Nöjesguiden låter Hej Blekk! låtsasbemöta manlig diskriminering
avatar

Det är inte bara Nyheter 24 som publicerar undermåliga argument bara de kommer från politiskt rätt håll, Nöjesguiden.se har precis samma låga standard. Senast så lät de Michaela ”Hej blekk!” Larsson skriva ett låtsasbemötande till jämställdister. Nu har de publicerat ännu ett alster från Hej blekk! Denna gång svarar hon dock inte imaginära jämställdister utan slår på stort genom att svara 5 punkter på ett anonymt brev.

Under rubriken ”Så bemöter du de vanligaste ”Män diskrimineras också”-argumenten.” så får vi sedan ännu ett exempel på hur usel kvalitet mediemänniskor faktiskt tycker skall tas på allvar och spridas i ämnet. Egentligen behöver jag inte länka eller svara på hennes påståenden då hon utan undantag bara med passiv röst upprepar att allt beror på att det finns en förväntan. Vems förväntan verkar inte vara viktigt att kommentera.

Här är mina svar (feat. Ninni) till de 5 punkter Nöjesguiden och Hej blekk! tar upp.

1. Pappor förlorar oftare vårdnadstvister
Varför? Det stämmer, tyvärr, vilket har att göra med att män traditionellt sett förväntas försörja familjen, i kontrast till att faktiskt umgås med den. Visste du att barn hellre pratar med ”ingen alls” än med sin pappa?

För det första: Man kan, som Ulf T redovisar i kommentarsfältet under artikeln, inte dra den slutsatsen av rapporten:

Frågan [som ställdes i studien] var vem de *helst* talade med. Ungefär en tiondel svarade ”ingen alls”, men bland de andra är det fullt möjligt att rätt många valde mellan flera acceptabla alternativ – t.ex. mamma, pappa, kompis, eller någon annan. Frågan vem mer som de gärna skulle prata med ställdes inte. Eftersom ytterst få barn lever med bara pappa, kan man utgå ifrån att i praktiskt taget alla fall där pappa över huvud taget var en kandidat, så var mamma det också. Det kan då mycket väl vara så att pappa i flera fall kom god tvåa strax efter mamma.

Dessutom: OM det hade varit så att barn undviker prata med sina pappor behöver man veta varför det är så. En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara den att pappor ofta har rollen att vara den som säger nej till saker i familjen. Det tycker visserligen barn inte är så roligt men det säger ingenting om vårdnad.

För det andra: Vet hon själv att barn från pappalösa hem utgör 60-70% av fängelsepopulationen i England? Motsvarande siffra för missbrukare är ”bara” 50%.
Barnens bästa? ”My Ass!”

För det tredje: Diskrimineringen av män i vårdnadstvister måste tvärtom bero på att det finns en motsatt förväntan i familjerätter att män inte skall försörja familjen, annars skulle det inte ligga män i fatet vid vårdnadstvister att haft detta försörjaransvar i familjen.

Det är familjerätternas personal som bestämmer vårdnaden så det är ingen annans förväntan som är relevant.

Och lösningen? Denna lakoniska kontakt går givetvis att förändra, t ex genom delad föräldraförsäkring eller att som pappa ta ansvar för att utveckla en bra relation till sitt barn.

Det här kallas på enkel svenska för utpressning. Man utsätter barn för riskerna av pappalöshet som statistiskt ger dem sämsta tänkbara förutsättningar så man kan diskriminera män. Och varför gör man det? Jo för att roffa åt sig politisk makt över andras privatliv.

Riktig lösning vore: Lagstifta mot att använda barn som verktyg för utpressning eftersom det inte är i barns bästa. Andra orsaker skall inte behövas.

2. Män döms hårdare än kvinnor för samma brott
Varför? Du har rätt i det, studier har visat att det dessvärre beror på att män generellt sett ses som gärningsmän.Det kanske inte är så konstigt att vi har den bilden av män, då män står för 80 % av alla brott, 95 % av alla våldsbrott och 98 % av alla våldtäkter.

Det här är givetvis nonsens. Domsluten beror på att ansvariga personer tycker synd om kvinnor då de ser kvinnor som offer och mammor och inte har koll på riskerna med pappalöshet. Hur män ses generellt är oväsentligt då ingen förutom de ansvariga har någon talan här. Det är inte ”vi” som dömer män och kvinnor. Det är ansvariga jurister i domstolar som gör det. De får i sin tur betalt för att bortse från generella bilder som andra människor har och betrakta varje rättegång som ett eget unikt fall.

Och lösningen? Genom jämställdhetsarbete kan vi på sikt få bort machoattityder och våldsbejakande maskulinitetsnormer.

Den typen av maskulinitet hon här syftar på är normbrott. Lösningen är således att att befrämja och stärka postitv manlighet, t.ex genom goda manliga förebilder i pojkars värld, inte angripa majoriteten män som inte begår dessa normbrott. Men denna fråga handlar om juridiskt arbete

Riktig lösning vore: Kompensera för domstolars oförmåga att inte diskriminera män genom ett proportionerligt straffpåslag för kvinnliga brottslingar. Vid uppenbara fall ge ansvariga jurister reprimander tills de lärt sig (eller byts ut mot bättre lämpade).

3. Män utsätts ofta för oprovocerat våld
Varför? Ja, män utsätts för oroväckande mycket oprovocerat våld. Gemensamt för det mesta våldet, som jag nämnde i punkt 2, är att det är män som står för det.

Det här är inte ens ett svar. Det är bara ett konstaterande att den pyttelilla andelen manliga brottslingar är lite större än den pyttelilla andelen kvinnliga brottslingar. Det är som att förklara USA:s svartas risk att dödas av skjutvapen med att de flesta som skjuter är svarta samtidigt som man inte nämner hur amerikanska staten har behandlat svarta.

Och lösningen? Att somliga män är våldsbejakande beror på att män i ett patriarkat förväntas leva upp till en hegemonisk mansnorm. Patriarkatet fostrar er till så kallade ”riktiga män”, feminismen erkänner män som mer än det.

Det där är vad anhängare av Rousseau brukar hävda men sanningen är tvärtom att det moderna samhället minskar det våld som finns överallt i naturen. Rousseau – hade – fel! Att vissa män begår våldsbrott beror på orsaker specifika för de männen. Inte för saker som stämmer lika mycket på alla män som inte begår våldsbrott.

Riktig lösning vore: Ge poliser en riktig lön och se till de är synliga på tider och platser då det mesta våldet äger rum. Då blir allmänheten tryggare från brottslingar.

Bara för att jag är en sådan snäll tjej slänger jag in ytterligare ett par argument som män brukar använda i diskussioner liknande denna.

Med andra ord finns inte ens det påstådda anonyma brevet som källa längre? Nu är vi tillbaka till rena låtsasbemötanden?

4. Män förväntas betala, inte kvinnor
Varför? Delvis grundar sig detta i det logiska faktum att män tjänar generellt mer än kvinnor, även när de utför samma arbetsuppgifter, alltså har män större möjligheter att betala.

Det här är fullkomligt nonsens.

För det första: Kvinnor dejtar inte män generellt utan bara de män de själva väljer att dejta. Om mannen tjänar bättre än henne är det för att hon väljer att dejta sådana män.

För det andra: En relativ skillnad säger ingenting om själva behovet. Enligt hennes logik så vill en kvinna god för 10 miljoner att mannen betalar om han är god för 20 miljoner.

För det tredje: När två kvinnor går på restaurang så är det inte den av dem som tjänar bäst som betalar så varför skulle det vara den som tjänar bäst som betalar bara den personen är en man? Det handlar såklart om att spela på idén att när mannen betalar så ökar han chanserna. Hej Blekk! kommer faktiskt in på det

Men delvis grundar det sig även i att en man förväntas ”skämma bort” en kvinna genom presenter, blommor och choklad i heteromonogama förhållanden. Detta fenomen, som existerar på grund av att vi har patriarkal struktur, är skadlig eftersom det innebär att män kan köpa (äganderätten till) en kvinna.

Det här måste vara ett av de mest absurda argument som existerar. En man förväntas skämma bort en kvinna. Han bestämmer alltså inte själv hur han skall behandla en kvinna det gör andra åt honom. Hur kan då han vara i maktposition? Sedan påstås han ha köpt äganderätt när i själva verket det handlar om att kvinnor bedömer en mans engagemang och låter män som tjänar bra bräda män som tjänar sämre.

Och lösningen? Om ni har liknande inkomst, dela på notan eller betala varannan gång.

Det är som sagt kvinnan som bestämmer om de har liknande inkomst via vem hon väljer att dejta. Skulle hon exempelvis bara dejta uteliggare skulle hon alltid vara den av dem som tjänade bäst.

Riktig lösning vore: Ja, säg det. Kvinnor kommer alltid att om de vill kunna begränsa sitt dejtande till rikare män så detta är en fråga som det inte finns tydlig lösning på. Vad vi behöver är en kulturell standard för dejting. Den här punkten är den minst viktiga eftersom diskriminatorerna här är privatpersoner, annars är det statsmakten.

5. Pojkars skolresultat blir sämre och sämre
Varför? Det råder tyvärr en antiplugg-kultur bland unga pojkar och det är den som gör att de halkar efter med skolresultaten. Många menar att det har att göra med att killar förväntas vara smarta utan att plugga. Pojkarna försöker alltså leva upp till en kunnig, tuff och kaxig roll.

Luddiga hänvisningar till pojkars antiplugg-kultur handlar om att de ansvariga personerna vill skylla på barnen när de själva har misskött sina uppgifter. Om man inte kan lära barnen saker på grund av barnens ”kultur” – hur bra lärare är man då? Vad ”många menar” är för övrigt inte ens ett riktigt argument. Det är en felaktig hänvisning till att en förklarings popularitet hos dem som gillar den skulle göra den trovärdig.

Och lösningen? Genom att arbeta med unga pojkars attityd kan man lösa de här problemen.

Med tanke på att IZA – Non-cognitive Skills and the Gender Disparities in Test Scores and Teacher Assessments: Evidence from Primary School (pdf)  – Professor Christopher M. Cornwell, David B. Mustard & Jessica Van Parys tvärtom visar det är lärarnas attityd till pojkar som är orsaken. Så svaret på det påståendet blir: Nej detta är skitsnack! Det är på grund av lärares och annan skolpersonals attityd till pojkar (Skolans Antipojk-kultur) de får sämre betyg än deras intellektuella kunskaper motsvarar. Typiskt exempel på detta såg vi när Arabyskolan hade bättre pojkar än flickor. Det sågs som ett problem man ville åtgärda med pengar från skolverket.

Med syftet att förbättra flickornas studieresultat ansökte skolan förra året till Skolverket om medel till jämställdhetsarbete och tilldelades i januari i år 76 400 kronor.

Alltså, när flickor har bättre betyg än pojkar i alla skolor anses det inte vara ett jämställdhetsproblem. När pojkar har bättre betyg än flickor i en skola anses det gå under ramen jämställdhetsarbete att se till även den skolans flickor är bättre än pojkarna. Vems attityd behövde ändras nu igen? Det här fenomenet påpekade jag redan i mitt inlägg om Mansutredningen – Män och våld, Män och utbildning: När kvinnor har problem så har samhället problem. När män har problem ger det samhället problem. Samhället cementerar alltså de feministiskt drivna könsrollerna där kvinnor anses ha problem (är offer) och där män anses VARA problem (är förövare). 

Feminismen kan förklara de tillfällen då män diskrimineras. 

Poängen är inte att förklara diskrimineringen som män utsätts för. Vad man vill ha är slut på diskrimineringen av män och pojkar! Vad Hej Blekk! och Nöjesguiden ägnar sig åt är att ursäkta diskrimineringen samt försöka hitta sätt att få det hela att handla om andra helt irrelevanta saker som de själva gillar. Saker som i sin tur allihop hör hemma i samma bluffmakarindustri som Anger Management där man också påstår sig ha attitydförändringar med olika mer eller mindre påhittade metoder som antingen inte kan bevisas ha någon som helst effekt eller som i vissa fall bevisligen gör saker värre.

Det enda vettiga med Hej blekks artikel är att den på samtliga fem punkter bekräftar att män diskrimineras samt identifierar vem som diskriminerar. (Som i 4/5 fall är statsmakten)

1: Familjerätter, 2: Domstolar, 3: Våldsbrottslingar (..och polisen som skall hindra dem) 4: Dejtande kvinnor, 5: Skolor

Så i Nöjesguidens artikel är det inget snack om att män inte skulle vara diskriminerade. Det är bara det att de som diskriminerar män vill fortsätta diskriminera män. Och det har inget alls att göra med flummiga victim-blaming antaganden som Michaela ”Hej Blekk!” Larsson gör och som blir populära trots några som helst belägg för att de är sanna. Nej vad det i själva verket handlar om är ”Women are wonderful effekten” 1994 (WAW) där män favoriserar kvinnor och kvinnor favoriserar kvinnor ännu mer. Effekten upptäcktes av ren slump av Eagly & Mladinic när de letade bevis på fördomar mot kvinnor.

”In a path-breaking 1994 scholarly article… a leading female scholar and her male coauthor examined prejudice against women.  Men served merely as a background control:” 

Googles andra plats gällande Women-are-wonderful-effect innehas i dagsläget av Purple Motes-artikeln ”No women-are-wonderful-effect: Women leaders equally fail men”. Där finns en mängd påpekanden gällande hur Women-Are-Wonderful effekten skall förstås. Exempelvis menar författaren att namnet i sig är missvisande.

An unappreciated perspective on the women-are-wonderful effect recognizes it as the men-are-creepy effect. 

Ett faktum som bekräftas med referensen till en annan studie där Hosado & Stone (2000) sex år senare konstaterar: Although the content of gender stereotypes seems to have remained unchanged over the years, the value attached to stereotypic gender traits seems to be changing. More specifically, a greater number of unfavorable attributes were used to describe men than women”

Det är förstås föga förvånande att varken Hej Blekk! eller Nöjesguiden nämner de här sakerna i sina låtsassvar till imaginära jämställdister och påstådda anonyma brev.

Kommentarer

Nöjesguiden låter Hej Blekk! låtsasbemöta manlig diskriminering — 38 kommentarer

  1. Jag har inte den erfarenheten av att det är pappor som säger nej, utan mammor.
    Min idag nästan 80-årige far var betydligt mer tillåtande än min mor, men det var också min far som ställde mer krav. Mycket ansvar men också mycket befogenheter. Mönstret har upprepats när jag själv blev far, och det blev än tydligare när jag separerade från barnens mor. Mina ungar var 4 och 7 då, och de har varit boende på heltid hos mig under 3 år när de var små, samt halvtid första året vi var separerade. Jag har alltid låtit dem göra saker, men jag har också haft krav på dem (hjälpa till hemma, städa sina rum, gå och handla i affären m.m.). Min dotter flyttade hemifrån vid 16, pluggade på en ort där varken jag eller mamman bodde, och var inneboende. Det är inte mamman som lärt henne laga mat, tvätta, städa, fixa en punka på cykeln, köra bil etc…
    Det är också till mig hon kommit när saker har varit jobbiga (hjälp med CV, mensen, preventivmedel, skitjobbig visumansökan till Canada, flytthjälp, elaka kompisar m.m.). Sonen har inte haft samma behov av hjälp, men behöver han det eller behöver prata så är det mig han snackar med också.

    Det skulle ju kunna ha varit en slump, om inte jag och min syrra varit likadana..

  2. Tycker du krånglar till det lite, men budskapet går väl ändå fram.

    Hennes svar är ju de standard nonsens-svar du får levererat av feminister. Hon har ju inte ens gjort en ordentlig research på frågorna. Jag måste säga att det roligaste är hennes avslutning: Feminismen kan förklara de tillfällen då män diskrimineras. Fråga ett barn och de kan också förklara allt, ända upp till 20-25-årsåldern kanske. Sedan brukar livet komma ifatt.

    Ett viktigt sakfel tyvärr. Vårdnadsmål avgörs inte i familjerätten, utan i tingsrätten. Familjerätterna i Sverige har en helt annan funktion än att döma, även om de har rätt att skriva ett avtal i de fall föräldrarna är överens. De gör även andra saker som medla mellan föräldrar och gör vårdnadsutredningar (för tingsrättens räkning). Oftast följer visserligen tingsrätten vårdnadsutredningens rekommendationer, men inte alltid. I USA och England har dock family courts en dömande funktion.

  3. @Larsson:

    Hon är nåt år över 25…

    Tingsrätten brukar ge ett uppdrag åt familjerätten (som är en avdelning på socialförvaltningens familjeenhet) att göra en utredning i familjerättsliga tvister. Jag har aldrig varit uppe i en vårdnadstvist eftersom jag har haft gemensam vårdnad med mamman sedan barnen varit några veckor (skulle aldrig skriva på faderskapspappren utan att samtidigt skriva på om gemensam vårdnad), men jag har varit uppe i två boendetvister, med två s.k. boendeutredningar. I den sista tvisten har tingsrätten inte dömt efter familjerättens utredning, eftersom motparten var livrädd för minskat underhållsstöd. De yrkade på underhåll precis på dagen under var FK halverar underhållsbidraget. Fruktansvärt genomskinligt…

  4. Ja när man läser Michaela”Hej blekk!”Larssons djuplodande feministiska tankar,så förstår man att hon rör sig i liknande grupperingar som anser att blondinskämt handlar om fakta.
    När man läser henne så kommer en bild upp av en förskolefröken som pratar till barn,man brukar ju säga att man ska tala till bönder på bönders vis osv,och hon vänder sig ju till feminister kanske därav detta språk.

  5. Bra Erik!
    Angående Michaela ”Hej Blekk” Larsson:
    Är det överhuvudtaget möjligt att skriva så här om sina förtryckare utan att skjuta sig i foten genom att markera det ”bättre vetandet” och tolkningsföreträdet på sin sida? Jag tycker att man genom sina påståenden här bevisar motsatsen till att vara förtryckt.

  6. @Larsson:

    ”Oftast följer visserligen tingsrätten vårdnadsutredningens rekommendationer, men inte alltid.”

    Om tingsrätten oftast följer vårdnadsutredningens rekommendationer så är det också oftast vårdnadsutredningen som har fällt avgörandet. Det säger sig självt att tingsrätten i regel inte lägger sig i de här sakerna (de gör det säkert ibland men det är undantagen).

    Rent praktiskt är även sociala myndigheterna upp över öronen inblandade i diskrimineringen av pappor – som tvärtemot vad de påstår leder till barns sämsta. Antingen pappalöst hem eller ett hem med en låtsaspappa som statistiskt ger dem mycket sämre möjligheter.

  7. Nöjesguiden verkar vara en blaska för dem som absolut vill undvika att ha roligt.

  8. @Erik: Det är helt fel. Vårdnadsutredningarna är bara en del av domslutsunderlaget. Något som kan göra skillnad är att sociologerna på familjerätten inte alltid har den juridiska kunskap som tingsrätterna besitter. Och de två är av varandra oberoende myndigheter.

    Jag tror iofs att i det stora hela gör det inte någon skillnad därför att familjerätternas feministiska slagsida mer än väl samverkar med domstolarnas konservativa dito. Båda instanserna kommer gynna mamman och missgynna pappan. Det riktigt stora problemet här är att praxis lägger en alltför stor vikt vid vem som huvudsakligen tagit hand om barnet. I praktiken kan mamman därför genom agerande se till att få ett sådant utgångsläge att ensam vårdnad är möjligt. Dessutom tar rätten inte hänsyn till att pappor och mammor faktiskt har varsin föräldraroll.

    Sedan finns ju lagstiftning som inte ger pappor automatisk gemensam vårdnad om barnet, men det är en annan fråga.

    Å andra sidan har ju dessa feminister många idéer om att män och pappor rent generellt är skadligt för barnen, så jag har svårt att se hur feminismen skulle vara ett stöd där.

  9. @Bashflak:

    ”3-4 handlar ju inte ens om diskriminering. Det ”drabbar män värst””

    Det drabbar män värst för att personer agerar diskriminerande mot män. Jag poängterade faktiskt att 4. handlar om privatpersoner men när det handlar om 3. brottslighet så diskrimineras män indirekt av att polisen inte prioriterar att förhindra de brotten. Ett argument som för övrigt dyker upp redan i exemplet om varför så många svarta män i USA skjuts ihjäl. Polisen är inte direkt oskyldig där heller.

  10. @Larsson:

    ”Vårdnadsutredningarna är bara en del av domslutsunderlaget. Något som kan göra skillnad är att sociologerna på familjerätten inte alltid har den juridiska kunskap som tingsrätterna besitter. Och de två är av varandra oberoende myndigheter.”

    Av uppenbara orsaker handlar åsikter om hur många timmar en man skall vara med barnet för att räknas som riktig pappa inte ett dugg om juridisk kunskap. Snarare är det helt sociala myndigheters och politikers fel det ser ut som det gör idag. Dagens situation började med att feminister fyllde media med skräckberättelser om hur kvinnor tvingades på gemensam vårdnad med våldsamma män. Därför ändrades lagen 2006 i specifikt syfte att göra det lättare för kvinnor att få ensam vårdnad vid ”svårigheter”.

    ”Orsaken bakom formuleringen i föräldrabalken är att lyfta fram den våldsproblematik som finns i vissa vårdnadstvister; där skulle det bli lättare att döma till ensam vårdnad och tillgången till båda föräldrarna var underordnad.”

    Sedan den lagändringen har antalet vårdnadstvister gått upp från 2628 år 2005 till att bli 4586 år 2011. Kort sagt det bästa sättet att öka antalet krig är att se till den ena sidan kan känna sig övertygad om att de kommer att vinna.

    ”2006 ändrades lagen för att få föräldrar att samarbeta bättre kring vårdnaden om barnen vid en separation. Det blev tvärtom.”

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/vardnadstvist-hamnar-oftare-i-ratten/

  11. 5. Pojkars skolresultat blir sämre och sämre
    Varför? Det råder tyvärr en antiplugg-kultur bland unga pojkar och det är den som gör att de halkar efter med skolresultaten. Många menar att det har att göra med att killar förväntas vara smarta utan att plugga. Pojkarna försöker alltså leva upp till en kunnig, tuff och kaxig roll.

    Eller så har det med att antalet kvinliga lärare har kraftigt ökat gemfört med manliga lärare.
    Då det finns studier som visar att barn/ungdomar har lättare att knyta sig mot någon av det egna uppfattade könet så kan även detta ha något att göra med saken.
    Plus allt det där extra som Nini sa i hennes artiklar som jag inte orkar länka till,

  12. @Erik:

    Det gör tingsrätten oftast eftersom det är bland det tråkigaste som finns för nämndemän (amatörer) och domaren (enda juristen) att sitta och lyssna på tvistemål i allmänhet och familjerättsliga tvister i synnerhet. Två av nämndemännen sov sig igenom vår rättegång. Domen blev typisk för svensk man, medelklass med bra inkomst – varannan helg, alla lov, runt 110-120 dagar per år, fritt dagsumgänge. Bygger helt på FKs praxis för underhållsbidraget och dess gränser (122 dagar/år räknas som växelvis boende, inget underhållsbidrag utgår).

    Tycker systemet suger, det hade kunnat fungera mycket friktionsfriare om man hade beräknar underhållsbidrag som man gjorde förr i tiden, baserat på barnens behov, resp. förälders disponibla inkomster, vistelsetid hos resp. förälder, vilken förälder som tar de fasta kostnaderna etc.
    Samt att en dom skulle ha en bortre parentes på tre år, därefter gör man en ny förnklad utredning och omprövar beslutet. Barn ändrar sig, ska gudarna veta. I *praktiken* har vi haft 5-6 olika varianter på boende, inkl. att ha gemensam försörjningsbörda för ett barn som inte bott hos någon av oss (dotterns gymnasietid).

    Men visst, om rättssystemet vill jävlas med en förälder finns alla möjligheter i världen, i synnerhet efter 2006. Det räcker ju att ena föräldern åberopar ”samarbetssvårigheter”, vilket brukar betyda att ”jag vill ha ensam värdnad, det är vi inte överens om, alltså har vi samarbetssvårigheter” i ett cirkelresonemang. Inte konstigt att antalet vårdnadstvister exploderade efter 2006.

  13. För det första så gör Blekk som många andra feminister och det är att hon försöker anpassa verkligheten efter feminismen genom att skapa sanningar som motsvarar den feministiska teorin. Feministisk dogmatisering!
    Religiösa bokstavstroende gör exakt likadant då de skapar sin världsbild utifrån en redan klar mall över hur denna värld bör och måste se ut enligt den egna dogmen.
    Vad gäller Blekk så tror jag inte att hon är feminist om ett par år utan snarare någon som vågar ha mogna och genomtänkta åsikter som inte bara genererar kravlösa hyllningar från folk som inte är ett dugg insatta i någonting alls egentligen. Jag hoppas i alla fall att feminism kommer att växa bort hos många unga feminister då dem måste kliva in i det verkliga livet bortom alla bloggar och annan populism

    När det gäller punkt 3 stå tror jag inte ett dugg på att låg polislön är orsaken till att många killar sitter inne utan orsaken som även kan hänga ihop med att det går dåligt i skolan för pojkar har med stor sannolikhet att göra med att ADHD är mycket vanligare hos män och kvinnor. Adhd är tio gånger vanligare bland interner än bland ostraffade. http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/adhd-vanlig-hos-intagna-pa-fangelse
    Jag är övertygad om att skolresultatet för pojkar skulle öka markant om vi vore bättre på att diagnostisera ADHD och att sätta in resurser för att få dessa killar att känna sig trygga med sig själva i skolan. ADHD är en sjukdom som skapar problem att koncentrera sig på på en viss sak en längre tid och eftersom det är en förutsättning för att klara av skolan så måste dessa killar hitta andra vägar att få uppmärksamhet på eller också drömmer de sig bort då de inte orkar koncentrera sig. Det kan också vara så att det ligger en liten sanning i att det finns en antipluggkultur och att denna beror på små killar helt enkelt inte har de medicinska förutsättningarna att klara dagens skola och att fler killar hakar på sina kompisar då dessa tappar intresset under skoltid.
    Jag måste nog säga att Eriks och Blekks förslag på lösning är lika dåliga och ogenomtänkta.
    Att jobba med någons attityd då denne har koncentrationssvårigheter eller då skolan inte är anpassad för många pojkars sätt att lära sig saker är samma sak som att skylla dyslexi på attitydproblem.
    Tänk om det verkligen är ett systematiskt fel i undervisningsmetoder i vår svenska skola men att flickor är bättre på att anpassa sig till sämre kvalitet än pojkar?
    Om det är så då är det ju inte alls pojkarna det är fel på utan snarare tvärt om, dvs att pojkarnas reaktioner är sunda utifrån hur våra hjärnor ser ut och hur den ska arbeta för att lära sig på ett meningsfullt sätt.

  14. ”Vad gäller Blekk så tror jag inte att hon är feminist om ett par år utan snarare någon som vågar ha mogna och genomtänkta åsikter som inte bara genererar kravlösa hyllningar från folk som inte är ett dugg insatta i någonting alls egentligen. Jag hoppas i alla fall att feminism kommer att växa bort hos många unga feminister då dem måste kliva in i det verkliga livet bortom alla bloggar och annan populism”

    men det duger inte. de borde inte ha hamnat där till att börja med, och jag tänker inte berömma dem när/om de en dag mognar och kommer till insikt. det får de göra utan hyllningar.

  15. Konstaterar ändå att de fem frågor som Michaela ”Hej Blekk” Larsson tar upp här är sådana frågor som är någorlunda relevanta och som faktiskt ställs av jämställdister och ”MRA:s”. Bara det får ses som en framgång, tänker jag, även om hennes analys och svar lämnar en del övrigt att önska…

  16. @JD:

    ”När det gäller punkt 3 stå tror jag inte ett dugg på att låg polislön är orsaken till att många killar sitter inne”

    Nu har du nog blandat ihop saker. Punkt tre handlade om hur många män faller offer för oprovocerat våld. Dåliga resurser för polisen innebär att det blir mer riskfritt för brottslingar att utöva oprovocerat våld mot andra människor.

  17. @JD:

    Jag är övertygad om att skolresultatet för pojkar skulle öka markant om vi vore bättre på att diagnostisera ADHD och att sätta in resurser för att få dessa killar att känna sig trygga med sig själva i skolan. ADHD är en sjukdom som skapar problem att koncentrera sig på på en viss sak en längre tid och eftersom det är en förutsättning för att klara av skolan så måste dessa killar hitta andra vägar att få uppmärksamhet på eller också drömmer de sig bort då de inte orkar koncentrera sig.

    Hade vi haft en skola/samhälle som hade tagit hänsyn till pojkarnas behov och biologiska förutsättningar hade få diagnosterats med ADHD o liknande. Det är inte pojkarna det är fel på det är vuxenvärden som inte klarar hantera pojkar under moderna tiders förutsättningar.

  18. @Erik
    Ja försöker få något vettigt ur punkt 3 och tänkte lite för långt möjligen, att män som slår andra män också är överrepresenterade i fängelser. Jag förstår varken din eller Blekks ”lösning” eftersom de verkar utgå från att dessa män slår ”därför att de kan” och att orsaken till det asociala är att de är mån. Jag menar att orsaken till att män slår är att de har hamnat fel redan i skolan, ofta pga någon bokstavskombination och att samhället inte har stöttat dem rätt från början.

  19. @JD:

    ”Ja försöker få något vettigt ur punkt 3 och tänkte lite för långt möjligen, att män som slår andra män också är överrepresenterade i fängelser.”

    Du missförstår. Diskrimineringen som skulle lösas var att många män råkade ut för oprovocerad misshandel, inte att några få män utförde misshandel, det sistnämnda är ett irrelevant sidospår i frågan som Blekk svamlar in på.

    ”Jag förstår varken din eller Blekks ”lösning” eftersom de verkar utgå från att dessa män slår ”därför att de kan” och att orsaken till det asociala är att de är mån.”

    Problemet var inte att dessa män misshandlar. Det är alltid några få män som misshandlar. De männen har dock inte alltid lika fritt fram att begå sina våldsbrott. Problemet var att samhället inte skyddade de många andra männen bättre. Lösningen var därför en bättre polis.

    ”Jag menar att orsaken till att män slår är att de har hamnat fel redan i skolan, ofta pga någon bokstavskombination och att samhället inte har stöttat dem rätt från början.”

    Det är irrelevant för denna fråga varför den lilla mängden män som slår gör det. Det var inte att män slår som var problemet. Det var att män blev slagna som var problemet. Att vi hamnar i diskussion om männen som slår är ett tydligt exempel på föraktet för manlig svaghet.

    Vårt samhälle klarar helt enkelt inte av att diskutera enbart de manliga offren och hur deras situation skall lösas. Vi vill hela tiden babbla på om de stackars missbrukarna, rånarna, gängmedlemmarna, AFA-huliganerna etc. Det är så många lärt sig se män. Den som misshandlar är den starka så när män misshandlas babblar vi om vad som får misshandlaren att slå, helt absurt!

  20. Jag är så förundrad över att feminister m.fl. så kategoriskt slänger sig med ”förväntas”, ”anses”, ”tycks” och liknande, men aldrig kommer med några belägg för sina påståenden, eller nyanserar och kommer med ett värde på till hur stor grad dessa förväntningar påverkar oss. Aldrig. Det är som om det är några slags onda andar som kontrollerar och styr oss.
    (Passiv diates kallas verbformen.)

  21. @JD:
    OT: ADHD är ett populärt sätt att diagnostisera jobbiga pojkar men tror mer att symptomen har mer med miljön än pojkarna att göra. Kort sagt, medicin kan ersättas med mer stimulerande uppgifter och mer fysiska aktiviteter.

  22. @Erik
    Att vi hamnar i diskussion om männen som slår är ett tydligt exempel på föraktet för manlig svaghet.”

    Om man ser män som slår och män som utsätts för oprovocerat våld som ett sammanhängande problem ja då är det fel.
    Män som blir misshande av andra män är självklart endast offer.
    Men varför ska det vara så fel enligt dig att diskutera orsakerna till att män också är överrepresenterade som gärningsmän vilket jag menar beror på samhällets ”skyll dig själv” attityd på män. Det är ju den attityden som är gemensam för feminismens syn på män, oavsett om de är offer eller förövare.

  23. Pingback: 20 Exempel på hur Vänsterekonomerna ger en missvisande bild | Aktivarum

  24. @Pinjata:

    Pojkar var mer fysiskt aktiva förr. Tjejer också. Det fanns 30 minuter barnprogram på TV2 mellan 18:05 och 18:30, inga persondatorer eller dataspel, och jag som verkligen var med på slutet hemmafrutiden – morsorna slängde ut oss i ur och skur. Min morsa pluggade så hemma hos mig kunde vi inte vara, men det var likadant hos de andra. Schas ut. Vi var ute nästan jämt, som jag minns det.
    Jag tror inte föräldrar i allmänhet var lika nervösa med sina barn på den tiden (sent 60-tal och tidigt 70-tal).

  25. @Ninni
    ”Hade vi haft en skola/samhälle som hade tagit hänsyn till pojkarnas behov och biologiska förutsättningar hade få diagnosterats med ADHD o liknande. Det är inte pojkarna det är fel på det är vuxenvärden som inte klarar hantera pojkar under moderna tiders förutsättningar.”

    De som har Adhd eller Add gynnas knappast av att vi ser det som en låtsasdiagnos. Det är ett handikapp som vilket handikapp som helst men följden av det kan bli väldigt negativt om samhället inte tar hänsyn till de, oftast killar som har detta.

  26. @JD: Jag har varit på föräldrautbildning om ADHD och autism… ADHD-diagnosen, liksom autism, är grundad på ett antal psykologiska kriterier för symptomen. Grejen är att inga symptom, som vredesutbrott, är unika jämfört med andra människor – de är bara mer eller mindre extrema. Gränsen mellan ADHD och ”frisk” är alltså gradskillnader, inga binära grejer.

    Det finns teorier om att vissa manliga drag kan gå närmare autism-hållet jämfört med kvinnor (hur det är med ADHD känner jag inte till). Det innebär i så fall att gradskillnader oftare kommer att ge diagnosen hos män. Om detta även gäller ADHD (som rent neurobiologiskt är besläktat med autism och har genetiska förklaringar liksom autism), innebär det att man skulle kunna diagnostisera färre pojkar som Ninni är inne på – genom att helt enkelt flytta gränsen för ”normalt” åt det manliga hållet. Skolan skulle då behöva anpassas åt samma håll.

    Under autism-kursen berördes det faktum att pojkar oftare får diagnosen än flickor – men naturligtvis med vinklingen att det skulle kunna bero på underdiagnostisering av flickor – inte tvärtom.

  27. @JD:

    Jag skrev:

    Hade vi haft en skola/samhälle som hade tagit hänsyn till pojkarnas behov och biologiska förutsättningar hade få diagnosteras med ADHD o liknande

    Nyckelordet är ”få”, vilket inte betyder inga. Jag har själv en högt älskad, nu vuxen, systerson med DAMP, jag skulle aldrig förringa problematiken. Problemet är överdiagnosteringen, som görs istället för att rätta till problemet som ligger på skola och samhälle.

    Att det i samhället idag överdiagnosernas är knappast en unik åsikt som jag bara hittar på nu:

    Resultatet Bruchmüller et al. (2011) kunde utläsa var att det skedde en betydande överdiagnostisering, där betydligt fler barn som inte uppfyllde kriterierna för ADHD fick en felaktig diagnos av psykoterapeuterna än barn som uppfyllde kraven för ADHD men inte fick en diagnos. Dessutom kunde de utläsa en tydlig tendens att pojkar överdiagnositerades jämfört flickor (a.a.).
    [s. 7]

    […]

    Thomas Brante är professor i sociologi vid Lunds universitet. Brante (2006) belyser att diagnostisering av ADHD har ökat kraftigt och menar att detta kan förklaras med en rad utomvetenskapliga och icke-medicinska orsaker. Exempel på dessa är bland annat att genetiska och biologiska förklaringar har blivit alltmer populärt, och till dessa förklaringar erbjuds enkla lösningar till medicinska och psykiska problem. Även neuropsykiatrins höga status pekas ut som en orsak, och Brante menar att neuropsykiatrin genom ett användande av ett särskilt vokabulär och sina publiceringsformer skapar en vetenskaplig legitimitet som är svår att tävla mot. En annan orsak till den ökade diagnostiseringen är läkemedelsföretagens vinst i medicineringen av ADHD enligt Brante (2006), vilket denne menar är ett stort problem. [min emfas, s. 9]

    Källa

    Det här att friska men aktiva barn diagnosteras och medicineras – istället för att göra åtgärder på samhällsnivå – är ett modernt ofog i västvärlden, som naturligtvis drabbar berörda barn. Men det är även ett ofog för de barn som faktiskt har denna problematik då överdiagnosteringen devalverar allvaret i problematiken.

  28. @Ninni:

    Sociologi? Samma ”vetenskap” som presterar saker som södertörns högskola?
    Förövrigt så kör Hej blekk med samma argument som feminister alltid gör. Speciellt det om att män är mer utsatta för våld än kvinnor. Vad gör det för skillnad att det är andra män som utsätter dem för våldet? Blir våldet mindre påtagligt för det?

  29. @Anonym:

    Sociologi? Samma ”vetenskap” som presterar saker som södertörns högskola?

    Dra inte all sociologi över samma kam. Detta faller också under sociologi, H. Becker är min favorit och bland svenska sociologer uppskattar jag mycket av Mats Hiltes arbete.

  30. @Ninni
    Nu har jag aldrig varit inne på hur vanligt det är att pojkar feldiagnosteras för ADHD eller andra neurologiska ”problem”.
    Det är ju inte det som är det väsentliga utan problemet är att skola och samhälle sviker dem med dessa handikapp men även andra som har svårt att anpassa sig efter de normer som gäller i samhället där det är ”fel” att vara annorlunda. Vilket märks bland annat på att det finns en obefogad, hysterisk rädsla inom vissa delar av samhället att någon får en annan diagnos (tex ADHD) än oss andra normalstörda människor.

  31. Men delvis grundar det sig även i att en man förväntas ”skämma bort” en kvinna genom presenter, blommor och choklad i heteromonogama förhållanden. Detta fenomen, som existerar på grund av att vi har patriarkal struktur, är skadlig eftersom det innebär att män kan köpa (äganderätten till) en kvinna.

    Vem är dessa som bestämmer, om det är inte män och/eller kvinnor? Och varför har vi könsroller som, enligt henne, ingen vill ha?

    Och män kan inte köpa äganderätten till en kvinna, endast hyra henne tillfälligt. Men igen, varför händer det om kvinnan inte vill det? Han kan ju inte tvinga henne att ta betalt eller tvinga att låta honom betala?

    Men vad Blekk här försöker göra är att bortförklara kvinnors patriarkalitet/könskonventionalitet/könskonservativitet genom att uppmärksamma det. ”Jo, visst beter sig kvinnor också enligt rådande könsroller men i patriarkatet förväntas det av oss att…”. Jo visst, men av vem BLEKK? Om du inte snart hittar instansen som har denna makt över våra liv så måste vi börja utgå från att det är personer som gör det som själva är ansvariga.

  32. @Matias: Kom alltid ihåg att Hej Blekk är kvinnan som på fullt allvar hävdat att kvinnor inte har något ansvar för sina egna handlingar i patriarkatet.

  33. @Anonym:

    Jo jag vet, skrev ett svar till inlägget.

    http://straightmansburden.blogspot.fi/2013/10/om-den-feministiska-principen-att.html

    Men visst är det märkligt att kvinnor kan samtidigt vara både totalt hjälplösa offer och superkvinnor som är kapabla nog att vara lika representerade i makt- och ansvarspositioner med män?

    Även om man hypotetiskt skulle gå med på att kvinnor är oansvariga så kan kvinnor inte vara BÅDE oansvariga och jämställda, dessa två utesluter varandra. Ansvar föregår jämställdhet, inte tvärtom!