”Arbeit macht frei”?
avatar

Postat av januari 22, 2013

Efter att ha läst Ninnis två inlägg om Hirdman, så har jag en tanke som stör mig och behöver leta sig upp till ytan. Det är lite för invecklat för att vara en kommentar och matchar ändå inte hennes tema riktigt. Det är synen på betalt och obetalt arbete, och Hirdmans scenario om ”pimp-society”. Mina tankar går ungefär så här:

Om hemmaarbete är slaveri, så torde väll arbete vara frihet? Jag har personligen relativt höga krav på renlighet och finner mig ofta med sopborsten i hand. Belöningen för arbetet är att jag trivs mer efteråt, av samma orsak uppsöker jag tvättstuga och bär hem matkassar. Jag arbetar också mot lön. Lönearbetet är inte direkt relaterat till min tillvaro, men den lön jag får för mödan är det. Det gör att jag kan fylla mina matkassar med det jag vill ha, ger mig tak över huvudet osv. Båda formerna av arbete ökar mitt välbefinnande och gör mig kapabel att fortsätta arbeta. En del av detta ”välbefinnande” tar omvägen över pengar.

Jag har också gått utan arbete. Jag levde på lånade eller efterskänkta pengar, vilket gjorde att jag var tvungen att både minimera mina utgifter och förvalta mitt kapital på ett sätt som inte uppfattades som slöseri hos mina välgörare. Jag var visserligen ”fri från arbete”, men min rörelsefrihet var ytterst beskuren. Min valfrihet var vingklippt.

Varje person måste välja hur man vill balansera mellan hemarbete, lönearbete och fritid. Då både förutsättningar och värderingar är olika så väljer olika personer och familjer att balansera det olika. Det innebär inga friheter, eftersom arbete innebär förpliktelser och strävan efter mål/resultat. Det gäller även hemarbete, ingen tvättar fönster utan avsikt att de ska bli rena. Möjligen kan man påstå att det är en form av ”frihet” att ens få välja, kontra de som inte har något val.

Idag kan de flesta välja, i den mån det inte är möjligt så är orsaken inte kön, utan vilken ekonomisk rörelsefrihet man har. Även om det finns hemmafruar så är det ingen som hindrar kvinnor från att arbeta. Det är en valmöjlighet för de som har råd.

Sist men inte minst. Om friheten är ”frihet att välja”, så bör man fundera på vad man själv arbetar för. Att ge alla en möjlighet att arbeta vore att öka friheten, att försöka övertala alla att göra det vore det motsatta. Likaså att möjliggöra för människor att vara hemmafruar/-män vore att öka frihetsgraden, men inte att försöka påtvinga eller skambelägga dessa val. Öppna dörrar för människor, men knuffa inte in folk där du vill ha dem. Först när folk utan hinder kan välja det makthavare anser är fel, dumt eller konstigt – Då kan vi tala om ”frihet”.

(Den skarpsynte inser kanske att den sista meningen är irrationell, men jag tror det förstås rätt lättare i denna form. Därför får det stå med denna notering.)

Teo

Kommentarer

”Arbeit macht frei”? — 21 kommentarer

  1. Om man ser till den kvinnliga homosociala gruppen är den sociala kontrollen stor. Och konkurrensen om status stenhård. Många kvinnor är inte sena att tala om för andra hur de ska göra. Så det är inte så konstigt att den frihetliga rörelse kvinnokampen var omvandlats till att tala om för kvinnor hur de bör välja. Samma gamla kontroll, nya ideal. Historien går i cirklar. Nu är det radikalt att vara hemmafru.
    Självklart ska vi uppfostra våra barn att bli självständiga och klara både manliga o kvinnliga sysslor. Men hur de sedan hanterar sin frihet måste vara den resandes ensak. Klart vi kan tycka unga tjejer gör fel när de helst vill gifta sig rikt o slippa jobba. Men de måste också göra sina livsval och ta de för och nackdelar de ger.

  2. En viktig frågeställning.

    Jag tycker den hänger ihop med vad jag skrev om i Män och ”work/life balance” här på Genusdebatten:

    Här en studie från Storbritannien om job- och life satisfaction:

    We find that men have the highest hours-of-work satisfaction if they work full-time without overtime hours but neither their job satisfaction nor their life satisfaction are affected by how many hours they work. Life satisfaction is influenced only by whether or not they have a job. For women we are confronted with a puzzle. Hours satisfaction and job satisfaction indicate that women prefer part-time jobs irrespective of whether these are small or large. In contrast, female life satisfaction is virtually unaffected by hours of work. Women without children do not care about their hours of work at all, while women with children are significantly happier if they have a job regardless of how many hours it entails. […]

    For women, small part-time jobs generate a slightly higher average hours satisfaction and job satisfaction than large part-time jobs.

  4. Varför pratar folk ens om hemmafruar fortfarande? Hur många familjer har idag råd att leva bara på ena förälderns lön? Med alla skatter som skall bekosta inte bara polis, sjukvård och olika former av försäkringar utan tydligen också en hel armé lobbyister och kritiker som får betalt för att klaga på hur folk använder den delen av pengarna som inte går till kritikernas egen lön.

    Tillväxtverket exempelvis, hur många kvinnliga sjukvårdare måste inte betala överdrivet hög skatt för att försörja en sådan institution? Eller arbetsförmedlingen där det idag förmodligen kostar mer att sätta en enda person i arbete än det hade kostat att ge personen motsvarande den lön arbetet hade gett direkt i handen. Eller varför inte anställa alla arbetssökande som jobbcoacher, då får man ju fler i arbete än riktiga jobbcoacher fick.

    Förebilden för statliga byråkratier tycks vara Rädda Barnen där man ger chefen 1 miljon i årslön för att sköta insamling av pengar. När sedan en kampanj som kostat en halv miljon kronor blir oduglig och slängs bort tycker chefen det uppenbarligen är en struntsak. Alltså innan Rädda Barnen kan hjälpa ett enda fattigt barn måste man först samla in stora summor för att betala marknadsförare och reklamföretag för arbete som inte ens kan användas.

  6. Instämmer med Bashflak gällande AV. Hatten av för en mycket välskriven kommentar på Aftonbladet.

  9. Teodor, håller med dig om att det viktigaste är att invididerna får välja själv. Att det är fritt fram utan att man ska behöva dömas. Jag tycker det gäller allt. (Förut sånt som skadar andra)

  10. Eller varför inte här där vi redan diskuterar nya Jämställdhetsministern Maria Arnholm? PS: Nu har AV fått över 100 ”gillad” på sin kommentar. R3spekt!

    AV:s kommentar på Karin Petterssons krönika i aftonbladet:

    Definiera gärna vilka hinder en tjej generellt möter i samhället idag. Hon har fri skola som är anpassad efter henne. Hon kan välja precis vilket jobb hon vill och kan kvalificera sig till. Det offentliga slår knut på sig själva för att få henne att vara genus-radikal (ändå väljer de flesta trygghet till mindre lön och flexibilitet). Hon uppmuntras att starta eget företag och kan få speciella kurser och stödpengar där brorsan hennes är utesluten. Han anses själv kunna inhämta de kunskaper, information och riskkapital som krävs, han är ju man. Hon har full bestämmanderätt över sin reproduktion. Preventivmedel billigt och abort är tillåtet, gratis och endast hennes ensak. Hon behöver inte ens bjuda in pappan att vara delaktig i barnets liv om de inte är gifta.
    Som kvinna blir man intalad att man kan få hela kakan utan att betala. Och det är väl här skon klämmer. Samhället subventionerar barnomsorg så att kvinnan kan jobba. Även om hon inte hittat en man som vill gå hemma. Men det hjälps inte. Ingen kan få allt utan kostnader. Inte män heller. Och det inser fler kvinnor när de kommer uppåt. Vill man nå toppen i näringslivet får man offra makten över hem, familj, flexibilitet. Då får man åka iväg till en oändlig rad hotellrum och träffa barnen över Skype. Göra sina skitår, som likaväl kan vara hela karriären.

    Problemet för jämställdhet är ju att med alla dessa fria val envisas kvinnor att välja traditionella roller. Faktiskt mer än i mindre fria länder där man inte har råd att vara stereotyp. Man, förlåt ”en”, gifter sig uppåt socialt, ”en” värdesätter kontakten med familjen högre än pengar man ändå gifter sig till, ”en” tar makten över föräldraledigheten (fler kvinnor än män är nöjda med dagens fördelning), ”en” beslutar när familjen ska skaffa större bostad/bättre bil/nya tapeter.
    Varför gör kvinnor då inte samma val som medelklasskvinnorna på Söder? Den legala jämställdheten för kvinnor gick igenom redan 1983. För män dröjer det nog ännu några år. Axiomet är att kvinnor är offer och INTE ansvariga för sina val i livet, kvinnor ageras för/på/mot/till – objekt, medan män är ansvarstagande (för sig själva egon som de är) förövare, vilka agerar för/på/mot/till andra – subjekt. Då måste vi hitta en förklaring som inte skuldbelägger kvinnor för deras situation. Katjing: Könsmaktsordningen. Det är osynliga (patriarkala) strukturer som hindrar kvinnor att blomma ut. Patriarkatet är så lömskt att det t o m lurar kvinnor att de vill ta hand om barnen istället för att skypa med dem från en husvagn i Borlänge måndag till torsdag. Och här kommer Hirdman (Ministerns ledsjärna) till hjälp. Hela varandet som kvinna, den kvinnliga identiteten, är skapad av män för att utesluta dem ur den manliga homosociala gruppen. För att definiera man måste man ha en ”icke man”, vilket fick bli kvinna. Lite sämre, för att tjäna mannen (t ex därför män i alla tider gått i döden för sina slavars skull). Och därmed är även hela den manliga rollen skapad av män. Något kvinnligt homosocialt tryck på vad det innebär att vara kvinna finns ju inte. Nej, alla kvinnor när ett ömsesidigt systerskap i sin golgatavandring genom livet. Och någon påverkan av den manliga könsrollen från kvinnor är ju helt uteslutet. Som om män skulle ändra sitt beteende efter vad som går hem hos kvinnor. Skulle ju innebära att kvinnor faktiskt har makt och ansvar, vilket strider mot §1 i Analysbalken, Genuslagen: ”Makten äro utav mannen, kvinnor äro offer”. Uteslutet.

    Klart att Karin P inte gillar Sabuni. Hon avslutade ju med att krossa ”glastaket”: ”-Ställer du frågan till mig vad jag vill bli så säger jag att jag vill bli chef för Volvo, landshövding och statsminister. Allt är möjligt, sa Sabuni.” Låter ju inte som en kvinna som möts av stängda dörrar och breda manliga ryggar.

  11. Tack för rosorna. Skickar några vidare till Ninni. Får bli mitt första inlägg här. Undrar hur länge innan jag klassas som kvinnohatare.

  13. Har ju fått en inbjudan, men mitt dygn har ju bara 28 timmar. Men man vmet aldrig vad mitt okynniga tangentbord kan hitta på.

    Kul med över 200 likes. Kan bero på att vi är något på spåren. Saklig kritik som öppnar ögon och syna deåras påståenden. Kräva bevis

  15. AV:s svar är ett inlägg som garanterat kommer att klassas som hat. Det brukar ju sådant som visar hur dumt de inom media tänker och skriver bli. Jag kan lova att äta gift på att Karin Pettersson inte kan bemöta en enda sak av det som AV skriver och då är det per deras definition hat. Jag är förvånad över att det tillåts stå kvar för så länge det står där så kommer dumstruten att sitta stenhårt fast på Karin Pettersson…

  19. Ninni. Du läser mig som en öppen bok. Utan ditt hästjobb att läsa deras snömos hade en stor del av byxneddragningen uteblivit.