Inledning
Allt pekar på att Regeringens utredare Mari Heidenborg kommer att lägga fram ett förslag om samtyckeslag till Riksdagen i höst. Stödet i Riksdagen sägs växa sig starkare. Sveriges Kvinnolobby och FNs Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) tycker att det är förträffligt, inte minst för att de anser att det idag ”råder nästintill straffrihet för sexualbrott och mäns våld mot kvinnor”. Medan Heidenborg menar att beviskraven kommer att vara precis samma som förut, och ändringen ”handlar mer om signalvärden”, verkar Kvinnolobbyn vara inne på att våldtäktsbegreppet skall vidgas och antalet anmälningar, åtal och domar i sexualbrottsmål skall ökas. En ”feministisk tribunal” anordnades i Riksdagen den 7 april i år. CEDAW anser sig kunna kräva att Riksdagen rättar sig efter deras krav, och fler tribunaler är att vänta (det skall dock inte ses som ett förhör, menar de).
Ett exempel på CEDAWs syn på våld i relationer framstår kanske tydligast i detta citat ur deras skuggrapport:
Regering och myndigheter har alltmer övergått till att använda ”våld i nära relationer”, i stället för ”mäns våld mot kvinnor”. Att problemformuleringen inte längre grundas i en könsanalys osynliggör de mest utsatta grupperna världen över – kvinnor och barn. Det osynliggör också mäns våld mot kvinnor på andra arenor än i relationer. För att synliggöra och motverka kvinnors strukturella underordning bör formuleringen ”mäns våld mot kvinnor” alltid användas.
Att en ändring från ”våld i nära relationer” till ”mäns våld mot kvinnor” skulle vara en lösning på osynliggörande är oklart, eftersom det rimligen totalt osynliggör kvinnors våld mot män och även våld mot barn (vilket inte sällan begås av kvinnor).
Vi, Ninni och Ulf, hävdar att en samtyckeslag är helt fel väg att gå, inte minst för att den baseras på en fundamental missuppfattning om det sexuella maktspelet mellan män och kvinnor. Vi kommer här att beskriva, med åtskilliga vetenskapliga referenser och citat, hur vi ser på saken, och argumentera emot idén om samtyckeslag.
(I fortsättningen betyder ”jag” Ninni. Ulf T har skrivit avsnitten om bevisbörda och uppsåt.)
I tribunalen ovan (ca 50:15) menar Rossana Dinamarca att man även bör införa ett oaktsamhetsbrott:
…så att man inte kan komma undan med att säga ”ääh, men jag visste ju inte att hon inte ville, liksom … ääh, så”. Att man slutar behandla män som om de vore dumma i huvudet helt enkelt.
Några inledande anekdoter
Sexrådgivare Katerina Janouch skriver:
Det beror på att mannen på något sätt är drivande i sexualiteten.
En diskussion på en (radikal)feministisk blogg:
Bloggaren: Jag har ibland kunnat tycka att det är skönt när en man ”tar kommandot” och jag slipper reflektera själv [inlägg]
Kommentar till inlägget: Jag känner igen mig väldigt starkt i att vilja att mannen jag ligger med ”tar kommandot”. Jag vet liksom inte hur det ska gå till annars? Jag vågar nästan aldrig initiera något större kliv framåt (gå från pussande till hånglande, putta ner honom andra på sängen, börja ta av kläder, börja ta på intimare kroppsdelar). Det beror nog till viss del på att jag inte vet säkert om han vill gå vidare, och jag vill inte riskera att gå över någon gräns. Och så vet jag knappt hur man gör? Hur tar man det från kramande till sex liksom, utan att han initierar det? Ibland märker jag hur jag under sex typ hoppas att något visst ska hända, och väntar på att han ska göra det, istället för att bara ”ey, gör det här nu!”.
Bloggaren svarar svarar: Ja, har samma problem. Har blivit bättre på att be om grejer dock, men att liksom initiera att ge är svårt [min markering].
Sexrådgivare Katerina Janouch skriver på sin blogg:
Ett stort antal damer beklagar sig (i smyg! eftersom det inte är politiskt korrekt att vädra denna önskan högljutt) över en bristvara: En ”riktig” man. Sexuellt sett, alltså. Jag vill direkt poängtera att detta inte handlar om män som slänger upp en kvinna över axeln, som sätter på urskillningslöst, som behandlar kvinnor som skit (att jag ens ska behöva förtydliga? Det borde vara självklart) – utan bara män som bejakar sin manlighet i sexuella sammanhang. Som vågar ta i kvinnokroppen, som är intresserade, nyfikna, som står även för sin egen kåthet, som är tydliga med sina behov. Som inte är så förskräckligt fega på alla plan.
Detta är inget nytt fenomen. I Kvinnorna gör mannen av genusvetare David Tjeder m.fl. står följande:
Genom att ändra på sitt sätt att vara ville männen bli jämställda och ”befriade”. Flera av männen hade varit engagerade iden mansrörelse som växt fram i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Mansrörelsens mål var att befria män från en ”förtryckande mansroll” och bidra till ökad jämställdhet i samhället. Männen hade dock upptäckt att det var svårt att ändra på sig. Nu anklagade de sig själva och andra män för att ha blivit för mjuka och veliga, för att ha förnekat sin manlighet och lyssnat för mycket på kvinnorörelsens krav. I tidskriften Ottar uttrycker de sin besvikelse över att det inte blivit så som de hade hoppats. De som tycks ha utgjort den allra största besvikelsen var dock hur kvinnor hade reagerat på deras försök att bli jämställda. Signaturen ”Rolf” hävdar till exempel att tjejerna inte gillar mjuka killar egentligen: ”Jag försöker vara ’justa Pelle’ men det är ’bilhandlarna’ som får knulla” klagade Rolf. Flera kvinnor gav uttryck för liknande åsikter: ”Jag kan bara tänka mig leva med en jämställd man – men den sortens killar tänder jag inte på” menade en av dem. I Aftonbladet påstod Hans Nestius, dåvarande ordförande i RFSU: ”Kvinnor tänder inte på de nya ’mjuka männen’ utan vill ha kill-killar typ Tarzan”. [min emfas, s. 113]
När Andrea Edwards i dokumentären Fittstim får frågan om vad hon tycker om ”de moderna, jämställda männen” svarar hon:
Vi hade en mansgrupp en gång, som satte sig i ring efter föreställningen, på mitt scengolv. Och jag undrade vilka de var, gick förbi och ba, förlåt vad gör ni på min scen? Ja förlåt, sa dom, vi ber om ursäkt, är det OK om vi sitter här, vi har en mansgrupp och vi tyckte föreställningen var fantastisk, men vi behöver ett akutmöte. Eeeh, och då går jag förbi dom med min väninna och jag säger till henne när jag kommer in i logen, å gud vad gulliga dom är, men dom vill man ju inte ligga med.
Vad är det dessa anekdoter ger uttryck för? Liksom andra dimorfa djurarter, så har människan ett artspecifikt beteendemönster kopplat till parbildning och reproduktion. Det anekdoterna, omedvetet, gör är att sätta fingret på vår arts sexuella beteende – som i pardans är det vanligtvis mannen som för och kvinnan som följer/kontrollerar. Problemet med samtyckeslagen och andra lagändringar som är gjorda under 2000-talet (och feminismen som helhet) är den totala avsaknaden av förståelse för vår arts parbildnings- och reproduktionsbeteende samt för männens könsliga perspektiv.
Hur fungerar vår arts beteendemönster för parbildning och reproduktion?
Under en period var utgångspunkten ”social konstruktion” mycket vanligt förekommande i forskning på ämnet. Ett exempel på detta är rapporten Initiation and response: The dynamics of sexual interaction (Grauerholz, Serpe, 1985). Man förväntar sig att den sexuella frigörelsen ska ha medfört en förändring av våra könsspecifika beteenden och det undersöks i vilken utsträckning män och kvinnor känner sig bekväma i att vara den som för (proactive sexual power) respektive den som följer/kontrollerar (reactive sexual power):
These results suggest that sexual egalitarianism, at least with respect to use of proactive and reactive power, has not been achieved. [s. 1054]
While there has been an increase in coitus for men and women, neither sex feels very comfortable using nontraditional forms of sexual power. Thus, rising sexual intercourse rates, according to this analysis, do not suggest a fundamental change in sexual roles. [Min markering, s. 1058]
Idag finns en omfattande mängd forskning av olika slag som har biologisk och evolutionsperspektiv. Där ger empirin, till skillnad från den ”social konstruktion”–forskning jag tagit del av, stöd åt forskarnas hypoteser. I en relativt ny forskning på ämnet, The neuroimaging of love and desire: Review and future directions (Diamond, L. M., & Dickenson, J. A., 2012) står på sidan 42:
Among the most important recent developments in the clinical literature on female sexuality has been the movement away from traditional, male-based models of sexual response toward models designed to account for women’s distinctive experiences, particularly the “responsive” nature of female desire (Basson 2000, Brotto et al. 2010).
Kvinnlig sexualitet åskådliggörs i The Female Sexual Response: A Different Model (Basson, R., 2000) med följande bild (s. 53):
Vilket ska jämföras med den traditionella mansbaserade modellen: Desire -> arousal -> orgasm -> resolution. Basson menar att kvinnor frångår den traditionella modellen efter en tid i relation. Men det är en rapport som har 16 år på nacken så det är möjligt att hon ändrat sig där. Jag menar att kvinnor inte frångår den traditionella modellen utan att nyförälskelsen i sig fungera som ”spin-off”. Oavsett så är det en bra modell vad gäller kvinnlig sexualitet och sexuellt beteende.
Det som de flesta, inte minst feminister, missar är kvinnlig (sexuell) makt och hur den är helt avgörande för genussystemet i ett generellt perspektiv. Denna makt är subtil och på grund av den totala dominansen av kvinnligt perspektiv i jämställdhetsfrågan, att man inte lyssnar på män när dessa protesterar mot feministiska världsbilden samt avsaknaden av forskning på män som män gör att man missat denna faktor. Det är därför feministisk forskning inte finner stöd för sina teorier – det är helt enkelt fel på ideologin i dess själva grundsats: ”kvinnlig underordning” och därför är den destruktiv för vårt samhälle.
Vad gäller dejting; Ytligt sett är det mannen som tar initiativ och kvinnan som är i underläge, men forskningen visar att det är tvärtom. Från Non-verbal behavior as courtship signals: the role of control and choice in selecting partners (Grammer et.al. 1997):
We found that women solicited male verbal reactions actively and that female negative behavior was influenced by male verbal behavior. In addition, female engagement in verbal interaction did not necessarily signal interest. Many theories assume that the sexes are essentially equal in their behavioral propensities and that learning processes lead to social stereotypes that compel men to take the initiative in initial mixed-sex encounters more often than women. We find that the women themselves take control by sending subtle signals. [min emfas, s 386]
Gender differences awareness courtship tactics (de Weerth & Kalma, 1995):
Grammer (1989) presents an interesting overview of observational studies and interviews on human courtship behavior. In contrast to what is often believed, it seems that the initial moves in making contact are performed more frequently by females than by males. Females seem to attract attention by displaying subtle, nonverbal solicitation, which is characterized by eye-contact immediately followed by looking away, special postures and ways of walking, pouting, eyebrow flashing, primping, smiling, head tossing, neck presentation, nodding, hair flip, gaze fixation, room-encompassing glance, lip licking and ’dancing’ in the chair (Grammer, 1989; Moore & Butler, 1989). These signals seem to be of vital importance, because males are generally hesitant to approach a female in the absence of indications of interest (Crook, 1972); moreover, the very frequency of approaches by males appears to be highly correlated to the frequency of a female’s nonverbal solicitation (Moore & Butler, 1989). Thus, in response to these signals males often make the first overt move. [s. 718]
Det som beteendestudier visar är att kvinnor skickar icke-verbala signaler vilka mannen – på medveten eller omedveten nivå – avläser och tolkar för att navigera efter. En anekdot om dessa subtila signaler:
[D]et störde mig lite att jag alltid var den som tog initiativ till sex, jag blev aldrig nekad och det var inga problem med det egentligen. Men jag tänkte att jag slutar väl med det så får vi se hur lång tid det tar innan hon gör det, ett test av förhållandet kan man säga. Veckorna gick utan sex, jag minns inte hur länge det var men två månader kanske.
Sen en kväll så började hon plötsligt gråta och ville ”prata”, fan tänkte jag det var alltså slut på kärleken. MEN hon var ledsen för att jag hade förlorat intresset för henne, trodde hon eftersom vi inte hade sex. Hon hade (utan att jag märkt det) till och med börjat banta för att hon trodde att det var något fel på hur hon såg ut. De initiativ hon tyckte att hon tagit, t.ex. att byta lakan och duscha innan hon la sig eller att t.ex. säga ”ska vi inte lägga oss” på något speciellt sätt (jag fattade aldrig sättet), hade varit helt medvetna och för henne övertydliga signaler som jag hade låtsas (trodde hon alltså) att inte märka. [Kommentar av signaturen MJ]
Åter till den feministiska bloggen:
Detta görs i min mening inte genom att ständigt fråga om det är okej/känns bra, då får jag snarare känslan av att jag avkrävs ett legitimerande av personen jag har sex med. Snarare handlar det om att låta saker och ting ta tid, att ge utrymme och att inte stressa den andra personen. Att fråga för mycket kan vara stressande eftersom en då känner att en måste ta ställning till en massa saker hela tiden, och inte låter det växa fram naturligt. Ofta vill en ju göra saker fast kanske inte just precis då, då kan jag uppleva det som stressande om någon frågar eftersom det känns som att jag måste ta ställning för hur jag kommer känna i framtiden också.
Det här är orsaken till att den tilltänkta samtyckeslagen är förkastlig: Hur ska man kunna uppfylla samtyckeslagen och vara helt säker på att samtycke råder hela tiden utan att ständigt fråga? Vem vill ha dessa ständiga frågor? Det skapar inte precis rätt stämning, eller hur?
Det bloggaren sätter fingret på med ”växa fram naturligt” och att hon inte vet hur hon kommer ”känna i framtiden” är ”women’s sex response cycle”. Den kommunikation som ger ”växa fram naturligt” är vanligen icke-verbal och – som anekdoten visar – så är det ofta så man vill det ska fungera. Ur Perceptions of Sexual Consent: The Impact of Relationship History and Gender:
Hall (1995) found that most sexual activity progressed without overt consent being communicated and if consent was given, it was usually granted nonverbally. This research is supported by related studies that have found that the strategies used to initiate sexual activity, up to and including intercourse, more often are communicated nonverbally than verbally (Byers & Heinlein, 1989;LaPlante, McCormick. & Brannigan, 1980). [min emfas, s. 307]
Av naturliga orsaker så är den mesta forskningen utförd i dejtingsituationen, men det är med subtila signaler säger kvinnan ”ja”, ”nej” och ”sakta ner” (genom att mixa ja och nej). I Nonverbal courtship patterns in women: Rejection signaling — An empirical investigation
Recent ethological studies of nonlinguistic communication in courtship have begun to establish that a nonverbal signaling system may exist and be available to persons using facial expressions and gestures for negotiating sexual relationships (Birdwhistell 1970; Eibl-Eibesfeldt 1971; Givens 1978; Kendon 1975; Lockard and Adams 1980; Moore 1985; Morris 1971; Perper 1985) much as there is signaling between members of the opposite sex in other species. Indeed, despite verbal fluency, even in humans, courtship has been characterized by many experts as largely nonverbal
[…] He [Perper (1985)] made note, however, of the fact that it was the woman’s behavior that was more likely to usher in the next stage. Similarly, when Kendon (1975) filmed a kissing couple seated on a park bench he found that the woman’s behavior, particularly her facial expressions, functioned as a regulator, modulating the behavior of her partner. [min emfas, s. 201]
In some women rejection signals stood alone, whereas in others they were intermingled with nonverbal courtship signals. It is possible that in the latter case, these rejection signals functioned to slow the pace of courtship. [s. 209]
Parbildnings- och reproduktionsdansen sker på en undermedveten nivå, vilket gör att både kvinnor och män, i hög utsträckning på en medveten nivå missar kvinnans initierande. Ur tidigare lyfta rapport Gender Differences in Awareness of Courtship Initiation Tactics:
[…] So, our first hypothesis was only partly confirmed. Male subjects answered as expected, putting their own gender as the principal responsible for courtship initiation. On the other hand, females failed to state that women are more often the initiators, as had been expected from the greater consciousness attributed to females during courtship (Perper & Fox, 1980; Kirkendall, 1961) and to their subtle nonverbal solicitations observed by Grammer (1989).
[s. 724]
I inlägget Jag erkänner: Gudrun Schyman har rätt! så skrev jag om de likheter i könsstruktur och hur genussystemet upprepas och reproduceras i muslimska kulturer jämfört med vår svenska kultur. Jag vill därför visa på det även i denna fråga:
Den kulturskillnaden som kanske ändå var den största överraskningen för Munther handlar om att en blick inte betyder något här i Finland.
– Om en man vill prata med en kvinna hemma i Irak följer han ofta med kvinnan på avstånd. Om mannen får ögonkontakt med kvinnan betyder det att kvinnan är intresserad av mannen. Bara blicken är en bekräftelse på intresset. Jag tror att många män tror att det fungerar på samma sätt här och tänker ”oj, hon tittade på mig” och så börjar de följa efter kvinnor på gatan. [länk]
Varför fungerar vår arts beteendemönster för parbildning och reproduktion så?
Våra könsspecifika sexuella preferenser och beteenden har med artens fortplantning att göra. Detta är biologiskt då det återfinns hos andra djurarter, åter till Nonverbal courtship patterns in women: Rejection signaling — An empirical investigation’:
These findings echo data compiled on female selectivity in a variety of other species, including elephant seals (LeBoeuf and Peterson 1969; Bertram 1975), mice (McClearn and Defries 1973), fish (Weber and Weber 1975), rats (Doty 1974), gorillas (Nadler 1975) monkeys (Beach 1976), birds (Selander 1972; Wiley 1973; Williams 1975), and a few ungulates (Beuchner and Schloeth 1965; Leuthold 1966). Dominance by females in the selection process of a mating partner commonly has been ascribed to the legacy of anisogamy in that errors in mate selection are generally more expensive to females than to males (Trivers 1972). Therefore, the females of a wide variety of species, including humans, appear to assess the quality of potential suitors with respect to their inherited attributes and acquired resources. In some species, such as elephant seals, inherited attributes are highly desired in the pursuit of a dominant son (LeBouef 1974), whereas, in others, such as birds, high-quality territory control is important for the successful rearing of offspring dependent on scarce food resources (Barash 1976).
Turning to humans, Heather Remoff (1984) found, through interviews, that women expressed a preference for partners who provided both emotional and financial security, factors she termed parental investment potential and resource accrual ability, respectively. Similarly, Daly and Wilson (1978) concluded from cross-cultural data that a man’s financial status was an important determinant of his mating success. More recently, Buss (1989) found in a study of 10,047 individuals from 37 cultures located on 6 continents and 5 islands that men expressed a greater desire than women for young and physically attractive mates whereas women preferred partners who were economically advantaged. [min emfas, s. 202]
Hanen behöver fertil hona för att fortplanta sig och har lägre föräldrainvestering än honan. Fertilitet har samband med utseende, varvid män vanligen attraheras av unga vackra kvinnor. Honan, i synnerhet vår art vars avkommor har en lång och krävande tid där barnen är utelämnade åt vår omvårdnad, behöver en man som visar potential att kunna ta hand om hona och dess avkommor. Kvinnans har därför behov av en god försörjare och försvarare åt sina avkommor och det är av mer avgörande betydelse att hon gör ett bra val. Preferenserna varierar något med menscykeln och om det är för långvarigt förhållande eller tillfällig förbindelse. Utseende är direkt uppenbart medan att bedöma potential att vara en god försörjare och försvarare, med få undantag, tar mer tid att göra en undermedveten bedömning om. Jag kommer inte gå djupare in på den delen, detta är ett område där det finns enorma mängder forskning, t.ex denna.
Skillnaden i föräldrainvestering och sexuell selektion är den evolutionära process som lett fram till kön, våra könsspecifika beteendemönster och preferenser – för människan så väl som andra djurarter. Bo Rothstein, professor i stadsvetenskap, ger i Det moderna patriarkatet – En teori om asymmetriskt partnerval empiriskt stöd för att kvinnors preferenser är orsaken till genussystemet. Vad händer då när vi i feminismens spår skapat oss
– en förskola som passar dåligt för livliga barn, vanligen pojkar
– en feminiserad skola som verkar gynnsamt för feminiserade individer
– en situation där kvinnor idag dominerar på högre utbildning delvis till följd av föregående punkt?
– faktisk diskriminering av män i statusyrken t.ex professorer och STEM
Samtidigt som sexistiska projekt som t.ex. Fatta Man försöker omstöpa fler män till ’justa Pelle’. Låt oss titta på två av anekdoterna som inledde detta inlägg.
”Jag försöker vara ’justa Pelle’ men det är ’bilhandlarna’ som får knulla” klagade Rolf. Flera kvinnor gav uttryck för liknande åsikter: ”Jag kan bara tänka mig leva med en jämställd man – men den sortens killar tänder jag inte på” menade en av dem.
Eeeh, och då går jag förbi dom med min väninna och jag säger till henne när jag kommer in i logen, å gud vad gulliga dom är, men dom vill man ju inte ligga med.
Resultatet i feminismens spår är att man skapat och skapar en påtaglig och mycket problematisk obalans i parbildningen där en allt mindre andel män är sexuellt attraktiva för kvinnor.
På männens sida innebär denna obalans att ett ökande antal bortvalda män blir kastrerade skatteslavar som via skattetransferering försörjer andras barn – sedan den 1 april i år även assisterad befruktning. Det är inte ett samhällskontrakt som dessa män kommer att acceptera. Därav har vi i västvärlden redan fenomen som MGTOW, Men on strike och, som professor Bo Rothstein varnar för, utgör dessa män en tickande bomb – en situation som ytterligare förvärras av en massinvandring som främst består av lågutbildade unga män.
På den kvinnliga sidan ökar den inomhomosociala konkurrensen om de allt färre sexuellt attraktiva männen. Det innebär att så väl ”female aggression” som utseendehets ökar och parbildningen sker på dessa statusmäns villkor. Detta påverkar kvinnors psykiska ohälsa i en negativ riktning.
Redan med dagens sexuallagstiftning begår staten, i mina ögon, övergrepp mot unga människor, till följd av att lagen inte är förenlig med vår arts parningsdans. Det finns nämligen ytterligare en faktor som är av avgörande betydelse. I Token Resistance to Sexual Intercourse and Consent to Unwanted Sexual Intercourse: College Students’ Dating Experiences in Three Countries, har man studerat att människor, av båda kön, säger nej till sex fast man egentligen vill och ger samtycke trots man inte vill.
I Conceptualizing the ”Wantedness” of Women’s Consensual and Nonconsensual Sexual Experiences: Implications for How Women Label Their Experiences With Rape studeras detsamma för kvinnor, där står:
For example, one woman, recalling her thoughts immediately before experiencing nonconsensual sex, wrote,
I was thinking, ”I really shouldn’t be doing this,” but on the other hand, almost like the devil on one shoulder and the angel on the other, I was saying, ”he is so cute and I really like him and he will probably think I was just leading him on if I don’t do it.” (Peterson & Muehlenhard, 2000)
She expressed reasons for wanting to have sex and reasons for not wanting to have sex. Furthermore, although she expressed reasons for wanting to have sex, her questionnaire responses made it clear that she had not consented. [s. 72]
Jag har ibland kunnat tycka att det är skönt när en man ”tar kommandot” och jag slipper reflektera själv, men det har samtidigt handlat om att jag i än högre grad förvägrats min egen sexualitet och det är upplevelser som i efterhand har känts jobbiga och kränkande. Jag har liksom haft uppfattningen att sex ”ska” vara på ett visst vis, och anpassat mig mer efter det än att lyssna på mig själv, för jag har inte haft någon egen sexualitet att falla tillbaks på. [min emfas, inlägg]
Till följd av kvinnors skyddsvärde och att kvinnor och män hanterar negativa känslor på olika sätt så kommer samtyckeslagen – även om forskning ovan visar att båda kön ger samtycke till oönskat sex – innebära att kvinnor ges ytterligare stärkta indikationer att de har rätt att omvärdera situationen efterhand och driva rättsak mot mannen för ”dåligt sex” som beror på hennes egna beslut att ”Consent to Unwanted Sexual Intercourse”. Redan idag medför sexlagstiftningen att mannens roll i det sexuella samspelet är försett med sådana trampminor, samtyckeslagen kommer ytterligare förvärra det – men i vår gynocentriska samtid bryr vi oss inte om män och deras situation i alla fall inte förrän våra egna söner drabbas.
Vad vill jag?
För att sammanfatta ovanstående: Kvinnlig sexualitet är till sin natur vanligen responsiv. Hon sänder ut styr-signaler som mannen navigerar efter. Manlig sexualitet är till sin natur vanligen spontan. Sexuell kommunikation är nästan uteslutande icke-verbal. Ingen av könen känner sig speciellt bekväma med den andras sexuella könsroll. Mönstret återfinns hos andra djurarter och grunden är stabilt beteendemönster över tid och mellan olika kulturer.
Skillnaden i föräldrainvestering och sexuell selektion är den evolutionära process som lett fram till kön, våra könsspecifika beteendemönster och preferenser – för människan så väl som andra djurarter. Det kommer inte förändras med samtyckeslag eller Fatta Man. I vår kultur finns en omfattande konsensus om att samtycke ska föreligga, så omfattande att inte ens kriminella accepterar avvikelse från denna konsensus:
I fängelset måste dömda sexualbrottslingar vara på speciella avdelningar för att inte bli misshandlade, berättar Börje Svensson. [DN]
Även om samtyckeslagen i sig är könsneutral, så medför den bland annat tillföljd av vår arts parningsdans att män hamnar i en situation där varje sexuell samvaro praktiken görs olaglig då samtycke kan fallera i vilket ögonblick som helst under den sexuella samvaron och det är inte fungerande att fråga efter samtycke hela tiden. Det är en mycket destruktiv väg vi vandrar – för kvinnor så väl som män och därmed även barn och samhället som helhet.
The road to hell is paved with good intentions
Könens olikhet medför att vi har svårt att förstå varandra och varandras situation, för mig handlar vägen framåt om att bygga broar av förståelse dels inför sin egen könslighet och vad den medför för det andra könet och att förstå det andra könets perspektiv.
Ovan har vi tittat på forskning kring kvinnlig sexualitet, motsvarande finns för män. Jag vill lyfta männens könsroll med hjälp av tre citat från den kvalitativa studien Heterosexual male sexuality: Representations and sexual subjectivity:
A man’s responsibility for sex – for his own and his partner’s satisfaction – is also an important feature of cultural representations (Zilbergeld, 1999). It is no longer sufficient for man to show a woman a good time to get her into bed, the good times must continue in bed, with the result that a man who does not ‘provide’ a woman with an orgasm – or at least make a convincing effort – is positioned as selfish (Braun, Gavey, & McPhillips, 2003). Indeed, if he concentrates on his own pleasure he is unlikely to enjoy himself: ”Concentrate on her pleasure first (if she’s not enjoying herself, you won’t either)” (Some enchanted evening…how to have a onenight stand without making a complete mess of things. Men’s Health Dec 2001). What are the implications of representations that portray a male sexuality that is selfish if it does not meet a woman’s expectation – indeed demand – for an orgasm? [sid 3]
Jämför detta med kommentaren i den andra citeringen i inledningen. Den löd:
Jag känner igen mig väldigt starkt i att vilja att mannen jag ligger med ”tar kommandot”. Jag vet liksom inte hur det ska gå till annars? Jag vågar nästan aldrig initiera något större kliv framåt (gå från pussande till hånglande, putta ner honom andra på sängen, börja ta av kläder, börja ta på intimare kroppsdelar). Det beror nog till viss del på att jag inte vet säkert om han vill gå vidare, och jag vill inte riskera att gå över någon gräns. Och så vet jag knappt hur man gör?
Den situation kvinnan i kommentaren gärna slipper är mannens lott i vår arts parningsdans och:
These extracts suggest that men can understand the system, can even be a knowing performer in it, but they can never escape it. To get the desired rewards – sex – men must submit to the system. An important consequence of this is that within the hegemonic account of male sexuality, where men want sex/more sex, men are always dependent on women to provide access to sex. Indeed, in the men’s interviews, there was the repeated positioning of women as controlling sex … [sid 249]
Det är ingen lätt situation för män – i synnerhet inte i början av deras sexliv – och de är inte tankeläsare. Det minsta man kan begära är att individen själv tar ansvar för att sätta stopp om samtycket faller. Men det finns en sak som, enligt mig, medför att könen krockar:
Indeed, women are much better then men in encoding and decoding non-verbal behavioral cues. From the earliest childhood, females exhibit more and more expressive, non-verbal behavior than males do [Non-verbal behavior as courtship signals: the role of control and choice in selecting partners (Grammer et.al. 1997), s. 373]
Om hon tror att han ska vara lika bra på att läsa av henne som väninnan är, så är risken överhängande, menar jag, att det blir kommunikationsmissar. Vissa män är bra på det, andra är det inte. Upplever man att han inte ”lyssnar” till ens signaler får man gå över att tydligt och verbalt säga vad man har på hjärtat. Det är att ta ansvar för sin sexualitet.
In the two extracts above, men position women as in control of sex – ”runs the sex”, ”if the female doesn’t want it then the male definitely won’t get it”, ”used sex as a bargaining chip” and ”they had what I wanted”. Across men in relationship and out of relationship, and across age range, this positioning of women was evident. [sid 250]
Männens könsliga situation är – inte den heller – en dans på rosor. I synnerhet inte för de unga killarna (se Gender and the Meanings of Adolescent Romantic Relationships: A Focus on Boys). Det minsta man kan begära av individer är att de själva tar ansvar för sina gränser. Det är inte statens problem att blanda sig i med en verklighetsfrånvänd lagstiftning.
@Genusfoljaren @Ulf_T_MTLT Samtyckeslag är att ta en lång kvinnokamp för sexuell frigörelse hundra år tillbaka i tiden. Bedrövligt!
— Annelie Sjöberg (@AesgSjberg) 26 april 2016
Bevisbördan [Ulf T]
På sajten samtycke.nu kan man läsa vad de anser är fel med dagens lagstiftning och Sexualbrottskommiténs betänkande som låg till grund:
Kommittén utreder aldrig samtycke som grund. Kommittén utreder brist på samtycke som grund. Kommittén tror att det är samma sak. För att förtydliga. Om en domstol ska utreda huruvida ett avtal finns går det inte att utreda eventuell brist på avtal. Det är följaktligen orimligt att påstå att brist på brist på avtal innebär att avtal finns. Som man utreder avtal i domstol är det den part som anser att avtal finns som är skyldig att visa upp avtalet.
Vi kan här jämföra med hur lagen reglerar vanliga affärskontrakt. Ett muntlig avtal har laga kraft, men det är klokt att kräva ett skriftligt avtal av det enkla skälet att det muntliga avtalet inte går att belägga, såvida det inte finns oberoende vittnen till samtalet.
I fallet med sexuellt umgänge gäller att en stor andel av alla lagliga sexuella umgängen (dvs där tvång inte föreligger) utförs utan ens en uttalad muntlig överenskommelse. Vill man dra paralleller med hur vanliga affärsavtal ingås och regleras, följer alltså att man bör råda alla att teckna ett skriftligt avtal, alternativt spelar in överenskommelsen, innan de inleder sexuellt umgänge.
Uppsåt [Ulf T]
En annan viktig princip i vår rättstradition är att domstolen behöver kunna slå fast att det fanns ett uppsåt, dvs den tilltalade förstod att handlingen var brottslig och fullföljde ändå. Alternativt kan man nöja sig med likgiltighetsuppsåt, dvs man var kanske inte säker på att handlingen var brottslig, men sådan kunskap hade ändå inte förändrat något. Ett exempel på likgiltighetsuppsåt vore om en tilltalad som haft sex med en minderårig hade anledning att misstänka att motparten var under 15, men inte brydde sig om att kontrollera det.
Rent intuitivt vill vi nog att vi inte skall kunna dömas för brott som vi inte ens visste att vi begått, eller få veta först i efterhand om vårt agerande var brottsligt eller inte. Nuvarande våldtäktslagstiftning tar höjd för det, men ett samtyckeskrav introducerar risken att kriminalisera ett val som praktiskt taget alla av oss någon gång har gjort: det som på engelskt forskningsspråk kallas ”sexual compliance”
O’Sullivan and Allgeier (1998) surveyed male and female college students currently involved in committed dating relationships. Participants kept diaries of their sexual interactions for two weeks. Of those [38%] who reported engaging in compliant sex at least once during the two-week period, relatively equal percentages of men (38%) and women (43%) reported that they had done so to satisfy a partner’s needs or promote intimacy in the relationship. More men (48%) than women (15%) indicated that they had complied to avoid relationship tension.
I dessa fall har alltså inte samtycke varit tydligt från början, i så motto att den ena parten egentligen inte ville ha sex, men de gick ändå med på det av skäl som de själva tyckte var legitima. I en annan studie fann Peplay et al att både kvinnor som hade låg självkänsla och kvinnor som var trygga i ett förhållande ägnade sig åt ’sexual compliance’ – de förra av rädsla för att bli lämnade, och de senare för att stärka förhållandet.
Sex när man egentligen inte vill kan alltså tjäna som en taktisk investering i förhållandet, men skulle då kunna förändras till en brottslig handling i efterhand om ’investeringen’ inte föll väl ut. Det strider mot principen om uppsåt, då den andra parten inte uppfattar det som en brottslig handling, och även mot principen om likgiltighetsuppsåt, eftersom man i de flesta av dessa fall skulle ha slutat direkt om partnern faktiskt sagt nej.
Låter det långsökt? Just detta tycks ha framkommit i rättegången mot Jian Ghomeshi i Kanada. Ghomeshi blev frikänd, till stor del på grund av att han sparat över tio år gamla emails från de tre kvinnor som anklagade honom. Den anklagade kunde alltså åtminstone i detta fall bevisa att anklagelserna var falska. Från domskälen:
[37] L.R. was firm in her evidence that following the second incident she chose never to have any further contact with Mr. Ghomeshi. She testified that every time she heard Mr. Ghomeshi on TV or radio, she had to turn it off. The sound of Mr. Ghomeshi’s voice and the sight of his face made her relive the trauma of the assault. L.R. could not even listen to the new host of Q because of the traumatizing association with Mr. Ghomeshi. [38] L.R.’s evidence in this regard is irreconcilable with subsequently proven facts. She sent a flirtatious email to Mr. Ghomeshi a year later. In her email, L.R calls Mr. Ghomeshi “Playboy”; a reference to his show. She refers, oddly, to him ploughing snow, naked. She says it was ”good to see you again. ”She is either watching him, or watching his show. ”Your show is still great,” she writes. She invites him to review a video she made and provides a hot link embedded into the body of the message. L.R. provides him with her email address and phone number so he can reply. Despite her invitation, she received no response. This is not an email that L.R. could have simply forgotten about and it reveals conduct that is completely inconsistent with her assertion that the mere thought of Jian Ghomeshi traumatized her.…
[40] The negative impact that this after-the-fact conduct has on L.R.’s credibility is surpassed by the fact that she never disclosed any of this to the police or to the Crown. [41] It was only after she was confronted in cross-examination with the actual emails and attachment that L.R. suddenly remembered not just attempting to contact Mr. Ghomeshi but also that it was part of a plan. She said that her emails were sent as “bait” to try to draw out Mr. Ghomeshi to contact her directly so that she could confront him with what he had done to her.
Nu gällde anklagelserna sexuella övergrepp, och inte brott mot en eventuell samtyckeslag, men finns det någon anledning att anta att en sänkning av tröskeln för vad som ses som våldtäkt skulle minska tendensen till denna sorts hämndaktioner? Ghomeshi hävdade att övergreppen aldrig ägt rum, men nöjde sig under rättegången med att motbevisa kvinnornas berättelser.
Ms. DeCoutere testified that she wanted to “normalize” the situation and “flatten the negative”, and to not make him feel like a bad host. So, she stuck with their plans and she continued to see him over the weekend. She testified that she kept her distance and certainly did not do anything intimate with him. Having firmly committed herself to this position, she was then confronted with a photograph of herself cuddling affectionately in the park with Mr. Ghomeshi the very next day.
Frikännandet fick viss uppmärksamhet, där flera feministiska debattörer hävdade att man alltid måste tro på ”överlevares” berättelser. En artikel antyder att det ändå var ett slags vinst att Gomeshi blev offentligt förnedrad, även om hans anklagares trovärdighet blev pulvriserad i rätten.
”And I think that’s very important. I was just listening to a comment from one of the complainants and that’s what she said, this accused was held accountable regardless of the outcome of the trial, and that it’s important that everybody was able to wittiness [sic] this and that this may lead to some change.”
De ”förändringar” som feministiska debattörer kräver tycks ha väldigt lite gemensamt med de rättsprinciper vi är vana vid, och handla desto mer om att kvinnor alltid skall ha rätt att offentligt skämma en man som har svikit dem. Det hade varit mer hedersamt att argumentera att falska anklagelser förstör för de verkliga offren för övergrepp, och ännu mer att påminna om att bli falskt anklagad för ett brott är ett rejält övergrepp i sig.
Prof. Janice Fiamengo har tagit upp fallet, och vad hon ser som en förfärande trend, ”where the presumption of innocence and the burden of proof have been effectively nullified”.
Gomeshifallet kan tjäna som en påminnelse om att, precis som det bevisligen finns människor som är beredda att begå för oss otänkbara övergrepp på andra människor, finns det människor som är beredda att ljuga offentligt om att de fallit offer för sådana övergrepp, och lögnaktigt peka ut enskilda individer som skyldiga.
För män kan det möjligen vara svårt att tro att någon frivilligt skulle vilja profilera sig själv som offer, men följande skildring från rättegången antyder att kvinnor faktiskt kan vinna på att göra så:
DeCoutere also acknowledged she had received a fair amount of publicity from going public about the alleged assault, and that her Twitter followers had spiked by 25,000.
Henein pointed out that DeCoutere was considering herself a national spokesperson for assault and that she once told a friend that she was to sexual assault what David Beckham was to Armani underwear.
DeCoutere responded that it was a ”terrible analogy.”
Domaren nämnde hur kvinnorna hade samarbetat flitigt före rättegången, gått ut med anklagelserna i media innan de väckte åtal, och verkade helt inställda på att ”sänka” Gomeshi.
[109] The extreme dedication to bringing down Mr. Ghomeshi is evidenced vividly in the email correspondence between S.D. and Ms. DeCoutere. Between October 29, 2014 and September 2015, S.D. and Ms. DeCoutere exchanged approximately 5,000 messages. While this anger and this animus may simply reflect the legitimate feelings of victims of abuse, it also raises the need for the Court to proceed with caution. Ms. DeCoutere and S.D. considered themselves to be a “team” and the goal was to bring down Mr. Ghomeshi. [110] The team bond between Ms. DeCoutere and S.D. was strong. They discussed witnesses, court dates and meetings with the prosecution. They described their partnership as being “insta sisters”. They shared a publicist. They initially shared the same lawyer. They spoke of together building a “Jenga Tower” against Mr. Ghomeshi. They expressed their top priority in the crude vernacular that they sometimes employed, to “sink the prick, … ‘cause he’s a fucking piece of shit.”
Just därför behöver vi värna vår tradition att anklagade ses som oskyldiga tills motsatsen bevisats, och att skulden skall vara ställd utom rimligt tvivel.
Också av intresse: Dagens Arena: Stor oenighet om samtyckeslag
…
Den som behöver lite hjälp med att höja blodtrycket kan titta på den ”feministiska tribunalen” här:
Det blir inte mycket diskussion (bortsett från att Morgan Johansson och Ullenhag grälar lite om flyktingpolitik). Annars kan man bevittna hur fokuseringen på kvinnor är total. Alla politiker som deltar anser att det behövs en jämställdhetsmyndighet.
Intressant uttalande i förbifarten:
Ett litet tillägg till diskussionen om avtal under ”Bevisbördan”:
Om vi skall ta parallellen med avtal i affärsvärlden på allvar, behöver vi komma ihåg att sådana avtal är ömsesidigt bindande. Det går normalt inte för beställaren att teckna upp leverantörskapacitet och sedan ändra sig i sista stund. Inte sällan stipulerar avtalen vad kunden (i vår liknelse kvinnan) behöver stå till tjänst med för uppdragets utförande, och få leverantörer ingår avtal där de kan tvingas lägga ned arbete utan att veta att de kommer bli kompenserade.
Frågeställningen som Ninni illustrerar är just att kvinnor, med sin ”responsive sexuality” och f.ö. redan under uppvaktningsfasen, som regel reagerar på det mannen gör, och fortlöpande bestämmer sig för hur länge de vill spela med. Så fungerar inte affärsavtal. Alltså faller liknelsen med konventionella avtal, och ett sexuellt avtal från (speciellt) kvinnans perspektiv* skulle då kunna betyda ”ja, tills jag ändrar mig, vilket jag troligen kommer informera om, men möjligen inte verbalt”.
* Rollerna skulle kunna vara omvända, men sannolikheten att det då skulle leda till åtal är nog närmast obefintlig.
Högst relevant för i detta sammanhang är mitt gamla inlägg Ursäkta, knullar fröken? som tar upp en mycket förbisedd aspekt av samtyckeslagen.
”skatteslav som via skattetransferering försörjer andras barn” Det slutade jag med 1998. Idag när jag varit hemma några år har jag jobbat minsta möjliga och istället levt på ett ”dra åt helvetekapital” jag gnetade ihop utomlands. Pensionsdagen är inte så avlägsen. Samtyckeslag, allt är möjligt i ett dårhus men det skyddar någon lika lite från att bli våldtagen som att en biltjuv skulle hålla sig från att köra för fort. Är man kriminell pissar man på lagen 24/7.
Bra inlägg.
Män har av tradition stått för produktionsmakten, och kunnat ”byta” med den, relativt kvinnors reproduktionsmakt.
Nu har kvinnor jämställdhet i arbetslivet (produktionsmakten), och har utvidgat sina rättigheter inom reproduktionsmakten, både vad gäller födandet, försörjandet och dödandet.
Kvinnor har helt enkelt skapat sig den ”superman” de alltid velat ha, och drivits till av sin biologi. I staten har de skapat den ultimata ”mannen” och ingått äktenskap med hen. ett månggifte med miljoner fruar, som gärna delar på samma försörjare och försvarare, så länge denne förmår att leverera de önskade tjänsterna.
Den andra sidan illustreras väl av artikelförfattarnas ord ovan:
”På männens sida innebär denna obalans att ett ökande antal bortvalda män blir kastrerade skatteslavar som via skattetransferering försörjer andras barn – sedan den 1 april i år även assisterad befruktning. Det är inte ett samhällskontrakt som dessa män kommer att acceptera.”
MGTOW-Barbarossa har sagt något i stil med att ”feminism is female biology given political voice”. Jag skulle vilja hävda att feminism idag är kvinnlig könsimperialism, snarare än en strävan efter jämställdhet mellan enskilda män och kvinnor. Ett slags ”hostile takeover”, som det heter i böckerna om Lisbeth Salander. (Det är väl en del av svaret varför feminister av västerländskt snitt har sådant överseende med islams påbud att muslimska kvinnor ska bära slöja – allt som signalerar ”kvinnligt skyddsvärde och sårbarhet” är bra, eftersom det kan exploateras i kampen mot män, mäns intressen och män som varelser värdiga mänskliga rättigheter.)
En feminist som lagt upp en video på Youtube, där hon säger att det skall räcka med anklagelsen om våldtäkt för att fälla en man, fick inte riktigt den respons hon ville ha: dels kommenterades hennes video av en forskare (jag tror det var Thunderfoot) men det dök plötsligt upp tiotals män som anklagade henne för våldtäkt. Enligt hennes egen logik är hon alltså skyldig! Då uppstår frågan hur hon vill ha det: antingen är anklagelserna mot henne tillräckliga bevis att hon är skyldig eller så är de inte det.
@John Nilsson:
Det är helt i linje med vad som är min grundläggande invändning mot ’vänsterideologier’: själva ideologin saknar förmågan att reglera sig själv, och löper överhängande risk att tas över av tokiga eller skrupelfria människor som utnyttjar dynamiken för egen vinning. Om själva ideologin bygger i betydande del på ’othering’ och skuldbeläggande, kommer de att utnyttja det för att tysta både den interna och externa kritiken. De sansade femninister, som sägs utgöra majoriteten, tar inte strid mot tokigheterna – åtminstone inte öppet, och sannerligen inte med någon synbar effekt. Vem vill bli stämplad som könsförrädare?
Samtyckeslagen drivs fram med ungefär samma medel. Med en dåres envishet viftar man bort att en kraftig majoritet av juristerna tycker att det är en dålig idé; man låter utredare rekommendera lagändring med motivationen att det inte kommer att påverka bevisföringen i praktiken, samtidigt som även juridiskt skolade aktivister utropar att det är en skam för Sverige att det inte går att döma fler än man gör idag*.
Alla invändningar är skamliga, och dessutom männens fel, och ingen feminist tycks på allvar tro på att detta inte skulle vara ett led i att åtala och fälla ännu fler män för våldtäkt (vilket ju även är CEAW’s och Kvinnolobbyns uttalade målsättning).
* Det som Leijonhufvud skriver är dessutom felaktigt i sak:
Det kan till och med vara ett brott, enligt gällande lag, att ta någon på brösten utan deras medgivande, så ingenting behöver ändras för att människor skall förstå att sexuella handlingar utan den andres samtycke är brottsligt. Däremot kan man inte utan vidare rubricera det som våldtäkt eller motsvarande grovt brott. Brottsbalken, 6 Kap, 10 §, 2:a stycket. Dock finns även här krav på att det skall finnas ett uppsåt att kränka den andras integritet. Se t.ex. följande dom (villkorlig dom och skadestånd för sexuellt ofredande).
För den som på allvar tror att lagformuleringar som inte leder till påföljd har något som helst ”signalvärde”, påminner jag om fiaskot när man gjorde det olagligt att gå mot röd gubbe. Det fick en tillfällig effekt, följd av:
– en fas då folk började först kolla om det kom bilar, sedan kollade om det fanns någon polis i närheten, följt av
– … att man gick ändå, eftersom man insåg att polisen hade bättre saker för sig än att arrestera folk som korsade vägen mot röd gubbe.
För att en lag skall ha signalvärde, måste handlingen beivras. I fallet med övergångsställen avkriminaliserade man handlingen just för att det anses negativt för rättsmedvetandet att man har brottsrubriceringar som aldrig leder till påföljd. (se t.ex. TU 1974:22). Situationen kan sägas jämförbar bl.a. därför att lagstiftarna var klara över att antalet överträdelser var oroväckande stort; man ville alltså minska antalet händelser då folk gick mot röd gubbe. Dock insåg man att en lag som ovillkorligen skall leda till påföljd, men som praktiskt taget aldrig gör det, leder till godtycke: man kan inte klaga om man plötsligt råkar bli dömd, eftersom det är helt enligt lagen. Det enda man kan invända emot är att påföljderna delas ut till synes helt godtyckligt.
I förlängningen kan man tänka sig ett samhälle där det mesta är olagligt som man önskar att folk inte skulle ägna sig åt – för signalvärdets skull. Folk gör dessa saker ändå, eftersom man nästan aldrig blir fälld. Dock kan nästan vem som helst hamna i klammeri med rättvisan, eftersom nästan alla bryter mot någon lag.
Det signalvärde som lagar skall ha är: ”bryter du emot detta får det konsekvenser”.
”Vi har fostrat fram en man som spelar curling och mahjong och gråter ut hos pyskekratern. Men du, efter fjorton år med fyra ungar och tråkiga kurser på fredagarna så rinner det till, och då klagar fruntimrena och undrar vart kåtbocken tog vägen.”
– Riskradion, ”Mannen på gatan om Mansrollen.”
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Även Kvinnor är också djur är på temat.
@John Nilsson:
Tack.
Ja. Kommer att komma ett kompletterande eller angränsande inlägg så snart jag hinner … jag sitter så ofta och bara suckar tungt åt feminismen o tänker ”den som gapar efter mycket …”
@T:
Tänk dig då generationen män som är födda 1995 och framåt, som har matats med misandri under sin hela uppväxt, samtidigt som informationen de behöver för att se igenom genussystemet, femininitet och makthavarnas totala gynocentrism finns ett musklick bort …
Gissa en gång om gruppen MGTOW kommer att växa?
@Uffe:
Hehe!
@Ninni:
Ja, jävlar.
Den informationen var lite svårare att hitta på min tid (20 år tidigare), men det vi utsattes för var flera tiopotenser mildare. Går inte att jämföra.
Någon borde fixa en App där bägge parter legitimerar sig med bank ID innan samlaget.
Då finns det bevis för att samtycke rådde innan kopulationen påbörjades.
Efteråt kan båda utvärdera akten.
Detta kan vara till stor nytta för att förbättra teknik och initiativtagande i en framtida relation.
Eventuella klagomål registreras elektroniskt ifall någon av parterna känner sig missnöjd eller kränkt.
Enkelt,eller hur?
@Kverulantus:
Appen skulle behöva ha stöd för att samtycke affirmeras fortlöpande.
I vissa kretsar kör man ju med ”stoppord”. Man skulle kanske kunna köra med ett samtyckesord – helst då något riktigt upphetsande (”Sheldon!”). Appen kan då använda röstigenkänning och dokumentera att allt går rätt till.
Resonemangen om kvinnors väl och ve och möjlighet för personlig vedergällning känns som något sprunget inifrån vitrockars arbetsplatser, längst bort in i unkna korridorer, sätt in stöten där gör processen kort, -icke, ok dåså.
Har aldrig oavsett årtal upplevt att kvinnor är stökiga eller precis nödbedda angående en eventuell parning och icke endast jag, är mera på det viset att det allmänna samtalet dem emellan är som så,- hörni! det knullas för lite eller hur tjejer, -ehmmm jo-jo host-host.
Jag vill mena att det givet är på det vis att resonemang i överflödet av texter-dokument lutar liiiite mycket åt tidsfördriv och icke sällan poserande eller snygga ord och sådant drar, förslaget, med sig ytterligare resonemang ut i träsket för att drunkna, målet är nått.
Det är väl troligt, för att inte säga helt självklart, att de kvinnor som propagerar för en samtyckeslag inte vill att männen ska ändra sitt beteende.
Som flera här har påpekat, så tycker kvinnor i allmänhet att det är extremt avtändande med en man som hela tiden ängsligt frågar om han kan ta nästa steg, den fruktade ”Är det ok?” frågan. Det är inte där man vill hamna genom lagstiftningen, utan man vill bara få mer makt att kunna skicka män i fängelse om det inte passar.
Jag börjar undra om det inte pågår något mer än rent manshat här. Frågan är om inte kvinnor finner det än mer kittlande, och upphetsande, att män nu inte bara ska riskera skammen att få ett nej utan också riskera sin frihet när det tar initiativ.
Tänk så otroligt åtråvärd man kommer att känna sig när mannen inte bara går genom eld och vatten för att få ligga, utan dessutom riskerar sin frihet!
@Ulf T:
I Tyskland fungerar detta, enligt sägandes. Tysken internaliserar regler på ett annat sätt än vanligt folk. Amerikaner och Engelsmän som bott i Tyskland vittnar om hur folk skriker ”mördare” efter den som går mot röd gubbe över en helt tom gata.
—-
Cohen scowled. ”Now, I’ve got nothing against slaves, you know, as slaves. Owned a few in my time. Been a slave once or twice. But where there’s slaves, what’ll you expect to find?”
Rincewind thought about this. ”Whips?” he said at last.
”Yeah. Got it in one. Whips. There’s something honest about slaves and whips. Well…they ain’t got whips here. They got something worse than whips.”
”What?” said Rincewind, looking slightly panicky.
”You’ll find out.”
[…]
”The Empire’s got something worse than whips, all right. It’s got obedience. Whips in the soul.”
—
-Terry Pratchett, Interesting Times
Hej.
Frestande att dra ut samtyckestänket till den konsekvens det kan få väl man upptäcker att den sortens lagar inte fungerar. Så länge våldtäkt är samlag genomfört under tvång, våld och hot om detta klarar sig definitionen, men när den utvidgas och förtunnas via samtyckeslagstiftningsresonemanget innebär ju exempelvis fyllekn*ll, dagen-efter-ånger, och liknande att en anklagelse lätt blir ett sätt att lugna det egna samvetet, för att inte tala om möjligheten att skydda sig från anklagelser om otukt och hor.
Väl man testat detta och det inte fungerar kommer kraven på att förbjuda PK, eller privat könsumgänge. Lösningen blir då statliga samlagsanstalter som i god korporativistisk anda kommer att finnas som privata skattefinansierade initiativ. Vilket givetvis är något helt annat än bordeller och prostitution.
Sedan har vi ju orättvisan i frekvens, kvantitet/partners samt kvalitativa aspekter. Det är ju en stor orättvisa i det att olika personer har olika ’vinst’ så att säga.
Hur bevisar jag i efterhand att samtycke getts? Fördelen, om jag får uttrycka mig så, med den klassiska definitionen av kvinnoskändning/våldtäkt (ja, jag vet att det inte är uteslutande kvinna/man) är elementet av våld (tvång, hot) i definitionen: detta är något som om det ägt rum åtminstone i en del fall kan styrkas.
Jag ser samtyckeslagstiftningen som ett sätt för puritanska moralister att söka styra mänsklig sexualitet via social ingenjörskonst, och för att etablera att staten (hegemonen, patriarken, gud, ledaren) ger dig lov att ha sex. I förlängningen ger dig lov, punkt, istället för att du som en fri människa har en inneboende rätt.
Piskor i sinnet, sannerligen.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps Var det någon annan som läste ’Liberalernas’ namn som ’Libertinerna’? Ds
@Kverulantus: @Ulf T:
”Någon borde fixa en App”
Det finns flera!
http://www.dailymail.co.uk/news/article-3159359/There-s-app-New-phone-program-allows-users-video-date-agreeing-sex-protect-against-rape-claims.html
https://itunes.apple.com/us/app/yes-to-sex/id1048900988?mt=8
Men feministerna gillar INTE detta:
”Katie Russell, the national spokeswoman for Rape Crisis in England and Wales, told Newsbeat: ”Someone saying ’yes’ to sex on camera does not necessarily prove that they have given their consent.
”Consent must be fully and freely given by someone with the capacity to do so.
”Video footage might not capture whether someone has been threatened, bullied or intimidated into saying ’yes’ to sex and, if they have, then they have not fully or freely given their consent, even if they’ve said the word ’yes’ out loud.
”In an abusive or controlling relationship, someone might be forced or manipulated into being filmed ’consenting’ to sex.”
http://www.bbc.co.uk/newsbeat/article/33518177/rape-crisis-has-concerns-over-smartphone-app-which-films-sexual-consent
@Anders:
” Frågan är om inte kvinnor finner det än mer kittlande, och upphetsande, att män nu inte bara ska riskera skammen att få ett nej utan också riskera sin frihet när det tar initiativ.
Tänk så otroligt åtråvärd man kommer att känna sig när mannen inte bara går genom eld och vatten för att få ligga, utan dessutom riskerar sin frihet!”
Jag tror att det ligger mycket i detta! Slutpunkten blir väl att bara öppet kriminella bad boys vågar ha sex och detta skulle väl lösa ett av de modena kvinnornas största problem, dvs. närvaron av dessa jobbiga och avtändande betamän. Dessa ska snällt arbeta och betala skatt för att försörja kvinnorna och deras avkomma, men har självklart inga reproduktiva rättigheter.
I praktiken får vi då alfamän med harmens, men utan försörjningsansvar för avkomman. Kvinnor verka vilja ha det så och det finns nog helt rimliga biologiska förklaringar för detta. Men om man tillåter det kommer inte vår civilisation kunna fortsätta, utan lär ersättas av någon annat.
Som jag ser saken är grundproblemet med alla former av samtyckeslagstiftning att feminister (och med all sannolikhet även domstolar) helt enkelt inte anser att kvinnor är förmögna att ge samtycke annat än för ett ögonblick. Detta tänkande omöjliggör alla typer av fungerande kontrakt.
Alla avtal bygger på att parterna vid någon tidpunkt gör en överenskommelse som sen är bindande även i framtiden. Men om den ena parten ska anses ha rätt att när som helst ändra sig, blir avtalen helt meningslösa. Att uppställa krav på dokumentation är i grunden också meningslöst. Även om båda parter möts hos notarius publicus och skriver under ett omfattande dokument faller allt sekunden efter om kvinnan anses ha rätt att ändra sig.
Faktum är att äktenskap till stor del ursprungligen var just en samtyckeslagstiftning, dvs. om man var gift ansågs samtycke föreligga för sex. Detta var en väldigt välfungerande och rimlig ordning, men feminister hatade den och har framgångsrikt avskaffat den.
Däri ligger också ett väldigt tydligt moment 22 för alla typer av samtyckeslagstiftning. För om man hävdar att långsiktigt samtycke inom äktenskapet är omöjligt, blir det logiskt väldigt svårt att argumentera för att kortsiktigt samtycke är möjligt.
Om vi tänker oss att man verkligen upprättade ett fungerande samtyckeskontrakt som var giltigt en dag, ja då skulle alla män i fasta förhållanden börja kräva att kvinnan skrev på varje dag. Men då har vi de facto uppnått samma sits som i ett traditionellt äktenskap. Uppenbarligen kommer kvinnorna aldrig att acceptera detta.
Utfallet av eventuell lagstiftning lär därför endast bli ett ytterligare kriminaliserande av män, dvs. att samtyckeskraven har uppfyllts kommer inte att ändra deras risk för att bli åtalade, men avsaknaden av undertecknat samtyckeskontrakt kommer att dramatiskt öka risken.
@Rikard:
”Lösningen blir då statliga samlagsanstalter som i god korporativistisk anda kommer att finnas som privata skattefinansierade initiativ.”
Den enda fungerande samtyckeslagstiftning som jag känner till är den som tillämpas i Iran. Där kan man gifta sig under begränsad tid, t.ex en dag eller några timmar.
@Utlandssvensk:
Utifrån ett manligt perspektiv kan det onekligen se ut så.
Men det är mycket möjligt att det är som beskrevs i den refererade forskningen: att kvinnan i princip fortlöpande utvärderar mannen som möjlig långsiktig partner*. Med hjälp av subtila positiva och negativa signaler försöker hon omväxlande uppmuntra eller bromsa mannens uppvaktning, men vid vilken punkt som helst (fram till någon mycket mer konkret beslutspunkt, säg vigseln) förbehåller hon sig rätten att bestämma att ’provspelningen’ är över. Om man helt integrerat denna form som naturlig, ser det nog mer ut som om kvinnan agerar ansvarsfullt.
* I vår moderna tid handlar det ju sällan om att välja en livstidspartner, men mönstret lever kvar, inte minst från den tid för inte alls länge sedan, då abort var ett riktigt gräsligt alternativ (se t.ex. detta inlägg).
Mannen utvärderar naturligtvis också kvinnan, men har betydligt mindre att förlora – eller inte: rent evolutionsmässigt är mannens investering mindre, men det är inte bara i modern tid som män har tvingats ”ta sitt ansvar” om de gjort en kvinna på smällen. Idag har kvinnor flera ”outs” från en graviditet än män har.
@Utlandssvensk:
Ah, men det vore i så fall ett brott även enligt nuvarande lagstiftning!
Om de är tvingade är det våldtäkt, även enligt gällande lag. Om de blev manipulerade, och det går att visa (t.ex. om de var i en särskild beroendeställning), så rubriceras det som sexuellt utnyttjande.
Deras invändning motsäger också samtycke.nu’s jämförelse med vanliga kontrakt. Här skulle det alltså inte räcka med att visa upp ett signerat kontrakt eller filmat medgivande, eftersom kvinnan kanske inte ärligt gav sitt medgivande ens till medgivandet.
Men det vi anar här är väl pudelns kärna: det spelar ingen roll om kvinnan filmats givandes ett samtycke, och om hon även signerat med sitt BankID. Det är om hon efteråt tycker att hennes samtycke var fritt och ärligt givet som betyder något. Med andra ord: om hon ångrar handlingen i efterhand.
Vi kan ju i sammanhanget minnas det rättsfall i Frankrike, där en kvinna fick sin man fälld och (som jag minns det) tilldömdes någon form av skadestånd, för att han inte gett sin fru tillräckligt mycket sex… Samtycke? Häpp!
Någon med koll på sina länkar kanske kan få fram den artikeln?
@John Nilsson:
http://jezebel.com/5837448/man-fined-14000-for-not-having-sex-with-wife
@Ulf T:
”Men det vi anar här är väl pudelns kärna: det spelar ingen roll om kvinnan filmats givandes ett samtycke, och om hon även signerat med sitt BankID. Det är om hon efteråt tycker att hennes samtycke var fritt och ärligt givet som betyder något. Med andra ord: om hon ångrar handlingen i efterhand.”
Ja, exakt så! Detta innebär även att det inte finns något verksamt skydd mot straffansvar för en man, vilket förefaller vara ett önskvärt utfall. Kontentan blir att om en kvinna tycker att hon har blivit våldtagen, ja då har hon blivit det.
@Utlandssvensk,
Den var det. Tack!
@John Nilsson: tror också någon av oss här på GD har tagit upp det i något sammanhang
@John Nilsson (@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)):
Var tydligen inte just det fallet vi tagit upp här, men jag tog upp ett svenskt fall av liknade typ i Våldtäktsförsök på bröllopsdagen.
Fin sammanställning, Ninni och Ulf T.
@Utlandssvensk: Hej.
Ja, det vore ju ett projekt att lansera till diverse vulgär-feminister: statliga/kyrkliga äktenskap efter tim-taxa. Så länge de två parterna inte ger varandra pengar är det ju absolut inte prostitution, nehejdå, och dessutom är det utländsk och från en region som har urgamla kulturella sedvänjor och.., ja du fattar.
Avelsbrev istället för avlatsbrev.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
När förespråkare av samtyckeslagen säger att det inte ska påverka bevisbördan ska man ta det med en stor nypa salt,självklart säger man så för att undvika kritik för att kunna grunda för det första steget.
Om man tittar på vad feminismen gjort dom senaste 20åren så har man på varje område där man fått inflytande satt lika rättigheter och samma skyldigheter ur spel,detta ser man på område efter område.
Eftersom alla män är potentiella våldtäktsmän enligt feminister så har män självklart inte samma skyddsvärde som kvinnor,så att några oskyldiga män döms för detta är lite spill man får stå ut med,för kvinnornas skull.
Och vad ska man säga om dessa män som skyndar till på sin vita springare för att genomdriva detta förslag,ja kanske vore det ödets ironi att dom framgent blev falskt anklagade för våldtäkt och dom fick se hur maktlösa och rättslösa dom är där deras ord blir mindre värda än kvinnors,en sorts omvänd sharialag en feministisk sharialag.
@Rikard: Det är spännande att försöka hitta den röda tråden i vad som är tillåtet och inte. Sex mot betalning – olagligt. Sex mot betalning framför kamera (dvs filminspelning) – lagligt.
Bra inlägg utom en del i första halvan.
Som faktiskt ganska mycket liknar retoriken
som feminister och genusvetare använder sig av.
Alltså hårklyverierna och över-teoretiserandet.
Kanske alla bara kunde slappna av och låta folk vara som dom är?
Människor finner en rad olika egenskaper attraktiva, intelligens, lyhördhet, empati,
och säkerligen finner en del också mansidealet i detta inlägg attraktivt.
Och det är väl bra så.
Jag tror att ett samhälle tjänar på att inse att människor är olika, såväl män som kvinnor. Jag tror också att samhället tjänar på att låta individer vara som de är utan att försöka placera in dom i olika roller. Den unga kille som inte känner sig så där karakarlig försöker anta en sådan roll osv. för att passa in.
Det måste vara ok att erkänna att man tex mår dåligt och kan få stöd och hjälp t.ex.
Ett förnekande av det leder ofta till ännu värre psykisk ohälsa i samhället och våld, missbruk, självmord.
@Se männinskan: Hej.
Jag håller väl egentligen med om att vi skall låta varandra vara som vi är, med grundplåten att inte skada varandra som förbehåll.
Problemet är ideologier och religioner (vilket ju är samma sak) som inte låter oss vara som vi är, utan som anser sig ha rätt och plikt att bestämma hur vi borde skola vilja vara.
I att låta vara olika ingår min rätt att kalla dig omanlig om du bryter mot mitt manlighetsideal, men den rätten är också din att göra mig tjänsten åter; gränsen går vid trakasserier och våld, inte åsikter i konflikt.
Sedan är det lättare för de flesta av oss att spontant och intuitivt växa in i en av omgivningen definierad ram än att skapa sig själv medvetet – i min erfarenhet upplever de flesta av oss varken att så är möjligt eller ens nödvändigt, för att inte tala om önskvärt.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
Bara döda fiskar följer strömmen.
@Se männinskan:
Tack
Här är jag inte med på vad du menar, skulle du kunna vara mer konkret, peka ut ”en del”?
I wish!
Har du noterat att jag inte någonstans talar om hur människor ska vara eller göra?
Har du noterat att inlägget innehåller 5 ”vanligen”, 1 ”ofta” just för att vara noga med att inte tala om att ALLA kvinnor/män är på ett visst sätt?
Min kritik är mot feminism i synnerhet inom vår maktelit.
Feminismen är inte för kvinnor, inte heller för män. Den är människofientlig. Den är en vidrig och avskyvärd cancersvulst i samhällskroppen som förstör relationen mellan könen, privat och i yrkeslivet. Det gör ont i mig för jag vill mina medmänniskor ska må så bra som möjligt.
Det räcker inte att säga ”feminismen är dum”, man måste visa varför de har fel, varför ett politiskt beslut kommer att skada. Därför måste jag visa det jag ser – som bekräftas i forskningen – att feminism inte är förenlig med hur människor vanligen är.
Det är feminismen, här specifikt samtyckeslagen – inte jag – som inte kan ”slappna av och låta folk vara som dom är”. Min filosofi finns i inlägget:
@Se männinskan:
Flera av citaten i inlägget är ju faktiskt från feminister och genusvetare!
En sak som ju är slående när man gör research kring manlig vs kvinnlig sexualitet är ju att både kvinnor och män – kvinnor troligen i högre grad än män – är relativt omedvetna om delar av hur deras egen sexualitet fungerar.
Ta till exempel denna artikel i Psychology Today:
Det som är kritiken i inlägget är varken att många män och kvinnor inte fullt ut förstår sin egen eller andras sexualitet, eller att mäns och kvinnors sexualitet skiljer sig åt mer än man trott, utan att man försöker lagstifta utifrån felaktiga stereotypa föreställningar om den sexuella dynamiken.
@Kristian: Hej.
Ja, eller hur?
Vad händer om det inte är film i kameran?
Skulle samlag framför kroki-klass räknas som koppleri/prostitution? (För att inte tala om vilket kraftprov för deltagarna…)
Om två personer är uppkopplade mot datorer med mjuk- och hårdvara för att överföra sensorisk information i form av stimuli via nätet, och pengar byter ägare, är det prostitution då? Vem är kopplaren i det läget?
Om jag betalar två personer, vilka redan har en sexuell relation för att de skall idka umgänge, och jag på intet sätt tar del av akten, är det kriminellt?
Sådana resonemang tenderar att vara relativt provocerande för den som har en tvärsäker, i ’borde vara’-moral bottnande uppfattning.
Bättre att fråga om någon, och i så fall vem och hur, som skadas. Samt cui bono, förstås.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Se männinskan:
Detta Ulf T tar upp:
När Ulf läste en av rapporterna så skrev han till mig privat:
Du ser det också i inlägget, i ett av citaten från den feministiska bloggaren skriver hon:
Hon upplever kvinnlig sexualitet som ”ingen egen”. Jag tycker det trist att det ska vara så år 2016 i Sverige … för den är helcool när man kopplat.
Feminismen o genusvetenskapen är ett stort svek mot kvinnor också. Den förra för man inte förhåller sig till den kunskap som forskning faktiskt har byggt upp, den senare för bristerna vad gäller vetenskaplig standard och avsaknaden av forskning om män som män.
@Rikard:
Jag håller med dig om problemet med ideologier och påtvingade ideal, helt klart.
Dock undrar jag varför du skulle behöva kalla någon som strider mot ditt mansideal för omanlig? Vad tjänar vi på det? Är inte det en helt onödig och konfliktskapande
gärning? Låt folk var som dom är och var som du vill. Varför överhuvudtaget recensera och döma andra?
Ulf och Ninni. Jag har läst era kommentarer och förstår bättre nu vad ni menar.
@Ninni: @Ninni:
Ja om man har säg 100 kvinnor som får svara anonymt utan omgivningens press vilken man dom vill ha,så kommer svaren vara olika från samma kvinnor beroende på vilken tid man frågar under månaden för dessa.
Den bästa mannen är den som kan följa dessa perioder och ibland vara snäll och omhändertagande och ibland vara en badboy.
Om kvinnor erkände detta istället för att motarbeta det som motstridiga känslor,så skulle dom nog må bättre dvs jag är vad jag är.
Jag vill för övrigt rekommendera denna artikel från Psychology Today:
Why Men Find it So Hard to Understand What Women Want
Den tar dels upp skillnaderna i sexualitet, och hur det kan vara svårt att identifiera med partnerns perspektiv:
Den går också in på hur svårt det är att vara både inkännande och animalistisk, i rätt blandning, precis när det behövs.
Följande känns högst relevant för diskussionen om en samtyckeslag:
Liten kort kommentar om inledningen; jag funderade ett tag häromsistens på vad den största faktorn som fått mig att bli motståndare till feminismen idag.
Jag kom fram till att just begreppet ’mäns våld mot kvinnor’ var centralt. Eftersom vi vet att konceptet i sig är felaktigt, att det mesta våld i nära relationer är ömsesidigt och oftast initierat av kvinnan, så lägger det begreppet ut dagens feminism i hela sin obehagliga uppenbarelse; inte nog med att de med glädje angriper män, de gör heller inte något för att hjälpa dessa kvinnor.
Om våldet är ömsesidigt och initierat av kvinnan så kommer hennes konfliktbenägenhet fortsätta och människans instinktiva självförsvar kommer garantera att hon fortsatt blir slagen igen och igen tills hon får hjälp med sin relationsproblematik. För varje partner hon får inspärrad kommer hon gå vidare till nästa och få samma problem där. Till och med om hon väljer en av annat kön.
Feminismen har helt enkelt blivit en alltigenom destruktiv ideologi som inte har någon annan drivkraft än ledande feministers självbekräftelse och makthunger.
@Se människan: Hej.
Ursäkta, tonfall och internet och jag som formulerar mig slarvigt: jag menar inte dig som i den specifike individen.
Utan opposition sker ingen utveckling. Utan opposition existerar heller inget skapande av individualitet – vare sig om det är en opposition som är binär eller multipolär/flerdimensionell, eller en opposition som är intern(-aliserad).
[Bergsbestigaren finns inte utan berget, skulle man kunna säga.]
I genushänseende innebär det att attribut bär kön, och tillskriver kön, i en utbytesprocess.
I biologisk mening har vi två kön (människor, inte vinbärssnäckor…), samt avvikelser från detta (XXY, YY, osv).
I kulturell mening finns det svenskar och alla andra, men alla andra är inte lika varandra. Att du i den meningen kan byt ut ’svenskar’ mot vilket folk som helst gör inte att svenskar inte finns.
Vi finns som individer genom att vara annorlunda och lika varandra på samma gång. Utan att peka ut skillnaden mellan föräldern och sig själv, och utan att etablera konfrontativ opposition mot föräldern, kan barnet inte skapa egen identitet, och inte heller utveckla nyanserat tänkande (att hålla och uppleva motstridiga känslor på en och samma gång är en stor hjälp när psyket utvecklas).
Tro nu för allt i världen inte att jag är sådan att jag stoppar främmande människor på gatan och utsätter dessa för Hektorerande Hitlerismer om hur personen borde eller inte borde vara för att vara man enligt mig (för att hålla det exemplet). Ett artigt och respektfyllt bemötande av valda olikheter samtidigt som avståndstagande eller markerande av eget tycke i opposition framgår är i mitt tycke ett signum för den civiliserade människan.
Med hopp om att ha varit begriplig,
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Här fanns en mängd intressanta diskussioner. Jag vill dock lägga till ett perspektiv som jag tycker saknas. Nämligen det om autonomi.
Personligen är jag nämligen inte säker på att samtyckeslag ens handlar om samtycke. Det här kan låta konstigt för ej insatta men den som läser in sig på ämnet kommer snabbt att märka att det idag finns en omfattande kampanj mot hela principen om mänsklig autonomi. Typiska exempel på hur denna kampanj går in i samtyckesdebatten är när man lägger till speciella kvalifikationer som här:
Här poängteras alltså att även om kvinnan gett samtycke så behöver inte det räknas av dem om de själva anser att hennes samtycke inte uppfyllde VEMAVGÖRDET? kvalifikationerna för att räknas som
1. FULLT samtycke
2. FRITT samtycke
3. Enbart av personer som anses ha KAPACITET
Observera att det med största sannolikhet är de själva som de menar skall ha makten att bestämma om hennes samtycke var ett FULLT samtycke. Eller om det var ett FRITT samtycke enligt vad de själva menar räknas som frihet (Som avgörs i hög grad av politisk bias då frihet är olika för olika partier).
Avslutningsvis även om det var ett fullt och fritt samtycke så kanske det ändå diskvalificeras eftersom de inte räknar henne till de personer de anser uppfyller deras krav på KAPACITET. Allt detta stämmer till 100% med saker jag läst om, som inte handlade om samtyckesdebatten utan en mycket större debatt om huruvida människor skall anses ha fri vilja överhuvudtaget. Vad detta innebär i klartext är att en samtyckeslag inte alls främst kommer att handla om att ge kvinnorna ifråga en samtyckesröst. Tvärtom så kommer en samtyckeslag att bli makthavares ultimata redskap för att kunna ignorera kvinnornas egna samtycken.
Kvinnorna håller bokstavligen på att göra sina egna samtycken helt värdelösa.
@Erik:
Det påminner i viss mån om Borgströms uttalanden att kvinnor inte själva vet om de våldtagits utan behöver hjälp av en advokat för att avgöra …
Ulf T och Ninni skriver om kvinnor som inte känner och förstår sin egen sexualitet. Är det måhända sådana kvinnor som löper störst risk att sända de mest motstridiga signalerna och därför ”råka illa ut” i sina relationer med män?
Är det när sådana kvinnor gör sådana dåliga erfarenheter, som de börjar hata män och fångas upp av feminister och kvinnojourer, som ger dem en berättelse om att deras dåliga erfarenheter inte har haft någonting med dem själva, eller deras egen osäkerhet och motstridiga signaler att göra, utan att ansvaret för deras erfarenheter ligger helt på ”de usla männen” eller på ”den patriarkala könsmaktsordningen”? Att ”det personliga är politiskt”, så att säga…
Är det också sådana kvinnor som känner det största behovet av en ”samtyckeslagstiftning” (för att de inte vad vad de själva tycker!) och agerar politiskt för den, eftersom de inte har förstått hur deras egen osäkerhet och ambivalens har lett till en utsatthet, som mindre artiga, och mera själviskt begärande män, har exploaterat? Är det därför feminismen är så attraktiv för många, eftersom den lyfter av bördan av det egna individuella ansvaret och lägger det på männen? Allt medan receptet för den egna lyckan, och åtminstone för vägen framåt emot den, stavas personligt och individuellt ansvar för det egna livet, snarare kanske än politisk kamp?
Det personliga kanske i första hand borde hanteras just personligt (eller privat?), av oss alla, hur jobbigt det än kan tyckas vara?
Festmusiken dunkar på andra sidan dörren. Skratt och samtal hörs. Johan och Johanna har smugit sig iväg och befinner sig nu i polaren Roberts rum.
Johan omfamnar Johanna och trycker sitt bultande stånd mot hennes stjärt. Istället för att trycka sig mot honom i ett icke verbalt samtycke som fungerat sedan urminnes tider så signalerar hon att hon tänker ladda ned socialstyrelsens samtyckesapp som signeras via bank-id. Till sin fasa upptäcker hon att den bara finns för iOS och Android.
Vill man ha sex skall man inte använda Windows Phone.
@Erik: ”Avslutningsvis även om det var ett fullt och fritt samtycke så kanske det ändå diskvalificeras eftersom de inte räknar henne till de personer de anser uppfyller deras krav på KAPACITET. Allt detta stämmer till 100% med saker jag läst om, som inte handlade om samtyckesdebatten utan en mycket större debatt om huruvida människor skall anses ha fri vilja överhuvudtaget. Vad detta innebär i klartext är att en samtyckeslag inte alls främst kommer att handla om att ge kvinnorna ifråga en samtyckesröst. Tvärtom så kommer en samtyckeslag att bli makthavares ultimata redskap för att kunna ignorera kvinnornas egna samtycken.”
Har också tänkta i de banorna. Kommer vi i framtiden hör resonemang om en kvinna verkligen kan vilja ha ”den sortens sex” (som makthavaren personligen tycker verkar konstigt men som många par kommer att göra ikväll av lust o fri vilja).
Jag tycker också att det finns ett starkt heteroperspektiv i hela diskussionen, som om lagen aldrig skulle behöva tillämpas för två av samma kön.
@ChristinaG: Hej.
En mycket relevant punkt som du och Erik lyfter! Vi behöver inte ens hålla oss till läggning och preferens; den som har kognitionshinder eller på annat vis kan sägas vara i beroendeställning till någon, hur avgörs samtycke där?
Redan idag förekommer övergrepp där den förfördelade parten dels är i beroendeställning gentemot den som anklagas, dels ofta har svårt att uttrycka sig på det strategiska sätt som är nödvändigt för att framkalla trovärdighet (dessutom är du inte sällan dömd på förhand och fördom, enligt min anekdotiska erfarenhet av hur jargongen går om människor med annan hjärnfunktion), samt dessutom ofta saknar erfarenhet av normal (läs: vanlig strikt numeriskt) raggning och sexuellt umgänge.
Lägg därtill på ett raster med diverse mer eller mindre salongsfähiga preferenser angående stimuli och partner, och ormgrop blir obehagligt passande.
Kanske den slutgiltiga lösningen blir total övervakning? En lag som kräver att samlaget/akten filmas och övervakas i realtid av Ministeriet för Sexuellt Samtycke, MiniSam.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@<a href@Erik:
Så klart inte, då samtyckeslagen är till för att lättare fälla män i domstolen och inte för att fastställa samtycke. Samtyckeslagen är inte till för att klargöra samtycke utan är ett juridiskt vapen mot män.
En bagatell jämfört med hur majoriteten av kvinnor själva skulle utnyttja denna lag för egen vinning.
@ChristinaG:
Bögmän skulle aldrig behöva en sådan lag, det är bara med kvinnor som sådant blir till.
@Erik:
Och kvinnor har bara att vinna på detta. Det möjliggör total ansvarsfrihet, vilket är målet.
@Rikard:
”En mycket relevant punkt som du och Erik lyfter! Vi behöver inte ens hålla oss till läggning och preferens; den som har kognitionshinder eller på annat vis kan sägas vara i beroendeställning till någon, hur avgörs samtycke där?”
Nja, Inte hur, snarare av VEM. I brist på upplysningens objektiva ideal kommer vad som avgör samtycke att handla om vem som skall ha makten att göra det. I brist på objektivitet så är det antingen gud, popularitet eller våld som ytterst avgör den här sortens frågor.
Jag kommer att återkomma med ett inlägg som beskriver hur modern politisk teori beskriver dessa saker. Jag har en kurs både för feminism/genus och för identitet/etnicitet där föreläsaren anger antingen ursprungskällor (och hur de tänkte) eller (där exakt ursprung saknas) exempel på de mest inflytelserika namnen.
Jag har även en tredje kurs om miljörörelsens teori men de saker som beskrivs där är så vansinniga att de kommer att få ett eget inlägg.
Redan idag förekommer övergrepp där den förfördelade parten dels är i beroendeställning gentemot den som anklagas, dels ofta har svårt att uttrycka sig på det strategiska sätt som är nödvändigt för att framkalla trovärdighet”
Jovisst teoretiskt sätt är det så men praktiskt sätt så kommer det i brist på objektiva ideal inte ens att existera någon beroendeställning förrän ovan nämnda VEM bestämt en sådan finns. Allt kommer att handla om VEM som bestämmer vad som är vad.
”Lägg därtill på ett raster med diverse mer eller mindre salongsfähiga preferenser angående stimuli och partner, och ormgrop blir obehagligt passande.
Kanske den slutgiltiga lösningen blir total övervakning? En lag som kräver att samlaget/akten filmas och övervakas i realtid av Ministeriet för Sexuellt Samtycke, MiniSam.”
Nej, värre! Den obehagliga bild du ger nu är faktiskt MER positiv än verkligheten. Givetvis låter det hemskt att människor totalt övervakas (1984, DDR och allt det där) men faktum är ditt övervakningssamhälle i sin obehaglighet fortfarande förutsätter att det finns objektiva ideal..
Vad jag beskriver är den värld som exempelvis Rolling Stones Magazines beteende skapat där vi inte ens behöver något övervakningssamhälle för den person som bestämmer om du är skyldig eller inte bryr sig inte om vad som är objektivt sant. Den personens viktigaste motivering är inte sanning utan att slåss för offer, vare sig de är offer eller inte, för många av dessa människor räcker blotta anklagelsen och sedan kan inget INGET få dem att sluta vilket demonstreras utmärkt i den mängd människor som fortfarande vill behandla Jackie från Rolling Stones artikeln som en våldtäktsöverlevere vare sig våldtäkten var helt påhittad eller inte, de skiter helt i den saken.
http://heatst.com/culture-wars/uvas-jackie-made-up-her-rapist-will-fauxminists-standwithjackie/
http://reason.com/blog/2015/12/01/one-year-after-rolling-stones-uva-rape-d
@straightmansburden:
”Och kvinnor har bara att vinna på detta.”
Nej, kvinnor har också att förlora på detta. Kom ihåg lektionerna från länder som Sovjetunionen. Även om vi ser männen som ”burgoisen” och kvinnor som ”arbetare” (vilket var utgångsläget för alla personer som började med de här resonemangen) och även om burgoisen räkade mer illa ut precis som män råkar mer illa ut så kvarstår deto obestridliga faktum att arbetarna inte blev några vinnare, arbetarna blev bara blåsta.
”Det möjliggör total ansvarsfrihet, vilket är målet.”
Men ansvarsfrihet varken är eller ens kan vara ett mål. Ett mål är saker man vill uppnå, ansvarsfrihet är ett tillstånd som leder till saker vare sig man ville uppnå dem eller inte.
Kvinnornas mål (i den mån kvinnor agerar som en sammanhållen grupp alls) är inte – och har aldrig varit – ansvarsfrihet, deras mål är ett ”rättvist” samhälle. Haken är att det inte är kvinnor som bestämmer vad som är ”rättvist” (det har vi TEORI till) så kvinnorna blir själva tjänare under vem än som bestämmer hur dessa saker tolkas, vilket avgörs av teorin och teorins skapare.
Precis som jag skrev i inlägget om Nyvänstern Del 1 så är kvinnor i form av feminism idag helt utan egen röst. De har inte tillåtelse att yppa en stavelse utan tillåtelse av övermakten.
Så nej det är inte alls så att kvinnor bara vinner på det.
@Erik:
Halmgubbe. Jag skrev inte bara. Men nej, män förlorar mer på en samtyckeslagstiftning och den är mera till för kvinnor och kvinnor är mera drivande och stödande av sådana här åtgärder så om de råkar illa ut handlar det om att ”skjuta sig själv i foten”.
Nej. Totalt onödiga hårklyverier när man försöker få det på rätt köl.
Nej. En viktigare fråga är i en hurdan situation skulle vi vara om feminismen aldrig exister, jag tror att situationen inte skulle vara mycket bättre.
konflikten är inte endast mellan feminism vs män och kvinnor utan mera mellan män och kvinnor.
@straightmansburden:
Tydligen skrev jag, my bad.
Men anyways jag ska försöka återkomma till frågan om målet med feminismen och dess relation till kvinnor i allmänhet. Hinner inte nu då hinner skriva endast på kafferasterna, hann därför inte läsa ordentligt.
Finland möter kanada i final ikväll så hinner kanske först imorgon.
@straightmansburden:
”Halmgubbe. Jag skrev inte bara.”
Holy shit mannen har du glömt att jag använder citat när jag svarar? Det kan givetvis inte vara en halmgubbe eftersom halmgubbe förutsätter att jag beskriver med egna ord.
”Men nej, män förlorar mer på en samtyckeslagstiftning”
Visst är det så att män förlorar mer och kvinnor förlorar mindre men för att det skall ha någon betydelse måste det röra sig om ett nollsummespel. Om jag blir av med 2500 kr i plånboken medan du blir av med 2000 kr i plånboken så har du blivit av med 2000 kr av egna pengar så på vilket sätt är du nu en vinnare?
”och den är mera till för kvinnor och kvinnor är mera drivande och stödande av sådana här åtgärder så om de råkar illa ut handlar det om att “skjuta sig själv i foten”.”
Om kvinnor inte vet de här sakerna så handlar det om att skjuta sig själv i foten för att man trodde sig hålla i en dammsugare som i själva verket var en hagelbössa men det visste man inte själv för man litade på den som sade det var en dammsugare.
”Nej. Totalt onödiga hårklyverier när man försöker få det på rätt köl.”
Inte alls hårklyverier. Vad det handlar om är huruvida man eftersträvar de konsekvenser som det förutsägbart kommer att ha eller om man helt enkelt inte har en aning om vilka konsekvenser det kommer att ha för man har aldrig varit intresserad nog att ta reda på det.
”Nej. En viktigare fråga är i en hurdan situation skulle vi vara om feminismen aldrig exister, jag tror att situationen inte skulle vara mycket bättre”
Men för att feminismen inte skall existera så är det en mängd andra saker som inte heller kan existera för det är de sakerna som leder till feminism. Som sagt frågan handlar ytterst om Cause & effect.
”konflikten är inte endast mellan feminism vs män och kvinnor utan mera mellan män och kvinnor.”
Nej, Det är nämligen bara de sista decennierna som det ens handlat om kön. Tidigare handlade det närmast uteslutande om klass och innan dess handlade det i ännu högre grad om religion och kultur.
För exempel på detta se TV-serien spartacus. Där är det inte män vs kvinnor, det är romerska slavägare vs icke-romerska slavar. De kvinnliga slavarna lyfter inte ett finger när de kvinnliga romerska slavägarna blir massakrerade.
Den här att det skulle handla om konflikt mellan könen fantiserades ihop för cirka 30 år sedan av samma personer som tidigare drev klasskamp.
@Erik
Jag ska försöka hinna svara på tisdag på dina tankar, hinner inte före pga. Jobb. Jag tror att det blir min sista kommentar på genusdebatten då jag allt mindre delar ert perspektiv.
Jag återkommer.
@Erik:
Nja, det har formulerats långt tidigare än så, t.ex. på Seneca Falls Convention 1848, det första kvinnorättskonventet:
Jag tror det finns skäl att anta att det mindset som den hårdare kärnan av feminismen uppvisar har funnits mycket länge; det har bara inte fått något starkare fäste tidigare, eftersom det var först i samband med den Industriella Revolutionen som det började finnas praktiska förutsättningar för kvinnlig självständighet. Livet var för tufft innan dess.
Att de sedan lyckas med att topprida väldigt många kvinnor har nog med systerskapets dynamik att göra. Men själva idén att sätta kvinnor först stämmer bra överens med Women Are Wonderful-effekten, som även den sannolikt har funnits mycket länge.
@straightmansburden:
Det hoppas jag verkligen inte. Vi vill inte ha en ekokammare där vi får föra fram våra tankar oemotsagda (eller bara få mothugg av Axel E). Dina synpunkter är viktiga, och jag skulle hellre se att du funderar på att skriva ett gästinlägg.
@straightmansburden: Håller helt med Ulf T
@straightmansburden: Hej.
Jag hoppas du fortsätter skriva och debattera. Att bara hålla med varandra eller tycka lika tjänar vi inget på, och vi blir alla bättre av att ge mothugg.
Angående vinst och förlust i samtyckeslagens träsk:
Blir inte ett sådant resonemang i sig självt en fälla av samma slag som att resonera om längden på påvens skägg? Att resonera om sannolika konsekvenser utifrån olika idé- och samhällsvetenskapsperspektiv kan göras utan vinna/förlora-dikotomin.
Det är knappast så enkelt att alla kvinnor blir vinnare eller alla män förlorare, och det hade varit intressant om någon utifrån ett feministiskt perspektiv kunnat belysa synen på straffrätt och påföljd; det verkar ju som om negativ bevisning samt höga straff anses ha god funktion av feminister när det gäller sexualbrott. Hur ser principen ut när det gäller andra brott? Håller den, eller har det för feminismen negativa konsekvenser med samma typ av resonemang som vid samtyckeslagstiftning+
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
Där feminismen går in i rättsväsendet går lika rättigheter och samma skyldigheter ut för kvinnor och män.
Det finns några intressanta domar när lagen om att ha sex med någon under 15 ska klassas som våldtäkt gick igenom,även om samtycke ges.När killen varit 16 och tjejen 14 har han dömts för våldtäkt,medans när tjejen varit 16 och killen 14 så har hon friats.
Vi vet ju alla hur det ser ut när det gäller vårdnadstvister att domstolarna är kraftigt pro kvinnor.
Även sexköpslagen är ett sådant område där endast köparen ska straffas inte säljaren dvs när män är köpare och kvinnor säljare,men när en kvinna är köpare och en man säljare så läggs det ner direkt,detta gäller även till stor del när kvinnor förgriper sig på barn t.o.m när kvinnor erkänner övergrepp så läggs det ner,vilket aldrig sker när det gäller män.
Om man bara rotar runt lite så kommer man finna ganska snabbt att kvinnor och män inte är lika inför lagen i moder Sveas famn.
En utveckling från andra sidan pölen:
Washington Times, May 17: American Law Institute rejects affirmative consent standard in defining sexual assault
@michael: Hej.
Som en ren övning kan man ju fundera över (och fråga om man har lämpliga bekanta) hur man från feministiska gruppers och individers horisont ställer sig till anonymiserad rättsprocess, där nämndemän och domare bara ser målsägarnas kod, samt plädering och bevisföring, men inte vet något om de inblandade parternas identitet i övrigt.
Exakt hur man skulle gå tillväga praktiskt vete tusan, men som tankeövning kan det vara intressant för att upptäcka vilka en spontana slutsatser är och hur dessa står sig när man funderat ett tag.
Att det finns en rättsosäker skevhet i vårdnadsmål och även synen på sexuella övergrepp och våld är nog i hög grad beroende på att den allmänna bilden inte är avstämd med data, annat än selektivt. Vad vi alla behöver är forskare utan ideologisk partiskhet för ett eller annat resultat: forskare, statistiker och andra som har en genuin nyfikenhet att försöka se vad som säkert kan ses. Det förefaller i nuläget vara mycket begärt av Sveriges akademiker inom de ’mjuka’ fälten.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Erik:
Sorry för det, my bad. Läste slarvigt dina och mina kommentarer.
Men vidare. Först vill jag säga att jag ifrågasätter inte dina poänger, endast dina betoningar.
Så när jag hamnar i fängelse orättvist dömd för våldtäkt, där jag riskerar att bli allvarligt misshandlad pga. förakt mot sexförbrytare och ingenting händer henne, så har jag förlorat 2500 och hon 2000? Eller menar du att hon förlorar också efter att samhällskraschen har kommit när tusentals andra män som jag döms likadant?
Men då har jag ju förlorat dubbelt, när jag dömdes och när jag frigavs till ett ruinerat samhälle. Plus ingenting av det här skulle ha hänt om hon inte fört saken vidare, alltså jag 0% ansvar hon åtminstone 50% ansvar och feminister resterande 50%.
Jo, båda könen räknas (ert motto) men jag borde räknas mera nu för jag som man råkar mycket mer illa ut än hon. Så din neutralitet 2500/2000 är gynocentriskt rakt igenom.
Fast de trodde nog mera att de höll i en hagelbössa som sedan visade sig vara en atombomb. Eller hellre: de trodde de höll i handbojor och det visade sig vara en atombomb. Stackars kvinnor som så oskyldigt vilseletts av feminister, när de bara ville ha en dammsugare så att den kunde ha ett fint och städat hem (jämställdhet) med sina män. Are you kidding me?
Kort: Det handlar om att ge handicap för kvinnor, utan att alls bry sig om konsekvenserna. ’Målet’ med jämställdhet är ett undantagstillstånd som berättigar dessa stödåtgärder för kvinnor. Jämställdhet eller ett rättvist samhälle är inte ett ett slutmål i en process som man sedan lägger av, utan ojämställdhet ett permanent tillstånd som man i all oändlighet hittar på svepskäl för att fortsätta. Jämställdhet är inte något som ska ros iland.
Ingen aning om vad du talar om här?
Ja fast ja är ju inte en representant för feminismen så självklart talade jag inte om den påhittade konflikten ”mäns förtryck av kvinnor”, utan om intressekonflikten som blir till (föstärks) iom. kvinnors ekonomiska oberoende.
Ahaa, är det den här imaginära konflikt som MGTOW tar avstånd ifrån?
@Erik:
Oj så hemskt, så kvinnor inte kan på ”the old fashioned way” vilseleda och utnyttja män med deras lögner.
Från mitt perspektiv är det här det enda positiva med feminismen, den har ljugit så mycket om män och kvinnor och varit så orättvis, att den tvingat män att se kvinnors verliga natur.
@Ulf T:
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Tack för förtroende och uppmuntran som ni visar!
Men det är nog för sent för mig för att försöka skriva gästinlägg här på GD. För det är för mycket en ”upphill struggle” för mig här på GD men också allmänt att tänka på dessa saker utifrån ett samhälleligt perspektiv, där jag deltar i en samhällsdiskussion i motsats till att tänka på det mera personligt och vardagligt.
För även om jag får något konstruktivt sagt och det går hem hos någon, mår jag dåligt av det. För jag tycker inte om ens att tänka på dessa frågor, men har haft svårt att låta bli, därför återkommer jag sporadiskt med samma krampaktiga invändningar och det har bara börjat tära på mina krafter och min motivation. Så jag tror att det är bäst att jag lämnar GD eller åtminstone tar en lång paus, för att försöka samla mig själv och se hur det kunde vara ett positivt projekt för mig själv, och kanske återkommer till debatten om ett år eller så och ser hur debatten utvecklats. Det är ju inte som om vi går misste om något, då jag en längre tid papegojaaktigt upprepat samma budskap bara på olika sätt eller att kampen är över då, den kommer ju att ta decennier för att åtgärda feminismens härjningar för att inte tala om evighetsprojektet: relationen mellan män och kvinnor.
Felet ligger huvudsakligen i mig själv, då jag har svårt att ha distans till dessa frågor och tar det för personligt. Men utöver det har jag allt svårare att omfatta GD’s neutralitet som jag anser är oberättigad i dagens situation, som präglas av en så stark gynocentrism och genomsyrar hela vårt samhälle. Kort: Neutralitet är inte jämställt eller opartiskt.
Så jag söker mig till mera manscentriska sammanhang och ser om jag har mera att hämta och ge där. Åtminstone i vardagen känns sådant mera meningsfullt och tär inte på krafterna. Att ge råd och berätta åt manliga kompisar om könsfrågor från ett manligt perspektiv, vad som är bra för oss.
Det tror jag är vägen till jämställdhet, inte ett gemensamt projekt tillsammans med kvinnor som sagt upp samhällskontraktet för sin del. Jag tror helt enkelt inte på att kvinnor vill ha jämställdhet, men det betyder ju så klart inte att det inte kan bli mera jämställt, men vägen dit går inte via något gemensamt projekt med era betoningar (båda könen räknas) utan genom ett manscentrisk samhällsrörelse som MGTOW. Om sådant gynnar män, kommer det att gynna kvinnor i längden, medan det som gynnar kvinnor sällan kommer män till godo på något sätt.
Men det var några snabba funderingar varför jag slutar. Har tio dagar ledigt från jobbet och kommenterar här så länge men efter det är det slut åtminstone för ett år, Ni kan ju fast hjälpa mig och porta mig efter det för ett år
@straightmansburden: Lycka till framöver. Även om jag nästan aldrig håller med dig i sak tycker jag att du skriver mycket tänkvärt.
@Rp:
Tack! Men det låter ju som en paradox?
@Ulf T:
Konstigt att kvinnor har haft möjlighet att artikulera en sådan här deklaration ifall de vore så förtryckta som de själva hävdar. Jag menar att man måste ha det ganska bra samhälleligt sett att man ens har möjlighet att uttrycka sådana tankar. Något sådant skulle vara otänkbart idag för kvinnor som lever i de mest förtryckande samhällen, och om de lyckades publicera något liknande skulle de stenas, vilket dessa Seneca-falls kärringar löpte ingen risk för.