Det är en glädje att få publicera Genusdebattens första gästbloggare. Kommentatören med nicket Genusföljaren inspirerades att läsa ”Under det rosa täcket” – Nina Björk. Här är hans recension:
Med stort tack till Ninni för stöd och uppmuntran.
Nu är ju jag vare sig en stor skribent, författare eller mediapersonlighet. Jag är bara en ”knegare” med 7-16 jobb och familj där hemma, men jag skall försöka ge er min syn och mina tankar om denna bok.
En sak inser jag när jag börjar läsa, boken är tidigare i den feminism som jag kommit i kontakt med. Den är skriven av en kvinna för kvinnor med det perspektiv som då blir naturligt. Detta gör det lite svårt för mig som man att se vissa outtalade sammanhang som för kvinnor tydligen är självklara. Jag söker efter hennes frågor och uppgiftsställandet. Sökandet efter faktaunderlag för att bevisa eller förkasta ställda frågor och satser. Jag söker efter det validerbara, och man kan likna det vid att jag söker efter den röda tråden i hennes bok.
Nina Björk skriver med inlevelse om systemet som förtrycker henne eftersom hon är kvinna. Patriarkatet är den gyllene bur där hon och hennes medsystrar systematiskt nedvärderas och förtrycks för makens skull. Ett patriarkat där allt som definierar kvinnor och kvinnlighet är förtryck och nedvärderat, reglerat och styrt på förhand. Jag blundar och funderar på denna bur. På allt som hon säger är förtryck och nedvärdering. På alla de sätt som kvinnan skall vara förtryckt och mannen ges makt. Men vem bestämmer och ger styrningar för vilka ”regler” som gäller kvinnor emellan? Vilka bestämmer hur kvinnor skall klä sig och hur de skall vara? Vem har makten över kvinnans mode? Är det inte så att det är ett ”Matriarkat” som skapar kvinnans gyllene bur? Att det är ”kollektivet” kvinnor som själva bestämmer var deras gränser och vad deras regler skall vara?
Själv ser jag ett samhälle där kvinnan idag är jämnställd, aktad och högre värderad än sin like mannen. Ett samhälle där mannen skall offras för kvinnan. I alla fall här i lilla trygga Sverige, jag kan dock hålla med om att det inte är så i hela världen.
Det fanns även en stor och lång beskrivning av Dirty Weekend. Thelma & Louise. Samt flera filmer och böcker där kvinnor tar till våld för att lösa sin situation/livsöde. Att byta det kvinnliga läppstiftet mot det manliga vapnet skulle vara att byta roll i skeendet. Att gå från den passiva kvinnan till den aktiva mannen. Frågan jag har är varför vapnet är knutet till mannen och mansrollen? eller skall jag säga det våld som hon indirekt förhärligar i det hon säger är kvinnans revolt mot sin egen roll?
Att bruka våld mot andra är i mina ögon en sak som är knutet till person, och inte till ett kollektiv. Såvida man inte gör grova förenklingar och likställer symbolen/handlingen/personen med en specifik grupp (Man kan få det intrycket, och jag tar inte i beaktande vad det gäller statligt/militärt/polisiärt våld)
Jag brukar ofta fundera på det vi fick lära oss om försvarsmekanismer när vi läste ledarskapsutbildningen, främst tänker jag på sådana saker som projicering och förträngning. Att man skyller sina egna brister och tillkortakommanden på andra. Att man utser en syndabock som får klä skott för allt man själv inte klarar av att göra eller ta ansvar för. Jag tror inte jag ens behöver skriva mer, ni ser nog samma sak som jag gör?
I boken ifrågasätter hon den/de roller som kvinnan av idag har och det är i mina ögon hälsosamt. Dock tycker jag att hennes utgångspunkt (Patriarkatet finns och är den som har skulden) begränsar hennes analys i allt för stor grad.
Litteraturhänvisningen är mycket utförlig, bland det bästa jag sett. Men innehållet är inte så mycket fakta som man kan önska, snarare skönlitterär än validerbara fakta?
Jag har läst Nina björks bok ”Under det rosa täcket” i hopp om att finna något i den och finna dess röda tråd. Det jag hittade var mer som en sönderklippt röd tråd som stack upp här och där. Intressanta ämnen som inte riktigt bottnades och inte leddes i bevis.
Tack för att jag fick förtroendet att göra detta.
Exakt, det finns inget patriarkat som förtrycker kvinnor utan det är kvinnor själva som är det s.k. patriarkatet.
Bra gästblogginlägg, väcker många funderingar hos mig. Jag håller delvis med. När jag var yngre och tänkte på vad ”vad ska de andra tycka” då var det framför allt tjejkompisarna jag tänkte på.
Men minns ni den här kvinnan som visade upp en hårig armhåla i tv? Det var väl främst inte ”kollektivet” som rasade mot henne?
Först och främst: Välkommen Genusföljaren. Jag tycker det är oerhört värdefullt att vi får flera olika röster här.
Den här texten hade en hel del gemensamt med min diskussion om skillnaden mellan manlig och kvinnlig kommunikation och de förklaringar jag föreslog. Särskilt det här ”outtalade” mellan kvinnor. Jag har upptäckt att det ”outtalade” (vare sig man menar män eller kvinnor) inte alls är varken uttalat eller outtalat. Vad man i själva verket menar är oviktigt/nedprioriterat.
http://genusdebatten.se/2012/12/15/logik-och-initution-en-diskussion-om-manligt-och-kvinnligt-sprak/
Saker som är oviktiga kan man nämligen ta för givna för att spara tid till något man tycker är mer viktigt. Det finns sålunda ingen mer outtalad kommunikation hos kvinnor än hos män. Det finns bara olika prioritering beroende vad som diskuteras. ”kvinnlig vetenskap” prioriterar helt enkelt inte sanning eller bevisade fakta. Jag citerar 14 Genusvetare.
http://www.dn.se/debatt/eva-lundgrens-granskare-saknar-kompetens-for-uppgiften
Med andra ord, de teoretiska perspektiven är inte resultatet av forskningen utan dess utgångsläge. Någon objektiv ståndpunkt är inte möjlig så man fantiserar ihop ett ”perspektiv” sedan bedöms alla frågor med det perspektivet som utgångsläge. Nina Björks bok skrivs utifrån Genusvetenskapens perspektiv, men vad betyder egentligen genusvetenskapligt perspektiv:
Jo riktiga forskare ställer frågan ”är kvinnor förtryckta?”
Genusforskare ställer frågan ”hur påverkas kvinnor av förtrycket?”
”Men vem bestämmer och ger styrningar för vilka ”regler” som gäller kvinnor emellan?” (Genusföljaren)
Den frågan är inte relevant för genusvetenskap eftersom utgångsläget är att män/mansrollen/manssamhället MÅSTE förtrycka kvinnor och forskningsfrågan är
”Hur påverkas kvinnor av detta förtryck?”
Varför är då utgångsläget att mannen MÅSTE förtrycka kvinnor? Det beror helt enkelt på att hela bygget vilar på marxismens (kommunismens) förståelse av världen som blev poppis bland studenter på 70-talet.
I den ideologin finns inget utrymme för att grupper gör beslut för sig själva. U-världen är fattiga pga att rika förtrycker dem. Aldrig för att U-världen gör dåliga beslut. Observera att ingen genusvetare som klagar på vita män någonsin reflekterar över det lätt validerade faktum att nästan alla viktiga marxister som de fått tankarna från var vita män.
”Ja kvinnor förtrycker kvinnor men det gör de bara för att män säger åt dem/skapat en situation bla bla bla”
Alla dessa teorier skapades av vita män. Det är alltså först vita män (marxister) sedan är det vita kvinnor (feminister) sist kommer de övriga ”moderna” feministerna som även pratar om queer och U-länder vilka kallar sig intersektionella.
@Mariel:
Jag har en förklaringsmodell i två steg.
Steg 1: Det är ditt första stycke, att det var tjejkompisarna du tänkte på. Det är kvinnorna som skapar buren, den blir vad vi(i synnerhet dom kvinnor som har mediamakt) gör den till.
Steg 2: Det är ditt andra stycke. Mäns preferenser präglas till viss del av hur kvinnor i buren ser ut. Och en del individer, oavsett kön, har inte vett att hålla god ton.
Denna gyllene bur är kulturbunden. Vår hjärna utvecklas främst tom tonåren(det fortsätter efter med, men inte i samma rasande tempo) och min ”analys” är att präglingen sker i tonåren/puberteten. Låt mig ta ett konkret exempel, könshår:
Steg 1: När jag var i den åldern så var raka könet helt omodernt, hade en tjej gjort det då hade tjejkompisarna haft mycket att tycka. Det hade definitivt medfört social bestraffning.
Steg 2: Det är inte alls ovanligt upplever jag att män i min generation när buren skiftade uttryckte att man tyckte det var oattraktivt för att det påminde om barn. Det är heller inte ovanligt att dom fortfarande tycker så. Medan senare generationer har vant sig vid hur buren ”ser ut” i denna kultur och tid.
@ Genusföljaren
Välkommen! Precis som Erik säger, så är olika röster så otroligt värdefullt för att vi ska nå den politiska framgång vi önskar. För mig är det naturligtvis en energikick att ha inspirerat andra till att läsa.
Jag vill orda om två saker:
Mm. Det kapitlet.. Det var enda gången jag berördes på ett känslomässigt plan av två orsaker:
1. Pistol=fallos?
En fallos är en avbildning av erigerad penis, varför kalla pistolen fallos?
Förknippar vi vapen med män? Ja, det gör vi, för det ligger i manlighetsrollen en plikt att skydda oss!
Att använda den plikten för att slå mot män som grupp, på det sätt hon gör i det kapitlet.. vidrigt! Fullständigt vidrigt!
2. Förhärligande av våld. Det kapitlet är, anser jag, snubblande nära uppvigling.
Det andra jag ville orda om var angående följande:
Eftersom jag själv sågade just källhanteringen så kan det vara bra att förtydliga detta. Där är ganska många källor till boken. Men det är precis som du säger inte validerbara fakta. Var styrks att förtrycket kommer från patriarkatet tex? Den brister alltså i kvalité.
En annan sak är källhantering. Det finns olika källhanteringssystem, men dess funktion är att jag som läsare i den löpande texten ska hänvisas till en bestämd källa som är relevant för den bit av text för att jag ska kunna bedöma saken själv. Detta finns inte alls med. Det är naturligtvis helt okej för en skönlitterär bok som Under det rosa täcket är, men det är inte okej att använda den typen av litteratur som kurslitteratur på universitet.
Den röda tråden som sticker upp sitt fula tryne är patriarkatet.
Feminism är ett hopkok av olika ismer.
Humanism bra,liberalism bra,socialism en del bra saker men övervägande dåligt,rasism fast ras utbytt mot kön inte bra.
Jag tackar för det förtroende ni gett mig.
Just nu är jag nästan klar med Hirdmns bok och den är ”lite annorlunda” kan man säga!men jag tänkte försöka skriva några rader om även den boken om ni önskar det.
Ja du Ninni! inte lätta frågor du ställer inte!
Passagen med ”Nyköpt fallos” måste jag ha förträngt (Skämms)
Pistolen är ju en symbol, men i detta fallet kanske mer den ”krycka” som de använder för att utföra våldet. Det kunde lika gärna vara en kniv eller ett basebollträjust här tror jag ändå att det är våldet i sig som är det primära?
*tänker efter*
Litteraturhänvisningen är bra (i formen) dock håller jag med om att den är tunn och faktalös. På samma sätt som jag tycker att hon inte slutför annalysen av det hon ser, hon för bara argumenten precis så långt att de tycks styrka hennes ”tes”. Därvid så speglar ju hennes literaturhänvisning djupet av hennes ”sökande”
I Hirdmans bok så är det ju ca 2-3 stora citat och därvid tillhörande hänvisning på varje sida, plus en sammanfattning i slutet av boken och det är ju en annan form att använda sig av (Fast det blir lite plats för hennes egna åsikter om man bara citerar andras?)
H
Pistolen är ju en symbol, men i detta fallet kanske mer den ”krycka” som de använder för att utföra våldet. Det kunde lika gärna vara en kniv eller ett basebollträjust här tror jag ändå att det är våldet i sig som är det primära?
Absolut. Men att sätta likhetstecken mellan en symbol för våld och en symbol för manlig sexualitet..
Jag kan knappt uttrycka mig och samtidigt hålla god ton i såna här tillfällen. Jag blir arg av så grov sexism.
Och detta är en bok som hyllas på feministiskt håll. Som Pär brukade säg: Man baxnar!
Sen har samma individer mage att spy galla över SD för att dom anses vara rasistiska(Jag är av åsikten att SDs politik innehåller rasistiska delar. Men jag är för åsiktsfrihet, dvs även rasistiska åsikter får man lov att ha). Var är skillnaden?!? Sexism eller rasism, same shit!
@Genusföljaren:
’bara en ”knegare”’? Tror inte riktigt på det ”bara en”. Inlägget är alldeles för välskrivet och sen när började ’bara en ”knegare”’ går ledarskapskurser?
Men det sagt, tack för inlägget, jag fick själv en idé till ett kommande inlägg när jag läste detta.
Ska bli roligt att se vad du har att säga om Hirdmans bok också (Jag antar att det är Genus: om det stabilas föränderliga former.. Jag har diskuterat både Under det rosa täcket och Genus: om det stabilas föränderliga former utförligt med Ninni och också läst bägge böckerna. Min personliga uppfattning är att Björks bok är en samling funderingar av högst subjektiv karaktär och att jag är djupt oense med henne om mycket, men här och där fick den mig att tänka till lite. Och som Ninni väl påpekat vid ett flertal tillfällen, det är ju inte hennes fel att den används som kurslitteratur. Hirdmans bok däremot anser jag vara ren och skär rappakalja från början till slut. Herre mi ge vilken dynga. Jag ser fram emot att läsa både Ninnis och din recension om den.
Tack för de orden ”Dolf”
Även en ”knegare” kan ha ett förflutet eller hur? Livet och ens arbete är som en flod, ibland ändrar de riktning.
En gång i tiden hade även jag en karriär, där struktur och ordning var ledord. Där utbildning, kompentens och humankännedom var viktiga saker för att utveckklas som chef och ledare.
Men nu är man i ett annat skede i livet där man prioriterar annorlunda och hemma-pappa på heltid är ens önskedröm.
Man skall aldrig förakta det skriva ordet, när orden bildar ett kontext i en bok av papper äger orden lite-lite extra tyngd. Dock måste man tåla att bli bedömd, utvärderad och mätt av sin samtid utan att bli ledsen för det.
Skall sätta mig och skriva mina intryck och tankar om Hirdmans genusbok så snart jag hinner.
Ninni.
Jag undra om det är så att jag som man, är så luttrad över att vara stämplad som ”ond förövare” så att jag inte reflekterar över det?
Jag tänkte på den sexism/rasism som du påtalar. där man likställer mansrollen och utövandet av våld.
H
Det där om pistolens symbolik håller inte.
En pistol är ingen symbol varken för manlighet eller våld. En pistol är ett redskap som våld utförs med och effektiviseras av. Symbolen för våldet är den ”sak” i vars namn våldet utförs, inte den ”sak” med vilken våldet utförs. Thelma & Louise tar till pistoler javisst men i vilket syfte?
För att förbättra sina liv? För att beskydda svaga? För att förhindra missdådare från att upprepa onda handlingar? Nej de mördar folk som terapi för sina egna psykiska problem och bekräftar därmed att de inte alls begriper den manliga rollen med pistol i hand.
Faktum är dock att vapens del i den manliga rollen redan beskrivits i en annan film. Nämligen Martin Scorseses ”Goodfellas” (Maffiabröder) med Ray Liotta, Joe Pesci och Robert DeNiro där alla tre skurkarna har familjer såväl som älskarinnor som de försörjer genom rån och annan kriminalitet.
I Goodfellas är våldet en affärsförutsättning. I Thelma & Louise handlar det om hämnd och nöje.
@Genusföljaren:
Jag undra om det är så att jag som man, är så luttrad över att vara stämplad som ”ond förövare” så att jag inte reflekterar över det?
Jag tänkte på den sexism/rasism som du påtalar. där man likställer mansrollen och utövandet av våld.
Ja, det är jag övertygad om. Inte bara du, utan gemene man, så väl kvinnor som män är oftast förblindade för tokigheter i den kultur vi lever i. Mansrollen är ju inte ”min kultur”, och för mig finns det så mycket jag skulle vilja påverka för ni är värda bättre.
Jag skriver så här i kommentarerna på min blogg:
För mig blir sånt här tilt i hjärnan, för ”gilla läget” inför sådan behandling är lika främmande kultur för mig som kvinna, som rosa täcket var en främmande kultur för dig.
Men jag tror på att vi har möjlighet att påverka, baserat på egen erfarenhet. För när jag fick upp ögonen, så såg jag samtidigt mina egna brister som partner. Och det här.. att bli medveten om sina egna brister det är ju första steget för att kunna förändras. I detta inlägg försöker jag visa på vad denna självinsikt medfört för mig(oss) på ett personligt plan.
Därför upplever jag denna rörelsen rent vacker. För vi(så som både skribenter, kommentatörer och tysta läsare) försöker förstå utan att skuldbelägga, för att skapa en bättre mer kärleksfull värld. Och jag är mycket stolt över att vara en del i detta.
En starkt bidragande orsak till att jag för 5 år sedan vände min rygg bort från feminismen är just den förnedrande kollektivism som feminismen bygger på.
En kollektivism där Män antas vara skyldiga till att antingen vara den som utövar våld och förtryck eller den som har ett medansvar till att andra män beter sig illa.
Lika väl som att kvinnor inte ska stämplas och värderas utifrån sin könstillhörighet så ska inte heller jag som Man värderas utifrån fördomar om andra män.
Faktum är att jag HAR sett kvinnor som har behandlats på ett nedlåtande sätt av Män pga sitt kön. Kvinnor som bland annat fråntagits sin chefsposition därför att de hade mjuka värderingar som av andra chefer inom organisationen sågs som tecken på kvinnlig ineffektivitet.
Jag har också sett Män som lever som översittare och förtryckare av andra på ett patriarkalt sätt.
Den bild som feminismen målar upp har jag sett i verkligheten!
Dessvärre har jag även sett andra sidor där kvinnan är den som förtrycker och mannen är den som behandlas nedlåtande på grund av sitt kön. Detta är den sida som feminismen inte bara förtiger utan en verklighet som feminismen till och med har försökt att dölja genom att aktivt angripa och förtala dem som har vågat visa upp båda sidor av verkligheten.
Förutom Pär Ström och P Billing finns det ju en mängd personer som öppet har kölhalats och fått avgå från sina uppdrag efter att ha kritiserat feminismen.
Jag har inte läst det Rosa Täcket men kan inte utifrån det som skrivits om boken tidigare se att denna bok är något annat än ännu ett exempel på hur feminismen ännu en gång försöker vidmakthålla den förljugna sanning som dagens feminism har valt att bygga sin grund på.
Att erkänna en annan sanning innebär att man måste dela med sig av den makt feminismen har idag. Detta är man inte villig att göra!
Till er som tror att patriarkatet = män. Det är fel. Jag, och många fler feminister med mig, menar att ”patriarkatet” är BÅDE tjejer och killar. I vissa fall skulle jag säga att tjejer har större skuld i det hela.
Kan stolt meddela att jag idag läste ut Yvonne Hirdmans bok ”Genus: om det stabilas föränderliga former”
Nu skall det skrivas en rapport om den, detta blir inte lätt eftersom det var ”Ena märkliger en boker!”
Förskolepedagogerna gjorde stora ögon när jag satt i soffan och läste det sista i boken idag. (Håller på med inskolning av den yngsta) De verkar vara lite ”Genus-blinda” och tror att det har med pedagogik att göra.
En fråga till er mer ”lärda” Om man refererar till andra böcker som man skrivit själv, är inte det lite av ”Cirkel-resonemang)?
MVH
H
@tilli:
Hej och välkommen.
Det är ju ett av problemen med feminismen, man har eller hittar på ord som man fyller med vilken definition som passar ”mig och mina kompisar”. Är man inte ense om definitioner är kommunikation omöjlig.
Om man däremot försöker se någon form av gemensam grund för feminister/genusvetare så tycker jag mig se denna definition:
Patriarkat är ett samhällsstruktursystem:
– som gynnar gruppen män och missgynnar/förtrycker gruppen kvinnor
– som medför att gruppen män är överordnad makt och gruppen kvinnor är underordnade
– där mannen är normen, kvinnan det andra könet.
Är det en definition du kan känna igen dig i? Eller vill du tillägga/dra från något?
@Genusföljaren:
Haha, ja märkliger var ett bra ord. Man stångar pannan.
Jag kommer inte skriva på ett tag nu pga tidsbrist och kommer- tror jag, inte helt bestämt ordningen.. velar lite- skriva om en annan bok före. Så då hinner du nog före mig denna gången
En fråga till er mer ”lärda” Om man refererar till andra böcker som man skrivit själv, är inte det lite av ”Cirkel-resonemang)?
Det beror på tycker jag. Säg att jag skriver en bok om matlagning där jag gör ett recept till en viss förrätt. Så skriver jag en ny receptbok där där jag gör ett annat recept på en huvudrätt.. och så säger jag ”denna kan med fördel kombineras med förrätt ’x’ som jag skrev om i Y-boken på sidan 20”. Då är det ju inget cirkelresonemang utan bara en hänvisning och rekommendation.
Så jag tycker absolut man kan hänvisa till eget material.
Var det något speciellt sammanhang du tänkte på?
@tilli: Om jag förstått det rätt om vad patrirkatet handlar om så upprätthålls det av både kvinnor och män, men gynnar män och är förklaringen till varför ”män är normen” och gör kvinnor underordnade (könet som är undantaget).
Tänkte bara informera att det ligger en lite redigerad variant av min recension på en tråd inne på famlijeliv.se
Bara utifall att om det blir gnäll och stök inne på det forumet om varifrån den kommer. (mota Olle i grinden och allt det där andra!)
Kan säga att Genus/jänställdhets-sidan där är ett utmärkt ställe att öva argumentering på.
Många troende finns det, blint troende till och med.
MVH
H
@Genusföljaren: Vad bra, och ska titta in genus-sidan där. Länka gärna hit så att de ser oss här med
@Genusföljaren:
”En fråga till er mer ”lärda” Om man refererar till andra böcker som man skrivit själv, är inte det lite av ”Cirkel-resonemang)?”
Jag får väl ta rollen som ”lärd” då. Nej det är inte automatiskt ett cirkelresonemang. Det är mer en indirekt referens, dvs referens till en plats där den riktiga referensen finns. När det sköts på rätt sätt är det något bra eftersom det visar vad man skrev tidigare fortfarande är lika sant.
Om det dock i boken man skrivit själv saknas annan motivering än att man tycker de är så, då är det ett cirkelresonemang. Allt hänger sålunda på om boken man skrivit själv innehåller en åsikt eller en motivering med källor – samt såklart att boken är någorlunda lättillgänglig.
Då tackar vi de ”Lärde” för det fina svaret.
Tackar, tackar!
MVH
H
Pingback: Genus – om det stabilas föränderliga form | Genusdebatten
Pingback: Feminismens och dess genusindustris hela bibliotek. « Malte on the Roxxx
Det tog sin tid!
Men nu har jag skickat lite material till Ninni.
Jag har dock dragit ner ambitionsnivån något vad det gäller volymen på analys. detta på grund av ”Tidsnöd” men jag kompenserar det med att läsa mer böcker.
Men jag undrar varför den rena läran känns tunnare och tunnare? Den har volym, men ingen substans. (Rena läran = Den rena feministiska förstås)
Jag kan hålla med att många frågor som ställs är intressanta, men resonemangen slutförs aldrig?
Varför denna intolerans mot det sunda ifrågasättandet?
”Varför då?” är ju en utmärkt fråga på ett påstående. Men att vilja stämpla en fråga som har och kritik som ett brott?
Var är samhället på väg?
Själv skall jag gå ut och titta till våra får eftersom det är lammningsperiod just nu. (3 lamm hittills idag)
MVH
Genusföljaren