Eders ödmjuke har noterat det senaste offret i de politiska utrensningarna.
Jaha, så har vi då tydligen bytt jämställdhetsfeminister, f’låt, jämställdhetsminister menar jag. Fast jag saknar jämställdhetsfeministern. Se det var en riktig feminist det som säkert hade gjort nytta som ny minister för jämställdhetsfrågor.
Nu fick vi istället Maria Arnholm som ersatte Sabuni. Och vem är Maria Arnholm, tja, vill du ha en översikt över hennes politiska karriär, googla, jag ids inte slösa energi på det. Jag kan bara konstatera att folkpartiets partiledare Jan Björklund presenterade henne så här idag på presskonferensen:
Maria Arnholm är direktör, och feminist, hon är kunnig, hon är erfaren, hon är rutinerad, hon är omdömesgill, hon är klok, och hon är engagerad för jämställdhetsfrågor.
I Project Politics är man
ute ena dan …
… och inne nästa.
I mina öron så låter det som en oxymoron (självemotsägande uttryck) som heter duga. Jag undrar, hur kvinnan (notera hur elegant jag undvek att använda det patriarkalt förtryckande pronomenet ”man”) kan vara omdömesgill och klok samtidigt som hon är feminist. Det går bara inte ihop för mig. Och jag undrar vad för typ av kunskap hon besitter och på vilket vis hon är rutinerad och erfaren. Handlar det om äkta kunskaper eller handlar det om genuskunskaper. Jag gör i alla fall ganska stor skillnad på dessa saker. Hon har varit VD för PR-företaget Springtime, och man får väl glädjande nog konstatera att de får godkänt på 40-60 fördelningen som jämställdhetskriterium med 44% anställda män mot 56% kvinnor. Om de sen ägnat sig åt riktig PR eller om det är den form av PR som vi ser när man gör särskilda kvinnosatsningar, och liknande trams, det skall jag låta vara osagt. Jag vet helt enkelt inte.
Framför allt, är det inte ett grundfel redan från början att jämställdhetsministern är feminist, borde inte en jämställdhetsminister vara neutral?
Vad säger då Maria Arnholm själv om sina nya uppgifter:
Av många viktiga frågor vill jag prioritera frågan om de orättvisa löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
Suck, det står väl inte länge på förrän hon gläder Claes Borgström genom att införa en särskild mansskatt så att alla vi män kollektivt får ta ansvar för kvinnornas löner. Eller vad? Jag undrar i mitt stilla inre, hur i sjutton bär man sig åt för att göra något åt löneskillnader utan att göra våld på fri och individuell lönesättning? För det förekommer väl inte i några kollektivavtal att man fastslår att kvinnor och män skall ha olika löner, det torde strida mot diskrimineringslagen. Eller är det bara jag som är trög?
Fler dåliga nyheter, Maria Arnholm är tydligen, enligt vad som uppges, hjärnan bakom pappa-månaden. Något som hon ser som en viktig reform. Så jag misstänker att vi kan vänta oss fler intrång i privatlivet och ett ökat statligt styrande av våra individuella liv. Jag fördrager icke vibbarna av detta.
På frågan ”Bör man ha en lag som kvoterar in kvinnor i bolagsstyrelser?” svarar fru Arnholm:
Det tycker jag inte man skall ha, men man ska inte förneka att det är ett stort problem som vi behöver göra någonting åt tillsammans med näringslivet.
Jaha, något säger mig att vi ska få kvotering utan att ha kvotering, eller med andra ord, man skall tvinga bolagen att på frivillig väg kvotera in kvinnor i styrelserna utan att uttryckligen säga det i lag. Ja, politik är det möjligas konst har jag hört. Tyvärr är det nog sant. Själv skulle jag snarare kalla politik för det perversas konst.
Var är du?
Vi behöver dig.
Vad månntro har framtiden i sitt sköte …
PK-eliten är på frammarsch, en feminist till på ministerpost och mediafeministerna har i stort settlyckats stänga yttrandefriheten, 2013 ser inte ljust ut
Arnholm har ett intressant CV…
Jag kan inte se ett ’riktigt’ jobb där förrän hon kliver in som Senior Consultant, och sedan som CEO. Om man inte räknar ’vigselförrättare’ och de sysslor som sorterar in under ’Other activities’, vill säga.
SvD:
gp.se:
Det där med att verka för att jämställdhet i bolagsstyrelser skall lösas på ”frivillig” basis är en lurig en. I princip är det utpressning mot företagen. Skärp er eller det kan bli lagstiftning som gör livet surt för er! Det är inte rent spel helt enkelt.
Detta och pappamånad, ja Folkpartiet är sannerligen ett besynnerligt liberalt parti.
På sätt och vis synd att hon inte blev partiledare istället. Så kunde FP och C förpassats till lämpligt museum efter nästa val.
Jag vet inte om jag inbillar mig men känns det inte som klimatet förvärrats ungefär sedan Pär och Pelle lämnade arenan. Det är nästan så att man blir lite konspiratorisk…
Springtime; lite googling ger vid handen att det handlar om ett PR-företag med nära anknytning till makten (t.ex. Westerberg, Dinkelspiel m.fl) och med lobbyism på menyn. Jag tycker personligen att det är lite broiler över hela den där typen av karriärvägar. Jag tror det leder till en slags ideologisk inavel.
ex:
http://www.va.se/ledarskap/pr-konsulten-som-blev-minister-472681
http://www.resume.se/event-catalog/lobbyleaks/pr-byraernas-politiska-kopplingar/
Som lärare ser jag fram emot pengaregnet som ska uppvärdera den kvinnodominerade offentliga sektorn. Dock ser jag inte hur hon ska få det att gå ihop med regeringens skattesänkningspolitik. Var ska pengarna komma ifrån? Och hur ska man tolka att det just är stat, kommuner och landsting som inte betalar folk ordentligt för sitt arbete, har stora arbetsmiljöproblem och ständigt hamnar i arbetsrättskonflikter pga okunniga chefer? Kommer hon sparka på SKL? Tror inte det.
Jag tror det är tomma ord för att låta bra första dagen. Tråkigt att börja i uppförsbacke i media och politiskt. I själva verket kommer hon nog inte kunna genomföra så mycket i lönefrågan. Om hon inte tänker sig öka skatter och frångå den svenska kollektivavtalsmodellen. I vissa länder sätts lönerna politisk.
@Adam Bek: Jag tycker personligen att det är lite broiler över hela den där typen av karriärvägar.
Lite? Fast sådana broilar är ju mer regel än undantag. Börja i ungdomsförbundet, kårpolitik och en Cand Pol. Sedan sekreteraruppdrag, nämdeuppdrag osv inom partiet. Och så lite ”näringsliv” i något mediaföretag som har uppdrag från partiet. Och sen högre uppdrag inom politiken.
Ungefär som de chefer som varit på modet. Det spelar ingen roll om man vet vad bolaget gör, bara man kan ”chefa”.
Apropå Maria Arnholms ambition att ”prioritera frågan om de orättvisa löneskillnaderna mellan män och kvinnor”… Kommer hon också att ha integritet och mod nog att ”prioritera frågan om de orättvisa skillnaderna mellan hur många män och kvinnor som dör på jobbet”? Se nedanstående kommentar och de som följer (med tillhörande länkar):
http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/k%C3%B6nssegregering_och_normer#comment-1357593825000
Det förklarar kanske Sabuni´s kovändning i kvoteringsfrågan, hon var väl tvungen att ”plana” vägen en aning för sin efterträdare. Men jag kan för mitt liv inte begripa hur Maria Arnholm som ”VIT” kunde få jobbet, hon som kränkt så många
svartagenom att ha ”svartjobbat”.Pingback: Liberal feminist? | Bashflak
that’s not normal …
Sabuni som är emot kvotering skriver en konstig kvoteringshyllande artikel (under hot? kan man undra) sen en vecka senare avgår hon, konstigt.
Blev hon ev så överkörd att hon inte kunde stå för politiken längre ? (Kan f.ö tänka mig motvinden att inte titulera sig feminist, på ett departement som är fullbelamrat av genusfolk). Och in kommer ny minister – en feminist, som rabblar hela klichépaketet om div över/underordnings-teorier och strukturbjäbb. Nä nåt måste vara på gång, kan kanske nya strategin vara att försöka bli dom ”nya feministerna” för att locka till sig fler kvinnor?
@John Nilsson:
Det som den där Johanna skrivit är ju exakt det som Ninni skrivit om i hennes senaste två inlägg om Hirdman… Det verkar som om denna Johanna har ett altare hemma och tillber henne så frälst som hon verkar vara.
@toklandet:
Det är klart det är samma saker, kom ihåg att skolorna lär ut de här sakerna som om de vore någon som helst bekräftad kunskap. Kom ihåg att flera personer hävdar att samhällsvetenskap INTE fungerar som naturvetenskap (med fakta och bevisning) utan handlar om att föra övertygande resonemang. Det finns för övrigt fler likheter. En av dem jag reagerade på var att anhängare av dessa ”teorier” uttrycker sig på samma sätt.
Johanna Andersson:
Mattias Hagberg:
Kort sagt, bara att någon kändis (för dessa fält) gjort påståendet används som argument för att vi skall betrakta det som sant i efterhand. De här fälten försöker inte ens kontrollera vad som är mer/mindre sant. Vad än som har påståtts betraktas som sant senare och alternativa förklaringsmodeller anges inte alls.
Svd har en artikel där kvinnoförbunden har en önskelista med politiska åtgärder de vill att nya ministern skall fokusera på. Den visar med all önskvärd tydlighet hur ointressant den feministiska agendan har blivit.
Punkt ett är lönerna. För det första är det inte politiker som sätter löner utan arbetsmarknadens parter, det vill säga fack och arbetsgivare, för det andra så kan man fråga sig varför kvinnor med öppna ögon och med all tillgänglig information om löneläget väljer yrken med låga löner.
Punkt två, våld mot kvinnor. Är inte allt våld en prioriterad fråga? Jag förstår dock inte hur politiker skall kunna påverka vare sig våld mot kvinnor, värdetransportrån eller slagsmål i krogkön.
Tre. Fler kvinnor i bolagsstyrelser. Här blir det verkligen uppenbart hur perifera frågorna (som de politiska kvinnoförbunden anser viktiga) är. Hur många påverkas av detta egentligen. Skall de politiska partierna driva frågor som omfattar några hundra svenskar, och varför. Finns det verkligen inga viktigare frågor att driva kanske man skall lägga ner.
Fyra. Föräldraförsäkringen. Inte i något politiskt parti, inklusive vänsterpartiet finns en majoritet som stödjer denna fråga. Svenska folket vill helt enkelt inte frånhända sig rätten att bestämma över sina egna liv. Även denna fråga får väl ses som något som drivs för att det inte finns någon annan fråga att driva. Återigen. Är idétorkan så markant – driv andra frågor, exempelvis ojämlikhetsfrågor, invandrarfrågor eller fokusera på ökad tillväxt.
Feminismen förefaller alltmer som en kvarleva, en rest av en ideologi som överlevt sig själv. Lite som gamla hippies eller kärnkraftsmotståndare som klamrar sig fast vid frågor, inte för att de vill förändra, utan mer för att klamra sig fast vid en identitet, en roll som allt fler tar avstånd ifrån. Ute i verkliga livet – i Karlskrona eller Sveg eller Piteå – blir det allt svårare att höra någon som utan förbehåll vill kalla sig feminist. Vinden har vänt, inse det.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fyra-uppgifter-for-ministern_7847144.svd
AV: ”Som lärare ser jag fram emot pengaregnet som ska uppvärdera den kvinnodominerade offentliga sektorn. Dock ser jag inte hur hon ska få det att gå ihop med regeringens skattesänkningspolitik. Var ska pengarna komma ifrån?”
En jämställdhetsskatt på män i den privata sektorn kanske? För en liberal är ju egentligen vilket tokeri som helst möjligt i dag.
Valet av Maria Arnholm är en backlash för jämställdheten.
Undrar om det inte är dags att starta ett konto dit vi kan skänka pengar som vi kan använda under valåret 2014 för att köpa reklamplats i gammelmedia och nya där vi lyfter olika frågor som vi anser viktiga.
@Leif:
Eller uttryckt lite annorlunda: ideologi har mycket lite med dagens politiska debatt att göra! Det vore kul om ’liberal’ kunde få fortsätta stå för någonting.
TAKE IT TO THE LIMITS: Milton Friedman on Libertarianism
(Man behöver inte fundera länge på vad Friedman skulle anse om en jämställdhetsskatt…)
I SVT’s morgonprogram idag fortsatte glädjeropen över att den nya jämställdhetsministern kallar sig feminist. Inte en kritisk fråga. I stället var självaste Maria Sveland inbjuden för att sjunga förstastämman i hyllningskören. Inte ens till henne ställdes en enda kritisk fråga, utan hon fick helt oemotsagd beklaga sig över sex ”sorgliga” år med Sabuni, men att nu, när vi äntligen fått en feminist vid rodret, kan vi se framtiden an med tillförsikt. Public service i sitt esse…
Maria Arnholds radikalfeministiska agenda ska finansieras av ännu mer bidrag:
1.Mäns våld mot kvinnor
2.Kvinnors löner
Kvinnors våld mot män är halva problemet enligt den riktiga kvinnorörelsen och vetenskapen. Miljardindustrin rullar vidare…
Hur ställer sig (fp) till lika lön för allt arbete oavsett kön!
Ska Maria Arnholds hundratusen i månadslön ges till alla kvinnor? Ska alla undersköterskor utbildas till vd:ar och erhålla samma lön för att sedan dumpa löner på arbetskraftsinvandring att slava i vården. Det hela är ett förtäckt metod att rasera välfärdsstaten.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/viktigt-att-kalla-mig-feminist
Svt 1 Intervju Börjar vid 07:19:53
http://www.svt.se/gomorron-sverige/se-program/22-1-06-25?autostart=true
Ska bli intressant att se hur många väljare (fp) och björklund ”stöter” ifrån sig
@Ulf T:
Jag minns när jag för några år sedan hade en diskussion med en folkpartistisk politiker som på sin hemsida agiterade för strikt uppdelad föräldraförsäkring utan möjlighet till överlåtelse mellan parterna. Det fanns enligt henne inte några andra sådana samhälleliga ”tjänster” som kunde överlåtas, så varför skulle det vara möjligt med föräldraförsäkringen? När jag då för henne påpekade att pensionsrätt kan överlåtas mellan makar, och frågade henne om hon var för ett förbud, blev det tyst.
Du har alldeles rätt när det gäller ordet liberal. Finns det något liberalt parti?
Egentligen borde det ju inte enbart vara en fråga om FP:s väljare utan hela Alliansens väljare. Hon sitter ju i regeringen och har därmed stöd från alla Alliansens partier.
Apropå SVT:s morgonsoffa så kanske den flitige borde lämna in en radionämndsanmälan? Det låter som partiskhet vilket är förbjudet för SVT. Det går att få dem fällda men jag tror inte det hänt i genusfrågan ännu. En fällning där skulle kunna vara ganska bra PR för andra sidans ståndpunkt.
@Läsare:
Hon säger:
Kanske är det hennes egen upplevelse av hur det går till att bli CEO som spökar, men normalt är det ingenting som man bara blir tilldelad – man måste under många år arbeta hårt och konsekvent för att visa att man inte bara är intresserad av, utan också kapabel att axla ett sådant ansvar.
Dvs lön är inte en mänsklig rättighet; makt är ingen mänsklig rättighet.
Johan Grå droppade en intressant länk i kommentarsfältet hos Aktivarum. Där fanns en fyndig observation som lätt kan passera obemärkt:
Vad var det där med ”wrong preposition”? Jo, det är skillnad på ”women in power” och ”women of power”. I det ena fallet utgår makten ifrån den position personen har, och i det andra ifrån personen själv. Distinktionen är viktig, men slarvas för det mesta över, inte minst i jämställdhetsdebatten. Vi behöver verkligen inte fler människor som ges makt över andra människor utan att först ha visat att de förtjänar denna makt; vi behöver inte fler personer som tjänar mer pengar än de gjort sig förtjänta av.
Om någon minister skall ta tag i lönefrågan med kraft är det finansministern, om fakta visar att lönebildningen inte är fast förankrad i arbetsgivarnas betalningskraft och arbetstagarnas konkreta bidrag till denna. Men för en borgerlig regering är det rimligaste steget att se till att spelreglerna är tydliga och marknaden får möjlighet att reglera sig själv, eftersom det är i linje med deras ideologi. En sann liberal borde i denna fråga brinna för uppfattningen att det bara blir sämre om politiker ger sig in i leken och undergräver principen om tillgång och efterfrågan, och lön som ett ömsesidigt avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Det där sista var inspirerat inte minst av Friedman och Thomas Sowell. Jag avslutar med ett hedervärt citat från Friedman om hur han kom att avvisa Keynes’ teorier om ekonomisk stimulans (min fetstil):
Tänk om vi kunde få ministrar inom jämställdhetsområdet att visa upp ens en gnutta av sådan klarsyn!
När man idag läser ledare, debatt-artiklar och lyssnar på radio/TV så blir man mörkrädd, i stort sett inte en enda kritisk frågeställning kring feminism utan allt är en hyllningskör med krav på kvotering, den enda lilla ljusglimt man hittar är hos den som vanligt klarsynta Marika Formgren på SMP.
Tyvärr så ser jag inte någon ljusning inför valet 2014 eftersom hela etablissemanget är utav samma skrot & korn så spelar det ingen roll vilket/vilka utav 7-klöverns parti som kommer till makten.
@Ulf T:
Jag tror inte lösningen på jämställdhetsvansinnet heter ekonomisk nyliberalism och jag förmodar att debatten kommer att lämna bloggens kärnområde om vi diskuterar det alltför omfångsrikt. Jag skulle dock vilja invända att jag tycker de nyliberala idéerna om det onda med offentliga ”stimulanser” ofta är förenklade. Exempelvis lägger moderna stater som Sverige och inte minst USA stora summor på grundforskning. Många av de mest avgörande vetenskapliga upptäckter och genombrott som gjorts i världen har gjorts i offentlig regi. Detta kan man ju säga är en form av skattefinansierad stimulans eftersom näringslivet sedan vidareutvecklar idéerna och skapar framgångsrika företag kring dem. Företagens grundläggande utvecklingsavdelning, den mest riskfyllda för övrigt, är således en skattefinasierad stimulans. Skall den avskaffas? Om inte så har man misslyckats att leda i bevis att alla offentliga stimulanser är skadliga.
Slutligen en liten men viktig anmärkning:
”makt är ingen mänsklig rättighet.”
Jo, det är den och den kallas demokrati. En person, en röst.
En mycket viktigt rättighet.
@Adam Bek,
Jag håller inte med, även om jag anser att demokrati är den bästa styrelseform vi har.
Man kan hävda rätten till egenmakt, dvs makten att styra över sitt eget öde, men även den makten kan ju delvis förhandlas bort för det allmännas bästa. Dessutom, i en representativ demokrati är ju min makt endast indirekt, och är det verkligen en inskränkning av mina mänskliga rättigheter att jag inte får vara med och påverka val av politiker i USA, trots att deras beslut onekligen påverkar mig?
Makt är ett för komplext begrepp för att ses som en mänsklig rättighet.
@Ulf T:
Jag har svårt att se att inte en individ en röst eller något liknande demokratiskt förfarande är en grundläggande rättighet. Om du själv tycker demokrati är den bästa styrelseformen så undrar jag under vilka förhållanden du inte tycker demokrati är eller skall vara en rättighet.
Naturligtvis ger detta inte absolut makt till den enskilde över allt som påverkar vare sig dennes liv eller territorium. Det följer ju av demokratins grundförutsättning, att alla är med och bestämmer. Det blir oundvikligen en kompromiss. Kompromissen stater emellan är helt riktigt en av demokratins blinda fläckar. Ett område där politikerna smusslar mer än nödvändigt för att komma undan demokratins långa arm. Oavsett, inget av detta tycker jag talar emot den demokratiska idén.
@Adam Bek:
Det finns andra styrelseskick som inte nödvändigtvis presterar sämre än demokratiskt styre, åtminstone periodvis. Det är inte givet att, åtminstone för mindre samhällen, ett ’äldstes råd’, t.ex. inte kan göra ett utmärkt bra jobb – dock är det inte demokrati. Jag föredrar att se som mänskliga rättigheter sådana saker som är universella och självklara. Ur dessa kan/kommer växa fram saker som är av ungefär samma dignitet, men ändå ’sekundära’. Du kan invända att det här är hårklyverier, men jag är programmerare – det är en yrkesskada.
I boken Socialism – an Economic and Sociological Analysis (kap 3.2) skrev Ludwig von Mises:
Mises går igenom ett antal komplikationer med begreppet ’demokrati’ och kommer, som en sann liberalist, fram till att ”only within the framework of Liberalism does democracy fulfil a social function. Democracy without Liberalism is a hollow form.”
@Ulf T:
Ja, att en liberal kommer fram till att demokrati funkar bäst i en liberal kontext är ju föga förvånande.
Vilket styrelseskick som ”presterar” sämre eller bättre är knappast en fråga som kan avgöras objektivt så den utgångspunkten är för mig obegriplig. Det enda jag kan utgå från är att jag vill ha samma möjlighet att bestämma lika mycket som någon annan och, givet att alla andra också vill bestämma, är den enda lösningen demokrati.
Jag håller däremot med om att man bör begränsa de mänskliga rätigheterna till att handla om de mest fundamentala rättigheterna. Naturligtvis inte heller något som kan slås fast absolut objektivt en gång för alla. Det kommer att vara en evig diskussion. Än så länge behåller jag i alla fall det demokratiska valet som en central rättighet.
Jag brukar försöka svara alla som kommenterar (inte nödvändigtvis alla kommentarer) men det bidde liksom inte av på det här inlägget. Men jag har tagit del av vad ni har skrivit, tack. Det lär nog komma mer med anknytning till detta.