Efter två kommentarer om alla fel vi jämställdister påstås göra finns nu chans till en dialog. Charlottes nya svar på Hit och dit besvarar flera av de frågor som jag ställde i det förra. Eftersom hon påstod jag inte frågade för att förstå så förtydligade jag några frågor som jag hade och så blev det lite mer av en dialog den här gången.

Allmän information: Missa inte Teos inlägg om kvinnliga chefer. Tanken var att detta inlägg skulle publicerats igår kväll men vissa delar var oklara. Inlägget försenades när jag offrade tid för kvalitet. Med detta sagt till själva inlägget.

Mer allmän information: Bashflak summerar bra i blogginlägget Auktoritetstro II (Nej det står inte auktoritetstroll)

Erik skrev ett svar på mitt inlägg om ignorans. Det är långt. Och tradigt. Och framförallt så börjar det med att han ska ”passa på” att ”visa hur hennes påståenden i själva verket bekräftar mina”. Tjohopp.

Vilket alltså betydde att jag inte ansåg det förra svaret jag fick av Charlotte visade att mina ursprungliga påståenden var felaktiga. Jag visade på vilket sätt hennes svar kunde anses bekräfta den bild jag redan gett utan att nämnvärt ge argument för ändringar. Tjohupp.

Någonting säger mig att det inte är speciellt många av oss som de facto forskar inom genus som läser och kommenterar vad de skriver. Och att det finns goda anledningar att låta bli. Jag vill dock ändå kommentera några saker direkt till Erik. Så här.

Här kommer vi då till min första punkt – Separatism – där jag undrar om det är speciellt många av er som forskar inom genus som läser och kommenterar vad någon person som kritiserar genusforskning säger? Här i DN säger 14 genusforskare enbart egna fältets åsikter räknas. Jag kan även påpeka att upplevelsen av separatism inte kommer från mig.  Det är en av de två centrala kritikerna mot Genusforskning som tas upp av Daphne Patai och Noretta Koertge i boken ”Professing feminism – Education and Indoctrination in Women´s studies” (Länken ger möjlighet att provläsa på Scribd).

Rent praktiskt uppstår med ditt svar den situationen att vad som sägs (brukar inte läsa kritik) bekräftar denna invändning medan vad som görs (svaren du ändå skrev) försvagar den. Detta är en spegling av boken ifråga. Nästan alla studenter och forskare från Women´s studies som uttalade sig i Professing Feminism angav först en mängd orsaker att inte göra det. Inte minst rädslan det kunde utnyttjas av ”Religiösa högern” (Närmaste svenska motsvarigheten skulle vara Sverigdemokraterna) Vi går vidare till min fråga vad det hade behövt stå i uppsatsen för att genusforskare skulle tycka det var felaktigt.

Till exempel att ni sysslar med vetenskap, vilket var vad du från början var förbannad över.

Nej, det där är ett missförstånd. Jag poängterade tvärtom att vi inte sysslade med vetenskap och därför inte kunde bedömas som motpart till genusforskningen. Däremot hade vi på bloggen diskussioner baserade på vad vi anser är vetenskap medan uppsatsen utgår från den poststrukturella världsbilden. Att beskriva oss ”som om” vår syn bara var en av flera kunskapsförståelser ger en starkt missvisande bild av oss..

PS, och nej jag var inte förbannad men jag är starkt kritisk mot den poststrukturella världsbildens förmåga att hålla sig till sanningen. Om du vill, Charlotte kan jag fördjupa mig på de allmänna problem som finns med den förståelsen och inte bara de problem den innebär för detta exempel.

Det hon som betraktare av er rörelse måste skriva om är en kunskapsförståelse, den kunskapsdiskurs ni rör er inom. Vilka kunskaper finns det i rörelsen? Vilka (relativa) sanningar baserar man sig på? Lindborgs uppgift är inte att avgöra vad som är vetenskap eller inte utan vad ni inom rörelsen har för kunskap.

Om Lindeborg skall beskriva vår syn på saken och vi inte utgår från hennes postmoderna världsbild – där man bara väljer den förståelse man gillar – blir det helt missvisande att beskriva oss på det sättet. Då är det hennes förståelse som klistras på oss, inte vår förståelse som beskrivs. Detta är likvärdigt med om hon hade beskrivit en religion som om den av utövarna själva ansågs bara vara en av många där man väljer fritt mellan Kristendom eller Buddhism efter vad man gillar. Att det är så hon gjorde betyder inte det är så vi gjorde.

Jag försökte redan tidigare förklara vad diskursanalys går ut på, eftersom det uppenbarligen var ett glapp i den där kunskapsdiskursen. Men nu menar du att det är ”helt irrelevant” vad ”diskursanalytisk teori säger om sig själv”.

Nej, vad jag sade var att det var irrelevant för (specifikt) min kritik vad diskursanalys säger om sig själv. Detta eftersom det var diskursanalysens legitimitet som jag ifrågasatte. Frågan är alltså om diskursanalys ger en sann bild eller bara hittar på saker som passar det perspektiv – den förståelse – forskaren vill ha.

Och Erik, det är det har jag menar med kunskapsförakt. Du kritiserar något som du inte förstår.

Ursäkta? Jag kritiserar något jag inte förstår? Detta det argument som jag, jämställdister och male studies-folk – åberopar gällande kritik mot A) män/manlighet B) Västerländska kulturen/samhället och slutligen C) Vithet. De kritiserar saker de inte förstår – jag kunde inte sagt det bättre själv.

När det gäller kritik mot det manliga könet (inklusive den kritik som beskrivs som strukturell), västvärldens kultur och samhälle (inklusive när de kallas strukturer) samt på sistone även från vissa håll mot vithet så skulle jag kunna ge ett identiskt svar. Man kritiserar saker man inte alls förstår. Vilket enligt mig verkar baseras på följande två ursäkter (teorier)

1. Mäns natur antingen finns inte, eller är helt oviktig (Genusteori)

2. Upplevelse av makt ger rätten att kritisera (Feministisk teori)

Med andra ord så skall män konstrueras om och makt skall omfördelas så det blir rättvist. Jämför med hur marxismen i praktiken föreskrev människor skall konstrueras om och makt skall omfördelas. Det här är åter inte något jag bara hittat på. Om det behövs kan jag presentera både folk från genusforskning och Male Studies som styrker att ovanstående två teoretiska utgångspunkter finns. Här lämnar jag inga källor av rena utrymmes- och tidsskäl men behövs det kan vi fördjupa oss i vad ovan två punkter innebär.

Du kritiserar en masteruppsats baserad på diskursanalys utan att tycka att ens grundläggande förståelse för vad du kritiserar är relevant. Därefter ser du dig styrkt i ditt ”ursprungliga påstående” att ”dessa teorier varken är föremål för – eller resultat av – forskning.”

Här är problemet med den invändningen. Medan män finns i verkligheten, västvärlden finns i verkligheten och vita folkslag finns i verkligheten och kan bedömas objektivt så finns inte diskursanalys bortom vad diskursanalytiker själva säger. Samma invändning gäller allting som sorterar under ”kritisk teori”.

Frågan är inte vad teorin påstår sig göra. Frågan är hur vi kan veta att vad teorin säger är sant? Särskilt med tanke på att Marxismen som teori var precis lika självsäker och den största skillnaden är att Marxismen – tysk filosofi – försökte skapa en förenande teori medan postmodernismen – fransk filosofi –  mest förespråkar splittring. Vilket bland annat Lundaprofessorn Svante Nordin beskriver i sin bok Humaniora i Sverige.

Sedan har vi mitt ursprungliga påstående. Det var alltså en teori jag snickrade ihop för tolkning av text. Min teori delade upp vetenskapen i två olika delar. Forskning och Kritik (kritiskt teoriserande) varefter jag säger att genusforskare inte applicerar den standard av kritik de riktar mot annan forskning mot egna teoretiker / kritiker. Det är lätt att kontrollera om detta är sant med komparativa studier.

”Jag får väl bli den som pekar ut det uppenbara här: om du just har läst en masteruppsats med diskursanalys så är den både föremål för och resultat av forskning. Ju.”

Vad vi diskuterade här var uppsatsens teoridel, inte forskardelen där Lindeborg drar slutsatser. Teoridelen kommer före i uppsatsen och därför handlar Del 1 och Del 2 av min granskning mer om teori medan Del 3 och kommande Del 4 handlar mer om forskardelen. Ninnis genomgång tar också upp forskardelen av uppsatsen, specifikt de delar som citerar henne.

Men här är vi alltså på teoridelen och om teorierna saknar stabil grund spelar det ingen roll om slutsatserna stämmer. Det är som en felaktig uppställning av en matematisk uppgift där man skrivit av rätt svar från facit. Det ser bra ut men ingenstans finns en fungerande förklaring på varför det ena kausalt skulle leda till det andra annat än att personen bestämde det så.

”Om du någon gång tycker att det inte längre känns helt irrelevant att förstå vad du talar om skulle du exempelvis kunna läsa boken Diskursanalys i praktiken (2007).”

Boken Discourse Analysis as Theory and Method (Phillips & Jorgensen) går igenom tre olika varianter. 1) Discourse Analysis (C. Mouffe) 2) Critical Discourse Theory (N. Fairclough( och 3) Discourse psychology (Potter & Edwards). Nu fattas bara att du anger sidanvisningar för de partier som är relevanta för vårt resonemang. Även denna bok finns på Scribd

Sedan alla de här termerna du själv hittat på, jag har lite svårt för dem. Lite för att de saknar verklighetsförankring och lite för att den som inte delar er kunskapsdiskurs har en helt annan förståelse av ord som teori och kritik.

Ok, men på vilket sätt skiljer detta sig från att jag har svårt för termer som ”diskurs” som förespråkas av fransk kontinentalfilosofi (Poststrukturalism) i konflikt med anglosaxisk analytisk filosofi? Kan du förklara varför den engelska analytiska filosofin skulle anses mindre verklighetsförankrad än den Fransk-tyska kontinentala filosofin? Verklighetsförankrad är inte det ord jag skulle använda för verklighetsfrånvända franska intellektuella som Derrida.

Du upplever inte själv att det blir svårt att diskutera forskning med… du vet… forskare, när du själv hittat på en definition av forskning? Det är ganska väl belagt inom det alla vi andra kallar för forskning att det är av stor betydelse också att visa hur det inte har varit. Hur tror du exempelvis naturvetenskapliga experiment går till? Hur tror du man falsifierar teorier?

Jag får fatta mig kort så får du fråga om du vill ha mer detaljer. 1) Nej jag upplever det inte svårt att diskutera forskning med forskare. 2) Jag har inte hittat på en egen definition utan delat upp en existerande definition i två olika mer kommunikativa kategorier. Det kan jämföras med att bygga hus och riva hus bägge utförs av människor utbildade i byggjobbande. När de river så kallar jag det inte byggande. 3) Jag menar att man falsifierar teorier (förklaringsmodeller) genom att presentera (bygga) egna bättre fungerande modeller, inte genom att bara kritisera (riva) dem som redan finns.

”Sedan kommer vi till vad som förmodligen är min favoritdel i en text skriven av en antigenusivrare: delen när du menar att jag ”struntar […] helt i bildning och ondgör” mig över ditt ”manliga kön istället”

Jag hänvisade till hur du först ifrågasatte den modell jag presenterade (Observera att jag mycket väl kan ha fel, alla kan ha fel det är inte vad saken handlar om) men sedan när man kunde förvänta sig du presenterar det som enligt dig är den bildade modellen så presenterade du ingenting. Det här hänger ihop med mitt svar ovan att man falsifiierar teorier genom att presentera egna teorier som ger en mer korrekt bild. Inte genom att bara attackera de teorier man ogillar och erbjuda ingenting istället.

Du som är så förtjust i forskning och källor och sånt kan säkert hänvisa mig till bra forskningslitteratur där jag kan få läsa mer om hur riktiga forskare har kommit fram till att dessa egenskaper hos vuxna människor är könsspecifika, eller hur?

Visst kan jag det. Däremot så finns inte plats för hela fältet könsskillnader men här finns en snabb genomgång av forskningen. Vi har inte ens plats för hela underfältet könsskillnader i självförtroende. Så vi börjar med en av de mer specifika skillnaderna: Det fenomen – här presenterat i BusinessNewsDaily – som forskare kallar Honest male overconfidence presenterat av Ernesto Reuben et.al ”The Emergence of Male Leadership in Competitive Environments” (PDF)

We study three potential explanations for the underrepresentation of women, namely, gender differences in overconfidence concerning past performance, in the willingness to exaggerate past performance to the group, and in the reaction to monetary incentives. We find that men’s overconfidence is the driving force behind the observed prevalence of male representation.

Det här ett antagande (teori) som helt i enlighet med mina svar ovan ersätter teorin att kvinnor underrepresenteras pga könsdiskriminering eftersom den ger en bättre – dvs mer sann – bild av den observerade verkligheten. Det här är också en teori som säger vi har all orsak att förvänta oss män och kvinnor inte kommunicerar på samma sätt. Här är ett till exempel ”tala som en tjej”

Av naturliga skäl upplevs människor som ger egna förslag ha högre självförtroende än människor som ställer frågor (Orättvist jag vet, skulle själv föredra att vara frågetypen…). Om du vill så kan jag specificera det här ytterligare men vi kan redan nu se tecken på att män i allmänhet inte bara upplevs (känns) mer självsäkra utan även känner sig själva mer självsäkra. Vilket kan ha evolutionära orsaker. Rent praktiskt i datingsammanhang (forskning) är kravet på män att framstå som självsäkra större än på kvinnor och utseendet i sig har en mindre positiv effekt.

PS: Det finns dock en svaghet här, samma som jag påpekat vid ett dussin andra exempel (Inte minst detta som tar upp anomalier). Genomsnittliga skillnader säger inte hur skillnaderna är fördelade. Det kan antingen vara så att alla män är lite mer självsäkra än kvinnor eller så är det några få män mycket mer självsäkra än både män och kvinnor som driver upp mäns medelvärde. Den så kallad ”Male extremes pattern” som påpekas av Professor Roy Baumeister.

Inte heller är min kritik att tolka som att ”genusforskare har en från början negativ inställning till det typiskt manliga”, om inte du, Erik, vill argumentera för att kunskapsförakt är en typiskt manlig egenskap. Är det så du menar?

Det är mycket möjligt att vad som är ett typiskt manligt beteende är något som vissa (Schyman et.al) idag kallar tecken på kunskapsförakt. Det betyder dock inte jag påstår män föraktar kunskap mer än kvinnor. Vad det i själva verket betyder är att normal manlighet svartmålas idag (Misandry). Om vad som beskrivs negativt är (empiriskt) typiskt manligt så gör det sak samma vilken negativ benämning som används. Byter man ut man mot svart blir nämligen den negativa benämningen i sig rasistisk oavsett om forskningen visar det stämmer eller inte. Sexism utgår från rasism.

Det här är inte dubbla måttstockar. Mitt intresse för genus har ingenting att göra med mitt förakt för folk som inte lyssnar på läkare när de kommer dit för sjukvård.

Jag har inte sagt att du personligen har dubbla måttstockar. Var snäll och skilj på kritik jag riktar mot (min uppfattning) av genusfältet i allmänhet och kritik mot person. Jag visar att även om du respekterar läkare är det knappast en åsikt som genusfolk i allmänhet är kända för. Tvärtom är det ofta läkare som säger kvinnor är så och män är så – medan genusfolk menar det inte behöver vara så och att läkare har fel.

Därefter tar du upp hur Lukas Romson menade att överläkaren i psykiatri David Eberhard knappast är specialist på könsbyten och att Eberhard inte frågat patienterna vad de ville. Jag känner inte Lukas Romson speciellt väl, men jag vågar ändå sätta en kroppsdel på att han inte är en av dem som googlat sig fram till info och därför kritiserar när Eberhard uttalar sig om könsbyten.

Det är mycket möjligt men för det första så var argumentet huruvida läkares diagnoser respekterades av icke-läkare. Inte på vilken informationsgrund icke-läkare visade brist på respekt. För det andra är det absurt med forskare som talar nedsättande om Google eller internet Internet är i praktiken ett bibliotek som innehåller långt mer kunskap än vad någon forskare har och Google är ett ordningssystem långt mer avancerat än någon forskare klarar av att hålla koll på. Hur bra information man får från ett bibliotek hänger på användaren.

Och sedan det där med att du vill underkänna mitt resonemang för att det ”bygger på argumentationsfelet Appeal to authority”. Det här gör det i princip omöjligt att diskutera med dig, Erik, för först skriker du om källor och när man ger källor så skriker du appeal to authority. För vad du missar här är att jag ÄR authority. Jag är publicerad forskare. Du skulle kunna lära dig saker av mig. Jag skulle kunna förklara vad orden betyder

Appeal to authority betyder inte att man inte lyssnar på auktoriteter. Det betyder att auktoriteter har samma krav som alla andra på att förklara vad som gör deras resonemang giltiga. Detta är vår garanti för att vi inte hamnar i en klubb för inbördes beundran av den typ som Alan Sokal kritiserade. Sedan lär jag mig redan saker av dig, Charlotte. Jag lär mig saker genom att läsa många olika perspektiv och bilda mig en egen uppfattning på basis av helhetsbilden. Jag lär mig inte saker genom att kopiera vad enstaka personer påstår. Så ingen har ifrågasatt att jag kan lära mig saker av dig.

Exempelvis att många fler kvinnor var regerande drottningar än många verkar tro och anledningen folk inte tror det är dels att officiella genealogier var på manssidan och kvinnliga härskare uppmärksammades mindre. Sedan kan du också lära dig från mig att en anledning genealogier måste vara på manssidan är att man inte kan vara säker på att mannen är pappa till barnet. Det behövs ingen utfästelse gällande kvinnans släktskap men mannens genetiska arv riskerar ständigt att dö ut utan hans vetskap.

Ok, Erik. En teori är ett tankekomplex av en eller flera hypoteser som ligger till grund för hur forskningen ska gå vidare. Teorin kan sedan ändras allteftersom man upptäcker felaktigheter i den.  Är du nöjd med den, allmänt accepterade, förklaringen på vad teori är?

Den viktiga frågan är inte om jag är nöjd med beskrivningen utan huruvida den falsifierar mina påståenden. Hypotes är ett annat ord för gissning / antagande som inte är mer sant än andra antaganden utan måste kontrolleras mot faktiska data. Så på vilket sätt visar detta jag har fel när jag säger normativa teorier bara är påståenden (utsagor)? I mina ögon framstår den invändningen som semantik.

Avslutningvis så undrar jag om du har uppmärksammat motsägelsen i att du å ena sidan säger ingen bryr sig om vad vi jämställdister / feminismkritiker säger (på Genusdebatten.se) men å andra sidan menar du att forskarsamfundet anser kritik är en viktig del av forskning?

Det är ganska väl belagt inom det alla vi andra kallar för forskning att det är av stor betydelse också att visa hur det inte har varit.

Om kritik är en viktig del av ditt forskningsfält så finns ingen orsak att undvika Genusdebatten. För var någonstans skall genusforskare annars hitta kritik mot genusforskning? Vi ser ovan att genusforskare själva inte vill ge kritik av rädsla ”högern” skall dra nytta av det (Professing Feminism). Vi kan även se hur forskare från andra fält anses sakna kompetens för granskning (DN). Det allra sista alternativet är etableringen av ett nytt forskningsparadigm. Vilket är precis vad Male Studies Foundation försökt göra men genusforskare välkomnade inte kritik där heller  – utan förespråkade tvärtom eget monopol gällande könsforskning med feministen Michael Kimmel som överhuvud.

För att påpeka det uppenbara. På vilket sätt kan ett fält som nästan bara består av manliga feminister och kvinnor anses representativt för forskning på män som kön? Hur skulle kvinnor i allmänhet uppfatta könsforskning som nästan enbart bestod av män och kvinnliga abortmotståndare? Är det någon som tror att kvinnor skulle tillåta det forskningsfältet att existera idag?

Men som sagt, vill genusforskare (andra forskare, media eller någon annan med seriöst intresse för mansfrågor) ha dialog om könsforskning i allmänhet och mansfrågor i synnerhet är det bara att säga till. Jag har utnämnts till Svensk kontaktperson för USA:s äldsta mansförbund NCFM och jag kan kontaktas på Aktivarum@gmail.com. Vid behov och seriös förfrågan kan jag lämna ut mobilnummer. Pga autonoma vänsterns beteende ger jag inte ut personliga uppgifter på internet. Mitt inlägg om Pubkvällen i Stockholm förklarar varför.

Mvh Erik