du synes ha kommit igenom det hela tämligen helskinnad. Personligen tycker jag att det räcker ganska långt. Tack för din insats. (Det roligaste kanske var att du lyckades få Ebba-Witt Brattström att låta förvånad…).

Var så djävla klockrent när du ställde frågan om kriminalvårdarnas löner.

Hela panelen stod där som fågelholkar, ingen hade koll å har man inte koll på det hur kan man då säga att kvinnor är strukturellt diskriminerade?

Sen kändes det rätt besynnerligt när en undersköterska som tjänar upp emot 30 000 i månaden ska stå som symbol för gruppen lågavlönade.

@lavazza1891:
Bra av Erik ändå, men jag undrar vad svaret blivit om Erik ställt frågan till Ebba Witt Brattström: ”Har du?” När det gällde läsandet av Mansutredningen.

Jag får uppfattningen att dessa människor pratar med ryggraden och blir ställda om de skulle få en oväntad fråga! Uppenbart hade hon inte brytt sig ta reda på vem som skulle debattera.

Jag tycker du skötte dig rätt bra.

Den mest intressanta delen av programmet var dock sjuksyrran som vad jag förstod också jobbade fackligt. Det är uppenbarligen en blind fläck att *vissa* arbeten är välbetalda därför att det är *brist på arbetskraft*, och att dessa yrken ofta domineras av män. Det GÅR INTE att säga att ”jag VILL jobba inom offentligfinansierad sektor med ett typiskt kvinnorarbete, men jag VILL ha lön som en privatantälld inom ett ’manligt’ bristyrke”. Det kommer aldrig att hända!
Det GÅR inte att få en lön på 28000 som undersköterska, ett arbete som innebar en tvåårig gymnasieutbildning, inga studieskulder m.m. så länge som
tjejer (och några killar) fortsätter att utbilda sig på omvårdnadsprogrammet i en sådan omfattning att de måste slåss om jobben. 25000 exkl. OB var ju för lite tyckte undersköterskan i programmet.
Ingångslönen där jag jobbar nu är 28000 och då snackar vi om folk med akademisk utbildning. Om Danica Kragic erbjuds jobb på ABB Robotics i Västerås så lär det handla om det tredubbla – inte för att hon är ”man” utan för att hon har en attraktiv specialistkompetens som hon är relativt ensam om.

Sedan kan man tycka att en sjuksyrra är dåligt betald, och med tanke på att det är en akademisk utbildning (i motsats till undersköterska), och ett yrke som innebär en hög grad av kvalificerat arbete, så är det dåligt betalt, ja.
Men det är fanimig vuxna människors ANSVAR att ta reda på hur arbetsmarknad, löner m.m. ser ut när man väljer sin utbildning, och vad man har att förvänta sig när man kommer ut. 19-åriga unga kvinnor är inga jättebebisar, de förutsätts vara vuxna och kunna ta ansvar för sina val.

För övrigt känns det symptomatiskt att robotforskaren, kvinnan som var styrelseproffs och programledaren själv inte är svenskor… Bland mina kvinnliga yrkeskollegor är invandrare tydligt överrepresenterade, ofta från länder där medelklassen stuckit (Iran, ex-Jugo, Indien, Östeuropa).

Intressant med Rothstein-hänvisningen. EWB var med i Grupp 8 redan tidigt 70-tal, men valde ändå att 1977 gifta sig mycket traditionellt vid 24 års ålder med en 7 år äldre etablerad man. Sedan gifte hon om sig med än ännu mer etablerad äldre man.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ebba_Witt-Brattstr%C3%B6m

http://www.dn.se/debatt/heterosexuella-karnfamiljen-ett-antifeministiskt-projekt/

Verkar inte ha gjort något intryck på EWB eftersom det aldrig ingår i förklaringsmönstren.

En del av problematiken med statsfeminismen är för mig att den inte representerar folkets synsätt. Statsfeminismen är radikalfeministisk, medan svenska folket generellt förmodligen identifierar sig mer med liberalfeminism eller jämställdism.

Men radikalfeminister skriker väldigt högt, och får därför gehör. Media tycker också om att vinkla saker så att det blir mer kalabalik, t.ex. felrapportera våldtäktsdomar, vinkla undersökningar osv. Det gör dem förmodligen mer för att skapa rubriker än för att de har en feministik agenda, men resultat blir politisk/folklig opinion som inte är baserad på fakta.

Snackar man statsfeminism så förlorar man. Tyckte det var lite virrigt det hela. Föredraget i början fatta vi nada av här hemma.
Sen ingen kommentar om det uppenbara att debatten bara gällde frågor om kvinnor som offer. Hade det påpekats att detta skulle vara debatt om jämställdhet men nästan bara kvinnor var på scen och bara kvinnofrågor diskuterades så hade detta åskådligjort det problematiska med debatten. Att påpeka att kejsaren är naken är inte helt fel.

Kriminalvårdskommentaren blev ju helt fel. Att prata om kvinnolöner är också helt fel vilket borde påpekats istället. Alltså ni debattörer pratar om kvinnolöner, men ingen verkar ha kunskap om lönerna för andra offentliga sektorer som domineras av män. Eller nåt sånt.

PS
Men kul att du blev inbjuden. Övning ger färdighet, de andra verkade betydligt mer erfarna.

@Ninni:

Det är generellt en jäkla massa underliggande antaganden i många feministiska påståenden. Det är ett STORT problem. Man borde börja från början, t.ex. i frågan om kvotering. Är män och kvinnor olika när det gäller egenskaper, preferenser osv? Den frågan måste lösas tydligt först, innan man börjar ta massa beslut på politisk nivå.

Ett annat grundläggande antagande är att status, makt, pengar osv är eftersträvansvärt på ett allmänmänskligt plan. Eftersom männen har det så ska kvinnorna ha det också. Det är min största invändning mot feminism, att man strävar efter att upprätthålla det som i grunden ses som patriarkala värderingar, men bara kasta in kvinnorna i det också, så att det blir ”rättvist”.

Fint at du deltok Erik, takk for det. Men jeg mener formatet blir feil, temaene er for kompliserte for en debatt med rask replikkveksling, særlig når du skal representere en diametralt motsatt virkelighetsoppfatning til de rådende feministiske dogmer. Jeg ble igrunn bare frustrert og irritert over at grunnpremisssene i/for debatten hele veien var de gamle feministiske som vi alle er ”opplært til å tro på”(hvorav noen av dem er direkte løgner), og du fikk liten sjans til å korrigere dem.
Jeg tror det ville være bedre på sikt å samle de mest kompetente feministkritikere og skrive en bok eller jevnlig levere debattinnlegg til avisene, eller på annen måte forsøke å nå ett større publikum og ikke minst politikere. Om mulig prøve å alliere seg med noen som har en viss status, som f.eks Rothstein.

@Erik:

Pepp pepp hehehe

@Erik:

Hur är det med läkare och civek – f.f.a. stabsfunktioner på privata företag, tänk inköpschef, ekonomichef/controller, försäljningschef?

Inom mitt gebit känns det som att antalet kvinnor gått ner under 90-00-talet, men de senaste 5-6 åren börjar det dyka upp alltfler kvinnliga hs-ing och civing igen. Jag har en kvinnlig chef för övrigt, hs-ingenjör.

Ja debatter om jämställdhet brukar ofta visa på ett bra sätt att det inte är kön utan åsikter som är viktiga för demokratin,det blir ju inte ett mer demokratiskt urval om man har 5 män och 5 kvinnor som debatterar jämställdhet när alla är feminister.
Vilket det alltför ofta är på liknande tillställningar.

@michael: ”det blir ju inte ett mer demokratiskt urval om man har 5 män och 5 kvinnor som debatterar jämställdhet när alla är feminister.”

Precis.
Sånt där bör påpekas i alla sådana sammanhang eftersom de flesta nog inte ser det absurda i det. Och man kan synliggöra det absurda genom att visa på liknande exempel, och använda sådana exempel som folk garanterat ser det absurda i. Som t ex att ha en panel där man debatterar familjepolitik där nio av deltagarna är kristdemokrater och en är vänsterpartist, eller en debatt om invandring där nio är från SD och en är från MP.

Jag förstår inte varför nästan alla debatter om jämställdhet blint stirrar sig blint på kvinnofrågor. Det finns många mans frågor som aldrig lyfts fram och så länge det ej gör det är det som män envist bara ska behöva stå i försvarsställning. En jätte viktig fråga är att av 10 vårdnadstvister går 9 till kvinnans fördel, fast båda föräldrarna är fullt godkända föräldrar. De flesta män som hamnar i vårdnads tvister är män som tar och tagit delat ansvar för barnen. När män som tar 50/50 ansvar straffas med förlora vårdnaden samtidigt som samhället kräver att män ska ta mer ansvar föräldrarledighet, då har vi ett strukturellt jämställdhets perspektiv som måste diskuteras. Men hör vi om det i debatter? Aldrig någon sin. Att se män som offer har vi väldigt svårt för. Jag vill se fler debatter om jämställdhet där mäns frågor lyfts upp i större utsträckning.

Jon

25000månad är ovanligt mycket för en undersköterskelön. Enligt nedanstående länk ligger snitt på drygt 20000:- (≈ 25000 motsvarar den 95:e percentilen).
http://www.lonestatistik.se/loner.asp/yrke/Underskoterska-1242

@Erik:

Jo, jag vet. Det lär inte avspegla sig bland mellanchefer om 5 år, högre mellanchefer om 15 och i ledningsgrupper om 25.
Och det är ju kanske bra för tjejerna, och de killar som skaffar sig en högre utbildning.

Vad som händer med de män som inte skaffar sig en högre utbildning är ett annat problem, och där sitter vi på en bomb som kommer att brisera i framtiden. Nuförtiden finns det inte så många krig att reducera mansöverskottet på, om man ska vara cynisk.

@Mia.:

Helt galet, och ett tydligt exempel på när ’jämställdhet går för långt’..

Jag tror gemensam föräldraledighet kan vara en idé. Dvs att båda föräldrarna är lediga tillsammans/samtidigt, t.ex. de första 6 månaderna.

Basinkomst tror jag också skulle bidra till ett bättre samhälle. Jag för min del skulle då lägga mer tid på att vara idrottsledare och att hjälpa hemlösa.

BNP som någon form av mått på välstånd måste bytas ut, t.ex. mot ett lyckoindex.

Jag förstår ärligt talat inte vad jämställdhet har för egenvärde i dessa människors ögon.

@Mia.:
Varför ska samhället sponsra föräldrar med 20 månader föräldraförsäkring, det är svindyrt och det finns angelägnare behov. Jämfört med andra europeiska länder är den svenska föräldraförsäkringen exceptionell.
Det hindrar uppenbarligen inte andra europeiska par att skaffa barn.

@Magnus:

Nu vet jag inte hur man gör i andra länder, men problemet som jag ser det i Sverige är att vi har gått från ett system där en förälder (mamman) kunde vara ledig 100% med barnen, till ett system där varken mamman eller pappan har särskilt mycket tid att engagera sig i sina barns uppfostran, där idealet är att barnen ska ”skolas in” på förskola från 6 månaders ålder och sedan spenderar större delen av småbarnsåren där (för att sedan gå över till skolan osv).

Pedagoger klagar på att det inte är deras jobb att uppfostra barnen, utan föräldrarnas. När ska de ha tid med det när de jobbar heltid och har ett hushåll att sköta?

Att vara förälder är ett heltidsjobb i sig, och en enormt viktig funktion i samhället.

@Magnus:

För att som jag skrev på ett annat ställe så tro jag att ”det man förlorar på gungorna får man igen på karusellen”.

Skrattade till lite ofrivilligt när usk:en berättade vilken lön hon hade (25000+OB) D.v.s. en 28-29k i månaden. För en gymnasieutbildat är det verkligen inte illa. Hur mycket har en brandman t.ex. ? Enligt den (ganska) inofficiella Lönestatistik.se (Där anställda som brandman själv skickar in sina löneuppgifter) en knapp majoritet inom intervallet 20 000 till 24 000

På samma sida tjänar en klar majoritet mellan 18 000 till 22 000.

Detta är siffror som inte är justerade för anställningsgrad .

Usk:en i P1 debatten tillhör en 5% minoritet som tjänar +25 000

Liksom brandmännen som i 6% av fallen tjänar lika mycket som usk:en i exemplet ovan.Dvs över 25000 +

Finns det då en klar skillnad i offentliganställdas lön i kvinno resp. mansdominerade yrken – Nej ? Det finns inget samband. Och ju mer man orka gräva desto mer tydligare kan det bli. Ingen idag anställd av den offentliga sektorn blir lönediskriminerad p.g.a. kön.

@Erik:
Det här med Kimmel vs. Baumeisters perspektiv på mansfrågor är något du ska ta upp om du får chansen att debattera igen.

@Magnus:

Vi har ett bra system i Sverige med andra ord, men ändå inte tillräckligt bra i mina ögon.

Grundproblemet är att samhället är så inriktat på produktion och konsumtion, att vi glömmer bort andra värden som egentligen är mycket viktigare.

Jag ser inte hur det de flesta människor jobbar med (inklusive jag själv) är viktigare för samhället än att bygga starka relationer med sina nära och kära, och framför allt ge sina barn en bra grund att stå på inför vuxenlivet, när det gäller t.ex. att sätta mål och uppnå dem, bygga självkänsla och självförtroende osv osv osv.

Alternativet är att vi lägger detta ansvar på förskola/skola, men då krävs en jäkla omstrukturering uppifrån och ner av hela verksamheten.

@Ulf T:

Ett lyckoindex går ju att mäta. Det är svårare att greppa på ett bra sätt, men inte omöjligt.

Jag tror inte heller att det är en bra idé att institutionalisera barnuppfostran. Därför bör vi ha ett samhälle där föräldrarna har mer tid tillsammans med sina barn.

Men det kommer en punkt när det är dags att gå i skolan, och den skulle kunna reformeras. Entreprenörskap, psykologi, filosofi, hälsa osv existerar redan som ämnen. Det handlar om vad vi väljer att lära ut.

Jag är egentligen inte jätteintresserad av att diskutera politik heller, min grundpoäng är bara att jämställdhet inte bör vara ett mål i sig. Vi har tappat bort barnen i vår strävan efter jämställdhet.

Kritik är bra då man kan få andras synpunkter och därmed får brett underlag för framtiden.

Vad jag tror är viktigt är att fokus på debattörerna och programledare behandlas sekundärt. Dessa går i regel aldrig att omvända. Det är bättre att få det att verka som att man pratar till dessa, men den verkliga målgruppen är ”den vanliga publiken”. Det är dessa som är förda bakom ljuset av feminismens evigt ekande osanningar genom all form av media. Den vanliga publiken tycker som feminister, fast man vet inte varför. I och med att feminister verkar spy ut samma påståenden från flera håll samtidigt så blir det till slut en oavsiktlig sanning hos den passiva lyssnaren.
Det är dessa påståenden som jag tror man behöver angripa för att få en reaktion. Jag har läst otaliga artiklar där du fullständigt massakrerar logiken i feminismens standardpåståenden med bara några få enkla ord utan att ens behöva blanda in källor eller procentsatser. Jag saknade detta i ditt framförande.

”Den normala publiken” är inte alls insatt och vill man nå dessa, så räcker det med korta logiska resonemang som motsäger flosklerna. Man behöver inte alls vara unik eller uttrycka saker på nytt sätt, utan de allra flesta (de som räknas) har aldrig hört eller sett din sida av det hela. Att t.ex. förklara sin ståndpunkt om jämställdhet genom att ta upp feminismens verkliga syn när det gäller rättigheter och skyldigheter kontra GDs syn, är enligt mitt tycker helt tillräckligt. Ingen av de som verkligen räknas som omvändbara, har tidigare hört sådana uttryck.
Då blir det i och för sig inte som vision. Nämligen att genusdebatten ska stå på egna ben. Men kanske man måste så tvivel om feminismen hos folket innan man kan bygga något eget.

@Erik:
Jag tänker inte utgå från vad feminismen säger när jag gör min egen beskrivning av verklighet och värderingar, där utgår jag från vad jag anser, och mina värderingar. Om feminismen då har gjort anspråk på att stå för lika skyldigheter och rättigheter, eller på att säga vad som är diskriminering, det hindrar inte mig från att göra mitt eget ställningstagande.

Sedan har vi det här med att säga vad män och kvinnor är intresserade av. Då får man garanterat frågan ”varför tror du det är så”? och det finns inga korta bra svar på den frågan.

Även om man inte formellt kan bevisa det i ett samtal, betyder inte att man skall överge det man står för. Det ingår i jämställdismen att acceptera att det finns skillnader mellan könen, det är inget att hymla om. Kan man bevisa att man har rätt och att den andre har fel, bra, men man behöver också en begriplig introduktion, där man kan presentera vad man står för; där detta sammanfattas utan att behöva bevisas.

Sedan ”jämställdismen anser att feminismen”. Det tror jag vore ett misstag, jämställdismen behöver stå på egna ben, inte definieras i relation till feminismen.

Stå på egna ben, ja, men det förhindrar inte att man förhåller sig till sin kontext. Och i det samhälle som jämställdismen befinner sig i, är feminismen dominerande i jämställdhetsdebatten. Att förhålla sig till den är både naturligt och ett effektivt sätt att illustrera var man står i debatten. Det är inte en definition av jämställdismen, men användbart i en kort presentation av den, som bidrar till en snabb överblick för den oinsatte.

Erik, bra jobbat – det var väldigt trevligt att höra dig i radio! Ser fam emot din fortsatta analys av programmet, jag ska inte gå händelserna i förväg, men jag tycker att du borde ha fått flika in något efter alla andras uttalanden, för jag vet att du har mycket att säga, men jag antar att det skulle strida mot programmets regler. Pascalidou borde öppna en telefonlinje nästa gång – hon kan ju det där med att ta emot samtal från Ring P1 så vad vore väl mer naturligt än att upprätta en telefonförbindelse med yttervärlden – gärna direkt hem till mig så att jag kan säga omvärlden och alla debattörer ett sanningens ord medan jag står och diskar och befäster könsrollerna.

Enligt prop 2005/06:155 ”Makt att orma samhället och sitt eget liv” som antogs våren 2006 (och där man ÄNDRADE det övergripande jämställdhetspolitiska målet) har man som uttalat och antaget delmål följande: en jämn fördelning av det obetalda hemarbetet mellan män och kvinnor (man glömde paradoxalt nog i all sin genusmedvtenehet att ta upp samkönade relationer i propositionen…) – och därmed har jag lagstadgad rätt till ett skattefinansierad man som kommer hit och tar halva mig disk. Ska ringa Reinfeldt och kräva min rätt!

@Chr Ewrk, instämmer – lite mer fart borde det varit på programmet, och det hade det varit om Erik fått prata mer, definitivt!

@Lavazza, tack för länk till Rothsteins artikel – hade missat denna från 2007. Den var bra, intressant poäng att kvinnor själva satt i system att välja män på ett visst sätt och därmed själva skapar de här strukturerna enligt hans forskning, men jag vill invända att det finns andra värden i livet än att tjäna pengar, för vem säger på sin dödsbädd att de önskat att de jobbat mer? De flesta säger faktiskt att de önskat att de tagit mer tid till familjen och jobbat mindre. Radikalfeminister ogillar ju för övrigt kapitalism så varför denna fixering vid att tjäna pengar? Att pengar är makt är ju ett patriarkalt påfund, så de hade gott kunna argumentera för att det är makt att inte behöva tjäna pengar utan istället lyfta fram andra värden i livet som makfaktorer. Bara ett förslag… Om ni missat så läs förrestens Rothstein underhållande genusbrev: http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/10/05/rothsteins-genusbrev-och-genusforskningens-dilemma/ Det galna är att denna åldermaktsordning blev aktuell nyligen ( http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barbie-far-nytt-liv-nar-normer-utmanas_8871704.svd ) – Rothstein var några år före sin tid där.

@Erik, tack för citat från statsvetenskaplig tidskrift: ”Om man däremot ser till den grupp som har högst utbildning (de som har forskarutbildning) så är resultatet precis det omvända. Kvinnorna i denna grupp har 66% chans/risk att vara gifta/sammanboende jämfört med genomsnittet av kvinnor i befolkningen” – varför kände jag inte till det, det förklarar ju allt.

@MK ang ”kvinnors unika egenskaper” som argument för kvotering så är detta intressant. När det gäller bolagsstrelser så finns ett kvinnligt perspektiv som måste tillvaratas, men när det tex gäller svenska förskolor så aser man inte att det finns något manligt perspektiv att tillvarata, och där är svenske genusforskare i luven på de norska och belgiska mfl, som de kritiserar eftersom de senare anser att män som personal i förskola ”har något att tillföra i egenskap av män”, men detta är inte den svenska synen tydligen – SOU 2006:75 sidan 54: ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” Så perspektiven finns när det passar, det finns kvinnliga perspektiv men inte manliga – vad menas? Eller just det, LOGIK är ju ett patriarkalt påfund, glömde.

@MK, exakt, de har själva det manliga som norm. Och om nu kvinnor ska köra lika mycket bil och flyga lika mycket som män, hur går det då med miljöförstöringen, som ju från genusvetarhåll skylls på män? (Se tex ”Bråttom få in genusperspektiv i klimatforskningen” http://www.genus.se/digitalAssets/1279/1279649_gp2-08.pdf ).

De nedvärderar ofta själva det traditionellt kvinnliga och sedan undrar de varför det inte får samma status – jo, därför att de (genusforskarna) ju bestämt att det inte ska ha samma status, bland annat. Och män som har makt – dåligt/förtryck, kvinnor som har makt – fint/underbart. Alla kan ju missbruka makt. Tänk tex på genusforskarna som byggt upp en maktstruktur själva genom att institutionalisera och skattefinansiera allt det gör – borde de inte dekonstruera den i sin naturliga strävan efter efter att platta till alla hierarkier? Dubbla måttstockar som vanligt. Kvinna som vill stanna hemma med barnet – kvinnofälla, man som vill stanna hemma med barnet – helsidesuppslag i DN. Osv.

@ Ninni, tycker också att du borde go public, men jag ser ditt svar så du får ta det i din egen takt och om du vill, allt har sin tid. Ha ha, så du är också ett kontrollfreak? Trevligt att inte vara ensam. Kan det vara ett uttryck för att vi som kvinnor vill ta ansvar för allt och alla och hela världen? Ska maila genusvetarna och fråga… de måste ju också ha det problemet.
@Mia & MK – instämmer, det är ett systemfel men vi är förblindade. Tas upp av några grupper i Sverige, tex http://www.hemmaforaldrar.se/ och http://www.haro.se/ och http://www.barnensratt.se/ där man även kan hitta intressanta forskningsartiklar. Detta är kunniga välinformerade personer som har koll på väldigt mycket i flera relaterade frågor och det finns forskning där man tar upp dessa frågor även ur andra aspekter än de ekonomiska.

NÄR LIKA MÖJLIGHETER BLEV 50/50

Jag vill uppmärksamma all på en sak, som tyvärr inte framkom i debatten. SVD:s Maria Ludvigsson (tror jag det var) påtalade det här om utfallet, och det kan man som många gör ifrågasätta, men jag har fortfarande inte sett någon ifrågasätta det utifrån rätt grund – så jag klargör här grunden till strävan efter lika utfall på varje arbetsplats, inom varje yrkeskategori osv – jag tog även upp bla detta på mitt föredrag för två veckor sedan, men alla ni var ju inte där (här är föredraget i text http://tanjabergkvist.wordpress.com/2014/02/20/genusforedraget-att-rasera-en-nation-med-genusvansinne-normaliseringsprocesser-nya-propositioner-och-forandringsagenter/)

Här är skälet till varför denna strävan efter lika utfall kommer att skattefinansieras i det oändliga (smart strategi att sätta upp ett politiskt mål som inte går att uppnå…) – regeringen är skyldig att finansiera denna strävan eftersom den klubbats igenom som DET jämställdhetspolitiska målet. I och med PROP 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv” som klubbades igenom våren 2006, så antogs de nya övergripande jämställdhetspolitiska målen. Och de är inte, som ni kanske tror, formulerade som ”Lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män”: Detta är de gamla målen. De nya målen lyder som följer:
”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.” Vad menas då med ”samma makt”? Under ”Skälen för regeringens förslag” (sid 43-44) i prop 2005/06:155 står att läsa:

”Maktbegreppet är centralt i jämställdhetspolitiken och bör därför uttryckas explicit i det övergripande målet. Ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.”

Observera – ska ha ”samma förmåga”, och inte längre bara ”samma möjlighet” – man skiljer också i klartext på dessa två som framgår ovan. Kan man verkligen lagstifta om samma förmåga? Där har vi ju förklaringen till de sänkta fyskraven för brandmän och nationella insatsstyrkan osv. Och vidare är detta jag nu citerar ur propositionen centralt för att förstå varför vi har ett pågående vansinne med experter mm som ingen kan säga nej till:

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”.

Där har vi det alltså – vilket resultat som ska nås är det centrala – nämligen en 50/50-fördelning inom varje yrke, på varje arbetsplats, i det privata hushållsarbetet osv. Notera: vilket RESULTAT som ska nås GENOM ATT vi har samma möjligheter osv. Man kan ju inte lagstifta om utfallet utan att offra den fria viljan, faktiskt.

Nåja, det var vad jag ville ha sagt, eller kanske 1% av vad jag ville ha sagt, i denna korta kommentar. Återigen, jättekul att du gjorde dig hörd Erik!!

@Erik:

Bra jobbat Erik!

Programmet var dåligt uppställt, alltför många gäster inom en alltför kort tidsram. Det blev ingen verklig debatt, endast presentationer av tankar och perspektiv som inte blev synade i sömmarna. Med tanke på formatet skulle en mera sammanfattande presentation av jämställdismen varit på plats. Pascalidou borde ha gjort sin hemläxa bättre och frågat tydligare vad jämställdism är för ett alternativ till feminismen.

Kanske ni på genusdebatten kunde brainstorma till nästa debatt och komma på ett effektivt sätt att sammanfatta vad som är fel med feminismen och vad jämställdism handlar om, för detta blev kanske oklart för den oinsatte, men som sagt, det var mera programmets fel. Men om man hade vetat i förväg att diskussionen blir så ytlig och få repliker, kunde man ha valt ett mera politiskt/populistiskt, istället för vetenskapligt, angreppsätt.

Marie-Louise, de uppskattar inte alltid att man lyfter fram deras rapporter i ljuset. Som när jag deltig i Filosofiska Rummet och började läsa upp kriterierna för genuscerifiering tex, då sa en på motståndarsidan, i detta fall Lunds Universitets fd rektor professor Göran Bexell, precis i inledningen av programmet (min 2:53-2:56) att slutrapporten för genuscertifiering (Tina Rosenbergs projektgrupp) är ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag ju läste kriterierna innantill och det var ju denna 9-sidiga rapport (http://www3.lu.se/pers/Jamstalldhet/genuscertifiering_080331.pdf) som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete. Varför skrev de något de inte menade då kan man undra?

De borde ju tacka mig för att jag lyfter fram deras ”kunskap” och forskning i ljuset, men av någon besynnerlig anledning vill de visst inte att den detaljerade informationen ska lyftas fram så att folk får höra det konkreta – istället ska folk tro att allt har med jämställdhet att göra, och när det visar sig, som professor Svante Nordin sade (vi debatterade på samma sida ju) att det de sysslar med är ”rappakalja” så är de klart att de reagerar när man citerar ur deras egna dokument. Väldigt talande… Kan höras här: http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2244717.mp3

Och på samma sätt är det med det jag skrev i min kommentar ovan – jag citerar ur deras egna rapporter och utredningar, och finner dessuom en massa motsägelser, klart de blir sura.