Om Sanning och Konsekvens – ur intervjun för Emma Åhmans uppsats
avatar

Emma Åhmans C-uppsats, ”Man ska inte sätta likhetstecken mellan jämställdhet och feminism” har uppmärksammats bland annat av Ekvalist och Bashflak. Jag lät mig intervjuas via email och kallas i uppsatsen ‘Filip’ (för att inte röja pseudonymen ‘Ulf T’?). Jag håller på att läsa uppsatsen och kommer nog att ha en del åsikter, men på hela taget vill jag än så länge ge den godkänt.

Kortfattat invänder jag mot att hon låtit så mycket av uppsatsen tas upp av hennes referat av andras forskning, på bekostnad av det intervjumaterial hon själv inhämtat. Det minskar arbetets originalitet och skapar en känsla av att hon varit angelägen om att visa att hon själv är ‘rumsren’. Men att hon återger det som intervjuobjekten sagt innebär ju inte att hon själv tycker så! Jag har respekt för att en C-uppsats för de flesta är ‘slutrapporten’, snarare än ett inlägg i en pågående forskningsprocess. Frestelsen att demonstrera att man kan sammanställa och analysera är stor, och möjligen vill även lärarna att man skall visa upp sådana färdigheter. Problemet är att man då lätt blandar ihop beskrivning och tolkning: materialet – i detta fall de intervjuades egna ord – får inte tala för sig självt, utan framkommer bara bitvis och aldrig utan ett tolkande filter. Andra forskare kan för all del kontakta Emma och begära ut råmaterialet, men om de utgår ifrån själva uppsatsen blir det mer Emmas reflektioner över vad vi sade, än vad vi faktiskt sade. Som exempel kan nämnas att det som jag skrev som svar på hennes frågor – totalt ca 4800 ord – i princip fick representeras i hennes uppsats av 62 ord i citat. För att ni skall slippa besvära Emma om resten, lägger jag därför ut en del av det här. Smile

Jag blev dock påmind om att Ninni föreslog att jag skulle lägga upp vissa delar av diskussionen som ett separat blogginlägg. Jag har inte gjort det förut, av hänsyn till Emmas pågående arbete (eftersom jag gått med på att samarbeta). Jag kommer heller inte nu lägga upp Emmas kommentarer utanför själva intervjun, eftersom jag inte frågat henne, och därmed inte har hennes tillstånd.

Det uppstod nämligen en liten metadiskussion halvvägs genom intervjun, då jag började få känslan att intervjudelen mer liknade ‘tendentiös journalistik’ än sanningssökande forskning (dvs en till synes oskyldig intervju, där bitar sedan lyfts ut och och ställs mot ett urval av forskningskällor, där författaren slutligen med sitt urval tar ställning och skapar en pseudo-debatt där jag inte längre har möjlighet att svara), skrev:

Om du vill fortsätta diskussionen skulle jag vilja att du redogör för din egen förståelse så här långt. Jag diskuterar gärna med dig om du kan nå en djupare nivå än frågor av typen ”hur menar du då?”. Framför allt, om du är av åsikten att det vi håller på med bara är en postmodernistisk ‘diskurs’, och att det inte finns någon objektiv sanning (som det brukar heta), så tror jag inte att jag har så mycket mer att säga. Wink

Emma gav här ett relativt långt svar på min fråga, som jag som sagt väljer att inte återge. Vill hon kan hon bidra själv i kommentarsfältet. Dock finns mitt svar nedan.

Min kommentar om sanning och objektivitet

Det är inte så att naturvetare alltid ägnar sig åt enkla problem som har rättframma, enkelt kvantifierbara lösningar. Men det som ofta missförstås är att ‘traditionella’ forskare oftast är väldigt ovilliga att hävda något påstående som ‘sant’ om de inte upplever att det finns starka bevis för det. Missförståndet ligger i att lekmän tror att de därmed säger att det är tvärt om – att påståendet inte är sant. Det säger de inte – bara att man inte vet, vilket är en stor skillnad inom forskning.

Min egen specialitet är mjukvaruutveckling. Där kan man bara i extrema undantag satsa på att försöka bevisa att ett program är korrekt. Det är så svårt att man normalt inte försöker. Det låter sig dessutom överhuvudtaget bara göras för relativt enkla program; för större program blir dels komplexiteten för stor, och dels är inte kravbilden tydlig nog att avgöra vad som skall anses ‘korrekt’ till att börja med.

Det man däremot kan göra är att försöka visa att programmet är felaktigt. Det gör man bl. a. genom att köra en enorm massa tester för att försöka se (under varierande förhållanden) om en viss typ av indata ger ett oväntat resultat. Hittar man sådana fall behöver man gå tillbaka till designen och hitta felet – för då är det bevisligen fel. När man sedan rättat felet måste man köra om alla tester igen, eftersom rättningen kan ha introducerat andra diskrepanser. Mjukvaruutvecklare testar så otroligt mycket att vi numera har automatiserat en stor del av processen.

Notera att även efter tiotusentals lyckade automatiserade tester kan vi inte säga att programmet är felfritt – bara att vi inte har hittat några fel! Det kan fortfarande hända (och händer då och då) att det senare visar sig att vi tänkt helt fel, och/eller att ändrade förutsättningar gör att vår ursprungliga ansats inte håller. Det kan i sin tur leda till att vi får börja om helt från början. Vill man vara lite teknisk kan man säga att vi (medvetet eller omedvetet) utgår ifrån några ‘invarianter’ – antaganden som vi behandlar som sanna; vi vet inte att de är sanna, utan bara att om de visar sig inte stämma, får vi börja om från början igen. De är som bärande väggar i ett hus, ungefär – knackar du ned en bärande vägg, så kan taket rasa in. Varje program är ett teoribygge, med förhoppningsvis relevanta abstraktioner – en modell för hur verkligheten ser ut och för vad som skall hända i olika situationer. Abstraktionerna här är inte flummiga saker, utan måste vara knutna till en konkret implementation; de ‘gömmer’ information, men måste hantera den bakom kulisserna.

Färgad av den erfarenheten kan jag säga att jag passar mig noga för att säga att något är ‘sant’ eller ‘bevisat’. Det jag däremot är känslig för, och väldigt kritisk emot, är när människor hävdar sina subjektiva modeller som om de vore sannnig, och visar upp en tydlig ovilja att ompröva sina idéer, även när tydliga diskrepanser påtalas. I mitt yrke anses det enormt oprofessionellt att göra så.

Så långt om mitt förhållande till ‘sanning’, rent yrkesmässigt: det är en lyx jag normalt inte har råd med. Likväl får jag som programmets designer finna mig i att det är mitt ‘fel’ om det inte funkar, så jag måste själv se till att jag inte förälskar mig så pass i mina antaganden att jag inte kan se när de är felaktiga. Det klassiska mönstret är att det är programmeraren som vill kasta ut allt och börja om från början, och cheferna som kämpar emot, eftersom det kostar mycket tid och pengar.

Den ‘invariant’ som mycket av dagens jämställdhetsretorik bygger på är att män är privilegierade och överordnade kvinnor. Låt oss säga för diskussionens skull att detta inte är en entydig sanning. En alternativ hypotes är att kvinnor ofta skaffar sig övertaget genom att hävda sin skyddsvärdhet. En kvinna som vill göra detta skulle naturligtvis hävda att hon är utsatt och strukturellt underordnad, så tesen om mäns överordning skulle passa bra in i en modell om kvinnlig ‘offermakt’. Det betyder inte att det är sant, utan bara att de två modellerna kan samexistera, där den ena är en kuliss och den andra mer förankrad – alternativt är den manliga överordningen verklig, och kvinnor skaffar sig undantagsvis makt genom att utnyttja den struktur som uppstår.

Här uppstår ett dilemma. Uppenbart är det fullt möjligt för kvinnor att spela på sin offerroll och därmed skaffa sig makt. Det har det varit i alla tider. Om man strävar efter jämställdhet behöver man därför vara uppmärksam även på denna form av ‘maktmissbruk’. Det kan man bland annat göra genom att påpeka när det faktiskt finns belägg för att kvinnor inte är så underordnade som det påstås. Det vore helt i linje med kvinnlig ‘offermakt’ att inte vilja diskutera sådana belägg. Det är däremot inte OK om man har jämställdhet som utgångspunkt.

Du kan förstås ta och läsa några av de artiklar jag har skrivit i frågan:

Genusdebatten: Myten om manlig överordning
Genusdebatten: Män och ”work/life balance”

Visst är det så att det där med objektivitet är svårt! Men du kan aldrig komma bort från den genom att skapa dimridåer, ungefär som du inte kan komma bort från frågan ”älskar du mig?” genom att svara ”vad är kärlek egentligen?”. Det är ett icke-svar och antingen en undanflykt eller medvetet vilseledande.

Min utvikning om Feminismen idag

Då vi sedan valde att fortsätta intervjun, blev jag ombedd att svara på några ytterligare frågor, och mina svar anknyter delvis till utläggningen ovan.

[I nedanstående svar har jag rättat stavningen av Tiina Rosenbergs namn, som jag råkade klanta till i mitt mailsvar till Emma.]

Emma: Hur skulle du vilja beskriva feminismen idag? Hur ser skillnaderna ut jämfört med jämställdism och på vilket sätt är feminismen problematisk?

Ulf T: Jag tycker att feminism som begrepp idag mest har blivit ett slags politiskt korrekt markör, där det finns så många olika grenar av feminism att det inte går att säga så värst mycket om det som övergripande begrepp.

Uppenbart finns en del feminister som mer tycks luta åt något slags ‘female supremacy’, men jag gissar att det är en väldigt liten grupp. Jag har ofta stött på uppfattningen att ‘om man är kvinna måste man vara feminist’. Ur jämställdhetssynpunkt tycks en sådan hållning minst sagt problematisk. Jag minns debatter när FP-kvinnor kritiserades för att de inte ville kalla sig feminister, då de menade att liberalismen räcker som utgångspunkt om man verkar för jämställdhet. Å andra sidan har vi t.ex. Tiina Rosenberg som menar att feminismen kan ta över kommunismen, som jag förstod det, genom att i stort sett byta ut några centrala begrepp men behålla samma ideologi.

I Tiina Rosenbergs version blir alltså feminismen den nya klasskampen. Även detta är problematiskt ur jämställdhetssynpunkt, eftersom kampen lätt blir det centrala, och man därför söker upp och förstorar konflikter snarare än att söka samförstånd. En definition av feminism jag sett på flera ställen (orkar inte leta nu) är: ”kvinnor är underordnade män / detta måste förändras”. Även detta är problematiskt, eftersom det cementerar det missförhållande man säger sig kämpa emot – man binder sin identitet vid en världsbild som man sedan kan lockas att försvara för att rättfärdiga sin sammanhållning och kamp.

Just iden om manlig överordning tycks vara ett rätt genomgående tema hos de flesta grenar av feminismen, så jag föredrar att se det som den dominerande sammanhållande hypotesen, tillsammans med en påtaglig ovilja att acceptera förklaringsmodeller förankrade i biologi eller evolutionspsykologi.

Emma: Vilken är den viktigaste jämställdhetspolitiska frågan, och varför?

Ulf T: Just nu, skulle jag vilja påstå att det är hur pojkar halkar efter i skolan. Att pojkar får sämre betyg i skolan är väl tämligen oomtvistat, samt att färre män går vidare till högre utbildning. Det som sticker i ögonen på mig är den uppenbara oviljan att göra något åt saken. Det borde ligga i allas intresse att förebygga att unga män hamnar utanför samhället, eftersom unga män utan förankring tenderar att vara överrepresenterade i brottsstatistiken.

Här menar jag att feminismen nog får ta på sig en stor del av skulden, eftersom man så ensidigt trummat ut hypotesen om kvinnlig underordning att man har svårt att lämna utrymme för en problemformulering där pojkar/män tydligt är i underläge. Det blir då lättare att skylla det på pojkarnas ‘antipluggkultur’ – dvs när pojkar och män råkar i kläm, är det fortfarande männens fel och inget som feminister behöver kämpa för att lösa. Fine, men man kan då inte samtidigt säga sig kämpa för jämställdhet.

Emma: Hur ser du på kön, skillnader och likheter och så? Jag tänker på ditt resonemang om ”kvinnlig offermakt” och blir nyfiken på hur du skulle vilja beskriva relationen mellan könen!

Ulf T: Jag anser som sagt att de flesta yrkesroller i dagens samhälle har kravprofiler som inte tydligt utesluter vare sig män eller kvinnor, dvs det går inte att säga att könstillhörighet i sig skulle vara någon bra prediktor för huruvida en individ skulle vara lämpad för uppgiften. Det är tydligt att vissa yrkesroller har en rätt extrem könsfördelning – t.ex. barnmorska och tandhygienist, där nära 100% är kvinnor, och t.ex snickare och brandmän där det omvända gäller. I de extremt kvinnodominerade yrkena verkar det finnas känslomässiga barriärer som håller män utanför: de få manliga barnmorskor som finns kan vittna om att vissa vägrar låta sig förlösas av en manlig barnmorska (även om det oftast inte är några problem), och jag har läst att de flesta tydligt föredrar kvinnliga tandhygienister. När det gäller t.ex. brandmän, är det ju så att de fysiska kraven är sådana att extremt få kvinnor överhuvud taget kan klara kraven. Ur detta perspektiv är det lite intressant att man jobbar betydligt hårdare på att få in kvinnor i brandkåren (där det är livsviktigt att alla har tillräcklig fysik för att klara jobbet) än man gör på att få in män på kvinnornas domäner (där det borde vara enklare, eftersom det handlar om mentala spärrar).

För mig är det inte viktigt att det är jämn könsfördelning i alla yrken. Jag tycker att det är tydligt att män och kvinnor väljer olika, och det finns starka indikationer på att det är främst kvinnor som väljer, och män som anpassar sig till deras val. Bo Rothstein påpekade att mäns status på arbetsmarknaden är starkt kopplad till sannolikheten att de skall leva i ett förhållande, medan inget sådant samband syns för kvinnor – oavsett yrkesstatus har kvinnor ungefär samma chans (73%) att vara i ett förhållande som män med akademiskt yrke, medan chansen för män i LO-yrken är ca 50%, och för arbetslösa män ca 23% (http://rothstein.dinstudio.se/files/Framtidskommissionen_-_Rothstein.pdf). Den tydliga implikationen är att män som inte lyckas i karriären inte upplevs som attraktiva för kvinnor. Vi kan vara ense om att det är olyckligt, men det är inte rimligt att begära att det är de ratade männen som skall ändra på sig!

På ett djupare plan tror jag att det är problematiskt för kvinnor att familjen som fundament har vittrat sönder. Jag vet att det finns andra versioner om kvinnans ställning i det förflutna, men jag tycker att det finns mycket som talar för att modern/hustrun tidigare hade en mycket privilegierad ställning just i familjen och med barnen. Industrialiseringen som inleddes i mitten av 1800-talet skapade bland annat ett sug efter lågutbildad arbetskraft, men började också automatisera bort kvinnans naturliga ‘yrkesroll’ i hemmet, med en kulmen på 50-talet, då det fanns ett stort antal ‘lyxhemmafruar’, utan jobb eller yrkesutbildning, men med betydligt mindre tidsåtgång på hushållssidan. Vi har glidit in i ett samhälle där kvinnor måste jobba, eftersom ytterst få familjer har råd att leva på en lön, men där speciellt prestigeändan av arbetsmarknaden huvudsakligen skapats av män, för män. På ytan tycks detta stärka feministernas argument, men familjens förfall har underminerat inte minst kvinnors maktbas (som växt utifrån kvinnans reproduktionsmakt). Vi ser nu hur många barn lider av att växa upp i splittrade familjer, och hur många kvinnor är stressade för att de tvingas konkurrera hårt på arbetsmarknaden samtidigt som de inte vill lämna sin kvinnliga maktbas (populärt beskrivet som att kvinnor pressas att måna om sitt utseende och ‘objektifieras’). Samtidigt växer generationer av män upp med skuld, eftersom de förväntas ‘stiga åt sidan’ och dela med sig av en makt som den stora majoriteten av män aldrig själva fått åtnjuta (s.k ”apex phallacy”), och förväntas fortsätta uppoffra sig för familj och barn, men utan den status och respekt som det brukade medföra. En ökande trend tycks vara att unga män helt enkelt skiter i det, och gör vad de vill istället (MGTOW). Dessa män kan t.ex. hittas på datingmarknaden, där kvinnor över 35 börjar känna av konsekvenserna av att fokusera på karriärspåret under sina mest fertila år, och de män som tidigare var ointressanta plötsligt kan varva mellan 4-5 kvinnor samtidigt, eftersom de är tillgängliga, och nu har skaffat sig ett stabilt jobb, och inte verkar lika ointressanta längre*. Risken är att vi kommer att få lära oss den hårda vägen just hur stor börda tidigare generationers män faktiskt tagit på sig för att hjälpa till att bygga vårt nuvarande välstånd.

Detta var lite snabbt nedrafsat. Om något är otydligt får du gärna ställa följdfrågor.

Mvh,
Ulf T

* Forskning tycks indikera att när män blir en trång resurs på datingmarknaden, tenderar de att bete sig som marskatter; när kvinnor är en trång resurs, tvingas män att bli ridderliga och värna om kvinnorna. Nu är vi på väg in i en situation där allt fler kvinnor klagar över att det inte finns tillräckligt många bra män – dvs den förra situationen. Att det inte finns tillräckligt många bra män förklaras i Rothsteins observation, att kvinnor fortfarande väljer uppåt.

 

Kommentarer

Om Sanning och Konsekvens – ur intervjun för Emma Åhmans uppsats — 40 kommentarer

  1. Pingback: Om Sanning och Konsekvens – ur intervjun för Emma Åhmans uppsats | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal

  2. Mycket bra, det finns ingenting där som jag inte skulle kunna ha skrivit själv fast inte så bra kanske.
    Men på något sätt är känslan att de mest övertygade feministerna och genusvetarna inte läser vad vi framhåller. Även om det är så klart i sin kritik som ditt inlägg ovan. Jag har sett massvis med kommentarer av feminister att de inte läst något av Pär Ström till exempel men ändå kan kalla honom för idiot, kvinnohatare och antifeminist.
    Det motsatta råder uppenbarligen hos oss som ifrågasätter viss feminism och all genusvetenskap, vi följer och läser allt. Jag följer feministiska bloggar, twitterfeminister samt deras kommuninistiska avarter för att försöka se en annan aspekt an den jag förfäktar samt för att ifrågasätta. När jag har ifrågasatt har jag misstänkliggjorts som person utan någon som helst relevans för ämnet.
    Därför blir jag lite misstänksam när man plötsligt vill se den andra sidan av saken. Det ligger liksom inte i linje med tidigare feministisk eller genusvetenskaplig argumentering.

    SvaraSvara
     
  3. Jag har än så länge bara skumläst uppsatsen… Men en sak som är positivt är att (förutom att hon har nämnt mig) hon gör en korrekt observation av att det inte bara är bittra obildade män som driver jämställdismen.

    ”En majoritet av de aktiva är högutbildade med yrken som kirurg, läkare och civilingenjör, och ett antal kvinnor intar också centrala positioner inom rörelsen.” står det.

    Smile

    Sen också kul att hon läste mina egna svar jag hade bloggat om: http://mixifamily.com/bashflaks-intervju-cover-mina-egna-svar/

    SvaraSvara
     
  4. ”Risken är att vi kommer att få lära oss den hårda vägen just hur stor börda tidigare generationers män faktiskt tagit på sig för att hjälpa till att bygga vårt nuvarande välstånd.”

    Ja, ett samhälle som pissar på dem som står för den största delen av försörjningen och skyddet kan inte överleva och förtjänar inte att överleva.

    Vi får se hur lång tid a) konsumtionen av det upparbetade kapitalet och b) trögheten i motreaktionen räcker.

    Tyvärr kommer nog misandrin inte brytas i tillräckligt god tid för att rädda vårt samhälle.

    SvaraSvara
     
  5. Om jag får destillera mitt uttryck för den tidigare nämnda systematiken i genusforskningens och feminismens argumentation så blir det följande: Allt som är bra eller gott är feministiskt och allt som är dåligt eller ont är beroende på patriarkala strukturer.
    Jag kom just nu på morgonen i kontakt med Kawa Zolfagarys nya kampanj på Twitter som tydligen skall visa vem som alltid har rätt och vem som alltid har fel. Han är kanske inget annat än en pajas i sammanhanget men får mig ändå att tvivla på att en helomvändning skulle ha gjorts.

    SvaraSvara
     
  6. I samband med mina svar ovan kan jag tycka att Emma i sin sammanfattning inte representerat några av mina invändningar mot t.ex. kvotering och könsspecifika lagar. Emma får det till att ‘vi jämställdister’ invänder mot könsspecifika lagar på basis av individualism kontra kollektivism, men det jag försökte lyfta fram var faran i att man låser fast sig vid en problemformulering utan att kunna – eller ens vilja – kontrollera denna bild med hjälp av konkreta observationer.

    Om man strävar efter jämställdhet behöver man därför vara uppmärksam även på denna form av ‘maktmissbruk’. Det kan man bland annat göra genom att påpeka när det faktiskt finns belägg för att kvinnor inte är så underordnade som det påstås. Det vore helt i linje med kvinnlig ‘offermakt’ att inte vilja diskutera sådana belägg. Det är däremot inte OK om man har jämställdhet som utgångspunkt.

    Jag skrev dessutom i ett annat svar:

    Om vi köper modellen att kvinnor kan utöva en hel del makt, följer också att kvinnor kan utnyttja en mediabild av kvinnlig underordning för att spela på de gamla könsrollerna: åberopa manlig ridderlighet och kvinnlig hjälplöshet för att bäras fram lite extra. Det förnekar för all del inte feminister heller, men frågan är hur stor inverkan detta har? Här tycker jag att det verkar vara lite tabu att ens lyfta fram faran att just de dammiga könsroller som vi vill förändra befästs under en paroll av jämställdhet.

    SvaraSvara
     
  7. Forklar for en nordmann, hva for slags grad/arbeide er en ”C-uppsats”, er det universitetsnivå, på nivå med doktorgrad ?

    SvaraSvara
     
  8. @Runar:

    Lite osäker på vad det motsvara i Norge (om det är annorlunda). Men en C-uppsats görs för att kunna få Kandidatexamen, eller motsvarande engelsk Bachelor’s degree. Ska omfatta tre års heltidsstudier på grundnivå på universitet/högskola (inte uppsatsen, utbildningen examen innefattar).

    SvaraSvara
     
  9. Bra! Jag har läst den och finner det förvånande att man kan lägga så mycket tid utan att förstå. Jag har semester med maken, så jag har inte tid att ta det just nu. Men jag kommer också skriva ur en annan vinkel vid senare tillfälle. Smile

    SvaraSvara
     
  10. Ja det var ju intressant läsning att jag som liberal har blivit nyliberal och där hennes enögda referenser framställs som fakta och man ska komma ihåg att ord är värdemättade t.ex att Pär Ström påstår medans feminister skriver i en fråga,hela uppsatsen är full av dessa små finesser där feministiskt tankegods omgärdas av positiva och neutrala ord medans jämställdism omgärdas av negativa och neutrala ord för att låta påskina ett objektivt förhållnings sätt.
    Detta är ett klassiskt sätt att påverka människor där dom får en kritisk hållning mot något och tror att det är grundat på ett eget ställningstagande.

    SvaraSvara
     
  11. Jag tyckte å ena sidan att hon återgett vårt budskap korrekt, utan vinklingar och förvanskningar. Å andra sidan blir det nästan absurt när hon använder feministisk teori som verktyg för att analysera vad vi sagt.

    För att en sån analys ska fungera måste man förutsätta att feministisk teori stämmer med verkligheten, men en av kärnpunkterna i jämställdismens budskap är ju just att feministisk teori är bullshit. Stor komik. Det hade gett ett mer seriöst intryck om hon gjort analysen ur neutral synvinkel.

    SvaraSvara
     
  12. Runar: C-uppsats är ett examensarbete för treårig universitetsutbildning, ungefär motsvarande bachelor’s degree.

    SvaraSvara
     
  13. @Bashflak:

    Jag tyckte å ena sidan att hon återgett vårt budskap korrekt, utan vinklingar och förvanskningar.
    Absolut, det är stor skillnad från att påstå att vi är ”män som hatar kvinnor – online” som hennes handledare Holm gjorde. Det är skönt att se, faktisktSmile

    Å andra sidan blir det nästan absurt när hon använder feministisk teori som verktyg för att analysera vad vi sagt.

    Precis och med det förfarandet missar hon målet med uppsatsen.

    SvaraSvara
     
  14. Pingback: Statsvetenskaplig intervju – resultatet | Bashflak

  15. @Ninni:

    Precis och med det förfarandet missar hon målet med uppsatsen.

    Nå, beroende på vad målet med uppsatsen egentligen var, förstås. Smile

    Jag brukar tänka att huvudmålet med en C-uppsats från studentens perspektiv är att bli godkänd på kursen, och utifrån lärarnas perspektiv att studenten skall visa upp färdigheter i forskningsmetodik och kritisk granskning. ‘Riktig’ forskning börjar egentligen på doktorandnivå (där doktoranden under arbetets gång lär sig att verkligen arbeta som forskare) och fortsätter och utvecklas förhoppningsvis därefter.

    I en C-uppsats är det i princip otaktiskt att sticka ut näsan och utmana etablerad forskning. Man är helt enkelt inte kvalificerad att göra det.

    SvaraSvara
     
  16. ”Kunskap ses alltså som nära sammankopplat med makt, och den feministiska vetenskapsteorin har velat belysa hur värden om objektivitet, neutralitet och rationalitet har möjliggjort en reproduktion av androcentrisk kunskap och vetenskap (Gemzöe 2002:128). Utifrån den feministiska vetenskapsteorin följer alltså det jämställdistiska sättet att se på vetenskap just de maktförhållanden som finns inbyggda inom det traditionella sätt att se på kunskap och objektivitet.”

    Det är ju precis som jämställdhetsfeministern brukar skriva: ”Fakta är en manlig härskarteknik som används för att förtrycka kvinnor” Razz

    SvaraSvara
     
  17. Bra skrivet.

    ”Jag minns debatter när FP-kvinnor kritiserades för att de inte ville kalla sig feminister, då de menade att liberalismen räcker som utgångspunkt om man verkar för jämställdhet. Å andra sidan har vi t.ex. Tiina Rosenberg som menar att feminismen kan ta över kommunismen, som jag förstod det, genom att i stort sett byta ut några centrala begrepp men behålla samma ideologi.”

    Jag har gjort samma koppling, och det är ju inte så konstigt att jag inte fixar feminism (i betydelsen radikal- och marxistisk feminism) eftersom den i grunden är en spegelbild på socialism, och den ideologin är ju helt uppbyggd på offerrollen, stark egoistisk och totalt fixerad vid pengar (”jag har rätt att äta ur ditt skafferi, för jag har andra rättigheter än vad du har. Jag tillhör de GODA människorna, du tillhör de ONDA människorna”). Ideologiserad parasitism.
    Byt ut ”kapitalet” mot ”patriarkatet”, ”klass” mot ”kön” och du är hemma.

    Off-topic:
    Vad håller du på med för plattformar Ulf T? Jag jobbar med mjukvarutveckling på MCU:er, mycket ARM-kärnor f.f.a STs mcu:er, ATMegor, Renesas. Till och med en del gammalt Microchip PIC-junk och i8051, fast det är lika skämsigt som att rota runt i gammal COBOL-kod, hehe. Började med PDP11Shockr på 80-talet, sedan blev det VAX:ar, Unix, PC och nu är jag nere på kislet. Mindre och mindre plattformar alltså. Numera är det mest programmering på inbyggd elektronik i vitvaror, bilar, flygplan, telesystem och truckar. Jobbat med att utveckla testprogramvara för flygplan (unit-testning av Ada-kod)

    SvaraSvara
     
  18. @Ligneto:

    Gemzöe säger ju implicit att ”feministisk vetenskapsmetodik” (vad är det??) är till för att få kalla sin egen bristande begåvning och blajande för ”vetenskap”.
    Om kunskap är makt, vad är problemet? Är kvinnor för dumma för att skaffa sig kunskap, och varför skulle vi införa en idiotokrati?

    Det handlar om en religion, inte vetenskap.

    Även inom seriös sociologi kommer man inte undan med att bara blaja, ÄVEN om man
    jobbar med hermeneutiska metoder, kvalitativa studier m.m

    SvaraSvara
     
  19. @michael:

    ”som liberal har blivit nyliberal”

    Där körde Emma Åhman rejält i diket. Individualismen är inte NY-liberal, den är LIBERAL, och tankarna om individen. De tankarna går tillbaka ända till Jeremy Bentham och Adam Smith, så speciellt ”ny” är den inte.

    Nyliberalism brukar åsyfta den ekonomiska liberalism som kritiserar Maynard Keynes ekonomiska teorier.

    SvaraSvara
     
  20. Suck, Ulfs inlägg väcker längtan i mig, inte efter ett jämställt samhälle eller frihet från feminism, utan till svunna tider när jag också knackade kod. Önskar jag kunde återvända till det, men med obsoleta kunskaper …
    Kan dock inte avhålla mig från att påpeka att det inte ens är möjligt att bevisa alla programs korrekthet teoretiskt. Det var väl, om jag inte blandar ihop det nu, Church motsvarighet till Gödels incompleteness. Eller …
    Hur som helst, ett bra och läsvärt inlägg på alla plan, även de som inte hade något med programvara att göra.

    SvaraSvara
     
  21. @Magnus:

    Vad håller du på med för plattformar Ulf T?

    Svårt att svara ingående utan att riskera att röja min identitet. Wink

    På senare tid har det blivit rätt mycket serverprogrammering i molnet, men det har blivit en hel del annat spännande och varierat – som jag tyvärr inte vågar berätta så mycket om…

    SvaraSvara
     
  22. Pingback: Statsvetenskap att ”tolka” jämställdisters engagemang? | Genusdebatten

  23. @Ninni:

    ”Bra! Jag har läst den och finner det förvånande att man kan lägga så mycket tid utan att förstå.”

    Det är endast förvånande om man trodde att ”de” ville förstå, men som alla som vet något vet var förståelse inte målet.

    Jag försöker inte vara provocerande, men är ni verkligen så naiva att ni tror att ”oförståelsen” eller jämställdhetskrisen* som vi är i nu beror på kommunikationsproblem och missförstånd?

    *Det är inte jämställdheten som är i kris, tack vare maskulismen/jämställdismen har det blivit jämställdare, men idealbilden av en hurdan jämställdhet vi trodde vi ville ha är i kris mao. vi vill inte ha det vi trodde vi ville ha.

    SvaraSvara
     
  24. @Dolf:
    Korrekt, Church bygger på Gödels ofullständighetsprincip. Jag försökte hänvisa till Kurre Gödel för att få semester från det psykiskt rätt påfrestande testware-skrivandet hos en känd flygplanstillverkare, men det gick inte hem Wink

    SvaraSvara
     
  25. @Magnus:
    Jag tycker Gödel är användbar i många sammanhang (jag brukar ta upp det i diskussioner om religion kontra vetenskap, men av någon anledning verkar det aldrig vara någon som fattar det, vilket är obegrlipligt för mig, för de fattar allt annat man säger).

    SvaraSvara
     
  26. @Dolf:

    Det brukar vara marginellt lättare att tänka i former av Heisenbergs obestämbarhets-relation än Gödel. Även om dessa är har helt olika teoretiska grunder (tvinga mig inte gå in i det teoretiska, snälla Smile ), så blir konsekvenserna av dem desamma: Det teoretiskt omöjliga att utifrån givna data ge en komplett bild av situationen – det finns alltid till en gräns när man måste välja den ena eller det andra perspektivet.

    SvaraSvara
     
  27. @Matias:

    Det är endast förvånande om man trodde att ”de” ville förstå, men som alla som vet något vet var förståelse inte målet.

    Jag försöker inte vara provocerande, men är ni verkligen så naiva att ni tror att ”oförståelsen” eller jämställdhetskrisen* som vi är i nu beror på kommunikationsproblem och missförstånd?

    Jag vet inte jag…

    Jag har upprepade gånger slagits med häpnad över hur annorlunda kvinnor kan resonera jämfört med det jag själv känner igen som ‘rationellt manligt’ – just när det gäller könsroller och vissa relationsfrågor.

    Det är lite som följande passage ur Kvinnor som brandsoldater:

    Flera uppfattade i efterhand återkopplingen som allmänt alltför positivt hållen (”Här finns inga problem”) och när det slutligen stod klart för dem hur pass olämpliga de ansågs för rökdykning kom detta snarast som en överraskning. Den korrekta informationen hade uppenbarligen inte klart och entydigt nått mottagaren. Det är naturligtvis lätt att anse att detta förhållande skulle kunna bero på att kvinnorna inte ville höra negativ kritik; de hade ju satsat så mycket tid och var dessutom motiverade att prestera väl. Men detta kan knappast vara hela, om ens den viktigaste, förklaringen.

    När kvinnorna själva fick skatta sin generella prestation på utbildningen på en skala från 0 till 9 låg den valda nivån mellan 7 och 9. När de skulle skatta sin svaga respektive sin starka punkt så fick den svaga punkter, oftast rökdykningen, alltid godkänt (oftast 6-7). Detta tyder på att kvinnorna upplevde sig som mer än godkända – även på rökdykeriet.
    […]
    Det är intressant att konstatera att praktiskt taget alla pd nu upplevde sig som fullgoda brandmän, några ansåg tom att de inte var sämre än sina manliga arbetskamrater. Alla uppgav t.ex. att de blivit godkända som rökdykare och fått gå in som “förste man”. Dock hade få av pd några större erfarenheter från sådana insatser.

    (Jag får för övrigt inte ihop ovanstående med den forskning som menar att det är män som tenderar att överskatta sin förmåga, och kvinnor som tenderar att underskatta sin. Möjligen är sådana här saker oerhört känsliga för sammanhanget?)

    Jag tror inte att tjejerna i brandmansexemplet ljög, utan att det helt enkelt kan bli så att vissa situationer uppfattas extremt olika av män som grupp och kvinnor som grupp.

    SvaraSvara
     
  28. @Magnus:

    Jag försökte hänvisa till Kurre Gödel för att få semester från det psykiskt rätt påfrestande testware-skrivandet hos en känd flygplanstillverkare, men det gick inte hem Wink

    Just så! Smile

    Oavsett om Gödel hade rätt (naturligtvis hade han det) och frågeställningen är relevant, måste man likväl stämma av mot verkligheten…

    SvaraSvara
     
  29. @Mars:
    Hm, har aldrig reflekterat på Heisenbergs osäkerhetsprincip ur den synvinkeln. Nu fick jag något att fundera på. Skulle det alltså finnas en koppling Heisenberg-Gödel?

    SvaraSvara
     
  30. @Dolf: Kopplingen är långsökt, så egentligen inte. Heisenbergs-obestämbarhets relation uppstår av att matematiken som ligger till grund för kvantmekaniken inte är kommutativ för observablerna (tid, energi, rörelsemängd och läge), vilket innebär att dessa inte KAN mätas samtidigt (och till det ska förstås sedan läggas osäkerhet i mätresultaten).

    Parallellen som jag ser är att man med hjälp av mätningar inte kan uttala sig med någon absolut säkerhet om vad som är sant, bara avfärda sådant som är falskt. Vad jag är ute efter är att det inte bara i matematiken eller matematiska system som ”sanningen” bryter samman, utan även i fysikaliska.

    SvaraSvara
     
  31. Några korta citat från och några reflektioner angående Emma Åhmans C-uppsats (mina kursiveringar):

    ”Följaktligen är ideologin [jämställdismen] antifeministisk i den mening att den formulerar sig i opposition mot feminismen, förkastar feminismens ideologiska utgångspunkter och vill minska vad som upplevs som feminismens makt samhället.”

    Bra, då har vi i alla fall svart på vitt att feminismen är en ideologi, och inte en vetenskap, om nu någon fortfarande skulle leva i den villfarelsen.

    ”Uppsatsen har också visat hur rörelsens starka kritik mot genusvetenskapen kommer ur ett vetenskapsideal där god vetenskap definieras som objektiv, neutral och apolitisk, vilket kritiserats från feministiskt håll för att bygga på en manlig överordning och därmed dölja sina politiska konsekvenser under en apolitisk dimridå. Genusvetenskapen ifrågasätts för just det som är dess syfte – att problematisera maktstrukturer relaterade till olika socialt konstruerade grupper i samhället, att positionera sig politiskt och därmed vara öppen med sina utgångspunkter till skillnad från en vetenskapstradition som anses dölja sin egen androcentrism bakom redan från börjat manligt könade värden som objektivitet och rationalitet.”

    Innebär detta att ett kvinnligt vetenskapsideal är ett där god vetenskap definieras som ”subjektiv, tendentiös och politisk”? Men varför då ens kalla det man gör för ”vetenskap”, eftersom detta begrepp ju sedan lång tid avser ett sätt att tänka som man anser problematisk genom sin ”androcentrism” och sitt innehåll av ”manligt könade värden som objektivitet och rationalitet”?

    Jag menar, om jag vill att någon annan skall bli medveten om hur jag själv subjektivt känner i, uppfattar och vill förändra en situation, då kommer jag ju att försöka uttrycka detta med stöd i mina egna känslor och min egen upplevelse, och inte genom att hävda att ”John Nilsson”-vetenskapen har påvisat det ena eller det andra, vad det nu kan vara. Om jag nu inte är en förslagen taktiker förstås, som vill dölja subjektiviteten, det tendentiösa och det politiska egenintresset i det jag håller på med alltså…

    Jag ifrågasätter alltså Emma Åhmans påstående, om att (den ibland ”expert”-täta och ”excellenta”) genusvetenskapen är ”öppen med sina [ideologiska] utgångspunkter”, eftersom man under sitt verksamhetsnamn snarast verkar vilja sola sig i legitimiteten från en sedan tidigare högt respekterad institution i samhället, vetenskapen, samtidigt som man under denna rubrik avser att ägna sig åt en helt annan (ideologiskt styrd) verksamhet, än den som vanligen avses. Under rökridån ”ett förutsättningslöst sanningssökande, grundat i så stor objektivitet och rationalitet man kan uppnå”, så som de flesta nog uppfattar vad ”vetenskap” är, bedriver man i själva verket en ideologisk kamp för den egna gruppens specifika intressen.

    Man gör det utan skam, eftersom man själv uppfattar att det är vad den andra sidan gör. Kritiken mot ”den andra sidans” bristande objektivitet, leder inte till egna än hårdare ansträngningar att vara objektiv, utan till politisk kamp för den egna gruppen, under vilket baner som för tillfället verkar mest lämpligt – med lånad vetenskaplig/objektiv glans och frans – eller ej.

    Lite andra funderingar i detta härad har jag uttryckt här:

    http://genusdebatten.se/kandensiskt-universitet-havdar-kvinnor-ar-battre-beslutsfattare-an-man/#comment-12377
    http://genusdebatten.se/kandensiskt-universitet-havdar-kvinnor-ar-battre-beslutsfattare-an-man/#comment-12394

    *

    Alltså,
    är det ingen mer än jag som känner sig ”objektifierad” vid läsningen av denna uppsats? Som om man var något av en bedövad insekt under lupp, där någon drar i vingar och ben och trycker på en, för att se vad man är för ett litet kryp? Jag kan hålla med om att de allra värsta överdrifterna saknas i denna uppsats, som att ”jämställdister är kvinnohatare” och dylikt, men kryper det ändå inte i er, när ni läser?

    Jag menar att uppsatsen i sig är ett led i upprätthållandet av det feministiska tolkningsföreträdet, och att den i sig innebär en maktutövning från feministernas och genusvetarnas sida. ”Jämställdismen” och vi som deltar i denna rörelse nagelfars och analyseras ideologiskt och ”personligt”, men den egna sidans utgångspunkter, perspektiv och position i samhället, liksom den egna sidans individuella företrädare (i första hand Åhman själv kanske), ifrågasätts inte och ”syns” egentligen inte, trots påståenden om motsatsen och om att ”vara öppen med sina utgångspunkter” etc.

    Så…
    …Är Åhmans uppsats ett arbete som syftar till att beskriva jämställdismen vetenskapligt, i den konventionella meningen = objektivt, eller är det i sig en text ägnad åt att gynna den egna gruppen, och som jag skriver ovan, att vara en del i en feministisk maktutövning? Det är ju vad den feministiska diskursen har att säga om hur vetenskap fungerar, och inte ens Emma Åhman kan väl förneka att hon är en del i denna ekvation?

    SvaraSvara
     
  32. @Mars:
    Jo, men man kan ju betrakta bägge delarna som en typ av systemfel om man vill. (Eller det kanske vore mer rätt att säga systembegränsning istället för systemfel.) Vilket på något vis ändå tyder på en viss paralllell mellan det teoritiska och det praktiska.

    SvaraSvara
     
  33. Det var intressant att läsa din syn på intervju och rapport och jag delar flera av dina synpunkter. Jag tycker faktiskt att studien är bättre än det mesta som skrivits om ämnet och författaren verkar klart mer begåvad än sin handledare (vilket inte alltid är en fördel i akademiska sammanhang). Som många humanistisk/samhällsvetenskapliga skrifter är rapporten möjligen något felproportionerad med i mitt tycke långa ”teoretiserande” stycken och utförliga tolkningar samtidigt som rådata (intervjuerna) knappt visas alls – detta skall dock ej studenten lastas för eftersom det är vanligt inom ämnesområdet och det kunde ha varit betydligt värre.

    Hon ger en generell bild av ”jämställdisten” som en välutbildad och påläst person med ett genuint intresse för jämställdhetsfrågor inklusive tidigare engagemang inom feminismen men som efterhand blivit mer kritisk mot centrala delar av dagens feminism.

    Hon har fångat flera centrala delar av jämställdhetsrörelsens kritik mot feminismen :
    – bristande vetenskaplighet (hon nämner t.ex. själv begreppet ”pseudovetenskap”)
    – socialkonstruktivistisk syn på begreppet kön.
    – särlagstiftning.
    – identitetspolitik.

    Hon är rakryggad och nämner bloggaren Rockis brutala sågning av hennes projekt.

    Det jag tycker hon missar är engagemang för specifika mansfrågor, frånvaro av klassanalys och bredare jämlikhetsperspektiv. Jag tycker även hopkletningen med nyliberalismen känns snäv och onödigt politiserad. Sammanfattningsvis dock väl godkänt!

    SvaraSvara
     
  34. vetenskapstradition som anses dölja sin egen androcentrism bakom redan från börjat manligt könade värden som objektivitet och rationalitet
    Till skillnad då mot den kvinnliga vetenskapen som är subjektiv och irrationell?

    Jag tycker nog att hon ska ha en eloge för att hon faktiskt vågat sticka ut haka lite med tanke på att det ”bara” är en C-uppsats. Hittade min egen för några år sen när jag flyttade och maken till dravel får man leta efter. Skämdes hela vägen ner till pappersinsamlingen.

    SvaraSvara
     
  35. @Ulf T:
    Jag tror att genomsnittskvinnan är försiktig, och underskattar sin förmåga (åtminstone relativt jämfört med genomsnittsmannen), men att de kvinnor, som trots sina kroppar har tänkts sig att bli brandmän, inte är representativa i det avseendet. De är antagligen personer som är väldigt optimistiska i sin uppfattning av sin fysiska förmåga, och också benägna att inte uppfatta när de fysiskt underpresterat; i annat fall hade de antagligen inte varit där överhuvudtaget.
    På samma sätt, de kvinnor som är mest benägna att tänka rationellt och sakligt, de imponeras inte av feminismens känslomässiga argumentation och blir därmed inte genusvetare, så även där är gruppen knappast representativ för kvinnor som helhet.

    SvaraSvara
     
  36. @John Nilsson:
    Bra sammanfattning av genusvetenskapen; Inte nog med att man renomésnyltar på den seriösa vetenskapen – man anser sig dessutom vara det bättre alternativet!
    Att denna ståndunkt är helt grundlös avskräcker inte feministerna, eftersom de i likhet med de flesta ute i stugorna inte förmår genomskåda bluffen.

    Jag tycker att följande resonemang, från en stor genusmedicinsk kunskapsöversikt, är ganska talande:

    *genusmedicinska forskare* “möter ett stort motstånd inom medicinen. Detta motstånd förklaras ibland av att medicinen är vetenskapsteoretiskt oskuldsfull. Medan många ämnen inom humaniora och samhällsvetenskap de senast decennierna genomgått omfattande vetenskapsteoretiska diskussioner har inte samma utvecklingsprocess ägt rum inom medicinen. Medicinen har alltså inte i samma utsträckning som många ämnen inom humaniora och samhällsvetenskap en vetenskapsteoretisk grund för att på ett djupare plan kunna problematisera vetenskapsteoretiska begrepp som exempelvis neutralitet och objektiv kunskap.”

    Alltså: medicinen (dvs klassisk naturvetenskap) är sämre skickad att problematisera neutralitet och objektiv kunskap är exempelvis genusvetenskapen? Jo tjena!
    Att Goldina är Kultur- och genusvetare gör inte nattsömnen bättre precis.

    ”(O)jämställdhet i hälsa och vård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt”, Goldina Smirthwaite, 2007.

    SvaraSvara
     
  37. Pingback: Statsvetares uppsats om Jämställdism skapar ringar på vattnet | Aktivarum

  38. @Chattanoga
    Tack för info och uppskattning. Men orkar du förklara vad en ”genusmedicinsk” forskare egentligen gör? Är fokuset lagt på genus eller på medicin? Jag menar, handlar det om att studera hur genus påverkar den medicinska forskningen, eller är det kanske genusforskares medicinska status som är föremålet för studierna? Man kan ju undra ibland. Men det var väl lite elakt sagt, kanske…

    Finns det genusfysiker, genuskemister och genusbiologer också? Smaka på det sista en gång till: genusbiolog. Confused

    SvaraSvara
     
  39. Pingback: Emma Åhman undersöker | Susanna's Crowbar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting