Maskuliniteter
avatar

Inledning

När jag hade läst och skrivit de titlar jag började med i min granskning av genusvetenskapens litteratur och forskning, så kände jag att vissa delar saknades. Därför har jag nu kompletterat med några titlar, var den första vi ska titta på är Maskuliniteter, av R. W. Connell. R. W.
Connell är professor vid University of Sydney. Hon är transsexuell, male-to-female (förr Robert, nu Raewyn), född 1944.

Innan jag börjar läsa kollar jag upp saker runt omkring, främst för att se om det finns annat jag bör läsa före, som förförståelse till boken jag har framför mig. När jag gjorde det inför denna bok så ramlade jag bland annat över denna filmsnutt.

Maskuliniteter

9171732683Den första delen av boken har jag svårt att se någon annan mening med än ett försök att ogiltigförklara annan vetenskap, t.ex:

Men att hela tiden hänvisa till vetenskapen leder oss in i ett cirkelresonemang. För det har visats, i övertygande historisk detaljrikedom, att naturvetenskapen själv har en genusprägel: västerländsk vetenskap och teknologi är kulturellt maskuliniserad. Detta är inte endast en fråga om könet på de som arbetar inom vetenskapen, även om den stora majoriteten av vetenskapsmän och teknologer är män. De ledande metaforerna inom vetenskaplig forskning, opersonligheten i dess diskurs, makt- och kommunikationsstrukturerna, reproduktionen av dess interna kultur – allt härstammar från den sociala position som innehas av dominanta män i en genusbestämnd [sic] värld. Vetenskapens dominans i maskulinitetsdiskussionerna reflekterar således maskulinitetens (eller särskilda maskuliniteters) ställning i genus sociala relationer. (s. 19)

Den som förstår hur ”vetenskapen leder oss in i ett cirkelresonemang” för att ”naturvetenskapen själv har en genusprägel”, får gärna förklara för mig. För mig är det rent nonsens och flumflum.

En tredelad modell

R. W. Connell menar att det behövs en tredelad teoretisk modell för genusstrukturen, där man behöver kunna ”särskilja relationer byggda på (a) makt, (b) produktion och (c) katexis (emotionell bindning).” (s. 97)

När vi går vidare och tittar på denna modell ser vi hur denna modell axiomatiskt grundar sig på kvinnors underordning.

(a)   Relationer byggda på makt. Den viktigaste maktaxel som den samtida europeisk-amerikanska genusordningen rör sig kring är den allmänna underordningen av kvinnor, och den manliga dominansen – den struktur som kvinnorörelsen gett namnet »patriarkat». (min emfas)

Kvinnorörelsen har alltså fastslagit att kvinnor är underordnade och detta döper man till ”patriarkatet”. Att man upplever sig underordnad innebär inte per automatik att man är underordnad. Det är en ”sanning” som är genomgående i litteraturen och den är hög tid att ifrågasätta. Att utmåla sig själv som underordnad är, menar jag, en metod att behålla och förstärka sin makt. Erik har skrivit mer om offerperspektivets makt här.

(b)   Produktionsförhållanden. Vi är alla bekanta med den genusmässiga arbetsfördelningen som ibland är mycket intrikat. /…/ Man bör dock lägga lika stor vikt vid de ekonomiska konsekvenserna av arbetets genusuppdelning, av att avkastningen av det sociala arbetet i alltför hög grad tillfaller männen. Detta diskuteras oftast i termer av ojämlika lönenivåer, men man måste också inse vikten av kapitalets genuspräglade karaktär. /…/ Att det är män och inte kvinnor som kontrollerar de större bolagen och de stora privata förmögenheterna är inte en statistisk tillfällighet utan en del av den sociala konstruktionen av maskuliniteten. Även om det låter osannolikt är ackumulationen av stora förmögenheter, genom genus sociala relationer, tätt sammanlänkad med reproduktionsarenan.

Detta innehåller två felslut, dels det som kallas Apex Fallacy, vilket innebär att man tittar på en liten klick av samhället, här den ekonomiska makteliten, och gör detta gällande för resten av befolkningen. Lördagen den 22 juni 2013, hade Kvällsposten ett stort uppslag med rubriken ”1 procent av svenskarna äger 80 procent av det totala värdet på alla börsnoterade aktier”. Det är privat egendom och privat makt i en liten grupps fickor som inte män generellt har något mer med att göra än vad jag som kvinna har. Att två kollektiv, oavsett vilka, har olika medellön är ointressant då varken lön eller pension utdelas ur någon kollektiv pott. Det väsentliga är att

Att förutsätta att det statistiska utfallet beror på social konstruktion är ett påstående jag inte funnit belägg för eller förklaring till. Det kan bero på social konstruktion av maskulinitet, det kan bero på biologiska faktorer och troligen är det en kombination. Vad som beror på vad är det ingen som vet i dagsläget. Jag kommer längre fram visa och förklara min könssocialiseringsteori, där ett av männens ok är försörjningsplikt vilket sker på bekostnad av livskvalité och frihet.

Det andra felslutet är, på vilket sätt fungerar ekonomiska medel som en maktfaktor? Är det att tjäna pengar eller är det att ha beslutsmakt över hur pengarna spenderas? Jag vill påminna om Hirdmans ord:

Ty vad Castells tecknar här är väl snarare ett nytt globalt proletariat, en underklass av kvinnor från de ”mindre avancerade länderna”, där kvinnor kommer att lönearbeta och män riskerar att bli arbetslösa. Denna trend, om alls riktig, med de överflödiga männen behöver emellertid knappast betyda större frihet och emancipation för kvinnorna. Med de starka genusstrukturer som existerar riskerar kvinnorna snarare att bli slavar på annat sätt. Försörjarslavar. Man kan tänka sig ett slags ”pimp-society” där kvinnor skickas ut att jobba, medan männen sitter hemma och samlar in förtjänsten. (min emfas)

Vad säger att inte detta genussystem och ”patriarkatet” egentligen är och kanske alltid varit ”pimp-society”? (Personligen ogillar jag sättet att uttrycka sig. Är män och kvinnor nöjda med sin lösning på livets pussel så har jag inget att invända. Det är Hirdmans uttryck och jag hör ofta män som inte är tillfreds med detta genusmönster.)

Försörjarslavar i gyttjan? Yrket som kostar ett liv i månaden (!) i Sverige.

Försörjarslavar i gyttjan?
Yrkeskategorin som kostar ett liv i månaden (!) och mängder av yrkesskador.
Foto: Anders Wiklund / SCANPIX – bildkälla

Det finns fler saker i Hirdmans bok som talar för ”pimp-society”, t.ex.

Siffrorna talar ett tydligt språk: bidragen gällde kvinnor till nästan 90%.

Att axiomatiskt utgå från att den grupp som tjänar mest är ”mest gynnad av och överordnad i patriarkatet” omöjliggör vetenskaplig forskning för att bygga en verklig sociologisk förståelse kring genus och genussystemet.

(c)   Katexis. /…/ De praktiker som formar och väcker åtrå är därför en aspekt av genusordningen. Följaktligen kan vi ställa politiska frågor om de relationer det handlar om: gemenskap eller tvång, ömsesidig njutning eller ensidig. I den feministiska sexualanalysen har detta blivit viktiga frågor i diskussionen om heterosexualitet i förhållande till männens dominanta sociala ställning.

Med modeller som utgår från ideologiskt ställningstagande som inte ifrågasätts har genusvetenskapen kommit fram till de mest underliga slutsatser. Och problemet grundar sig i att det är kvinnor som försöker förklara ett komplext samspel med både män och kvinnor. För att göra detta behövs båda parternas perspektiv. Rekommenderar Norah Vincents ”Förklädd till man”, vilken kommer att dyka upp på Genusdebatten framöver.

Maskuliniteter

R. W. Connell delar upp maskulinitetens huvudmönster i ett ramverk i fyra delar: Hegemoni, Underordnande, Delaktighet och Marginalisering. (s. 100-105). Enligt R. W. Connell kan ramverket ses som två typer av relationer, den ena hegemonisk med dominans/underordning, och den andra en samarbetstyp med marginalisering/auktorisering.

Hegemonisk maskulinitet kan definieras som den konfiguration av genuspraktik som innehåller det för tillfället accepterade svaret på frågan om patriarkatets legitimitet. På så sätt garanteras (eller förmodas gör det [sic]) mäns dominanta position och kvinnornas underordnande.

Det innebär inte att de mest iögonfallande bärarna av hegemonisk maskulinitet alltid är de mäktigaste. De kan lika gärna vara ideal såsom filmskådespelare eller till och med fantasifigurer, t.ex. filmroller. (s. 101)

Om underordnande kan man läsa

Hegemoni är att hänföra till kulturell dominans i samhället som helhet. Inom detta kulturella ramverk finns det särskilda genusrelationer byggda på dominans och underordning mellan olika grupper av män. /…/ Den homosexuella maskuliniteten är den mest iögonfallande, men den är inte den enda underordnade maskuliniteten. Vissa heterosexuella män och pojkar är också utestängda från legitimitetscirkeln. Processen markeras av en rik flora av smädelser: mes, sillmjölke, tönt, klant, morsgris, fegis, ynkrygg, mammas gosse, nolla osv. Även här är det uppenbart att det är feminitet som utgör grunden för det symboliska nedsolkandet. (s. 102-103)

Denna genusposition som R. W. Connell nämner som underordnad är en genusposition i eller nära det röda fältet i mina cirklar. I dagens Sverige håller jag inte med om att homosexualitet placerar en man i en sådan position, men det är möjligt att så är fallet i Australien där R. W. Connell är verksam.

Om delaktighet kan vi läsa följande:

Normerande definitioner av maskuliniteten står inför problemet att få verkliga män lever upp till den normativa standarden. Detta gäller den hegemoniska maskuliniteten. Det finns antagligen få män som rigoröst praktiserar det hegemoniska mönstret. Trots detta drar majoriteten av män fördel av denna maskulinitets hegemoni eftersom de tillgodogör sig den patiarkaliska utdelningen, dvs. de fördelar som män vinner av kvinnornas underordnade ställning. /…/ Om en stor grupp män har någon form av samröre med det hegemoniska projektet, men inte i sig själva utgör sinnebilden av den hegemoniska maskuliniteten, då behöver vi ett sätt att teoretisera över deras specifika situation.

Detta kan vi göra genom att uppmärksamma en annan relation mellan grupper av män, en relation byggd på delaktighet i det hegemoniska projektet. Maskuliniteter som är så konstruerade att de erhåller den patriarkaliska utdelningen utan de spänningar och risker det innebär att befinna sig i patriarkatets frontlinje är i denna mening delaktiga.

Det är frestande att helt enkelt behandla dem som slöare versioner av den hegemoniska maskuliniteten – skillnaden mellan de män som hejar på fotbollsmatcher på TV och de som springer runt i gyttjan och tacklar varandra. (s. 103)

Stycket om hegemonisk maskulinitet får mig osökt att tänka på den genom tiderna sexigaste manliga skådespelaren (ja, jag är enhällig domare Wink ) Clint Eastwood och de roller han spelar. Jag köper rakt av att Clint Eastwood genusposition kan kallas hegemonisk maskulinitet, men inte ”[på] så sätt garanteras (eller förmodas gör det [sic]) mäns dominanta position och kvinnornas underordnande.” På vilket sätt då? Hur blir denna hegemoniska maskulinitet något som ger män generellt en dominant position eller ger kvinnors påstådda underordning? Hur?

Och hur fungerar denna ”patiarkaliska utdelningen” som majoriteten män får del av? Delas den ut som en bonus varje jul av hemliga sällskapet Patriarkatets vänner? Och vad är det då för fördelar de får?

Lite senare står följande om denna ”patiarkaliska utdelningen”:

När man talar om en patriarkalisk utdelning innebär det att man reser denna fråga om olika intressen. Män får utdelning av patriarkatet i termer av ära, prestige och rätten att bestämma. De får också en materiell utdelning. I de rika kapitalistiska länderna är männens medelinkomster ungefär dubbelt så höga som kvinnornas. (De vanligare jämförelserna där man utgår från lönenivåerna för heltidsarbete underskattar stort genusskillnaderna i faktisk inkomst.) (s. 106)

Det är alltså en patriarkalisk utdelning att personer som jobbar heltid också har betalt för heltid medan den som jobbar deltid har betalt för deltid? Det tål att upprepa att kvinnor tycks nöjda när de kan göra valet att arbeta deltid. [källa 1,  källa 2] Det är osmakligt att man inte respekterar kvinnors olika livsval utan att betrakta dessa kvinnor som förtryckta.

Män som ånjuter den "patriarkaliska utdelningen"? Foto: Pär Nordqvist - Bildkälla

Män som ånjuter hettan av den ”patriarkaliska utdelningen”?
Foto: Pär Nordqvist – Bildkälla

 

Slutligen har vi termen marginalisering, om denna skriver R. W. Connell:

Även om termen inte är idealisk så kan jag inte hitta något bättre än »marginalisering» när jag hänvisar till relationerna mellan maskuliniteter i dominanta och underordnade klasser eller etiska [sic] grupper. Marginalisering hör alltid samman med auktoriseringen av den dominerande gruppens hegemoniska maskulinitet. På så sätt kan vissa svarta atleter i Förenta staterna utgöra förebilder för den hegemoniska maskuliniteten. Men dessa enskilda stjärnors berömmelse och rikedom leder inte till någon allmän nedsipprande effekt; det leder inte till att svarta män i gemen erhåller någon social auktoritet. (s. 105, emfas är kursivad i original)

Precis, det leder inte till någon ”nedsipprande effekt” och detsamma gäller vanliga vita män. Dessa får inte heller någon ”nedsipprande effekt” från vita män i makteliten.

Studier

I tre kapitel skriver R. W. Connell om resultat från sin forskning. Under perioden 1985–1986 utfördes intervjuer och 36 fallstudier i Sydney. Dessvärre framgår det inte helt tydligt hur dessa studier är utförda, men jag tolkar det som att man under 1985-1986 utförde ett större antal intervjuer av vilka vissa respondenter sedan valdes ut för de 36 fallstudierna för fördjupad intervju av mer kvalitativ karaktär.

Det första av dessa kapitel behandlar fem stycken arbetslösa män i arbetsmarknadens periferi. Det är män med bristande utbildning som kommer från fattiga familjer (en är inte läskunnig, en annan knappt läskunnig) och därför har svårt på arbetsmarknaden. De är brottsliga och ägnar sig bland annat åt bilinbrott och narkotikabrott.

Om vi går till personlighetens nivå är det väldigt lite som tyder på känslomässiga investeringar i könsskillnader, något som vi förväntat oss i våra analyser. (s. 28)

Det innebär att denna grupp män vars maskulinitet, med termer från tidigare omnämnda teoretiska ramverk, ”är delaktig i det kollektiva patriarkaliska projektet” (s. 141) inte hade känslomässiga hinder mot att göra könsöverskridande val i livet, t.ex. vara hemma för att sköta hem och barn om frun kunde få ett jobb med bättre lön än han själv. Det är ett resultat som är väl samstämmigt med min levda erfarenhet bland män.

Nästa kapitel handlar om sex män, 22–50 år, som alla varit engagerade i miljörörelsen, en rörelse där feminismen är en integrerad del och dessa män har ”upplevt ett tryck att omarbeta sin maskulinitet” och är feminister. I deras kontakt med feminismen är upplevelse av skuld ”ett nyckeltema” (s. 151) när dessa individer berättar. Att individer på grund av sitt kön upplever skuld är, menar jag, ett tecken på feminismens sexism.

Det sista av dessa tre kapitel handlar om homosexuella. I denna del dyker det första riktiga stödet upp för feminismens/genusvetenskapens könsmaktordningsteorier som jag hittat i materialet jag gått igenom.

Alla männen i gruppen växte upp i familjer med konventionell arbetsfördelning och konventionell maktstruktur. Dean Carrington talar skämtsamt om sin far som en »viktoriansk man». Hälften av männen upprätthöll sin dominans även med hjälp av våld riktat mot sina fruar. Mödrarna var hemmafruar, en mindre del av dem hade tidvis betalt arbete. (s. 164)

Men låt oss ta en lite noggrannare titt på det. När är ”männen i gruppen” födda? Det är åtta män födda mellan ca. 1935 och 1965. Om vi förutsätter att deras föräldrar var 20 år när de föddes innebär det att detta stöd för feminismens könsmaktsteorier handlar om heterosexuella relationer mellan individer födda ca 1915 till 1945 och gäller för dåtidens Australien.

Det är inte något stöd alls för ett eventuellt patriarkat i Sverige på 2000-talet.

Ta på er genusglasögonen – igen

Ni kanske minns att jag tidigare lyft fram de märkliga och krystade tolkningar man använder som belägg för sina teorier eller att man bara påstår underordning utan att belägga påståendet. Här kommer lite fler sådana.

Visserligen kom könsrollsforskningen att blomma som aldrig förr i och med den akademiska feminismens tillväxt, men det ansågs nu allmänt att den kvinnliga könsrollen var förtryckt, och att rollinternalisering var ett medel för att fixera flickor och kvinnor i en underordnad position. (s 41)

Man ansåg kvinnor vara förtryckta och i en underordnad position. Men var är beläggen för detta?

Idrotten är organiserad på ett sätt som innebär tydliga och bestämda sociala relationer: tävling och hierarki bland män, exklusion av eller dominans över kvinnor. Dessa sociala genusrelationer både realiseras och symboliseras i det kroppsliga uppträdandet. På så sätt har mäns större idrottsliga framgångar blivit en slags »backlash» mot feminismen. De fungerar som ett slags symboliskt bevis på mannens överlägsenhet och deras rätt att härska. (s. 80-81)

Det kan inte heller de kroppsarbetare vars sårbarhet kommer från själva den situation som tillåter dem att definiera maskulinitet genom arbete. Tungt kroppsarbete kräver styrka, uthållighet, ett mått av intensitet och tuffhet och gruppsolidaritet. Betoningen av industriarbetarnas maskulinitet har både varit ett sätt att överleva i en exploaterande klasssituation [sic] och ett medel for att kunna hävda dominans gentemot kvinnorna. (s. 81)

Alltså, att män som grupp är fysiskt överlägsna kvinnor som grupp ”fungerar som ett slags symboliskt bevis på mannens överlägsenhet och deras rätt att härska” och är ”ett medel for att kunna hävda dominans gentemot kvinnorna”? Det här är så urbota korkat att jag inte ens finner ord. Den som anser mäns överlägsna fysiska styrka är ett problem generellt behöver jobba med sin penisavund.

Författare som Farrell, Goldberg och Bly förutsätter att läsaren är en vit, heterosexuell medelklassamerikan. De män de riktar sig till är de som stillsamt drar nytta av patriarkatet utan att vara militanta försvarare av det. (s. 206)

Byt ut ”medelklassamerikan”, mot ”medelklassvensk” så är det en passande beskrivning på min make. Han ska tydligen ”stillsamt dra[r] nytta av patriarkatet” och få någon form av ”patiarkalisk utdelning” för att han har samma könsorgan och sexuella läggning som Ingmar Kamprad. Jag begär härmed att få veta hur detta går till och var denna utdelning hämtas retroaktivt, för den kan vi kan ha bra nytta av i vårt liv.

Slutord

Ambjörnsson skriver i ”I en klass för sig””Samtidigt var det svårt att entydigt avläsa samma hierarki i fält” och Holm skriver i ”Relationer i skolan””[…] framträder inte pojkars dominanta ställning gentemot flickor och inte heller uppfattar jag det som att ideal femininitet, motsvarar den underdånighet som kopplas samman med betonad femininitet, utan rymmer en mer framåt, aktiv och självständig hållning.”

I Maskuliniteter hittar vi en motsvarighet till Holm och Ambjörnssons observationer:

Genusordningen är i sig själv motsägande, och praktisk erfarenhet kan underminera patriarkaliska konventioner.

Fem av de sex beskrev hur de mött kvinnlig styrka under loppet av sin levnadsdaning. Ett exempel är Peter Geddes, vars far hade svårt att samla ihop sig efter andra världskriget och som hunsades av sin fru. Peter var förbittrad över sin mors snobbighet men erkände att det var hon som var den drivande kraften i familjen. Nigel Roberts visste inte vad han skulle göra efter skolan. Han klamrade sig fast vid sin flickvän som fungerade som stöttepelare medan han drev runt bland olika motkulturer på landet. (min emfas, s. 148)

Hur kan man fortsätta gasa på i sitt politiska arbete, när detta är det material man har att luta mot? Hur kan man införa formell diskriminering när detta är vad stöd man har för sin ideologi. Ju mer jag läser ju mer förstummad blir jag. Hur kunde vår värld bli så här galen av detta?!?!

När jag letade runt hittade jag även ett annat av R. W. Connells arbeten, ”Hegemonic Masculinity: Rethinking the Concept”, i vilket vi kan läsa:

The concept of hegemonic masculinity was originally formulated in tandem with a concept of hegemonic femininity – soon renamed ”emphasized femininity” to acknowledge the asymmetrical position of masculinities and femininities in a patriarchal gender order. (s. 848)

Emphasized femininity är det som Holm ovan omtalar som ”betonad femininitet”. Det är intressant att inget får hota den könsmaktsteori man omhuldar så till den grad att termer måste ändras.

När jag såg filmen jag länkade in tidigt i inlägget, så tändes en förhoppning, för Connell känns i den filmensnutten som att hon har koll och jag såg verkligen fram emot att få sätta tänderna i denna bok. Hennes bok ”Maskuliniteter” blev därför en besvikelse.

Det jag hade velat se är två olika typer av studier av ”vanliga” män, dels en i stil med ”I en klass för sig” (men naturligtvis tolkad utan de specialslipade verklighetsförvrängande genusglasögonen) där man följer unga killar under en längre tid, dels en studie av vanliga män och deras situation som manlig part i heterosexuella relationer. Jag har letat och läst flertal rapporter, jag hittar inget sådant alls.

Källförteckning

Ambjörnsson, F. (2005). I en klass för sig: genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm, Sverige: Ordfront förlag.
Connell, R. W. (1996). Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos.
Connell, R. W., Messerschmidt J. W. (2005) Hegemonic Masculinity: Rethinking the Concept. Gender and Society, Vol. 19, No. 6 , pp. 829-859.
Hirdman, Y. (2003). Genus: om det stabilas föränderliga former.
Holm, A. S. (2008). Relationer i skolan: En studie av feminiteter och maskuliniteter i år 9 (No. 260). Department of Education Institutionen för pedagogik och didaktik.

 

Kommentarer

Maskuliniteter — 52 kommentarer

  1. Vilken skräcködla. Alla som inte känner sig hemma i sin könstillhörighet är bara att beklaga, det måste föda många konstiga tankar (och orsaka stort lidande).

    SvaraSvara
     
  2. Pingback: Maskuliniteter | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal

  3. Först och främst skulle jag vilja säga att jag är grymt imponerad av att du orkar läsa skiten. Stort tack.

    Sen en allmän kommentar över ditt första citat:

    Men att hela tiden hänvisa till vetenskapen leder oss in i ett cirkelresonemang. För det har visats, i övertygande historisk detaljrikedom, att naturvetenskapen själv har en genusprägel: västerländsk vetenskap och teknologi är kulturellt maskuliniserad … De ledande metaforerna inom vetenskaplig forskning, opersonligheten i dess diskurs, makt- och kommunikationsstrukturerna, reproduktionen av dess interna kultur – allt härstammar från den sociala position som innehas av dominanta män i en genusbestämnd värld.(s. 19)

    Det enda sättet man kan komma fram till denna unika samling nonsens är att man anser att naturvetenskapens krav på objektivitet och falsifierbarhet är unika maskulina drag. Så vad Prof. Connell säger är att kvinnlighet inte har något med objektiva fakta att göra.

    Någon mer än jag som finner ett sådant påstående rätt sjukt?

    SvaraSvara
     
  4. Tyvärr, har vi mycket smörja som om det gällde liv men för det mesta saknar relevanst i det verkliga livet. ”Förståsigpåare” har blivit massproduktion av den skiten utan mostycke.
    Publicimen om dem kan räcka mer än ens liv är värd att offra för.
    Man har börjat tröttnat till det eviga malandet om ingenting som om det skulle vara det värtsta i vårat liv!

    SvaraSvara
     
  5. Jag har några ord att säga om det första stycket med anklagelser mot vetenskapen.

    ”att hela tiden hänvisa till vetenskapen leder oss in i ett cirkelresonemang. För det har visats, i övertygande historisk detaljrikedom, att naturvetenskapen själv har en genusprägel: västerländsk vetenskap och teknologi är kulturellt maskuliniserad.”

    Att säga vetenskapen är maskuliniserad är i detta sammanhang lika intelligent som att säga vetenskapen är ateiserad. Raewyn Connell kunde för allt i världen klaga över att vetenskapen inte är tillräckligt gudastyrd. I bägge fall hade det betytt exakt samma sak. Vetenskapen har fel syfte, den är för fokuserad på fakta och sanning.

    ”Detta är inte endast en fråga om könet på de som arbetar inom vetenskapen, även om den stora majoriteten av vetenskapsmän och teknologer är män.”

    Apex Fallacy, detta är helt irrelevant eftersom vetenskapsmän inte är eller varit vilka slumpmässigt utvalde män som helst. Sålunda har de föga gemensamt med den genomsnittlige mannen (Vilket Connell själv är typiskt exempel på). Här finns den sedvanliga feministiska vanan att projicera kvinnlig homosocial gemenskap på det manliga könet.

    ”De ledande metaforerna inom vetenskaplig forskning, opersonligheten i dess diskurs, makt- och kommunikationsstrukturerna, reproduktionen av dess interna kultur – allt härstammar från den sociala position som innehas av dominanta män i en genusbestämnd [sic] värld.”

    Observera hur vi gick från att prata om könet man till att prata om DOMINANTA män. Faktum är dock att vetenskapsmän historiskt ofta kom från fina familjer med långt mer feminina värderingar än som hade ansetts passande hos den genomsnittlige mannen som tränades bli skogshuggare, gruvarbetare eller soldat. Den främsta svagheten hos vetenskapen historiskt var klassfrågan, inte alla överklasskvinnor som inte blev forskare utan alla underklassmän och kvinnor som inte försökte.

    Den egentliga betydelse ordet ”dominant” har här är alltså framgångsrik/vinnare. På intet sätt visar Connell de mest dominanta och maskulina männen blev de mest framgångsrika forskarna. Sanningen är snarare att de manliga forskarna inte vann segrar i vetenskapen genom att vara precis som alla andra män utan genom ha något som de andra männen i allmänhet saknade. Evolutionspsykologen Satoshi Kanazawa menar att högre intelligens utvecklas hos få personer för att hantera problem som inte uppkom i vardagen.

    Sedan måste jag också fråga hur i h-e en person som så tydligt föraktar fältet kan tillåtas jobba inom det. Att kalla Raewyn Connell professor är som att kalla en bankrånare polis.

    SvaraSvara
     
  6. för er som redan läst: Jag gjorde ett tillägg som jag råkat tappa i arbetet. Det är ett kort stycke och ni finner det precis ovan bilden med asfaltsläggarna.

    SvaraSvara
     
  7. @Maria:

    ”Skräcködla” är inte precis något relevant, men visst är det lätt att förstå att det måste vara kämpigt för transpersoner längs livets väg, i synnerhet i puberteten.

    @robjoh och Ligneto:
    Ja, det är både sjukt och nervärderande av kvinnor att uttrycka sig så.

    SvaraSvara
     
  8. Jag har en video för dig Ninni, men först lite Role-reversal från din emfas.

    Med de starka genusstrukturer som existerar riskerar männen snarare att bli slavar på annat sätt. Försörjarslavar. Man kan tänka sig ett slags ”pimp-society” där män skickas ut att jobba, medan kvinnor sitter hemma och samlar in förtjänsten.

    (Min fortsättning) …och där kvinnorna som har de försörjningsmässigt starkaste männen får som största problem i livet sin egen tristess och börjar se sig som förtryckta. Se medföljande videoklipp.

    SvaraSvara
     
  9. Ninni

    Bra redogörelse, kommentarer och exempel, du förtjänar en eloge.

    Tänkte kommentera följande stycke som jag själv stötte på på genuskursen, och som jag tagit del av i övrigt utanför.

    ”Hegemoni är att hänföra till kulturell dominans i samhället som helhet. Inom detta kulturella ramverk finns det särskilda genusrelationer byggda på dominans och underordning mellan olika grupper av män. /…/ Den homosexuella maskuliniteten är den mest iögonfallande, men den är inte den enda underordnade maskuliniteten. Vissa heterosexuella män och pojkar är också utestängda från legitimitetscirkeln. Processen markeras av en rik flora av smädelser: mes, sillmjölke, tönt, klant, morsgris, fegis, ynkrygg, mammas gosse, nolla osv. Även här är det uppenbart att det är feminitet som utgör grunden för det symboliska nedsolkandet. (s. 102-103)”

    Här är det ju solklart att genusvetarna har gjort ett felaktigt antagande från början om mäns fördelar i samhället i väst. Man har helt struntat i de förklaringsmodeller som finns inom evolutionspsykologin om att kvinnor faktiskt är bedömarna av vad manlighet är. Dvs det är inte män som bestämmer vilken status dom har, det görs av kvinnor inom kulturen. Män tävlar sedan om att i detta system uppnå ”förstaplatsen” och då är det absolut tänkbart att ord som ”bögjävel, mes ” florerar. Dessa ord hade dock inte haft den kränkande innebörden om det från början vore så att kvinnor gillar mesar och ”bögjävlar”

    Det är just där allt faller ihop, som Ninni också säger, tidiga ideologiska åsikter ges vetenskaplig status att utgå ifrån. Helgalet, eller som Erik hade sagt,- stolligt.

    Den sista raden i det där stycket förtjänar extra uppmärksamhet då det kristalliserar själva skygdlapp-normen inom genusvetenskapen.

    ”Även här är det uppenbart att det är feminitet som utgör grunden för det symboliska nedsolkandet. (s. 102-103)”

    Återigen missar man det sexuella samspelet som äger rum bland majoriteten av däggdjur i vårt samhälle. Honan väljer vinnaren. Slå på valfritt djurprogram om ödlor, lejon eller varför inte ett dejtingprogram. Honan har i dessa fall i majoriteten av fallen den sista åsikten om vem som är vinnaren. Hon kan välja den besegrade och hellre låta sig fly fältet, men så sker inte. I det senaste ”bachellourette” saknade kvinnan den mannen mest som valde att dissa henne, han hade fräckheten att lämna programmet och hon satt och grät och sa ” jag kände absolut att det fanns något mellan oss”. Saken där är ju snarare så att han inte alls kände detta, men hon kände det för att han var en jävel på att vara just vinnaren. Den som var svårast och därmed skvallrade om attraktiva gener.

    Anledningen att män använder femininitet för att ”nedsolka” sin manliga motståndare eller kollega beror ju på att kvinnor i regel inte premierar de män som har dessa kvaliteter. Därför blir det naturligt att män dels inte går i kjolar och rakar benen men också att de reagerar negativt på beskrivningen av det i händelse det skulle riktas mot dem själva.

    Genom hela genusvetenskapen, som i princip går som en röd tråd med det där första felaktiga antagandet om hegemoni, så döljer man mycket skickligt, medvetet eller omedvetet, att kvinnor är bedömarna av hela systemet.

    Sen är det precis som Erik skriver ovan, en mycket orättvis beskrivning av själva systemet, vilket gör det än mer hysteriskt. Väldigt få män är dominanta. Vad genusvetenskapen HELT missat är att just de männen får sin samhälleliga status från kvinnor som förvånansvärt ofta vill ha med dom att göra, antigen genom att läsa om dom i skvallertidningar eller att i realiteten få chans att ha en relation med dem.

    SvaraSvara
     
  10. @Ligneto: och @Ninni:
    Prof. Connell är ju inte den enda genusvetare som har kommit med sådana påståenden. Tanja har ju redovisat att samma resonemang även används i undervisningsmaterial till svenska lärare. Frågan är varför väljer man att lägga fokus på en sådan nivå?

    Den enda förklaring jag kan finna är att dessa individer som påstår detta själva har svårt med den vetenskapliga metoden. Istället för att säga, detta är för svårt för mig, så försöker man lägga skulden för sitt misslyckande utanför kroppen och skylla på något annat. Att inte förstå är någon annans fel, det är maskuliniteten i vetenskapen som gör att en kvinna inte kan förstå.

    I en sund universitetsmiljö hade övriga forskare, oavsett inriktning, sagt åt dessa individer att jobba hårdare för förståelse eller att lämna universitetet. Vad som istället verkar ske är att de humanistiska områdena istället stödjer denna postmodernistiska dravel. Vilket faktiskt skrämmer mig.

    SvaraSvara
     
  11. Tragikomisk läsning i sin fulla dubbla bemärkelse.

    ”Att förutsätta att det statistiska utfallet beror på social konstruktion är ett påstående jag inte funnit belägg för eller förklaring till.”

    Det här är en del av kärnan i hela den förljugna feministiska teoribildningen. Spot on!

    SvaraSvara
     
  12. @robjoh:

    ”Prof. Connell är ju inte den enda genusvetare som har kommit med sådana påståenden. Tanja har ju redovisat att samma resonemang även används i undervisningsmaterial till svenska lärare.”

    Glöm inte rektorn för södertörns högskola som påstår att fakta är manligt trams [min sanningsenliga tolkning] och att eleverna ska ha rätt till sina egna sanningar.
    …I FYSIKUNDERVISNINGEN ! ! !

    SvaraSvara
     
  13. @Torstensson:

    Vad talar egentligen för att kvinnor är ”bedömarna i hela systemet”?

    Jag håller med om att kvinnor har mycket mer sexuell makt än vad feministerna hävdar men jag tror också att män även utan kvinnor skulle ordna sig hierarkiskt.

    SvaraSvara
     
  14. Johan Grå

    Förståss, men i ett samhälle med män och kvinnor som bor tillsammans menar jag att det är kvinnorna som bedömer vad manlighet är. Bara för att män inordnar sig enligt en hierarki i manligt dominerade arbeten betyder ju inte att upprinnelsen till det beteendet inte kan härledas tillbaka till vår sexualitet där den mannen som är omanlig har sämre chanser än den som anses manlig.

    Tänk dig själv. Vad anses manligt idag? Bredda axlar, mycket testosteron, bad guy-stuket, pengar oakktat hur man fick dom. Yrken som är beskyddande kan också anses manligt i väst. I öst där beskyddar-yrken har låg status kan vi se att det hör ihop med lägre löner. Lägre status kommer då ur, menar jag, att färre kvinnor anser att dom duger. Det är ganska avslöjande varifrån statusen hos olika män har sitt ursprung. Kvinnan.

    Allt det som anses manligt verkar ju vara betydligt mer intressant för kvinnor än de saker som är omanliga. Det första exemplet är den hierarki man som man mötte där bara ett fåtal kvinnor fanns, är/var lumpen. Visst, man inordnar sig i en hierarki även där under lång tid, men tittar jag tillbaka på det och sen på vilka män som ”scorade” med mest tjejer på det lokala innestället så var det samma män som hade status innanför regementet.

    Män bedömer andra män utifrån de männens förmåga att attrahera kvinnor.

    SvaraSvara
     
  15. Eller rättare sagt.

    Män bedömer andra män som bättre än dom på vissa saker. Och dessa ”vissa saker” råkar sammanfalla med vad kvinnor premierar. Om vi då gör så att män börjar bedömma svaga mesar som alfa, tror du då att kvinnor följer med och gör samma sak?

    Vi har ju svaret. När till och med inbitna feminister tycker det är jobbigt med dessa ”omanliga män” skolade i genuskorrekt dravel om vad kvinnor önskar så får åtminstone jag det till att svaret är NEJ.

    SvaraSvara
     
  16. @Johan Grå:

    Jag håller med om att kvinnor har mycket mer sexuell makt än vad feministerna hävdar men jag tror också att män även utan kvinnor skulle ordna sig hierarkiskt.

    Utifrån ett evolutionspsykologiskt perspektiv blir det ju lite av ett hönan-eller-äggetproblem. Det blir svårt att säga hur män utvecklats om det inte funnits kvinnor… till att börja med hade de förstås tvingats bli hermafroditer. Wink

    SvaraSvara
     
  17. @Johan Grå:Jag tror en stark hierarkisk ordning finns även hos kvinnor.

    Jag brukar snarare prata om en yttre manlig och en inre kvinnlig hierarki, där den yttre präglas av statusmarkörer och meritokrati, och den inre av en dold – men lika stark ordning, byggd på bl.a. förmågan att socialisera. Det är ganska roande att studera den inre hierarkiens tydliga indelning när man studerar det sociala spelet mellan kvinnor (som jag haft tillfälle att göra).

    Om man vill spekulera ytterligare kan det vara just den starka betoningen på den inre hierarkin som gör att kvinnor har så svårt att stödja varandra. Medan meriter och statusmarkörer är förhållandevis stabila, påverkas det sociala spelet direkt av vem du väljer att hjälpa eller umgås med.

    En annan indikation av inre hierarkien hos kvinnor är förstås hypergami.

    SvaraSvara
     
  18. @Torstensson:

    Jag plöjde just en bok ”The Way of Men” av Jack Donovan som jag fortfarande smälter, en bok jag kan rekommenderar förresten.

    Donovan menar att manlighet har sin grund i att män bildar grupper för att det krävs för att jaga men främst för att skydda sin egendom (territorier, kvinnor, resurser). Utifrån det härleder han manliga dygder som han menar utgår från hur väl vi tjänar en sådan grupp. Hans resonemang förklarar hur män värderas efter andra mäns behov lika väl som kvinnors behov. Män har behov av att skydda och skaffa egendom, samt att associera sig med andra män som kan hjälpa dem med det. Kvinnor av att bli beskyddande och få egendom. Självklart påverkas det av samhället.

    Visst kvinnor ger status men de attraheras av status också.

    SvaraSvara
     
  19. @Nils:
    Det var det jag menade men min särskrivning gjorde att meningen blev annorlunda. Borde vara svenskalärare inte svenska lärare.

    SvaraSvara
     
  20. @Ulf T:

    Ur ett evolutionsteoretiskt perspektiv är det klart att vi påverkar varandra på något sätt men det är inte självklart hur. Visst, en grupp män utan kvinnor kan ju sträva efter att attrahera dem men det kan ha varit mer adaptivt att slå ihjäl de män som kvinnorna lever med och röva bort kvinnorna. Tittar man på apor så tror jag alfahannarna är mer fokuserade på att sätta andra hannar på plats än att imponera på honorna, honorna kommer på köpet när man tagit sin plats i den manliga hierarkin.

    Att människor, åtminstone i västvärlden, gjort sig av med de flesta yttre hot och minskat möjligheten för män att sticka ut förändrar förmodligen dynamiken.

    SvaraSvara
     
  21. @Mars:

    Ja, det tror jag också, men det är intressant, vad beror det på att vi talar mindre om kvinnlig hierarki? Är det för att kvinnor själva är mindre bekväma med att benämna den? Eller för att den inte påverkar samhället i lika hög grad? Jag har sällan haft anledning att själv reflektera över kvinnliga hierarkier.

    SvaraSvara
     
  22. @Johan Grå: Jag tror (fortsätter att spekulera) att det kan bero på den oheliga alliansen mellan konservatism och feminism. Det finns inget intresse i samhället att påpeka det, en elefant i rummet. Klassiska konservatismens utgångspunkt är familjen och där får kvinnan mannens status, vilket i princip avspeglas i den kvinnliga hierarkien. I den moderna familjen har kvinnorna lika stort inflytande som män – men med fortsatt familj i centrum har det ingen betydelse. För feministerna å andra sidan är de yttre statusmarkörerna de enda indikatorerna på makt. Då blir det bekvämare att undvika faktumet att den yttre makten bara är en del av den totala makten. Kvinnliga hierarkier strider dessutom emot könsmaktsteorierna – och då är man beredd att gå igenom eld för att dölja dem.

    Som biologist kan jag också se det som en djup instinkt. Alla däggdjur (en hel del kräldjur också) har en instinkt att automatiskt inordna sig i hierkier. Det är en automatisk respons som sker instinktivt, och är så naturligt att få ens reflekterar över det. Det vår analytiska förmåga används till är snarare att förändra positionerna i hierarkien, inte att ställa sig utanför den.

    SvaraSvara
     
  23. Johan Grå:
    Eftersom det har varit poppis de senaste decennierna att klaga på män/manlighet och eftersom feministerna är hemmablinda och inte kan analysera kvinnlighet. Det brukar ju sägas att det bara finns plats för en åsikt i taget i Sverige.

    SvaraSvara
     
  24. Johan Grå

    Frågan här gällde varför män använder femininiteter som slagord mot andra män och då finns det enligt Donovan två orsaker. Män och kvinnor har genom historien inte velat ha ”mesar” i sin grupp. Samtidigt kan man ju säga att när män i dagens moderna samhälle blir mesar och det dessutom ges ett ”go for it” i genuskurser så vill inte kvinnor ha de männen. Så om män ska sluta använda femininiteter som skällsord krävs det nog att kvinnor börjar gilla den typen av man som benämns som mes. Förändring i den saken kan inte endast riktas mot män och det är ju Sverige ett slående exempel på.

    SvaraSvara
     
  25. När det gäller att säkerställa sin egen överlevnad mot att vinna en kvinnas gunst på den tiden så är jag inte helt säker på att prio 1 har varit att säkerställa så lyckade resultat som möjligt när de jagade. Jag tror och misstänker att en hel del mord (även om begreppet inte fanns på den tiden) skedde INOM gruppen när män ville ha en specifik kvinna. Dvs genom att döda alfahannen så får man själv honor att befrukta. Genom att döda den som var bäst på att kasta spjut säkerställer man knappast gruppens överlevnad. Ändå har detta skett, och inte minst inom kungliga kretsar på medeltiden där välfungerande feodala samhällen (så bra det nu kunde vara i ett sånt system)inte har hindrat yngre brödrar att försöka döda sina egna fädrar eller brödrar.

    Frågan är hur Donovan förklarar ett sådant beteende.

    SvaraSvara
     
  26. @Maria: & @Mars:

    Hur tänker ni att kvinnliga hierarkier påverkar samhället?

    @Torstensson:

    Det är vi överens om. Är vi överens om att det förmodligen inte kommer hända att kvinnor börjar föredra den sortens män också? Attraktion är något liknande en känsla och även om den förstås påverkas av kulturen har jag svårt att se att feminister lyckas förändra vad kvinnor attraheras av.

    Jag har egentligen två problem med det. För det första att jag blir heligt förbannad av att se män som lider, särskilt när de blir lurade till lidandet. För det andra att jag inte tror vårt samhälle överlever om vi inte värderar konkurrens och ständig förbättring högre än vad vi gör. Att avmaskulinisera samhället är att döma det till döden.

    SvaraSvara
     
  27. @Torstensson:
    En av dygderna Donovan talar om är lojalitet. Ett av skälen är precis det du nämner. Det är mycket gynnsamt att bedöma andra män utifrån vilka tecken på lojalitet de visar upp. Inte bara för att de kan vända sig mot en, förstås, utan även för att det är viktigt att gruppen håller ihop och att ingen flyr när de behöver slåss tillsammans.

    Donovan, vad jag minns, skriver inte om det men i evolutionär tid bestod rimligtvis de flesta sådana grupper av män som var släkt med varandra och då är det evolutionärt nästan lika hjälpsamt att hjälpa sina bröder få avkommor som det är att kämpa för sin egen avkomma.

    SvaraSvara
     
  28. Vet att det inte har med disskussionen att göra. Som ni vet gillar jag Göran Persson, öven om jag är arg för att han sänkte lärarnas status. Här blir han imiterad av Göran Gabrielsson. Vad go han är. Vet att vi här har olika politiska åsikter i saker och respekterar de flestas åsikter (så hade nog Göran uttryckt det btw). Bara njut av detta. Notera att många i publiken inte riktigt vet om det är OK att skratta. Intressant ur ett alfahanne-perspektiv ändå.

    https://www.youtube.com/watch?v=GsOQifT9xNM

    ”Jag har förmågan att glömma snabbt”.

    SvaraSvara
     
  29. @Johan Grå: Det här får bli min sista rant…

    Min erfarenhet att jobba i ”platta” organisationer – dvs organisationer där den informella makten blivit viktigare, säger att behovet av konsensus är betydligt större, och straffet (dvs utfrysning) att bryta emot konsensus hårdare och mer konsekvent. Det syns ganska tydligt i kvinnodominerade organisationer – och det är även en trend i samhället i stort.

    SvaraSvara
     
  30. @Mars:

    Tack, jag har inte funderat över likheter mellan platta organisationer och kvinnlig hierarki förut. Det är helt klart en trend sedan länge att avskaffa hierarkier, åtminstone om man med hierarkier menar ledarskap. Jag ska tänka på det.

    SvaraSvara
     
  31. Konsensustänkandet som kännetecknar svenskarna är ju ett tecken på att Sverige är ett feminint land enligt Hofstede.

    SvaraSvara
     
  32. Det hela är väl rätt uppenart…

    1) Jag är tjej
    2) Jag har svårt att förstå termodynamikens andra sats, förtår inte hur man räknar ut entropiökningen när ett kallt och ett varmt medium landas, och det där med Maxwells demon förstår jag ingenting alls av. Matten gick ju inte så bra heller så jag klarar inte av att integrera ihop entropin vid varje enskilt ögonblick så jag kan få ihop hur många MJ det handlar om
    3) Det beror inte på MEJ, jag måste skylla på nån ANNAN!
    4) Det är patriarkatets fel, fysik är ett manligt system, jag är minsann inte dum, det är karlslokarnas fel.

    SvaraSvara
     
  33. @Ninni

    ”Patrialkalisk utdelning” är ett telefonnummer man får av farsan, eller annan manlig släkting. Man ringer det när man behöver en styrelsepost eller ett bra resultat på högskoleprovet.

    Att din man inte har det beror på att han är misstänkt könsförrädare. Han kommer få numret så snart han gjort något riktigt manligt, tex våldtagit.

    SvaraSvara
     
  34. Johan grå

    Där tror jag vi är något på spåret. En grupp definieras vad jag minns utifrån de gemensamma mål den gruppen har. Det är lättare att förlåta en i din primära grupp ta bruden du själv ville ha om du är beroende av personen för att överleva men framförallt också om du är släkt med honom. Det där köper jag. Men vi är idag inte lika extremt beroende av varandra så den eftertraktade sortens manlighet kvinnor åtror har bestått. Män har kunnat förskjuta sina intressen i tider då de själva ”fäller antiloper” men framförallt inte lever i sådana täta grupperingar där livet gick ut på att din konkurrent var behövlig. Kvinnor däremot har som jag ser det inte behövt ändra någon som helst inställning även i trygga samhällen och istället för att välja man utefter jaktegenskaper så väljer hon män utefter hur bra dom uppnår status utan att kasta spjut rätt. Så när män försöker frångå detta så blir dom besvikna över utebliven positiv respons från kvinnor. Så till syvende och sist så är det inte manlighet som är orsaken att män kallar varandra bögar, orsaken blir ju att kvinnor fortfarande definierar vad manligt är och bör. Bollen ligger hos kvinnorna.

    SvaraSvara
     
  35. Propaganda kallas det.

    Det som förvånar mig är hur folk bara köper skiten rakt av, utan någon som helst form av kritiskt tänkande…..

    SvaraSvara
     
  36. ”Produktionsförhållanden. Vi är alla bekanta med den genusmässiga arbetsfördelningen som ibland är mycket intrikat. /…/ Man bör dock lägga lika stor vikt vid de ekonomiska konsekvenserna av arbetets genusuppdelning, av att avkastningen av det sociala arbetet i alltför hög grad tillfaller männen. Detta diskuteras oftast i termer av ojämlika lönenivåer, men man måste också inse vikten av kapitalets genuspräglade karaktär. /…/ Att det är män och inte kvinnor som kontrollerar de större bolagen och de stora privata förmögenheterna är inte en statistisk tillfällighet utan en del av den sociala konstruktionen av maskuliniteten. Även om det låter osannolikt är ackumulationen av stora förmögenheter, genom genus sociala relationer, tätt sammanlänkad med reproduktionsarenan.”

    I ett globalt perspektiv är detta ju en enorm apex fallacy (ska jag nämna ordet post-kolonial här?)

    De flesta människor lever fortfarande i självhushållande system, och detta innebär naturligtvis en massa arbete – oavlönat arbete. Det finns inget kapital att fördela och inga löneskillnader, för systemen innehåller inga pengar.
    Bolag och förmögenheter är ju ytterst få människor förunnat att äga.
    Att diskutera kapitalfördelning och lönenivåer är ett jävla i-landsproblem för att tala klarspråk.

    Apropå den som skrev om antilopen, och den som skrev ”pengar, oavsett hur de tjänats”. Fick en vision av the bad guy som stannade hemma, och när nån kom med en nedlagd antilop, slog ner denne, tog antilopen och gick till kvinnorna och sa ”kolla HÄR då? Vad blir det till middag”…

    SvaraSvara
     
  37. @Johan Grå:

    Hur tänker ni att kvinnliga hierarkier påverkar samhället?

    Ofantligt många sätt. Det sluttande plan med fler och fler morallagar, Parti-party i riksdagen och medias icke-journalistik- pk-konsensus är väl de mest allvarliga konsekvenserna.

    I inledningen i detta inlägg står ”vissa delar saknades” så kommer fler delar. En del är: Jag har fått tag på material om den kvinnliga homosociala gemenskapen baksida, så det kommer komma mer om det i inlägg längre fram.

    @robjoh:
    Vilket faktiskt skrämmer mig.

    Du är inte ensam om att vara mörkrädd av detta. Överhuvudtaget är det ett kunskapsfall som är läskigt.

    Jag har nu följt 9 år grundskola. I första klass blev jag mer eller mindre osams med min sons lärare i en diskussion om pedagogiska metoder som används i matte. Jag fick noll gehör och bestämde mig när jag gick därifrån för att jag skulle vara hans mattelärare i praktiken för skolan skulle inte få sumpa hans möjligheter. Jag vet inte hur många gånger jag sagt åt honom ”Så där får du inte göra, du gör så här” under dessa nio år. När vi ser hans resultat jämfört med andra, så är jag glad att vi valde agera så.

    Min son är inte unik i detta, se t.ex:
    ”Resultaten från ämnesproven i årskurs 9 visar ett likartat mönster. De största skillnaderna i resultat finns i matematik där 39 procent av de med föräldrar med grundskoleutbildning inte uppnådde kravnivån. Motsvarande för elever med föräldrar med högst gymnasial utbildning var 23 procent och om minst en förälder hade eftergymnasialutbildning 10 procent.” Källa
    Se på det här

    Jag har någon annan källa i bakhuvudet, som jag inte kommer på på rak arm vilken. Det poppar upp sen. Den visade att klyftan mellan barn till föräldrar med eller utan högre utbildning ökat. Att ha föräldrar eller andra vuxna som kan lära barnen blir än mer avgörande när skolan inte fixar det dom är där för.

    Skrämmande är bara förnamnet. Jag är pissförbannad av detta.

    SvaraSvara
     
  38. @Erik:

    Ville bara att det inte är jag som tummat ner, så du inte tror jag tog illa vid. Jag har inget svar på den som är lämpligt att ta i ett offentligt forum. ;D

    Det är bra om du byter nick, så du inte förväxlas med Skribent-Erik. En siffra eller bokstav till räcker heltSmile

    SvaraSvara
     
  39. @robjoh:

    NU! kom jag på källan jag inte kom på vilken den var i min förra kommentar. Det var PISA, läsning rekommenderas! tex. (från PISA 2009):

    Det samlade intrycket, utifrån resultaten i PISA 2000 och 2009 är att Sve-
    rige inte längre intar en topposition när det gäller likvärdighet i skolsystemet. Med avseende på likvärdighetsaspekter är Sverige numera ett genomsnittsland. Denna relativa nedgång beror inte så mycket på att övriga länder kommit ikapp utan den främsta orsaken är att likvärdigheten i Sverige har försämrats under tidsperioden. Dels har skillnaderna mellan hög- och lågpresterande elever ökat, dels har skillnaderna mellan hög- och lågpresterande skolor ökat och dessutom har betydelsen av en elevs socioekonomiska bakgrund förstärkts. Sverige är ett av få länder där både de genomsnittliga resultaten och likvärdigheten försämrats samtidigt.

    .

    Svenska grundskoleelevers kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap har försämrats mellan 2000 och 2009. De lågpresterande eleverna har försämrat sina resultat mest i läsförståelse och naturvetenskap. I läsförståelse har även de högpresterande försämrat sina resultat, medan i naturvetenskap
    är resultatnivån oförändrad för de högst presterande eleverna. I matematik är nedgången mer jämnt fördelad. Inom samtliga tre ämnesområden har pojkarnas nedgång varit starkare än flickornas.

    .

    Ett ytterligare tema som rapporten lyfter fram är att arbetet i skolan blivit mer individualiserat. Tanken i styrdokumenten har varit att undervisningen skulle utformas utifrån elevernas olika erfarenheter, förutsättningar och behov. Enligt rapporten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” (Skolverket, 2009) visar en rad studier på att effekten istället blev ökad individualisering i form av eget arbete och en förskjutning av ansvar från lärare till elev och även från skola till hem.

    .

    När ett större ansvar läggs på elever och hem är det heller inte överraskande att betydelsen av elevernas socioekonomiska bakgrund för resultaten ökar. PISA 2009 visar att detta har skett.

    SvaraSvara
     
  40. @Ninni:

    Been there done that. Har en dotter som idag läser molekylärbiologi i Lund.

    Relativismens intåg på högskolan är väl förmodligen för att alla ska kunna få akademiska poäng, och om man inte klarar att gå tunga positivisktiska naturvetenskapliga utbildningar, då kan man ju i bästa Raewyn Connell-stil skylla på att sånt är patriakala dumheter.
    Låtsaskunskaps-samhället…

    SvaraSvara
     
  41. @Ninni:

    Ville bara påminna dig om att sekretessen för Nationella provet går ut den 30:e juni.

    SvaraSvara
     
  42. @Ninni:
    Det är väldigt skrämmande att 17% av eleverna är icke godkända inom matematik, ämnet som är grunden för vårt välstånd. Detta samtidigt som ett flertal skribenter i svensk media har sagt att matematik är onödigt. Frågan om det bara är skolans fel, eller om vi håller på att skapa en kultur där kunskap föraktas. Har vi blivit så historielösa att vi inte ens förstår var vårt välstånd kommer ifrån?

    SvaraSvara
     
  43. Den som anser mäns överlägsna fysiska styrka är ett problem generellt behöver jobba med sin penisavund.

    Vilken borde vara relativt ny för henne.

    Förövrigt har jag sett mycket snack om maskulina hegemonier, men borde inte hegemonier bäst användas när kvinnor och kvinnligt ska beskrivas då de generellt anses mer kollektiva och lättare att generalisera?

    Jag såg att du nämde omskrivningen av just det i slutet av inlägget, men är det vedertaget i genusvetenskapen?

    SvaraSvara
     
  44. @robjoh:

    ”Frågan om det bara är skolans fel, eller om vi håller på att skapa en kultur där kunskap föraktas. Har vi blivit så historielösa att vi inte ens förstår var vårt välstånd kommer ifrån?”

    Bägge de svaren är korrekta. Det är en samverkan där det inte räcker med en enskild faktor utan effekten syns snarare enbart när flera olika villkor samtidigt är uppfyllda.

    SvaraSvara
     
  45. @robjoh:

    Frågan om det bara är skolans fel, eller om vi håller på att skapa en kultur där kunskap föraktas. Har vi blivit så historielösa att vi inte ens förstår var vårt välstånd kommer ifrån?

    Det är inte bara skolans fel och det är absolut ingen fråga utan ett konstaterande. Vi är så historielösa att vi inte förstår var vårt välstånd kommer ifrån. Lyssna på debatten, de flesta framträdande röster i den politiska debatten undviker att ens tala om att välstånd är något som hela tiden skapas och beter sig istället som att det är något vi byggt en för alla och inte längre behöver kämpa för.

    SvaraSvara
     
  46. Pingback: Postmodernism for Dummies. | snurrigtdotcom

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting