Inledning
Jag hade tänkt att dela min analys av Ann-Sofie Holms doktorsavhandling Relationer i skolan – en studie av femininiteter och maskuliniteter i år 9 i två delar, där jag i denna andra del ville visa hur forskningen stödjer mina antifeministiska teorier (vilket innebär att jag anser könsmaktordningen måste vändas 180 grader för att överensstämma med verkligheten). När jag skrev upptäckte jag att det blir på tok för långt och spretigt för ett inlägg, av pedagogiska orsaker har jag därför valt att dela i fler delar. Hoppas ni står ut med mitt strulande. 
I denna del lyfter jag upp social fakta tillhörande homosocial gemenskap.
När jag läser denna forskning så ser jag dels en samstämmighet mellan olika observationer, dels mycket stöd för mina teorier och de ”strukturer” jag ser i vårt samhälle. Ju mer jag läst, ju mer förbluffad blir jag över att dessa forskare har social fakta framför sig, som de bara inte ser. Jag vill försöka visa er vad jag ser, genom att ta exempel från denna studie och knyta ihop det med saker jag skrivit tidigare i dessa frågor. Inlägget är skrivet för att vara möjligt att läsa fristående, med korta förklaringar. För den som är intresserad av en djupare bild av mina tankar så lägger jag in länkar till inlägg jag tidigare skrivit.
Individualism och kollektivism.
Den term genusvetenskapen använder är för vänskapsband inom kön är (manlig respektive kvinnlig) homosocial gemenskap. Jag använder individualism för den manliga respektive kollektivism för den kvinnliga. [Länkar: manliga, kvinnliga, båda]
Dessa två homosociala gemenskaper är lika olika som orientering och tennis, båda är vänskap men sociala regler och förutsättningar är väsensskilda.
Kvinnlig homosociala gemenskap kretsar kring kön, kring skapandet av kvinnan och är relationsorienterad. Den så väl exkluderande av män som inkluderande av kvinnor. Manlig homosociala gemenskap kretsar kring sak.
Det ena är inte bättre än det andra, de har olika för- och nackdelar. Man står ofta varandra närmare och har fastare relationer inom kollektivismen jämfört med individualismen. Denna närhet i relationer ger ett bra socialt skyddsnät, men det sker på bekostnad av individuell frihet.
Låt oss då titta på ett axplock av sociala fakta som finns i Relationer i skolan, där kollektivism och individualism framkommer:
Pojkarnas kamratformationer framstår i intervju- och observationsdata som mer flexibla än flickornas (s. 77)
Flera av eleverna uttrycker i intervjuerna att det finns vissa skillnader mellan hur flickor och pojkar umgås i sina kamratgrupper. Medan flickors grupperingar beskrivs som små och sammansvetsade framställs pojkarnas oftast som större och mer löst sammansatta. Detta är också den bild som ges under observationerna. (s. 86)
”Tjej- grupperna brukar ha svårare att släppa in folk i sina grupper” säger Manne. (s. 86)
Hon säger att flickor är mer ”bästisar” med varandra genom att de ”bildar vänskap på lång tid”, medan pojkarnas kamratgrupper är flyktiga och ”dom går och kommer”. (s. 87)
Dom kan vara sådär ganska mycket med en kompis en vecka och ganska mycket med en annan kompis en annan vecka. Gör tjejer så, skulle jag till exempel börja va med en annan tjej en vecka och sen försöka komma tillbaka… då har dom liksom stängt ute mig för att dom tycker att jag har svikit… men så är det inte med killar utan det är bara: ”Kom igen” liksom. (s. 151)
Niklas påpekar att det är fotbollen som gör att de tre håller ihop och som större delen av fritiden ägnas åt. (s. 152)
I I en klass för sig under rubriken utseende så såg vi motsvarande till sista citatet här ovan, att görandets praktik är en central del i kollektivismen. Det är ett av fenomen i vad jag menar med att umgås kring kön.
Vad beror detta på?
Vuxna elefanter lever på olika sätt. Honorna är utpräglade flockdjur medan vuxna hanar mestadels lever själva även om de i bland bildar mindre grupper men de är inte alls lika sammansvetsade som en flock med honor. De vuxna hanarnas (ibland kallade tjurar) umgänge med honorna begränsas mest till parningen. [wikipedia]
Jag tror alltså kollektivismen respektive individualismen har sin förklaring i biologi, då fenomenet återfinns hos andra däggdjur. Sen kräver våra avkommer, barnen, så mycket mer insats än andra däggdjur, och därför var det en evolutionsmässig fördel om männen inte försvann för långt bort. Dessutom har vi inte en specifik parningstid, vilket är ytterligare en förklaring till att det var bra att männen fanns i närheten.
Politik
Vad gör man i samhället? Jo, man inför en diskriminering i lag som innebär att kvinnor kan få statligt stöd för organisering(Lagen.nu). Det är som att använda våra skattemedel till att anordna stödundervisning i läsning för de elever som är mest begåvade läsare!
Ibland har jag fått höra att jag är könsförrädare, för att jag är antifeminist. Jag menar att kvinnor också förlorar på en ideologi och genusvetenskap som inte stämmer med verkligheten. Ord som underordning, glastak eller gubbvälde, men även specialsatsningar på kvinnor i karriären, signalerar att männen skulle stå där som en mur med sina breda ryggar och hindra kvinnor på vägen och i sina val. Att sända ut det budskapet som kommer från genusvetenskapen och feminismen till kvinnor, menar jag, är extremt kontraproduktivt. Det kommer få individer att tolka allt möjligt på sin väg som härskartekniker och hinder/diskriminering. Om kvinnor projicerar kollektivismens förutsättningar till en grupp där invidualismen råder, så kommer man uppleva det som att man inte riktigt ”får vara med” på grund av sitt kön. Det upplevelsen, även om den är aldrig så ogrundad i verkligheten, gör naturligtvis ens situation mentalt tyngre.
…och talande gris, ej att förglömma.
(Men det var, som jag förstod det, en komplimang).
Men det måste finnas tonvis med observationer och forskning som beskriver samma sak. Inte nog med att det ser så här ut i Sverige och har gjort så sedan jag var ung. Beskrivning på hur det ser ut i resten av västvärlden har ju även de sådana här inslag.
Hur det ser ut i resten av världen har jag ingen aning, men grundformeringen att flickor bildar tajtare mindre grupper med större ”initieringströsklar” och män öppnare och lösare grupper, har jag inte sett något som visar motsatsen någonstans.
Finns det verkligen inte någon som sett dessa ”strukturer”? Har hon inga referenser öht taget i sin forskning till detta?
P.S. Jag kan tydligen inte hålla mig borta från att läsa på dessa sidor, så nu tittar jag in.
Eftersom det är arbetsbesparande att återanvända referenser, lägger jag in en länk här som jag nämnt på andra bloggar de senaste dagarna:
Are There Glass Ceilings For Female Executives?
(För de som inte känner sig jättehaj på engelska: ”attrition” betyder i det här sammanhanget ung. ”avhopp”. Det var kanske rätt uppenbart från sammanhanget, men ändå…)
Detta mest som ytterligare bekräftelse av det du skriver, Ninni. Det fascinerande är ju hur den ”opportunistiska feminismen” snarare befäster de gamla mönstren än utmanar dem, just på grund av, antar jag, att man inte kan se vad de underliggande drivkrafterna är.
@Mars:
Själv har jag letat rätt mycket, men jag måste säga att det är förvånansvärt skralt på den fronten. I stort sett nöjer man sig med att referera till sina favoriter bland kvasivetenskaplig prosalitteratur, och hänvisa till diverse grova observationer som vid närmare inspektion inte alls visar det de påstår.
Min hypotes är att de som förmår att ta in den kunskap som faktiskt finns, hamnar i en betydligt mer nyanserad position än feminismen.
@Ulf T:
Jag tog den där grisen som en komplimang också
@Mars:
P.S. Jag kan tydligen inte hålla mig borta från att läsa på dessa sidor, så nu tittar jag in.
Vi (och nu bestämmer jag för alla
) vill gärna ha dig här, så du är så välkommen när du vill
Finns det verkligen inte någon som sett dessa ”strukturer”? Har hon inga referenser öht taget i sin forskning till detta?
Man ser ju det (framgår av citatet från s. 77 och 86), men däremot så by-passas det som oviktigt. Jag menar att detta förklarar mycket i vårt samhälle.
Från inlägget: Denna närhet i relationer ger ett bra socialt skyddsnät, men det sker på bekostnad av individuell frihet.
Män är uteliggare i större utsträckning för att de har ett sämre socialt skyddsnät.
För att nå toppen i samhället krävs individuell satsning och hårt arbete dvs individuell frihet. Man kan inte hålla på att leva upp till alla krav som ställs på en som kvinna från andra kvinnor och samtidigt lägga 60-80 h i veckan på arbetslivet. Den ekvationen går inte ihop.
Skillnaden mellan toppen och botten är att de som finns på botten är ett samhälleligt ansvar, anser jag. Toppen i samhället är ingen mänsklig rättighet, dit får man ta sig själv. Men då behöver kvinnor denna kunskap om kollektivism och individualism, så man kan göra egna fria val.
@Ninni, Jag har glömt att berätta en sak för dig. En ytterst vänlig kvinna kommenterade hos mig och kallade dig och mig för ”Hitlers kvinnor”. Det du!
Talande gris är helt fantastiskt, kanske kan du börja turnera? Vi gör något ihop, du och jag, jag kan ha drndl på mig och tuta i något gammalt valthorn och så kan du vara min talande gris och så berättar vi om vårt könsförräderi. Vi kan säkert få anslag från Kulturnämnden?!
@Rocki:
En ytterst vänlig kvinna kommenterade hos mig och kallade dig och mig för ”Hitlers kvinnor”. Det du!
Det väljer jag tolka som hon menar att vi är betydelsefulla ur ett maktperspektiv. Skriv och tacka från mig.
Vi kan säkert få anslag från Kulturnämnden?!
Absolut. Och från förordningen om kvinnors organisering! Hej, vi kan bli rika på kuppen. När börjar vi?
@Ninni:
”Man ser ju det (framgår av citatet på s. 77 och 86), men däremot så by-passas det som oviktigt. Jag menar att detta förklarar mycket i vårt samhälle.”
Inte bara oviktigt (nu säger jag det självklara) utan när man tittar på mäns homosociala relationer/nätverk gör man det utifrån den kvinnliga mallen. Det är ju som att män, homosocialt sett, blir kvinnor när de hamnar i toppen (hederskvinnor?). Motsägelsefullt, skulle jag påstå.
Men det finns alltså knappast några referenser till dessa beteenden? Känns amatörmässigt.
Bra att du tycker det är kul jag är tillbaka – det glädjer mig. Den som twittrar (min länk) får gärna adda mig på följarlistan.
@Ninni, Jag tycker att vi sätter igång direkt. Några frågor bara, är grisen bra på att dansa? Jag tänker lite som en politisk ballet, vi gestaltar några -ismer till tonsatt matematik. Jag tror vi byter ut valthornet mot en genustrumpet istället, sedan kör vi en akt där vi problematiserar lite allmänmänskliga grejer, som att familjebildning påverkar livet och att det är jobbigt att fylla på kylen. Vi måste också ha med en akt där grisen och den tyskklädda kvinnan bjuder alla på lite f**tpyssel och visar hur viktigt det är för unga tjejer och hur kul och förlösande det är. Pojkarna får stå som skuggfigurer och titta på med redan uppätna semlor i matsäcken medan grisen och alla andra bara skrattar och har så roligt. Ungefär så har jag tänkt mig.
Vi rundar av med att läsa ur en genuscertifierad bok, där både floran och faunan är könsneutral för det är mycket viktigare för barn än att till exempel lära sig tråkiga grejer som matematik och fysik.
(Jag känner mig väldigt genusprovocerad efter att ha läst det du skrivit, well done! Igen!)
Sä vi män får alltså inte stöd för att vi är mindre begåvade. Tack Ninni för att du får mig att inse mina begränsningar!
@dolf:
Vassego, Dolf-stumpen ;P
@Rocki:
Några frågor bara, är grisen bra på att dansa?
Njää, inte precis. Men jag har en hygglig sångröst. Tror du det passar?
(Jag känner mig väldigt genusprovocerad efter att ha läst det du skrivit, well done! Igen!)
Tack
@Mars:
Inte bara oviktigt (nu säger jag det självklara) utan när man tittar på mäns homosociala relationer/nätverk gör man det utifrån den kvinnliga mallen.
Absolut, projicering och cherry-picking är vad denna ”kunskap” är uppbyggd av.
Ja det förklarar en del varför det startas kvinnliga nätverk som är statssubventionerade varför kvinnliga chefer exkluderar och mobbar mer med följd av större psykiskohälsa bland kvinnor på kvinnodominerande arbetsplatser varför kvinnliga företagare oftast är småföretagare och trivs med det och har svårt att växa osv.
@Rocki:
Här finns ju en ingång för Tanja också! Hon kommer att bli så glad.
Men jag måste säga att ni avslöjade er genusfetish lite grann när ni blev så upphetsade. Vad hände med Hitler? Hur lyckades ni gå från könsföräderri till f**ttpyssel?
Vi män hänger som vanligt inte med när det blir lite mer nyanserad diskussion.
@michael:
Ja det förklarar en del varför det startas kvinnliga nätverk som är statssubventionerade varför kvinnliga chefer exkluderar och mobbar mer med följd av större psykiskohälsa bland kvinnor på kvinnodominerande arbetsplatser varför kvinnliga företagare oftast är småföretagare och trivs med det och har svårt att växa osv.
Absolut. Detta jag skriver om här, att vi idag bara har en skendemokrati, beror också på detta med kollektivism och individualism menar jag. När kvinnor tog plats i det politiska rummet, så lämnade dom tyvärr inte kollektivismen utanför rummet. Och eftersom kvinnor är överordnade män maktmässigt (kommer mer om detta i senare inlägg under genusbiblioteket-taggen) så blir det kollektivismen som tar över. Och i politikens värld är den varianten av vänskap synnerligen olämplig.
Helt OT, vill bara dela med mig a glädjen
Genusbesparing
mötte hård kritik
@barfota:
Ljuvligt! Tack.
Ninni, finns det som du skrivit om det fantastiska genusbiblioteket samlat någon annanstans än under ditt namn? Om inte så vore det bra med en länk direkt till det där allt som har med det att göra finns samlat antingen i en egen kategori eller som en länk där era namn står. Eller på något annat tydligt ställe. Eller finns det redan? Ögonen är ju det första man blir blind på…
@ Toklandet
Eller finns det redan? Ögonen är ju det första man blir blind på…
Japp ;D
Om du kollar högst upp står skribenternas namn. Trycker du på mitt namn, får du alla mina inlägg. Sen taggar jag alla genusbibliotek-inlägg. Så bara de inläggen går att hitta här: http://genusdebatten.se/tag/genusbiblioteket/
@ Toklandet
någon annanstans än under ditt namn?
Läste visst lite väl snabbt. Och jag som skulle vara kaxig;p
Hade det varit önskvärt tycker du med en egen knapp/länk till de inläggen?
Ninni
Jag har ännu inte läst mailet ska göra det och återkomma. Har inte haft tid skyller jag på. Tar det imorgon.
Det jag gjorde nu istället var att googla olika sajter var killar kan få tips om dejting och förutom då flashback där massa oseriösa tips huserar så finns det väldigt lite för män men rätt mycket för kvinnor på svenska.
Jag läste en blogg av någon kvinnlig ACC-coach som kallar sig relationsexpert och naturligtvis var hennes varning för kvinnor. Män förväntas klara sig själva i dejtingvärlden och ges inga tips. Här är några punkter hon kallar 7 varningstecken på en dejt och som tjejer ska se upp med. Jag kommtenterar direkt efter varje punkt av henne.
”1. Han läser igenom dina personliga mejl, sms och har ständig koll på din Facebook-wall.”
Killen gör helt rätt som kollar av en facebookwall i det fall han anar ugglor i mossen. Dejtar hon flera samtidigt? En högst adekvat fråga som de flesta killar vill ha reda på så att man inte slösar tid på en tjej som helt enkelt inte bryr sig ifall du försvinner eller ej. Relationsexperten verkar mer drömma om att killar ska finna sig i vad som helst? Det där bestämmer inte hon, det gör killen i fråga. Lite prinsessa-varning på relationsexperten där.
”2. Varje gång din telefon ringer frågar han vem det var och vad personen ville – för att sen ifrågasätta om du talar sanning och det verkligen var just ”den” personen du sa att det var.”
Knasigt förståss att kolla detta ständigt, men återigen har jag viss förståelse för att man som kille vill veta ifall hon dejtar andra. Att fråga detta är dock smartare än att ständigt fråga vem som ringde. Om en kille ständigt frågar tjejen vem som ringde så säger det rätt mycket om killen förståss, men det kan även säga rätt mycket om tjejen ifall hon ständigt får massa sms och INTE berättar vem dessa alla sms ständigt är ifrång. Återigen lite grann prinsessavarning på relationsexpertens uttalande.
”3. Han kollar upp med dina vänner om det var så att ni sågs när du sa att ni gjorde det – eller om du kanske bara ljög om det.”
Jag förstår helt att en sådan kille är obehaglig och ointressant. Samtidigt så säger relationsexperten inget ifall det förekom lögner eller inte. Förekommer det lögn om att hon träffar andra så är det lika illa som att den killen kollade upp det. Återigen tveksam kommentar från relationsexperten då den lämnar många frågor öppna.
”4. Han vill alltid att ni går ut och festar ihop – så att han kan hålla ett vakande öga på dig.”
Hålla ett vakande öga låter självklart illa. Det är precis vad relationsexperten också eftersträvar. En sådan här svartsjuk kille är självklart inget jag hade velat att min dotter träffade samtidigt så är det återigen en fråga om gradnivå. En tjej som knullar andra och döljer det för sin dejt är ingen tjej jag vill att min son ska träffa.
”5. Han accepterar inte att du träffar dina ex eller har för många ”kärvänliga” killkompisar.”
Det där är väl rimligt i sin helhet från relationsexperten. Men vänd på frågan, hur många tjejer hade gillat om killen de dejtade hade massa kärvänliga tjejkompisar som man träffar”. Det där är väl inget drömscenario för varken tjej eller kille?
Relationsexperten avslutar med :
”Dessa punkter stämmer givetvis även in i motsatt situation. Det vill säga: om du gör dessa saker mot din kille, eller dejt, bör du stanna upp och tänka efter ett slag!
”
Ja självklart, men samtidigt bör varje kille och tjej stanna upp och tänka efter om den man dejtar verkligen är uppriktig eller ej. Då en dejt inte är uppriktig menar jag att man åtminstone bör få reda på detta så att man kan bilda sig själv en uppfattning ifall det är värt mödan eller ej. Dejting är ju ett spel utan regler, men för den som vill söka någon som faktiskt håller sig till några regler så finns det skäl att faktiskt bry sig om lögner och undvika bekräftelsepersoner.
@Ninni: Japp! Det blir ju enkelt för ALLA att hitta det då. Även de som kommer in för första gången om 4 månader. Och jag får säga att jag hade missat att det redan var möjligt…
@toklandet:
Du har en poäng. Då tar vi ett snack med vår fantastiska Mariel, så fixar hon säkert det.
@Torstensson:
Jag kan säg att en enda av dessa punkter och jag hade dumpat killen. Jag förväntar mig tillit och respekt, det är absoluta krav, för mig.
@Torstensson & @Ninni:
Jag skulle vija säga att det handlar om bedömningar. Man får skilja mellan ett svartsjukebeteende och ett normalt sunt intresse från partnern. Om man ser att partnern jämt och ständigt håller på att SMS-ar med någon är det fullt naturligt att bli nyfiken och fråga vad det handlar om, och i det fallet är det snarare suspekt om partnern går i skyddsställning och inte vill avslöja det. Det är en helt annan sak att kräva redovisning av partnerns SMS-traffik eller att få läsa den.
Likaså bör man skilja mellan befogad och obefogad misstänksamhet. Inte så att man behöver bli ständigt informerad om allt vad partnern har för sig, men det är väl för farao normalt att man kommunicerar i ett förhållande och att man talar om för sin andra hälft vad det är man gör. Inte så att man gör några detaljerade redovisningar, men normalt hyfsad anständighet är väl att man talar om att ”jag ska ut med tjej/killkompisarna från gymnasiet/jobbet imorgon så kommer hem sent/sover över hos kompisen”.
Om man är sluten och omedelsam är det ju faktiskt ett varningstecken på att allt inte står rätt till.
Så visst, man ska inte acceptera obefogad svartsjuka, det leder bara till rent elände. Men man ska inte heller ge anledning till svartsjuka genom obefogat hemlighetsmakeri eller en obefogad ”har du inte att göra med”-attityd.
Ni kan ju bilda föreningen ’Kvinnor för jämställdhet’ och få bidrag för det. Kanske räcker det till att anställa en heltidsbloggare?
@Torstensson:
Ur ”Jag lever i ett förhållande där min kvinna slår mig”: en kvalitativ studie om kvinnors våld mot män i nära relationer:
Jag förstår inte hur ni kom in på svartsjuka? Vad har jag missat? Varningstecknen är väl bra. Man ska ju inte acceptera att folk kränker ens integritet, tänker jag. Fast Dolf har en bra poäng. Om man är i en varaktig relation måste man skilja på befogad och obefogad oro.
I situationer där en partner varit otrogen nyligen skulle jag snarare rekommendera att den bedragna partnern tillåter sig göra allt punkterna varnar för och att den otrogna partnern accepterar det. Beter man sig på samma sätt på en dejt är det förmodligen patologiskt.
Jag tycker också Dolf antyder något annat som är ännu viktigare. I en intim relation är det normalt ett varningstecken om man inte vet tillräckligt mycket om varandras liv för att märka om partnern helt plötsligt börjar dölja viktiga händelser. Inte nödvändigtvis ett varningstecken för otrohet, men ett varningstecken på att den känslomässiga intimiteten eroderar.
@dolf:
Så visst, man ska inte acceptera obefogad svartsjuka, det leder bara till rent elände. Men man ska inte heller ge anledning till svartsjuka genom obefogat hemlighetsmakeri eller en obefogad ”har du inte att göra med”-attityd.
Det beror ju på ens personlighet. Jag ligger på det sistnämna, jag har en make, inte en övervakare. Och jag skulle aldrig någonsin acceptera att jag inte skulle få ha en privat sfär. (Vilket naturligtvis går åt båda håll) Så för mig är denna fråga svart/vit.
Det är ju varken bättre eller sämre än något annat, det är bara att vi är olika människor. Det viktiga är ju att hitta någon man matchar med i såna frågor.
@Johan Grå:
Jag förstår inte hur ni kom in på svartsjuka? Vad har jag missat?
Vi hamnade i ett OT-spår pga denna kommentar : )
@Ulf T:
Har du läst hela? Jag håller på. Det är nästan så jag blir lite av nykär i den där Bergqvist som omnäms(ska leta rätt på den rapporten sen).
Detta:
Vilka ljuvliga toner!
@Ninni:
Jaja, det är väl som med ditt resonemang om kärlek och sex, i slutänden är det jag som får rätt ändå.
Ger du dig bara iväg på kvällen nånstans utan säga något till din man?
Jag menar inte att man skall hålla koll på varandra, jag menar bara att är man tillsammans och har en relation så utbyter man naturligt information. Och vore jag i en relation så visst skulle jag kunna säga till tanten, ”hörru, jag drar iväg ett par timmar”, men det är väl ändå bättre att säga ”hörru, jag drar iväg till ArneBengt och drar ett par öl och ett parti poker”. Varför då? Jo, skulle det uppstå en situation så att den hypotetiska tanten faktiskt skulle behöva få tag på mig så vet hon vart jag är. Hon vet också att det förmodligen förekommit en viss alkoholkonsumtion, så vill hon att jag ska åka och handla mjölk åt henne, så vet hon att jag måste göra det innan jag drar ölen till sammans med ArneBengt.
Tillit och kommunikation växelspelar. Informationsutbyte är en del av att leva tillsammans, det innebär inte att man inte respekterar varandra. Så, nej, det är inte svartvitt. Det finns rimliga krav på att få bli informerad och det finns orimliga krav på att bli informerad.
Kan man inte synka sitt liv så att man hjälper varandra (typ, handla mjölk på vägen) därför att man värnar sin privata sfär anser jag att man inte är mogen att vara i en relation. Måste man ständigt uppdateras om den andres förehavanden därför att man inte litar på denne, är man inte heller mogen att vara i en relation.
En mogen relation kännetecknas av ett fritt informationsutbyte utan känslan av tvång, och att det informationsutbytet sker under det att man respekterar varandras integritet.
@dolf:
Svart/vitt ska tolkas som berättar av fri vilja eller ej.
Låt oss ta ett ex.
Om du ringer hem till mig och maken frågar vem det var, så skulle jag kunna svara ”ingen speciell” eller ”Anders”. Mitt svar ska accepteras oavsett. Det ska inte vara ett tvång att jag måste berätta.
Det innebär ju att jag inte passar ihop med någon som inte kan ta det.
Sen känner du ju mig. Du vet hur öppenhjärtad jag är, så i praktiken innebär det ju att jag i princip bara håller sånt som är sagt i förtroende för mig själv. Men det är ju för jag vill dela.
Så, nej. Igen fick du fel. Men var inte ledsen. Du kommer säkert få rätt någon gång.
@Ninni:
Nu har jag det (skid-VM kom emellan
Mycket bra rapport, tycker jag. Inte minst hennes metodredovisning var mycket noggrann och strukturerad. Med ett sådant angreppssätt fungerar hermeneutik rätt väl som metod.
…alldeles bortsett från att ämnet är omskakande, förstås.
@Ulf T:
Med ett sådant angreppssätt fungerar hermeneutik rätt väl som metod.
Absolut, det är inte fel på den metoden. Risken med den metoden är det hon skriver så här:
Det är just det som är problemet jag ser i genusvetenskapen.
…alldeles bortsett från att ämnet är omskakande, förstås.
Verkligen, men just det ger en energiinjektion att fortsätta med det vi gör.
Ninni
Tillit är ju bra, men att kolla en tjejs Facebook Wall är ju knappast stalking. Idag är dejting fullt av lögner och killar har absolut rätt att undersöka ifall den man dejtar är ärlig med dejtingen. Om jag som kille upptäcker att hon går undan och svarar på sms ofta så är detta varningstecken för mig dom man. Då väljer jag att dumpa tjejen. Varför ska man dejta en som bara upptar ens värdefulla tid . Vissa gör det och andra gör det inte.
Dolf japp
Helt okej beteende att vilja få klarhet kring vem man egentligen dejtar. Hemlighetsmakeri idag kring dejting kan ju betyda att man håller på att gå på en nit. Alla kvinnor och män är liksom inte några änglar. Jag vill absolut veta ifall hon dejtar andra män. För då kan man ju lättare förstå situationen ur sitt egna perspektiv.
Dolf
Det är lite den där ”det har du inte att göra med”-attityden jag tycker är snedvriden till kvinnors fördel och mäns nackdel. Man vet ju inledningsvis inte vem tjejen är och börjar man ana fulspel så vill man ju veta. Inte så att man ringer o frågar konstant eller tokläser hennes sms. Nånstans bör man ändå ha förståelse för att man inte gillar hemligheter för mycket. Nej jag håller fast vid att det gäller att vara måttsamt vaken idag när relationer är som dom är.
@Torstensson:
Jag säger inte vad som är rätt eller fel, jag säger det är fel för mig. Jag dömer alltså inte andra människor utefter mitt rätt och fel.
Skulle jag vara i dajtingfas och jag skulle upptäcka att personen jag dajtade satt och kollade upp mig så där eller störde sig på att jag anser sms är privat, så skulle jag absolut dumpa med omedelbar verkan.
Trots allt så har jag levt med min gubbe i snart 30 år och inte nog med det, jag är fortfarande förälskad i gamlingen. Så helt dåligt kap var jag nog inte ändå
Det jag ville visa är att saken är inte så enkel. För risken är att den du dajtar är ”en Ninni” och då jagar det beteendet bort henne. Å andra sidan så lär ”en Ninni” inte vara rätt för dig ändå, så kanske lika bra det.
@barfota
Tack för länk.
”de här studierna har lärt oss att göra motstånd,” säger en av personerna.
Tvivlar på att det är är något särskilt med just de studierna. Låter som vilken universitetsstudent som helst, mellan första tentan och C-uppsats …
Ninni
Sant, men jag vänder mig bort från tanken att killar ska finna sig i all sorts hemlighetsmakeri. Som om det är en allmän sanning. Jag tror dessutom att du har ett kap i din man. Jag hade inte dejtat dej tror jag. Man är som man är!
@Ninni:
Det lustiga är att du käbblar emot, sen gör du precis som jag säger, och drar till sist med någon underlig fruntimmerslogik slutsatsen att jag har fel. Du har läst för mycket genuskunskap.
Dolf
Jag håller med om att det finns rimliga krav och orimliga krav kring information. Jag skulle vilja göra ett tillägg till det där i dejtingsammanhang och som jag tror många män och kvinnor förstår.
Rimliga krav på att inte få desinformation! Det finns seriöst killar som INTE är stalkers men som väldigt gärna hade behövt få veta ifall man utnyttjas eller ej. I mitt ena fall fick en tjej ungefär 1 sms i kvarten när vi hade en kväll tillsammans. När vi slutade dejta påtalade jag att den stress hon anklagade mig för kom ur hennes sms-beteende! Inte blev det bättre då av att hon verkade mystiskt glad och kastade sig över mobilen varje gång. Märkligt om man skulle tycka att frågor kring detta är att vara för krävande.
@Torstensson:
Ett snabbt påpekande. Dejting och relationer är inte samma sak. En dejtingcoach berättar hur du får fler kvinnor intresserade av att ligga med dig (inte nödvändigtvis så att du ligger med dem, poängen är att du skall ha den möjligheten) En relationscoach är bara relevant efter dejtingfasen och det som skedde i dejtingfasen styr i hög grad vad som sker i relationsfasen.
Detta eftersom mannens värde som partner i extremt hög grad bedöms av kvinnan utifrån hans behov att ha relation (dejtingfasen). Det är alltså männen som minst vill ha relation som kvinnor helst vill ha relation med och det är därför som det ens finns ett så onödigt yrke som ”relationscoach” där man försöker lösa ett problem som kvinnan inte vill ha löst (dvs hon vill inte byta ut mannen som inte behöver relation till en som har ett högre behov och som därför är mer foglig)
Det här kan såklart inte dejtingexperter erkänna, de måste låtsas det är en slump att kvinnornas partnerval blir de män som är minst sannolika att bete sig rätt från början, hela affärsidén bygger ju på att kvinnor är ihop med män som beter sig illa istället för att välja mer rätt från början. Vilket behov av coaching har en kvinna som valde mer rätt från början tror ni?
Pingback: Det är för jobbigt för kvinnor att vara chefer enligt Maria Nelsson | Aktivarum
@Rocki:
”Hitlers kvinnor”? Fy för dessa vidriga människor.
@Malte Skogsnäs:
Jag bryr mig inte alls på sånt… eller jo, på ett sätt för mig är avsaknaden av argument ett tecken, typ.. Om jag inte möter bättre motargument i sakfrågan utan sånt trams är vad vi bemöts med…. Kan jag(vi) få tydligare belägg för att jag(vi) har rätt?
Någon som är insatt av våra motdebattörer borde kunna visa mig/oss varför vi har fel. I synnerhet nu när det som avhandlas är deras egen spelhalva (genusbiblioteket).
Pingback: Relationer i skolan – del 3 | Genusdebatten
@toklandet:
Ninni, finns det som du skrivit om det fantastiska genusbiblioteket samlat någon annanstans än under ditt namn?
Kolla nu, så duktig vår Mariel är!
Pingback: Jämförelse av Feminister och Antifeminister – Del 3 Synen på könen | Aktivarum
Pingback: Feminismens och dess genusindustris hela bibliotek. | Malte on the Roxxx
Pingback: Bevis för ”mannen är norm”, eller? | Genusdebatten
Pingback: Skolans antipojkkultur visar sitt fula ansikte. | Genusdebatten
Pingback: Misandripatrullen » Medias antipojkkultur visar sitt fula ansikte.
Pingback: Seher Yilmaz krönika och extremvänsterns krig mot vita män | Genusdebatten
Pingback: Byggnads till attack mot sina egna medlemmar – del 2 Men kvinnorna då? | Genusdebatten