Vad innebär egentligen Statsfeminism? Detta var den fråga jag hade svårast att besvara under P1 Debatt, ingen medverkande hade pratat om ämnet tidigare så det blev lite som att debattera Alexandra Pascalidou. Vidare så finns egentligen inga bra korta svar utan det är en fråga som kan ta upp ett helt eget program. Ett svarsalternativ presenteras av Ninni i inlägget ”Vad är statsfeminism?”.
Här presenterar jag en komplettering och går in på min replikväxling med Professor Ebba-Witt Brattström om utredningen ”Män och jämställdhet” . Syftet är att visa de praktiska effekterna av statsfeminism. Så här i efterhand hade kanske det enklaste svaret varit att statsfeminism innebär att feminismen rent praktiskt blivit den nya statsreligionen dvs. övertagit kyrkans moraliska roll i statlig maktutövning. Det handlar alltså om hur makthavare legitimerar sig själva och sin egen överordnade position.
Feminism och maktanalys
Det pratas en hel del om normkritik idag men vad som inte går att komma ifrån är att det snarare är feminismen som är norm idag. Jag kan visa flera exempel på detta men för tydlighetens skull så kommer först en definition av ”Feminism” från Britt Marie Thurén, Sveriges första professor i genusvetenskap.
”Varje ämne har sina studieobjekt och de kan alla ”korsas” med genus. Alla kan de utsättas för maktanalys, det är den feministiska inriktningen och det mesta av genusvetenskapen är feministisk, åtminstone om man använder en bred definition.” (Källa: ”Vad vet en genusvetare?” s.20)
Maktanalys är inte – som vissa tror – en analys av vem som har makt, utan en analys med det marxistiska utgångsläget att det råder en maktobalans, med en överordnad och en underordnad part. Vad som sedan analyseras är konsekvenserna av denna obalans. Det är samma sak som Mats Olsson här kallar för eländesperspektiv. Allt kommer i praktiken att handla om att beskriva det elände som osynliga ”maktordningar” dvs ”strukturer” påstås ösa över den grupp som från början bestämdes underordnad.
Sedan är det enbart den som representerar den underordnade som ur marxistiskt perspektiv anses legitim röst i samhällsdebatten läs Kajsa Ekis Ekmans beskrivning i DN för en närmare beskrivning på hur det fungerar. Hennes analys från vänster är klockren.
”68-revolten bröt ner de tidigare systemen och gav ordet till allmänheten – vad som sker i dag är att intellektuella återtar tolkningsföreträdet. ”Ordet åt alla” har stelnat till ett system med omvänt inträdesprov: endast marginalisering ger tillträde till debatten.”
Den ordningen kunde ni höra Add Genders VD Pernilla Alexandersson motsätta sig under P1 Debatt. Hon ansåg inte att det skulle krävas inträdesprov för att få prata om jämställdhet. Hon beskrev även risken att få kritik av feminister för detta. En oro som är fullt förståeligt om feminism förstås utifrån åsikten att endast den tystade skall få tala. Alexandersson representerar därmed en mindre ensidigt feministisk genusvetenskap med mer fokusering på ”aktörer”. Det här med aktörer återkommer längre ner.
Ebba-Witt Brattström svarade på min kritik av mansutredningen att den handlade om Svenska forskare. Ett svar som jag på följande två grunder menar inte alls håller:
1) Om utländska forskare tar upp män ur andra perspektiv medan svenska forskare struntar i det på vilket sätt menar Brattström det skulle motbevisa mina påståenden om att feminism i Sverige leder till brister i helhetsbilden? Det styrker tvärtom vad jag säger.
2) Som jag påtalade refererar man till den amerikanska sociologen Michael Kimmel vars medverkan även påpekades av Mats Olsson under den talande rubriken ”Att läsa en rapport – att förstå Kimmel”. Fler än jag har alltså märkt av hur ”Kimmelskolan” har fått dominera utredningen.
Kimmelskolan vs Baumeisterskolan
Vad vi för enkelhetens skull kallar Kimmelskolan heter egentligen ”Men´s studies”. Vad står då Kimmelskolan för? Jo den står helt enkelt för att feminism får styra hur man studerar män och mansfrågor. Detta medan ”Male Studies”, här för enkelhetens skull kallad Baumeisterskolan, är mer förutsättningslös och inkluderar flera olika discipliner på ett sätt jag menar Kimmelskolan inte gör.
För den som vill lära sig mer om ”Baumeisterskolan” här är hela Foundation for Male Studies – Second Annual Conference – Transkriberad text PDF Baumeisterskolan är alltså en strikt akademisk förteelse. Kimmelskolan å sin sida är betydligt mer politisk. Kimmel agerar exempelvis här talesperson för organisationen NOMAS vars prioriteringar beskrivs så här:
NOMAS is a unique organization about masculinity because it rests on four co-equal principles, just as a table rests on four legs. (1) We are pro-feminist
Kimmel påstår i brevet att detta betyder ”believe in gender equality” men som vi redan sett från B-M Thurén så handlar akademisk feminism om att utgå från maktordningar, varefter politisk feminism hävdar sig kämpa mot dessa ”ordningar”. Det är med den logiken som LO-ekonomen som kom till P1 debatt beskriver hur LO är för kvotering av kvinnor till styrelser medan LO har mycket få kvinnor i sin egen styrelse.
”LO har tidigare undvikit att ta ställning, inte minst eftersom 15 av 18 personer i LO:s egen styrelse är män”
Men enligt LO:s representant är detta alltså inte alls LO:s eget fel. Märklig nog så bestämmer LO enligt en LO-ekonom inte över sig själva utan det är idel osynliga maktordningar, strukturer, samhällsordingar och liknande rena mystifikationer som påstås styra vem LO tillsätter i sin egen styrelse. Dessa osynliga strukturer tycks dessa människor nu ha kommit överens om att envist envetet och mekaniskt upprepa i det oändliga. Detta med den praktiska effekten att de antingen ljuger i sak…
* Det är nämligen i praktiken LO som bestämmer över sin styrelse – ingen annan. Inte ”samhället” eller liknande metafysiska låtsassvar. De har makten över sig själva och det är absurt att LO:s styrande organ skall få komma undan med att säga nån annan än de själva bestämt över sin egen styrelse. Det är rena larvet att människor godtar ett sådant icke-svar från en officiell reprentant för LO som i praktiken är långt mer en riktig maktordning än de luddiga fenomen som man hänvisar till.
* Eller så ger de den sorts svar som Professor i Samhällsvetenskap Bo Rothstein beskriver som mystifikationer, innehållsmässigt tomma analyser och rena cirkelresonemang. I samma utredning som jag nämnde under P1 debatt dvs ”Den moderna könsmaktsordningens grundbult” PDF så tar professor Rothstein upp det här med samhällsvetare som gör raka motsatsen till vad de påstår sig göra. De hävdar att de förklarar/bevisar saker när de i själva verket bevisligen tvärtom mystifierar saker.
Problemet med strukturförklaringar
Strukturella förhållanden är inga organiska fenomen som saknar koppling till enskilda individers handlingar därför att ingen formell eller informell regel eller systematisk ordning i samhället kan existera utan att de enskilda individerna agerar för att reproducera dessa.
Därmed kan inte strukturförklaringar existera frikopplade från aktörsförklaringar, utan strukturförklaringar måste kombineras med en förklaring av vilka de sociala mekanismer är som förmår individerna att handla i enlighet med strukturernas krav och därmed reproducera dem (Hedström & Swedberg 1998; Rundqvist 1998).
Här kommer vi tillbaka till Add Gender-Pernillas aktörer. Det är alltså aktörer som skapar strukturer (äkta eller inbillade). På enkel svenska betyder aktörer i detta sammanhang människor medan sociala mekanismer betyder hur människor påverkas i det öppna samhället. Vad som ekonomer kallar preferens och psykologer kallar motivation. Feministiska forskare däremot verkar kalla allting normer, som ursäkt att slippa veta någonting och bara få flumma vilt. Även detta har Professor Rothstein kommenterat:
Könsmaktsordningen består därför att det finns historiskt etablerade men av aktörerna oberoende normer som gör att den består, vilket i princip är detsamma som att säga att könsmaktsordningen består därför att könsmaktsordningen består.
Vilket i sin tur kallas cirkelargumentation. Aktören är givetvis LO, de sociala mekanismerna är givetvis LO:s egna. Påståenden om samhället är het irrelevanta för LO:s utnämning av styrelsemedlemmar. Här är för övrigt Arbeidsliv i Nordens bedömning av maktpositioner i Sverige. LO:s ordförandepost kommer på andra plats med 4 poäng, endast Statsminister anses vara en viktigare maktposition. Som alla vet hade LO nyligen fram till 2012 en kvinnlig ordförande: Wanja Lundby-Wedin. Uppenbarligen fanns ingenting som hindrade LO från att utnämnda kvinnor till toppen. Eller?
Danmark kunde ha en kvinnlig statsminister. Norge kunde ha en kvinnlig statsminister. Finland kunde ha både kvinnlig statsminister och kvinnlig president. Herregud vem är Sveriges makteliter att babbla om strukturer och normer?
Feminister som själva ratar kvinnor vid toppen
Precis allting tyder på att LO:s sanna åsikt är samma som de flesta andras. Att det inte är någon som helst skillnad mellan män och kvinnor i kompetens men att fler män än kvinnor idag finns i de högsta kompetenserna i framför allt vissa områden. Om LO inte kan hitta tillräckligt många toppkvinnor, precis som uppenbarligen inte heller Aftonbladet kan hitta tillräckligt många toppkvinnor. Då kan man inte få bättre bevisning på Statsfeminism (som statsreligion) när tilll och med folk som bevisligen gång på gång gör TVÄRTOM klagar på andra som är som dem själva.
Till och med Postkodslotteriet som har en man som är VD står på P1 Debatt representerar att det behövs fler kvinnliga höjdare. Jovisst, det behövs fler kvinnliga chefer – bara inte hos er själva eller? Snacka om dubbelmoral. Jag har jobbat på ett företag som ägdes av två kvinnor, de anställde också oftare manlig VD. Det gör de allihop, de makthavare som kallar sig feminister! Det är inte samhällets NORM som anställer deras VD:ar det är dem själva som gör det. De är makthavare, normer är inte makthavare. Ingen har bestämt åt dem. De pratar om sig själva!
Förr i tiden skulle alla i vissa frågor ha den kristna kyrkan som utgångsläge för att göra statsmakten nöjd, nu skall alla ha feminismen som utgångsläge för att uppnå samma syfte. Nu fattas bara en feministisk katolism som kan ge syndernas förlåtelse när feminister agerar ickefeministiskt som aktörer för att sedan skylla sitt eget agerande på normer och strukturer. Forna minister Littorin kan börja, han krävde först kvotering av kvinnor till styrelser, sedan avgick han eftersom han anklagades för sexköp.
Det stora problemet är inte de feministiska påståendena, det är bristen på analys som sker när man tar dem för givna.
Och bara för att någon påstår sig ha gjort en analys, så innebär det inte att den har bliv rätt bara för det. De som talar om att de gjort en ”analys” låter ofta så himla självgoda när de nämner detta.
Jag finner det närmast tragikomiskt att Witt-Brattström tror sig framföra ett argument av värde med att säga att uttryckligen svenska forskare anser si eller så. Besynnerligt snävt perspektiv – och nationalitsiskt tillika, märk väl.
I hennes värld kan tydligen svenska forskare på något sätt vara predisponerade att komma fram till helt andra slutsatser än resten av världen, eller hur förhåller det sig?
Jag ser fram emot ny banbrytande forskning, som visserligen bara gäller i Sverige…
Då kan de svenska lärosätena spara betydande belopp på att avveckla det internationella samarbetet, för det finns knappast något att hämta där. Svensk forskning, svenska resultat.
I och för sig kan man väl säga att vissa fenomen är typiska för det svenska samhället, men även i sådana fall måste man rimligtvis jämföra med motsvarigheter i omvärlden. Kanske internationell forskning visar att resultaten från Sverige inte alls är så speciella. Eller tvärtom, att svensk forskning missat viktiga aspekter, som man beaktat i andra länder. Det senare förefaller mer än sannolikt.
Statsfeminismen i Sverige bygger en järnridå genom landet inte mellan väst eller öst utan mellan man och kvinna.
Den är inte antifascistisk utan antifeministisk där staten ska mota dessa strömningar av kritik mot statsideologin med sin kompakta åsiktshegemoni likt en järnridå den som man aldrig fick rösta om likt vi inte fått rösta om vår.
Statsfeminism innebär att staten anammat en ism som man anser är rätt att påtvinga medborgarna från vaggan till graven,det privata är politik.
Där staten inte längre är medborgarna utan är staten trots medborgarna.
Med risk för att glida off topic, men ändå inte. Jag läste en artikel i Huffington post om ”why is Generation Y unhappy”, och om lycka/olycka som ett mått på diskrepansen mellan förväntningar på livet och utfall. Artikeln är lite småtramsig men det finns några korn av sanning i den.
Och så slår det mig plötsligt, att alla dessa 30-åringar som skyller sina tillkortakommanden på ”strukturer”, och som borde ta sig en rejäl titt i spegeln kombinerat med en reality check, är lurade. De är lurade av sina föräldrar, av SYO-konsulenter, av lärare och så vidare. Eftersom de hela tiden har fått höra att de är så speciella, att de kan bli vad de vill, så att den besvikelse det blir att möta livet på riktigt – det MÅSTE ju vara någon annans fel. Patriarkatet, massinvandringen, Bilderberggruppen…
http://www.huffingtonpost.com/wait-but-why/generation-y-unhappy_b_3930620.html
”statsfeminism innebär att feminismen rent praktiskt blivit den nya statsreligionen dvs. övertagit kyrkans moraliska roll i statlig maktutövning.”
Ja, detta uppletande av kvinnliga bortglömda författare har något religiöst över sig, det är som att feministerna tillber kvinnliga ”aktörer” bara för att de är kvinnor.
Observera att ”Foundation of Male Studies” länken är en 3 timmar lång transkribering av de filmklipp som kan hittas här:
http://aktivarum.wordpress.com/youtube/mansfragor/
”Om LO inte kan hitta tillräckligt många toppkvinnor, precis som uppenbarligen inte heller Aftonbladet kan hitta tillräckligt många toppkvinnor.”
Jag har frågat exakt samma fråga om och om igen. Om inte ens organisationer som vurmar för lika representation och jämställdhet får sina poster fyllda med kompetenta kvinnor så kan ju denna lika representation inte vara en ”självklarhet” som ”vi borde ha nått redan”.
@Magnus:
”Med risk för att glida off topic, men ändå inte. Jag läste en artikel i Huffington post om ”why is Generation Y unhappy”, och om lycka/olycka som ett mått på diskrepansen mellan förväntningar på livet och utfall.”
Särskilt dagens kvinnor verkar tro att de förtjänar allt bara ”because youre worth it”. Detta bäddar för stora besvikelser som de sedan, uppmuntrade av feminismen, skyller på patriarkatet och män .
Filosofen Hannes Nykänen kom med följande tankar om folks förhållningssätt till kärleken men dessa beskriver bra kvinnors förhållningssätt till jämställdhet.
”Folks förväntningar på kärleken är ofta till sin karaktär patologiska men ljumma i termer av engagemang. Patologin är internt relaterad med ljumheten. ’Jagets’ unikhet måste bli bekräftat och detta slags monomana ’jag’ kan givetvis varken ge eller ta särskilt mycket.”
Witt-Brattström (och kvinnor överlag) utgår i mäns fall självklart från att jämställdhet också innebär skyldigheter, inte bara rättigheter, och kräver något av en själv. Jämställdheten och diskussionen om den skulle ta ett stort steg framåt om kvinnor förstod att samma sak gällde för dom själva.
Om dagens jämställdhet: För män är jämställdhet en plikt för kvinnor en option.
@Rick: ”I hennes värld kan tydligen svenska forskare på något sätt vara predisponerade att komma fram till helt andra slutsatser än resten av världen, eller hur förhåller det sig?”
Det här hänger samman med den djupt rotade föreställningen att i ”mjuka” (moraliska) frågor så vet vi svenskar bäst. Så det så.
Det ironiska att nya idéer på det här området sällan uppstår i Sverige (vi är för få för det), de importeras, ofta från amerikanska universitet (som genusvetenskap). Genusvetenskapens teorier blir sedan till självklara sanningar, just för att vi svenskar ju har rätt.
@Kjell:
”Det ironiska att nya idéer på det här området sällan uppstår i Sverige (vi är för få för det), de importeras, ofta från amerikanska universitet”
Det dubbelt ironiska är att de i många fall inte ens uppstod i USA utan hamnade i USA efter att ha kommit i onåd i sina hemländer. Första anblicken till trubbel och var beger de sig? Jo till just det land som de lever för att hata och klaga på.
Riktigt bra inlägg, men jag håller fortfarande inte med om detta påståendet:
Det är varken komplicerat eller kontroversiellt. Jag upprepar mitt eget svar på frågan från förra inlägget:
”Statsfeminism är när feminismen genomsyrar verksamheten vid statens institutioner, en filosofi som introducerades under Margareta Winbergs tid som jämställdhetsminister och som har behållits av hennes efterträdare. Statsfeminismen karaktäriseras av att den bygger på könet som social konstruktion och en tro på könsmaktsordningen.”
Sen kan det ju krävas lite mer utrymme att förklara varför statsfeminismen är dålig, vilket de två senaste inläggen på GD handlat om.
Katrine Kielos beskrev det ännu kortare, men inte lika målande: ”När statliga organ och myndigheter bedriver feministiskt förändringsarbete med reformer och lagstiftning”
16-åring anmälde påhittad våldtäkt
15:36 Den 16-åriga flickan kunde visa läkarintyg på de skador som hon skulle ha fått när hon våldtogs. Den 27-årige mannen häktades men släpptes efter 18 dagar. Nu har tingsrätten slagit fast att flickan ljuger. Detta är ett av de fall där kvinnor den senaste tiden har dömts för falsk tillvitelse.
– Jag mådde så dåligt i häktet att jag försökte ta livet av mig. Det berättar den 27-årige mannen som i 18 dagar satt oskyldigt häktad för våldtäkt.
http://touch.metro.se/nyheter/16-aring-anmalde-pahittad-valdtakt/EVHncc!opqo1cQagyQD2/
@Bashflak:
Erik:
”Vidare så finns egentligen inga bra korta svar utan det är en fråga som kan ta upp ett helt eget program.”
Sant, men det finns bättre och sämre svar. Från ett kommunikationsperspektiv låter statsfeminism en aning reaktionärt och konspiratoriskt. Bättre att diskutera feminism i ett sådant program som dålig vetenskap/politik, som ett parti som för gammalmodig politik baserad på en förlegade analys/världsbild.
Men varför diskutera frågan (s)om ”statsfeminism” och vad det är för något? Det lättaste och effektivaste sättet att punktera feminismen och samtidigt visa på ett bättre alternativ är att beskriva/påvisa vilka fundamentala och konstituerande saker feminismen ignorerar, och därmed vet ingenting om, i våra könsroller.
För att åskådliggöra hur ute och cyklar feminismen är i sin förståelse av våra könsroller så kan man be dom att ge exempel på kvinnliga förhållningsätt gentemot män och på vilka sätt de konstituerar patriarkatet. Men en feminist skulle väl inte ens förstå frågan. Ni kunde ha frågestund på bloggen och be feminister besvara denna fråga om hur kvinnor skapade och reproducerar patriarkatet och hur feminismen tänkt få förändring i denna kvinnliga patriarkalitet.
@Matias:
Statsfeminism är att vedertaget begrepp, som myntats av genusvetarna själva (norska Helga Hernes). Det finns inget konspiratoriskt i det.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/feminism-som-statsideologi_96856.svd
Däremot är det många feminister som vägrar erkänna att vi har statsfeminism i Sverige och hånskrattar vid blotta påståendet.
@Erik:
Jo, det har också slagit mig. Sen är ju Sverige sjukligt fixerat vid USA.
Hela negerbolldebatten är ett importerat amerikanskt fenomen. I USA är 7% av befolkningen svart, i Sverige rörde det sig om nån promille när n-ordet började diskuteras här.
Ungjävlarna läser spanska därför att det är ett stort invandrarspråk i USA, men att läsa tyska så man åtminstone kan kommunicera med vår största handelspartner i Europa, det går inte. Rätt åt ungarna när de ska brottas med spanska verbs subjunktiv och att pluralen har både feminin och maskulinformer. (Lästa det närbesläktade franska i fem år och kan hyfsad rumänska så jag har brottats med latinska språk grammatik…)
/End of rant.
@Matias
”Särskilt dagens kvinnor verkar tro att de förtjänar allt bara ”because youre worth it”. Detta bäddar för stora besvikelser som de sedan, uppmuntrade av feminismen, skyller på patriarkatet och män .”
Om det särskilt drabbar kvinnor vet jag inte, men det du skriver en en ganska vanlig effekt ja.
Fundera lite på hur gamla brölfeministerna på Twitter är. Några är fortfarande snorungar som inte ens röstat i sitt första val än. Åtskilliga är strax över 20. Natasja Blomberg är en gammal kärring i sammanhanget, hon är lite över 35.
@Matias:
”Särskilt dagens kvinnor verkar tro att de förtjänar allt bara ”because youre worth it”. Detta bäddar för stora besvikelser som de sedan, uppmuntrade av feminismen, skyller på patriarkatet och män .”
FEMinism kanske? (FEM = Female Entitlement Mentality)
”FEM is the end product of a culture that places self-esteem and empowerment above fairness and common sense.
For three generations, women have been told growing up that they are can have it all, do anything, and have unlimited freedom of choice.
This was terrific for women to break free of oppression and achieve equality.
But along the way we forgot that some restrictions on freedom must exist, if you are not to trample on the rights of other people and if you accept certain biological realities.
Now, an inflated sense of entitlement means you lash out and blame others when you don’t get everything you believe you deserve.
Take the case of the woman suing Geelong Grammar because she did not get a high enough mark to get into the course of her choice.
Most people might accept the disappointment as bad luck, a sign of their own limitations or a spur to work harder. But not Rose Ashton-Weir, 18. She felt entitled to a place at the University of Sydney law school.
Or”…
http://www.dailytelegraph.com.au/news/opinion/miranda-devine-women-believe-they-live-in-the-age-of-entitlement/story-e6frezz0-1226360978244
@Bashflak:
”Statsfeminism är att vedertaget begrepp, som myntats av genusvetarna själva (norska Helga Hernes). Det finns inget konspiratoriskt i det.”
Jag ifrågasatte inte om det är ett vedertaget begrepp utan hur det uppfattas av den genomsnittliga mottagaren. På grund av att feminismen ger en illusion av att kämpa för rättvisa och framsteg från ett underdog läge så låter det konspiratoriskt och reaktionärt att använda statsfeminism fast det skulle vara beskrivande. Bättre att ifrågasätta det som dålig samhällsanalys och politik.
@John Nilsson:
Bra det där med female entitlement mentality, som hos vissa individer är nästan patologiskt. Men låt oss inte göra kvinnor, igen, bara offer för detta, något de ”bara” blivit hjärntvättade med utan det är också något kvinnor primärt själv varit medskapande i.
”For three generations, women have been told growing up that they are can have it all, do anything, and have unlimited freedom of choice.”
Och samtidigt har män fått höra det motsatta, att de inte kan få allt. Man kunde sammanfatta det omvända budskapet för män som:
”Men, you can’t have it all, you can’t do anything you want and you have absolute responsibilities.
Men denna mentalitet framväxer ur tron att män ”alltid” helt fått göra vad de vill och kvinnor inte alls fått göra det, alltså från en total lögn. Jo kvinnor har inte alltid kunnat göra/vara vad män gjort/varit men män har inte heller kunnat vara/göra som kvinnor.
@Magnus:
”Om det särskilt drabbar kvinnor vet jag inte, men det du skriver en en ganska vanlig effekt ja.”
Jag skulle inte använda termen ”drabba” här för det är självförvållat. Och män har nog idag mera realistiska förväntningar på livet och relationer än kvinnor, men sen igen så har män aldrig haft, likt kvinnor, råd med såna fantasier. Du kan som kvinna valsa igenom livet utan att tänka särskilt mycket men om du gör det som man kommer du att end up in the gutter.
Hej
Sitter här på jobb och funderar lite. Själv har jag insett att jag valde fel från början om jag ska gå till mitt egentliga intresse. Mitt stora intresse i livet har blivit genusfrågor och kanske inte minst EP (vilket fattas i genusvetenskap som jag förstått det). Nu är det väl för sent för mig att sätta mig i skolsalen igen. Men för de andra som vill bli utbildade vilka kurser skulle du rekommendera för att bli en expert på male studies. Skulle programmet kanske heta male studies? Vad skulle det innehålla? Vad finns redan på högskolor i Sverige? Hade man fått utbilda sig utomlands kanske? Kan man läsa evolutionspsykologi i Sverige på högskola?
@Torstensson:
För att bli expert på mansfrågor dvs male studies (Baumeisterskolan) skulle jag inte rekommendera någon utbildning mer än någon annan. Utöver grunderna i vetenskap så kan akademiker i allmänhet i stort sett ingenting om ämnet. Här kan ni höra en sociologiprofessor prata om den saken (ca 07.00)
”we speculate a lot about them but its somewhat of a mystery to social scientists exactly where they are and what they are doing” – Mark Regnerus, Professor i sociologi
Male Studies är sammanfogandet av de små spridda bitar av kunskap om män som finns i så skilda discipliner som medicin, sociologi och psykologi. De fält som sysslar med forskning på människor kan inte undgå att som olycksfall i arbetet lära sig saker om män. Dessa bitar på egen hand ger dessa fält ingen användbar kunskap, det är kombinationen av dem som säger saker om män.
Den kombinationen sysslar ingen akademisk disciplin med idag vilket beror på an besatthet med makt i dagens skola som vi inte sett dess like sedan förra fixeringen på makt (revolutionär marxism i kommmunismens tjänst). Den nya fixeringen vid makt är den som beskrivs av Kajsa Ekis Ekman i DN, hur endast den som talar för de tystade skall tillåtas tala.
Denna nya maktbesatthet innebär i praktiken att skolorna aktivt diskriminerar bort jobbiga ämnen. Så frågan är om det ens är lönt att försöka, bättre vore ju nästan att de som är intresserade av mansfrågor läser objektiva ämen som ekonomi eller affärsjuridik där de kan nå makt och pengar och sedan finansiera sin egen forskning och stödja sina egna kandidater.
Är det inte bara så här enkelt?:
Statsfeminism = den feminism som staten förespråkar/driver.
@Erik:
”Utöver grunderna i vetenskap så kan akademiker i allmänhet i stort sett ingenting om ämnet. ”
Vi vet inte något om män och mäns belägenhet men vi vet åtminstone en sak: vi vet att män är priviligierade i förhållande till kvinnor.
Det som är det stolligaste med feminismen är att feminismen kan uttala sig om relationen mellan könen utan att behöva veta något om den andra parten i relationen.
@MJ:
Statsfeminism är när statsmakten på rent moralisk grund köper feministiska förklaringsmodeller dvs börjar behandla feminism som religion istället för forskning (som kan vara rätt eller fel)
Statsfeminism är feminism som aldrig bedömts utan enbart tagits för given från början. Precis som GUD aldrig bedömts utan också tas för given. Ingen som behöver använda hjärnan bara att tro.
@Matias:
”Vi vet inte något om män och mäns belägenhet men vi vet åtminstone en sak: vi vet att män är priviligierade i förhållande till kvinnor.”
Ja men det handlar ju om saker de anser sig veta om kvinnor. Precis som ”men´s studies” också handlar om kvinnofrågor.
”Det som är det stolligaste med feminismen är att feminismen kan uttala sig om relationen mellan könen utan att behöva veta något om den andra parten i relationen.”
Ja, vilket Susanna Popova påpekade redan i Elitfeministerna där feministen Maud Eduards skulle opponera feministen Anna Wahls doktorsavhandling. Att jämföra med män kunde skada syftet så det skulle man inte göra.
Fascinerande hur man i medierna t,ex SVT,SR,Expressen,Aftonbladet osv redan slår på stora trumman och lyfter fram kvinnorna inför den 8.mars kvinnodagen,men om jag ska vara ärlig så ser jag ingen skillnad mot alla andra dagar på året där mediernas almanacka alltid visar 8.mars.
@Erik:
”Ja men det handlar ju om saker de anser sig veta om kvinnor. Precis som ”men´s studies” också handlar om kvinnofrågor.”
Man kan inte bedriva varken men´s eller women´s studies isolerat från det andra könet, bortsett från väldigt könsspecifika frågor, för mycket i kön handlar om en relation.
”Ja, vilket Susanna Popova påpekade redan i Elitfeministerna där feministen Maud Eduards skulle opponera feministen Anna Wahls doktorsavhandling. Att jämföra med män kunde skada syftet så det skulle man inte göra.”
Min bror tog upp det här i en kritik av Susan Faludis bok Ställd – Förräderiet mot mannen. Han skrev bla. följande:
”Det saknas en ingående diskussion om dessa konstitueringsprocesser där män, till skillnad från kvinnor, betraktas som ansvariga. Däremot antyder Faludi, dock i någorlunda vaga termer, att identifierandet av männen som kvinnorörelsens huvudfiende har varit någon slags medveten halvsanning. Samt att konfrontationen som man riktat mot männen har enbart varit en strategi – och dessutom en manlig sådan som ”har redan utnyttjats till bristningsgränsen” och vidare att ”lägga skulden på lömska män har fört feminismen så långt den kan komma”. (s. 636-638)
En medveten halvsanning och en strategi? Menar Faludi att kvinnokampen delvist förts på falska grunder och med lömska medel. Konsumtionskulturen anges nu vara båda könens egentliga huvudfiende. Skall detta uppfattas som ett ångerfullt erkännande, en feministisk självkritik samt en ny insikt om relationerna mellan könen? Bekänner Faludi delvis att t.ex. den kvinnofientlighet hon skildrade i boken Backlash: The undeclared war agaist american woman (1991) aldrig existerade i den bemärkelse och utsträckning som hon då angav. Var detta verk delvis ett lömskt drag av en feminist i syfte flytta fram kvinnors positioner på falska grunder. Nej, Faludis bekännelse åtföljs inte av några som helst sådana revideringar. De får enbart en omedelbar konsekvens, nämligen att kvinnor och feminister undkommer själva den granskning de utsatt män för.”
http://straightmansburden.blogspot.fi/2014/02/en-strid-utan-fiender-del-22.html
@Matias:
”Det saknas en ingående diskussion om dessa konstitueringsprocesser där kvinnor, till skillnad från män, betraktas som ansvariga.”
Skulle det stå i första meningen.
@Erik:
Men det skiljer väl inte statsfeminism från annan feminism?
Det jag har uppfattat begreppet som är bara den institutionaliserade feminismen, att man vid all lagstiftning och all verksamhet ska beakta vilken hur feminismen ser på saken.
@Erik:
Tillägg:
Men det var det som publiken vid debatten inte fattade. När du sa att det var populärt bland befolkningen så skrattade publiken; underförstått: ”Sådant som är populärt bland befolkningen är ju bra”.
De fattade aldrig att problemet med det var att det var fel, precis som t.ex. när fördomar om judar är populära hos en befolkning, vilket samma publik inte hade skrattat åt.
@MJ:
Det skiljer statsfeminism från all annan feminism genom att man använder våldsmonopol för att styra omvärldsuppfattningar hos demokratiska majoriteter. Hur nu det överhuvudtaget blir demokratiskt när innehavare av våldsmonopol och makthavare i media gör det.
Det är nog ingen som kan förklara hur opinionsbildning som kommer från politiker är demokratisk. Margareta Winberg skrev i en dagstidning att hon tyckte det var omvänd demokrati. Stifta lagar först, vänta in demokratiskt stöd sedan när folk redan tvingas följa lagen.
Varför inte gå hela vägen ut och ta makten först, vänta på att folk röstar på en sedan om man har den åsikten? Då skulle väl det vara lika ”demokratiskt”?
@michael:
Jo, åtminstone i media är det inte ”364 dagar internationella mansdagen” men det förklaras säkert av att i allt annat är män ”priviligierade” eller ”normen”.
@MJ:
Det är ju rena ljuget att de skulle ha den åsikten. De anser inte det är bra att bedöma kvinnor efter utseende bara för att det är populärt bland befolkningen att göra det, de anser inte det är bra att filmer inte klarar Bechdel-testet, de mest populära filmerna gör inte det.
Att de skulle tycka något är bra för att det är populärt bland befolkningen är ju fullkomligt osant.
@Erik:
Jo det var ju det jag fortsatte med också. Om någon hade sagt att något som de inte höll med om var populärt skulle de inte ha skrattat och heller inte ansett att sådant som är populärt är bra. Det är bara när de själva tycker det som de tycker att popularitet är något legitimerande.
@MJ:
Nja, de tycker inte popularitet är legitimerande alls. De tycker ideologi och makt är legitimerande. Leninistisk Socialism korsad med Postmodernistisk självmotsägelse: Den som tycker rätt och har största bössan vinner. När andra har största bössan så gnäller de och skriker förtryck: När de själva har den så blir det värre förtryck än det någonsin varit.
Ja man ska komma ihåg att feminister i en publik är extra högljudda för att på så sätt vara normerande.
Om en kvinnlig ståuppare drar skämt som inte är roliga som folk i gemen inte skrattar åt,så skrattar feminister extra högt och applåderar extra hårt inte för att skämten var roliga utan som en politisk handling,jag gissar att det är därför som många kvinnliga ståuppare aldrig får lära sig den hårda vägen vad som är roligt och fungerar pga den lilla bubblan av ryggdunkande.
Och sedan kan skylla på patriarkatet varför den breda massan inte förstår vilken genialisk komiker hon är.
Alltså att publiken bestående av många feminister skrattade åt Eriks kommentar var förväntat vilket alla som kritiserar feminismen fått utstå t.ex Pär Ström och många fler,det var egentligen inte kommentaren i sig själv man skrattade åt utan man ville markera och håna mot jämställdismen som har mage att kritisera feminismen.
Erik hade kunnat sagt vad som helst t.ex att män och kvinnors lika rättigheter är viktiga man hade ändå skrattat åt det och hånat det eftersom det kommer ur fiendens mun.
@michael:
Du har onekligen en poäng där. Flera jag pratat med tyckte att debatten gick bra. Ovana javisst men det har alla första gången de går upp i det här formatet. Sedan skall rent konkret debatten hållas på ämnet och lika många befinna sig på bägge sidor av ämnet men så var det inte här här. Det var olika varianter av medhåll om samma sak. Lite action mellan LO-tjejen och Ludvigsson men det handlade ju mest om sedvanliga höger vs vänster.
Vi har nå i Norge fått en avlegger av den svenske #TackaNej kampanjen, har dere på GD evnt Aktivarum skrevet noen analyse/kritikk av den?
Kronikk om #TakkNei på nrk:http://www.nrk.no/ytring/finn-en-kvinne_-1.11582896
@Erik:
Du gjorde bra ifrån dig. Men det borde ha varit färre gäster typ två feminister vs. två feminismkritiska. Redan av Pascalidous intro förstod man att det inte kommer att bli mycket till debatt. Inga tankar/resonemang sattes på prov mot varandra.
Kanske jämställdister kunde komma på lite slagord och slogans som man kunde komma med som slutkläm i debatter som Pascalidous, för det blir säkert mera inviter i framtiden.
@Erik:
Ja och man ska komma ihåg att det som skiljer oss jämställdister från feminister är att vi vill att samhället ska se varje individs problem och tillkortakommande.
Och inte i något abstrakt kollektiv där människan glöms bort,där vi är du och jag och inte vi och dom.
Pingback: Rädda Barnen från Ungdomsförbundets Vit-hetsande | Aktivarum