Mansutredningen Del 1 här. I den här delen kommer regeringens utredare Svend Dahl in på stora frågor som våldsamheter och skolresultat. Det förstnämnda leder till reaktioner. I ett öppet brev till Niclas Järvklo menar Pappamanualens Markus Ollikainen att ”Mansutredningen bryter mot de ursprungliga direktiven”. Mer om utredningen senare här fortsätter jag att kommentera vad som sades på presskonferensen av Svend Dahl (vi har kommit fram till 06:50)

”Ett annat bra exempel är kopplingen mellan manlighet och våld. Det finns ju en intim koppling mellan manlighet och våld, att män förväntas kunna ta emot våld och utöva våld. Det innebär inte att alla män gör det, abslolut inte men…. idén om manlighet där finns våldet väldigt närvarande….”

Men vänta lite nu, det här är väldigt missvisande. Pratar vi om allt våld (inklusive Svenska hockeylaget) eller pratar vi bara om våldsbrotten? Pratar vi om våldsbenägenhet (tendens) eller pratar vi om våldskapacitet (förmåga)? Vidare vad är skillnaden på när Dahl pratar om kopplingen mellan män och våld och när vissa andra pratar om kopplingen mellan invandrare och våld? Brukar man inte säga att den här sortens prat om överrepresentation är missvisande och kontraproduktiv?

”Och hur påverkar det här män? Ja, kvinnor lär sig från väldigt ung ålder att betrakta män som potentiella hot… vad blir då spegelbilden av det? Ja män får genom de här mansnormerna lära sig att bli betraktade som potentiella hot, men även lära sig leva med riskerna att bli utsatt för våld. Detta är ett bra exempel på hur mansnormer inskränker mäns möjligheter i samhället.”

Detta är exempel två på hur samhällets makthavare helt enkelt inte klarar av att  bry sig om mäns problem om de inte formuleras i termer av de effekter de påstås ha för kvinnor. Dahl hävdar att kvinnor drabbas av att vara rädda för män och män drabbas av att kvinnor är rädda för män. Inte direkt jämställd retorik. Vidare, vad han säger om våld är lika sant om invandrare så med samma logik skulle eventuell rädsla som mörkhyade bemöts av inte bero på rasism och fördomar utan på deras kulturella normer.

För det första att alla dessa brott begås av mindre än en procent av hela befolkningen och detta alldeles oavsett om vi talar ”svenskar” eller ”invandrare”. För det andra att yngre män med invandrar- eller flyktingbakgrund är mycket kraftigt överrepresenterade – Leif GW Persson

Om man däremot påstår att mörkhyade drabbas av fördomar och rasism från svenskar och samhälle. Då måste man i konsekvensens namn också konstatera att män drabbas av samma sorts fördomar och sexism från kvinnor och samhälle. Vilket är precis vad filosofiprofessorn David Benatar gör i sin bok ”The second sexism – discrimination against men and boys”. Hans bok är ännu ett exempel på material centralt för forskningen på mansfrågor.

Åter till Dahl. Han berättar nu hur de pekar på att män behöver ta ett större ansvar för jämställdhet, det handlar om ansvar för barnen, det handlar om politiken, att engagera sig i de här frågorna. Han tycker att förvånansvärt få män är engagerade i detta arbete. Slutligen handlar det om hur man agerar  olika delar av i samhället i övrigt.

Vad skall man svara på detta? Tja, man kanske skall hänvisa till Warren Farrells (Ph.D Statsvetenskap) konstaterande från ”Why men are the way they are” att om man enbart lyssnar på och pratar till kvinnor så är det bara kvinnor man drar till sig också. Sedan beträffande ansvar är han väldigt luddig. Ansvar hör ju ihop med makt och det är knappast de män som han tycker skall ta mer ansvar som har makten att skapa politiska mansförbund som leder till mer mansvänliga organisationer och miljöer.

Effekter av misandri (det vill säga mansförakt) verkar utredarna missa helt.

De tar exempelvis inte hänsyn till den av Warren Farrell belysta effekten av manskritik på manlig representation. ”Först klagar man på vad män säger, sedan klagar man på mäns tystnad och frånvaro”. Svend Dahl har själv två gånger visat exempel på att prata om mansfrågor i termer av hur problemen drabbar kvinnor så uppenbarligen vet han hur svårt det är att få män i sig betraktade som människor istället för bara som redskap för underlättande av kvinnors liv. Huruvida han och hans utredare förstått att denna manssyn i sig är en ojämställdhet som tvingar män att prestera mer än kvinnor är en annan femma. Man måste dock ifrågasätta trovärdigheten när utredarna visar sådan okunskap om gruppen de skall utreda.

Det här med mannen som redskap för att göra livet lättare för kvinnor och gynna samhället är om något en manlig könsroll, men inte en  som genusfolket brukar prata om – utan en som de deltar i och bidrar til. Denna mansroll anses nämligen gynna kvinnor vilket i deras ögon helt enkelt hela tiden har förtur på jämställdhet (lika rättigheter). Alice Eagly som forskat i in-group preferences myntade 1994 ”Women are Wonderful-effekten” (WAW). Hennes upptäckter styrktes av ännu en studie 2004 som konstaterades visa:

While both women and men have more favorable views of women, women’s in-group biases were four times stronger than men’s  (Rudman & Goodwin)

Hur väl rimmar detta med Dahls inledande påstående att jämställdhetspolitiken går ut på att skapa ”lika villkor för män och kvinnor”? Ingick inte diskussion om WAW  i uppdraget eller är ämnet okänt för utredarna? Roy Baumeister en av världens 3-4 mest inflytelserika psykologer skriver om fenomenet i sin bok om mansfrågor, som i sin tur är en av de mest viktiga böckerna på ämnet. Det finns knappast några giltiga ursäkter för en seriös utredning att inte känna till dessa saker. Det finns ett antal områden där Dahl menar det kan vara värt att funera över politiska reformer. Ett av dessa är likvärdigheten i skolan.

Pojkkrisen som jag tycker vi kan tala om är ett tydligt argumemt för att fundera över….. Hur ger vi alla oavsett kön, oavsett socioekonomisk bakgrund en bra start i livet?

En annan fråga är föräldraförsäkringens utformning som Dahl beskriver som ett oerhört kraftfullt styrinstrument. Här verkar Dahl bara agera språkrör åt genusforskare som genusforskare som Roger Klinth som när de inte bråkar med östgöta-korren inte tycks göra annat än driva linjen att det bara är att kvotera män och kvinnor så politiker får de siffror de vill ha. De anser alltså att politiker inte skall representera väljarna, utan dominera dem. Ingen nyhet att de är kollektivistisk vänster och har bakgrund i att stötta diktaturer. Old news! Nästa ämne är pojkar och skolan.

En stor grupp lågpresterande pojkar i skolan riskerar att bli ett stort samhällsproblem.

Här har vi samma ojämställda manssyn igen.

När kvinnor har problem så har samhället problem. När män har problem ger det samhället problem. Samhället cementerar alltså de feministiskt drivna könsrollerna där kvinnor anses ha problem (är offer) och där män anses VARA problem (är förövare). Samtidigt sprider man bilden av man vill försvaga könsrollerna. Men de könsroller som kvinnor anses ha nytta av, dem gör man i praktiken ingenting åt. Där är det blindbock som verkar gälla. Om och om igen kan detta mönster ses: I retorik, i urval och så vidare. Man pratar om likabehandling men själv reagerar man helt olika på mansfrågor och kvinnofrågor.

”Man kan se det så här att fram tills ganska nyligen….”

Nej Svend Dahl, det kan man inte! För som opartisk (ej feministiskt styrd) forskning från flera olika länder visar så är ”nyligen” en konsekvens av att man för ett antal år sedan ansåg att flickor hade problem med skolan. Alltså inte att lågpresterande flickor riskerade att bli ett samhällsproblem utan att skolans sätt att göra saker var ett problem för flickorna. Det här är exakt den ojämställdhet som jag har påvisat ovan och när ”Mansutredningen” missar detta faktum så visar det att de inte har kompetensen som krävs för att bortse från sina egna känslor, sin egen biologi och den feministiska ideologi som absurt nog kritiserar konsekvenser som feminister själva bevisligen har orsakat. Det finns forskning om pojkar i skolan – har utredarna läst den?

Taking boys seriously – A longitudinal study of adolescent male school-life experiences in Northerin Ireland (pdf) – Dr. Ken Harland and Sam McCready

IZA – Non-cognitive Skills and the Gender Disparities in Test Scores and Teacher Assessments: Evidence from Primary School (pdf)  – Professor Christopher M. Cornwell, David B. Mustard & Jessica Van Parys

Vad kommer ovan forskning fram till? Jo att pojkarnas resultat i skolan – liksom flickornas – är en konsekvens inte av pojkars attityder utan av hur lärare och skolpersonal (makthavare) väljer att lära ut kunskaper och utvärdera elever. Skolan ger pojkar sämre förutsättningar än flickor från deras första skoldag, värst av alla drabbas pojkar från fattiga hem. Vem har bestämt dessa saker? Jo på 70-talet ansåg feministiska kritiker att skolors utbildning var för ”maskulin”. Enligt feministiska teoretiker är det fel att bedöma fakta och siffor för de favoriserar ”manligt tänkande”.

Ni kan läsa forskningsrapporterna ovan. Den ena summerar ett fem år långt projekt finansierat av Nordirlands utbildnings och justitidepartement. Den andra studien från ”Institute for the Study of Labor” (IZA) i Bonn visar hur pojkar redan i femte klass fick betyg som var långt under deras akademiska prestationer.

Det kommer givetvis en Del 3, där skall jag bland annat ta upp hur män och mansforskning framställs av media.

Se även Susanna Varis – Män och jämställdhet – Inledning del 2

Tenebrism – Susanna Persson – Från radikal till liberal – En feministisk resa