Myten om manlig överordning

Jag har fullt upp, så jag hinner inte skriva så mycket om den här rapporten. Den är heller inte rykande färsk precis (den är från 1975), men den är väl så intressant. Den beskriver ’patriarkatet’ som en kuliss framför reell kvinnlig makt.

Female Forms of Power and the Myth of Male Dominance: A Model of Female/Male Interaction in Peasant Society (Susan Carol Rogers)

The purpose of this paper is to show the larger structural dimensions of women’s power, using peasant society as an example. In essence, I will demonstrate that, although peasant males monopolize positions of authority and are shown public deference by women, thus superficially appearing to be dominant, they wield relatively little real power. Theirs is a largely powerless authority, often accompanied by a felt sense of powerlessness, both in the face of the world at large and of the peasant community itself. On the other hand, within the context of the peasant society, women control at least the major portion of important resources and decisions. In other words, if we limit our investigation to the relative power of peasant men and women, eliminating for the moment those sources of power from the outside which are beyond the reach of either peasant men or women, women appear to be generally more powerful.

Det är ett intressant perspektiv. Det som beskrivs är alltså utåt sett ett patriarkat, men där kvinnorna har den verkliga makten, men det som är spännande är just att kvinnorna aktivt underhåller illusionen att det är männen som bestämmer!

I will argue, therefore, that a non-hierarchical power relationship between the categories ”male” and ”female” is maintained in peasant society by the acting out of a ”myth” of male dominance. […] males do not actually dominate, nor do either males or females literally believe them to be dominant.

Det man skulle vänta sig efter en sådan här studie, är att andra forskare försöker se om mönstret upprepar sig i andra samhällen. Rogers har så att säga ”krattat manegen”. Jag känner inte till om det har gjorts, och i så fall vad resultatet blev.

Varför upprätthålls då denna illusion?

The perpetuation of this ”myth” is in the interests of both peasant women and men, because it gives the latter the appearance of power and control over all sectors of village life, while at the same time giving to the former actual power over those sectors of life in the community which may be controlled by villagers. The two sex groups, in effect, operate within partially divergent systems of perceived advantages, values, and prestige, so that the members of each group see themselves as the ”winners” in respect to the other. Neither men nor women believe that the ”myth” is an accurate reflection of the actual situation. However, each sex group believes (or appears to believe, so avoiding confrontation) that the opposite sex perceives the myth as reality, with the result that each is actively engaged in maintaining the illusion that males are, in fact, dominant.

Rätt frän kritik riktas mot andra antropologer och deras syn på bondesamhällen:

In most of the literature in which peasant women are discussed, it is assumed that they are subordinate to men. Men have little power in the community or the world beyond, but they do have power over their women and insist on preserving at least that. Recently, several champions of women’s causes have shown just how much peasant women have been made to suffer at the hands of their men.

Och så vidare, med ett antal exempel på beskrivningar av kvinnors lidande under manligt förtryck. En annan bild träder dock fram när forskare börjar arbeta utifrån hypotesen att kvinnor också är personer med ’agency’ som agerar för att stärka sin position utifrån sina förutsättningar. Man börjar då titta på vilka andra maktcentra och -processer som finns, och hur de fungerar.

Because women often center their activities in the household, much attention has been focused on power processes in the domestic unit. In peasant societies, the domestic unit is a primary economic, political, and social importance, so that a woman’s power in this sphere extends to the village at large.

Sedan följer en noggrann uppräkning av studier som beskrivit denna form av kvinnligt maktutövande i bl.a. Portugal, Grekland, Taiwan och arabiska byar. De går sedan in på hur kvinnor samarbetar kollektivt för att upprätthålla denna makt.

Female solidarity, expressed in informal women’s groups held together by a well-developed interhousehold female communications network, is most often cited as the strongest power base from which women operate in the community. Margery Wold, Aswad and Riegelhaupt all describe how women’s groups, more heterogeneous and less brittle than those of men, act as a kind of information control, heavily influencing community public opinion and mediating between groups of men.

More important [in Taiwan], these women’s groups take advantage of the well-developed male sense of preserving the patrilineage honor and manage to influence affairs which theoretically concern only males. […] This kind of feminine power is enhanced, I would suggest, by the fact that women, feeling little identification with the patrilineage, are not loathe to erode the institution by bringing shame to it.

Kvinnornas relativa närhet till varann bidrar också till denna maktutövning:

In the Portuguese village studied by Riegelhaupt, women are virtually in control of information dissemination because of the division of labor: men work individually in the fields, while women come into frequent contact with each other in the course of their village concerns, events, and personalities. […] especially in an authoritarian system, sources of political power lie outside legally constituted institutions; decisions are made through informal structures. It is village women, not men, who are the key actors in those informal structures to which peasants have access.

Alltså, det Rogers beskriver är ett ’patriarkat’, men där kvinnor har all makt som egentligen räknas. Männen drar in pengarna och har statusposterna. Kvinnorna agerar dessutom aktivt för att upprätthålla illusionen av att det är männen som bestämmer.

In their relationships with men, women seem to be subdued and respectful. If, by exceptional circumstances, a woman finds herself in the male domain – in the mayor’s office on election day, for instance – she is visibly ill-at-ease, retiring, and ignored by the men. If a group of men are in her home, she silently serves them food or dring and then retires to a corner to watch and listen. She is unlikely to leave the room, but she is equally unlikely to participate. Even when her own husband is the only man present, she is likely to be quiet. […] This outward deference does not, however, mean that women are necessarily subordinated. Male and female spheres are very clearly defined, and a member of one sex group simply does not belong in the domain of the other. […] One gets a very different impression of women when they are observed in a room of men, on one hand, and with a group of women, on the other. The woman in the corner is a sharp observer; what she sees is later reported to other women amidst clicking tongues, shaking heads, or gales of laughter. Women are not particularly awestruck by men, despite the impression they give when publicly in their presence. If a man happens on a group of women in the street or in a barn, they invariably disperse, fall silent, or change their conversation, losing their female ambiance. Thus, while women are non-participating observers of the male world, men have even less access to the female world.

Rogers för också ett resonemang om hur männens statusramverk brutits ned, och därmed möjligheten att upprätthålla en illusion om manlig makt.

With the demise of the ’domestic mode of production’ […] If a man is working as a wage employee of someone else, it is very difficult for him to continue to support the fiction that he is ”son maitre”; his boss is not likely to be publicly deferential to him. Furthermore, because he is now likely to be working outside the community, he may no longer be perceived as a full community member. He can neither publicly control his family’s standing in an arena in which he no longer fully belongs, nor can he maintain even fictive control over community activities. […] Women may continue to influence family standing in the community through informal means and may also take over village-level activities, so that their activities determine family prestige as well. In this instance, a woman no longer needs to protect her husband’s image in the community by behaving as if he were in control at home.

Kvinnor slavar, medan män har det lätt

Det är naturligtvis en rätt specifik värld som beskrivs, men Rogers betonar att mönstret sannolikt går igen i andra samhällen, givet att rätt förutsättningar finns. Det som förstås också är anmärkningsvärt är mönstret att kvinnor upprätthåller makt genom att låtsas att de ingen har, och männen går med på det så länge de kan få upprätthålla status inom vissa sfärer.

Än mer intressant är möjligen hur ovilliga forskare är att beskriva denna dynamik; än idag är den förhärskande bilden av bondesamhällena en av ett starkt patriarkat med förtryckta kvinnor.

Uppdatering: Den härliga bloggerskan JudgyBitch fick ett tips om Rogers artikel och har skrivit en skarp och underhållande kommentar. Tack, Nordboer, som noterade det.


Myten om manlig överordning — 31 kommentarer

  1. Detta resonemang påminner om denna intressanta video av Typhon Blue: När slavar regerade i det ottomanska riket.

  2. Häftigt!

    Jag har ju avslöjat att jag kommer skriva sammanfattning på genusbiblioteket. Jag har börjat skissa på det… och detta är precis vad jag kommer att visa på.

    1; Kvinnor är inte underordnade, vänd könsmaktordningen upp och ner
    2; kvinnor står för särhållningen, inte män.

  3. @Ninni:

    Tack Ninni. Smile

    Den artikeln låg i utkastlådan rätt länge, men till slut kände jag mig tvungen att få ut den.

  4. @Hannes:

    Typhoblue och Girlwriteswhat – Fantastiska källor till ny kunskap. Mycket bra länkning, ps jag fixade storleken på videoinbäddningen. Passar även på att lägga in del 2

  5. Jättebra Ulf.T. !

    En fråga : Antropologiska studier som du beskriver brukar vara utsatta för en hel del kritik . Vilka ”glasögon” hade du , när du begav dig in i denna analys ?

    Det finns några väldigt obekväma axiom i din artikel, som jag båder reagerade på och , av tidbrist, är förhindrad att svar på.

    Take care !

  6. @Dreadlock:

    Vilka ”glasögon” hade du , när du begav dig in i denna analys ?

    Rapporten är en tämligen ingående etnografisk beskrivning av en fransk by, G.F., med referenser till studier av andra byar där liknande observationer gjorts.

    Ett problem med etnografiska studier är förstås att man riskerar att missa olika förhållanden genom att man går in med fördomar i arbetet. Jag kan naturligtvis inte säga att Rogers inte missat saker, men jämfört med många andra studier har de alltså följt upp hypotesen att kvinnor kanske inte bara är underordnade, utan utövar makt via andra kanaler. När de så gav sig ut på fältet kunde de bekräfta att så var fallet, och dessutom beskriva rätt ingående hur det gick till, samt erbjuda en förklaringsmodell.

    Rapporten är på 31 sidor. Läs den gärna och kom med specifik kritik. Som jag skrev är jag inte medveten om uppföljningar, eller för den delen kritik, av artikeln. Den refererades i boken Relationship Masquerades, som jag finner både väl researchad och underhållande.

  7. Pingback: Kommentar om våldtäkt | Yasers hörna

  8. Fantastiskt bra!

    Jag kände till Typhonblues arbete med att dekonstruera makthiearkier sedan länge (Apexuals, patriarchy 2.0) men de här nyare videoklippen om ”Threat Narratives” Hannes tar upp är något utöver det vanliga. Det är inte det att informationen är ny det är det att hon skapat en komplett och konsekvent modell som dessutom förklaras med animationer.

    När man lyssnat på hennes förklaring hur härskaren förvandlar slavens ”vulnerability” till ”utility” för härskarens ”vulnerability” och härskaren därför inte under några omständigheter godkänner nån vulnerability hos slaven då blir BIG REDS beteende vid Toronto Universitet mer förståeligt. En ny video har dykt upp med henne. Denna är… ja jösses!

  9. Pingback: Feminint agency | Yasers hörna

  10. @Dreadlock:

    Vilka ”glasögon” hade du , när du begav dig in i denna analys ?

    Det är ju förstås en viktig fråga, så jag har funderat på den. Det är onekligen så att den hypotes som undersöks i artikeln är en som jag själv har haft i många år. Det jag alltid försöker göra när jag läser artiklar, är att se som jag tycker att de har en övertygande argumentation, som faktiskt håller för närmare granskning.

    Artikeln tar också tag i flera av de frågor som väcks ur observationerna:

    This point of view still leaves unanswered several crucial questions: why are peasant men, on one level of analysis, characterized by felt lack of power, and on another, shown to be deferred to, to monopolize positions of authority and prestige, and assumed to be ”dominant”? If women actually do wield a significant amount of power, why do they behave as if men monopolize power? Why do Greek women, for instance, who wield power in the ”significant” private sector, take such care that it ”is hidden behind the façade of male dominance” (Friedl 1967:106)? Why do women in G.F. insist that ”Pierre changed his mind” when Pierre is only, as usual, doing what his wife told him to do? Why do both men and women in so many peasant societies publicly grant such high prestige to the relatively insignificant extra-household activities of men?

    These apparent anomalies are resolved by the explanatory model outlined above: male dominance exists in a peasant society as a ”myth”, acting to maintain a non-hierarchical power balance between the categories, male and female. Inversely, although we have shown that males are not actually dominant, both sex groups act publicly as if they were because each may maintain its own power in this way. It is obvious that the kinds of overt power and authority exercised by men depend on the perpetuation of the ”myth”. Women’s power also stems from it in a variety of ways. Because extra-household activities are given highest prestige, it is to men’s advantage to claim the village sphere as their own. It is to the peasant woman’s advantage as well, because it leaves her in control of the domestic sphere, which is the central unit of the community and the only sphere over which villagers may have much control. Here we have power/prestige balance between the two spheres. It remains balanced as long as prestige is accorded to activities and actors in one, while actual power emanates from activities in the other.

    (Min fetstil).

    Det är ju en aspekt som ofta glöms bort, att ’status’ och ’reell makt’ inte alls behöver sammanfalla. Ett tydligt exempel är förstås Kungen, som har mycket status, men rätt lite makt.

    Det är väl egentligen fortfarande så, för den stora majoriteten människor i vårt samhälle, att den enda sfär där de har någon reell makt är i hemmet/familjen.

  11. På sidorna 25-26 (750-751) i artikeln, diskuteras också vad som händer när männen tappar sina prestigeuppdrag, t.ex. genom att tvingas in till stan för att ta ett ’vanligt’ jobb. Det som tycks kunna observeras är att kvinnan då slutar låtsas att mannen styr hushållet och tar över helt. I G.F. har dessa familjer lägre status, och folk i byn låtsas att de inte känner mannen (även om han bott där sedan andra världskriget). En fundering är förstås om avståndstagandet grundar sig i att dessa familjer ’krossat myten’ och hotar den känsliga balansen, som tidigare fungerat väl…

    I en grannby lyckades en grupp kvinnor ta över majoriteten av platser i byrådet.

    It may well be asked if the value attached to such positions remains the same when the system is transformed in this way, or if these formerly prestigious male village-level positions lose prestige when women begin to take them over. It is, as yet, too early to tell what will happen in G.F.’s neighboring village. If prestige was formerly given largely in exchange for women’s actual power, there will be no reason for these positions to continue to carry prestige if they are held by women who also overtly wield real power. On the other hand, if the community is to retain its former significance, these positions too may remain unchanged in meaning.

    (Min fetstil)

    Det är ju en rätt ovanlig och möjligen provokativ syn på fenomenet att områden tenderar att minska i status när andelen kvinnor där ökar.

  12. Pingback: Schymans dubbelmoral | En stilla undran

  13. Haha, mycket bra. Krossa den feministiska myten om manlig överordning/kvinnlig underordning. Alla vet ju att kvinnor gärna later män ha den högsta befattningen om de sedan bara far bestämma över mannen. Det är ju bekvämare att vara gift med nagon med hög status och därmed ocksa fa hög status än att själv utöva betattningen.

  14. @Maria:

    Det är ju bekvämare att vara gift med nagon med hög status och därmed ocksa fa hög status än att själv utöva betattningen.

    Absolut! Man slipper det hårda jobbet och, inte minst viktigt, riskerna att misslyckas som är förenade med att sträva mot en toppkariärr men får alla fördelar. Perfekt ju!

  15. Jag såg ett reportage från Japan för ett par år sedan där männen jobbade 10timmar per dag det är kutym att jobba fler än 8timmar och lönen ger dom till sina fruar för att själva få lite fickpengar att spendera enligt reportern är detta en självklarhet för majoriteten av Japanska hushåll.
    Ändå så beskrivs Japan som ett oerhört patriarkalt samhälle enligt feminister.

  16. Kanske är det logiskt att statistiken säger att risken att skiljas ökar om mannen blir arbetslös? Smile

    Det omvända om kvinnan blir arbetslös btw

  17. Ulf

    Så funkar det i italienska familjer. Mannen är den status , kvinnorna mer laid back men som när gästerna gått hem tar över bestämmandet. Min flickvän är exakt så, hon är som en tamkatt när vi umgås med andra par. Hon pushar fram mig som herre på täppan. När vi är ensamma bestämmer hon och nästan får en annan personlighet.

  18. Gäller för övrigt inte bara i äktenskap. Har sett samma sak i föreningslivet. Kvinnorna vill gärna ha en manlig ordförande som ger status åt föreningen men som de sedan lätt kan påverka. Och i byn där jag bor är borgmästaren en man med pondus (=omfångsrikt midjemått) och nästa borgmästare blir med stor sannolikhet också en man, men alla vet att den som styr och ställer på kommunhuset är den kvinnliga sekreteraren, som dessutom är anställd och kan sitta kvar efter valet.

  19. @Maria:

    men alla vet att den som styr och ställer på kommunhuset är den kvinnliga sekreteraren, som dessutom är anställd och kan sitta kvar efter valet.

    Det gällde ju även i större företag, på den tiden då man hade sekreterare, att om man verkligen ville få något gjort, var det dem man skulle frottera sig med. De hade koll på allt, kände alla (om inte direkt, så via sina andra sekreterarkompisar), och visste hur man skulle manipulera för att få igenom saker.

    Möjligen torpederade de sig själva genom att i princip kräva att deras jobb antingen skulle få mer status eller rationaliseras bort? Det blev i princip det senare, men det förra väcker ju frågan om det hade fungerat att göra deras maktutövning ohöljd.

    En sak jag då och då återkommer till i tanken är att den sorts indirekta maktutövning som artikeln beskriver, nog funkar allra bäst om inte ens utövaren själv är medveten om den (dvs att det sker intuitivt). Jag kan inte låta bli att undra om kvinnor med tiden utvecklat ett slags immunitet mot att bli varse sin egen makt. Smile

    Uppenbart finns det stor individuell variation – Ninni verkar ju börja bli lite medveten, t.ex. Wink

    Omvänt gynnar det män att utveckla en förmåga att agera som om de hade makt. Öppen maktutövning tjänar på att man tydligt kan signalera att man eftersträvar och förtjänar makten.

    Osökt spårar jag in på de rätt löjliga ’hemliga agenterna’ på film – Bond, Bourne, Hunt*, m.fl. – som ju tvärt emot hur en hemlig operatör borde agera, tycks dra till sig maximal uppmärksamhet var de än befinner sig. Det är förstås bara på låtsas, men funderingen är att man gärna offrar logiken till förmån för att få visa attributen hos en man i total kontroll. Vad är det för poäng att vara världens mäktigaste (manliga) agent, om inte hela världen vet om det?

    * Därmed inte sagt att jag skulle missa en chans att se dessa filmer.

  20. Pingback: Lars Bern om Pseudovetenskap – Genushypotesen, Fetthypotesen och AGW-hypotesen | Aktivarum

  21. Ibland undrar jag inte om där är så att radfems blandar ihop makt med status?

  22. Pingback: Varför jämställdismen är bättre än feminismen 9-16 (från 33 anledningar) | Genusdebatten

  23. Pingback: Om Sanning och Konsekvens – ur intervjun för Emma Åhmans uppsats | Genusdebatten

  24. Pingback: Charlottes masteruppsats | Genusdebatten

  25. Pingback: Schmenus och Patriarkatets uppkomst | Genusdebatten

  26. Pingback: Amazonia finns i Brasilien … eller inte | Genusdebatten