Inledning
Som avslöjades i föregående inlägg i denna granskning av feminismens och genusvetenskapens bibliotek är det nu dags att syna Yvonne Hirdman och hennes Genus – om det stabilas föränderliga form i sömmarna.
Yvonne Hirdman, född 1943, är professor i samtidshistoria vid Södertörns högskola och professor i historia vid Stockholms universitet. Hon är en av de personer som haft mycket stort inflytande på den väg Sverige vandrat i de frågor denna blogg hanterar, då hennes genusteorier fick genomslag med Maktutredningen, där hon var en av ledamöterna. Vid en sökning på riksdagens hemsida gav ”Hirdman, Y” 59 träffar. Hirdman är ”mamma” till begreppen ”genussystemet”, ”genuskontrakt” och ”könsmaktsordning”.
Förutom att Genus – om det stabilas föränderliga form (2001) används som kurslitteratur för studier i genusvetenskap och som källa i en mängd riksdagsdokument, senast (som jag kunde hitta) 2011 i Statens offentliga utredning SOU 2011:6 .
Behandlingen av boken kommer delas upp i två inlägg, dels för att den är viktig då den påverkat så mycket, dels för att den är, som bloggaren Genusföljaren säger, är ”Ena märkliger en boker!”
I denna bok blir det tydligt var ord som ”patriarkat”, ”under/överordning” m.m. har sin grund. Det är tacksamt, för det gör det lätt att visa att detta är tokerier som saknar stöd, åtminstonde i dagens Sverige.
Hirdmans genusteori
Enligt Hirdmans teori bygger genussystemet på två principer, könens isärhållande och manlig överordning.
Isärhållandet innebär att män och kvinnor och det som är manligt respektive kvinnligt hålls isär och ses som varandras motsatser. Det medför att kvinnor och män finns på olika arenor i samhället, både horisontalt på olika nivåer och vertikalt i olika sektorer. Uppdelningen mellan könen på arbetsmarknaden är ett exempel på detta, där kvinnor och män dominerar i olika sektorer (t.ex. vård respektive teknik) och på olika nivåer (t.ex. personal- respektive direktörsskiktet).
Den manliga överordningen och hierarkin yttrar sig bl.a. i att det män gör betraktas som mer värdefullt. Därtill tjänar män mer, har mer makt än kvinnor och betraktas som norm, medan kvinnor ses som undantag och som avvikande. Dessa könsmönster skapas och upprätthålls både på det personliga planet och strukturella planet av såväl kvinnor som män. Hirdman menar att könen hålls isär av samhället och det är det som skapar skillnader mellan män och kvinnor.
Hennes inställning till biologiska faktorer och forskning framgår av följande citat (Understruken text är kursiverad i original):
Utan att gå in i detta laddade område räcker det med att säga, att själva grundförståelsen av vad som är manligt och kvinnligt alltjämt dominerar spekulationerna kring denna forskning – det är bara byggstenarna som tycks bli allt mindre, alltmer sofistikerade. Det som styr tolkandet av de eventuella avvikelser som vissa hjärnor kan uppvisa är alltjämt dessa gamla genusstereotyper. Och själva grundantagandet att det finns könsskillnad som kan förklara genusskillnaderna kvarstår, dvs. att man ska hitta ovedersägliga biologiska skillnader mellan kön som måste leda till deras olika sätt att vara, vilka därmed förklarar de sociala, politiska, ekonomiska skillnader mellan könen vi ser i dag.
Frekvent förekommande inom denna litteratur är att avfärda biologisk forskning med att försöka vifta bort det med en översittarton, typ: ”Tsss … det där har man försökt med länge, man har haft fel hela tiden.”.
För mig som är naturvetare i grunden så är det enbart skrattretande, för det visar blott att man inte begriper naturvetenskap. Men kanske inte alla ser det uppenbart tragikomiska i ett sådant taktiskt försök att svepa bort den biologiska forskningen, så jag tänkte orda lite om detta.
De naturvetenskapliga disciplinernas utveckling följer ett mönster:
1. Det inleds genom en observation, här att män och kvinnor beter sig lite olika.
2. Man formulerar en tes som skulle kunna förklara observationen.
3. Man provar tesen, och
4a. om förklaringsmodellen inte håller formulerar man en ny tes (dvs. tillbaka till steg 2), eller
4b. om tesen håller blir den en provisorisk sanning.
5. Dyker det upp anomalier som omkullkastar den provisoriska sanningen tvingas man återigen tillbaka till steg 2.
Det är helt i sin ordning att man ”haft fel förr”. Det är så det fungerar, det är så det ska fungera. Och så utvecklas kunskapen till att bli allt mer korrekt och allt mer detaljerad.
Historieförvanskning
Hirdmans tar avstamp i en samling (som hon kallar zappversion) på 17 utdrag ur texter som spänner över en tidrymd på ca 2000 år. Hon fortsätter sen i boken att ge textcitat som ska visa på att kvinnan sågs som något sämre (dvs. defekt och korkad) och hon var och är underordnad.
Av erfarenhet så vet jag hur människor som Hirdman brukar agera, de väljer ut de fakta som passar deras tes, s.k. cherry picking, en mycket välanvänd metod. Då mitt intresse för historia ligger långt ner på minusskalan, så har jag själv ingen möjlighet att bedöma huruvida hennes citat i boken är representativa för tidens syn på kvinnor och kvinnors situation. Men vad har man vänner till om inte att förlita sig till deras hjälp? Så jag mailade en vän, Dick Wase, som är historiker och frågade om detta.
Så här löd hans svar:
Ja, feministerna är väldigt bra på detta med Cherry picking. Ofta plockar de inte bara rätt texter, utan texter ur större sammanhang. Jag har läst den medeltida nunnan Hildegard av Bingen[se Hirdman s. 24] användas för att understryka mannens brutalitet, men texten är egentligen en sensuell beskrivning av älskogen mellan man och – som det förutsattes på medeltiden och som moderna undersökningar bekräftar att många kvinnor tycker om att vara sexuellt – en ”submissive” kvinna.
Jag bad honom om något jag kunde använda till detta inlägg och fick ett dokument på 161 sidor!
Hirdmans formelsamling – relationen mellan könen
Efter denna förvanskning av det historiska så försöker Hirdman åskådliggöra hur våra könsroller och genussystemet utvecklats med att antal ”formler”. Här inleder hon med att erkänna ”cherry-pickingen” (min emfas):
Jag skulle vilja påstå att det bara finns tre melodier som spelar på temat Hon – lätt igenkänneliga i genusdiskursens brus. Att melodierna kan fraseras, spelas på olika instrument, sjungas, ingå i kör eller hur vi nu ska uttrycka att de historiska formerna är oändligt varierande, det är en annan sak. Nu är det renodlingen det handlar om. Då kan det stereotypa tänkandet kring könen rentav komprimeras till ett slags formler – för att ännu mer understryka att det jag skriver om handlar om förenkling, renodling.
I Hirdmans formelsamling ingår fem formler och jag börjar med de tre som handlar om relationen mellan könen. A står för mannen, icke-a, a och B för kvinnan. Utvecklingen av kvinnans könsroll som Hirdman redovisar kan åskådliggöras på följande vis (s. 27–46):
A – icke A –> A – a –> A – B
Icke A är icke närvarande, omtalas inte.
Kvinnan a ”är en ofullgången man. a är inte riktigt färdigbakad. a är ett måndagsexemplar. Ett slags maskinfel har uppstått. Det fattas något.” (s. 29)
Då är det dags att fråga, har hon stöd för att detta? Här är det lämpligt att lägga in ett citat från det dokument jag fick av Dick Wase (citatet återfinnes även på nätet):
Women have received from the gods the same ability to reason that men have. We men employ reasoning in our relations with others and so far as possible in everything we do, whether it is good or bad, or noble or shameful. Likewise women have the same senses as men, sight, hearing, smell, and all the rest. Likewise each has the same parts of the body, and neither sex has more than the other.
Naturligtvis är det för en historiker en lätt sak att plocka citat, om en verklighet vi inte upplevt, som ger sken av en total misogyni. Som hon säger: ”Nu är det renodlingen det handlar om.” Men vem tjänar på denna ”renodling” förutom de som gjort ideologin till sitt levebröd? Är det något gott att förleda kvinnor och män att tro på denna ”renodling”?
Kvinnan B ”är betoningen av det totalt åtskiljande, det särskiljande. Det är som att säga – vilket ju också görs – att män är som hundar och kvinnor som katter. Här handlar det således inte om en sort i olika variationer. Här handlar det om två helt olika arter.” (s. 36)
Vad beror detta på? Vår kommunikation är sådan. Vi pratar inte om det som är gemensamt och/eller självklart, utan det som skiljer. Om vi skulle beskriva en tall och en björk, så skulle vi prata om barr och blad. Vi skulle inte tala om att båda har stam och växer upp från marken på grund av att ett frö grott där.
Män och kvinnor är, på gruppnivå, olika. I vilka avseenden och till vilken grad det beror på det Toril Moi benämner levd erfarenhet och i vilka avseenden och till vilken grad det beror på biologiska faktorer finns det ingen som vet.
Att kvinnans könsroll ändrats radikalt under vår nutidshistoria, det är det väl få av oss som bestrider? Och våra stereotyper och normer formas av vad vi gör, så visst ligger det något i det Hirdman säger. (Det jag inte håller med om är att kvinnan varit underordnad/förtryckt/missgynnad och mannen varit överordnad/förtryckare/privilegierad. Det är ren och skär lögn, vilket jag tänker visa längre fram.)
Vad har drivit på denna utveckling av kvinnans könsroll? Feminister brukar ju vara bra på att klappa sig själva på axeln för denna utveckling. Så låt oss titta på vad Hirdman skriver (s. 107–108, min emfas):
Ja, om vi ser på dessa två stora, dramatiska ”krafter” som närmast parallellt börjar verka i de västerländska samhällena under 1700-talet, så ser vi onekligen att den kapitalistiska ordningen och den demokratiska tanken båda i sina inneboende logiker inte bara tillåter, utan rentav uppmuntrar och skapar ett insläpp av kvinnor inom sina områden på ett närmast ”mekaniskt” sätt.
Precis så! Tack vare dessa två ”krafter”, som Hirdman kallar integrerande logiker – tillsammans med att arbetsbördan för att sköta ett hem minskade på grund av färre barn och tekniska hjälpmedel i hushållet, samt att arbetsmarknaden i synnerhet under 1900-talet blivit mindre fysiskt krävande – har kvinnor kunnat(eller velat?) inta platser som tidigare inte hade varit tillgängliga.
När feminister tar åt sig äran för allt mellan himmel och jord för vad som hänt för kvinnor så är det inget annat än segraren som skriver historien.
Särhållning
Hirdmans teori angående genussystemet är att kvinnor och män har olika rum och hålls isär och att det gör att vi blir olika.
Eller ta det exempel som August Bebel en gång använde i dåtidens ständiga diskussion om vad som spelade en roll för utfallet, arv eller miljö: plantera en tulpanlök på husets nordliga baksida, i dålig jord och utan att vattna den. Plantera en annan på husets framsida, i god, mullrik jord, där solen lyser och där den kärleksfullt bevattnas. Gissa sen blomma som blev kraftigast och vackrast.
(s. 92)
Som jag tidigar sa, så håller jag med om att kvinnor och män delvis lever i olika världar, och därför har lite olika levd erfarenhet. Det jag inte håller med om är hur och varför denna särhållning finns, inte heller hur denna särhållning ”bevakas” vilket jag tänker återkomma till i ett senare inlägg.
Hirdman menar att särhållning leder till eller skapar olikhet. Det ger en hel hög med oförklarade anomalier såsom transpersoner, pojkflickor, David Reimer och hans likar. Dessa anomalier, anser jag, omkullkastar hennes teorier.
Jag menar: Medfödda biologiska skillnader på gruppnivå finns. Vi söker oss, redan från barnsben, till människor som är lika oss själva varvid indelningen uppstår. Det medför två saker:
1. De som på individnivå avviker från den grupp de förväntas tillhöra hamnar i en situation, vilket jag av egen erfarenhet kan intyga, som bäst kan liknas vid att leva med för små skor och felsydd kostym. Detta oavsett om man biologiskt är man eller kvinna.
2. Detta att vi lever i olika världar, med en genusvetenskaplig term den homosociala gemenskapen, leder till olika levd erfarenhet och att det sociala förstärker så de biologiskt medfödda skillnaderna.
I denna teoribildning får anomalierna plats.
Hirdmans formelsamling – Männen
De två formler som hanterar mäns integrering med varandra i Hirdmans formelsamling är A – A och ”A” / (A – A)
A – A är alltså den manliga homosociala gemenskapen, hur män interagerar med varandra.
Historien om maskulinum är emellertid ännu bara i början, forskning pågår och jag kan inte på samma enkla sätt illustrera den historien som jag gjorde ovan, om kvinnornas 1800-tal.
(s. 122)
Det är värre än så, den är inte ”bara i början”, den som finns är totalt verklighetsfrånvänd. Varför? Den bygger på projicering!
Det finns inom forskningen idag en förståelse av att sådana enkönade situationer är idealiska för produktion av genus. Ju mer vi är tillsammans desto mer formar vi ett slags idealtypisk Man eller Kvinna, ett slags genusrepresentanter som vi förhåller oss till. Det gäller kvinnor såväl som män.
(s. 58)
Det gäller för kvinnor, men endast i begränsad omfattning män. Jag har tidigare skrivit om kollektivism och individualism. Hur fungerar spelreglerna för den manliga sociala gemenskapen?
Signaturen Heat beskriver den manliga homosociala gemenskapen poetiskt på följande sätt:
Jag tycker inte jag är ”normativ” på något vis och jag tror ändå inte många män uppfattar sig så heller, snarare som öar.
Manlig homosocial gemenskap är en individbaserad hierarkisk ordning, där den hierarkiska ordningen avgörs dels av vad som attraherar kvinnor och dels av kompetens och prestation. Man beundrar oftast personer som befinner sig högre upp i denna hierarki. Under tonåren finns det en hel del ”hierarkisk jakt”, där unga män tuppar sig, i övrigt har man ett relativt avslappnat förhållningssätt där man i hög grad tillåter varandra att vara de individer man är. Passar man inte ihop som individer så umgås man inte, inte mer med det, liksom. Man umgås kring sak och intresse, t.ex. schack eller politik, inte på grund av gemensamt kön.
Det Hirdman och genusvetenskapen i stort gör är att tolka män och manlig homosocial gemenskap utifrån spelregler gällande för kvinnor och kvinnlig homosocial gemenskap. Det är alltså projicering. Det är som att döma i en fotbollsmatch efter regler för tennis. Det är en effekt av att genusvetenskapen (nästan) uteslutande bedrivs av kvinnor. Det är alltså en yrkeskår som har en mer eller mindre gemensam levd erfarenhet, vilken medför en helt skev tolkning av så väl situationer som forskningsresultat.
Jag är medveten om att detta är något jag ”bara” påstår och problemet är att denna forskning, mig veterligen, inte finns. I slutet av denna serie om genusvetenskapens bibliotek kommer några titlar som är från genusvetenskaplig forskning, som kommer att ge mer ”kött på benen” till denna kritik av genusvetenskapen. Efter dessa titlar skall jag gå in på deras kritiska maskulinitetsstudier (som jag redan tjuvkikat på) och kommer då kunna ge ytterligare kött på benen. Till dess får ni nöja er med detta påstående.
På tal om att bara påstå, så är det just vad Hirdman gör rakt igenom denna bok. Stöd för sina påståenden är inget hon verkar anse sig behöva.
Låt oss titta på några sådana angående formeln A – A: (s. 57)
Jag talar om den kanske viktigaste manlighetsfabriken – den som uppstår i de homosociala situationerna, den där män är tillsammans med andra män. Vi får en A – A-formel.
Det är män som gör kvinnor, som vi såg ovan. Det är inte kvinnor som gör män. Återigen ser vi asymmetrin mellan könen.
Trots jag läst boken flera gånger, så vet jag inte vad hon syftar på med ”som vi såg ovan”, för jag har inte sett något stöd för det påståendet. Hon har däremot påstått det tidigare och försökt underbygga det genom att cherry-picka från vår historia.
”A”/(A-A) (= formeln för beräkning av genusgalenskapen? 
)
Att göra maskulinum är också något man gör ihop. En akt av kollektiv manlighetsförstärkning. Också de måste ha en osynlig blick att förhålla sig till. Men inte är det någon ”superkvinna” som betraktar dem med beundran inför detta energiska formerande. Nej, också här är det ett slags super-maskulinum som svävar omkring när de förmerar/förmanligar sig i sina enskilda rum. Det är nu vi börjar närma oss den ”verklige” A kanske man kan säga. Det handlar om Man i förhållande till Man som båda förhåller sig till den manliga normen = ”A”:
”A”
———–
A – ADetta ser besvärligt ut. Det är det också. Vi närmar oss det som är så svårt att vetenskapligt greppa.
(s. 58)
Ska man skratta eller gråta? Jag kan förstå att det är så ”svårt att vetenskapligt greppa”, för det är verklighetsfrånvänt nonsens. Kvinnor gifter upp sig, kvinnor premierar vissa beteenden hos män, kvinnor lämnar den man som blir arbetslös. Att ”gå hem hos kvinnor” är oftast den heterosexuella mannens mål, dvs. ”A”. Det målet är olika viktigt på individnivå.
Tillfälligt avbrott
Som jag skrev i inledningen är detta inlägg delat på två. Det beror dels på att jag vill ha en rimlig längd på mina inlägg, men framförallt är det lekdags nu. Nu ska vi leka gissningsleken.
I denna del är det två rubriker som börjar med ”Hirdmans formelsamling –”. Nästa inlägg, som är (mer eller mindre) färdigskrivet, börjar med ännu en sådan rubrik. Frågan är, vad står efter ”–”? Kan ni gissa?
Detta är Kanonbra Ninni! Jag har ju läst boken (det mesta iaf) och att plocka ut de viktiga delarna ur den tjocka soppa som Hirdman prackar på läsaren är en stor bedrift. Det är lustigt du utgår från begreppet Hirdmans formelsamling för formelsamling i fantasy är en tjock bok från vilken trollkarlar memorerar besvärjelser. Det jag ser framför mig är snarare en receptsamling för allting som skall röras ner i en häxkittel och skapa något riktigt äckligt hon skall köra ner i halsen på folk.
Tack för att du orkar plöja igenom det sk genusvetenskapliga biblioteket med kritiska ögon. Intressant läsning!
Hirdman verkar använda sig av ”formler” för att verka mera vetenskaplig, för mig verkar de som fullständig rappakalja, eller ska t ex ”A”/A-A läsas som att den manliga normen står över den manliga homosociala gemenskapen, A-A? (Matematiskt torde detta läsas som Den manliga normen delat med En man minus En man, vilket blir noll och alltså är ”ekvationen” olöslig.) Ingen matematisk formel alltså, utan en illustration som ger sken av matematisk formel? Förvirrande att kalla detta för formler. Formeln för genusgalenskap är mera korrekt…
Är det boolesk algebra som hon försöker ge sig på?
Jag har bara skummat igenom texten men den första tanken som slog mig var ”våldtäkt av vetenskap”.
Ska man skratta eller gråta?
Jag läste boken i början av att jag och Ninni började ha en riktig dialog med varandra (vi diskuterar en hel del bakom kulisserna), jag bad helt enkelt Ninni om några tips på genuslitteratur och fick en hel lista, och Hirdmans Genus – Det stabilas föränderliga form var det första jag lyckades hitta på biblioteket (jag har absolut ingen lust att betala för att läsa genusitiska texter, egentligen borde jag skicka en räkning till HIrdman för att jag plågat mig igenom hennes bok). När jag först bläddrade i boken och såg ”formlerna” tänkte jag, att, hm, kanske ändå att det förekommer något slags systematiskt och logiskt tänkande här. Men … den villfarelsen blev kortvarig, för precis som Susanna påpekar så är formlerna rent och skärt dekorativt krimskrams som skall förmedla ett intryck logiskt tänkande och analytiskt formulerade teser. Men det är ren och skär dynga från början till slut. Och … det enklaste är väl att jag helt enkelt återger (lite redigerat) vad jag sa till Ninni i ett mail efter att jag börjat läsa eländet:
Avslutningsvis kan jag bara konstatera att jag inte bara tycker synd om Ninni som plöjer igenom all denna smörja, jag har också börjat hysa en motvillig beundran för hennes förmåga (till skillnad från min beundran av henne som sexobjekt, den har varit allestädes närvarande
) att rationellt dissekera träcket.
Är det nu man skall skriva att man tycker att den är ett mästerverk och att man äntligen förstår den feministiska grundiden till Könsmaktsordningen?
Att det är först i denna bok som man äntligen hittar de ”hårda” validerbara bevisen på att radikalfeministerna har rätt?
Eller kanske inte!
Har 2 fulla sidor med klotter och memmo från min läsning av Hirdmanns bok. Skall bara sätta ihop det, så skall jag skicka det till Ninni och se om hon tycker att det duger som ”gäst-recenssion/reflektion”
MVH
H
En fråga Ninni: Försöker Hirdmann förklara hur hennes ”subtraktion” och ”division” ska uttolkas, eller är det upp till läsaren?
Bra skrivet förresten! Även jag är naturvetare, och har synnerligen svårt att förstå hur teorier kan anses sanna utan bevis…
Mycket intressant sammanfattning. Här kommer några små notiser:
Här skulle naturligtvis en matematiker som Tanja kommentera men jag kan göra det istället. Jag har visserligen ingen doktorsgrad i matematik men i alla fall en universitetsexamen. Yvonne Hirdman däremot missade nog alla mattelektioner sedan lekis. Möjligen har hon kikat lite i ”Hej matematik” och sett lite symboler från mängdläran som hon skrivit av. Jag skall göra den matematiska analysen kortfattad av det enkla skälet att det inte finns några formler att analysera. Antingen har du Ninni utelämnat några väsentliga delar i beskrivningen av formlerna. Förklarar hon t.ex. om hon använder vanliga matematiska symboler på deras standardiserade sätt? De säger ingenting meningsfullt i sin nuvarande utformning i vart fall. Den andra A – A är dessutom alltid noll om strecket är ett minustecken vilket de bör vara om det skall föreställa en formel. Något som Anna redan konstaterat. Observera att det inte är en ekvation dock eftersom likhetstecken saknas. Som grädden på moset gör detta att den sista formeln är omöjlig eftersom den alltid ger division med noll vilket inte är tillåtet. 100% okvalificerad nonsens således. Att sånt här tillåts på högskolor är direkt vetenskapsfientligt.
Stereotyp är en term som dyker upp i de här sammanhangen och som förutsätts vara ett negativt begrepp. Jag lutar allt mer åt att stereotyp inte egentligen är något problematiskt. Stereotyp är en slags renodlad variant vi har i vårt tänkande för att snabbt hitta skillnader mellan t.ex. olika kön, olika mat, olika människogrupper. Negativt blir det enbart om vi menar att någon medlem av en stereotyp är sämre än en annan. Annars tycker jag stereotyp är ungefär detsamma som förenkling. I princip kan man säga att om jag t.ex. snabbt identifierar en rollkaraktär i en film som varande man så är han förmodligen sterotypt skildrad. Annars hade jag inte sett att det var en man. Är det per automatik fel? Nej, säger jag.
Tulpanexemplet är larvigt eftersom hon planterar samma tulpantyp på båda sidor. Men om hon hade planterat en gul på ena sidan och en röd på andra så hade de med största sannolikhet växt upp till att bli just de färgerna även om den ena hade blivit finare på grund av mer sol. Biologin sätter vissa fasta ramar för miljön att verka inom. Att inte se det är feminismens mest avgörande blindhet. Den blinda fläck som diskvalificerar den som vetenskap.
Ser fram emot fortsättningen.
@Kjell & @Adam Bek:
Nej, Ninni har inte utelämnat något med avseende på ”formlerna”. Jag ser för den heller inte att Hirdman på något vis använder sig av någon form av ”minus”, utan att det helt enkelt handlar om ett ”streck” (vilket jag vill minnas att det slarvas med typografiskt, då hon inkonsekvent växlar mellan streck av olika längd. Den typ av detaljer jag uppmärksammar pga min bakgrund.) Hur som helst, jag tror att ”minuset” helt enkelt är menat att tolkas som att det skiljer två olika ändpunkter åt. Läs det som ”kontra” eller, på svengelska, ”vs”.
Sen kan man ju fråga sig vad hon menar med ”divisionen”. Om jag minns rätt förekommer det bara på denna enda plats i boken. Jag tror hennes avsikt bara är att skildra ett trepunktsförhållande, där ”normen” är en punkt som är ”kontra” (Man ”kontra” Man), i en typ av triangel.
Att hon inte förklarar sin användning av typografin och symbolerna i sina formler, förutom själva bokstäverna, skvallrar om vilken sopa hon faktiskt är. Man kan inte förstå en formel om man inte förstår alla ingående symboler i den. Men det är väl en alltför enkel sanning för att omfattas av en genusit.
Utifrån det du beskriver Dolf så är det inte några formler, ekvationer eller liknande alls således. Eller har vi någon matteexpert här som kan bekräfta att jag har rätt när jag säger att exempelvis ”kontra” inte är ett matematiskt begrepp?
Då är Hirdmans bokstavsuppställningar någon slags ”illustrationer” vilket är en helt annan sak. De används, antar jag, för att illustrera sentenser i texten och går inte att generalisera vliket annars är poängen med fysikaliska och ekonomiska formler och ekvationer t.ex. Det är generaliserbarheten som är den stora nyttan. En illustration är något helt trivialt som saknar vetenskapligt värde i sig självt.
Kjejsarens nya kläder i lånta fjädrar är tydligen Hirdmans gebit.
Kjell och Adam Bek:
”Formler” är inte mitt påhitt, det är Hirdmans.
Hur dessa ska tolkas och förstås är mycket, mycket vagt. Det är, som jag ser det, ett retoriskt knep för att det ska låta avancerat och väl genomtänkt.
Men detta är bara första del-inlägget av två. För problemet är egentligen inte att hon kallar detta formler, det är bara ett ord. Problemet är av en helt annan karaktär, vilket kommer i nästa del.
@Erik:
Detta är Kanonbra Ninni! Jag har ju läst boken (det mesta iaf) och att plocka ut de viktiga delarna ur den tjocka soppa som Hirdman prackar på läsaren är en stor bedrift.
Tack. Jag och Dolf har bestämt att jag ska skicka räkningen för färgning av alla de gråa hår jag fick på kuppen till Hirdman.
När jag läser så har jag smartluren och antecknar sidonummer och tanke i. och sen Skickar jag anteckningen till min mail. Med alla andra böcker har jag kunnat ta anteckningarna direkt, scanna in citat jag vill ha och omvandla till ett inlägg.
Det gick inte med denna, för det fanns ingen röd tråd som gick från pärm till pärm. Hon hoppar, har retoriska utspel och förakt inblandat överallt.
Så jag skrev ut mina anteckningar(11 sidor!), tog en sax och klippte varje anteckning för sig. Sen sorterade jag som kortlek i högar, sen kunde det bli ett inlägg
Det är lustigt du utgår från begreppet Hirdmans formelsamling för formelsamling i fantasy är en tjock bok från vilken trollkarlar memorerar besvärjelser.
Jag har en bok kvar sen gymnasiet, en Ma, Fy, Ke-formelsamling. Det är vad formelsamling är för mig
@Ninni:
Egentligen skall jag väl bärga mig till nästa del men jag blir så ivrig…
Nej, jag förstod att det var Hirdman och inte du Ninni som kallade det ”formler”. Det är vetenskaplig text vi talar om och då är ordet ”formel” sannerligen mer än ett ord. Det är vetenskapligt oärligt att ställa upp en formel som ett retoriskt knep. Det är precis som jag antydde ovan att använda lånta fjädrar. Att missbruka beteckningssätt från andra väletablerade vetenskaper för att ge ett vetenskapligt skimmer åt sina egna irrläror. Vi kan jämföra med en del New Age-läror som använder mumbojumboresonemang med ord hämtade från t.ex. kvantfysik. Stor varningstriangel med andra ord.
Jag tror Wikipedia har en relevant artikel om formler av Hirdmans typ:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Trollformel
@Adam Bek:
Förstår din tanke, och håller med. Men en sak tycker jag är betydligt värre. Hon missbrukar sin position som historiker när hon cherry-pickar historiska citat. Det är riktigt j*la illa!
D = Daniel
G = Gud
JB = Justin Bieber.
S = Satan.
(D == G) && (JB != D) -> JB == S.
Genom att på förhand bestämma att jag är Gud och att jag inte är Justin Bieber, så har jag med min ”formel” lyckats ”bevisa” att Justin Bieber är Satan.
Så låt det regna genusmiljoner av skattepengar över mig och min ”forskning”
@Daniel:
Nu är du snubblande nära lösningen på gissningsleken
@dolf:
Först avslöjar du vår relation (vi diskuterar en hel del bakom kulisserna), sen sprider du rykten om mig (till skillnad från min beundran av henne som sexobjekt, den har varit allestädes närvarande). Du funderar inte på vilka konsekvenser detta kan få för mig? Fy dig!
( 
)
@Adam Bek:
Nä, det är inte formler i någon matematisk kontext. Trodde jag klargjorde det. Hänger du inte upp dig lite väl mycket på ordet i sig nu? Man kan väl ha symboliska formler om man vill utan att de har en matematisk karaktär.
Hirdmans formler är hur som helst bara trams.
@Ninni: Skyll dig själv
Och trösta dig med att det kunde vart värre, tänk om jag sagt sanningen.
@dolf: Jag asgarvar bara av det du säger, och min enda tanke är hela tiden ”Det måste vara ett skämt… den här boken tas väl inte seriöst av någon?” … Men eftersom det finns ett behov av att kritisera den antar jag att många tar den seriöst och det är skrämmande. Och ungefär där skrattar jag inte mer.
@Adam Bek: Jag blev nyfiken bara… vilken matte är det som man läser på universiteten? Som du läst alltså.
@Adam Bek: Haha, dagens roligaste!
@Daniel:
Jag tror dessutom att JB == YH
Varvid: S == JB == YH
PS och OT:
Varför använder du ’==’ och ’&&’ istället för ’=’ och ’&’?
Bara nyfiken; programmeringsspråksinfluens?
@Ninni:
”Nu är du snubblande nära lösningen på gissningsleken”
Öhhhh ehhhh….Justin Bieber?
Du måste förlåta mig, min tidigare uppvisning i pseudovetenskapligt trams (dvs genustänk) har helt och hållet tömt mina intellektuella resurser.
@Adam Bek:
”Varför använder du ‘==’ och ‘&&’ istället för ‘=’ och ‘&’?
Bara nyfiken; programmeringsspråksinfluens?”
Jag hade tänkt att skriva en massa trams med boolesk algebra, man jag vet inte hur fasen man får fram alla symbolerna.
Så då gjorde jag det lätt för mig och skrev påståenden mha C liknande syntax (är programmerare).
while (genus != vetenskap) //Evighetsloop
{
printf(”Go Gudrun!\n”);
}
@Dolf:
Vi är nog rörande överens. Jag har bara hittat på ett ovanligt långrandigt sätt att kalla hennes ”formler” för trams.
Kanske vill jag leka lite Sokal och avslöja postmodernismens irriterande benägenhet att apa efter mer rejäla vetenskapers läten.
@Mariel:
Jag antar att man kan läsa den mesta typ av matte på universitet. Jag läste Analys, Algebra, Kombinatorik, Statistik och Logik. Till skillnad från tekniska högskolor är det matematiken i sig som är undervisningens kärna. Jag skulle tro att fokus ligger mer på bevisföring och teori än på tillämpbarhet även om många exempel refererade till deras användning inom ekonomi, statistik och naturvetenskap. Dock har jag inte arbetat i ett yrke där kunskaperna kommit till någon större användning så numera är jag rätt rostig.
@Daniel:
Aha, som jag misstänkte.
Nä, den loopen kommer aldrig att stanna, helt säkert.
@Daniel:
”Genom att på förhand bestämma” tangerar lösningen
@Adam Bek: Okej. Jag läste bara på gymnasiet, matte A till E + diskret (och är också ringrostig minst sagt)… det jag funderar på om är om någon av din matte är detsamma som min matte
@Mariel: Ja diskret matematik ska man inte skylta med…
@Mariel:
Hur menar du? Universitetsmatten är en fortsättning på gymnasiematten kan man väl säga. När jag gick i skolan hette det inte A till E o.s.v. så jag vet inte om det skiljer. Men matte är ju ett särdeles oföränderligt ämne (bortsett från de pedagogiska metoderna) så jag kan inte tänka mig att det är några stora skillnader. Man lär väl få ta sig upp till doktorsgrad innan man är i närheten av områden som är någorlunda nya och moderna gissar jag.
@Adam Bek: Okej, men om det är en fortsättning så är det ju inte exakt samma.
Eller ja, samma men mer utvecklat.
Btw Ninni..
Jag håller med dig om allt förutom just det här med kön. Jag skiljer på biologiskt kön, känslomässigt kön och socialt kön. Och framförallt så handlar genus nu för tiden om det sociala könet.
Du skriver
Transsexuella ser jag som att de har ett annat känslomässigt kön än det biologiska. De känner sig tex. som en kvinna i en mans kropp. Jag vet att många inte håller med mig om betydelsen av det känslomässiga könet men jag tror det betyder mer än de tror.
Pojkflickor ser jag som att det sociala könet är annat än vad som förväntas i förhållande till det biologiska, men Kan också vara att man känner sig mer som ”pojke” på riktigt, men då är man nära på att bli transsexuell, dvs. annat biologiskt kön, men inte helt.
Tex. så är jag kvinna utåt sett och jag känner mig som det. Biologiskt och känslomässigt kön i fas skulle jag säga. Men genus ( det socialt konstruerade könet) gör att jag ibland kan bete mig pojkaktigt eller flickaktigt beroende på hur kulturen är. Tex. om jag har på mig ett par jeans idag så är det ingen som höjer på ögonbrynen och folk uppfattar mig fortfarande som flickaktig (genus-könet
) men om jag hade gjort det under den perioden enbart pojkar hade det så hade de tyckt att jag varit pojkaktig (genus-könet 
). Men det exemplet funkar bara om jag är uppväxt i dagens samhälle och skulle åka i en tidsmaskin över dagen bakåt, och inte från bakåt till fram. 
Och min teori funkar också bra ihop med anomalier.
@Mariel:
och man skrattar ännu mindre när man betänker att författaren är en av arkitekterna bakom dagens offentliga feminism på riksdagsnivå.
@Susanna:
Såg inte din kommentar innan.
(Matematiskt torde detta läsas som Den manliga normen delat med En man minus En man, vilket blir noll och alltså är ”ekvationen” olöslig.)
Fast om A(som man 1) närmar sig A(som man 2)… då kan man räkna man ut genusgalenskapen. Det kan bli spännande..
Jag delar uppfattningen att det finns ett socialt kön och ett biologiskt kön. Det där med känslomässigt vet jag inte riktigt. Vad jag förstått så går de att se med magnetröntgen att en transexuell person rent biologiskt faktiskt har en hjärna med ”fel kön” så det är snarare en biologisk anomlai det handlar om. Mycket riktigt klassas väl transexualism också som en sjukdom vilket motiverar gratis sjukvård.
Det jag tycker feminismen missar är att det biologiska och sociala könet är intimt förknippade. Bilogin kom naturligtvis först (eftersom däggdjur med två kön och allt vad som hör därtill funnits mycket längre än människans sociala koder) och är den grund varpå det sociala könsspelet vilar. Därför har det sociala könet en mycket större utrrycksmöjlighet än det biologiska och olika sätt att vara och klä sig är inte entydiga genom tid och geografi. Det biologiska könet däremot är ytterst entydigt.
Vad gäller Ninnicitatet om Hirdmans påstående om att det är särskillnaden som skapar olikheten så tycker jag det är relevant. Hur kan en pojkflicka egentligen uppstå om det är samhällets uppdelning i män och kvinnor som skapar deras kön? Är det kvinnor som misstagits för pojkar vid födseln eller? Nej, det är ju inte det och därmed faller Hirdmans förklaringsmodell.
@Adam Bek:
Hur kan en pojkflicka egentligen uppstå om det är samhällets uppdelning i män och kvinnor som skapar deras kön? Är det kvinnor som misstagits för pojkar vid födseln eller? Nej, det är ju inte det och därmed faller Hirdmans förklaringsmodell.
Japp. Jag är pojkflicka och har alltid varit. Jag har två äldre systrar. Redan som treåring avvek jag så mycket från ”flicka” att mina föräldrar gav mig ett gulligt smeknamn. Jag har gått precis samma könssocialiseringskola som alla andra kvinnor i min tid och kultur. Jag kunde inte passa in, fast jag verkligen försökte. Och när jag valde bort och började umgås med män (igen, jag lekte med pojkar framförallt före pubertet)istället var det sociala samspelet inte längre grekiska, för mig.
Biologisk forskning förklarar varför jag blev ”så här”, genusvetenskapen blundar för alla anomalier. Det är inte vetenskapligt agerande.
Intressant att hon helt avskriver kvinnors homosociala påverkan på vad en kvinna är. Har hon helt missat kvinnors inbördes sociala kontroll från tonåren och uppåt? Är hon helt blind för den konkurrens som ständigt råder mellan kvinnor? Och kvinnliga härskartekniker för att få en syster att räta in sig i ledet? Och hon ska vara professor.
Är man så blind för den egna homosociala miljön är det inte så konstigt att hon helt missar den manliga homosociala miljön. Det är egentligen ganska enkelt. Du får ingen plats bara för att du är du. Man måste visa sig duglig på något sätt och ta sin plats. Då får man också plats.
Hennes totala missbruk av formler visar att matte inte är hennes starka sida. Inte bara hennes användning av – utan också pilar. Enkelpilar används i kemiska reaktionsformler som ”blir till”. Men då har man också med + som en operator. Om man använder dubbelpilar => eller betyder det implikation resp ekvivalens.
@ AV
Pilarna ska hon inte ha skuld för, dom är mina.(kemisten är skadad?). Dom är menade som ”blir till” alltså icke a var först historiskt, sen lilla a och i modernare tid B.
Bingo! Att den kvinnliga homosociala gemenskapen utesluts är rätt svar i gissningsleken. Imponerad. Efter ”-” står ”vad saknas”.
@Adam Bek:
Men kön är av allt att döma biologiskt, dvs socialt kön (genus) är mest en indikation på biologiska omständigheter. Sedan finns det kulturellt kön – sk könsroll – kultur indikerar vilka levnadsstrategier som är framgångsrika för överlevnad för personer som har ett visst biologiskt kön.
När feministiska akademiker – utifrån marxistisk teori – fick idén att könsrollen enbart handlar om makt och är skadlig så började de förespråka att främst män (men även kvinnor) skulle försämra sina förutsättningar (levnadsstrategier = kultur) för att maktbalansen skulle bli mer jämlik (alla skulle få det lika dåligt)
Rent praktiskt är det än så länge svårt att se ”fei hjärna” bara med teknik men det finns ju också en mängd psykologiska tester som visar vilken sorts hjärna som en man eller kvinna har. Det är inte en enda av dessa saker som ger svaret det är kombinationen av flera saker som talar ett tydligt budskap vilket demonstrerades rätt bra av BBC:s ”Secrets of the sexes”
Som jag påtalar ovan handlar det inte om vad feminismen missar. Det handlar om att marxismen, feminismen coh alla andra discipliner med samma avstamp förstår världen utifrån makt. Vetenskap är inte en fråga om fakta utan om maktkonflikter och om de har makt kan de strunta i det biologiska könet. De anser att ”social kunskap” är lika viktig som bevisade fakta så vad än man kommer överrens om i en grupp – är lika sant. Det här skrev ju till och med Södertörns rektor Moira von Wright om fysikundervisning. Vetenskapen skulle inte ”förtrycka” folksägner och dyl. precis som Tanja Bergkvist påpekade i sin kritik.
Javisst, men det kunde också den som hade makt strunta i. Vilket är precis vad dessa människor anser vetenskapliga positioner har som uppgift, storprofeten på det ämnet är ju Michael Foucault.
Det sociala könets ”möjligheter” spelar ingen roll helt enkelt för att alla strategier för överlevnad inte är lika bra (effektiva). Den tydligaste skillnaden uppstår när man tvingar folk med en strategi (roll, kultur) att använda en strategi som är anpassad för en helt annan plats…. Exempelvis när personer från ökenkulturer lever på ett sätt som är uselt för konkurrens i Sverige.
Javisst, faktum är att ett ovanligt stort antal playboymodeller beskrivs som pojkflickor. Tjejer som kommer från småstäder och mest lekte utomhus när de var unga. Den logiska tolkningen (som tycks helt ignorerad i akademia) är att de (om de KAN) byter när de kommer i en ålder då plötsligt andra strategier ger ett bättre resultat i överlevnad för mindre ansträngning.
Faktum är att det inte bara påverkar vår syn på könsroller. Det påverkar också var syn på människor från främmande kulturer som flyttar från en omgivning där en strategi funkar – till en omgivning är något helt annat krävs för att lyckas. Den som förespråkar ”rätten” att behålla hemlandets seder förespråkar då samtidigt rätten att konkurrera sämre.
I enlighet med marxismens syn på människor skall den som är dålig på att konkurrera få hjälp. Särskilt om denne har rätt (för staten) åsikter. Det är just dessa saker som maktutredningen handlade om och där satt Hirdman och fick hålla låda – helt otroligt!
Rent praktiskt är det än så länge svårt att se ”fei hjärna” bara med teknik men det finns ju också en mängd psykologiska tester som visar vilken sorts hjärna som en man eller kvinna har.
Fast det är på gång och har varit länge. Såg det här, har dock inte fått tag på den än:
OHADI BEHNAM, M. M. R., RAHIMIAN, E., RAISI FIROOZEH, S. M., ARBABI MOHAMMAD, M. A. P., & NOROOZIAN, M. (2007). BRAIN IMAGING CHARACTERISTICS IN TRANSSEXUAL AND NORMAL INDIVIDUALS. ADVANCES IN COGNITIVE SCIENCE.
@Adam Bek:
Ähum,
Det var minst sagt intressant. Och jag kan inte låta bli att göra följande reflektioner (vilket väl placerar mig i den solida mitten av näthatare): Om transexualism inte är en sjukdom bör det inte heller behandlas med fri sjukvård utan bekostas av individen själv. Om det anses vara en sjukdom därför att man kan påvisa en ”annorlunda hjärna”, dvs. om jag fårstått det hela rätt, transsexualismen är medfödd, vad skall man då klassa medfödd homosexualitet (om man är anhängare därav) som?
Om medfödd transsexualitet är en sjukdom som skall botas, varför är det då så fel att försöka bota medfödd homosexualitet?
Nu köper inte jag allt det här ”medfött”, ”biologi”, ”hormoner”, så jag konstaterar bara att inte nog med att man försöker äta icke-existerande kakor, man försöker ha dem kvar också.
@dolf:
Frågorna om transsexualitet är mycket svårare än många tror. En av dem som försökt redovisa för transsexualitet enligt vetenskapen är David Eberhard.
Med andra ord ”könsbyte” innebär i själva aktiv regelbunden repression av medfött kroppsligt kön för att passa kroppen bättre med medfött psykiskt kön. Kroppen försöker hela tiden ”återställa” könet.
Vilket förklarar varför könsbyten bekostas av skattemedel.
Att uppleva man är fast i fel kön är alltså inte ett frivilligt val, den där regnbågsskalan som vissa genusprofessorer pratar om är bara olika väl lyckad repression av det medfödda kroppslinga könet att passa det lika medfödda psykiska könet.
Behöver jag påtala att Eberhards text fick flera personer att flyga i taket och skriva mot-texter. Somliga anklagar Eberhard för rentav omöjliga sakfel. Exempelvis hävdar en trans-expert jurist att han har fel om hormonbehandlingen – detta låter mycket märkligt för varför då bekosta dyr hormonbehandling alls?
Vidare var det ”sterilisering” som var det behandlade ämnet. Argumentet för sterilisering var att det ökar likheten med det kön som den transsexuella personen vill tillhöra och som samhället faktiskt bekostar. Med andra ord är det begrepp som verkligen är problematiskt ”könsbyte”. Om jag förstått debatten rätt går det inte att byta kön det går däremot att med extrema åtgärder (kirurgi och medicin) utsätta kroppsligt kön för ”förtryck”.
Pingback: Genus – om det stabilas föränderliga form (del 2) | Genusdebatten
@Erik:
Jag tror inte jag ser världens problem lika mycket som en fråga om konkurrens som du Erik. Naturligtvis konkurrerar människor men man kan likaväl fokusera på att vi samarbetar och hjälper varandra. Båda aspekterna är nog nödvändiga om man skall förstå mänskligheten.
Vad gäller det sociala könet så avsåg jag inte att dra så stora växlar på det. Det jag menar är att det går att uttrycka biologiskt kön (vilket i någon mening är det ”riktiga” könet enligt min mening) socialt. Om jag t.ex. klär mig i kvinnokläder så ser du att jag försöker föreställa en kvinna. Du känner igen våra nuvarande sociala koder för att uttrycka det kvinnliga könet. Det är inte så mycket mer märkvärdigt än så. En del trivs uppenbarligen bättre med att leva socialt i det kön som är motsatt deras biologiska. Vi behöver således ord för att benämna dessa förhållanden. Socialt och biologiskt kön. Det biologiska är primat.
Jag fick liksom Erik uppgifterna om transexualismens biologi från Eberharts artikel på Newsmill. Det finns fler intressanta inlägg om transexualism där.
@Dolf:
Till skillnad från transexualism tror jag inte man funnit några biologiska evidens för homosexualitet. Det verkar vara en fråga om personlighet, om smak. Därför tycker jag inte man behöver ödsla tid att bota läggningen heller. Lika lite som man behöver bota folk från att lockas av extremsporter som är livsfarliga eller bota folk som saknar humor. Låt folk göra vad de vill så länge de inte skadar andra.
@Ninni:
Så i den första ”formeln” använder hon ord (blir till) och inte pilar?
@AV:
Enkelpil används också när man vill uttrycka en funktion från en mängd till en annan. Det skulle kunna ha varit fallet här om hon avsåg olika mängder (människor).
@Adam Bek:
Så i den första ”formeln” använder hon ord (blir till) och inte pilar?
formlerna hon skriver är följande;
A – icke a
A – a
A – B
A – A
”A” / (A – A)
Med ord beskriver hon vad ”icke a”, a resp B står för. (alltså det som kommer direkt efter raden med pilar)
icke a skall då åskådliggöra den kvinna som ligger längst tillbaka historiskt och B en modernare variant(1700-tal typ)
Sen var det jag som åskådliggjorde med pilar denna utveckling av kvinna som Hirdman ger bild av med ord på dessa sidor(27-46). Alltså att icke a gått till a och senare till B.
Ber om ursäkt o det var otydligt. Blev det tydligare nu?
Japp, det blev tydligt. Kanske skulle jag inte gasat så mycket. Det är uppenbarligen illustrationer mer än formler. Å andra sidan nämnde du att hon använde just ordet formler så…
Sista illustrationen, skriver hon den just så eller med horisontellt ”divisionsstreck”? Jag ser ett horisontellt streck i ett citat ovan. Om det är en illustration (och inte en division) så kanske det är av vikt att placera ”A” ovanför A – A.
Jag måste erkänna att jag blev lite besviken över att Hirdman inte ställt upp några riktiga formler. Inte för jag hade trott att de hade varit revolutionerande direkt men lite roligt att sitta och pyssla med en stund.
@Erik:
Det du kallar kulturellt kön är det jag kallar socialt kön. Det är ju det som är föränderligt (genus).
@Adam Bek:
Sista illustrationen, skriver hon den just så eller med horisontellt ”divisionsstreck”? Jag ser ett horisontellt streck i ett citat ovan.
Horisontellt, så som i citatet.
Pingback: Rosa – Den farliga färgen | Genusdebatten
Pingback: I en klass för sig | Genusdebatten
Pingback: Relationer i skolan – del 1 | Genusdebatten
Pingback: Feminismens och dess genusindustris hela bibliotek. « Malte on the Roxxx
Pingback: Någon som tvivlat? « Toklandet
Pingback: Könsmaktsordning – genusordning | Susanna's Crowbar
Pingback: Patriarkat | Susanna's Crowbar
Pingback: Genus tar plats i förskolan | Genusdebatten
Pingback: Gunilla Molloy och skolans anti-pojkkultur | Susanna's Crowbar
Pingback: Män gör att pojkar inte läser | En stilla undran
Pingback: Ha Ha Ha Hatet och Svedala Monarki eller Svelanda AutokratiDel I – Prolog | Genusdebatten