Jag kommer precis från ett årsmöte till ett visst parti här i Norge, med många tankar i huvudet. De gick ju igenom hur året gått, och en del av de projekt de lagt krut på m.m. Och ska jag bara utifrån deras syn på jämställdhet avgöra huruvida jag ska stödja dem eller ej så kommer jag inte stödja. De är vad man skulle kunna kalla feministiska av sig. Väldigt inriktade på bara ena sidan av myntet…
I andra frågor vet jag inte såpass mycket att jag kan uttala mig (det krävs nog mer än ett årsmöte än det… tex. läsa igenom partiets värderingar). Men det jag funderar på är om man kan starta sitt egna parti? Kan jag som svensk medborgare göra det, eller är det ett svenskt parti jag borde satsa på? Kan man driva det från Norge 
Det är så mycket jag vill göra egentligen. Och försöker man nå stjärnorna så kommer man kanske upp till trädtopparna åtminstone? Det gäller ju att verkligen försöka, där det gör mest skillnad. Känner jag ibland. Hur känner du?
Starta du ett svenskt parti i Norge. Kan bli svårt att ta sig in i parlamentet. Påminner om Sveriges största underrättelsesmiss genom tiderna om att norrmännen skulle ställa sig som en man (!) bakom unionen om man höll folkomröstning. Gick sisådär.
Ni kan ju driva frågan att återupprätta unionen. Brödrafolkens väl.
Det finns ju ett gammalt uttryck som heter: ”Gräv där du står”… Har du tänkt att leva i Norge framöver, är det väl kanske bäst att bilda ett norskt parti. Tänker du dig att flytta (tillbaka?) till Sverige så småningom, kanske det skulle vara bättre att satsa på ett svenskt parti. Eller så gör vi så här: vi bildar vi en ”Nordisk Allians för Jämställdhet”, med början här och nu…
-”Henfolkens väl”?
Eller inte.
Apropå Norge, har ni sett girlwriteswhat:s video ”No one wants to talk about Anders Breivik….”?
Har också funderat på att starta eget parti i mina dagar… Men jag tror att förändringsmöjligheterna är små eller så kommer det ta ganska lång tid innan man blivit så stor att man kan påverka. Så jag valde att engagera mig i ett redan etablerat parti och ska försöka ändra det inifrån istället. Mitt parti är tyvärr inne en hel del på feminism
Jag tror att ett parti eller en rörelse som väljer att kämpa för och med de män som idag har en svår, utsatt och undanskymd position i samhället, kommer att ha större möjligheter att få respekt och stöd bland ”allmänheten”, än ett parti som ser som sin huvuduppgift att ”vara emot” eller ”krossa” feminismen.
Saxar från en diskussion jag nyligen haft (och länkat till i en annan artikel här på Genusdebatten):
”För mig handlar ”mansfrågor” främst om att man vill uppmärksamma och försöka åtgärda de förhållanden eller strukturer i samhället som missgynnar, eller kan tänkas missgynna, män. Och om man anser att kvinnor och män är väsentligen lika, och att representationen i stora företags styrelser är en ”kvinnofråga”, enbart baserat på att frekvensen av kvinnor är låg på dessa attraktiva poster, borde man också kunna se ”representationen” i våra fängelser (och i grövre kriminalitet) som en mansfråga, eftersom frekvensen av män, i motsvarande grad är hög i dessa ”oattraktiva” sammanhang.
Man får välja, tycker jag:
Ska vi sträva efter en 50/50-fördelning av kvinnor och män på attraktiva poster i samhället, får vi lov att också försöka uppnå en 50/50-fördelning av kvinnor och män i våra fängelser etc, genom att avsätta resurser för att hjälpa män att leva mera kreativa och värdiga liv.
Om samhället å andra sidan vill framhärda i att betrakta självmord, kriminalitet, missbruk och dödsolyckor på arbetsplatser etc, som icke-könade problem eller områden (fast de drabbar män i mycket högre grad än kvinnor), ja, då tycker jag att kvinnor kan få ta att de inte har samma möjligheter att nå lika högt i många inflytelserika institutioner eller företag, som män.”
http://feministbiblioteket.wordpress.com/2013/02/06/paminnelse-nominera-till-feministisk-litteraturkanon/#comment-3998
Det går säkert att uttrycka bättre och mindre polemiskt än i det ovanstående, men jag känner i alla fall att det finns minst lika mycket substans och mening i att driva mansfrågor, som att driva kvinnofrågor.
Jag menar: om man betraktar vilket kön, som till antalet ”drabbade”, verkar vara mest utsatt för arbetslöshet, missbruk, hemlöshet, kriminalitet och självmord, kommer man att se att det finns en klar könsdimension i detta, till mäns nackdel. Man får ett lite annat perspektiv på diskussionen om löneskillnader mellan relativt välfungerande och välbeställda kvinnor och män, och om representationen av kvinnor i större och börsnoterade företags styrelser, om man breddar diskussionen till att inkludera även de grupper och problemområden som jag nämnt ovan, tänker jag.
Det torde också vara ganska svårt att argumentera mot att ju fler män som får hjälp med att leva någorlunda värdiga och kreativa liv, desto fler kvinnor kommer att kunna utveckla bra relationer till sådana män, och kanske slippa en del av det elände de utsätts för idag. En win-win situation, som det heter.
Så… Lägg din röst på ”Nordisk allians för jämställdhet”!
Det finns bara ett ickefeministiskt parti i Sveriges riksdag…