Detta är ett sånt ”skriver rakt av inlägg” som jag brukar kalla natt-tankar, om ni noterat det. Här kommer säkert vara både stavfel och syftesfel, det bjuder jag på. För jag måste bara berätta vad jag gör just nu och framförallt varför. Och jag har inte tid att vara noga. Jag hoppas ni står ut.
Framför mig ligger en del av ett dokument som jag skrivit ut. Dokumentet heter ”Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011”. Varför i all världen sitter jag och läser läroplanen?!
Jo, min son kom hem i veckan och sa: ”Mamma, dom [grabbens killkompisar i klassen] frågade mig om jag trodde du ville hjälpa oss inför nationella. Vi tänkte plugga ihop och dom ville du skulle vara med. Vill du det?”
Killarnas antipluggkultur är så tydlig struktur i min lilla privata sfär att de vänder sig till den vuxna de vet finns där för dom och ber om hjälp!
Menar jag då att lärare och andra vuxna oftast ”inte finns där för dom”?
Ja, det menar jag. Det ligger i könsrollsproblematiken att snoppbärare får reda sig själv, snippbärare måste vi hjälpa. Den ”strukturen” framgår även i den ena rapporten som jag skrev om senast i genusbiblioteket:
Även om pedagogen i boken inte säger till flickorna med ord så avbryter hon dock deras lek på slutet när hon tar fram lådan med utklädningskläder. Detta finner jag intressant. Pojkarnas lek avbryts med tillsägelser och de får själva komma på en ny lek att leka. (min markering, s. 34)
Räkmackan för de där gynnade männen är uppenbar!
Men det är inte hela förklaringen till att dessa unga män väljer att vända sig till mig, där är en avgörande faktor till. Min erfarenhet av ”Mars” gör att jag bemöter dessa unga män på ett annat sätt än jag hade gjort utan den erfarenheten. Även detta framgår i genuslitteraturen (längst ner i detta inlägg. Jag boxas dock inte med grabbarna, men jag ”möter dom på Mars” och det ger den gemenskap som manliga lärare försöker skapa.) och det bemötandet är en bristvara i skolan som totalt domineras av individer utan den erfarenheten.
Nu åter till läroplanen, önska oss lycka till? 
@ Mariel
Kom på en sak. Vi har pratat om att jag är kritisk mot vår uppfostringsnorm och hur jag menar att den drabbar främst pojkar. Detta är en pusselbit i den frågan.
Lycka till! Bra exempel på skolans antipojkkultur. Pojkar får som vi vet sämre betyg av lärarna än de presterar på nationella proven så det är inte pluggande som är problemet, det är ickekognitiva bedömningsgrunder.
Som lärare är det viktigt att ha ögonen öppna för olika sätt att visa sin kunskap. Jag ser en tydlig skillnad i t ex matematik mellan duktiga killar och tjejer. Två tydliga drag framträder tydligt, kvinnliga draget att passa in och det manliga att gå sin egen väg. Tjejer löser uppgifter precis som jag visar. Korrekt och snyggt uppställt men lite fantasilöst och har svårare i skarpa lägen. Killar tenderar att hitta sin egen väg men är sämre på att presentera. Som lärare måste man alltså leta mera efter killarnas kvalitéer. En kille kan i början verka slarvig och okunnig. Sen upptäcker man ett guldkorn, dolt bland ostrukturerade uträkningar. Efter ett snack där man berömmer hans innovativa förmåga, men uppmanar honom att strukturera upp sin presentation, går han från klarhet till klarhet och blir ett av klassens starkaste kort. Utan ett falköga hos läraren skulle han varit ännu en pojke med ”antipluggkultur”.
Häromsistens lade jag ut en humorbild på Math Dance Moves. Rörelser utifrån funktioner. En piggelin utlovades till den första (icke mattelärare) som hittar felet/tveksamheten. Ett sådant tävlingsmoment fick flera killar att börja klura. Antipluggkultur? Knappast, men en annorlunda pluggkultur som innefattar bl a tävling och klurisar.
Sådant kan givetvis även kvinnliga lärare se, men de gör det inte i tillräcklig utsträckning. Därför är lärare nog ett av de få yrken där vi behöver aktivt få in män (absolut inte kvotering), men även fortbilda kvinnliga lärare om pojkars lärstilar.
@AV:
En kille kan i början verka slarvig och okunnig. Sen upptäcker man ett guldkorn, dolt bland ostrukturerade uträkningar. Efter ett snack där man berömmer hans innovativa förmåga, men uppmanar honom att strukturera upp sin presentation, går han från klarhet till klarhet och blir ett av klassens starkaste kort.
Som jag skrattade nu. Har du träffat min son?
Att motivera honom att strukturera upp sin prestation är utmaningen jag levt med. Jag letade upp en kemiuppgift från högskolan där jag hade behövt fyra A4 för att räkna uppgiften och så sa jag ”Hur tror du du ska klara denna uppgiften om du inte har matat in strukturering i ryggraden? Att bara vara duktig håller inte i längden. Du måste strukturera, ser du det?”
Då föll polletten, för då kunde han själv se att han kommer ha nytta av det längre fram. Innan var det bara ”tjat”. Sen har jag inte behövt mer.
Edit: Ett problem som gjorde att det bara var tjat var att han fick alla rätt ändå. Varför slösa tid på att göra det strukturerat och snyggt, när man ”vinner lätt” utan? Här upplevde jag som förälder noll och inget stöd från skolans sida, för deras attityd var att ”han kan ju, vad gnäller du för?”. Hans dåvarande lärare (låg- och mellanstadie) kunde inte se vilket problem det skulle medföra om han valde att läsa till ingenjör att inte mota Olle i grind med hans slarv och ”allt går att räkna i huvudet”-attityd.
ur inlägget:
Det ligger i könsrollsproblematiken att snoppbärare får reda sig själv, snippbärare måste vi hjälpa.
Vad är feminism? Dra parallell till hur feminister agerar.
Det här är en orsak till mitt antifeminism. Feminismen följer könsrollsproblematiken och ska hjälpa snippbärarna och rycker på axlarna åt snoppbärare. Sexsism så det stänker om det.
Tja… Det finns iofs något som kan kallas för ”antipluggkultur”. Vilket inte är konstigt då pojkar oftare blir tillsagda, döms kollektivt mm. Som man sår för man skörda.
Men det får inte förväxlas med att pojkar skulle sakna intresse för kunskap. Tvärtom suger de i sig den. Skolan är (ironiskt nog) bara dålig på att erbjuda den förpackad på ett sätt som tilltalar dem.
Men jag tror inte att det egentligen är skolan som är roten till det onda, än mindre lärarna som ofta är engagerade.
Jag menar att lärare åläggs en omåttlig arbetsbörda bara i förhållandet mellan planering/förberedelser kontra lektionstid. Och ska man däremellan också engagera sig i barnens utveckling bortanför det senste provet så är ekvationen omöjlig. Skolan fokuserar ofta på kunskap istället för människan, utan att inse att de är oskiljaktiga. Då tappar man många, men inte ens det gör skolan bra. Den försöker fokusera genom en lins som varje politiker har satt sitt tumavtryck på.
Skulle vi kunna bygga en verkligt bra skola? Sjävklart skulle vi det, det är nog enklare än att bygga den vi redan har. Men massor av nya löner skulle behöva betalas vilket antingen skjuter kostnaderna i höjden eller lönerna i sank. Och vare sig lärare eller politiker vill gå ens halva vägen. Skolan är inget annat än en kompromiss.
Visst kan skolan göras bättre även med dagens medel. Men att bli av med problemen är utopi. Men det är givetvis möjligt att bli av med nervärderingen av pojkar och deras intressen.
/Teo
@Teodor:
Pojkar var bäst – Skolverket ska åtgärda problemet
Tja, åtgärderna skall ju sättas in på rätt ställe
Kommer ihåg att jag skickade ett mail till den där rektorn o fick nedtryckande svar tillbaka typ ”Om du nu är lärarstudent så får du lära dig mer”, alltså att jag ska lära mig att diskriminera pojkar.
@Pether:
Nåväl, du gjorde åtminstone en markering och det är jätteviktigt.
Så tack för det.
@Ninni: Jag har träffat hans ”bröder”. Din son är inte så unik. Han fick tydligen ändå cred för sin kunskap. Än värre är det, tycker jag, när deras talang inte upptäcks.
Sen har jag en del blyga killar, rädda för att säga/svara fel. Fått slita ganska hårt för att få dem våga delta i samtalet. Våga att ha både rätt och fel. Börjar bära frukt.
@AV:
Visst kan man lära kvinnliga lärare killars lärstil (och manliga lärare tjejers lärstil?).
Men, i mycket korta drag…
Hur kom det sig att killar klarade sig bra med kvinnliga lärare förr? Och varför klarar sig tjejer bättre nu när lärstilen som sägs ska råda är den där man (ut)forskar och självständigt går sin egen väg, söker kunskap? Katederundervisning och ’utantillärandet’ passade ju pojkar bra.
Personligen lutar jag mer mot de större förändringarna i samhället och därmed skolvärlden (det närmast obligatoriska och mer teoretiska gymnasiet) och de generella variationerna inom och mellan könen (fler killar i topp men även fler killar i botten). De tjejer som förut valde mer praktiska yrken hänger med på det mer teoretiska också, medan de praktiska killarna faller ur systemet sas. Det är iaf min erfarenhet.
Antipluggkultur syftar till att alla ska vilja och kunna plugga. Men man kan fråga sig om det ska vara/är så? Jag vet iaf flera som ifrågasätter det. Kanske ska man satsa mer på praktiska program med mindre teoretiska studier? Kanske ser vi färre ’skoltrötta’ killar då?
För kanske är antiplugg detsamma som det gamla hederliga uttrycket för skoltrötthet bland en viss grupp av killar generellt?
@Mia.:
De kvinnliga lärarna var inte feministiskt tränade förr. Feminister och kvinnor är två vitt skiljda saker. Jag har varit inne på detta tidigare. Här är en summering med länk:
Vidare till ditt påpekande:
Nej, antipluggkultur syftar till att alla pojkar skall vilja och kunna vara som flickor. De ansvariga är närmast religiöst troende socialkonstruktivister, de kan inte föreställa sig att pojkar inte kan bli som flickor så det ser det som pojkarnas eget fel att de inte gör bättre ifrån sig. Dessa människor är det närmaste Sverige har religiös fundamentalism idag.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/31/i-dagens-skola-skall-en-pojke-helst-vara-en-flicka
Och om inte det räcker så har vi det innehåll de prackade på pojkarna i nationella provet i år. Plastikoperationer, smink och allt som är mycket mer naturligt, vanligt och förhandskunskaper hos flickor än hos pojkar – och det på ett svenskatest!?
http://genusdebatten.se/2013/02/06/hur-skyddar-man-sitt-barn-fran-skolverkets-mobbing/
@Mia.: För det första var det fler manliga lärare förr och speciellt i högre stadier, t ex realskola, läroverk. I gymnasieskolan där jag jobbar är det förhållandevis många manliga lärare.
När jag menar att pojkar vill gå sin egen väg betyder det inte att i grupparbete ”forska” om ett luddigt ämne. Pojkar behöver (på gruppnivå) en stark ledare i klassrummet. En ledare som kan ge tydliga uppgifter och förväntningar. Att inordna sig i en hierarki är ganska naturligt för pojkar. Det rebelliska ligger i hur man löser uppgiften, att gärna få briljera, kanske ”bräcka” lärarn ibland. Jag har flera gånger t o m blivit utmanad av tonårspojkar med ”Vi tar på en ryggsäck och drar ut i skogen och ser vem som klarar oss längst” (min paradgren. De uppskattar tävlingar och utmaningar. Inför jul fick jag en ”julkalender” med 24 klurisar. Jag utmanade min natur-/teknikklass att om de löste alla uppgifter tillsammans (alla skulle bidra) så skulle jag bjuda på julfika. Annars skulle de fixa fika. En del killar drog igång direkt. Sedan spred det sig i klassen både till tjejer och blyga killar. Det blev ett grymt samarbete. Idéer bollades och nya stjärnor föddes. Och jag fick baka. Med glädje!
Det jag för ofta ser i dagens skola är en märklig blandning av ”boys will be boys”-mentalitet att pojkar är ouppfostringsbara och en förväntan att de ska vara som flickorna. Båda synsätten sviker dem. Det är fullt möjligt att få pojkar att lyfta sig i skolan. Det krävs bara att vi ser pojkar för vad de är och deras behov. Sen skulle antagligen en mer divers lärstil även gynna de flickor som inte följer normen. De är fler än man tror.
@AV: Vad bra du är som kämpar med det! Jag hade den blygheten under hela min skolgång typ, och det var ingen direkt som kämpade med den. Det var något jag lärde mig först senare när jag slutade bry mig så mycket om vad alla skulle tycka och tänka om jag sa fel. Har visserligen fortfarande problem med det men det märks inte lika mkt längre.
Vad bra Ninni att dem har dig att vända sig till för hjälp! Det är ett stort och fint förtroende.
Jag vill läsa mer om vilka olika skolundervisnings-sätt det finns. Som jag har förstått det är den ena mer lärarledd och strukturerad, och mer tävlingsinriktad och sen en annan med mer diffusa uppgifter som gärna görs i grupp och inte så mkt tävlan.
Tack för givande kommentarer också! Väldigt intressant att läsa!
@AV:
Jag har förstått att du är en mycket bra lärare och tycker alltid du skriver mycket klokt. Men här är min egen erfarenhet att det handlar mer om pedagogisk stil än kön på läraren. Och kanske beror det även på om man verkar i olika skolkulturer (storstad, stad, brukssamhälle eller på landsbygden, innerstan eller förort)? Och kanske t o m vilka ämnen man undervisar i? Och hur långt tillbaka pratar vi?
Allmänt
När började det gå sämre för pojkar och sammanfaller det bara med feminismen eller är feminism problemet? Hur har samhället förändrats de senaste 30-40 åren, miljonprogrammen, kommunaliseringen av skolan och globaliseringen, från tillverkningsindustri till tjänstesamhället, media/IT-utvecklingen? Katederundervisning till egen ’forskning’.
Var den ’gamla’ skolan bättre eller fungerar den inte längre hur som? Och min erfarenhet är inte att det pratas genus eller feminism i skolan. Just nu satsas det, iaf där jag bor, på matematik i förskolan och inte alls på genuspedagogik, inte hört något om det alls faktiskt mer än nån pliktskyldig strof i någon verksamhetsplan, ej heller har jag erfarenhet av någon diskussion om genus/feminism på högre stadier eller på gymnasiet. Det pratas nya betyg (igen), slutbetyg/behörighet och ’IV-explosion’ (vad gör man med de 30% som inte ens sökte till gymnasiet förr?), formativ bedömning, intagningspoäng till lärarlinjen, löner etc i de skoldebatter jag ser. Genuspedagogiken har lyst med sin frånvaro ”hemma på min gata i stan”. Vore kul att höra fler föräldrar och lärares erfarenhet.
@Mia.:
Det började (till en början) inte att gå sämre för pojkar det började gå bättre för flickor för de fick massor av hjälp av samhället. Det är dock inte problemet. Problemet är SEXISMEN MOT MÄN som visade sitt fula ansikte ca 1980 när målet 50/50 uppnåddes. Med 50% flickor lät man ett välfinansierat maskineri fortsätta att ge flickor fördelar och när pojkar blev minoriteten fick flickor mer makt. När pojkar får mer makt försöker man uppväga den, när flickor hade mest makt använder man den för de redan dominanta flickornas bästa. Alltså
Kvinnlig dominans = Kvinnor använder makten för att gynna sig
Manlig dominans = Samhället går in och balanserar….
Exempelvis just nu försöker samhället slitsamt höja antalet kvinnor i ämnen som ingenjörer och datatekniker… man är därför superkänsliga för ”olämplig maskulinitet” på teknikmässor. I takt med detta har allt fler kvinnor börjat bli kränkta på dessa mässor av allt mindre saker….”donglegate” typiskt exempel.
Nåväl när skolorna fick kvinnodominans och man fortsatte att leta sätt att gynna kvinnor började det gå sämre för BÅDE flickor och pojkar men eftersom flickorna tjänade på det (deras försämring var mindre än pojkarnas) var det ingen som klagade på att undervisningen som helhet blev mycket sämre och lärarutbildningarna sjönk som en sten.
Här är amerikanska tidsramen, de flesta av våra nya undervisningsideer kommer från samma källor de använder.
Sexism och rasism i ett var alltså värre än bara sexism. Men vid kompletterande studier upptäckte man att nackdelarna man idag får för att vara man (relativt kvinna) är mindre än nackdelarna man får för att vara svart (relativt vit)
Det riktigt tråkiga är att inte alla har en Ninni att vända sig till. Vore det så så skulle problemen förmodligen vara lite mindre överallt. Ninni, kan du inte anmäla dig för kloning så det blir lite fler som kan ”placeras” ut här och där i skolorna?
@ MiT
Jag önskar jag kunde klona mig. För jag ligger och ler nu. Det var en fantastisk känsla att se deras sug på kunskap, ännu mer när man ser glimten som tändes när de kopplade knepet för att avläsa diagram-typen vi tittade på… Helt underbar ”lön”
@Mia.:
Sverige anses ju vara landet lagom, men det stämmer inte. I Sverige går man från ytterlighet till ytterlighet. Om man ser på den gamla auktoritära katederundervisningen så ”gynnade” det pojkar mer än flickor. Sen gjorde man om skolan till att passa mera flickor. Inget fel i det. Men sen hamnar man i andra diket under 80-90-tal. Och där är vi tyvärr mycket fortfarande.
Nej, det diskuteras inte så mycket genus i skolan till vardags, men i styrdokumenten uppifrån, i nya rön, skolforskning och lärarutbildning är det tydligt att normeleven är en flicka född före midsommar. Bara att pojkar födda sent på året är överdiagnosticerade för ADHD och andra bokstavskombinationer.
Jag läser lite slarvigt just nu och har säkert missat mycket att svara på. På tisdag har jag mer tid och ska kolla noggrannare då. Det är tidsbrist.. eller prioritering kanske. Idag har jag en annan ”elev”, en tjej som vill ha hjälp i kemi. Och de där ungdomarna vinner över er när ni konkurrerar om min tid. ;D
(Med det ville jag bara göra klart att jag inte ignorerar någon om någon upplevt så)
Men Mia.s kommentar fastnade jag på när jag ögnade lite.
Ingen social fråga är så enkel att svaret bara är en del. Vi har i samhället en utbildningsiver som inte är sund. Dels är det en skatteutgift att alla ska ha utbildning på universitetnivå (dvs. våra gemensamma utgifter blir tyngre att bära), dels är det en utgift för majoriteten som studerar då man behöver finansiera det med studielån som ska betalas av lönen framöver, dels slår det ut folk som av olika orsaker inte kan läsa.
Om detta kan beror på ”skoltrötthet” eller oförmåga är irrelevant. Själv har jag en nära som har ett väldigt lätt förståndshandikapp. Denna unga kvinna är en naturbegåvning i att hantera barn, utbildad barnskötare, men kan inte pga sitt handikapp lära sig engelska som krävs för att kunna bli förskollärare. Vem tjänar på det? Vi som samhälle? Barnen? Behövs verkligen högskola för barn i den åldern?!
Jag vet flera ungdomar som riskerar att inte bli behöriga till gymnasie…
Denna utbildningsiver som råder i vår nutid slår ut människor från samhället och det är inte okej!
Så jag håller helt med dig i denna fråga, jag har skrivit om det här
AV
” Och där är vi tyvärr mycket fortfarande.”
Jupp, tyvärr.
och Ninni
Japp inte för inte som detta är en klassiker i skolvärlden.
http://queenofkammebornia.se/2013/january/jag-blir-sa-arg-nar-jag-ser-elefanten-och-apan-2.html
http://modernpsykologi.wordpress.com/2013/02/15/vad-var-det-jag-sa-martin-ingvar-om-den-svenska-skolkrisen/
Skolans uppgift är att lära barnen att läsa! Något som kräver tid och traggling, för det är inte något som går av sig själv. Särskilt pojkar behöver hjälp.