I mitt förra inlägg länkade Lövet till Expressens rapportering om youtubekanalen Whatevers sociala experiment (OBS! Expressen tycks nu ha plockat bort videon). Jag skulle egentligen skriva om experimentet i sig och vad forskningen visat tidigare men det blir automatiskt även en diskussion om hur massmedia ljuger i könsfrågor. Så här presenteras nämligen videon av Expressens reporter Max Pröckl

Det finns dom som hävdar att tjejer har lättare än killar att hitta någon att ha sex med och komikerna på youtubekanalen Whatever beslöt sig för göra ett socialt experiment och se om den teorin håller och skickade därför ut en tjej på stan som helt enkelt gick fram till folk och frågade ”vill du ha sex med mig?”

När man inleder en rapportering med ”det finns dom som hävdar…” impliceras att det finns orsak för ett ifrågasättande. Det är även det intryck man får av de delar av videon som Expressen väljer att visa, stackars tjejen får nej efter nej. Detta är dock en helt falsk bild. Inte fullt lika falsk men ändå missvisande är Daily Mails rapportering av samma sociala experiment. Så här ser deras rubrik ut:

Young attractive woman propositions men on the street for social experiment – but does not get the response she expects

Lägg märke till att det ingenstans specificeras vilket det förväntade resultatet var. Skulle hon väntat sig 99% killar som svarar ja? Vi vet inte vad ”väntat” betyder och därför är påståendet nonsens. Av bilderna på Daily Mail framgår dock tydligt att Whatever visade poängsiffror i övre hörnen på videon. Om ni sedan går tillbaka till Expressens video ser ni uppe i hörnen att dessa siffror blivit digitalt bortredigerade. Varför då undrar ni kanske?

Jo, som vi ser i originalvideon så frågade försöksvinnan Andrea 14 män om de ville ha sex och av dessa svarade 7 stycken ja och det trots att hon inte använde någon inledning eller kvalificering. Låt mig lite kort förklara de sistnämnda. Det här är inget nytt experiment utan en kopia på riktiga studier gjorda på Florida State University. När experimentet gjordes tidigare av riktiga forskare så ingick inledning och kvalificering vilket låter något i stil med följande:

”Hej jag såg dig tidigare och och tyckte du var söt…. vill du ha sex?” 

Och då har vi inte ens kommit till huvudfrågan. Vad Expressens reporter Max Pröckl (och i viss mån Daily Mail) ifrågasatte var ju teorin att det var lättare för tjejer än för killar att fixa sex. Svaret på den frågan fick de riktiga forskarna genom att låta en kille ställa exakt samma frågor till kvinnor och det var också precis vad Whatever gjorde. För säkerhets skull så frågade Whatevers manliga försöksperson inte 14 kvinnor utan 100 kvinnor. Här är resultatet:

Whatevers manliga försöksperson fick nej från 100/100 kvinnor. Jämför det med Whatevers kvinnliga försöksperson som fick nej från 7/14 män och två av gångerna frågade hon då killar som var med sin flickvän (så egentligen 7/12). Det faktum att varken Expressen eller Daily Mail skriver att experimentet bekräftade teorin att kvinnor har lättare än män att hitta sexpartners styrker teorin att media ljuger i könsfrågor – Detta sorterar under ”lying by omission”

Hur gick det då när riktiga forskare genomförde samma experiment?

Den riktiga studien heter Gender differences in receptivity to sexual offers (PDF) och består av en analys gjord 1989 av Russell Clark och Elaine Hatfield. De konstaterade att tre likvärdiga experiment bekräftade män – men inte kvinnor – ofta svarade ja på erbjudanden om ”casual sex” vilket sedan förklaras inom Sexual Strategies Theory (PDF). Som jag påtalat ovan använde dock försökspersoner i Clark & Hatfiel inledning (I have been noticing you/Jag lade märke till dig) och kvalificering (I find you attractive/ Jag tycker du är söt). De ställde sedan en av följande tre frågor:

1. Would you go out with me tonight?

2. Would you come over to my apartment tonight?

3. Would you go to bed with me tonight?

För vår jämförelse är enbart resultaten på den tredje frågan av intresse. Whatevers försökskvinna Andrea fick som sagt ja av 50% av männen när hon utan inledare eller kvalificering frågade om de ville ha sex med henne. Whatevers manliga försöksperson fick ja av 0% av kvinnorna och dessutom ja av färre kvinnor trots att han frågade mångdubbelt fler. Så här står sig de resultaten jämfört med de tre studier som analyserades av Clark & Hatfield

Clark & Hatfield: Kvinnor får ja till sex 71%, Män får ja 0%

Whatever: Kvinnor får ja till sex 50%, Män får ja 0%

I den nyare (2005) Clark & Hatfields evidence to womens low reciptivity to sexual offers from male strangers revisited (PDF) berättar Martin Voracek, Angelika Hofhansl och Maryanne Fisher hur Clark & Hatfields och SST står sig inför modernare forskning. Det visar sig att Clark & Hatfield ofta citeras av forskare men från vetenskapens håll har inga försök gjorts att replikera studien. Däremot har en liknande studie – Molzer-projektet – gjorts 2003 på initiativ av en Österrikisk tidning och med data därifrån jämför Voracek, Hofhanzl & Fisher Clark & Hatfields resultat.

Trion berättar dock att det fanns flera avgörande skillnader. Molzer-projektet omfattade en enda manlig försöksperson som frågade 100 kvinnor. Det utspelade sig inte i USA utan i tre tyska storstäder (Berlin, Hamburg och Munchen), mannen begränsades inte till någon specifik omgivning utan frågade vissa kvinnor på dagen, andra på natten, vissa utomhus, andra inomhus osv. Den största skillnaden i metod var dock att han bekräftade resultaten genom att ha sex med kvinnor som svarade ja.

As published in the magazine-article women nos 18, 25, 34, 60, 87 and 93 accepted his offer

Efter att ha bortsett från en lesbisk kvinna så blev Molzer-projektets resultat 6,1% (6/99) positiv respons från kvinnor på sexförslag från en attraktiv främmande man. Detta är visserligen bättre än de 0% som Clark & Hatfield och Whatever visade men Molzer-projektet gjorde aldrig om experimentet med en likvärdig kvinnlig försöksperson så vi kan inte jämföra om även kvinnor har det lättare att ragga sex från män under Molzer-projektets förutsättningar.

Vidare så visar det sig att av de 6 kvinnor som Molzer-projektets försöksperson fick ja från skedde 5 av mötena på natten och fyra av dem utomhus vilket innebär att siffran under Whatever-förutsättningar (utomhus på dagen) varit 1% i vilket fall som helst. En annan tydlig skillnad i Molzer-projektet var kvinnornas ålder. Medelåldern för kvinnor som sade ja uppskattades till 36,8 år. Medelåldern för de 94 kvinnor som sade nej uppskattades till 32,5 år.

Feministisk kritik av Sexual Strategies Theory

Avslutningvis finns ännu en studie jag bör nämna även om den egentligen för ett skrattretande korkat resonemang. Anledningen jag nämner den är att feminister i tidigare debatter använt den som slagträ mot SST och kommer att hänvisa till vad ”nyare forskning” säger. Jag pratar om Terri Conleys studie från 2011: Perceived proposer personality characteristics and gender differences in acceptance of casual sex offers. Hennes resonemang lyder:

the large gender differences from the original Clark and Hatfield study could be eliminated by asking participants to imagine proposals from (attractive and unattractive) famous individuals, friends, and same-gender individuals.

Eftersom jag inte hittat hela studien (Edit: Har studien nu) så länkar jag till en artikel i Psychology in action där den beskrivs samt en annan artikel i Pacific Standard. Anledningen jag betraktar Terri Conleys studie som värdelös är att de andra studierna utspelar sig i riktiga världen med riktiga kvinnor och män som tror deras reaktioner har faktisk betydelse. Detta medan Conleys studie ber objekten att fantisera fram reaktioner i fantasiscenarion typ: (jag skämtar inte)

Johnny Depp is just a few tables away. You can hardly believe your eyes! Still more amazing, he catches your eye and then approaches you. He says, “I have been noticing you and I find you to be very attractive. Would you go to bed with me tonight?”

Därmed inte sagt att Terri Conleys studie är helt värdelös. Den är en guldgruva för sexism och misandri. Feministbloggen Yesmeansyes (som ovan tramsiga citat kom från) bjuder även på följande exempel på hur vad som i vanliga fall hade ansetts fördomsfulla påståenden (av samma sort som rasism) här godtas som vetenskapliga argument. Testa gärna att ersätta ”man” med black” i några av citaten: här är som avslutning ett av mina exempel. Transgenus is back:

both whites and blacks thought the white proposer was warmer and had higher status, and thought the white proposer would be more likely than the male proposers to give them gifts.