Ninni – FilosofenNils, Rond 6
Del 3: antipojkkulturens konsekvenser
avatar

Del 1 – Min resa
Del 2 – Könssocialisering

Inledning

I del 2 beskrev jag hur könsfördelningen lugna/livliga barn leder till den struktur jag kallar Regeringen och försörjaren. Men det finns ännu en konsekvens av att vara det livligare barnet – oftast pojke – barnets möjligheter i skolan. Man kallar symptomen pojkarnas antipluggkultur och pojkkrisen. Jag menar att det är mer konstruktivt att klassifisera sjukdom istället för symptom därav kallar jag det skolans antipojkkultur.

När det kommer till barnen så har jag tyvärr svårt att begränsa mig, för där är mitt ”jag bryr mig om” av astronomiska mått. Jag vill därför varna för att detta inlägg är väldigt långt.

Androgeners i fosterstadiet och dess effekt på mänskligt beteende

Under en period behandlades blivande mödrar med hotande tidigt missfall med manligt könshormon. Snart upphörde man med detta, då det visade sig att de flickor som föddes av mödrar som fått denna behandling blev ovanligt ”besvärliga” och uppvisade maskulina tendenser (s.k. ”tomboyism”). [min kursivering, Ekman, 2005, s. 86]

Bara av att behandla gravida kvinnor med manliga könshormon, blev döttrarna tomboys, d.v.s. ”mer som pojkar”. Förekomsten av androgener i fosterstadiet medför könsskillnader där pojkar oftare än flickor är livliga barn, flickor är oftare än pojkar är lugna barn. En annan faktor som skiljer mellan maskuliniserade och feminiserade individer sätter Rick fingret på med följande ord:

Du nämnde här på tråden att du hoppades att du skulle få en son. Hoppas din önskan slår in, för blir han en typisk pojke kommer han att tilltalas av faktabaserade argument. [min emfas]

Vad innebär det för ett barn att ha en personlighet där denne är mindre benägen att göra saker för att vara tillags, tilltalas av faktabaserade argument samt har spring i benen – en personlighet som oftast hänger ihop med det biologiska könet pojke?

Nevertheless there is a great deal of evidence that schools cater very well for the affiliative competencies of girls and very poorly for the instrumental competencies of boys especially at the primary level. Lee and Gropper quote a number of studies of three important educational resources: teacher pupil-role expectations, classroom space and materials, and the modelling value of teachers. They sum up the results of their analysis as follows:

As we have argued above, there are clear interactions between sex role and preferred pupil role such that girls easily accommodate to pupil role and boys do so only with difficulty … The outcome of unequal access to the resources of the school is demonstrable stress for boys and insufficient personal challenge for girls.

[Rowlands, R. G., 1976, s. 24]

Om och om igen påstår feminister i debatten att vårt samhällsystem är format så att det gynnar män. Men vad kan vara mer missgynnande för en individ än att skolsystemet i sig gör det svårt för denne att passa in i elevrollen? Notera att rapporten som citats ovan är från 1976! Lee and Gropper som omskrivs i citatet är en rapport från 1974. Detta, att skolsystemet passar sämre för pojkar är alltså inget nytt, men problematiken har sedan dess förvärrats av fyra orsaker:
1) Pedagogisk förskola har införts.
2) Feminismen har medfört en misandisk kultur i skola och samhälle
3) Ökad andel kvinnor bland skolpersonal
4) Skolans betydelse för individers möjligheter i vuxenlivet har ökat

Skolsystemets antipojkkultur – förskola

Ju yngre de livliga barnen är, ju lägre mental mognad för att kunna hantera sina biologiska förutsättningar. Barns naturliga pedagogiska metod kallar vi lek. Barn behöver varken kunna läsa, räkna eller skriva när de är sex år. Fridolin påstår [ca. 7 min] att av pedagogisk förskola ökar kunskapen senare i livet. Jag har inte sett några belägg för det påståendet – korrelationen mellan pedagogisk förskola och PISA-resultatet är negativ.

Vad ger barnen bästa förutsättningar inför skolgång? Den viktigaste faktorn är ett så rikt och fullständigt språk som bara är möjligt samt att de upptäckt tjusningen med böcker, menar jag. Hur förmedlar man språket effektivt? Låt mig bjuda på en anekdot från när jag och min ”lånedotter”, Emma (5 år) lekte i kojan i somras:

Emma: ”Vilken färg vill du ha?”
Jag: ”Jag vill ha den violetta”
Emma: ”Vad betyder violetta?”
Jag: ”Det är ett annat ord för lila.”

När vuxna är aktiva lekkamrater förmedlas kunskap från vuxen till barn och man gör det på ”deras planhalva” (leken) där de är som mest mottagliga. Det är inte bara vad gäller språk, utan även saker så som konflikthantering, förmåga att se annan individs perspektiv, gränsdragningar m.m. Så ”lek med och läs för barn i förskolålder” är, anser jag, bästa receptet att förbereda dem för vad som komma skall. Bristen på ”leka med-pedagogik” är större för pojkar då förskolepersonalen är så kvinnodominerad:

Pojken är ett av de barn som sällan självmant närmar sig oss vuxna (kvinnliga) pedagoger. Vi har därför försökt att delta i de lekar han väljer för att stärka relationen till honom, vilket inte alltid är helt enkelt. Svårighet nummer ett handlar nog om att ingen av oss vuxna gillar att leka lekar som utgår från exempelvis Batman eller olika krigsteman, men vilka andra öppningar finns? (min emfas, Källa, s. 24)

Mats Olsson, lärarutbildare vid Malmö högskola och förskollärare sedan 25 år säger följande i en artikel angående pojkarnas lekar:

Han tycker att det finns en viktig aspekt av leken som ofta glöms bort. Det är den allvarliga, äventyrliga och vilda leken – den som framför allt pojkar leker, så långt från pedagogernas vakande öga som de kan komma. […]

– Det är ett mönster som jag själv har sett på förskolorna, ju längre in i buskarna som pojkarna kan komma, desto bättre. Jag tolkar det som en misstro mot vuxenvärlden. De litar inte på att de vuxna kommer att stötta deras lekar, säger Mats Olsson. […]

Jag menar att den äventyrliga leken är hårt trängd i dag – både utifrån ett maskulinitetsperspektiv och utifrån förskolans läroplansperspektiv. […]

En verklig förändring kan det bli först när andelen män i förskolan ökar, menar han. Manliga pedagoger kan bredda innehållet i verksamheten och påverka både pojkars och flickors bild av vad som är möjligt för dem att göra.

I en annan artikel säger Mats Olsson

– Det är möjligt att pojkar drar sig undan från den organiserade verksamheten som en form av självförsvar, tillägger han och beskriver det som att många pojkar lever dubbelliv i skolan och förskolan.

– De vet om att deras lekar har låg status. På ytan väljer de att anpassa sig medan de i hemlighet fortsätter att drömma om äventyrliga lekar som utmanar dem på djupet.

Jag håller med Mats Olsson om att det vore önskvärt med fler män inom förskola och skola. Det är en av mycket få yrken där könet inte är irrelevant. Men det kommer inte ske förrän misandrin upphört.

Men vad är elefanten i rummet här? Tänk er att en rörmontör som konstaterar ett problem, ett avlopp har inte blivit rensat, säger ”Svårighet nummer ett handlar nog om att ingen av oss rörläggare gillar att rensa avlopp, men vilka andra öppningar finns?” Det skulle vara rätt skrattretande? Man skulle reagera med ett, ”va f*n tror du att du har betalt för?!”, eller hur?

Istället för att pedagogerna faktiskt bara gör det som behövs för att uppfylla det uppdrag de har betalt för att utföra trots de inte gillar allt som uppdraget medför så ska faktorer som ligger utanför den kvinnliga arbetaren ändras alternativt vill man hitta någon väg runt det man inte gillar göra. Notera att detta är samma struktur som i inlägget Strukturer i Aktuellt.

Att pojkarnas lekar kommer i konflikt med förskolans läroplansperspektiv, att deras lekar ”har låg status” och att personal inte gillar leka deras lekar och därför undviker det handlar om vuxenväldens attityder. Detta är en antipojkkultur i skolvärlden som behöver åtgärdas så fort som möjligt genom att medvetengöra problematiken på en strukturell nivå. Vad ser vi då för resultat bland förskolbarnen till följd av denna antipojkkultur?

Tio procent av flickorna är mindre glada över att vara på förskolan. Motsvarande siffra för pojkarna är tjugo procent. […]

Bilden att flickorna trivs bättre bekräftas när personalen på förskolorna redovisar sina iakttagelser av barnens beteende.

Av undersökningen framgår att i genomsnitt 2,6 procent av flickorna vantrivs. Motsvarande siffra för pojkarna är 7,3 procent enligt förskolelärarnas bedömning.

Personalen beskriver pojkarna som mera utagerande. De får oftare ”raserianfall” och är oftare ”rastlösa och hela tiden i rörelse”. Pojkarna gör sig också oftare skyldiga till att störa aktiviteterna på förskolan. [länk]

Observationer som gjorts på förskolorna Tittmyran och Björntomten i Gävle visade att pojkar kan få höra sitt namn i negativa termer 35-75 gånger på en enda timme. [min emfas, Henkel K., 2006, s. 17]

Att så frekvent få höra sitt namn i negativa termer riskerar medföra att individen tar in det som en del av sin självbild, sin personliga identitet. De får en identitet som ”den som är besvärlig” eller ”klassens clown”. Vantrivseln riskerar att ge en negativ inställning till skola i låg ålder. Så väl självbilden som en tidig negativ inställning till skolan är problem som senare är svåra att bryta. Vuxenvärldens pojkfientliga attityder ovan medför att pojkarna ”drar sig undan från den organiserade verksamheten som en form av självförsvar”, det vill säga man skapar det som läggs på pojkarna själva då man kallar det ”antipluggkultur”.

Skolsystemets antipojkkultur – skola

Med förskolan antipojkkultur har man byggt ett fundament som för de livliga barnen är en mycket fragil grund att bygga vidare på.

Men denna antipojkkultur fortsätter i skolan. Det är mer än pojkarnas lekval som har låg status. Det gäller även den litteratur som pojkarna vanligen tilltalas av. Anekdot; min extremt bibliofila son kom hem sur som pecka (så ni får ha överseende för språket) en dag nu under höstterminen:

Han sa: Vi ska läsa en jävla bok på engelskan.
Jag förstod inte varför han var sur då han köper böcker på engelska för han inte har tid att vänta in den översatta, så …
jag sa: Vad är problemet, du läser ju engelska böcker?
Han: Du ska se att hon kommer med något kärleksdravel … Det är det ALLTID!
Mycket riktigt visade det sig att det var det. Jag sa till honom att ta upp det med läraren att det alltid är så. Då kom han hem ännu mer förbannad.
Han sa: Hon svarade ”men nästa gång blir det kanske något annat”. Så låter det varje jävla gång”

Det viktiga är inte vad barnen läser, utan att de läser. David Holman har skrivit mer om pojkars läsning här.

I Mansutredningen: ”Män och jämställdhet” kan man läsa följande [s. 22]:

Pojkar gör sig skyldiga till trakasserier i större utsträckning än flickor. Vi tydliggör att det ska råda nolltolerans mot sexism, trakasserier och ”skojbråk” i skolan och att detta är viktigt för både pojkars och flickors studiemiljö. [min emfas]

Det är en makaber underdrift när ”utredarna” i detta radikalfeministiska beställningsverk skriver att de inte har ”haft möjlighet att fördjupa oss på det sätt som kanske varit önskvärt” [s. 50]. Tillika har genusvetenskapen inte studerat män som män. Trots dessa mycket allvarliga kunskapsbrister så används denna ideologi som grund för åtgärder i samhället. Konsekvenserna av denna bristande kunskap och förståelse för genussystemet – i synnerhet på manssidan – är att åtgärderna blir antingen verkningslösa eller kontraproduktiva och – i värsta fall – direkt samhällsfarliga.

Vad gäller ”skojbråk” så är det samma antipojkkultur som tidigare i inlägget. Det är en generell negativ attityd i samhället mot pojkar/mäns sätt att vara/leka/umgås. Samma problematiska attityd ser ni i inlägget SVT indoktrinerar våra barn där Ingemar Gens budskap att lekar inte ska vara ”så tävliga” lyftes fram.

Sexism eller trivsam humor?

Sexism eller trivsam humor?

Men vad är då problemet med nolltolerans mot sexism och trakasserier?

För det första, så har dessa begrepp utvecklats till att betyda allt mellan himmel och jord och är därför helt oanvändbara idag.

För det andra, så har orden, på grund av den rådande debatten kring sexism och trakasserier mot kvinnor, kommit att få betydelsen eller konnotationen ”som har med att du är kvinna att göra” snarare än ”som har med ditt kön att göra”.

För det tredje, är det en helt subjektiv bedömning/upplevelse som skiljer från individ till individ. Detta har Cattasbubbla skrivit bra om.

För det fjärde, en stor del av dessa vida begrepp, fyller en viktig funktion på den manliga sidan av genussystemet, vilken?

Alith beskriver hur det är att umgås på kvinnligt sätt så här:

När jag umgås med vänner så handlar det om vad vi känner. Vi pratar väldigt mycket om känslor, dels för att reda ut för oss själva vad vi egentligen känner och dels för att komma närmare varandra. Om någon har en alltför avvikande värdering från mig så kan vi inte vara (nära) vänner. För vi ska in och harva Wink där i känslor och i varandras liv hela tiden, så den olikheten blir ett stort hinder. (OBS, jag pratar inte om små olikheter utan om större) Det blir väldigt nära relationer, vilket jag uppskattar.

Jag svarar:

Precis så.Smile Du kommer känna igen dig väl när jag längre fram återkommer till delen kvinnlig homosocialitet.

För mig är det du beskriver helt vidrigt. Jag upplever det som att man står på mina tår och avkräver att jag ska ”älta känslor” (så känns det för mig) annans ”förstör jag stämningen”** så jag vill bara vråla ”Backa för f*n!”

Det här Alith beskriver är det sätt som kvinnlig vänskap vanligen byggs. På den manliga sidan fungerar det annorlunda. En normbrytande man skriver:

Jag hänger med en bunt super macho metal heads, vissa från väldigt patriarkala kulturer, som peppar mig inför att jag ska börja studera till florist i höst. Jag hade nästan hoppas på lite roliga hånande skämt eftersom vissa i gänget kan vara riktigt jävla underhållande när dom kommer igång, men jag har inte fått något annat än positiv respons. [min emfas]

Jag kommer återkomma och fördjupa mig kring så väl manlig som kvinnlig homosocialitet. Ingendera är sämre eller bättre, de är bara olika med olika för- och nackdelar och lämpar sig olika bra i olika situationer. En normbrytande mans ”roliga hånande skämt” fyller exakt samma funktion som ”vad vi känner” i Aliths kommentar, nämligen att skapa och upprätthålla vänskap och trivsel för och mellan maskuliniserade individer.

När man är en utpräglad individ så har man ett behov av en privat sfär där man inte vill någon ska ”in och harva”. Manlig vänskap har jämfört med kvinnlig därför en distans, både en självdistans och mellan individerna och man bygger band dels genom att man har gemensamma intressen och dels genom humor och (själv)ironi.

Vilka platser upplever elev som otrygga vad gäller trakasseri och vilket kön finns där?

Inlägg om Friendsrapporten.

De mesta könsrelaterade problem i samhället beror på kulturkrockar och bristande förståelse. Lösningar ligger i ökad förståelse för skillnaderna, menar jag, inte att fördöma och bedriva häxjakt mot det ena. Denna ”nolltolerans­iver” som råder i samhället inklusive skola mot manlighet och manlig homosocialitetens natur medför inte bara att man även jagar saker som inte är ett problem men som fyller denna viktiga funktion. Fokuseringen riskerar medföra att den problematiska mobbingen mellan flickor faller ännu mer under radarn, för vem är det som medför otrygghet för Lisa i omklädningsrummet?

Press, press, press ... Feminister dikterar villkoren.

Press, press, press … Feminister dikterar villkoren.

Vad ser vi för resultat av denna maskulinitets­fientlighet i skolan? Precis som jag för många år sen nu flydde från kvinnlig homosocialitet för att jag mår dåligt av den, så flyr barn skolan idag. Så fungerar maskuliniserade individer, vi drar oss undan, vi vänder ryggen åt det som får oss att må dåligt. Detta syns i samhället där det kallas ”pojkkrisen” och ”antipluggkultur”. Det är pojkarnas/killarnas sätt att säga ”Vi mår inte bra såhär!” och liksom Mats Olsson är inne på så är det en form av självförsvar.

Och det de flyr från i skolan fortsätter förfölja dem med den feministiska häxjakten på ”destruktiv maskulinitet” i resten av samhället, därav #gamergate.

Skärmdump från min skype. Ett anekdotiskt bevis, en diskussion med en vän som är lärare.

Skärmdump från min skype. Ett anekdotiskt bevis – en diskussion med en vän som är lärare.

Olika kulturer kommer att krocka, det är ofrånkomligt. Men var är allt vackert tal om ”mångkultur” och ”gilla olika” när det kommer till feministisk demonisering av män/manligt, kära feminister? Det forskning visar är att pojkarna lär sig främst under högstadiet att man behöver vara försiktigare när tjejer är närvarande för de blir lättare sura och tar saker på allvar. Tjejer behöver också lära sig att respektera kulturernas olikheter och skaffa sig lite stålhätta för sina öma tår. Eller som Rocki uttrycker det:

Det gynnar dem för livet att lära sig, inte minst för deras kommande arbetsliv. Men för Fridolin – vår nya utbildningsminister – är normkritik [ca. 12:55] en lösning. Mer av det som vi redan provat som lett oss dit vi är? Smart? För honom finns såklart inte pojkarna med på kartan:

”En särskild utmaning för Sverige att vi ser hur många unga, kvinnor, unga HBTQ-personer, unga med funktionsnedsättning mår allt sämre … ” [ca. 17:10]

Skolans centrala uppgift: kunskapsförmedling eller uppfostringsanstalt?

Ni har alla hört orden ”skolans värdegrund”, men hörde ni någonsin det för 20 år sen? Det är ett luddigt uppfostringsbegrepp som fick liv tidigt 90-tal och jag menar att här ligger en del av orsaken till sveriges kunskapsfall. För att begränsa inlägget (Det är långt nog eller hur?) så blir det bara ett anekdotiskt bevis för detta, en diskussion mellan mig och Amazon.

Jag: Lärarna får oförtjänt mycket stryk [i debatten]. Många lärare är bra, många är det inte.

Makten ligger inte hos lärarna, det är nivån uppåt man ska titta. Skolverket har en problematisk syn på vad som är skolans främsta roll. Rollen som kunskapsförmedling har hamnat allt mer i periferin. En utveckling som vad jag kunnat se pågått sen Lgr80 och ökat sen dess för varje ny läroplan.

Och det är en utveckling som missgynnar eleverna, och har störst effekt för pojkar.

Amazon: Det är inte en fråga om lärares enskilda ansvar. Det är en urholkning av lärares kunskapsuppdrag som har pågått under lång tid där gränsen mellan individens/familjens ansvar och det allmännas har suddats. Nu följer alla med strömmen som en skock får

Den här glidningen där skolans centrala uppgift som kunskapsförmedlare fått ge vika för uppfostringsanstalt är problematiskt generellt, men det slår i synnerhet mot maskuliniserade individer då avsaknaden av ”vara till lags” gör att motivation måste väckas inifrån individen och den väcks inte av ”värdegrund” men väl av ”kunskap” kombinerat med att eleven förstår vad man har för nytta av den.

Låt oss titta lite på TALIS

TALIS är en internationel studie av undervisnings- och lärmiljöer i årskurs 7-9. 2013 var första gången Sverige deltog i denna studie och jag vill lyfta några saker som jag reagerade på när jag läste den.

Den undervisningspraktik som en större andel svenska lärare anger att de ofta brukar jämfört med genomsnittet är projekt som kräver minst en veckas tid att slutföra (41 procent). TALIS-genomsnittet är 27 procent. [s. 68]

Min tanke gick direkt till följande stycke i en helt annan rapport:

Under ett antal lektioner i veckan har klassen så kallade studiepass, då de arbetar ämnesövergripande och kan lägga upp sitt arbete utifrån friare ramar. Under dessa lektioner uppvisas en större rörlighet och högre ljudvolym än under de mer styrda lektionerna. Ett par av lärarna uttrycker en viss skepsis mot det friare arbetssättet. ”Det är inte bra för alla, en del pratar bort tiden” säger Mona och påpekar att detta framförallt gäller pojkarna. [Holm, 2008, s. 78]

Och detta med högre ljudvolym framgår i TALIS där sverige ligger högt:

Klassrumsklimat beskrevs med hjälp av fyra frågor som lärare besvarade om den tidigare beskrivna undervisningsgruppen. Svenska lärare upplever i högre grad att det förekommer störande ljud i klassrummet (34 procent) jämfört med TALIS-genomsnittet (26 procent). [s. 89]

Det är, för mig, ett väntat resultat att friare arbetssätt ger den här effekten och att det främst gäller pojkarna. Är det en lämplig arbetsmetod?

En annan sak som slog an min varningsflagga var följande citat:

Nästan två tredjedelar av alla TALIS-lärare uppger att de ofta eller på nästan alla lektioner använder sig av exempel/problem från vardagslivet för att visa på vilket sätt kunskap är användbar (68 procent). Sverige är bland de tre länder där detta används minst (49 procent) tillsammans med Sydkorea (50 procent) och Island (40 procent). [s. 66]

Detta är en mycket viktig punkt för att kunna fånga den typen av barn jag här talar om. Nyligen skrev jag ”motivation måste väckas inifrån individen” och där är detta – att visa på vilket sätt kunskapen är användbar – en viktig nyckel. Jag är övertygad om att man skulle väcka många pojkars studiemotivation om man höjde nivån på den här punkten i svensk skola.

Den sista punkt angående skolans antipojkultur är betygsdiskrimineringen.

Skolverket publicerar för tredje året i följd en rapport över skillnader mellan provbetyg och kursbetyg. Även i år visar det sig att de fristående skolorna i högre grad än de kommunala sätter ett högre kursbetyg än provbetyg. På 19 av 20 prov visar det sig också att kvinnor oftare än män får ett högre kursbetyg än provbetyg.
[…] Skillnaderna mellan kursbetyg och provbetyg mellan könen har setts under flera års insamlingar och analys av provresultat. Det finns fortfarande inte någon entydig förklaring till orsakerna bakom dessa skillnader. Skolorna behöver vara uppmärksamma på att betygsättningen sker rättvist så att pojkarna inte missgynnas. Det är också viktigt att lärarna ges förutsättningar till fortsatt kompetensutveckling i bedömningsfrågor. [Skolverket]

Detta måste naturligtvis åtgärdas och till viss del kommer det nya betygssystemet minska problematiken.

Slutord

På min fråga ”Hur är det för Din son?” svarar Robjoh:

Har ingen son, men oroas över min brorson. Känner inte att han är anpassad efter en svensk skola eller för den delen dagis. Han tycker för mycket om att springa och klättra.

Han har dessvärre orsak att oroas, för det är just denna typ av barn som står längst från elevrollen. Skolan fungerar lite som ett tåg som startar utan att alla fått möjlighet att få plats. Dessa pojkar försöker, så gott de förmår, att springa bredvid tåget … och till slut ger de upp. Det är inte pojkarnas fel att vuxenvärlden misslyckas att bereda plats åt dem!

Dessa barn, tillsammans med särbegåvade barn, är Utmaningen med stort U för skolan. För förmår vi att skapa ett tåg som passar dem så passar det även de andra. Vad är det då konkret som behövs?

– Dessa barn behöver springa och klättra för att göra sig av med sin överskottsenergi. Därför ger bunkeflomodellen ett så imponerande resultat.

– Antipojkkulturen måste problematiseras. Förskolebarnens pedagogiska metod är leken, lek med läs för barn. Att förskolepedagoger inte gillar pojkarnas lekar är ingen som helst ursäkt. Det är bara att göra som jag gjort med dock-lekar för barnen kring mig: Fake it till you make it!

– Metoden ”tjat och gnat” fungerar inte på maskuliniserade individer. Argumentering och förklaringar gör. Tävlingsmoment är ofta stimulerande.

– Diciplin och struktur är viktigt för dessa barn. Utan att veta något om denna skola mer än vad jag läst om den i artiklar så vågar jag lova att jag ska äta upp min hatt om inte de lyckas få mindre könsgap än sverige generellt har.

– Skolans centrala roll ska vara kunskpsförmedling. Se t.ex. denna reklamfilm för läraryrket från södertörns högskola. WTF?! var är ”förmedla kunskap”?

– Knyt kunskap till barnens verklighet för att väcka studiemotivation inifrån.

Utöver det behöver andra brister åtgärdas. Fridolin pratar om höjda lärarlöner ska lösa saker – jag tror inte ett ögonblick på det. Jag menar att det är fel ände att angripa problemet. Statusen på läraryrket behöver höjas, det gör det när inte vem som helst kan bli lärare. Det ska vara svårt att bli lärare, både att komma in och klara av utbildningen, för det är ett viktigt uppdrag.

Det behöver bli lättare att omskolas till lärare för andra yrkesgrupper som har ämneskompetens.

Feminister påstår igen och igen att ”man” är privilegierat i patriarkatet.
Vad kan vara mer missgynnande i modern tid än skolans antipojkkultur?

—-

Ekman, R. (2005). Stress : individen, samhället, organisationen, molekylerna, andra utgåvan. Stockholm: Liber AB.
Eriksson, M., & Rosqvist, L. (2007). Mobbning mellan flickor – ett annat sätt att mobbas.
Henkel, K. (2006). En jämställd förskola – teori och praktik (Andra uppl.). Falun: Scandbook AB.
Holm, A.-S. (2008). Relationer i skolan – en studie av femininiteter och maskuliniteter i år 9. Institutionen för pedagogik. Göteborg: Göteborgs universitet.
Rowlands, R. G. (1976). Are Girls a Disadvantaged Group?. Australian Journal of Education, 20(1), 21-37.

 

Kommentarer

Ninni – FilosofenNils, Rond 6
Del 3: antipojkkulturens konsekvenser
— 34 kommentarer

  1. Bra skrivet!
    Kommer och tänka på en pojke som jag kommit i kontakt via fritidsverksamhet, där föräldrar förväntas hjälpa till. Inför ett läger beskrev andra mammor ungen som omöjlig och en som borde hållas i koppel. Det föll på min lott att hålla ett öga på bl a den pojken, och jag var lite orolig för de som beskrivit honom var speciallärare och lärare. Jag konstaterade ganska snabbt att han var en drömmare och lite fumlig jämfört med de jämnåriga. Jag bestämde mig för att vara så tydlig som jag kunde; pekade vart vi skulle gå, sade att om 15 min ska du ha packat grejorna, tipsade om att nu var ett bra läge att duscha etc. Detta tillsammans med beröm när han klarat av något, låta honom ha sina drömstunder och ge hjälp med pilliga saker så gick helgen galant. Han var som min son, som brukar beskrivas i mycket positiva ordalag, men annorlunda. Fattar nu att det var ”maskulin tydlighet” som han behövde. Är dock ledsen att de utbildade lärarna inte hade det här ”ledarskapsverktyget” i sin verktygslåda.

    En annan sak: vi rör oss mindre nu är för 30 år sedan. Förr lekte spralliga barn av sig mer på raster o fritid, så att de hade ro att sitta still i skolan. Här kan vi föräldrar hjälpa till: låt barnen rasa av sig på kvällar o helger så kan lärarna utbilda dem i skolan (i stället för att fostra dem).

    SvaraSvara
     
  2. Worth waiting for! Hatten av för Ninni. Rose

    Jag reagerade starkt på det du skrev om läsning och om din sons frustration över att tvingas läsa sådant som inte lockar eller intresserar. Jag känner igen mig väldigt starkt i det. På gymnasiet hade jag högsta betyg i svenska språket, men bara medelmåttigt i litteraturkunskap. Orsaken var att vi tvingades läsa böcker som inte förmådde ”fånga” mig som läsare. Följden blev en relativt djupgående motvilja mot att läsa skönlitteratur.

    Lyckligtvis har jag jobbat bort den motviljan nu och läser ofta och gärna, men det är inte skolans förtjänst!

    SvaraSvara
     
  3. Jag håller i stort med dig, och känner väl igen mig i skolans antipojk-kultur då jag själv under de senaste tio åren arbetat i skolan enbart med elever (pojkar i absolut majoritet) som har varit för besvärliga för ordinarie skola att handskas med. Frågan om löneökning för lärare är inte primärt en fråga om pisa-resultat eller undervisningskvalité här och nu. Lärarlönerna har under många år halkat efter jämförbara yrken(utbildningslängd) och behöver därför justeras. Mer resurser till löner eller skolan i övrigt löser inga problem i sig men om vi vill ha möjlighet att sortera ut rötäggen från de med kompetens när tjänster skall tillsättas, måste det finnas ett urval av potentiella lärare att anställa. Så ser det inte ut idag då lönenivån för låg, vilket minskar intresset för lärarutbildningarna, vilket gör att vilken lirare som helst kan bli lärare om denne har lust, och i brist på konkurrens, blir anställd. Det är intressant att du tar upp skolverket och utbildningspolitikernas ansvar för att definiera skolans roll och uppdrag. Det är något som man oftast blundar för i skoldebatten. Fokus har skiftat från kunskapsförmedling till kafferep om du frågar mig, men helt i linje med läroplan och skollag.

    SvaraSvara
     
  4. @ChristinaG:

    Fattar nu att det var ”maskulin tydlighet” som han behövde. Är dock ledsen att de utbildade lärarna inte hade det här ”ledarskapsverktyget” i sin verktygslåda.

    Istället för ditt ”maskulin tydlighet” så brukar jag använda ”tydliga spelregler” för samma sak. Det här en sak som även gäller vuxna män, livligheten brukar de växa ifrån.

    Det är absolut inte så att alla män/pojkar behöver det, men behovet för ”tydliga spelregler” är, precis som livlighet bland pojkar, vanligare. Till exempel i äktenskapsgräl eller andra diskussioner och debatter, så upplever sådana personer frustration när motpartern inte ”håller sig till ämnet” utan svingar sig till något helt annat, helt plötsligt. För då saknar personen spelregler för debatten/grälet.

    Det är det samma ”mansfenomen” jag hade i åtanke när jag skrev ”chill” i en kommentar som löd så här:

    Matias skrev:

    Först och främst det finns ingen kvinnlighet i sig men om du inte har problem med den kvinnlighet jag menar (du läser Laasanen så du borde veta) betyder det att du inte har problem med att kvinnor förhåller sig till män som medel. Har du inte problem med det?

    På vilket jag svarade:

    Jag upplever att män ofta är ”chill”. Så länge man vet förutsättningarna och spelreglerna och man får cred för sitt bidrag och faktiskt får något tillbaka så tror jag inte män generellt har problem att ta kvinnors preferenser.

    Och, ja, det är verkligen ledsamt att man saknar verktyg i sin verktygslåda. Just det är mitt syfte med det jag gör på GD. Jag skriver ofta att förståelse för skillnaderna är vad som behövs, för med förståelsen så får man just en mer komplett verktygslåda. Idag när kvinnodominansen inom skolkåren är så stor och ökande, så är den kollektiva verktygslådan i kåren väldigt ensidig och det ger problem för elever som är maskuliniserade.

    En annan sak: vi rör oss mindre nu är för 30 år sedan. Förr lekte spralliga barn av sig mer på raster o fritid, så att de hade ro att sitta still i skolan. Här kan vi föräldrar hjälpa till: låt barnen rasa av sig på kvällar o helger så kan lärarna utbilda dem i skolan (i stället för att fostra dem).

    Det är nyttigt att röra på sig, så det skadar inte, men jag är osäker på om det skulle göra någon större skillnad vad gäller skolan. Jag misstänker ”sprungit av sig myrorna i kroppen” är en färskvara så att säga så att de behöver det under skoldagen.

    @Pether:
    Jag hade inte tid att svara på kommentarer igår, så jag kunde inte fråga vad du menade. Det var inget uttryck jag var bekant med, men google var min vän, så tackGrin

    @Tommy:
    Jag känner också väl igen mig i hans upplevelse från skolans tid. Min son sitter varenda lediga stund med laptoppen i knät för tillfället. Han har inte ens tid att hänga på när vi ska göra saker han gillar och jag får påminna honom om att inte glömma sina vänner … Orsaken till denna tillfälliga maniska period är att han skriver en bok och det är då rakt inte skolans förtjänst.

    SvaraSvara
     
  5. Ja det ju faktiskt så att det inte är pojkar som har problem med skolan utan skolan som har problem med pojkar.
    I Sverige inte världens mest jämställda land utan världens mest feministiska land vilket är två skilda saker,så har vi den största skillnaden mellan pojkar och flickors betyg(där pojkarna är förlorarna)av länderna som ingår i PISA studierna.
    I vilket annat land som helst hade man ställt frågan vad gör skolan för fel som inte klarar av att ge pojkar en bra utbildning,i Sverige ställer man frågan vad är det för fel på eleverna dvs pojkarna.Hur ska vi förändra pojkarna för att anpassa dom till skolan inte hur kan vi förändra skolan så den även passar pojkar.
    Men detta resonemang är inte konstigt i ett feministiskt land eftersom manlighet ses som en defekt som måste korrigeras för att bli en riktig människa men man ska komma ihåg att även kvinnlighet ses som en defekt som måste korrigeras i ett feministiskt land.
    Man har gjort mätningar under årtionden som visar att Sverige är det mest feminiserade landet i världen så det är inte så konstigt att feminismen är som starkast här,och detta kan även förklara varför det i Sverige är så viktigt med konsensus dvs att alla ska vara överens eftersom det är en spegelbild av hur kvinnlig homosocialitet fungerar.
    När feminister talar om mångfald så menar dom enfald att alla måste tycka och tänka likadant annars blir det ett hot mot konsensus och därför ses kvotering till 50/50 av allt från filmer till börsstyrelser som en självklarhet för allt måste se likadant ut,och även när något ses som starkt kvinnligt eller starkt manligt så ses det som ett hot mot konsensus därför vill man sudda ut detta och kritiserar det hårt,eftersom ingen ska sticka ut utan man ska vara en grå blandning i mitten som det kvinnligt homosociala tänket förespråkar som feminismen utgår ifrån.
    När pojkar då kommer till skolan med benen fulla med spring nyfikna men även ifrågasättande så blir det en krock med det kvinnliga homosociala tänket som totalt råder i skolan där konsensus är ledstjärnan vilket självklart passar tjejer bättre,och det enda pojkar har att vänta sig av sin skolgång är att sakta men säkert att malas ner,och om pojkar får för sig att kritisera detta så ses det som ett problem inte som intressant och uppmuntras till att bli en självständig individ utan renderar istället sänkta betyg.

    SvaraSvara
     
  6. @sunkmugg:

    Frågan om löneökning för lärare är inte primärt en fråga om pisa-resultat eller undervisningskvalité här och nu. Lärarlönerna har under många år halkat efter jämförbara yrken(utbildningslängd) och behöver därför justeras. Mer resurser till löner eller skolan i övrigt löser inga problem i sig men om vi vill ha möjlighet att sortera ut rötäggen från de med kompetens när tjänster skall tillsättas, måste det finnas ett urval av potentiella lärare att anställa. Så ser det inte ut idag då lönenivån för låg, vilket minskar intresset för lärarutbildningarna, vilket gör att vilken lirare som helst kan bli lärare om denne har lust, och i brist på konkurrens, blir anställd. Det är intressant att du tar upp skolverket och utbildningspolitikernas ansvar för att definiera skolans roll och uppdrag. Det är något som man oftast blundar för i skoldebatten. Fokus har skiftat från kunskapsförmedling till kafferep om du frågar mig, men helt i linje med läroplan och skollag.

    Lustigt du skriver just ”kafferep”, läste du bilden i inlägget eller var det oberoende av min väns ord?

    Jag menar att lärarlönerna har halkat efter just pga den utvecklingen du beskriver. Det är också, menar jag, kafferepandet som får individer som vill vara ”lärare som förmedlar kunskap” flyr.

    Läraryrket, så som det var före denna utvecklingen, är ett viktigt uppdrag och det ska märkas även i plånboken. ”Kafferepandet” är inte underbetalt.

    Det är därför jag menar det är fel ände att angripa problemet, inte för att jag inte anser att det kunskapsförmedlande läraryrket ska ha bättre betalt.

    SvaraSvara
     
  7. @michael:

    varför det i Sverige är så viktigt med konsensus dvs att alla ska vara överens eftersom det är en spegelbild av hur kvinnlig homosocialitet fungerar.

    Japp, åsiktskorridoren i sverige är en direkt följd av ökad andel kvinnor inom framförallt media men även till viss del inom politiken. Där är kollektivismen direkt samhällsfarlig.

    SvaraSvara
     
  8. Ja man kan faktiskt säga att den svenska skolan mobbar pojkar och ingen bryr sig.

    SvaraSvara
     
  9. @michael:

    Usch! Nu påminde du mig om det enda dåliga samvete skribenten Ninni har, nationella provet. Ska ta tag i det som nästa pubbmaterial. Det passar bra nu när ni har detta inlägg aktuellt med. Inget ont (att jag inte fått tummarna loss till att göra det jag ska) utan att det för något gott med sig (passar just nu)? Wink

    SvaraSvara
     
  10. Jättebra! Smile

    Men bli inte för ensidiga nu. Jag vet inte hur stor inverkan kvinnor haft i alla andra (åsikts)diktaturer världshistorien, så jag känner mig tveksam till att det skulle vara enda förklaringen här…

    SvaraSvara
     
  11. @Alith:

    Jag vet inte hur stor inverkan kvinnor haft i alla andra (åsikts)diktaturer världshistorien, så jag känner mig tveksam till att det skulle vara enda förklaringen här…

    Enda förklaringen, nej gud nej!
    När man ser genussystemet så får man på köpet en sociologisk förklaringsmodell till hur åsiktsdiktaturer utvecklas. Men det är på intet sätt så att kvinnor är det onda könet, män det goda. Det sker i samverkan och könskollektiven är lika goda/onda och lika skyldiga/oskyldiga.

    Du är så intresserad, så efterhand jag närmar mig mitt mål så kommer du se det självSmile

    SvaraSvara
     
  12. @Ninni: Löneutvecklingen har varit dålig för att styrkeförhållandet mellan fack och arbetsgivare har förändrats till arbetsgivarens fördel, i och med kommunaliseringen när Göran Persson var skolminister. Om man känner att det är rättvist och konstruktivt att lasta lärarkåren för utvecklingen bort från kunskapsförmedling så förstår jag att man inte tycker att löneutvecklingen idag är fel. Jag ser det inte på det sättet. Skolan är politiskt styrd och förändringarna under de senaste decennierna är en följd av att politiker från höger till vänster tyckt att det är ok att använda skolan som ideologisk experimentverkstad. Lärarkollektivet har i stort varit motståndare till den utvecklingen och anledningen till att den negativa utvecklingen inte gått snabbare än den gjort är att många lärare helt enkelt har struntat i att försöka följa de direktiv som skolverket har gett dem. Jag tror att man måste arbeta på flera fronter samtidigt om man har en seriös vilja att vända skutan. Skolans uppdrag och förutsättningar, med ny konkret läroplan och ny huvudman, bör förändras samtidigt som lärarlöner justeras och lärarutbildningen reformeras.

    SvaraSvara
     
  13. Tack för ett mycket bra inlägg.

    Disciplin och struktur är viktigt för dessa barn. Utan att veta något om denna skola mer än vad jag läst om den i artiklar så vågar jag lova att jag ska äta upp min hatt om inte de lyckas få mindre könsgap än Sverige generellt har.

    De båda länkarna avser olika skolor, dock samma skolkoncern. Det är naturligtvis bra med ordning och reda i skolan, och att det går att koncentrera sig på lektionerna, men det gäller båda könen. Att ha väldefinierade konsekvenser för ordningsstörande må vara viktigare för vissa pojkar, men fördelarna med den bättre ordningen tillfaller även ordningsamma elever.

    Vid Engelska skolan i Gävle var siffrorna 2010 till 2014: 33.9, 16.1, 17.1, 36.5, och 19.7, jämfört med 23.3 i riket. http://siris.skolverket.se/reports/rwservlet?pdf=&geo=&report=skolblad_gr&P_SKOLKOD=53952728
    Vid Engelska skolan i Uppsala var könsskillnaden i meritvärde 13.1 2013 och 24.0 2014, jämfört med 23.3 i riket (bara siffror för två år, eftersom det är en nystartad skola). http://siris.skolverket.se/reports/rwservlet?pdf=&geo=&report=skolblad_gr&P_SKOLKOD=83401016

    Snittet av deras könsskillnader blir 22.9, så din hatt klarar sig med en marginal på bara 0.4 meritvärdespoäng.

    SvaraSvara
     
  14. Först och främst, jag skummade bara igenom blogginlägget. Orkar inte läsa hela nu. Men har en magkänsla av att det är bra.

    Det där med att vara ”till lags” som flicka, tjej och kvinna. Jag har feminismen att tacka för att jag genomskådade det väldigt fort. Jag köper inte alls att flickor är födda med denna egenskapen. Det är något som förväntas av flickor. Men jag vaknade snabbt som tur är och gick min egen väg. Jag tänker fan inte vara till lags. Finns ju inget tråkigare. Hoppas andra flickor går samma väg som jag. De flesta kvinnor vaknar upp försent.

    Sen det här med störiga pojkar. Så ansvaret ligger på föräldrarna? Logiskt tycker jag. Eller att vi börjar kvotera in män i förskolan/skolan. Eller lockar med högre löner, men det skulle ju vara ett hån mot alla kvinnor i skolan som gått och harvat där sen länge.

    SvaraSvara
     
  15. Eller personlighetstest. Tre olika pedagogiker. I den ena klassen kommer majoriteten vara pojkar. I mittenklassen blandat. I den tredje, majoritet av flickor.

    SvaraSvara
     
  16. Skolan som den är nu är så föråldrad. Det tänkte jag redan i tonåren på högstadiet.

    SvaraSvara
     
  17. @Jenny: ”Eller personlighetstest. Tre olika pedagogiker. I den ena klassen kommer majoriteten vara pojkar. I mittenklassen blandat. I den tredje, majoritet av flickor.”
    Det här tycker jag, spontant, är bra tänk!

    SvaraSvara
     
  18. Tack Ninni! Smile Ett strålande inlägg om ett väldigt viktigt och angeläget ämne. Ramlade över denna debattartikel som jag anser tangerar en del av problematiken kring varför pojkar missgynnas i dagens skola. Min erfarenhet säger mig att många av de killar som inte lyckas fullt ut i skolan i hög grad drivs av inre motivation och att s k instrumentell motivation, i värsta fall kan få motsatt effekt på vissa elever. http://skolvarlden.se/artiklar/varfor-diskuterar-vi-inte-motivation

    SvaraSvara
     
  19. @michael

    Man har gjort mätningar under årtionden som visar att Sverige är det mest feminiserade landet i världen så det är inte så konstigt att feminismen är som starkast här,och detta kan även förklara varför det i Sverige är så viktigt med konsensus dvs att alla ska vara överens eftersom det är en spegelbild av hur kvinnlig homosocialitet fungerar.

    Jag har kopplat ihop konsensuskulturen med det faktum att svenskar i en internationellt sett mycket låg utsträckning blint följer chefer eller anser att chefer har alla svaren. Om man inte blint följer chefen är konsensus en nödvändighet om man ska kunna utföra något utan att alla drar åt varsitt håll.

    Men det kan mycket väl vara som du säger också. Men jag tror det är viktigt att påpeka att det finns olika typer av konsensuskultur. Jag har jobbat på många manligt dominerade arbetsplatser med konsensuskultur. Konsensus uppnås då genom faktabaserad diskussion (och ibland får man vara beredd att ge sig i vissa frågor för att komma framåt, full konsensus är inte alltid möjlig och då måste någon form av majoritetsbeslut få råda). Det är också fullt tillåtet att ifrågasätta tidigare konsensus om man har nya argument. Det tycker jag är en hyffsat demokratiskt och väl fungerande konsensuskultur.

    Den konsensuskultur man ser inom feminismen är väldigt annorlunda. Den framstår som väldigt toppstyrd, får inte utmanas, och alla möjliga metoder (varav faktabaserade inte alls är dominerande) används för att tvinga in alla i den rådande åsiktskorridoren. Inte bara feminismen förresten, den taktiken används flitigt i PK-sverige.

    SvaraSvara
     
  20. @Anders Senior

    Det håller jag med om, det är inte konsensus men man vill gärna beskriva det så eftersom det låter bättre än diktatur.

    Tolkade det dock som att michael tyckte att konsensus-kultur vad något dåligt rent allmänt (men kanske jag tolkade fel?) vilket jag inte håller med om, förutsatt att det fungerar som beskrivet i din wikipedia-länk.

    SvaraSvara
     
  21. Män inom barnomsorgen känner sig ofta ”pressade” till att spela på damernas villkor och undertrycka den vilda leken, istället för att värna den. Vi måste få till en förändrad syn på denna lek.

    ”Statusen på läraryrket behöver höjas, det gör det när inte vem som helst kan bli lärare. Det ska vara svårt att bli lärare, både att komma in och klara av utbildningen, för det är ett viktigt uppdrag.”

    Undantaget förskollärarna. En roll som enligt min mening är överflödig. De tillför inget som inte duktiga barnskötare kan göra lika bra. (Och dåliga förskollärare klarar det ändå inte.)

    Teo

    SvaraSvara
     
  22. @Ee:
    Ja konsensuskultur kan både vara positiv eller negativ problemet blir när det är ett självändamål.

    SvaraSvara
     
  23. @Jenny och @Fredrik S:

    Jag är med på tanken, men inte om man menar som separerade klasser. För det fina är att det som är nödvändigt för maskuliniserade barn, ofta är neutralt till positivt för för ”de andra” barnen. Tänk på att det inte är bara pojkarna som faller i PISA-resultat, även flickornas resultat faller.

    Det som maskuliniserade individer vanligen behöver är det Annelie Sjöberg skriver så här:

    Min erfarenhet säger mig att många av de killar som inte lyckas fullt ut i skolan i hög grad drivs av inre motivation och att s k instrumentell motivation, i värsta fall kan få motsatt effekt på vissa elever. [min emfas]

    Vissa saker som för dessa barn väcker inre motivation är, som Annelie är inne på, negativt för andra elever, t.ex. tävling, men många saker är det inte t.ex engagerad och duktig lärare som brinner för sitt ämne och därmed har undervisning/föreläsningsmetod är fångande och inspirerande. Och i de fall där faktorn är negativ för en grupp barn men positiv för andra, så får man erbjuda olika vägar.

    Men andra saker, t.ex att det är nödvändig för vissa barn att få springa av sig sina myror i kroppen för att kunna koncentrera sig. Motionen det ger med daglig gymnastik är bra för alla barn, i synnerhet idag när barn sitter mycket mer still.

    Disciplin och regler skapar ordning och reda i klassrummet, det gynnar alla barn.

    Den pedagogiska metod man väljer att använda. Nu är det mesta jag läst från andra sidan atlanten. Men bilden jag fått därifrån är att de pedagogiska metoderna som fungerar för dessa barn vanligen är lika bra eller bättre för de andra barnen med. Se t.ex. detta som jag fick ta bort från inlägget för att inte det skulle bli en hel bok:

    Boys taught using synthetic phonics were able to read words significantly better than girls at the age of seven, with all pupils ahead of the standard for their age. [min emfas, källa]

    Så den slutsats jag kommit fram till är att en bra skola är en skola som lyckas fånga och tillgodoser dessa barnens behov, för det gynnar till stor del barnens inlärning generellt. Men att man i vissa delar behöver skilja dem åt och det kan man göra enligt samma princip som vi på vår tid hade särskild och allmän matte (Det hette så väl?).

    Ett tips för den intresserade: manwomanmyth på youtube har några ”Education-klipp”. Jag har inte sett dem på ett tag men jag tror han har med en del källor med om jag inte missminner mig.

    SvaraSvara
     
  24. @sunkmugg:

    Om man känner att det är rättvist och konstruktivt att lasta lärarkåren för utvecklingen bort från kunskapsförmedling så förstår jag att man inte tycker att löneutvecklingen idag är fel. Jag ser det inte på det sättet.

    Jag ser det inte som ”lasta lärarkåren” och tänker inte i termer som ”rättvist”. Jag ser det som att man ska ha betalt efter det mervärde ens yrkesutövning ger samhället (+ obekvämt/risker man utsätts för i sitt yrke). ”Värdegrunds-lärar-yrket” ger uppenbart inte alls samma mervärde till samhället som ”kunskapsförmedlarlärar-yrket”.

    Det är samma för mig när man jämför yrken med samma utbildningslängd och menar att dessa ska ha likvärdigt betalt. För mig är det helt underligt tänkande. För det första är inte olika utbildningar nödvändigtvis jämförbara så att man kan säga att 1 år på en utbildning motsvarar 1 år på en annan utbildning. Jag har pluggat både på naturvetarsidan och humanoriasidan, tempot och kraven är väsentligt högre på det förstnämnda är min erfarenhet. Genomströmning och prestationsgraden är också, av det lilla jag sett att döma, lägre på NO-sidan. För det andra är det vad man faktiskt producerar för mervärde som är intressant i mina ögon.

    Så där får i enas om att vi förblir oense. Smile

    @bittergubben:

    Snittet av deras könsskillnader blir 22.9, så din hatt klarar sig med en marginal på bara 0.4 meritvärdespoäng.

    Hups! Det var på håret. ;D
    Men jag såg någonstans att de ökat sitt elevantal med typ 3 gånger på bara några år och att de hade lägre lärartäthet. Så det är svårt att jämföra, det var metoden som sådan och ”disciplin” jag ville peka på.Smile

    @Teodor:

    Undantaget förskollärarna. En roll som enligt min mening är överflödig. De tillför inget som inte duktiga barnskötare kan göra lika bra. (Och dåliga förskollärare klarar det ändå inte.)

    Japp, helt ense. Och det ska naturligtvis vara skillnad på lärare på olika åldersnivåer med.

    Det här är en sak jag tänker på när man pratar om att fler kvinnor går på högskolan och man då menar att felet är att för få killar gör det. Jag är inte helt beredd att skriva under på den slutsatsen. Jag menar att vårt samhälle till stor del överutbildar idag i förhållandet till vad yrket behöver för utbildningsnivå och att denna överutbildningsiver är mer markant på de yrken som domineras av kvinnor. Tex. behöver man inte vara undersköterska för att bädda sängar på sjukhuset. Men vårdbiträde slopades.

    Inhumant med tanke på hur många som är skoltrötta efter 10 års skolgång. I mina ögon hade det varit bättre och mer humant om vi hade behållit yrkestitlar som är okvalificerade med så att individer som inte kan eller vill läsa vidare kan jobba istället och kanske, om motivation återkommer, läsa vidare senare i livet.

    SvaraSvara
     
  25. @Pether:

    Ska vi vara riktigt mobbiga med bittergubben så jämför han dessutom två olika betygssystem. Wink

    Men det är inte viktigt alls. Det jag ville med länkarna var att visa vad jag menar med ”disciplin”. Det handlar alltså inte om piska barnen med linjalen utan regler och att ”lärare” är en tydlig auktoritet. Smile

    SvaraSvara
     
  26. När det gäller barn måste man jobba med förebilder.
    Att komma till rätta med pojkars problem i skola handlar om att skaffa fram manliga akademiska förebilder. Ge manliga lärare rejäla löner och då menar jag REJÄLA löner. Inte kvinnliga lärare utan män som jobbar som lärare, manliga lärare, ska ha högre lön. Och då menar jag inte träslöjdslärare eller idrottslärare utan svenskalärare, engelskalärare, SO-lärare osv -teoretiska ämnen alltså. Detta innebär att män som jobbar som lärare ska ha högre lön än sina kvinnliga kollegor. Brrrrhh ujujuj ajaajaj.. Tabu att ens andas sånt men tyvärr helt nödvändigt för att få pojkar att börja snegla på en akademisk karriär. När flickor ska ha förebilder i företagsstyrelser är det inga problem att kvoteringsvägen diskriminera män varför inte samma medicin för pojkar inom akademin? Lönelyft för manliga förebilder inom skolan!
    Detta finansieras förslagsvis genom att skolor med hög andel manliga lärare får högre statsbidrag och vice versa (likadant med skolor men hög andel kvinnliga träslöjds- och idrottslärare).

    SvaraSvara
     
  27. Pingback: Samtyckeslag – ännu ett steg på vansinnets väg. | Genusdebatten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting