Mansforskaren (Men´s studies) Michael Kimmel sågad av Manlighetsforskare (Male Studies)
avatar

Det var bara en tidsfråga tills oenigheterna mellan Manlighetsforskning (Male studies) och mansforskning (Men´s studies) skulle visa sig i skillnader mellan resultat och nu börjar fyrverkerierna. I det senaste numret av den akademiska tidskriften New Male Studies (#03, 2013) finns manlighetsforskarna Katherine Young och Paul Nathansons recension av mansforskaren Michael Kimmels bok Guyland – The Perilous World Where Boys Become Men (2009). Det enda sättet jag kan beskriva denna recension är som en fullkomlig sågning av Kimmels intellektuela förmåga att objektivt bedöma mäns situation.

Ingen av dessa människor är vem som helst. Michael Kimmel är ett av den feministiska mansforskningens två viktigaste namn medan Katherine Young och Paul Nathansson – senast kända för de oroligheter deras föreläsning på Toronto Universitet drabbades av – representerar manlighetsforskning och är världens största auktoriteter på mansförakt/ manshat (Misandry) med tre böcker släppta på ämnet redan och ytterligare två utannonserade. Deras recension har den talande rubriken: Entitled, Yes, But to What? A Review of Michael Kimmel’s Guyland. Recensionen är på massiva 35 sidor (med referensförteckning).Här tänker jag plocka ut några särskilt viktiga stycken för diskussion. Vi börjar med deras abstract:

Michael Kimmel’s Guyland depicts young men as entitled sociopaths. His writings are deeply misandric and represent the current dogma of male feminists. This article breaks down his argument in Guyland to show that it is deeply misandric, poorly argued, and ideologically driven. The authors also offer a clearer picture of what young men are facing today and asks for compassion rather than damnation.

Boken Guyland skall egentligen bara handla om en viss sorts killar som bäst representeras av Tucker Max, känd för att berätta om sina grabbiga, sprit och sex-händelser i böcker som ”I hope they serve beer in hell” men som Young & Nathanson (För enkellhetens skull kallade Y&N) påpekar motsägs detta både bokens namn och Kimmels tendens att hela tiden poängtera andra typer av män skall ses som medlöpare.

Consider the very title of Kimmel’s book. He could have called it Jockland, or Jerkland or Macholand or Schmuckland or whatever. He chose Guyland, because it conveniently connotes inclusivity.After all, people use the word “guy” indiscriminately. Every young man is a “guy,” although Kimmel adds that every young man can convert to feminism and become something better. That is his point despite repeated disclaimers

Y&N riktar kraftig kritik mot Kimmels dubbla måttstockar där män behandlas på ett sätt och kvinnor behandlas på ett annat sätt. De likställer Kimmels analyser med hur ideological feminism (radikalfeminism) fungerar.

Like ideological feminists, he repeatedly explains the behavior of these young men in the least charitable and most cynical possible way. He repeatedly explains that of young women, on the other hand, in the most charitable and most naive possible way. How can we explain his advocacy of sexual equality in the face of such an obvious double standard?

Enligt Y&N så handlar själva grundantagandet i Guyland om att denna sorts killar som aldrig växer upp drivs av  hat och rädsla som enligt Kimmel skall vara orsakad av en känsla av ”entitlement”. Detta är bokens huvudpoäng som upprepas gång på gång.

Kimmel argues that the hatred and fear of “guys” originate in their perverse sense of “entitlement.” He repeats this notion, the keystone of his entire book, over and over again. Underlying feminist ideology is the assumption that men feel entitled to arbitrary entitlements – more power, more prestige and more privileges than women.

Likt Ninnis analyser av genusvetenskap i Genusbiblioteket här på GD så håller Y&N först med Kimmel om att det finns problem för att sedan dra helt andra slutsatser om vad de ser. Diskrespansen mellan vad de ser och vad Kimmel ser förklarar de med att han egentligen är mer intresserad av att förespråka feminism än att göra en vetenskaplig analys. Y&N tar upp unga kvinnors egna attityder, medan Kimmel ridderligt försäkrar oss att kvinnors eget beteende har ingenting att göra med mäns beteende.

Kimmel argues that young women bear no responsibility for this state of affairs. But he relies, as usual, on a double standard. Although he denounces the misogyny of young men and the indifference of those young men who fail to challenge it, for instance, he ignores the misandry of young women and the indifference of those young women who fail to challenge that form of sexism.”

Här kommer vi in på Y&N:s expertområde ”Misandry”. En av de många metoder som forskarduon har använt i sina böcker är att göra jämförelser mellan hur kulturen och myndigheterna reagerat vid händelser med misogyni (kvinnoförakt) med hur dessa reagerat vid liknande händelser med misandri (mansförakt). Trots att Kimmel skall föreställa mansforskare ser de samma dubbla måttstockar i hans bok som överallt annars. Misogyni beivras, Misandri ignoreras.

Prejudice has certainly not disappeared, however, even in the
most “progressive” circles; some forms no longer prevail, to be sure, but other forms have replaced them. Instead of helping readers discern the underlying dualism of prejudice, which becomes increasingly evident in his own book, Kimmel attacks one form of prejudice (misogyny) by replacing it with another (misandry). He is part of the problem, in short, not the solution.

Därefter kommer Y&N in på diskussionen om makt. Medan Kimmel pratar om manligt överläge menar Y&N att makt inte alls är så lätt att kvantifiera samt att kvinnor och män alltid haft olika sorters makt. Kimmel anser det är absurt att män i vissa fall avundas kvinnor. Y&N visar dock en helhetsbild där det är fullt förståeligt att unga män avundas kvinnors makt.

To make a long story very short, we suggest the following: that power is not easily quantifiable; that men and women have historically and cross-culturally had different forms of power (which gave men too much power in the public realm); that men and women will probably always envy each other for whatever forms of power they do not have in common; and that men and women now have in common many more forms of power than ever before. In some ways – not all but some – women do indeed now have more power than men.

Här kommer vi in på ämnet Politisk Korrekthet. En källa till avund som män har för kvinnor är den frihet från censur som kvinnor idag tar del av. Kimmel förkastar denna avund för likt de flesta missförstår han politisk korrekthet och positiv särbehandling. Han menar dessa har en balanserande funktion när de i själva verket lutar spelplanen till kvinnors fördel i syfte att eventuellt uppnå ett balanserande resultat (ingen garanti för detta finns i forskning)

One source of envy for young men is the freedom from censorship that young women enjoy. Kimmel dismisses this claim, because he misunderstands it. Like affirmative action, political correctness does not merely “level the playing field” to maintain equality. On the contrary, it tilts the playing field (presumably) to create equality in the long run. By doing that, it enshrines a double standard and therefore inequality in the present and thus supports the morally dubious notion that ends can justify means.

Ett exempel på detta som Y&N tar upp är hur kvinnor idag offentligt kan säga vad de vill om män men män kan bara säga godkända saker om kvinnor utan att riskera att hamna i problem. Den situationen skapar hos kvinnor en känsla av ”entitlement” som Y&N påpekar inte är ett dugg mer legitim än den känsla av entitlement som Kimmel påstår finns hos män. Två fel blir inte ett rätt.

Young women may now say anything at all about men – and some of them do indeed say things that are both false and hateful – but young men may say only approved things about women. That situation feeds a sense of “entitlement” among young women as such, which should be just as illegitimate for them as it already is for young men, and the inevitable reaction from young men. Political correctness has become a potent symbol of our society’s preoccupation with the needs and problems of women in general (which is proper) and its trivialization of the needs and problems of men in general (which is not).

Y&N är besvärade av det krypto-manshat som de inte bara ser hos Kimmel utan även hos flera andra akademiker i Mansforskning (Men´s studies) och Genusvetenskap (Gender studies). De är dock inte förvånade då denna mentalitet – uttalat och outtalat – blivit påtaglig i samhället som helhet.

We are troubled by the crypto-misandry of Kimmel and that of many other academics in “men’s studies” or “gender studies.” But this mentality has become pervasive – explicitly or implicitly, directly or indirectly – in society as a whole. We are troubled also by the unwillingness or inability of Kimmel and his colleagues to acknowledge the lamentable condition of so many young men.

Kimmel och flera av hans kollegor vill helt enkelt inte erkänna att många män idag befinner sig i en negativ situation – förutom när det är en situation som även är negativ för kvinnor och kan användas för deras feministiska karriärer. Den lösning som Kimmel föreslår: En kombination av ”personal therapy, institutional vigilance and collective conversion to feminism” dömer de ut fullkomligt just för att den vilar på kollektiv konvertering till feministisk ideologi – den kvinnliga positionen. Själva förespråkar Y&N gällande könens positioner istället Interkönslig-dialog (Inter-sexual doalogue) dvs den sorts dialoger som med framgång används för att få olika religioner att förstå varandras synpunkter. Katherine Young och Paul Nathanson är bägge doktorer i ”religious studies”. De arbetar nu på de två böcker där dessa metoder kommer att beskrivas mer omfattande.

I slutet av recensionen finns flera referenser till de kommande böckerna. Därmed kan vi konstatera att Paul Nathanson och Katherine Young i kommande bok 4  Replacing Misandry: From Primeval Man to Postmodern Man (forthcoming from McGill-Queen’s University Press) förespråkar att dagens manförakt är kontraproduktivt och måste upphöra medan de i den avslutande bok 5 Transcending Misandry: From Feminist Ideology to Inter-Sexual Dialogue (forthcoming from McGill-Queen’s University Press) beskriver hur dialoger mellan det manliga och det kvinnliga kan genomföras.

 

Kommentarer

Mansforskaren (Men´s studies) Michael Kimmel sågad av Manlighetsforskare (Male Studies) — 36 kommentarer

  1. ”Like ideological feminists, he repeatedly explains the behavior of these young men in the least charitable and most cynical possible way. He repeatedly explains that of young women, on the other hand, in the most charitable and most naive possible way. How can we explain his advocacy of sexual equality in the face of such an obvious double standard?”

    Här har vi det i ett nötskal: Män vill inte ha jämställdhet, medan kvinnor vill ingenting annat ha än jämställdhet.

    ”Young women may now say anything at all about men – and some of them do indeed say things that are both false and hateful – but young men may say only approved things about women. That situation feeds a sense of “entitlement” among young women as such, which should be just as illegitimate for them as it already is for young men, and the inevitable reaction from young men. Political correctness has become a potent symbol of our society’s preoccupation with the needs and problems of women in general (which is proper) and its trivialization of the needs and problems of men in general (which is not).”

    Det enda bra med denna frånvaro av skam är att man får syn på människors moral och kvinnor har visat sig vara indifferenta till graden av amoral mot män.

    SvaraSvara
     
  2. ”that men and women will probably always envy each other for whatever forms of power they do not have in common”

    Jag kan inte minnas senast jag kände avund. Jag tror öht att en känsla av avund i allmännhet och en känsla av missundsamhet är betydligt vanligare hos kvinnor. Någon som har en annan uppfattning?

    SvaraSvara
     
  3. @Matias:

    Vad menar du med ”kvinnor har visat sig vara…”

    Alla kvinnor är ju faktiskt inte feminister och alla feminister är dessutom inte kvinnor. Min sambo (en kvinna) har t.ex inte de amorala drag du syftar på. Jag har däremot en manlig feministvänn på södermalm som har det…

    SvaraSvara
     
  4. Du är fantastisk Erik! Vid sidan om ”Ninni”, ”Ulf T” och ”Roger” – ni är mina idoler. Jag önskar jag hade er (avund?) förmåga att så pricksäkert finna och bryta ner de springande punkterna i den kognitiva disdonans som präglar dessa flummtexter för att sedan dessutom flitigt som små myror ägna timmar åt att underbygga motargumenten.

    SvaraSvara
     
  5. @Nils:

    Han (samt Y&N) pratar inte om feministers tendens att utöva misandri utan kvinnors i allmänhet uppvisade tendens att ignorera när andra utövar misandri. Kvinnor har som grupp visat sig vara fullkomligt oberörda av manshat som andra utövar och institutioner kontrollerade och/eller dominerade av kvinnor tycker aldrig misandri är något viktigt.

    SvaraSvara
     
  6. @Erik:

    Men jag vet flera kvinnor som äcklas av t.ex det faktum att man förväntas skratta när kvinnor på film ständigt örfilar och pungsparkar män som begått något obskyrt etikettfel medans män inte ens får slå tillbaka när de blir utsatta för fysiska övergrepp från en kvinna.

    …för att bara nämna något.

    SvaraSvara
     
  7. @Nils:

    Javisst, men jag pratar om hur kvinnor beter sig i grupp och offentligt. Frågan är inte om de äcklas av detta, frågan är om de tokspammar tidningar och tv-kanaler för att få slut på skiten – Detta är vad som har hänt när tidningar och tv-kanaler har spridit misogyni. Då har kvinnor reagerat. Anledningen män inte kan reagera på samma sätt är givetvis att alla system för ”Jämställdhet” domineras av kvinnor och feministiska män. De skall alltså i teorin beivra både misandri och misogyni i lika hög grad. Men i praktiken är det inte alls vad som har skett.

    SvaraSvara
     
  8. Jag kan ibland kännas avund mot kvinnors makt och möjligheter. Absolut! Varför skulle jag inte göra det? Jag missunnar dem inte det, men jag avundas den.

    SvaraSvara
     
  9. @Nils:

    Hur många gånger har du läst något där kvinnor protesterat mot mansbilden i samhället eller att kvinnors jämställdhet tagit formen av ett givande istället för krävande? Jag har åtminstone aldrig stött på denna godhet, endast krav, förväntningar och beskyllningar. Det har varit formen för kvinnors jämställdhet gentemot män, samtidigt som mäns jämställdhet nog ska ta formen av givande.

    SvaraSvara
     
  10. Pingback: Så blir du en hjälte inom feminismen! « Toklandet

  11. @Nils:
    Tja, jag kan väl känna en viss avund när de får gå före in i krogkön till lägre avgift, när de får lift genom att bara visa lite hud, att de kan fittpyssla utan att behöva be någon annan om tillstånd och risk att bli åtalade retroaktivt och … andra liknande småsaker.
    Det är dock ingen avund som förgiftar mitt liv eller som jag upplever måste förklaras med ”strukturer” och motverkas politiskt.
    De får gärna ha sina små fördelar. Det enda jag kräver är att sluta skuldbeläggas för allt som upplevs inte vara till kvinnors fördel.

    SvaraSvara
     
  12. @Dolf (a.k.a Anders Ericsson):

    Fast nu när du säger du inte har problem med det tror jag du glömmer hur det påverkar kvinnorna själva.

    ”Young women may now say anything at all about men – and some of them do indeed say things that are both false and hateful – but young men may say only approved things about women. That situation feeds a sense of “entitlement” among young women as such, which should be just as illegitimate for them as it already is for young men”

    SvaraSvara
     
  13. Jag tror att ordet beivras används på fel sätt här. Kunde bara inte hålla mig. Tack för intressant läsning.

    SvaraSvara
     
  14. David

    ”Jag kan ibland kännas avund mot kvinnors makt och möjligheter. Absolut! Varför skulle jag inte göra det? Jag missunnar dem inte det, men jag avundas den.”

    Inte minst har man ju sett kvinnors makt och möjligheter väldigt tydligt. En tjej jag inte längre är vän med gjorde slut med sin kille (som jag känner) och sen skrev hon att hon ville lära sig svetsa på sin fb. Resultatet var att hon några dagar sedan hade fått en ”Egen liten lada” på en bondgård hos en man hon inte var släkt med och som var äldre än henne. Han lärde henne tydligen svetsa osv samt gjorde en helrenovering av hennes dåvarande bil.

    När hon behövde delar till bilen fick hon massvis med svar av ridderliga män på sin facebook. En av dom , som jag förstått det, köpte en bildel till henne för 2000 kr och monterade den åt henne.

    Sen behövde hon ett nytt ställe att bo på eftersom lght var skriven på exet, då fick hon bo hos en annan man som gärna tog emot henne och lät henne ha hästen där gratis. En man hon inte heller var släkt med och som också var äldre.

    Inget av det där kan man säga att män kan lyckas med. De männen som hjälpte henne såg sin chans att eventuellt bli vald av henne. Hennes motprestation var som jag förstått det ingen alls. Ingen av dom männen blev valda, hon behövde bara dom just då (tolkar jag det) för att göra ett uppbrott från sin kille enklare. Till sist valde hon en annan kille.

    Män har inte dessa fördelar. Män förlorar dessutom pengar under den tid de vill visa sig vara värdiga och Warren Farrell påpekade detta bland annat hos Oprah Winfrey på antingen slutet på 80-talet eller i början av 90-talet. Han blev häcklad av kvinnorna i publiken när han tog till orda. Det var först när en annan kvinna höll med honom som de andra kvinnorna började lugna ner sig men många kvinnor var helt klart besvärade över att han ifrågasatte synen på mannen som success object.

    SvaraSvara
     
  15. Ja det är intressant hur feminister länge påverkat och sagt att det är viktigt med kvinnor inom biståndsorganisationer så att hjälpen blir jämställd när sedan kvinnor fått inflytande och makt hur snabbt den då blivit könskodad där endast flickor/kvinnors behov anses viktiga under parollen att världen är ett patriarkat.
    Där en flickas skolgång är viktigare än en pojkes fast av dom som inte får gå i skolan så är 51% flickor och 49% pojkar där dessa 2% rättfärdigar ett enögt och könsrasistiskt och ensidigt bidragande till flickors skolgång.Där action aid som går under feministisk flagg sorterar ut dom som svälter efter kön där kvinnor blir hjälpta och männen lämnade åt sitt öde.
    Och sedan anklagar feminister män för att vara blinda för kvinnors lidande ja vad ska man säga kanske att dom ska erkänna sin egen blindhet och leta rätt på blindkäppen så att dom kan börja orientera sig i rummet som är jämställdhet.

    SvaraSvara
     
  16. Jag förutspår att den dag stora grupper kvinnor nyktrat till från den feministiska fyllan, så kommer ändå strukturerna och normerna ordna det även för de värsta gaphalsarna. Det kommer att heta att de stackars varelserna utan egen förskyllan hamnade i den feministiska fällan och därför brölade de glåpord mot män i flera år. Vissa företeelser kommer nämligen aldrig att försvinna, som just den här normen att kvinnor tillåts säga precis vad som helst utan minsta tillstymmelse till eftertanke.

    För alla eventualiteter så klämmer jag in en disclaimer här: Alla kvinnor utnyttjar förstås inte förmånen att bräka okvädningsord, men i teorin skulle de kunna göra det, ostraffat socialt.

    SvaraSvara
     
  17. @Fredrik:
    nope korrekt använt, jfr. ”förbjuda”, ”motverka”.
    för att parafrasera:

    Trots att Kimmel skall föreställa mansforskare ser de samma dubbla måttstockar i hans bok som överallt annars. Misogyni motverkas, Misandri ignoreras.

    och

    De skall alltså i teorin motverka både misandri och misogyni i lika hög grad. Men i praktiken är det inte alls vad som har skett.

    SvaraSvara
     
  18. Erik:

    ”5 Transcending Misandry: From Feminist Ideology to Inter-Sexual Dialogue (forthcoming from McGill-Queen’s University Press) beskriver hur dialoger mellan det manliga och det kvinnliga kan genomföras.”

    John Gray har ju redan gjort det.

    SvaraSvara
     
  19. @Matias:

    ””5 Transcending Misandry: From Feminist Ideology to Inter-Sexual Dialogue (forthcoming from McGill-Queen’s University Press) beskriver hur dialoger mellan det manliga och det kvinnliga kan genomföras.”
    John Gray har ju redan gjort det.”

    Nja, John Gray befinner sig på individuell terapeutisk nivå. Young & Nathanson beskriver manlighet och kvinnlighet mer som konkurrerande ideologier och förespråkar samma sorts medling som används för att få religioner att förstå varandra.

    SvaraSvara
     
  20. @Rick:

    ”Jag förutspår att den dag stora grupper kvinnor nyktrat till från den feministiska fyllan[…]”

    Denna formulering är träffande.

    SvaraSvara
     
  21. Här fanns för övrigt en forskningsreferens till något som diskuterades alldeles nyligen, i tråden om Charlotte:

    But other social scientists have found that young women do, in fact, hold most of the social power in their relationships with young men. Consider the research of Peggy Giordano, Wendy Manning and Monica Longmore. Much to their surprise, they found that young men in high-school were more “romantic” than their female counterparts. Moreover, both young men and young women agreed that the latter dominated their relationships, not the former.

    (sid 145-146)

    Här är källan, tror jag:
    Peggy Giordano, Monica A. Longmore and Wendy D. Manning. “Gender and the Meanings of Adolescent Romantic Relationships: A Focus on Boys.” American Sociological Review 71 (2006):
    260-287; see also Lev Grossman, “The Secret Love Lives of Teenage Boys,” Time, 27 August 2006, 25

    SvaraSvara
     
  22. mycket intressant Ulf det där om vilket kön som är mest romantiskt. Nu kanske man kan slippa höra ”killar är så oromantiska”.

    SvaraSvara
     
  23. Inte helt förvånande ändå måste jag säga. De kvinnliga forskarna sades vara förvånade, men jag blir det inte. Jag är mer romantisk än tex Federica. Hon kan dessutom ogilla att jag är det ibland på så sätt att responsen är negativ.

    Kommer tillbaka om 2 veckor.

    SvaraSvara
     
  24. @Matias:

    Ja, det är klargörande. Själv tillhör jag dem som – dumt nog – trott att kvinnor var mera moraliska än män.

    SvaraSvara
     
  25. Pingback: Ännu mer svinerier från manlig feminism – Kapten Klännning, Hugo Schwyzer och nu HJF | Aktivarum

  26. Pingback: Mitt svar på Maria Roldins text om kvinnors sexuella makt | Genusdebatten

  27. Pingback: Kazmierskas lösning: Mer genus i skolan! | WTF?

  28. Pingback: Ett inlägg om Manshat (aka Misandri: Den andra sexismen) | Genusdebatten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting