Herregud…

Varför det inte är fler kvinnor i parlamentet/regeringen beror ju såklart på patriarkala strukturer som gör att kvinnor, på grund av förtryck, tvingas rösta på män istället för på kvinnor. De har inget eget ansvar för detta utan det beror på strukturerna.

Alternativt är de könsförrädare.

Måste vara en brist i en persons utbildning om man tror att majoritet är 70-90%.

@Ninni: Ja. Normerna är så starka så att INGEN gör fria val. Normerna är starkare än individer. Än ALLT. Läskigt när man tänker på vilken värld de tror vi lever i.

Men lol, dagens studenter har ju inga grundkunskaper. Hur kan dessa ens ha kommit in på universitetet, när de inte kan mellanstadiets mattekurs?

Politiker representerar väljarnas förtroende att driva de frågor väljarna förväntar sig. De representerar inte sitt kön, såvida vederbörande inte gått till val på att göra just det, vilket ganska få gör.

Ett lågvattenmärke i löje var när Studio Ett på SR efter senaste valet ägnade en kvart programtid åt att problematisera att andelen kvinnor i riksdagen minskat från 48 till 46 % eller nåt sånt, som om det fanns ett problem. Statens numeriska jämställdhetsmål är att alla grupper ska ha minst 40% av vardera könet, så inte ens där fanns något att diskutera.

O de pluggar genusgalenskap, allt som räknas är total tilltro till gud, uhm, ’kunskapen’.

Sådana brukar plugga genus, eller humaniora. Det är iaf vad feministerna som tagit över kåren och studenttidningen på gu pluggar.

Här en pirat-bloggare med en bestämd åsikt i fråga om patriarkatet: http://magnihasa.blogspot.se/2013/04/nagra-tydliga-ord-om-patriarkatet.html

@Sam: Påminner inte så lite om Big Red of Toronto. Börjar med att titulera sina meningsmotståndare som idioter och lägre stående varelser och sen (?) försöka övertyga dem till sin sida. Jojo, det funkar säkert.

Personen kan ju börja med att
1. Definiera vad ett patriarkat är. Och inte är. När råder icke-patriarkat?
2. Beskriva vilka bevis man har för att ett patriarkat finns.
3. Beskriva vilka bevis man skulle godkänna på att patriarkatet har upphört.

Om man misslyckas med dessa tre punkter är ”patriarkatet” bara ett spöke, som ”satan”, man kan skylla allt ont på utan bevis.

Riktigt roligt blir det med den första ”Men”. ”Patriarkatet suger för män också.” Den vanligaste förklaringen på ”patriarkat” är ett system som sätter manligt/män över kvinnligt/kvinnor. Att ett sådant system skulle drabba en majoritet män illa strider mot själva definitionen. I så fall måste man definiera det som ett system som gynnar ett fåtal män över andra.

Som sagt, de har lite definitionsproblem att reda ut.

@AV Vi kan göra det enkelt för oss och besvara saker i punktform. Typ så här:

1. Patriarkatet är ett samlingsbegrepp för de sociala processer, strukturer och system som tillsammans bildar det defaultläge vi känner idag. Det defaultläge där det, exempelvis, är en självklarhet att våldtagna kvinnor ifrågasätts på grundval av deras slampiga kläder och utmanande beteende. Eller där det anses vara legitimt att misshandla bögjävlar eftersom de är just bögjävlar.

Ett liknande samlingsbegrepp är ”marknaden”. Marknaden finns inte i en specifik transaktion mellan två individer, utan är det övergripande ramverk vari sådana transaktioner kan ta plats. Precis så som patriarkatet inte finns i antagandet att kvinnor inte kan någonting om att fixa bilar, utan i stället utgör det sammanhang som gör att ett sådant antagande kan finnas.

Vi skulle kunna ha kul och jämföra begreppen antimarknad och antipatriarkat. Men det vore månne något av ett ämnesbyte.

2. Om vi kan acceptera marknadens existens, så behöver vi också sträcka oss till att acceptera patriarkatet. Annars befinner vi oss i det märkliga läget att behöva motbevisa marknadens existens för att kunna säga att patriarkatet inte finns. Vilket vi inte riktigt kan göra med bibehållen intellektuell integritet.

Övergripande samlingsbegrepp är övergripande. Per definition.

3. Enkelt. När en tanig fjortonårig pojke kan gå ut på stan iförd klänning utan att ens för ett ögonblick behöva oroa sig för att bli kallad fjollbög, för att bli misshandlad eller för att drabbas av några som helst negativa konsekvenser som inte är relaterade till hur varm luften är – då har patriarkatet upphört.

Det här är inga hemligheter. Det är sådant som går att läsa i varje bibliotek för den som letar upp hylla Ohj. Eller för den som orkar slöläsa på Wikipedia, för den delen.

Ninni: Tack för välkomnandet!

Det kan vara nyttigt att komma ihåg de historiska förutsättningarna för feminismen. För bara några hundra år sedan var det en relativt självklar sak att kvinnor inte kunde äga saker, inte kunde uttrycka sig offentligt, inte kunde sluta avtal och på det hela taget inte vara myndiga medborgare i samhället. Rättigheter som männen gjort revolutioner för att uppnå, men som ändå på något vis inte riktigt förmedlades till kvinnor när tillfället gavs.

Att feminismen historiskt sett varit fokuserad på kvinnors underordnad beror väldigt mycket på att kvinnor varit underordnade. Och det i brutala termer, så som att kvinnor inte fick ärva. (Jfr Stolthet och fördom, där hela storyn baserar sig på just denna frånvaro av rättigheter. Trots att huvudpersonen i formell mening är överklass och privilegierad.)

Som vi vet så blev det bättre med åren. Rösträtt, rätt att äga, ärva och allt det där andra revolutionära blev allmänna rättigheter. Men det visade sig att det inte blev riktigt jämlikt trots att formell jämlikhet råder – lika förutsättningar leder inte till lika möjligheter, för att låna en ofta förekommande fras. Och om det inte är de formella möjligheterna det beror på, så torde det ligga i de informella möjligheterna. Därav fokuset på könsrollernas begränsande natur. För både män och kvinnor.

Om problemet med ”patriarkatet” som begrepp är att det kommer från en tid där kvinnor utan några som helst tvetydigheter var underordnade, så är det ett rätt onödigt problem. Lite som när begreppet ”rymdskepp” inte accepteras eftersom skepp har segel och går på vatten – problematiken kan förstås, men det finns så pass mycket annan skit som måste göras för att hinna bråka om det.

När det gäller (3) så torde alla utom fanatikerna vara överens om att vi aldrig kommer att komma till en punkt där vi kan säga att ”jahapp, då var vi klara då”. Som sagt – väldigt mycket annan skit som måste göras.

@Johanna Drott: Kul att du svarar.

Du skriver två saker om definitionen av patriarkat.
1. Det defaultläge där det, exempelvis, är en självklarhet att våldtagna kvinnor ifrågasätts på grundval av deras slampiga kläder och utmanande beteende. Eller där det anses vara legitimt att misshandla bögjävlar eftersom de är just bögjävlar.>/i>

2. Precis så som patriarkatet inte finns i antagandet att kvinnor inte kan någonting om att fixa bilar, utan i stället utgör det sammanhang som gör att ett sådant antagande kan finnas.

Dessa två motsäger varandra. I första stycket är det förekomsten av dessa uttryck finns, i andra stycket att förekomsten kan förekomma. Två olika saker. Men vi tittar lite närmare på del 1. Att man frågar våldtäktsoffer hur de var klädda eller betedde sig kan vara kränkande, men även ett brottsoffer får bli ifrågasatt på mer eller mindre sakliga grunder. Sen får domstolen avgöra utefter riktlinjer vad de ska ta hänsyn till. Om du kommer hem och finner huset länsat, vad är det första polisen kollar och frågar efter? Hur har du skyddat ditt hem. Hade du godkända lås? Larm? Har du lagt in på telefonsvararen att du skulle vara bortrest? Är det också victim blaming? Ska man inte kunna resa bort med dörren öppen utan att bli av med sina saker? Tyvärr är det så att det går runt idioter som varken har koll på mitt och ditt. Varken saker eller kroppsliga gränser. det är för de 5% vi skyddar oss.
Och nej, det är inte OK i samhället att ”knacka bög”. Man får ganska långa straff för det, vilket leder in på ditt påstående 2. Att bara möjligheten, ramverket, att sådant kan förekomma är patriarkatet.

Då går det per definition inte att ha ett ickepatriarkat samtidigt som man har ett öppet samhälle. I ett samhälle med yttrandefrihet kommer det alltid finnas människor som yttrar saker om förväntningar på kvinnor och män. Och även om vi inte får uttala det kommer vi inte undan att folk har sådana åsikter. Vad du isf efterfrågar är en värld där folk inte ens får kunna tänka något om att kvinnor är ”svagare”. Det är verkligen en värld att frukta.

Din liknelse med marknaden är intressant. Marknaden skulle alltså inte vara förekomsten av transaktioner, utan ramverket att transaktioner kan ske. Inte ens i de mest kommunistiska samhällen har man lyckats hindra all privat företagsamhet och transaktioner mellan privata människor. Det finns alltså alltid ett ramverk för att transaktioner kan ske. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle kalla Sovjetunionen eller Pol Pots Kambodja för marknadsekonomier. En marknad är där det huvudsakliga bytet av tjänster och varor sker mellan privata företak och/eller privatpersoner. Ett patriarkat bör isf vara ett samhälle där en majoritet av befolkningen anser att kvinnligt är sämre än manligt. Och det har vi inte.

Del 2. Du har två från varandra oberoende begrepp marknad och patriarkat. Du definierar båda som ramverk där transaktioner resp föreställningar om kön KAN förekomma. Eftersom vi lever i ett samhälle där båda kan förekomma så skulle man behöva bevisa en ickemarknad för att bevisa ett icke patriarkat och eftersom en ickemarknad inte kan bevisas (varor och tjänster kan alltid bytas) skulle det vara ett bevis för att patriarkatet finns? Något sådant? Nej, så kan man inte göra. Marknad och patriarkat är två skilda saker. Om jag verkligen skulle lyckas med att visa att i ett visst samhälle finns inga transaktioner, kan inte finnas, så säger det inget om patriarkatets validitet.

Del 3. Jag ger dig Thomas DiLeva, Davis Bowie, Peter Siphen. Man kan bli känd och rik genom att vara androgyn. Man kan visst gå ut på stan i klänning utan att bli trakasserad eller nedslagen. I vissa miljöer går det inte, men idioter finns överallt. Risken att bli nedslagen blir aldrig noll, men redan idag är den ganska liten. Sen blandas reell risk oftast ihop med upplevd risk. Att man är rädd att bli nedslagen betyder inte att risken är stor. Med din definition lever vi i ett tjuvsamhälle. Ett icke-tjuvsamhälle skulle vara om man kan åka hemifrån utan att låsa och inte vara rädd att alla ens saker är borta. faktum är att i de flesta bodstadsområden skulle du kunna strunta i att låsa dörren. Risken att någon verkligen länsat ditt hem är ganska liten. Man behöver inte få panik om man kommit på man glömt låsa. Men risken finns, kommer alltid finnas, så därför skulle vi alltid bo i ett tjuvsamhälle.

Sammanfattat. Du ställer upp en definition av patriarkat som vi aldrig kan bli av med. Inte sålänge vi lever i en värld där människor tillåts ha olika åsikter och där vi inte utrotar dumma människor. Vill du verkligen ha ett sådant samhälle?

@Johanna Drott: Det blir heller inte bättre av att man förvränger historien.

För bara några hundra år sedan var det en relativt självklar sak att kvinnor inte kunde äga saker, inte kunde uttrycka sig offentligt, inte kunde sluta avtal och på det hela taget inte vara myndiga medborgare i samhället. Rättigheter som männen gjort revolutioner för att uppnå, men som ändå på något vis inte riktigt förmedlades till kvinnor när tillfället gavs.

Att feminismen historiskt sett varit fokuserad på kvinnors underordnad beror väldigt mycket på att kvinnor varit underordnade. Och det i brutala termer, så som att kvinnor inte fick ärva.

Kvinnor har visst ägt saker. Alla arrangerade äktenskap inom borgarklassen handlade just om ägande. För en rik junker var det viktigt att gifta sig med rätt kvinna. Hon ägde såklart sina smycken (kapitaluppsparing) och hennes morgongåva (både guld och egendomar) var hennes för tid och evighet. Även om de skildes. Hemgifte är kvinnans förskott på arv, när hon flyttade till mannens familj. Att bara få döttrar kunde vara en dyr affär när man skulle ut med pengar innan man dog. Morgongåvan skulle dessutom vara lika värd som hemgiftet. Det har klart funnis orättvisor i fördelning av egendom och arv, men att kvinnor varken ärvt eller ägt. Den tydligaste kvinnosymbolen från järnålder och medeltid är nyckeln. Hon hade makten över fatabur och skattkammare.

Där män kanske var de som officiellt talade och slöt avtal var kvinnorna klart styrande i det dolda. Läs någon post ner om roller i bondesamhället. Säg den kvinna som inte fått sin man att göra som hon vill i längden.

Jo, det var mycket riktigt män som dog för dessa rättigheter, t ex rösträtt. Faktum är att innan det var allmän rösträtt var det företag och fina borgare som röstade. Även kvinnor kunde ha rösträtt. Den allmäna rösträtten för män är ett resultat 1800-talets oroligheter i Europa. Om vi ska dö för vårt land måste vi få rösta. Rösträtten vilkorades till fullgjort militärtjänst, ostraffad och betalar skatt. En man, en röst, ett gevär. Alla fick fortfarande inte rösta. Män fick rösta första gången till andra kammaren 1911 och allmänt i kommunval 1918. Kvinnlig (ovilkorad) rösträtt röstades igenom 1921 och genomfördes 1923. Alltså endast 12 resp. 5 år efter mäns rösträtt. Vilkoren togs bort först på 30-40-talet. Längst av alla att vänta på sin rösträtt var förståndshandikappade och psykiskt sjuka (1983) när omyndighetsförklaringen togs bort. Om kvinnor dött på slagfälten för dessa rättigheter kanske det gått fortare?

Och om det inte är de formella möjligheterna det beror på, så torde det ligga i de informella möjligheterna. Därav fokuset på könsrollernas begränsande natur. För både män och kvinnor.
Problemet är att dessa informella hinder är långt ifrån bevisade. Man antar att det finns hindrande strukturer, men hårda fakta är det ont om. Faktum är att de flesta idag inte har problem med kvinnor i manliga miljöer. Grattis, ni vann! Vi har ett samhälle som slår knut på sig för att kvinnor ska göra manliga val. Ändå gör de flesta kvinnor inte det. Jämställdhetsparadoxen.
Jo fokuseringen på könsroller går tyvärr allt som oftast ut på att beskriva män som förövare (starka subjekt) som får skylla sig själva och kvinnor som ständiga offer (passiva objekt) som behöver extra stöd/anpassning. Det förstärker i själva verket könsrollerna. Speciellt när vi i debatten hör feminister använda angrepp som ”småpojkar”, ”inte man nog” osv. Det övertygar mig om att man inte är intresserad att bryta könsroller, utan ha fördelarna med både de manliga och kvinnliga rollerna utan att betala priset för de valen.

@Johanna Drott:

Finns rätt mycket jag skulle kunna kommentera, men Ninni, AV, Aktivarum och Dolf har svarat ungefär samma sak jag skulle vilja säga. Jag har dock en fråga. Du skriver:

Men det visade sig att det inte blev riktigt jämlikt trots att formell jämlikhet råder – lika förutsättningar leder inte till lika möjligheter, för att låna en ofta förekommande fras.

På vilket sätt blev det inte ”riktigt jämlikt”? Hur definierar du ”riktigt jämlikt”?

Jag såg på Axess tv en kvinna som forskat på kvinnligt företagande den visade att under 1700talet så fanns det lika många kvinnliga företagare som manliga i Stockholm.
Men dessa kvinnor har kanske sopats under mattan av feminister eftersom dom inte riktigt passar in i bilden som feminister vill förmedla.

Ni har då varit aktiva medan jag inte varit det. Kodus till er som håller igång sidan – det är inte helt lätt att bygga ett aktivt community!

Med det sagt så vill jag iterera någonting från det inlägg som sparkade igång det här meningsutbytet, och det är den inneboende tendensen hos patriarkatskeptiker att zooma in på en viss specifik detalj och baxa över diskussionen till denna detaljs egenskaper. Vanligtvis med någon slags tanke om att ”aha! du hade fel om denna grej, alltså har du fel om allt annat också!”. Vilket förvisso är en effektiv strategi i tevedebatter, men jag tänker av ren artighet utgå från att ni är intresserade av intressantare samtal än så.

Med andra ord kommer jag göra er som är intresserade av kvinnlig företagarkultur på 1700-talet och/eller den komparativa effektiviteten hos revolutionära rörelser besvikna genom att återgå till ämnet: definitionen av patriarkatet.

Som jag antydde så är inte patriarkatet något särskilt ting, utan det ramverk av processer, strukturer och system som tillsammans skapar det vi känner som sexism, sexuella trakasserier, våldtäktsapologism och dylikt. Det går med andra ord inte att peka på någonting och säga att detta något är patriarkatet – precis som det inte går att peka på någonting och säga att detta någonting är Marknaden. (Det går förvisso att säga att någonting är en marknad, men detta är inte marknaden som abstrakt begrepp.) Vilket innebär att begreppet är ett analytiskt begrepp – någonting som används för att på ett konceptuellt plan sammanfoga diskreta fenomen till ett enhetligt, begripligt någonting.

Likheten mellan begreppen ”patriarkat” och ”marknad” är att bägge gör just detta. (Utan att de för den skull nödvändigtvis har någonting med varandra att göra, annat att de bägge är två typer av samma art.) Korvståndet på torget, telefonen som ringer på börsmäklarens kontor och den pågående ekonomiska krisen är tre saker som i sig själva inte har överdrivet mycket med varandra att göra, men som ändå konstruktivt kan sättas i kontext genom att påpeka att det finns en marknad som sammanfogar dem. Marknaden är ett sammanfogande begrepp som gör att vi kan tänka oss dessa disparata ting i en och samma tanke – en abstrahering av en relation. Ett användbart begrepp.

Notera att jag hittills inte sagt någonting om könsroller. Det här är en rent begreppslig övning.

Det har nämnts att det med denna typ av begrepp alltid går att finna det begreppen innebär. (Marknader finns även i kommunistiska planekonomier osv.) Det är precis det som är poängen. Det är ett analytiskt begrepp, som tillåter en att analysera en viss given situation utifrån ett visst synsätt. Utifrån begreppet kan användbara tolkningar av sakers tillstånd göras, och effektiv kritik formuleras. En potentiell kritik mot kommunismen är exempelvis att de bygger till stor del på de svarta marknader deras antikapitalistiska officiella hållning genererar, och att det är något av ett misslyckande att ett kommunistiskt system behöver en oreglerad marknad för att fungera.

Patriarkatets begreppsliga användbarhet ligger i att det sammanfogar alla dessa disparata moment till en enhet. Sexism, diskriminerande lagstiftning, skyll dig själv-retoriken rörande våldtäktsoffer, objektifieringen av kroppar, delegeringen till vissa specifika yrken eller samhällssektorer baserad på könstillhörighet – dessa saker har inte omedelbart någonting med varandra att göra. De skulle kunna summeras med den inte helt användbara analysen att ”livet är skit”, men vi kommer inte överdrivet långt med en sådan analys. Om vi däremot kan se dem som en helhet, så kan vi utarbeta effektiva strategier för att få bukt med dem.

Ett användbart begrepp.

Rent analytiskt gör patriarkat-begreppet ingen åtskillnad mellan män och kvinnor. Det behövs inte för analysen; det enda som behövs är att samhället gör åtskillnad mellan män och kvinnor.

Vilket gör att vi som analyserande personligheter står fria att analysera samhället beväpnade med detta begrepp. Oavsett vilken grupp vi anser vara störst, bäst och vackrast. Begreppet som verktyg är könsneutralt, och den som eventuellt känner sig missgynnad över att kvinnor får störst uppmärksamhet när begreppet används för att påpeka strukturellt förtryck är högst välkommen att påvisa att även män har det skitigt i livet. Det finns ingen brist på råmaterial, trots allt.

Det här gör förstås att många av era kommentarer framstår som aningen bredvid poängen. Jag ber om ursäkt för detta.

@Johanna Drott:

Eeeh, va?

Det där var nog det flummigaste jag läst på länge, jag begriper ärligt talat inte ett skvatt av din text. Kanske är det för att jag är mosig efter att just ha lyssnat på 1.15 h filmklipp PK-debatt på Publicistklubben och för att det strax är läggdags?

Men för att bena ut lite – motsatsen till marknadsekonomi kallas kommandoekonomi eller planekonomi. Vad kallas motsatsen till patriarkat, om du menar att patriarkatet är könlöst?

@Johanna Drott:
Användbarheten av ditt begrepp ”patriarkatet” beror på till vilken grad du kan belägga att det förekommer. Och när, var och hur mycket.
Det är märkligt att de som svänger sig med den här typen av abstrakta begrepp alltid är så kategoriska, ja rent av dogmatiska. Det är aldrig tal om nyanser, eller kanske rent av mätvärden. Det är redan klart vad man ska hitta innan man ens har börjat leta – och så letar man just efter det, och inget annat.
Ens påståenden blir otroligt mycket starkare om man kan knyta dem till lite empiri. Annars fladdrar de om kring som självgenererade molntussar på en himmel av abstraktioner.

@Johanna Drott:

De flesta här har ganska hög utbildningsnivå, även om det inte gäller alla. Själv är jag civilingenjör.

Du skriver att feminismen är motsatsen till patriarkatet. De flesta här skulle nog påstå att feminismen är rådande idag. Den genomsyrar hela statsapparaten: skolan, lagstiftningen, medierna, kulturdebatten. Men vi vill varken ha patriarkat eller feminism. Vi vill ha jämställdhet. Därför gör vi motstånd.

@Johanna Drott:
Sexism, diskriminerande lagstiftning, skyll dig själv-retoriken rörande våldtäktsoffer, objektifieringen av kroppar, delegeringen till vissa specifika yrken eller samhällssektorer baserad på könstillhörighet – dessa saker har inte omedelbart någonting med varandra att göra. De skulle kunna summeras med den inte helt användbara analysen att ”livet är skit”, men vi kommer inte överdrivet långt med en sådan analys. Om vi däremot kan se dem som en helhet, så kan vi utarbeta effektiva strategier för att få bukt med dem.[…]Rent analytiskt gör patriarkat-begreppet ingen åtskillnad mellan män och kvinnor. Det behövs inte för analysen; det enda som behövs är att samhället gör åtskillnad mellan män och kvinnor.

Du har just beskrivit stora delar av dagens feministrörelse som patriarkal i grunden. Debattartiklar och ledare som grovt generaliserar om gruppen män – ren sexism, avfärdande av personer med – å du vita privilegierade man – både rasism och sexism, diskriminerande lagstiftning mot män – som F! försvarar på bästa sändningstid, ”jamen det är ju män som slår också” till svar för att vanligaste våldsoffret är en ung man – dvs skuldbeläggande av offret.

Objektifieringen av manskroppen som sexsymbol (t ex ladies night) och som slitochslängvara i arbete och krig har vi överallt. Samhället slår ju knut på sig själv för att få kvinnor att välja manliga (status)yrken. Inte fullt lika mycket knut för män att välja vård, skola, omsorg. T ex är det ju inte så viktigt med förskollärares kön, som styrelseledamoter.

Låter som vi har bocken som trädgårdsmästare.

@AV:

”De flesta av oss har ganska gedigna utbildningar”

Själv är jag civilingenjör i maskinteknik och för ögonblicket doktorerar jag. Som doktorand har vi krav på att läsa vetenskapsteori, så jag instämmer i att problemet inte är vår utbildningsnivå utan problemet är:

”Mycket av ”vår” kritik handlar om att vi just har akademiska utbildningar och därför inte accepterar den typ av akademisk analys (t ex postmodernistisk) som många genusvetare hemfaller åt.”

Det finns många grandiosa ismer som sagt sig hittat roten till samhällsproblemen när en ism alltid får samma svar på olika frågor vad som är felet i det mångfacetterade samhället så är det dags att dra öronen åt sig.
Detta är varför jag kritiserar feminism kommunism nazism rasism.

@Johanna Drott:

Jag kan förstå poängen med att ha ett abstrakt samlingsnamn för fenomen man inte förmår systematisera. Kan du förstå risken med att samtidigt hävda att det är ett abstrakt analysbegrepp och att hävda att det är ett konkret fenomen som man vill bekämpa?

Om feminismen vill krossa patriarkatet och patriarkatet enbart är ett abstrakt begrepp är det enklaste att helt enkelt få alla att sluta använda ordet, det är ju bara ett begrepp? Om du inte nöjer dig med att krossa begreppet måste du mena att det finns en konkret fysisk representation av patriarkatet också. Då kommer vi ställa följdfrågor, beskriv det för oss?

Du säger att du inte vill gå in i detaljer för då kan någon korrigera dig och säga att du har fel och får det att låta som att det är något negativt, hur tänker du då?

Om du vill komma åt alla de problem du lyft upp. Borde du inte vara intresserad av att förstå vad de beror på? Det kan ju hända att du lär oss något nytt eller att vi lär dig något nytt. I båda fallen har vi kommit närmare att kunna göra något åt problemen du tar upp.

För det är nackdelen med att prata om abstrakta fenomen som man inte vill härleda till den fysiska verkligheten. Man får ingen vägledning om vad som kan fungera bättre eller sämre för att påverka verkligheten.

En bättre jämförelse än ”marknad” är ”ondska”. Vi kan alla komma överens om att vi vill krossa ondska men om vi vare sig berättar vad vi tycker ondska är eller hur den uppkommer och verkar i världen kan vi inte heller påverka den.

@Johanna Drott:

Men lol, 17 terminer på universitetet. Det brukar vara de där skäggiga kufarna med kulmage som spelar bastuba i studentorkestern som kan stoltsera med det. S.k. överliggare som hankar sig fram som labassistent på nån institution medan de försöker klara de sista tentorna som krävs för att plocka ut sin examen.

De flesta studenter läser 4-11 terminer, sen är utbildningen avslutad och yrkeslivet tar vid. Men du menar att du frivilligt läst 17 hela terminer? Jag hoppas du inte lever på studielån, för då kommer du aldrig att bli skuldfri.

@Johan Grå: Om [jämställdismen(antifeminismen/whatever] vill krossa feminismen och feminismen enbart är ett abstrakt begrepp är det enklaste att helt enkelt få alla att sluta använda ordet, det är ju bara ett begrepp? Om du inte nöjer dig med att krossa begreppet måste du mena att det finns en konkret fysisk representation av feminismen också.

Om vi går med på att är så här enkelt så har vi en instant feministfri värld. Jag skulle dock tro att det finns en generell konsensus att det finns någon slags motstånd från sakers omständigheter mot denna enkla lösning. Så som att, säg, patriarkatet/feminismen envisas med att göra sin grej vad vi än kallar det.

Fördelen med begrepp är att det går att organisera kring dem. Organisera tankar, intryck och människor.

Om du föredrar ondska som alternativt exempel – great, använd det. Låt inte marknaden ha monopol.

Varför undvek du alla mina frågor? Berätta om du behöver hjälp med att förstå dem. Jag förklarar gärna.

Det verkar som att efterfrågan på mina ord är större än min förmåga att leverera. För att göra det lättare för oss alla – och för att ge er mer att läsa – så vill jag öppna upp marknaden för tre inlägg på samma tema.

Övervakning är övervakning: mm ni kan gå med på att premissen A är A är sann, så är ni fullt redo att förstå denna text. Back to basics, så att säga.

Jag vill inte att du tittar på mig: en påtaglig beskrivning av patriarkatets närvaro.

Och slutligen Modernt hedersvåld, om de strukturer som upprätthåller dagens status quo.

Detta för att ge er en lite större överblick över var jag kommer ifrån, och för att bespara er ännu en tusen ord lång kommentar. Effektivitet.

@Johanna Drott:

Jo du behöver definiera ”riktigt jämlikt” av den enkla anledningen är att:
1, Vi kan överhuvudtaget inte diskutera jämlikt eller ej för vi vet inte vad den andra menar. Jag till exempel menar att samhället är jämlikt när lagarna är könsneutrala, uppenbarligen gör inte du det.

2, Utan att definiera vad ”riktigt jämlikt” är så blir det en rätt stor konflikt när man ska ge sig in och pilla i regler och lagar utan att säga vad målet är.

Avslutningsvis, om du varit 17 terminer på universitet (jag har varit 20 snart då jag doktorerar) så kanske du borde läsa en ordentlig vetenskapsteori kurs. För hittills har jag inte sett något från dig som ens är i närheten av vad som bör kallas vetenskap. Det du beskriver är en tro.

@Johanna Drott:
Jag läste dina artiklar och precis som vad du skriver här rör de sig på en abstraktionsnivå som kliniskt fjärmar dem från verkligheten. Det är problematiskt eftersom det omöjliggör kommunikation. Du skriver om övervakning men om vi som läser inte får chansen att förstå vad du menar med övervakning kommer vi aldrig kunna förstå dig.

Ta övervakning som exempel. När är det du känner dig övervakad? I vilket sammanhang, hur känns det, vad gör andra som får det att kännas så, hur förstår du vad de gör?

För mig är det annars förvirrande. Jag är nämligen helt övertygad om att de flesta kommentarer tjejer får om sitt utseende kommer från andra tjejer som främst talat utseende med andra tjejer och läst om det i tidningar av med och för tjejer. Hur gör du det till en fråga för män?

@AV: har du försökt prata med feminister utan att kalla dem diverse synonymer till manshatare? Du skulle nog bli förvånad.

@Johan Grå: ta på dig en klänning och gå ut på stan. Det är inte mer komplicerat än så.

@Johanna
Jag tycker det är fint att du som sitter på så mycket kunskap och är så upptagen, tar dig tid att hänvisa oss till andra ställen.

@Johanna Drott:

Ja jag avkräver vad det är för samhälle de eftersträvar. Det är därför jag läser partiers partiprogram samt utvärderar det innan jag röstar. Det är därför jag till exempel kan säga att det värsta som skulle kunna hända för miljön är att miljöpartiet kom till makten.

Om du inte kan definiera vad du vill styra emot så kan du inte styra. Svårare än så är det inte. Din vägran att definiera saker visar bara på att din vetenskap inte är vetenskap. Varför skulle jag ens bry mig om vad du har för ”fakta” när din ”fakta” är baserad på ett axiom som inte ens har en ordentlig definition. Det går att skriva vilken skit som helst med sådana förutsättningar. Du har ingen vetenskaplig begränsning.

@Johanna Drott:

Nu är det ju så att jag har nackdelen att inte vara skolad retoriker, dessutom besitter ju inte jag den maktposition du har.
Detta sammantaget gör ju min möjlighet mer begränsad i utsikt att vinna framgång i denna diskussion.

Är man som mig även dyslektiker så får man anstränga sig lite-lite extra, men eventuella felskrivningar ber jag er att ha överseende med.

Jag måste dock säga att jag är lite besviken att en så erfaren retoriker som ni, börjar med att använda ett sådant språk? Göran Hägg skulle inte vara nådig ett sådant felsteg kan jag säga.

Men åter till ämnet i fråga

Om man tar din text och byter ut alla dina svåra ord till normal svenska och ersätter de icke svenska med svenska så blir texten mycket lättare att läsa, och läsbarhet är ju faktiskt viktigare än att kasta sig med svåra ord!

Det är faktiskt intressant att du beskriver feminismen som botemedlet mot det onda. Men frågan är vilket botemedel är det du förordar? En sak många har som invändning mot riktad kritik på ”feministiska” tankar/modeller och åsikter är ju följande argument.

”Det finns så många olika sorters feminism, så ditt argument gäller inte min åsikt”

Och jag håller med i sak, just begreppet ”feminism” är så misshandlat att det tappat sin betydelse och kan liknas vid motsv. ord som ”religiös” Tex.

Du förordar som sagt feminism, då måste du för att vi skall förstå dig berätta vilken falang av feminismen du bekänner dig till.

Nåväl. nu till kritik av ditt nästa tillmäle.

DU beskriver med känsla ett system där samhället gör skillnad på kön, där endera könet särbehandlas på ett negativt sätt?

Därvid ger jag/vi dig rätt att ett sådant samhällssystem har vi, och att det är viktigt att vi enas i att motverka detta och göra regler/lagar/förordningar könsneutrala. Detta för att ingen av något kön längre skall vara strukturellt diskriminerad.

När det gäller strukturell och formell diskriminering så är ju läget i vårt lilla land allt annat än bra, och det är ju ingen nyhet för dem som är insatta i vare sig jämnställhetsivran eller feministisk diskussion.
Med andra ord så kan vi släppa den saken så länge.

När det gäller dina tankar om mönster i samhället, de informella regler som ger trygga ramar för en person att agera inom, men som även kan ses som begränsande, mästrande och dömande.
Då måste man tänka utanför ”lådan” en stund och inte köra fast i den fastställda ”statsfeministiska” doktrinen.

Ser man på tex. unga tjejer i samhället idag så formas dem enligt en mall. en informell sådan men ändock en ”matris” för hur de skall vara.

Många av de mönster de skall passa in i är ju de av samhället fastslagna reglerna och normerna, de som du i egenhet av medborgare
fastställt i och med deltagande i val och deltagande i samhället.

Men många beteende-mönster formas ju helt informellt i subgrupper som bildas, tex, föreningar, grupper av bästis-tjejer. medmera.

Inom dessa subgrupper sätts ju många av de informella regler och värderingar som bärs med senare i livet.

Här har vi dock en avgörande skillnad, en killgrupp förenas lite lösare med mindre informella regler.
Och då oftast om ett ämne/gemensamt intresse, tjejer har ju en mer kollektivistisk sammanslutning och striktare interna normer.

Det är också här de strikta uppförande normerna tjejer sinsemellan fastställs. (De där som ni kallar patriarkatets könsmaktsordning)

Det är i själva verket det kvinnliga könskollektivets interna maktkamp och hackordning ni menar. För övrigt! Sexism, relationsvåld. mobbing med mera är ju intet som är krasst manliga attribut. Tvärtom är det ju något man finner som kvinnliga företräden. (vilket är en sak som medvetenhet och studier inom ämnet snabbt ger för handen, om man vågar läsa mer än bara ren propaganda) Ids inte jiddra om det! för att du vet att det är sant.

Jag ber om ursäkt för att detta svar på din första och andra inlaga har dröjt. Men jag är en sådan där hemsk knegare som ni akademiker
älskar att förakta så mycket. Du vet en sådan som jobbar och betalar skatt för att ni skall få studera.

MVH
Genusföljaren

@Daniel: om gemene man tänker på den kristna ortodoxins ledargestalten, vad tänker då gemene kvinna på när de hör ordet?

Ibland är gemene man inte huvudperson i berättelsen. Det är det som är poängen.

@Dolf: alla anledningar att inte rösta på S eller M är bra anledningar. Jag är partisk.

@robjoh: anledningen till att patriarkatbegreppet är löst är för att det alltid uppstår nya sätt för saker att skita till sig. Det är aldrig så att det går att göra x, y och z och sedan konstatera att, ”yep, vi gjorde’t. Det är över. Vi har nu dräpt patriarkatet, och kan numera luta oss tillbaka i evig jämlikhet.”

Inget politiskt förändringsarbete ser ut så. Bara i revolutionära drömmar kommer man undan med att inte behöva anpassa sig till nya omständigheter, att inte anta nya utmaningar eller att inte erkänna att det kan göras bättre.

Ett anfört exempel är lika formella rättigheter. Vissa trodde att det skulle räcka. Sedan närmade vi oss det målet, och det stod klart att trots alla lika rättigheter så är kvinnor fortfarande rädda för att gå ut när det är mörkt, män är fortfarande rädda att bli misshandlade om de framstår som bögiga om de framstår som homosexuella, och så vidare. Saker blev bättre, men kan fortfarande bli bättre genom att agera på den kunskap som ackumuleras under förbättringsarbetets gång.

Det finns ingen slutpunkt. Det finns bara smutstvätt.

@Chade: om du läst hittills, så har du läst att det finns en poäng i att inte låsa fast sig vid ett visst givet slutmål. Det finns alltid fler saker att göra, alltid fler aspekter att beakta och alltid fler människor i någon slags förtryck.

Den generella ambitionen att göra saker bättre – upphäva förtryck, stoppa diskriminering, ge alla lika möjligheter och alla de där självklara bra sakerna – är inte tillräcklig i sig. Den måste kombineras med ett synätt som gör det möjligt att sätta ett stort antal till synes osammanhängande fenomen i ett sammanhang, och utifrån detta agera på ett sådant sätt att resultatet blir en förbättring på bred front.

Den som inte har en sådan syn kan inte styra. Hur trevligt det än är med detaljerade visioner som pekar ut att framtiden börjar vid datum x.

@Genusföljaren: om du ska vara sådär, så håll käft. Jag vet hur det är att missa den sista bussen med händer förhärdade av ett alldeles för lågt betalat arbete, och betackar mig för dina försök att slå mynt av en upplevd skillnad i privilegium.

Sådant har jag fått nog av, och du borde skämmas för att du sänker dig till en sådan nivå. Det får dig att se långt sämre ut än du förmodligen förtjänar.

@Erik: att du inte gillar Foucault är inte ett argument i sig. Det är på sin höjd en uppmaning att använda andra källor framöver, eller att helt enkelt skippa namnet och gå direkt på vad det innebär att makt är en relation som uppstår närhelst mer än en person befinner sig på samma ställe.

Vad innebär det? Det innebär att det blir ett gissel att förespråka ett visst specifikt ideal. Det skulle ju trots allt kunna visa sig att detta ideal är långt ifrån idealiskt när politiken möter betongen, och att det av den anledningen är mer gynnsamt att se till de omständigheter som skapar ojämlika maktrelationer än att mäta vems idealbild är störst.

Med det sagt så kan Panopticon med fördel användas som anti-ideal. Särskilt i dessa tider av massövervakning, där allt loggas och sparas. Den som inte har något att dölja har inget att frukta, inte sant?

@Johanna Drott:

Förvisso en intressant reaktion på ett inlägg, trist att du tar en enkelt utväg bara. Men jag håller mig god för att böja ord om din person i den saken.

Privilegium säger du! Fast kanske mer även en rättighet, men den skall även användas med respekt.

Men som sagt, föredrar du översitteri och vulgärt språk så säger det mer om dig själv.

Genusföljaren.

@Genusföljaren: Vill du maila mig angående gästblogginlägg? Jag har en förfrågan om den. /se mail i ”om oss”-fliken.

Johanna Drott, du får nog läsa mitt inlägg en gång till för du verkar ha missuppfattat allting jag skrev.

@Johanna Drott:

Tycker du det är jobbigt att svara på frågor? Eller ignorerar du bara dem du/feminismen inte har svar på? Eller är jag helt enkelt i behov av stöd, som det rikspucko och idiot jag är?

@Erik:

Nej nej nej, skitveten…..oj..förlåt jag menar genusvetenskapen har tagit fasta på att användningen av ordet ”man” är ett uttryck/bevis för manlig överordning och kvinnlig underordning.

Och nej jag tänker inte presentera några som helst bevis som styrker detta påstående, då det är patriarkal härskarteknik att kräva något sådant och du vet strukturer,kristallkulor och slagrutor de mår inte bra av det.
Det är snudd på lika kränkande som att förvänta sig objektivitet.

Utan jag hänvisar dig istället till närmaste bibliotek hylla Hen där du kan kolla upp det själv.

@Genusföljaren:
Citat
”Jag ber om ursäkt för att detta svar på din första och andra inlaga har dröjt. Men jag är en sådan där hemsk knegare som ni akademiker
älskar att förakta så mycket. Du vet en sådan som jobbar och betalar skatt för att ni skall få studera.”

Som tekniker, civilingenjör och doktorand vill jag bara säga att förakt emot knegare inte är vanligt bland oss som sysslar med produktion. Mycket av varför jag bryr mig om genusdebatten är just pga den skit som genus”vetenskapen” spyr över vanliga män som bygger vår civilisation.

@robjoh:

Mer riktad kritik mot överliggande studenter som tycker att det är finare att studera utan mål. än att vara ute i verkligheten och arbeta för att producera.

Att läsa en lång utbildning med ett mål tex. läkare eller jurist/arkitekt är en sak, men att läsa kurs på kurs enbart i syfte att få stanna kvar i studentvärlden är en annan.

Bara det att skryta med hur många terminer man gått gör mig ”illvast-sne” eftersom varje termin innebär en belastning/kostnad på skattebetalarna. (ca 40-45 kkr, utan att ta med kostnader för studiestöd/bostadsbidrag)

MVH
Genusföljaren

@Ninni:

När jag började läsa till genusbiblioteket, jag förväntade mig att det skulle vara illa. Så pass säker är jag angående mansrollen, att jag vågade säg att forskningen som lett fram till den bild som förmedlas i samhället i dag måste ha metodproblem. Man det är långt mycket värre än jag förväntade mig…

Jag hade någon liknande uppfattning till du började med din genomgång, trodde att det skulle vara illa men inte så illa. Det finns förfarande man bör hålla sig till när man genomför forskning oavsett område. Det är extra viktigt när man sysslar med humaniora, just på grund av att det är så mycket svårare att presentera data. Att då inte ens har definierat grunden i sin forskning eller ha den luddig är en ren katastrof för att resultaten ska kunna återupprepas eller för den delen betyda något.

Fuck this shit. Jag är trött på att bli ifrågasatt och behöva förklara att vatten är vått, gräs tenderar att vara grönt och att himmelen är blå.

Jag kan be om ursäkt för att jag bad Genusföljaren att hålla käften. Även om det var precis det hen gjorde genom sitt antydande att han som hårt arbetande människa har närmare kontakt med verkligheten än vad jag någonsin kommer att ha. Jag kan be om ursäkt för det.

Men jag är out. Ni har inte uppvisat överdrivet myket intrese att mötas ens på en fjärdedel av vägen, att ens tänka tanken att det går att hålla en alternativ definition av ett begrepp i huvudet utan att skriva under på den, eller ens att det som kallas feminism kan ha någonting att komma med. Ens teoretiskt.

Fortsätt ni med er klubb för inbördes beundran. Jag är trött på att kallas dum i huvudet i kommentar efter kommentar, och ni kommer framöver upptäcka att det är rätt vanligt hos människor.

Såvida nu inte denna insikt är för mjuk för era stenhårda, vetenskapligt massiva egon.

@Johanna Drott:

”Knulla den här skiten”? Ja, vad annars vore att vänta sig än lite otrevligheter med sexuella anspelningar (på häftig utrikiska också)…..

Men det här med ”alternativ definition av ett begrepp” måste vara en feministisk specialgren. När verkligheten inte stämmer med ens teori, så är verkligheten fel? För att sno ett uttryck, man baxnar….

@Johanna Drott:
Jag antar att du inte kommer läsa mer, men för resten av världen som kanske läser det här vill jag påpeka några saker:

1, Citat
Jag är trött på att kallas dum i huvudet i kommentar efter kommentar, och ni kommer framöver upptäcka att det är rätt vanligt hos människor.

Det var Johanna som började med att kalla oss rikspuckon för att vi inte accepterade patriarkatet. Kanske lite dubbelmoral att klaga på andra kräver motivering.

2, Citat
Såvida nu inte denna insikt är för mjuk för era stenhårda, vetenskapligt massiva egon.

Jag älskar denna kommentar, för den visar vad som är fel med feminismen och genusvetenskapen.

Våga inte ifrågasätta grunden i ”genusvetenskap”, våga inte kräva att forskare och tyckare ska följa den vetenskapliga metoden, då är du hård med ett massivt vetenskapligt ego. Fast genusvetenskapen och feminismen ska ha rätt att säga till oss inom andra vetenskapliga discipliner att vi måste ha ett ”genusperspektiv”.

Detta är en rörelse som anser sig ha rätten att uttala sig hur folk ska leva, vad som är fel i samhället, hur samhället är uppbyggt och de kan inte ens svara på hur de definierar saker. Det är milt uttryckt skrämmande.

Dessutom för mjuk för vetenskapligt ego. Vetenskap handlar inte om att vara hård eller mjuk. Det handlar om vad som är sant och hur man arbetar för att nå sanningen.

Så så! alla, lyssna lite nu.

Och tänk efter lite nu, jag har förståelse för Johannas reaktion, (Faktiskt) eftersom vi är väldigt enade i en gemensam tanke och om en ide.

Tyvärr gör detta att vi reagerar lite hårt med en enad front, vi måste vara lite mer flexibla och våga vara mer inbjudande till våra meningsmotståndare.

Trots allt så har vi många beröringspunkter som är likartade anser jag.

Den vise Sun-Tzu sa ju i sitt teorem om krigföring följande.

”Träng aldrig in din fiende i en fälla utan möjlighet till reträtt, en fiende ställd inför detta kan i desperation överraska dig och förändra utgången av slaget”

Jag är rädd att vår ”Konformism” och enade front kan skrämma,snarare än inbjuda till dialog, debatt och ömsesidig förståelse.

Jag tror att du Mariel håller med mig i detta?

Jag är inte stoltare än att jag kan be om ursäkt jag med.
Dock undanber jag mig skryt om antal terminer på högskolor och universitet, det är i mina ögon slöseri med skattemedel. Om man studerar för studerandets skull.

Genusföljaren

Njae, summeringen blir väl mer änna så här:

-Fem: Så här är det.
-’Vi’: Jasså? Vilka bevis?
-Fem: Men så är det.
-’Vi’: Vilka bevis finns?
-Fem: Men nu har jag sagt att det är så flera gånger! Era jävla rikspuckon!

Som vanligt alltså. Kommer aldrig att gå att föra någon som helst diskussion eller argumentation med en person som baserar allt innanför pannbenet endast på sitt eget tyckande.

@Pether:
Jag hade nöjt mig med definitioner som inte innefattar allt man vill så man faktiskt kan börja lägga fram bevis eller motbevis…

@Erik:
Kan säkert upplevas som det är alla emot än trots att vi har olika motargument. Det var ju inte precis så att jag började argumentera emot dig.

@Genusföljaren: Jag vet inte vad ”Konformism” är för något och förstår inte helt förklaringarna på det heller..

MEN..

Jag håller med om att man lätt kan känna sig påhoppad och attackerad av en enda stor gigantisk massa när man själv försöker argumentera för sin sak och typ flera olika argumenterar MOT (trots att de har lite olika varierade motargument.)

Dock är det viktigt att förstå att det bara är en KÄNSLA och att det inte nödvändigtvis ÄR så.

Man är inte påhoppad förrän någon verkligen säger något påhoppande.

Jag förstår Johanna ur den synvinkeln att det kan upplevas lite jobbigt att bli motargumenterad av så många, samtidigt.

Förutom det så förstår jag henne inte alls. Ärligt alltså.

….. Och tack till alla er som tar debatten på ett sakligt och bra sätt….

Själv har jag hållit mig utanför denna, jag har lite svårt att debattera mot dylikt snömos, för att låna ett bra uttryck.

Det känns som att bekämpa en hydra, man argumenterar bort det ena osakliga huvudet, och två nya osakliga argument släpps fram i dess ställe….. Ytterst frustrerande…. Jag beundrar ert tålamod!

@Ninni:
”Jag antar att du också föddes med det där vi kallar läshuvud?”

Det beror på hur vi definierar det, jag är rätt bra på mattematik, fysik och relevansbedömning. När det gäller språk? Lite mer skeptisk, lärde mig inte att läsa innan år 2 i skolan. Jag har lätt dyslexi, kan inte se hur ord stavas. Min far och mor har endast 7 års grundskola. Det som fick mig att börja läsa var en far som hela tiden påpekade hur viktig kunskap var. Som med stolthet berättade för min svenska lärare att jag hade läst en hel Bröderna Hardy bok själv i mellanstadiet. Hade svårt med både svenska och engelska fram till (på mellanstadiet ville de ta mig ur fysiklektionerna för att ge mig extra svenska lektioner) och igenom högstadiet (här fick jag fortfarande extra lektioner i Svenska).

I högstadiet var jag social och pratade med alla, detta slutade med att ett kompisgäng genom en svenska läxa fick upp ögonen för en liten bokgenre som heter fantasy. Först plöjde jag igenom bibliotekets fantasy samling sen började jag köpa mina egna böcker. När de svenska böckerna tog slut började jag läsa på engelska. Det var det och mitt intresse för strategispel som tvingade mig att lära mig språk. Skolan har försökt men egentligen aldrig gett mig något när det gäller språk.

Det är lite därför jag avskyr följande artikel:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/pojkar-laser-bara-om-man-ocksa-laser

För min del har min far alltid varit där och pushat för hur viktig kunskap är (detta har även min mor varit). Sen kommer någon och säger att dels är mina intressen inte värda något och dels så är det icke manligt att läsa.

Jag tycker debatten på den här tråden varit väldigt bra vi ska komma ihåg att vi har många läsare som inte kommenterar och för dom blir våra kommentarer en skola för hur man kritiserar och debatterar med feminister alltså ammunition i vardagens diskussioner på arbetsplatser skola osv där dom/vi kan plocka ut i denna mångfald av argument vilka som passar ens personlighet bäst därför ska man inte begränsa att några få ska ta en debatt som förs med feminister precis som Ninni säger.

@Ninni, Erik och ni andra

Tack för att ni synliggör feminismen. Jag skriver inte själv men följer debatten noggrant och anser att ni gör ett kanonjobb. Trots 100-tals miljoner kronor och 100-tals forskare i genusvetenskap kan ett par personer på en blogg enkelt avväpna feministerna.

(Obs, finns säkert en del matnyttigt i genusvetenskapen, dock ej inte det som direkt relateras till feminism/patriarkat).

Att möta dessa personer 1/4 på vägen är ju löjligt. ”OK, du sprider misandri, jag håller med till 25 %.”

Slutligen vill jag, framför allt till dig Ninni, tacka för den oerhört goda ton du håller och det välkomnande du ger motdebatörer. Trots en massiv misskreditering från ”andra sidan” så håller ”vi” en hövlig ton.

Kanon!!!

Och trevlig helg alla, feminister som jämställdister…

Jag tror jag inser vad jag gör fel. Det är två saker.

Det första är det som antytts ovan, att jag är överambitiös och försöker besvara så många som möjligt. Det som händer när jag gör det är dels att mina svar blir aningen fragmentariska, vilket är något av en nackdel. Dels även att ni tar dessa fragment och svarar på dem utifrån var ni befinner er, snarare än från där diskussionen befinner sig. Vilket leder till följande:

J: [någonting]
Något Namn 1: [svar]
J: [svar till NN1]
NN2: [svar som säger att det sagda är fel eftersom x]
J: [svar]
NN1: [svar som säger att det sagda eftersom motsatsen till x]

Now, detta leder till vissa svårigheter att inte ha fel, eftersom det som sägs angrips från både ena och det andra hållet samtidigt. Eftersom ni är olika och tycker olika saker. Sägs x, så kommer mothugg från NN1; sägs motsatsen till x, så kommer mothugg från NN2. Hur det än svaras så kommer svaret att sågas, eftersom minst en av er anser det vara fel från åtminstone någon synvinkel.

Det blir en självförstärkande process – så här:
J: [någonting]
NN1: du har fel!
J: [svar till NN1]
NN2: du har fel!
J: [svar till NN2]
NN1: du har fel!

Till sist så har jag haft så fel åt så många håll att det blir oundvikligt att jag blir dum i huvudet. Pga alla är arga på minst någonting.

Återigen – eftersom NN1 och NN2 tycker olika så kommer svaret alltid att bli fel. Kompromiss åt ena hållet blir ett långfinger åt andra hållet, och så vidare och så vidare.

Ni har redan diskuterat det här ovan, så jag säger egentligen ingenting nytt. Men det är värt att sägas igen, för att förtydliga och formulera.

Det andra jag gör fel är att jag åtgår från att ni tar berättelser om era medbröder och -systrars upplevelse av att leva i vårt samhälle på allvar. Att alla de berättelser om hur det känns att vara rädd att gå ut när det är mörkt; om hur det känns att veta att minst någon kommer att försöka tafsa på en på fester; om hur det är att veta att ens beteende måste modifieras eftersom ens kön är vänt åt fel håll; om hur det känns att veta att ens ambition att ta sig in på en viss yrkesbana försvåras av att denna traditionellt sett är reserverat åt det andra könet; om att oroa sig för att ens sexualitet är farlig och utmanande; om att förminska sig själv för att passa in i könsrollen; om att ständigt förväntas göra vissa saker per automatik pga kön; om att ständigt vara medveten om att ens upplevelser av vissa saker kommer att viftas bort som irrelevanta sidospår. – Att alla dessa berättelser är empiri, och att blotta den mängd som finns av dem är en uppmaning att förändra saker.

Dessa saker händer. Varje dag.

Jag utgår från att jag inte behöver förklara att alla dessa saker är dåliga, och att det inte behövs en förklaring för varför dessa saker är dåliga. Och än mindre att det behövs en förklaring till varför det är angeläget att förändra de system, strukturer och processer som gör så att alla dessa saker fortsätter hända, trots att vi är eniga om att det inte borde hända alls.

Det kanske är ett misstag från min sida. Ni kanske behöver en förklaring som redogör varför dessa saker är dåliga, och än mer en förklaring till varför de är dåliga oavsett om det är män eller kvinnor som drabbas av det.

Gör jag ett misstag som tror att ni bryr er om era medmänniskor? Eller är det som jag hoppas att det är, att ni är intresserade av deras välmående och upplevelser av hur det är att vara vid liv?

@Johanna Drott:

”Det andra jag gör fel är att jag åtgår från att ni tar berättelser om era medbröder och -systrars upplevelse av att leva i vårt samhälle på allvar.”

Det du gör fel är att tro att din egna syn är den enda rätta och sanna synen. Du tolkar din syn utifrån feministisk ideologi, där kvinnan inte kan vara något annat än offer, och mannen inte kan vara något annat än förövare.

”Att alla de berättelser om hur det känns att vara rädd att gå ut när det är mörkt”

Hur det ’känns’ är en sak, det är en annan om den rädslan är byggd på en reell risk, eller en påhittad sådan. Varför är kvinnor rädda när de går ut? För att de tror att det lurar en våldsman i varenda buske, feminismen har sagt till dem att alla män är potentiella våldtäktsmän.

Något som inte finner stöd för i verkligheten.
Sedan glömmer du, och alla andra, av att även män, killar, pojkar är rädda när de går ut. Dessa har däremot en reell rädsla, för att bli rånad, misshandlad. Men män ska ta denna rädslan, och bita ihop, för att de är män.

”om hur det känns att veta att minst någon kommer att försöka tafsa på en på fester”

Du får du helt enkelt skaffa bättre vänner.

”om hur det är att veta att ens beteende måste modifieras eftersom ens kön är vänt åt fel håll”

Så du tror att män inte ’måste’ vara annorlunda än vad de egentligen är för att passa in? Och vem är det som ’tvingar’ kvinnor att ändra sig? Andra kvinnor perhaps?
Återigen, ni feminister glömmer helt och hållet av att se båda könen, kvinnan är alltid offer, något annat finns inte på tavlan.

”om hur det känns att veta att ens ambition att ta sig in på en viss yrkesbana försvåras av att denna traditionellt sett är reserverat åt det andra könet”

Det där är bara total bullshit. Kvinnor har en väldigt stor glashiss att använda när det handlar om att utforska sådant som ’traditionellt sett är reserverat åt det andra könet’. Något liknande för män existerar inte, för det är diskriminering att kvotera in män på traditionellt kvinnliga områden.

”om att oroa sig för att ens sexualitet är farlig och utmanande”

Och vem är det som håller koll på denna sexualitet? Jo, andra kvinnor. Ta och läs lite gamla inlägg här, speciellt genusbiblioteket så förstår du.

osv på allt det andra

”– Att alla dessa berättelser är empiri”

Empiri är det inte…
Empiri är mer än bara ’så här uppfattar jag det’.

Appropå patriarkatet, så har Charlotte ’Hit och dit’ Vainio använt det ordet som förklaring till kvinnors skönhetsideal idag.

http://charlottehitochdit.wordpress.com/2013/04/19/att-spela-patriarkatets-spel/

@Johanna Drott:

Noterar att du faktiskt är dum i huvudet på riktigt.
17 terminer? I städskrubben då eller vad?
Du har ju inte lärt dig ett skit.

Slösa inte energi på henne, spara det till någon som faktiskt är intresserad av att föra en diskussion.

Admin: Håll ton! Det där är inte okej här.

Snacka om att vara förläst efter sina 17 terminer. Jag är så inte imponerad. Stanna kvar inom de akademiska väggarna. Du har inte längre någon praktisk nytta av dina teoretiska kunskaper. Det är som en skål med flingor och mjölk som har stått för länge framme, inte lika gott som när man först hade iordningställt portionen.

@Mariel:
Kanske det men tycker hon att någon bara ska håla käften så sätter hon ju själv ribban.