Hirdmans formelsamling – Vad saknas?
Nu har vi alltså sett Hirdmans formelsamling. Tillåt mig upprepa dessa;
A – icke a; A – a ; A – B; A – A och ”A” / (A – A)
Var är B – B? Var är B – A (dvs att man vänder på myntet)?
Hirdman förklarar frånvaron av dessa med: ”Fler former kan inte – givet denna normförståelse – finnas.” (s. 62)
Har man redan bestämt sig hur ett komplext socialt system fungerar så kan man kanske resonera på det viset. Sen kan man tolka världen utefter hur man bestämt att det är. Är man däremot intresserad av hur det faktiskt förhåller sig kan man naturligtvis inte resonera så. Det perspektiv man väljer bort är, hävdar jag, det helt avgörande vad gäller teorier om särhållning.
Medan jag utan problem accepteras som ”en i gänget bland grabbar” (dock ger det problem från kvinnor) så behövde Hanna byta kön för det omvända (länk). Vem står då för särhållningen?!
Man väljer alltså ett betraktelseperspektiv. Hur ska man kunna få en rättvis bild av så här komplexa sociala samspel, om man väljer att blunda för andra perspektiv? Hur ska man kunna tolka och förstå en annan kultur (männens homosociala gemenskap) om man projicerar sin egen kulturs spelregler på den?
Mannen som norm
Hirdman använder tre sidor i boken för att förklara mantrat ”mannen som norm”. Hennes argument för detta kan delas upp i fyra olika kategorier.
- Mannen är utgångspunkten när man mäter t.ex. ”Det är i jämförelsen som a formas – ständigt vägd och mätt i relation till A.” (s. 35) ”[kvinna] blir konsumtionsenhet 0,9 där man är 1.” (s. 59)
- Mannen representerar vad polis, läkare, tjänsteman m.m. är. ”Denna norm handlar om en djupt kulturellt nedärvd självklarhet. Den spökar överallt, som i den vardagliga betydelsen att brandmän är män – och en kvinna som brandman blir en anomalitet.” (s. 60)
- Mannen är utan kön.
- Betydelsen av ordet man.
Stämmer detta?
Till stor del stämmer punkt 1. Men varför stämmer det? Dessa olika mått vi har inom olika områden härstammar från upplysningstiden. Vilka var det som utförde denna omfattande strukturering och katalogisering av vår värld som vi än idag har nytta av? Det var män! Det är helt naturligt att utgå från sig själv i det arbetet.
Punkt 2: Man baxnar!, som Pär Ström brukade säga, av denna uppenbara cherry picking. Brandman är ett de mest fysiskt krävande yrken som vi har. Brandman är därför en anomalitet även bland gruppen män, då även majoriteten män inte når upp till den fysiken. Tillåt mig parafrasera citatet ovan:
”Denna norm handlar om en djupt kulturellt nedärvd självklarhet. Den spökar överallt, som i den vardagliga betydelsen att sjuksköterskor är kvinnor – och en man som sjuksköterska blir en anomalitet.”
Hups, där blev visst kvinnan normen!
Punkt 3: Detta är en lögn. Mannen är utan kön när en man har gjort något bra, men inte när en man gjort något dåligt. Det omvända gäller för kvinnor. Männen är, i vår tid, normen för ”det onda”, kvinnan för ”det goda”. Se här. (För att göra Hirdman rättvisa: Detta ”den gode, den onde” nämns lite förbigående t. ex. s. 189. Min poäng är att mannen inte är normen generellt, man är norm ibland, kvinna ibland och oftast är normen könsneutral). Detta har påtagliga negativa effekter för män, t.ex. att de döms hårdare för samma brott. Är detta att vara privilegierad?
Punkt 4: Här går hon till synonymer för orden man och kvinna (s. 60). Titta så många fler på mannen, typ. Det är bara det att ordet man, har två betydelser. (Jag fick lära mig att läran om språkets utveckling heter etymologi av att skriva detta inlägg, så illa ställt är det med mina kunskaper på detta område. Men även här fanns en person villig att rädda mig i nöden. Tack! ) Man betyder ursprungligen ”människa” och var en gång i tiden ett könsneutralt ord [Källa.] Detta försöker man få till att mannen är utan kön och kvinnan är därmed könet och att det är ett tecken på underordning. Men det är väldigt mycket troligare att denna utveckling av språket beror på att man ville särskilja och premiera ”den skyddsvärda” för att ”women are wonderful”.
Patriarkat och Över-/underordning
Ännu ett mantra, ”patriarkat” får sin beskrivning av Hirdman. I det stora är ju samhällsformen som åsyftas med detta korrekt. Mannen var familjens försörjare, den minoritetsgrupp som hade någon maktposition i samhället var också män. Men ordet patriarkat kan inte friskrivas från ”män är priviligierade/överordnade” och ”kvinnor är missgynnade/underordnade” när det handlar om feminism och genusvetenskap.
Några citat (alla från s. 124):
Deras resonemang visar att det (i princip) bara fanns en plats för alla kvinnor att vara på: i hemmet, som gifta.
Och de stackars fastrarna, de ogifta, åldrande flickorna som också måste få ett beskydd?
Det handlar alltjämt om Hans försörjaransvar och Hennes beskydd – och barnafödande.
Siffrorna talar ett tydligt språk: bidragen gällde kvinnor till nästan 90%.
Är det att vara missgynnad att vara den som har rätt till beskydd? Är det att vara priviligierad att vara den som är skyldig att beskydda och försörja?
Anekdotisk bevisföring:
Andra halvan av 80-talet besökte jag ofta en änka(född ca 1905) på ålderdomshem, då vi delade en passion för att sjunga. Det var en kvinna, som utöver att hon hade kvar en fantastisk sångröst trots sin höga ålder, var en storslagen berättare. Hon berättade ofta om sitt liv. Hennes första man hade gått bort endast 42 år gammal för, som hon sa: ”det var en hård tid och han hade slitit hårt.” Han jobbade som rallare, flottare och timmerman. Hon tog hand om hem och barn, och i perioder följde hon med arbetarna och var då kokerska till männen i skogen.
Det var, tveklöst, en hård tid med mycket fattigdom i Sverige, för både man och kvinna. Men vilken könsroll hade det minst hårt? Vilken könsroll var missgynnad? En bild säger mer än tusen ord, så låt oss titta på kvinnans berättelser i bilder:
Kvinnor som tvättar
kokerska
Rallare
Flottare
Flottare
Min poäng är; När man påstår att patriarkatet gynnade män, så gör man en riktigt ful manöver. Man tittar på män i samhällets topp mot kvinnor i samhällets botten. Men i samhällets topp fanns lika gynnade kvinnor och på samhällets botten slet både kvinnor och män livets hårda dagar. Samma gör man idag, man stirrar sig blind på den makt ett fåtal män har i samhällets topp, men blundar för att den positionen inneburit uppoffringar av det vi kallar privatliv. Man blundar för att kvinnor idag är fria att göra samma uppoffringar och att, när de väljer att göra så, så når dom den makten på kortare tid än män gör. Var det någon som sa glashiss?
Riktigt komiskt blir det i slutet av boken ( s. 140, min emfas):
”Nu ska du få se orsaken till att jag frågade om familj. Den amerikanska historikern Gerda Lerner har pekat på hur den amerikanska i söderns frigjorda slavar gifter sig som en av de viktigaste manifestationerna på frihet. Att vara slav var att inte äga hustru, barn, privatliv. Att vara en fri man var att äga en egen hustru – en egen familj. Inte för inte härstammar det vackra lilla ordet familj från latinets famulus – liten hemslav. Också för de egendomslösa i de smutsiga, växande städerna i den tidiga industrialismen samhälle måste drömmen om det goda livet ha varit en dröm om den egna familjen. Att få vara – att kunna vara – den gode försörjaren och fadern, genuskontraktets signator, herr A.”
På ett fult retoriskt sätt bygger hon upp ett budskap ”gift kvinna = slav”, dvs. underordnad. Men vad händer om rollerna byter plats (s. 191, min emfas)?
Ty vad Castells tecknar här är väl snarare ett nytt globalt proletariat, en underklass av kvinnor från de ”mindre avancerade länderna”, där kvinnor kommer att lönearbeta och män riskerar att bli arbetslösa. Denna trend, om alls riktig, med de överflödiga männen behöver emellertid knappast betyda större frihet och emancipation för kvinnorna. Med de starka genusstrukturer som existerar riskerar kvinnorna snarare att bli slavar på annat sätt. Försörjarslavar. Man kan tänka sig ett slags ”pimp-society” där kvinnor skickas ut att jobba, medan männen sitter hemma och samlar in förtjänsten.
Sammanfattning
Denna bok är synnerligen märklig. Den använder, från pärm till pärm, ett retoriskt fult spel för att få kvinnan att framstå som underordnad och hatad av män och patriarkatet.
1. Man nervärderar det traditionellt kvinnliga som ”den lilla världen” och ”hemslaveri” medan det traditionellt manliga omtalas i positiva ordalag som ”den verkliga världen”. T. ex. som i det citerade ovan: ”det vackra lilla ordet familj från latinets famulus – liten hemslav”
Jag lämnar ordet till den person(h*n önskar vara anonym) som hjälpt mig med etymologi:
Ordet familj kommer från latinets ”familia”, vilket nog bäst översätts med ”hushåll[smedlemmar]” (alltså både husbondfolk och tjänare tillsammans) eller endast ”tjänstefolk”.Husbondfolket kallades ”pater familias”: ”husfader”, ”husbonde”, ”mater familias”: ”husmoder”, ”matmor”, och ”filius/filia familias”: (omyndig) ”son” resp. ”dotter” i huset (ändelsen -as i ”familias” ären arkaisk genitivändelse, i det klassiska latinet hette det normalt ”familiae”, men som ofta sker med lagord och -termer, så överlever gärna ålderdomliga drag och språkbruk i det formella lagspråket).Tjänstefolket kallades ”famulus” respektive ”famula”, dvs. tjänstepliktiga tjänare och slavar i ett hushåll.Ordet familia och är troligen besläktat med det fornindiska ordet ”dhāman” vilket betyder ”boning”.I svenska finns första belägget för ordet ”familj” från år 1558 i samma betydelse som det latinska ursprungsordet. Om jag förstår artikeln ”familj” i SAOB rätt så började ordet i vår moderna betydelse(alltså syftande på släktskapsförhållande) användas i någon mån på 1600-talet. Allt eftersom har den senare betydelsen trängt undan den ursprungliga.Motsvarande fornnordiska ord för det latinska familia var ”hýski” och hör ihop med det svenska ordet ”hjon” alltså ”familjemedlem”, både äkta makar (”fästehjon”) och tjänstefolk.
2. Boken är fylld av mansförakt t.ex.: ”Just begäret, sexualiteten, har hos många feminister blivit den ’yttersta orsaken’ till kvinnoföraktet, hatet, underordningen. Det manliga behovet och beroendet kopplat till ett raseri över behov och beroende. Lösningen blir hat, våld, kontroll.” (s. 69)
”Kvinnor har bara en mycket svag aning om hur intensivt männen hatar dem, skriver Germanie Greer i sin rasande bok, Den kvinnliga eunucken, i en karaktäristisk 1970-talsgeneralisering och överdrift. Generaliserande, men samtidigt har vi alla dessa vittnesbörd idag om styckade kvinnokroppar, systematiska våldtäkter, handel med kvinnor som kött/kön, våldspornografi.” (s. 68)
I vilken värld hatar män kvinnor?! Kan någon förklara för mig hur detta hat går ihop med att ”patriarkatet” jobbade så hårt med att beskydda kvinnor (se citat ovan från s. 124)?
(Det är inte enda gången hon pratar mot sig själv, det här sker hela tiden. Jag har fått skära bort massa motsägelser och det är möjligt jag kommer tillbaka till det.)
Vad är syftet med detta retoriska fulspel?
Det traditionellt kvinnliga är det vi idag kallar ”privatliv”, det traditionellt manliga är ”arbetslivet”. Trots påtryckningar så jobbar kvinnor fortfarande mindre, av den enkla anledningen att majoriteten av oss prioriterar privatliv högst och arbetet är för majoriteten ett sätt att finansiera privatlivet. Genom att intala kvinnor att det ”obetalda arbetet” är ”slaveri av underordning” (dock är det pimp-society om vi vänder på rollerna), så skulle/ska man få ut kvinnor på arbetsmarknaden.
När detta gick segt blev samhällstonen aggressivare, Hirdman citerar på s. 163: ”… fullt arbetsföra kvinnor skall inte kunna bli försörjda i och med äktenskapet och fullt arbetsföra män skall inte heller kunna hålla sig med oavlönad, nitisk och oegennyttig hushållerska. Var och en sköter sin hälft av hemarbetet och försörjer sig genom ett yrke.”
Varför då? undrar jag. Låt individer själva avgöra sitt liv!
Genom en mängd olika förändringar i samhället har man tokbelastat skattefinanserna varvid det har blivit omöjligt för majoriteten att leva på mindre än två löner, man slopade sambeskattning av samma orsak, för varför inte göra sambeskattning frivillig för par? Genom att lura kvinnor att tro på skitsnacket om underordning skulle dessa pressas ut i arbetslivet oavsett vad individen vill (för vem vill vara ”slav”?). Och så skulle man få till mer klirr i skattekassan att ha party för i samhällets skattefinansierade maktelit.
Ett stort tack till Dick, anonym och Dolf, för er hjälp med dessa inlägg! 
Det här är det sista jag skriver på denna sida som för mig har blivit en enorm besvikelse efter att Ström lade ned sin sida.
Vissa kommer säkert att ta illa upp av kritiken.
Det Pär Ström gjorde var att han lyfte frågor för gemene man och skapade opinion. Han ifrågasatte normer som ingen annan annars hade ifrågasatt på ett publikt sätt och det förändrade den världsbild som många hade angående Jämställdhet och feministisk enögdhet.
Pär fick människor att bli intresserade av dessa frågor eftersom människor kände att dessa frågor berörde och påverkade dem själva.
Den här sidan har inte blivit något annat än ätt akademiskt snömos för inbördes beundran som knappast får någon annan vanlig människa att bli intresserad av dessa frågor.
Det är möjligt att det finns ett behov för detta men jag ser det tyvärr inte.
Tack för mig!
Först vill jag bara säga att det här var ett fantastiskt inlägg av dig Ninni! Det görs så klart och tydligt och jag får nästan lust att läsa igenom alla böckerna själv för att se det med egna ögon, böckerna som är så komiskt dåliga och som många tar som sanning. Med de här inläggen har vi snart en massa att länka till i framtida debatter: när någon säger ”läs en bok!” och vi frågar ”vilken då?” och de svarar någon av dessa du går igenom… ja det är då vi kan fråga skrattandes ”är du helt säker på att du vill att jag ska läsa den boken för att förstå vad just Du menar?” och om de svarar ja så ser jag framför mig att dennes argument kan sågas rätt snabbt.
En annan sak. Jag har länge haft svårt att sätta fingret på vad som egentligen är fel med ”feminism”. Det har länge varit likställt med med jämställdhet för mig, och om inte annat så har jag vetat att det är vad andra tror, så jag har inte velat trampa på någons tår. Det stör mig inte så mycket att feminism finns, att det finns feminister, och jag tycker inget illa om dem (jag skulle aldrig kalla dem idioter eller liknande). Men… du skriver så tydligt om feminismens grundpelare (åsikter) att jag inte kan låta bli att skaka på huvudet åt ”feminismen”. Det finns många olika sorters feminister men vad de har gemensamt är just det här med kvinnans underordning. Den biten krossar du sakta men säkert, och jag tror det är bra. Kanske inte just precis idag denna sekund men vi kommer få användning för dem!
@JD:
Vissa kommer säkert att ta illa upp av kritiken.
Inte jag iaf. Jag har dragit in både Dolf och Teodor just för att dom ska kunna fylla den funktionen som du efterfrågar. Vi människor är olika, har olika preferenser och det är därför min önskan att vi skribenter ska vara olika för att tilltala olika behov. Därför har jag jobbat hårt med att få in folk som är olika oss, men dessvärre är det lättare att klaga än att bidra.
Partyt blir inte bättre än man gör det till.
Önskar dig all lycka i livet.
@JD: Ja, vi kan omöjligt bli Pär Ström. Vi är dem vi är, men om det är någon som har lust att ersätta han så är det fullt frivilligt att skapa sin egen blogg (du?) eller maila in till oss färdigskrivna inlägg (det har alltid varit fritt fram för det, det står tex. under ”om oss”). Fast att ersätta han helt går helt enkelt inte. Men han e också välkommen tillbaka
Okej det är din åsikt. Personligen så är jag inget akademiskt mos alls, och jag stör mig inte på akademiskt snö heller så jag har svårt att relatera till vad du menar.
Tack, välkommen tillbaka!
@Mariel:
Först vill jag bara säga att det här var ett fantastiskt inlägg av dig Ninni!
Tack
Det görs så klart och tydligt och jag får nästan lust att läsa igenom alla böckerna själv för att se det med egna ögon
Det är min poäng med att ha rikligt med citat och sidonumreringar. Man ska kunna ta boken och kolla själv om man vill
böckerna som är så komiskt dåliga och som många tar som sanning.
Det är inte konstigt, retorik är ett farligt vapen när det missbrukas. Nu återstår en renodlad bok så att säga. Sen kommer studier och rapporter. Där mellan har jag tänkt skriva ett inlägg där jag försöker summera och förklara hur det är möjligt att sånt här sväjs och får denna ”sanning”-status
@Ninni: Det låter bra! Kanske att vi kan ha en egen sidoflik överst som är ”Biblioteket” där vi samlar allt detta överskådligt.
Kännetecknande för genus”vetarnas” förklaringsmodeller är hur samma företeelse med omvända roller får helt olika analys. Om kvinnor går hemma och tvättar medan mannen lönearbetar är hon slav och han privilegierad. Om han går hemma och tvättar medan hon sätter bröd på bordet är hon givetvis utnyttjad likt en prostituerad av sin hallick.
Jojo. Det skulle kunna verka som hon alltid vill få det till att kvinnor är offer och män förtryckare. Att analysen alltid underställs ett visst axiom. Men sådan religion kan väl inte frodas på ett universitet?
Tyvärr ja.
Den nya jämställdhetsministern Maria Arnholm är feminist och talar om att hon förstod hur världen ser ut efter att ha hört och läst Yvonne Hirdman.
Då vet vi vad som väntar att sexism diskriminering och förtryck av pojkar och män är okej i jämställdhetens namn.
Med henne vid rodret kommer ojämställdheten att öka där hon står som en pirat med lapp över ögat och där hennes enögdhet låter skutan segla i cirklar babblandes cirkelresonemang utan slut.
Här är en annan referens till ordet ursprunget av ordet ’familj’:
Frederick Engels: Origins of the Family, Private Property, and the State (min fetstilsmarkering)
(Det händer inte ofta att jag söker stöd hos Frederick Engels, så sug åt er nu.)
Engels påpekar också specifikt:
Han skriver om hur familjens ägodelar visserligen förvaltades av mannen, men gick i arv på kvinnans sida:
…men att detta förändrades i och med att familjens rikedom ökade:
@JD:
Som Ninni påpekar, vi kan inte vara ”Pär Ström” vidare så blev det också omöjligt för Pär Ström att vara Pär Ström vilket många tycks glömma. Sedan tog det flera år för Pär Ström att bygga upp Genusnytt, trots att han hade en plattform hos Den Nya Välfärden från början. Att förvänta sig Genusdebatten skall vara perfekt efter två månader är väldigt märkligt.
Sedan beträffande ”akademiskt snömos” så är det ju tyvärr inte snömos som Ninni skrivit om. Detta är saker som redan används i verklighetens politik och undervisning och så länge folk inte ens vet vad de betyder kan feminister alltid försvara sig med sina fina genusexamina. Skolorna kommer envist att försvara allting som de uppfattar som en del av egna systemet och trovärdigheten.
Det räcker inte att vara ”anti” allting. Man måste vilja bygga upp saker som ersättning för dem man vill rasera. Man måste veta vad man föredrar, inte bara vad man avskyr. Och idag är det väldigt svårt att ens se några alternativ.
Jag tycker det här var väldigt bra – och det finns absolut behov av dessa analyser!!
Ytterst intressant. Här kommer lite tankar från mitt håll (innan jag läser andras intressanta kommentarer):
@Ninni:
Jag tror inte man skall förneka existensen av homosociala gemenskaper av manligt slag helt. Att du inte finner belägg för deras existens i din bekantskapskrets är så klart trevligt men otillräckligt. Det räcker ju gott att konstatera att kvinnliga homosociala gemenskaper också existerar för att försätta Hirdmans resonemang i en besvärande sits.
”Mannen är utan kön”; jag förmodar att hon menar att man alltid betraktar kvinnor som könliga/sexuella men aldrig mannen. Nå, det är i så fall ett vetenskapligt påstående i så måtto att det går att falsifiera (till skillnad från det mesta andra Hirdman säger) och då falsifierar vi väl det?
Det finns naturligtvis en oändlig mängd sätt att falsifiera det. Jag fånar mig och säger: ”James Brown”. Utan kön? Ja, tjena.
Den etymologiska bakgrunden till ”man” är spännande. Undrar vad ordet ”wo” i engelskan ursprungligen betydde. Om det hade positiva konotationer så är Hirdmans tes sankskjuten. Men, ännu viktigare, om den analysen skall hålla måste den gälla för alla språk som används i patriarkala kulturer. Hon kunde väl i alla fall ansträngt sig lite och tagit upp ett språk i varje större språkgrupp. Typ, ett arabiskt, ett finsk-ugriskt, ett indoeuropeiskt, ett kinesiskt ett turkiskt o.s.v. Och hur har vi det här hemma? Kvinna är ett helt eget ord. Hur hänger det ihop då? Oj, hoppsan, det är visst besläktat med engelskans ”queen”. Ja, det tyder ju på en särdeles illvillig underordning det.
Etymologistruntet fortsätter varpå Hirdman ”bevisar” patriarkatet genom det faktum att ”familj” går att härleda från ”tjänare i ett hushåll”. Om hon underkänner det, som jag trodde, etablerade faktum att språkets användning och ordens betydelse ständigt utvecklas så kan hon naturligtvis föra bevis på det sättet. Det är allt annat än seriöst. Enligt det resonemanget betyder t.ex. ”apelsin” egentligen ”äpple”. Således är ”äpple” norm och ”apelsin”, ”det andra” typ. ”Arbete” betyder enligt samma resonemang ”möda” varför den svenska arbetslöshetsdebatten är obegriplig. Vem vill ha ”möda”?
http://runeberg.org/svetym/0104.html
Jag tror ändå att detta av dina citat säger mer än något annat:
”fullt arbetsföra kvinnor skall inte kunna bli försörjda i och med äktenskapet och fullt arbetsföra män skall inte heller kunna hålla sig med oavlönad, nitisk och oegennyttig hushållerska. Var och en sköter sin hälft av hemarbetet och försörjer sig genom ett yrke”
Hirdman är bevisligen en kvinna med ett oerhört stort behov av att lägga sig i hur andra människor skall leva sina liv. Det är rimligt att anta att det är det yttersta syftet med hennes ”forskning”. Hon är totalitarist i grunden. Hon skulle med allra största sannolikhet omedelebart avskaffa demokrati om hon fick chansen eftersom hon vet bättre än alla andra hur alla andra skall leva för att bli maximalt lyckliga. Livsfarliga ideologier det där.
Engels fortsätter iofs:
Och man skulle kunna tycka att han därmed ger Hirdman rätt, men det vore att kraftigt förenkla historien, och göra sig skyldig till ett logikfel: att mannen i en romersk familj ägde slavar, och samtidigt var överställd sin hustru, gör inte automatiskt hustrun till en slav. Dessutom var det inte ens i den romerska familjen fullt så enkelt:
(PBS: The Roman Empire in the First Century – Family Life)
@Adam Bek:
Jag tror inte man skall förneka existensen av homosociala gemenskaper av manligt slag helt. Att du inte finner belägg för deras existens i din bekantskapskrets är så klart trevligt men otillräckligt. Det räcker ju gott att konstatera att kvinnliga homosociala gemenskaper också existerar för att försätta Hirdmans resonemang i en besvärande sits.
Det gör jag absolut inte!
Båda finns, dom är bara olika och som sådana passar dom oss olika bra på individnivå. Dom har olika för- och nackdelar och jag lägger ingen värdering i det. Det jag protesterar mot är projiceringen, att man försöker tolka männens homosociala gemenskap utifrån hur kvinnlig homosocial gemenskap fungerar. Det blir helt galet.
(Jag har skrivit om båda på min blogg. Du hittar länkar dit i förra inlägget. Kolla efter orden kollektivism respektive individualism)
Jag tror ändå att detta av dina citat säger mer än något annat:
Noterade du att jag före det citatet skrev ”Hirdman citerar”?
Hirdman citerar alltså och jag citerar (en bit av) det citatet. Hade det varit en vetenskaplig avhandling så hade jag gått till originalet direkt, men det är overkill på en blogg, anser jag. Men jag försöker vara noga med vad som är mina ord, Hirdmans ord eller Hirdmans citat som jag återger.
Citatet har följande källa/fotnot: allt hämtat ur E. Moberg, ”Kvinnans villkorliga frigivning” som återgavs i E. Moberg, Kvinnor och människor, Bonniers 1962.
Pingback: Jonas Thente kritiserar den nya trenden i litteraturkritiken « Aktivarum
@Adam Bek:
En intressant fråga här är ju huruvida Hirdman et al projicerar ett kvinnligt synsätt på manliga homosociala gemenskaper. Senast jag var på ICA hörde jag några grabbar säga att de hade haft ’grabbmiddag’ med film och öl, så visst finns manliga homosociala gemenskaper (upprinnelsen var tydligen att värdens partner hade tagit ungen och dragit, så då blev det möjligt att ha grabbmiddag, om jag förstod konversationen rätt…)
Senaste blogginlägget på Campaign for Merit in Business handlar just om ”women’s in-group preferencing”
@Ulf T:
Hirdman m.fl ser sig själva dem som saknar privilegium och makt (eller som representerar de maktlösa). Det skulle alltså inte räcka med att de favoriserar sitt kön lika mycket som de tror män gör. De måste favorisera sitt eget kön mycket mer än sina egna föreställningar om hur mycket män gör det. Den ”utan makt” måste få vara värre enligt deras teori/paradigm/matris
@Ninni:
Aha, det var således ett citat även i Hirdmans bok. Ett illustrativt exempel på hur genuskorthuset byggts upp med referenser bakåt således. Just det där citatet är ju helt tydligt en åsikt och inte en vetenskaplig utsaga vilket tydligt illustrerar att det är normativ ”forskning” det handlar om. Personligen anser jag inte att vetenskap i traditionell bemärkelse och normativ forskning har speciellt mycket gemensamt mer än att den senare tycker om att låna begrepp och symboler från den tidigare.
Ulf T: Som vanligt många intressanta citat du bjuder på. Evidens för att ”women prefer women” har väl tagits upp ett antal gånger även på Pär Ströms blogg vill jag minnas? Det är faktiskt en sak att oroa sig för om framtvingandet av kön före kompetens tillåts fortsätta. Jag vill av olika skäl inte gå in på var jag jobbar men på min arbetsplats har jag en misstanke om att vissa extremt misslyckade satsningar delvis beror på just den effekten. Det är rätt motvilligt jag sakta men säkert måst komma till insikt att det är den mest rimliga förklaringen.
@Ulf T:
Apropå Hensvik 2011; vad jag förstår (jag har bara skummat) tar den upp rekrytering utifrån. På en del arbetsplatser med liten personalomsättning kan karriärvägar och rörelser inom arbetsplatsen spela stor roll och skapa specifika koncentrationer av män och kvinnor på olika platser i organisationen. På min arbetsplats misstänker jag i alla fall att women-prefer-women spelat större roll än men-prefer-men de senaste tio åren. Däremot får enbart det ena fenomenet diskuteras och du kan nog gissa vilket.
@Adam Bek:
Evidens för att ”women prefer women” har väl tagits upp ett antal gånger även på Pär Ströms blogg vill jag minnas?
Det intressanta är hur lätt vi har att hitta saker som talar för våra förklaringsmodeller, att föra fram våra åsikter med argument och/eller förklara osv. osv.
Feminismen har lång historia(vår rörelse är ny), dom har en stor skattefinansierad stab som i decennier bedrivit forskning. Varför är deras främsta argument svepande ”struuuuuuukturer” eller hån ala VKM och liknelser med brevik? Varför är det så? Dom borde ha hinkvis att bemöta oss sakligt med?
Det är rätt talande, anser jag.
Det är faktiskt en sak att oroa sig för om framtvingandet av kön före kompetens tillåts fortsätta.
Japp, varför tror du jag/vi lägger så mycket arbete som vi gör på detta? Det är inte för vi(inte jag iaf) tycker det är kul, utan för att vi på allvar är oroade för vårt lands utveckling. Får vi inte bukt med detta så är det ingen kul tid vi har framför oss i Sverige. Och vi har ingen demokratisk möjlighet att rösta bort det(om man inte gillar SD), då hela regeringen är en del av problemet.
@JD Kan man tänka sig att båda delarna behövs? Jag tycker Ström hade många förtjänster, inte minst att han lättsamt trängde igenom med ett annat perspektiv.
Här tycker jag finns en samlingspunkt för att samla kraft, formulera sig och finna gemenskap kring bl.a. det Ström stod för. Det tror jag är viktigt. Både att det finns källor att lära sig ur och att skapa gemenskap, för ensam är inte stark.
Därmed inte sagt att Ströms variant också behövs men av vad jag läst av redaktionen här är de mer för intellektuell analys än rappa rapporter. Det är också en stor styrka och jag tror det är bättre att bygga på det man är bra på än att försöka vara något annat.
@Ninni Jag har stor behållning av dina litteraturanalyser. Jag har inte tid att sätta mig in i de böckerna men dina sammanfattningar hjälper mig att få ett hum om vad andra lutar sig mot, i allmänhet inte så mycket vad det verkar. Eftersom debattstrategierna går igen är det bra att lära sig hur de ser ut och hur de fungerar.
@Erik:
Samtidigt ligger det en poäng i JDs kritik. Du, jag och Ulf är ”tunga och torra”. Det behövs absolut, men för många människor så blir det jobbigt. Men precis som du säger har vi bara två månader bakom oss. Nu har ju även Teo kommit hit. Så får vi känna efterhand om det blir en lagom mix av lätt och tungt, humor och allvar. Vi kan inte göra mer än vårt bästa
@Ulf T:
Ok. Så kvinnor premierar öppet kvinnor. Män har dolda nätverk där de premierar män. Personligen premierar i alla lägen kvinnor, för jag tycker de är underbara. Slutsats: Jag är trans-sexuell. Skönt, äntligen har jag hittat min identitet.
@Ninni:
Nej, tvärtom! När forskare får bra betalt för skräp levererar de skräp. När kraven ökar på forskare så levererar de högre kvalitet. Eftersom feminismen sågs ”representera kvinnor” behövde den inte prestera bättre än så här och när de fick bra betalt för skräp minskade incitamenten att anstränga sig och producera bättre saker. Feminismen har fungerat som ett mikrokosmos av kvinnor och precis som kvinnor inte utfört stordåd i världen utan nöjt sig med symbolisk status så har feminister heller inte utfört stordåd utan bara krävt pengar och att få ta plats. Av samma anledning har kvinnorna i toppen varit av fel sort och inte kunnat konkurrera med män i toppen – vilka har varit mycket hårdare sållade.
Det är alltså helt logiskt!
@Mariel:
Missat denna innan. Tycker/tror du det behövs? Det är ju taggat.
@Dolf:
Slutsats: Jag är trans-sexuell. Skönt, äntligen har jag hittat min identitet.
Haha! Oj, så många trans-sexuella vi fick i samhället nu. Typ halva befolkningen?
@Adam Bek:
Det är riktigt. Hensvik gav samma år ut en annan rapport, Manager Impartiality: Worker-Firm Matching and the Gender Wage Gap
Den är baserad på samma data, och i stort sett samma analyser, men tittar lite närmare på effekterna av att ha kvinnor i toppen, respektive kvinnor bland mellancheferna. Det hon finner är att det i de flesta fall handlar om att hela företaget anammat en syn som premierar kvinnor, mer än att det skulle vara någon skillnad på individnivå:
Jo, det stämmer med min erfarenhet också. Det förekommer absolut nepotism bland manliga chefer, men där är det inte tal om att specifikt män premieras, utan en väldigt snävt utvald grupp män eller kvinnor, dvs de som ingår i ett ”good-old-boy network”. Denna särbehandling utestänger kvalificerade män precis lika effektivt som den utestänger kvinnor. Det som kvalificerar för denna typ av nepotism är att man spelar för ”rätt lag”, dvs håller rätt personer om ryggen och förespråkar ”rätt” typ av lösningar. Denna typ av prioritering försöker man sedan gammalt motverka, eftersom den skapar tunnelseende i organisationen.
Sedan finns den kvinnocentrerade prioriteringen, där det är just kvinnor som lyfts fram. Denna prioritering är mycket svårare att kritisera, eftersom ingen vill bli beskylld för att vara sexist (det är alltså inte sexistiskt att ge kvinnor preferens).
@Ninni: Inte just nu men kanske i framtiden. Vi får se, eftersom de är taggade blir de ju enkla att hitta.
Tack för intressant läsning.
Jättebra initiativ att granska feminismens grundpelare utifrån fakta och logik, och sammanfatta dessa i lagom stora tuggor.
Hoppas att fler ger sig in i leken och att denna sida kan användas som en motvikt till alla ”hela feministiska bibliotek av kunskap” (som av någon anledning aldrig är tillgängliga för utomstående).
Jag har själv plöjt igenom några feministiska verk, och det har inte lett till att förtroendet ökat direkt.
@Ninni:
Jädrans fruntimmer, har du blitt helt förryckt? 
Caramba, påstår du att jag gör bloggen lättare?
@Dolf:
Blitt? Så som blivit? Om du upplever en förändring beror det på att dina illusioner om mig håller på att rämna
@Dolf:
Genuskorrigering:
”Jädrans icke-herrtimmer, har du blitt helt förtryckt?”
@Ninni & @Adam Bek:
Jädrans icke-herrtimmer, är du helt för(t)ryckt?
Det verkar som om någon systematiskt gått igenom och givit tummen ned på varenda kommentar…
Personligen är jag för att slopa tummarna helt och hållet.
@Ulf T:
Råkade ut för liknande på mitt första inlägg. Mariel fick en tumme ner när hon sa ”välkommen hit”, och jag fick en tumme ner när jag sa ”tack”.
Jag tycker vi behåller tummarna, de säger ju faktiskt något. Att vi får en systematisk tummer ner visar ju att vi har en oseriös knäppgök på linjerna, och det kan ju vara bra att veta.
Och när trafiken (förhoppningsvis) växer så kan man utläsa en del från avvikande tummen upp/tummen ner mönster.
Ju mer information, desto bättre.
(Jag har för övrigt en gissning om vem det är som ger tummen ner, men jag tror jag håller inne med det för tillfället)
@Ulf T: Varför vill du det? Jag tycker det är ett enkelt sätt att ”instämma” i vad någon skriver. Tumma ner brukar jag i princip dock aldrig göra.
@Ulf T:
”Det verkar som om någon systematiskt gått igenom och givit tummen ned på varenda kommentar…”
Feministerna har slipat på sina argument i en vecka och här kommer de således. Skarpt som vanligt. Snillen helt enkelt.
Pingback: Rosa – Den farliga färgen | Genusdebatten
Pingback: Genus – om det stabilas föränderliga form | Genusdebatten
Tack skall du ha, Ninni.
Vänta nu här – A/(A-A) – Man får väl inte dela med noll, eller …
Varken statistik eller naturvetenskaplia metoder duger, tydligen. Vi går till Stenmark: ”Hä lön sig int å förklar för en som int begrip.”
Kul att det uppskattas.
(Det lär väl dock vara mindre poppis på annat håll ;D)
Håller på att skriva nästa(som är näst sista i serien som jag ursprungligen tänkt skriva om. Jag kommer dock komplettera med några för att det ska bli heltäckande). Jag vet inte riktigt när jag kan leverera det, men helt säkert under denna månaden.
Pingback: Relationer i skolan – del 1 | Genusdebatten
Pingback: Feminismens och dess genusindustris hela bibliotek. | Malte on the Roxxx
Fantastisk artikel. Kan inte alls hålla med JD. Här får vi direkta källhänvisningar som hjälper till att skapa förståelse för hur genusindustrin byggts upp. Jag läser vidare!
@ Bengt
Tack!
Pingback: Gunilla Molloy och skolans anti-pojkkultur | Susanna's Crowbar
Pingback: Män gör att pojkar inte läser | En stilla undran
Pingback: Patriarkat | Susanna's Crowbar
Pingback: Maskuliniteter | Genusdebatten
Pingback: Den sista generationen | Genusdebatten