Relationer i skolan – del 3
avatar

Del 1
Del 2

Inledning

I denna tredje (och sista) del av min analys av Ann-Sofie Holms doktorsavhandling Relationer i skolan – en studie av femininiteter och maskuliniteter i år 9 lyfter jag upp social fakta om kvinnlig och manlig kommunikation och skolans antipojkkultur.

Kommunikation

I inlägget ”levd erfarenhet” så skrev jag att ”det rakare språket, jargongen” var en avgörande faktor för att jag trivs bättre inom individualismen. För mig är kollektivismens kommunikation som att ständigt gå på äggskal och väga allt jag säger på vågskål för att inte folk skulle ta illa av att tolka in saker i vad jag sa som absolut inte fanns där. Kvinnors kommunikation innehåller mer subtila signaler och mer sägs mellan raderna jämfört med mäns som mer rakt på sak. ”Kvinnornas språk” är, menar jag, vår språkliga norm och utifrån denna norm bedöms så väl tal som skrift. Det här är en orsak till att många (då även individer på ”vår sida”) upplevde tonen i Pär Ströms kommentarsfält negativt.

För den som är mer intresserad av detta kan jag rekommendera boken ”You Just Don’t Understand: Women and Men in Conversation” av professor Deborah Tannen.

Detta inlägg ska inte tolkas som att alla kvinnor pratar ”venusianska” och alla män ”marsianska”. Jag ser det snarare som en glidande skala där individer av kvinnligt kön vanligen ligger på ena sidan skalan och individer av manligt kön vanligen på andra sidan. Liksom kollektivismen och individualismen, så är inte det ena bättre än det andra, de olika kommunikationsstilarna har olika för- och nackdelar. ”Venusianskans” fördelar är att den mer sällan upplevs stötande och är mer färgrik, ”marsianskans” fördel är att dess enkelhet och tydligare struktur gör den lättare att lyssna på/till.

Vad ser jag då i Holms ”Relationer i skolan” angående kvinnor och mäns språk?

De [pojkarna] beskrivs också generellt använda ett både grövre och mer burdust sätt att tala jämfört med flickor, som anses vara mer lågmälda och mjuka. (s. 90)

I intervjuerna uttrycks föreställningar om att flickor och pojkar skiljer sig åt både vad det gäller val av samtalsämnen och sätt att uttrycka sig. Detta gör, menar flera, att det är enklare att prata med kamrater av det egna könet. (s. 89)

Detta med ”det egna könet” gäller ju mer könsstereotypisk man själv är i sitt språk. För mig, som har ett kommunikationssätt som är könsastereotypisk, så är det mycket enklare, trevligare och roligare att prata med män (och naturligtvis även kvinnor som är som jag).

Låt oss titta på den sociala faktan igen:

Flera av pojkarna uttrycker i intervjuerna medvetenhet om att deras interna språkbruk både kan uppfattas som hårt och plumpt av flickorna. Kristian menar att man behöver ”skärpa till sig” när man umgås med flickor eftersom de är känsligare och har ”annorlunda humor” än pojkarna. ”Man kan inte riktigt skoja på samma sätt för tjejerna tar det på allvar. Dom blir lättare sura” påpekar Claes. ”Det blir inte lika mycket trams när man är med tjejerna som det är när vi är med killarna. Om man håller på så kanske dom tycker man är konstig”. (s. 91)

Det här stämmer väldigt väl med min könsmaktsteori, att kvinnans makt av kön är överordnad mannens makt. När jag gjort klart dessa titlar, som kommer jag göra ett (eller ett par beroende på vad behövs) inlägg som en sammanfattning av dessa titlar. Det inlägget kommer handla om min könsmaktsteori, dels underbyggd av social fakta från dessa tio titlar, dels av annan forskning och empiri från vår värld. Därför lämnar jag denna sociala fakta att tala för sig själv för nu och hoppar till Holms tolkning av denna:

Av utsagorna ovan framgår att pojkarna försöker anpassa sitt beteende och språkbruk för att framstå som mera mogna och vårdade när de umgås med flickor. Eftersom flickor dessutom förmodas ha lite andra intressen påpekar en del pojkar att de också behöver anpassa samtalsinnehållet efter detta och inte bara prata om sina egna intressen (s. 91)

Varför ramlar ”skärpa till sig” för att undvika ”sura” bort och liksom reduceras till ”försöker anpassa sig” för att ”framstå som” i Holms tolkning? Den här typen av forskning, kvalitativa studier, har för- och nackdelar, styrkor och risker. En av de riktigt stora riskerna är fördomar. Holm, liksom genusvetare överlag, ”vet” att mannen är norm, priviligierad och överordnad. Det är detta ”vet”, denna fördom om livet på andra sidan genussystemet, som gör att de är blinda för att deras egen forskning talar mot deras teorier. Den individ som behöver ändra sig för att accepteras är varken privilegierad eller överordnad i den frågan det gäller.

Även flickorna pekar ut skillnaden i kommunikation:

Viktoria: Killarna pratar med alla.
A-S: Hur kan det komma sig?
Viktoria: Dom är mer sociala…jag vet inte.
Lena: Dom har inte det där kompisberoendet typ. [De båda andra instämmer] Viktoria: Nej, dom är annorlunda. Dom har samma humor, dom skrattar åt samma grejor. Dom bråkar och dom tycker att det är kul. (…) Killar kan säga vad dom tycker, dom behöver inte gå runt och viska för att ingen ska tycka illa om en bara för man tycker så. (…)
Lena: Bland tjejer är det mycket det där skitsnacket så där. Jag tror inte killarna har det så mycket…
Viktoria: Nej, dom har nog inget sånt.
Lena: Och blir dom ovänner med nån så säger dom rätt ut till den…
Viktoria: Ja, och så glömmer dom det nog rätt snabbt och blir kompisar igen.
(s. 160, min emfas)

Killarna pekar ut tjejerna blir sura som orsaken, Viktoria pekar ut ”ingen”. Det går att jämföra med att ”folk” pekas ut i I en klass för sig av en av tjejerna angående tala i klassrummet. En mycket försiktig (eftersom jag inte var där) är att Lenas svar här ovan (”Bland tjejer”) kan peka ut orsaken till att tjejerna upplever att de behöver ”gå runt och viska”. Men det som ökar trovärdheten i min tolkning är att annan social fakta (t. ex i I en klass för sig) pekar åt samma håll, dvs att kvinnors förtryck/hinder återfinns inom den kvinnliga homosociala gemenskapen.

I tolkningen av detta så får Holm tryckt in både underordnad och utsatt:

Sett ur ett annat perspektiv[än ungdomarnas förklaringsmodell, biologiskt] skulle ältande och skvallrande kunna ses som ett sätt att konstruera femininitet relaterat till en underordnad och utsatt position. För den som känner att hon behöver ”gå runt och viska” och hålla inne med sina åsikter blir möjligen intrigerande och skitsnack en logisk anpassningsstrategi att ta till. (s. 160-161, min emfas)

Tidigare skrev jag att kvinnors språk är vår språkliga norm. Detta finns med i denna avhandling även om de naturligtvis inte uttrycker saken så:

språkforskning som visar att kvinnor, jämfört med män, generellt håller sig närmare den språkliga normen, eftersom det kulturellt sett är mindre accepterat för dem att vara fula i munnen (s. 90)

En norm är inget som bara finns hängande i luften någonstans, den är ett resultat av vad vi som kollektiv vanlig gör och det handlar till största del om annat än ”fula i mun”. Normen är som den är för att pojkar/män ”skärper sig” inför tjejer/kvinnor. Det är tragikomiskt att man ”råkar glömma” en så viktig norm när man kommit fram till att ”mannen är normen”.

Skolans antipojkkultur

I min studie framträder inte denna antipluggkultur (s. 198)

Under ett antal lektioner i veckan har klassen så kallade studiepass, då de arbetar ämnesövergripande och kan lägga upp sitt arbete utifrån friare ramar. Under dessa lektioner uppvisas en större rörlighet och högre ljudvolym än under de mer styrda lektionerna. Ett par av lärarna uttrycker en viss skepsis mot det friare arbetssättet. ”Det är inte bra för alla, en del pratar bort tiden” säger Mona och påpekar att detta framförallt gäller pojkarna. (s. 78)

Flickorna verkar ha utvecklat effektivare strategier för samarbete i klassrummet, medan pojkarna i högre grad tycks lösa sina studieuppgifter individuellt. Medan flickornas strategier gör det möjligt för dem att kombinera social samvaro och skolarbete, går pojkarnas i högre grad ut på att fokusera ettdera (s. 98)

Man vet (t.ex. härhär (första av tre delar), här och här.) vad som behövs för att minska problemet att pojkarnas misslyckas i skolan. De olika studier jag har tagit del av visar att det som är bra för killars resultat är neutralt till positivt för tjejernas resultat. Som jag försökte visa på med citatet angående elefanter i föregående inlägg, så tror jag inte på ”utvecklat effektivare strategier”, jag tror det är en biologisk skillnad där pojkarna kommer till korta.

Dessutom, menar jag, att lärarkåren är ett av mycket få yrken där könet inte är utan betydelse. Pojkarna behöver manliga förebilder, de behöver individer som förstår sig på vad det innebär att vara ung och kille.

Henry talar om dem som tillknäppta och passiva eftersom de, som han uttrycker det, ”inte gör så många knop”. Han berättar hur han emellanåt brukar boxas lite kamratligt med dem för att etablera kontakt. Annan forskning visar att detta är ett ganska vanligt sätt för manliga lärare att skapa gemenskap med pojkar. (s. 92)

Dess motsvarighet får flickorna per automatik (vilket framgår i studien) då lärarna vanligen är kvinnor, men det är en bristvara för pojkarna.

 

Kommentarer

Relationer i skolan – del 3 — 34 kommentarer

  1. Superbra om skolan och normer men jag reagerar på en sak du skrivit ett några gånger förut. Jag känner inte igen mig i att män är rakare. Jag undrar om din upplevelse möjligtvis påverkas av att du är kvinna. Generellt skulle jag säga att män kanske uttrycker sig mer burdust men också att de döljer det sårbara mer. Det finns en anledning att män tycker om att ha kvinnor som nära vänner och det är för att de kan vara sårbara med kvinnliga vänner, vilket de inte är med andra män.

    SvaraSvara
     
  2. @Johan Grå:

    Generellt skulle jag säga att män kanske uttrycker sig mer burdust men också att de döljer det sårbara mer.

    Ah, det är inte motsatser! Mäns språk är rakare (vilket inte betyder ”män är rakare” så som ”mer öppna” utan är detsamma som det du skriver som ”kanske uttrycker sig mer burdust”. Jag föredrar dock att säg att det kan upplevas mer burdust) och de döljer det känsliga mer. Det är två olika saker.
    Jag ska fundera på hur jag kan förtydliga och förklara det.

    SvaraSvara
     
  3. @Johan Grå

    (Med reservation för avvikelser från de breda penslarna: )

    Jag upplever att det stämmer att män är rakare och burdusare. De kvinnor jag hört resonera kring det i min närhet verkar även de tycka det stämmer.

    Jag skulle inte säga sårbara. Vi behåller vår personliga inre sfär personlig, men den funkar att dela med sig till med kvinnor, mestadels för att de lirkar och vill veta. De är ett annat typ av bollplank helt enkelt. Sedan är det en helt annan lista av restriktioner över vad man delar med sig av. Äggskal och så.

    SvaraSvara
     
  4. @Grodan Boll:

    Vi behåller vår personliga inre sfär personlig

    Så upplever jag det med. Och det är, tycker jag, ett val som ska respekteras.

    Problemet är om eller när det inte längre är ett val. Den dagen en man behöver stöd angående den där inre personliga sfären, har han möjlighet till det stödet? Vår självmordsstatistik talar för att det inte är så.

    Det jag upplever som viktigt för att en person släppa på ”listan av restriktioner” är att han känner sig trygg med att ”öppna hjärtat” inte kommer leda till att han förminskas som människa eller man. Jag finner det rätt logiskt med tanke på vilket sätt män som ”gnäller” hanteras. Det ser vi ju bara i denna debatt, hur män förlöjligas och förringas med ”kränkta” (som om en man inte får vara kränkt?) när de lyfter viktiga mansfrågor.

    SvaraSvara
     
  5. Jag minns en rapport från skolverket som stod i en tidning för ett antal år sedan (synd att man inte sparade det)där det stod att med en välutbildad kvinnlig lärare så får tjejerna bättre betyg och med en välutbildad manlig lärare så får både pojkar och tjejer bättre betyg.
    Jag misstänker att denna rapport har lagts i ett arkiv på skolverket för att aldrig mer se dagens ljus eftersom den kan bli till kritik mot kvinnor och det går ju inte för sig hellre då låta skolresultaten sjunka och då mest för pojkar istället för att analysera vad det beror på och ta lärdom av det.

    SvaraSvara
     
  6. @Johan Grå:

    Vad innebär det egentligen att uttrycka sig rakt om man inte är rak?

    Det är förstås en bra fråga. Smile

    Jag har känslan att det för många män är så att antingen kan man kommunicera rätt rakt, eller så kommunicerar man inte alls. Man tenderar inte att vilja gå som katten kring het gröt, men kan sakna ordförråd i vissa frågor.

    En familjeterapeut jag känner, som jobbade med militärer och deras familjer, sade att hon i många fall fick börja med att träna upp männen att diskutera känslor, eftersom de i stort sett saknade förmåga att beskriva vad de kände. Gissningsvis var samma män extremt effektiva i sin kommunikation på jobbet, där det viktiga var vad som skulle göras, och eventuella känslor inför uppgiften mest var ett störningsmoment.

    Risken är då förstås att man översätter alla ”luddiga” känslor till de få känslor man har ordförråd till, och utan skam kan beskriva…

    SvaraSvara
     
  7. @Johan Grå:

    Vad innebär det egentligen att uttrycka sig rakt om man inte är rak?
    Det är inte heller motsatser, det kan vara samma sak, men måste inte vara det.

    Nu blir det så där generaliserande och det är för att försöka vara tydligt, så här enkel är inte sociala samspel. Jag vill också säga att jag inte värderar det ena bättre än det andra, det är olika eftersom vi människor är olika.

    Om du tänker dig en skala och så sätter du en roman på ena sidan skalan och teknisk manual på andra. Båda är skrivna på svenska, men det är helt olika språkstil ändå, eller hur?

    Kvinnors språk är mer som romanen, där saker sägs mellan raderna, det sägs med ögonen och subtila signaler. (Och jag blir helt lost, för jag kopplar inte subtila signaler. Jag märker att det finns ett budskap, men jag förstår det lika bra som jag förstår kinesiska.)
    Männens språk är mer som en teknisk manual, det som sägs med ord verbalt är hela budskapet. Punkt. (Vilket naturligtvis kan vara både skämt och allvar.) Där är liksom inte så mycket som ska tolkas. Däremot låter män bli att säga saker alls i större utsträckning än kvinnor, ibland för det är saker man vill hålla det privat, ibland för att det inte är tillåtet/accepterat att män ”gnäller”, ibland ”för husfridens skull” för man vet att motparten blir sur.

    Den ”tekniska manual-stilen”(och det låter som män är supertorra och tråkiga, så var det naturligtvis.. inte) är vad jag menar med rakt språk. Det är detta som upplevs burdust. Orsaken att det upplevs så är att det är ett normbrott.

    I I en klass för sig (s. 125) kan man läsa följande:

    På grund av hennes kläder hade några på kalaset, som hon säger, kollat snett och kallat henne för hora. Jag undrar om de verkligen sagt hora högt till henne. »Nej, inte direkt«, förklarar hon. »Men man vet ju vad de tänker.

    Jag betvivlar inte ett ögonblick om att någon faktiskt haft åsikter om hennes kläder och att detta ”hora” förmedlats subtilt. Det är så kommunikationen fungerar på ”den sidan” och det är därför de pekar ut ”folk” och ”ingen”, för det är svårt att sätta fingret på det.

    Det här ser man också i mobbingen. På ett föräldramöte jag var på så var det en av föräldrarna som frågade hur det stod till med mobbingen på skolan just nu. Läraren svarade då ungefär: ”Jo, det är bra just nu” sen tänkte hon en stund och fortsatte lite mer tveksamt ”eller ja, bland killarna är det bra… där är det så konkret.. bland tjejerna. Det är mycket svårare att veta, för det är sånt som liksom bubblar under ytan”

    SvaraSvara
     
  8. @Johan Grå:

    Det här Ulf skriver så här, är en bra förklaring till vad jag menar:

    Jag har känslan att det för många män är så att antingen kan man kommunicera rätt rakt, eller så kommunicerar man inte alls. Man tenderar inte att vilja gå som katten kring het gröt, men kan sakna ordförråd i vissa frågor.

    SvaraSvara
     
  9. @Ninni & @Ulf T:

    Ja det låter rimligt. På ett sätt är det väl rakt då, om man säger det man kan säga tydligt och klart. Bara man vet att man inte är i kontakt med hela sanningen.

    Jag tycker ibland att det finns en övertro på att män är logiska och rationella på ett sätt som helt enkelt inte stämmer.

    SvaraSvara
     
  10. Kan säga det att förmåga att uttrycka sig rakt har inget att göra med att ett beslut var bra. Har en militär i min släkt som är rak men analysförmåga noll. Han och jag avskyr varandra då han insett att jag inte får militärfängelse ifall jag tycker han har fel.

    SvaraSvara
     
  11. Bra artikel Ninni (som vanligt)! Det rakare språket hos män (i allmänhet) är definitivt något jag känner igen. Och det är inte ”bättre” eller ”sämre” på något objektivt sätt (även om jag föredrar det själv), bara annorlunda.

    Jag läste för ganska länge sedan (tror det var Erik som Aktivarum) att genusforskning utgår från att genussystemet (könsmaktsordningen på ”vetenskapsspråk”, har jag fått veta) existerar, och tolkar sina observationer efter det. Jag tyckte det lät ganska underligt, men här framgår det klart och tydligt till exempel när det gäller ”ältande och och skvallrande” pga en underordnad position hos flickor. Jo, så kan man tolka det… eller inte. Jag hoppas att dessa resonemang senare i boken inte utmynnar i ”bevis” eller indicier för att könsmaktsordningen existerar, för då är cirkelresonemanget komplett.

    Jag undrar också om man använder sig av andra förklaringsmodeller än könsmaktsordningen i de böcker du läst Ninni? Eller till och med modeller som INTE har med maktrelationer mellan kön (eller sexualitet/etnicitet/klass/religion) att göra? För mig framstår genusvetenskapen som väldigt ensidig när allt ses ur ett kollektivt maktperspektiv (vilket inte betyder att det inte kan ha betydelse), men jag kan ju ha fel.

    SvaraSvara
     
  12. ”@Kjell:

    Bra artikel Ninni (som vanligt)!

    TackSmile

    Det rakare språket hos män (i allmänhet) är definitivt något jag känner igen. Och det är inte ”bättre” eller ”sämre” på något objektivt sätt (även om jag föredrar det själv), bara annorlunda.

    Dels handlar det om tycke och smak. Sen finns det situationer där det ena är mer objektivt bättre än det andra. T. ex. så kan det mjukare sättet vara bättre bemötande om någon mår väldigt dåligt? Tänker på denna jag läste häromdagen. Där hade ju ett rakare språk från skötaren inte varit önskvärt, som jag ser det.

    Ett ex på motsatsen finner vi i kampanjen #prataomdet. Där hade jag önskat att man istället lärde ut ansvaret att verbalt, högt och tydligt säga ”Nej!” istället för att förvänta sig att (unga) män skall kunna vara (eller bli mer) telepatiska. Dömt att misslyckas.

    Jag undrar också om man använder sig av andra förklaringsmodeller än könsmaktsordningen i de böcker du läst Ninni?

    Förklaringsmodellerna är lite olika. Den som avviker mest i denna samling är ”Könsskillnadens etik och andra texter”, som bygger på särartstänk. Men, som en liknelse, det är snarare som olika dialekter än olika språk.

    Jag har inte sett något där kvinnan som underordnad inte är en utgångspunkt, det är en ”sanning”. Och jag håller absolut inte med om det. Därvid blir det, för mig, ointressant att diskutera olika sorters feminism, för alla jag sett bär på ”kvinnan är underordnad/missgynnad”.

    Jag läste för ganska länge sedan (tror det var Erik som Aktivarum) att genusforskning utgår från att genussystemet (könsmaktsordningen på ”vetenskapsspråk”, har jag fått veta) existerar, och tolkar sina observationer efter det.

    Precis så. Man har bestämt att kvinnan är underordnad/missgynnad. Sen tittar man sig omkring.

    Observation: Kvinnor gör X, Män gör Y.

    Tolkning: X är en underordnad genusposition.

    Och när observationer helt uppenbart talar mot underordning så mycket att det inte går att tolka X som underordning, då bara passeras det som om observationen var irrelevant.

    Helt sanslöst och totalt icke-vetenskapligt.

    SvaraSvara
     
  13. @michael:

    Jag minns en rapport från skolverket som stod i en tidning för ett antal år sedan (synd att man inte sparade det)där det stod att med en välutbildad kvinnlig lärare så får tjejerna bättre betyg och med en välutbildad manlig lärare så får både pojkar och tjejer bättre betyg.

    Kan det vara denna?

    Rapporten är här

    SvaraSvara
     
  14. @Ninni:
    Nej jag läser aldrig sydsvenskan men det var en intressant slutledning att skolmiljön kan vara missgynnande för kvinnliga lärare.
    Slutsatsen blir då flera läraryrket som är kraftigt kvinnodominerat missgynnar kvinnor men detta missgynnande av kvinnor får endast till följd att pojkar får sämre betyg.

    SvaraSvara
     
  15. @Kjell:

    Jag läste för ganska länge sedan (tror det var Erik som Aktivarum) att genusforskning utgår från att genussystemet (könsmaktsordningen på ”vetenskapsspråk”, har jag fått veta) existerar, och tolkar sina observationer efter det.

    I Bo Rothsteins Det moderna patriarkatet – den kausala mekanismen kan man läsa:

    Men jag vet, efter personlig kontakt med Jónasdóttir, att hon inte vill låta sin teori bygga på något som helst biologiskt resonemang.7 Hon tar avstånd från alla biologiska kategorier eftersom de leder fram till en essentialistisk föreställning om könsskillnader. Därför måste hennes förklaring vara kulturell, och problemet blir då hur våra kulturella föreställningar om kärlek ”konstrueras socialt”.

    Det kan tyckas ovetenskapligt att redan från början bestämma sig för att man vägrar beakta vissa förklaringsmodeller, men det verkar inte vara ett ovanligt arbetssätt bland feminister.

    SvaraSvara
     
  16. @Ulf T: ”Det kan tyckas ovetenskapligt att redan från början bestämma sig för att man vägrar beakta vissa förklaringsmodeller, men det verkar inte vara ett ovanligt arbetssätt bland feminister.”

    Du uttrycker dig väldigt diplomatiskt Smile Är det inte egentligen en förutsättning att just aktivt bortse från vissa saker som kan bli besvärliga för att deras teorier och slutsatser ska hålla (kan finnas undantag)?

    Vill man absolut bevisa en sak så är det ju bara att hela tiden blunda för alternativ, man skulle till och med kunna bevisa att jorden är platt på det viset om man ville. Om en enstaka gör så spelar det ju ingen roll men om ett helt forskningsfält gör det så blir det problem…

    Nu vet jag inte hur det går till när de lägger fram sina arbeten men jag gissar att den största tyngden när det gäller kritik har någon som är mer insatt i ämnet? Om då den personen också anser att jorden är platt så… Man kanske till och med har små trevliga hänvisningar i sitt arbete till just den som ska bedöma/kritisera (som tycker likadant)? Och så rullar det på…

    Det var lite det jag ville visa med min senaste bloggpost, att de är väldigt noga med att undvika att ta in någon annans åsikt eller tanke för då rubbas deras cirklar något enormt. Det matas på med samma hela tiden.

    SvaraSvara
     
  17. @Toklandet:

    Nu vet jag inte hur det går till när de lägger fram sina arbeten men jag gissar att den största tyngden när det gäller kritik har någon som är mer insatt i ämnet? Om då den personen också anser att jorden är platt så…

    Det tycks vara så ja. Att även den/de som bedömer arbetet ”vet” att jorden är platt.

    En annan sak är vad som händer om man påstår att jorden är rund i denna ”jorden är platt”-klubb. Prova läs ”Porr, horor och feminister” av Petra Östergren, bland de första sidorna någonstans. Där beskriver hon vad som händer om man svär i kyrkan.

    SvaraSvara
     
  18. Ulf T

    Som när genusvetare envist påstår att manlighet ”görs” det är inget som liksom är och att allt detta är inlärt socialt. Då tänker man inte på att vissa grupper tenderar att ha lättare att lära detta(män) och varför dom har det. Problemet som jag ser det är kanske inte så mycket vilken teori som är mest logisk(essentialism kontra socialkonstrutivism) som det är att endast den teori som gagnar feministisk politik (socialkonstruktivism)anses som den enda sanna. Det är rent ut sagt barnsligt att man sen dessutom kallar sig tvärvetenskaplig i många sammanhang.

    SvaraSvara
     
  19. @Ninni:

    Här finns kapitel 7 av boken ”Porr, horor och feminister” tillgängligt att läsa.

    Det var nog inte det kapitlet du menade, men ändå läsvärt.

    SvaraSvara
     
  20. Ninni:
    1) ”att förvänta sig att (unga) män skall kunna vara (eller bli mer) telepatiska. Dömt att misslyckas.”

    Känner igen det här i tongångar som återkommer ofta: ”Nu har vi inbördes pratat om det här i 30 år, varför ser inte världen annorlunda ut än?”
    (Vilket är en viktig läxa för alla som vill förändra något.)

    2) ”Därvid blir det, för mig, ointressant att diskutera olika sorters feminism, för alla jag sett bär på ”kvinnan är underordnad/missgynnad”.”

    Utmärkt sammanfattning som klargör vad jag tänkt men inte kunnat uttrycka.

    SvaraSvara
     
  21. @Torstenson:
    ”Tvärvetenskaplig” har för undertecknad alltid låtit som ”jag kan ingen av vetenskaperna särskilt bra”. (Eventuellt med tillägget ”men jag tyckte grupparbete var kul i skolan.”)

    SvaraSvara
     
  22. @Ninni: Jag uttryckte mig lite för diplomatiskt… visst ÄR en rakare stil bättre i vissa sammanhang, och omvänt. Nu är förstås inte män och kvinnor lika raka/oraka (?) hela tiden, men den statistiska skillnaden finns.

    @Ulf T: Tack för länken! Det är naturligtvis helt absurt att avfärda biologi (eller något annat) med hänvisning till att det VORE någonting (som essentialistiskt). Kartan gäller alltså, inte verkligheten… eller man kan se det som en slags informationscensur. I förordet till ”Könet sitter i hjärnan” av Annica Dahlström (en bok som har sina goda men även dåliga sidor!) står det att en professor inte tyckte man fick skriva om biologiska skillnader även om de finns… för ”så är det bara”. Va? Är det någon som begriper ”logiken” bakom?

    I en diskussion på Hannahs blogg skrev hon något om att naturvetenskap (alltså metoder som bygger på empiri, inte tolkningar) är dålig på att svara på frågan ”varför”. Jag håller inte med: Frågan ”Varför faller äpplet från trädet?” besvaras med ”På grund av tyngdlagen” (följt av en massa detaljer om den). Problemet uppstår kanske i nästa led: ”Varför finns tyngdlagen?” Naturvetaren svarar: ”Det finns ingen speciell orsak, det är en naturlag”. (Här kan man blanda in diskussioner om Gud, men jag lämnar det). Skulle genusvetaren då kanske säga: ”Men eftersom tyngdlagen gör det jobbigare för fysiskt svagare kvinnor att lyfta saker är det orättvist, därför måste det vara männen som har bestämt att tyngdlagen fungerar som den gör för för att göra livet jobbigare för kvinnor”. Jag raljerar förstås, men min poäng är att genusvetaren kanske driver frågan ”varför?” lite väl långt. Det finns inte alltid ett svar, och en skillnad är inte samma sak som en orättvisa, och en orättvisa är inte alltid orsakad av någon/några som vill något ont.

    SvaraSvara
     
  23. @Kjell:
    ”Varför?” är intressant. Varje nytt svar kan alltid mötas av ett nytt ”Varför?”. Förr eller senare kommer man till en punkt där man är tvungen att godtyckligt anta någon form av metafysisk obevisbar sanning såsom att allting är skapat av Gud eller allting är skapat av en spontan mekanisk Big Bang eller …
    Men feminismen är oärlig och formulerar sina svar efter sina egna preferenser stick i stäv med den observerbara verkligheten.

    SvaraSvara
     
  24. @Kjell:

    I en diskussion på Hannahs blogg skrev hon något om att naturvetenskap (alltså metoder som bygger på empiri, inte tolkningar) är dålig på att svara på frågan ”varför”.

    Det är forskarens jobb att ställa upp en hypotes som förklarar ”varför”, och med hjälp av den vetenskapliga metoden försöker han styrka eller vederlägga sin hypotes.

    Främsta anledningen till att ”tolkande” vetenskaper skulle kunna sägas vara ”bättre” på att svara på frågan ”varför” är att de skjuter mer från höften och med mycket lägre beviskrav. Omvänt skulle naturvetenskapen vara ”sämre” på det eftersom de faktiskt förväntar sig att hypoteser skall stämma överens med verkligheten för att bedömas som användbara.

    Hermeneutikerna kan alltså snabbt producera ett svar på frågan*, men vill de veta om de stämmer, är de hänvisade till samma slags metod som naturvetaren använder.

    * Det kan för all del även naturvetaren, om han ombeds spekulera, men han kommer inte att hävda att hans gissningar är Sanningen.

    SvaraSvara
     
  25. Pingback: Skillnaden mellan feminister och antifeminister | Genusdebatten

  26. Pingback: Gräv 2013 – Gubbslem? Grabbig? Aggressiv? – Bestäm er om Janne Josefsson! | Aktivarum

  27. Pingback: Feminismens och dess genusindustris hela bibliotek. | Malte on the Roxxx

  28. Pingback: Pojkarnas antipluggkultur? | Genusdebatten

  29. Pingback: Pojkarna – det svaga könet | Genusdebatten

  30. Pingback: När kvinnor vet hur det ska vara. | Genusdebatten

  31. Pingback: Jämställdhet i förskolan, del 2: Pojkarnas ”kollektiva fördelar” | Genusdebatten

  32. Pingback: Byggnads till attack mot sina egna medlemmar – del 2 Men kvinnorna då? | Genusdebatten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting