Tyvärr kan man inte skriva anonymt i meteros kommentarsfält så jag skriver mitt här för mina läsare. Detta är ett svar till en kommentar där Moa Drugge skriver ett sansat svar på en seriös kommentar från Erik Lindblad.
För hennes seriösa bemötande skall hon ha all kred i världen! Underbart att se! 
”Män har makt. Det finns statistik på att män har fler maktpositioner än kvinnor världen över, men så vitt jag vet finns det ingen statistik på att kvinnor har mest sexuell makt och relationsmakt.”
Män har ingen makt, vissa positioner medför makt. Ingvar Kamprads makt och förmögenhet är hans personligen och inget som ”män” har. Övervägande majoriteten män är vanliga svensson, de har ingen makt. En kvinnlig statsminister har precis lika stor positionsmakt som en manlig dito.
”men så vitt jag vet finns det ingen statistik på att kvinnor har mest sexuell makt och relationsmakt.”
Att det inte finns statistik, säger bara att det inte finns statistik. Kvinnors makt är nämligen inte av intresse att studera i vårt feministiska samhälle. Det finns däremot lite studier gjorda utanför våra gränser. Så här skriver Norah Vincent, som under 1,5 år levde som man i ett forskningsprojekt, i boken ”Förklädd till man”:
”Att vara man och dejta kvinnor var en lektion i kvinnlig makt och det gjorde mig till något av en kvinnohatare /../ Jag betraktade mitt kön från andra sidan, vilket fick till följd att jag tyckte illa om kvinnor ett tag.” (min emfas, s. 120)
Hon avslutar boken med:
”Själv kommer jag att stanna där jag befinner mig: lycklig, stolt, fri och glad på alla sätt över att jag är kvinna.”(s. 261)
Jag har under många år, lyssnat på män, försökt förstå och leva mig in i vad det innebär att gå i deras skor. Jag kunde inte instämma mer helhjärtat i Norahs avslutande mening.
Kvinnor har dessutom makten i hur pengar spenderas i relationen. Så dessa män på samhällets topp, vars existens ni tycks förblindade av, deras fruar har del av den kaka som manliga maktpersoner som individer jobbar hårt och försummar mycket för att kunna baka.
Man ser också kvinnors relationsmakt indirekt på väldigt många i olika studier och olika fenomen, t.ex. att män är mer psykiskt stressade av äktenskapsgräl, att en mans position i samhället påverkar sannolikheten att han har familj. Men mitt inlägg blir långt nog ändå, så det får vara till en annan gång.
”Det finns däremot statistik på att män är överrepresenterade när det kommer till våld mot partner i hemmet, samt i sexualbrott.”
Undersökningar som görs på ett bra sätt visar att detta är förhållandevis jämt fördelat mellan könen. Däremot är ”offer” förenat med en mycket djup skam och stigmatisering för män (vilket inte blir bättre av att man upprepar dessa myter). Därför har män en lägre anmälningsbenägenhet.
Längst ner i detta inlägg lyfter jag denna fråga med problematiken med att använda sig av statistik utan eftertanke, där finns länk till en källa angående sexualbrott. Även detta inlägg handlar om problematik med att använda brottsstatistik. Långt ner i detta inlägg av ”En stilla undran” finns mer om kvinnors våld mot män. Det finns hur mycket undersökningar som helst som visar att det Drugge påstår är fel. Här är en bra förteckning över forskning kring partnervåld att botanisera i.
”Män har högre lön.”
Lön beror på yrkesval och prioriteringar, inte kön. Lästips: ”Why Men Earn More: The Startling Truth Behind the Pay Gap — and What Women Can Do About It” Dr. Warren Farrell
Det går inte heller att ignorera att du själv tar upp en procentuell skillnad från JämO men viftar bort denna helt och hållet.
Det beror på att Erik Lindblad gjort en liten miss när han lyfte resultatet. 0,7 % var inte löneskillnad mellan könen. Det var 0.7 % av andelen personer som hade en fel lön i förhållande till uppdraget, av dessa var 10 % män. De andra 99,3 % (!) hade lön efter uppdrag oberoende av kön. Dessa 0,7 % är dåliga löneförhandlare, gissar jag. (Miljongranskningen, s. 43)
”Kvinnor blir objektifierade.”
Så även män, det är bara på olika sätt. Som man ska man vara framgångsrik för att ”vara sexig”, som kvinna är det utseende. Framgångsrik/försörjare är männens könsrollspress, precis identiskt funktion som vårt smink och våra pumps. Jag vet vilket jag anser är lättast att leva upp till.
Den absolut övervägande delen av kvinnors utseendepress kommer från ”det kvinnliga rummet”. Det är tidningar av kvinnor, för kvinnor. Det är väninnorna – inte männen – som noterar detaljerna, eller hur? Männens utseendepreferenser är väldigt mycket lättare att leva upp till, om man så önskar, än det fullständigt galna som kommer från modemarknaden. Men då måste man öppna öronen för det och lära sig blunda för det som kommer från en pengahungrig marknad. Det har jag gjort och det mår man väldigt bra av. Så det tycker jag vi borde hjälpa unga kvinnor med.
Könsidealen drabbar kvinnor hårdast.
Se ovanstående. Nej, jag håller inte med om att vi kvinnor drabbas hårdast. Vi drabbas på olika sätt, men det är ingen tävling i lidande för oss jämställdister/feminismkritiska. Till skillnad från männen slipper vi kvinnor könsrollsproblematiken ”ta skit, tig och lid”, vilket är en omfattande del av männens könsrollsproblemtik (strukturer). Den som skriker högst och mest, hörs bäst. Det innebär inte nödvändigtvis att nöden är större för denna.
”Män får fler chefspositioner.”
Man får inte jobb, man jobbar sig till jobb. Chefspositioner innebär mer ansträngning, mer tid och mindre privatliv. Pengar och kariärr är inte allt i livet, eller hur? Kvinnor väljer helt enkelt smartare, anser jag, av precis samma orsak som män vanligen inte målar sig och går i pumps. Huvudsansvarig för familjens försörjning är inte en könsrollsproblematik för oss kvinnor. När kvinnor väljer satsa på kariärr finns det tecken på att den vägen går snabbare för kvinnor. Här är en bra norsk artikel, med källor, om ämnet ”glastak”. Det finns inget, vad jag kan se, som talar för att det är mindre genväg att vara kvinna i Sverige. Med tanke på att skattemedel dräneras till höger och vänster av en mängd organisationer, som t.ex. Rättviseförmedlingen, vars syfte är att att skapa gräddfiler till kvinnor till statusjobb, så lär det snarare vara en trefilig motorväg i Sverige av idag. Detta är diskriminering mot män, slöseri på skattemedel och det är allt annat än okej i ett jämställt samhälle.
”Kvinnor dubbelarbetar. Jag har inte sagt något om dubbelarbete, endast att kvinnor ofta sköter mer av hushållssysslorna än männen.”
Kvinnor gör mer av vissa saker, män gör mer av annat. Vem klipper gräsmattan, renoverar, fixar med bilen osv. osv. Varför räknas bara kvinnornas bidrag till att få vardagen att fungera? Spelar det någon roll vem som gör vad? Varför spelar det någon roll hur privatpersoner vill leva sitt liv och hur de delar upp livets måsten?
Noterbart är även vem det är som beslutar hur vi ska bo. (Länkad tidigare i inlägget. Här är den igen.) Hur man bor är avgörande för hur mycket tid man behöver lägga på hushållssysslorna.
Sexism drabbar mest kvinnor
Nej, troligtvis inte. Sexism mot män och kvinnor ser däremot olika ut pga av att våra könsroller är olika och man måste veta hur man får fram ett pålitligt resultat. Detta skriver jag ganska mycket om t.ex. längst ner i detta inlägg. Sexsism, eller som jag föredrar kalla det, könsspecifika svordomar**, slår där man tror det gör ondast. D.v.s. man slår utanför vår respektive genusram för att säga ”Du är inte riktig man/kvinna”.
”Feminism definieras av viljan att män och kvinnor ska vara jämställda”
En gång i tiden var jag också feminist för jag trodde att det var en ideologi för jämställdhet. Sen blev jag klokare. Jag lärde jag mig om männens könsrollsproblematik och fick upp ögonen för kvinnlig makt och de fördelar jag har som kvinna, bara för att jag är kvinna, vilket jag inte såg förr. Det var före milleniumskiftet, typ. Idag är jag för jämställdhet och därför mycket skarpt kritisk mot feminismen. Den ideologin är det största hinder vi har mot ett jämställt samhälle.
—-
** Orsaken att jag inte vill kalla det sexism är att det är ett slutande plan där allt möjligt trycks in idag. Det måste vara okej att skämta om saker, så även våra könsskillnader. Jag minns vårt 80-tal. Den väg vi vandrat sen dess är raka vägen mot Mao och Stallin-samhälle. Det måste få ett stopp nu.
Ordet ’sexism’ betyder att nedvärdera någon på grund av vederbörandes kön. Många missuppfattar ordet och tror att det handlar om sex.
Bra att åtminstone du fattar, Ninni.
Så, svaret är postat (länkat)
@Fugen:
Tack
Varsågod
Jag hoppas det blev rätt/bra/ok med min kompletterande text?
Pingback: Ännu mer svinerier från manlig feminism – Kapten Klännning, Hugo Schwyzer och nu HJF | Aktivarum
Pingback: Vad får folk att ställa upp på sånt här? « Toklandet
@Fugen: Jadå
”Feminism definieras av viljan att män och kvinnor ska vara jämställda.”
Det är helt fel.
Enligt Sveriges mest (?) feminisistiska parti strider jämlikhet och lika rättigheter mot feminismen:
”Jämställdhet måste handla om mer än att lyfta fram kvinnor eller ge kvinnor samma rättigheter som män. Det är dags att på allvar utmana mäns makt och privilegier. Detta kräver att männens intresse som grupp måste ställas mot kvinnors gemensamma intressen.”
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Fran-jamstalldhet-till-feminis_GP02A271/?text=true
En vettigare sammanfattning av feminismen är att ”feminism handlar om kvinnors rättigheter och mäns skyldigheter” eller ”feminism handlar om kvinnors frihet och mäns ansvar”. Prova att tala om kvinnors skyldigheter/ansvar och mäns rättigheter/frihet med en feminist, så ska du se.
OT men grymt intressant artikel: http://grist.org/politics/science-confirms-politics-wrecks-your-ability-to-do-math/
@Ninni
Det här att kvinnor har relationsmakten (hur pengarna spenderas, makt över vilka män som får bilda familj etc) samtidigt som män inte har någon makt, det låter ojämställt i mina öron. Hur ser du på det?
Pingback: Patriarkatet till salu | Susanna's Crowbar
En tanke bara!
Om nu den aktuella skribenten vill komma hit och argumentera för sin sak. Kan vi inte låta Ninni vara den som för talan, och vi endast är välkomnande.
G
Genusföljaren,
För att?
Ja det är alltid intressant med dessa feminister som är anställda i tv radio tidningar och får betalt för att torgföra sina åsikter är maktlösa och förtryckta.
Medans vi som kritiserar feminismen inte är anställda i media och driver frågorna privat utan betalning och är hänvisade till bloggar är makten och förtryckare.
När svenska journalister beskriver andra länder där pressfrihet inte råder så beskrivs media som en del av makten och bloggare som dom som kämpar för frihet för att bryta ett åsiktsmonopol,men det är ju i andra länder här i Sverige så är bloggare bara obekväma mörkermän medans journalisterna självklart står för åsiktsfrihet mångfald och demokrati även när man vägrar debatten.
@Genusföljaren:
Därför att om en man kommer hit och vill diskutera, är det så vi beter oss?
@Liberalen:
För att visa att vi till skillnad från den gängse feministiska mobben kan föra en sansad dialog, och inte bara förakta och blockera åsikter man inte tycker om!
”Håll dina vänner nära, och dina fiender ännu närmare”
@Ulf T:
Som en flock glupande ulvar som vittrar blod kanske?
MVH
G
Genusföljaren: ”För att visa att vi till skillnad från den gängse feministiska mobben kan föra en sansad dialog, och inte bara förakta och blockera åsikter man inte tycker om!”
Och detta ska vi alltså, enligt dig, ”visa” genom att alla vi vanliga jämställdistiska människor i Sverige INTE ALLS ska föra en dialog… Förutom Ninni.
Minst sagt Märklig ”logik” … =)
@Liberalen:
Det kloka och visa ordet är det första som drunknar, främst i en störtflod av sarkasm och elaka påhopp”
Det är bara min åsikt, vilket ingen mer än jag behöver tycka är en bra ide. Men tidigare opponenter har ibland möts med mer av störtfloder än kloka ord.
MVH
G
Dolf:
Hur är det i Lill-Grobban? Och vem är den hemliga Järven?
http://www.resume.se/nyheter/reklam/2013/09/18/dolf-och-jarven-nya-karaktarer-for-umea-energi/
Ninni
”Pengar och kariärr är inte allt i livet, eller hur? Kvinnor väljer helt enkelt smartare, anser jag, av precis samma orsak som män vanligen inte målar sig och går i pumps. ”
Det där är väl ändå en lite märklig tolkning, valet sker ju inte från samma förutsättningar. Ett annat sätt att se det är att män ofta tvingas välja att prioritera pengar och karriär för att få chansen till det där ”smartare”/viktigare livet överhuvudtaget. Vad är alternativet? Att satsa mindre på pengar och karriär och sitta hemma ensam resten av tiden? Är det ett smartare val?
Jag vill påstå att det är ett annat val som medför andra konsekvenser, men inget av dem är smartare än det andra.
@En annan Andreas:
Jag håller med (hade faktiskt tänkt påpeka just detta, men du hann före). Att kalla valet ’smartare’ är att insinuera att männen gör mindre smarta val. Men då det finns ett tydligt statistiskt samband mellan männens ekonomiska framgång och deras chans att få bilda familj, tycks inte männens val mindre smarta för dem.
En liknande sak fastnade jag för i artikeln om hur kvinnor styr 80% av konsumtionen:
Detta som hon tidigare i artikeln kallat ”a more in-depth decision-making process”.
Artikelförfattaren är kvinna, så jag kan förstå om hon tycker att just den kvinnliga beslutsprocessen är djupare och mer begåvad. Å andra sidan, om jag får raljera lite, tycker jag inte nödvändigtvis att processen är ’djupare’ än t.ex. min, om jag har fördjupat mig i andra detaljer som jag anser mer relevanta:
Mer riktigt då att konstatera att man fokuserar på olika aspekter. Varken kvinnor eller män tycker säkert att det är någon poäng att fördjupa sig i ovidkommande detaljer.
Ja, män gör ungefär motsvarande erfarenhet, men drar slutsatsen att det är lika bra att lämna över uppdraget till kvinnan, eftersom det ändå kommer att bli som hon vill – vare sig man tycker att besluten blir bättre eller sämre så.
@michael: den va spot on
@MiT:
Trademark infringement
Dolf®
Apropå objektifieringens olika mekanismer.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article17492893.ab
Fyller i med senaste valfläsket av Claes Borgström fd JämO ”Brott begås av männen”
http://www.aftonbladet.se/debatt/article10732784.ab
@Ulf T:
Ja, det handlar om en falsk värdering av alternativen.
När det gäller de olika konsumtionsstrategierna så är det nog vanligt att män har satt upp kriterierna först och sen utvärderar ganska strikt efter dem, medans kvinnor ofta följer en mer subjektiv allmänkänsla. Det finns en anledning till att reklam riktad till kvinnor ofta bygger på att skapa ett sammanhang/gemenskap eller en känsla av framgång/lycka/status snarare än att framhäva produkten och på samma sätt en anledning till stereotypen om hur män och kvinnor handlar kläder.
Det finns för och nackdelar med båda strategierna, den första kan missa aspekter som man inte kunde förutsäga, den senare är mer utsatt för (mer eller mindre) subtil manipulation, t.ex homestaging, ytrenovering mm. för hus.
Dock är det givetvis lättare att hävda att ens egen strategi ger bäst/rätt resultat om man samtidigt sitter på tolkningsföreträdet för detsamma.
@Jimmy: ”det är inte lätt att hitta sociala faktorer som missgynnar män på ett sätt som skulle förklara brottsligheten. Män tjänar bättre, har bättre förankring på arbetsmarknaden, mer makt och inflytande och större ekonomiska resurser än kvinnor.”
För det är ju de personerna som begår brotten…
@En annan Andreas och Ulf T:
Jag skriver ”anser jag”. Det är alltså en åsikt. Att jag har en åsikt betyder inte att jag inte respekterar valet. Vi gör alla val någon annan tycker är mer eller mindre smart. Jag är nikotinist. Fullkomligt korkat val.
Och det är helt okej med mig att tycka och uttrycka att det är totalt blåst, så länge man respekterar att valet är mitt.
Sen borde jag varit tydligare med vilka val det var jag åsyftade. Lätt att se sånt i efterhand när det påpekas. Det är de val feministerna är totalt bländade av. Ni har ledtråd i ordet ”glastak”. Det är alltså val däröver jag åsyftar och att kvinnor tackar nej till absoluta toppen. Jag är tacksam att de finns folk till de positionerna med, för vi som samhälle behöver dem.
Ni vet om att jag vet männens situation och att jag inte skulle döma någon oavsett.
@Anonym:
Hur ser du på det?
Jag är skribent på Genusdebatten. Är inte det ett tydligt svar på den frågan?
@Jimmy och Pether:
Tur jag skrivit två olika inlägg i frågan så Borgström kanske kan förstå den ”märkliga” ekvationen.
@Jimmy:
”senaste valfläsket”???
@Ninni:
På vilket sätt gör det någon skillnad att det är din åsikt? Vi har väl inte diskuterat som om det skulle varit uttryck för någon absolut sanning?
Mer eller mindre väl underbyggda åsikter är en ganska stor del av den här debatten. Jag kan respektera dig utan att för dens skull hålla med om allt du skriver och jag har inget problem med att du ser valet som smartare, men när du väljer att uttrycka det så måste jag kunna ifrågasätta grunden för uttalandet, oavsett om det är din åsikt eller något du läst någonstans. En av poängerna med frågan är att få fram om du har fler/vilka aspekter som du väger in när du kallar valet smartare.
@Ninni:
”Jag är skribent på Genusdebatten. Är inte det ett tydligt svar på den frågan?”
Det kanske var en dum fråga.
Hur tycker du att den här maktobalansen ska rättas till? Ska relationsmakten fördelas jämnare mellan män och kvinnor? Eller ska män kompenseras med någon annan makt, och i så fall vilken?
Begreppet relationsmakt är nytt för mig. Finns det någon vedertagen definition?
@Anonym:
De traditionella rollerna har iofs ordnat med det, där män hade status i och med att de var försörjare, (åtminstone på ytan) familjeöverhuvuden och beskyddare. Vi hyllar inte manliga hjältar för deras förmåga att kuva andra människor med våldsutövning, utan för att de riskerar sitt eget liv för att hjälpa andra.
Tidsandan är istället att ’dekonstruera’ manligheten, bland annat genom att ’problematisera’ mansrollens statussymboler.
Nej, det kan man nog inte säga. Warren Farrell hade en intressant formulering:
…vilket stämmer rätt väl med ekonomisk teori: Lön får vi som kompensation för att vi utför arbete som andra vill ha gjort, men som vi (troligen) inte skulle ha gjort annars. Lön är kompensation för att man givit bort egenmakt.
Relationsmakt kan då ses i det faktum att pappor till unga barn jobbar mest av alla, medan kvinnor jobbar lika mycket som män innan de skaffar familj, men sedan prioriterar ned lönearbetet till förmån för… relationsmakt och egenmakt. Att kvinnor styr det mesta av konsumtionen i relationer indikerar ju också att den kompensation som mannen får när han säljer sin egenmakt, snarare går till familjen än honom själv. I dessa lägen ökar kvinnans relationsmakt genom mannens arbete.
Vem som styr konsumtionsbesluten blir alltså nyckeln till att se vem som har relationsmakten, men om det är mannen i ett traditionellt förhållande är det inte givet att det är han som har relationsmakten. Det kan också ses som att han utnyttjar sin rätt att besluta över den ’maktersättning’ (dvs pengar) som han själv tjänat ihop.
Notera att konsumtionen i sig ofta är hedonisk, snarare än maktbyggande – vi använder inte våra pengar till att öka vår makt, utan för att leva ett bekvämare liv. Den makt vi förhandlade bort för att få pengar istället får vi normalt inte tillbaka.
Återigen:
Om makt är möjligheten att styra sitt eget liv, är relationsmakt möjligheten att styra relationen, och sitt eget liv genom sin makt över relationen.
@Dolf (a.k.a Anders Ericsson): Varumärken leker man inte med…
Jag höll på att skratta mig av stolen när jag såg det!
Lite kul matteövning
Jag läste lite om marknadsföring och där hävdar man att kvinnorna står för 80% av konsumtionen och att marknadsföringen borde inrikta sig mot kvinnor. Skit i marknadsföring, det som är viktigt här är siffran 80%.
Från F! har vi lärt oss att kvinnorna har 86% av männens lön så det innebär att de tjänar 46% av den totala inkomsten.
Lite mer letande visar att 54% lever i ett parförhållande och det betyder att 54% av totalinkomsten disponeras av dessa par.
Kvar blir då 46% ensamhushåll. För enkelhetens skull antar jag att kvinnorna är hälften av dessa så, 46% av befolkningen gånger 46% av lönen ger att singelkvinnorna bidrar med 21% av totalinkomsten.
Lägger man ihop parhushållens gemensamma inkomst på 54% och singelkvinnornas 21% så får vi siffran 75%.
Slutsats: Kvinnorna konsumerar sin lön, sin mans lön plus 5% som troligtvis kommer från singelmännen.
Jo, ja, det kanske var lite förenklat men nått måste man roa sig med när man sitter och väntar på att datorn ska spotta ur sig ett resultat
@Ulf T:
Intressant diskussion.
Jag ifrågasätter inte att kvinnor ”väljer smartare”. Något måste kvinnor göra rätt efter som kvinnor (som grupp):
– lever längre
– får ut mer ut av det offentliga samhället, i form av ekonomiska transferreringar, anpassad författning, mer sjukvård
– är mindre utsatta för våldsbrott, drogproblematik, fängelse, social misär, självmord, allvarliga arbetsolyckor, trafikolyckor
– har större inflytande över familjens inköp, semester, boende, umgänge, uppfostran mm
– har större inflytande i vårdnadsfrågor (läs veto)
– är i kraftig majoritet på högre utbildning
– får lägre straff för samma brott
– mm
Angående ”det smarta valet”: ”Är valet likvärdigt? Är det ens ett fritt val för den ena parten?
En man och en kvinna som bestämmer sig för att prioritera familjebildning i första hand: Kan de välja samma strategi, och kommer utfallet att bli lika?
Vi på Genusdebbaten anar nog svaret, men det kanske vore det på sin plats med ett eget inlägg som utmanar idén att det bara är att ”välja smart” för män.
Jag menar att den man som skippar karriär och siktar in sig på att bli familjefar har sämre chans att bli en del av en familj än karriäristen som inte ens har tänkt barn men som plötsligt en dag upptäcker att han har en kärnfamilj (eller två).
Dvs mannens ”val” tycks korrellera omvänt med utfallet.
Så hur ska en man som vill bilda familj göra för att ”välja smart”?
@Ulf T:
Tack för ditt svar! Jag är inte riktigt säker på att jag förstod allt du skrev och har därför försökt sammanfatta det i ett antal punkter. Är tacksam om du vill kommentera om det är något som jag har missuppfattat.
– Lönearbete innebär att man ger bort sin egenmakt i utbyte mot lön.
– Man har rätt att besluta över den lön som man själv har tjänat in.
– Relationsmakt definieras av vem som styr konsumtionsbeslut.
– Kvinnor styr konsumtionsbeslut och har därmed relationsmakten.
– Småbarnspappor jobbar mer = mindre egenmakt men mer lön att besluta över.
– Småbarnsmammor jobbar mindre = mer egenmakt, mindre lön att besluta över, men mer pengar att handla för eftersom mannen drar in mer pengar till familjen.
– Makt är möjligheten att styra sitt eget liv.
– Relationsmakt är möjligheten att styra relationen och sitt eget liv.
Det här att lönearbete innebär att ge bort sin egenmakt i utbyte mot lön. Vilken ekonomisk teori är det du syftar på? Hur definierar du egenmakt?
Om jag uppfattar dig rätt så handlar relationsmakt bara om att styra konsumtionsbesluten, men Ninni pratade även makten över vilka män som får bilda familj. Beskrev du bara en del av relationsmakten eller har ni olika uppfattning?
Man brukar ju säga att pengar är makt. Hur ser du på det?
@En annan Andreas:
Ah, då missuppfattade jag din förra kommentar, ber om ursäkt för det. Jag tolkade din kommentar som om du upplevde att det låg disrespekt gentemot män och/eller mäns val i min formulering. Och det finns inte spår av det i mig, tvärtom.
men när du väljer att uttrycka det så måste jag kunna ifrågasätta grunden för uttalandet, oavsett om det är din åsikt eller något du läst någonstans.
Ja, det är bra att ifrågasätta, i synnerhet som jag själv i efterhand ser att formuleringen kunde varit betydligt bättre. Då ges jag en chans att förtydliga vad jag menar
Och ja, det finns mer bakom uttalandet.
Vad är ett ”smart val”?
Det är ju inte så enkelt att ett val är smart för alla människor, då vi är individer. Ett smart val för mig är ett val som bidrar till att höja personens ”fulfilment”. (Jag kom inte på ett passande svenskt ord. Sorry.)
Och mycket av det jag hör från män är att man inte är nöjd med balansen mellan arbete och privatliv, som en effekt av obalansen i relationsmakt och det Warren Farrell säger så här:
http://www.youtube.com/watch?v=I8qSS2hlu0M
(ca: 1:12- 1:38)
(Den har ni sett förr och kommer se många gången igen. Jag tycker Farrell naglar det så galant där.)
Dessa två länkar är bra, läs dom i rätt följd, först denna sen denna.
För att kunna göra ett ”smart val”, så måste man vara fri att göra det valet. Och det hade varit bättre att formulera det med ”kvinnor är mer fria att göra ett smart val vad gäller arbetslivet och i synnerhet statuspositioner högt upp i samhället p.g.a. våra könsroller”. Jag tycker det är utomordentligt intelligensbefriat att som feminismen ofta gör att bedöma könsmaktordning genom att räkna kön på individer i styrelserum och liknande (men blunda för kön på botten av samhället). Och det var det som var syftet med det stycket, att peka ut det korkade i resonemanget. Det säger absolut inget ting att män är överrepresenterade i styrelserum när männens värde på den heterosexuella marknaden beror på hans prestationer i samhällets tjänst, medan det inte är så för kvinnor.
Det kommer komma mer om detta i genusbiblioteket framöver med.
@Anonym:
Ja, visst verkar det rimligt, men…
Det var inte vad jag skrev, utan att:
Däremot argumenterade jag att vem som styr konsumtionsbesluten – speciellt när det är den part som inte drar in mest pengar – kan ge en stark indikation om vem som har relationsmakten.
…givet att de får besluta över pengarna, vilket ofta inte är fallet. I så fall, mindre egenmakt men mer lön för någon att besluta över.
Den artikel Ninni länkade till visade hur kvinnor styr inte bara vardagsutgifterna, utan även de stora utgifterna, även om män tenderar att ha vetorätt när det gäller större utgifter (som t.ex. husköp).
Det mest grundläggande för ekonomisk teori är att pengar är en universell bytesvara: medan en primitiv bytesekonomi bygger på att du kan få något av mig om du i din tur har något som jag behöver, kan pengar bytas mot i princip vad som helst. Detta möjliggör bytesaffärer som kan bli otroligt komplexa.
En grundprincip för prissättningen är tillgång och efterfrågan: jag efterfrågar ett pris som motsvarar hur mycket av varan jag besitter (t.ex. hur snabbt den kommer att ta slut), balanserat mot hur efterfrågad varan är (hur mycket folk är beredda att betala).
När det gäller lön för arbete, utgörs handelsvaran av tillgången till personens tid, och rätten att få bestämma vad personen skall göra. Vi har inte obegränsat med tid, och vi föredrar att få bestämma själva hur vi skall disponera den. Rätten att få disponera över sin egen tid är en rimlig definition av makt. Höga chefer tenderar att få extremt bra betalt, i utbyte mot att de närmast förväntas leva för sitt arbete. De har makt på jobbet, men ofta inte mycket till liv vid sidan om.
’Egenmakt’ i detta sammanhang är alltså vad jag skulle kalla grundläggande makt, men eftersom vi är vana att med ’makt’ avse ’rätten att bestämma över andra’, får det en egen definition, t.ex.:
Här kan man tänka sig att det finns en historisk dimension. Under en tid då det var betydligt svårare att på egen hand skapa ett bekvämt liv med hög levnadsstandard, var det uppenbart att makt att kunna få andra människor att jobba för att göra ens eget liv bekvämt, var verklig makt. Det var också huvudsakligen personer med makt som hade möjlighet att förkovra sig och ägna sig åt esoteriska saker – dvs de kunde styra sin tid.
I ett samhälle där i princip gemene man kan skapa en bekväm tillvaro, i stort sett skyddad från yttre hot och fysiska umbäranden, kan betydligt fler människor styra sin tid, och det blir fullt möjligt att ’traditionell makt’ inte resulterar i ’egenmakt’ – dvs man kan styra över andra, men inte nödvändigtvis över sig själv.
Ninni och jag är aldrig oense.
Det jag menar är alltså att det faktum att kvinnor styr över så mycket av vad pengarna används till (trots att t.ex. universitetsutbildade gifta kvinnor i USA tjänar i snitt hälften så mycket som sina män – orkar inte gräva efter källa), är en stark indikation på att de har relationsmakten.
Förenklat: män behöver tjäna pengar för att öka sina chanser att bli valda och få bilda familj. Väl inne i familjen bestämmer kvinnan det mesta – inte minst vad pengarna skall användas till. Mannen har då inte köpt ’makt’ för sitt arbete, utan intimitet.
Vad är då kvinnans handelsvara? Hon är nyckeln till reproduktionen. Kvinnan styr vem som skall få chansen att befrukta henne, och väljer en partner som visar upp god försörjar- och beskyddarkraft. Det följer av denna ’bytesaffär’ att pengarna i princip är hennes att spendera, och hon definierar vad, av det som mannen tillför relationen, som är värdefullt (dvs ökar trygghet och välbefinnande hos henne och hennes barn).
Ovanstående är förstås tillspetsat. Detta för att göra mekanismen tydlig.
Pengar i sig innebär större handlingsutrymme, och kan på så sätt öka egenmakten. Det beror förstås på vad vi använder pengarna till. Mäns 40-årskris brukar förklaras som att de inser att de ägnat de mest virila åren av sitt liv åt att göra karriär och tjäna pengar, men samtidigt offrat i stort sett allt annat – kontakt med barnen, fritidsintressen, drömmar, och eventuellt den egna hälsan. Kort sagt: de har ökat sin makt över andra, på bekostnad av makten över sitt eget liv – egenmakten.
@Anonym:
Begreppet relationsmakt är nytt för mig. Finns det någon vedertagen definition?
Det tror jag inte det finns. Men Ulf skriver precis vad jag menar, så här:
relationsmakten fördelas jämnare mellan män och kvinnor? Eller ska män kompenseras med någon annan makt, och i så fall vilken?
Jag tror inte det går att få jämställdhet i den frågan. Jag tror detta har en biologisk grund och beror på vem som har livmoder. Och jag tror även att evolutionen bidragit till att ”smart val” (se föregående kommentar) är olika för män och kvinnor på kollektivnivå.
Det innebär inte att jag tror att det inte går att göra saker bättre. Ju mer jag lär mig om män och manlighet, ju mer jag förstår, ju mer växer min respekt och beundran.
Makt är inget som i sig är av ondo. Det är maktmissbruk som är av ondo. Och jag menar att det som avgör för om makt blir maktmissbruk är förståelse för varandras situation, det är liksom nyckeln. Och med ett samhälle som bespottar män/manlighet och som genom tuggandes på rolig svamp kommer fram till att män är priviligierade, som uppmuntras ta plats och ser en våldtäktskultur blir konsekvensen en ökad klyfta mellan könen, istället för förståelse, respekt och tolerans. Och det leder till maktmissbruk.
@Anonym: Om jag uppfattar dig rätt så handlar relationsmakt bara om att styra konsumtionsbesluten, men Ninni pratade även makten över vilka män som får bilda familj. Beskrev du bara en del av relationsmakten eller har ni olika uppfattning?
Nej, absolut inte. Det är bara olika delar av samma fenomen.
@Ulf T:
Då ska vi se om jag har förstått det rätt. Lönearbete innebär att man säljer sin egenmakt (makten över sitt eget liv), och pengarna som man tjänar ökar egenmakten under förutsättning att man får bestämma över hur de används. Män arbetar mycket och får ofta inte disponera pengarna som de tjänar, dvs män har liten eller ingen makt över sina egna liv. Kvinnor arbetar mindre och disponerar ofta familjens pengar, dvs kvinnor har i hög grad makten över sina egna liv.
Som jag skrev tidigare, det här låter väldigt orättvist. Vad ser du att vi behöver göra för att öka männens makt över sina egna liv?
Det här med att det är kvinnorna som väljer partner och på så sätt bestämmer vilka män som ska få bilda familj. Man skulle ju kunna säga att kvinnorna därmed har makt att styra inte bara sina egna utan även männens liv. Men jag är lite kluven till det resonemanget. Hur ser du på det, tycker du att det är en orättvisa mellan könen?
@Ninni:
”Makt är inget som i sig är av ondo.”
Människors makt att styra över sina egna liv är väl knappast av ondo, utan tvärtom eftersträvansvärt.
Jag hängde inte riktigt med i din utvikning om maktmissbruk. Förstod inte om det handlade om maktmissbruk generellt, eller om det var kopplat till relationsmakt och/eller egenmakt.
@Ninni:
Det jag uppfattade var en värdering av förhållandet mellan arbetsliv och privatliv samt att tolkningen inte tog hänsyn till de olika valens faktiska förutsättningar utan bara slutresultatet.
Min syn är ungefär så här:
Jag håller med om att balansen mellan arbetsliv och privatliv för många män riskerar att bli ohälsosam. Samtidigt så tillåter den balansen en större valfrihet i det privatliv man faktiskt har och i även större valfrihet för resten av familjen.
Jag själv och de flesta av mina manliga vänner skulle gärna lägga lite mindre tid på jobbet om vi kunde utan att det påverkade i övrigt, men det är en orealistisk förutsättning. Våra partners har ofta varken möjlighet (för sent nu) eller intresse av att täcka upp försörjningen om vi skulle göra ett annorlunda val och det blir en fråga om kvalitet mot kvantitet i privatlivet. Jag hoppas och tror att våra förhållanden inte skulle förändras om vi gjorde det valet, men jag ser samtidigt att de i bekantskapskretsen som valt en annan balans alla är ensamma eller enbart har haft kortare förhållanden.
Valet är i många avseenden en fråga om pest eller kolera och man kan välja att ta smällen själv eller låta hela familjen ta den, för mig var det valet om inte lätt, i alla fall tydligt.
Jag och vännerna ovan har gett upp jobb som vi tyckte bra om och som gav oss ganska mycket fritid för att få den större valfriheten och kvalitetstiden i privatlivet. Samtidigt ser jag hur kvinnor i min närhet ständigt pressar de ekonomiska gränserna som det valet innebär, utan tanke på konsekvenserna för männen.
Min poäng här är inte att man inte får ha en egen åsikt om balansen mellan privatliv och arbetsliv utan att man både måste vara medveten om och prata om båda balanserna och att de påverkar varandra när man diskuterar jämställdhetsfrågor.
Jag känner till dina länkar sedan tidigare, men jag tycker att både artiklarna och Farrell fortfarande går i fällan att ge tolkningsföreträde till kvinnor och kvinnoperspektivet.
@Anonym:
Det behöver inte vara orättvist, så länge som de inblandade är medvetna om hur arbetsfördelningen funkar, och hjälper varann att hitta en balans som känns bra för båda. Det finns inget facit för hur ett parförhållande skall se ut för att vara ’rättvist’.
Det som blir snett är när t.ex. kvinnor har denna makt men ändå kräver förändringar baserat på idén att de är förtryckta.
Jag tror inte på att vi skall – eller ens kan – ’dekostruera’ oss. Vi har olika styrkor och svagheter och prioriterar olika lite till mans, och det viktiga är att vi kan försöka stötta och komplettera varann.
@Ulf T:
Allvarligt, du tycker att det är helt i sin ordning att män är maktlösa och beroende av kvinnors välvilja när det gäller hur de lever sina liv? Att upplevd maktlöshet påverkar självkänslan och det psykiska välbefinnandet är ju tämligen väldokumenterat. Du nämnde ju själv mäns psykiska ohälsa som orsakas av brist på egenmakt. Jag tycker att det är helt obegripligt att du anser att det här är en icke-fråga.
@Ulf T:
”Det som blir snett är när t.ex. kvinnor har denna makt men ändå kräver förändringar baserat på idén att de är förtryckta.”
Vilka förändringar är det du tänker på?
@Anonym:
Nu vill jag be dig att läsa om vad jag skrivit innan du reagerar med upprörda kommentarer. Jag skrev:
Hur får du det till att jag anser att mäns maktlöshet är en icke-fråga?
För att förtydliga: Min hustru sköter de flesta av våra vardagliga inköp, och vi har kommit överens om att hon också skall betala räkningarna – eftersom hon spenderar mer pengar än jag, är det bäst om hon har bra koll på utgifterna. Jag drar in betydligt mer pengar än vad hon gör, men ser mig inte som maktlös för att hon styr det mesta av konsumtionen. Vi talar dagligen om ekonomi och anstränger oss att komma överens om hur vi skall prioritera som familj.
Det är sant att jag ibland kan uppleva en maktlöshet när det rullat ut för mycket pengar, och jag börjar tänka på hur jag inte längre har valet att ’kliva ned’ till ett lugnare jobb (med lägre lön). Då pratar vi om det, och jag kan påminnas om att jag älskar mitt jobb och skulle jobba nästan lika mycket även om jag inte fick betalt. Omvänt kan min hustru känna sig maktlös för att det är jag som tjänar alla pengar. Då pratar vi om det, och hon kan påminnas om att hon lever med integritet och har utrymme att göra de saker hon älskar. På hela taget är vi båda överens om att vi har det bra, och lever i ett lyckligt, jämställt och kärleksfullt förhållande. Att vår relation ytligt kan se ojämställd ut betyder inte att vi upplever den så.
Upplevd maktlöshet kan uppstå på många sätt, och ibland är den grundad i faktiska problem och kanske påtvingad utifrån. Det är aldrig en icke-fråga, men svaren behöver inte alltid ligga där man tror. Egenmakt behöver inte vara att man bevisligen har full kontroll över det mesta i sitt liv. Det kan också växa ur att man accepterar sin situation och väljer att ta kontroll över de saker man har möjlighet att kontrollera.
@Anonym:
Kvoteringskrav, särskilt lagskydd för kvinnor, Vänsterpartiets idéer om att män inte skulle få ha möten ensamma utan någon kvinna närvarande, …
Det finns massor av exempel. Pär Ströms bok ”Mansförbjudet” är en lång uppräkning av konkreta åtgärder specifikt ägnade åt att gynna kvinnor. Dessa skulle kunna ses som delar av en kvinnlig privilegieindustri, om det inte vore för den allmänt accepterade bilden av kvinnor som förfördelade, baserat på en idé om manliga privilegier som inte anses behöva några bevis eftersom så många tror så starkt på att det faktiskt är så.
Jag skrev tidigare om Myten om manlig överordning, baserat på forskning av Susan Carol Rogers.
När vi nu talar om upplevd maktlöshet, brukar KBT kunna hjälpa. En viktig del av processen är att träna sig att kontrollera om de känslor som leder till oro faktiskt är sanna. Från en godtycklig text om KBT-behandling av oro:
Den nyligen bortgångne meditationsläraren Toni Packer talade mycket om hur man skulle träna sig att känna igen känslor när de uppstår (innan man ’drabbas’ av dem), och lära sig att lägga bort alla upplevelser av fiktiva hot. Hon skilde här på ”det intelligenta värnandet om den egna organismen” och upplevd oro som huvudsakligen är projiceringar. Grejen är alltså att skilja på verklig och inbillad maktlöshet.
@Ulf T:
I resonemanget ovan har vi konstaterat att kvinnor har makt över männens liv. Du menar att det inte behöver vara orättvist, under förutsättning att män och kvinnor bara är medvetna att det är så det är. Och så exemplifierar det med att du har en välvilligt inställd hustru som låter dig vara med och påverka hur ditt och ert gemensamma liv ser ut. Men jag har svårt att acceptera att män ska behöva förlita sig på kvinnors goda vilja. För mig är det en oerhört viktig principfråga att alla människor, oavsett kön, ska ha makt att styra sina egna liv, vilket förklarar min upprördhet.
Jag kanske har missförstått dig fullständigt och undrar därför: Tycker du att det är fullt naturligt att män är underordnade kvinnors makt när det gäller hur män lever sina liv?
@Ulf T:
”När vi nu talar om upplevd maktlöshet, brukar KBT kunna hjälpa.”
Föreslår du verkligen KBT som lösning på mäns brist på egenmakt?
@En annan Andreas:
Det jag uppfattade var en värdering av förhållandet mellan arbetsliv och privatliv samt att tolkningen inte tog hänsyn till de olika valens faktiska förutsättningar utan bara slutresultatet.
Absolut inte. Jag värderar aldrig andra människors val åt dem. För mig är det lika okej val att välja vara hemmafru som att sitta i bolagsstyrelse och båda kan vara ”smart val”, för det beror på vad man är för person.
Jag själv, jag tror min personlighet framgår här på GD? Jag mår bra när jag får producera och vara en del av maskineriet samhälle, jag mår bra av deadlines, mätbara resultat, när jag ligger precis ”on the edge” av min intellektuella förmåga, men jag är inte speciellt social av mig, snarare motsatsen. Jag är allmänt lite lik professor Kalkyl
Det är ju inte en person som passar för ett stereotypt kvinnligt val, eller hur?
För ett tag sen fick jag genomgå en operation. När jag vårdades efteråt var där en kvinna, usk, som var något av det vackraste man kan se, men hon var absolut inte bildskön. Det vackra var att hela hennes väsen var som ett gigantiskt leende. När hon kom in för att fixa grejer så kommenterade jag det, att hon lyste upp rummet och verkade så glad, varje gång. Hon fullständigt utbrast ”Ja, jag älskar mitt jobb. Kan man vara annat då?” För henne var ju det valet ett smart val, eller hur?
Min poäng är att ”smart val”, oavsett vad detta är för den individen, är betydligt mer tillgängligt för kvinnor p.g.a att männen har könsrollsoket försörjare-beskyddare. Och som en naturlig följd av det är män överrepresenterade i toppen (och även i botten) av samhället. Och att då bespotta män, så som görs i en omfattande grad i samhället tex. ”gubbvälde” och att kvotera in kvinnor… Det är så sjukt galet att jag saknar ord.
När jag läser dina kommentarer.. du skriver precis samma sak som jag menar, bara med andra ord.
Jag är liberal, jag har ingen åsikt mot hur par väljer att lösa sitt privatliv. Det jag är kritisk mot är två saker.
1. Du skriver så här:
Det är denna pressande ”regeringen” som måste lyftas upp i samhället och det är genusvetenskapens ansvar, anser jag.
Jag skrev så här i en kommentar nyligen:
2. Det som pågår i samhället av idag, förvärrar situationen. Därför att den kvinna som tror på tugget om underordning får svårare att se mannens perspektiv och därmed ökar risken att hon blir en pressande ”regering” som inte har en ”tanke på konsekvenserna för” mannen.
Och det leder också till att det blir svårare och svårare för män att sätta ner foten.
Jag tycker inte alls det är underligt att män ”leder” självmordsstatistiken som vårt samhälle ser ut.
@Anonym:
Nja, vi har konstaterat att vem som styr inköpsbesluten i en familj kan vara en stark indikation om vem som har den största relationsmakten. Men kom ihåg att det är baserat på statistiska observationer, och att det finns andra maktfaktorer också. Vi kan inte säga att det ser bevisar att männen totalt sett är underordnade sina kvinnor.
Men en sak det indikerar är att det inte nödvändigtvis heller är ett bevis på underordning att mannen tjänar mer.
Denna gång beror nog ditt missförstånd på att jag inte var tydlig nog. Det är inte så att min hustru ’välvilligt’ lät mig vara med. I början skötte jag ekonomin, men eftersom jag jobbade mer var det hon som skötte det mesta av de dagliga inköpen. Det var jag som propsade på att hon skulle ta över ekonomin för att hon skulle ha bättre koll på hur mycket spenderingsutrymme som fanns. Min känsla då var att jag hade för stor ekonomisk makt, och min hustru för litet ekonomiskt ansvar. Det är mycket bättre nu, och vi agerar mer som jämlikar.
Jag förstår det. Jag håller med. Det viktiga är att såväl män och kvinnor behöver förstå att de väljer vilka människor de lever ihop med. Man måste ta ansvar för vilka saker man väljer att underordna sig, även om det låter hårt. Män är som regel tränade att ta ansvar och vara lojala, men kan vara rätt dåliga på att se hur mycket de nedvärderar sin egen rätt till livskvalitet. Kvinnor å sin sida tycks som grupp vara mycket mer benägen att projicera ut sina nojor på andra. Här tycker jag att det mer akuta problemet just nu är att män underordnar sig för mycket, och att det är tabu att kräva att kvinnor tar ansvar för sina egna handlingar.
Det betyder naturligtvis inte att det inte finns (många) undantag. Jag har kvinnliga vänner som är extremt bra på att ta ansvar för sina egna val, och anser t.ex. inte själv att jag är underordnad i min relation. Jag har även kvinnliga bekanta som lever ett typiskt manligt karriärliv och har en make som trivs med att sköta hemmet. Kvinnan skiner av ömhet när hon talar om sin man, och inser att det vore omöjligt för henne att sköta familjeföretaget om hon inte hade den sortens markservice.
Jag läste upp meningen om att jag skulle anse att mäns ordning är en icke-fråga för min hustru. Hon himlade med ögonen.
Nej, du kan vara lugn på den fronten.
@Anonym:
Tja, lite KBT kan nog vara bra för de flesta…
Jag talade om verklig kontra upplevt brist på egenmakt. Elefanten i rummet är ju (åtminstone enligt oss på GD) att kvinnor som regel har mycket mer makt än de påstår sig ha (eller tror sig ha, eftersom makt baserad på skyddsvärdhet inte behöver vara medveten – nästan funkar bäst när den inte är det). Jag uppfattar det som att de flesta feminister verkligen tror benhårt på den världsbild de målar upp, och utvecklar ett starkt försvar mot alla motindikationer, hur grundligt förankrade de än må vara i verkligheten.
Men KBT handlar just mycket om att testa sina förefattade meningar mot verkligheten. Mansrättsrörelsen brukar tala om ”red pill”, med anspelning på The Matrix, just för att vi är så vana vid att inte ifrågasätta vissa saker.
Riktigt bra skriver. Cred och respekt! ”
Nej, jag håller inte med om att vi kvinnor drabbas hårdast. Vi drabbas på olika sätt, men det är ingen tävling i lidande för oss jämställdister/feminismkritiska. Till skillnad från männen slipper vi kvinnor könsrollsproblematiken ”ta skit, tig och lid”, vilket är en omfattande del av männens könsrollsproblemtik (strukturer). Den som skriker högst och mest, hörs bäst. Det innebär inte nödvändigtvis att nöden är större för denna.”
otroligt bra formulerat!
@Ulf T:
Det verkar som att vi behöver backa några steg. Tidigare så sammanfattade jag på följande sätt hur jag hade uppfattat dig:
”Då ska vi se om jag har förstått det rätt. Lönearbete innebär att man säljer sin egenmakt (makten över sitt eget liv), och pengarna som man tjänar ökar egenmakten under förutsättning att man får bestämma över hur de används. Män arbetar mycket och får ofta inte disponera pengarna som de tjänar, dvs män har liten eller ingen makt över sina egna liv. Kvinnor arbetar mindre och disponerar ofta familjens pengar, dvs kvinnor har i hög grad makten över sina egna liv.”
För tydlighetens skull bör det tilläggas att jag avsåg grupperna män och kvinnor, och att individuella undantag naturligtvis kan förekomma.
Jag uppfattade inte att du hade några invändningar mot min sammanfattning och tog därför för givet att du tyckte att den var korrekt. Så för att undanröja ett eventuellt missförstånd, tycker du att det är en korrekt beskrivning av kvinnor och mäns egenmakt?
@Tibben:
Tack
@Anonym:
Jag har några invändningar.
Ja.
Jag skrev tidigare:
Du antar att om män bara hade tid, skulle de vilja shoppa lika mycket som kvinnor? Mäns konsumtionsvanor tycks vara mer instrumentella: de köper saker som de behöver för att utöva en viss sport eller hobby. Däremot tycks de vara betydligt mindre intresserade av shopping, heminredning, kläder. Det är inte självklart att män upplever det som ett lika stort problem att de inte ’hinner’ spendera sina pengar. Själv tycker jag inte alls det är ett problem; jag är inte så intresserad av att köpa saker (utom saker jag har direkt användning för, när jag behöver dem).
Samtidigt får vi acceptera att det inte är oproblematiskt att vara i den typ av beroendeställning som det innebär att spendera någon annans pengar. Jag har själv en gång varit i den situationen, och kan säga att jag inte tyckte det var någon höjdare. Det gick iofs ingen nöd på mig – om jag behövde pengar så fanns de – men jag hade mycket hellre haft egna pengar att spendera.
Så det är fullt möjligt att båda parter upplever att de själva är i underläge. Det viktiga är att försöka se varandras situation och inse att alla arrangemang har sina fram- och baksidor.
@Ulf T:
”Du antar att om män bara hade tid, skulle de vilja shoppa lika mycket som kvinnor?”
Och exakt där dog mitt intresse för en fortsatt diskussion.
@Anonym:
Det var ju synd.
Den utvecklade argumentationen kring det där är att flera studier visar att unga män (sannolikt huvudsakligen före fasta relationer) är mindre intresserade av t.ex. konsumtion av heminredning, möbler och kläder. Du kan alltså inte utgå ifrån att statistiken automatiskt reflekterar en manlig maktlöshet.
Grundtonen i Ninnis argumentation, och i min, är att det som måste hända är att vi inkluderar i diskussionen idén om kvinnlig relationsmakt och hur stort inflytande den kan ha. Ingen diskussion om maktbalans mellan könen kan leda rätt utan den.
Det du tycks ogilla är att jag inte vill gå med på att situationen är den rakt motsatta mot den som feminister målar upp.
@Ulf T:
Skälet till att jag har ställt så många frågor är att jag var uppriktigt intresserad av att förstå hur Ninni/du ser på män och kvinnors makt eller brist på makt. Du verkar tro att jag är feminist och då är det på sin plats att förtydliga att det är fel uppfattat.
@Anonym:
Jag kan bara föreslå då att du läser om det jag och Ninni skrivit, kanske flera gånger, och försöker se vad det är vi skriver. Du behöver inte göra det, förstås. Det är bara ett förslag.
@Ulf T:
”möjligen för ivrig att tolka in manlig maktlöshet i allt”.
Jag har försökt hitta argumenten för Ninnis påstående att ”män har ingen makt”.
Nej, jag kommer inte att läsa om det du och Ninni har skrivit. Jag brukar inte ha svårt med förståelsen i andra sammanhang, så jag tror inte att det är där som problemet ligger.
Ett tips – med tanke på att relationsmakt är så viktig i diskussioner om makt – är att ni sätter ihop en ordentlig beskrivning av vad relationsmakt faktiskt är (vad den omfattar, vad det är för typ av makt, hur används den, hur får man den etc).
@Anonym:
Det hon skrev – hela meningen – var:
Vilket kan förstås som att feminister projicerar sin omedvetna självbild på män: kvinnor anses skyddsvärda för att de är kvinnor. De behöver inte prestera något för att förtjäna denna status. Män har ingen sådan status bara genom sin könstillhörighet.
Detta återkommer i massor av sammanhang: När en man drabbas av något, frågar vi oss automatiskt vad han gjort för att eventuellt förtjäna det. När en kvinna råkar illa ut, anses det kränkande att ens antyda att hennes egna handlingar skulle ha bidragit. Vi skall automatiskt se det som en tragedi om en kvinna – vilken kvinna som helst – drabbas av något, men har en mycket hög smärttröskel när det gäller mäns (och tydligen även pojkars) lidande.
Detta ger också en bakgrund till varför män är mer motiverade att söka positioner som medför makt, och därmed få en status som de inte tillskrivs automatiskt, och omvänt varför kvinnor är mindre motiverade att göra detsamma, då de inte behöver prestera för att ha status – och man kan säga att deras tid på den manliga spelplanen riskerar att försvaga den makt de får genom sin könstillhörighet.
Men naturligtvis följer av detta att många män har makt, eftersom de tillskansat sig det. Även dessa män (som med större sannolikhet lever i förhållanden) tenderar att ge sin partner en stor del av den makten, t.ex. genom att låta dem sköta hushållet, det sociala nätverket och det mesta av spenderandet. Det är i dessa fall som jag tycker att det är rimligt att tala om mannens ansvar för sin egen situation. De har möjlighet att ta tillbaka makten, och skulle kunna läsa lite på Johan Grås blogg. Det är intressant att även män med synbar makt, så villigt ger bort den, men det är ett eget val, om än ofta omedvetet.
Men på grund av detta blir det alltså fel att tala om att män, generellt, har makt eller saknar makt.
@Anonym:
Jag har försökt hitta argumenten för Ninnis påstående att ”män har ingen makt”.
Män har ingen makt i egenskap av man. Den makt man försöker knyta till män är positionsmakt. En kvinna som gör de val i livet som leder till positionsmakt, får samma makt.
Kvinnor föds med livmoder. Det finns inget en man kan göra för att nå de saker som är en följd av det. Det ger flera olika effekter, så som relationsmakt och högre skyddsvärde.
Läs gärna ”förklädd till man” som jag tidigare skrev om. Den är en bra startpunkt.
Ser du någon makt som män har i egenskap av man så får du gärna förklara det, för jag ser det inte. Men det ska inte vara ett resultat av något man gör, tex yrkesväg. Alla sådana vägar är öppna för kvinnor.
@Ninni:
Med tanke på att min och Ulfs konversation i huvudsak har handlat om att män saknar makt på grund av sitt kön, uppfattar jag din kommentar som extremt irrelevant.
@Ulf T:
”Men på grund av detta blir det alltså fel att tala om att män, generellt, har makt eller saknar makt.”
Okej, och då har vi landat i slutsatsen att det bara är kvinnor som har makt på grund av sitt kön.
@Anonym:
Det är mycket möjligt du uppfattar det så, jag håller inte med. Du vänder dig till Ulf med ett citat av mitt påstående. Jag står för och svarar själv för vad jag skriver, Ulf är befriad från plikt som riddare i mitt sällskap.
Nu har vi länge och väl diskuterar relationsmakten och underbyggt våra ord så gott det går med tanke på att detta är saker man blundar för i feminismens tidevarv.
Så jag skulle uppskatta att du svarade på vilken makt män har, i egenskap av man i vårt samhälle? Konkret; vilken makt har vaktmästare Kalle Jönsson?
@Ninni:
Makt över förrådet? Nä, jag bara skojade …
Om du vill veta vad män har för makt i egenskap av sitt kön, så föreslår jag att du ställer frågan till någon som hävdar att män har makt i egenskap av sitt kön.
@Anonym:
Japp.
@Anonym:
Intressant idé. Någon särskild du tänkte på? Mig veterligen är det ingen som hävdar det och det är svårt att få svar av personer som inte existerar.
@Erik:
Jodå, det finns det folk som hävdar, t.o.m. ordagrant.
I kandidatuppsatsen Profileringsarbete för jämställdhet inom IT-organisationer citeras Margareta Winberg:
@Anonym:
Ah, då missuppfattade jag ditt ”Jag har försökt hitta argumenten”.
Makt över förrådet? Nä, jag bara skojade …
Åh, sant! Han får lov att besluta om hammaren ska vara på höger eller vänster sida. Tänkte inte på det.
@Ulf T:
Visst skulle det vara ljuvligt om dessa som gör det kategoriska uttalandet ”män har makt” tog sig tid att förklara det istället för att bara påstå att det är så. Punkt.
@Erik:
Va? Ingen som hävdar det? Det är väl vad i stort sett alla feminister hävdar (även om inte alla uttrycker sig lika rakt som Margareta Winberg)? Inte för att jag värderar dem särskilt högt, men jag skulle inte kalla dem för ”ingen”.
Vackra kvinnor har relationsmakt. Män som klagar på hur lätt det är för kvinnor att få pojkvän/sex tittar bara på vissa kvinnor.
@Axel Edgren:
Vackra kvinnor har relationsmakt. Män som klagar på hur lätt det är för kvinnor att få pojkvän/sex tittar bara på vissa kvinnor.
Jag är inte vacker, jag har ett yttre som bäst beskrivs med ordet ”alldaglig”. Enligt min erfarenhet har du fel på båda punkterna. Det kommer också dyka upp inlägg om forskning här som pekar på detsamma. Det finns även med i genusbiblioteket, som jag vet du tagit del av. Och vi har resonerat mer kring detta i denna tråd.
Så vad grundar du detta påstående på?
Din erfarenhet struntar jag i. Min egen också – jag har personligen aldrig upplevt några fördelar för att jag är man, det har inget att göra med varför jag är feminist. Det är min upplevelse av andra runt omkring mig som färgat mina åsikter. Jag är feminist mer därför att anti-feminister överlag verkar överlappa med transfober, SDare, klimatförnekare, abortmotståndare, islamofober och andra personer som jag avskyr och anser är en kvarnsten runt mänsklighetens hals. Jag säger inte alla feminismkritiker är idioter, men…
Sedan är jag inte intresserad av forskning som går ut på att någon man/kvinna går omkring och frågar ”I’ve noticed you around…”
Såhär är det – ingendera part i en relation där en lyckas få mer pengar via erotiska resurser och den andra spenderar pengar för att få mer erotiska resurser är i någon sorts överläge. Båda har manipulerats av könsJante till att ta sina biologiska skillnader och förstora dem, vilket har lett till att de lever och tänker på ett heteronormativt, ytligt, ofritt och icke vänskapligt sätt. Feminism ska delvis handla om att göra relationen mellan könen mindre antagonistisk och binär.
För övrigt anser sig att [personnamn på känd person borttaget av admin] ska förgöras.
@Axel Edgren:
Att du inte upplevt några fördelar är en helt naturlig följd av ditt kön. Jag gör det oftare än jag önskar, faktiskt. Så är det i denna verkliga världen utanför den feministiska fantasibubblan.
Du vet sen tidigare att när jag ställer en fråga, så vill jag denna fråga bemöts. Det är inga konstiga förväntningar, det är så debatt funderar och du väljer ju själv att delta här.
Du gjorde följande påstående:
Jag visar varför jag anser det är fullständigt BS och ställer sen en fråga. För att det ska vara riktigt klart och tydligt, vad du förväntas besvara, så färgar jag nu den fråga jag vill ha svar på nedan. Den, bara den, vill jag ha svar på, så kan vi fortsätta sen.
@Axel Edgren:
”Jag är feminist mer därför att anti-feminister överlag verkar överlappa med transfober”
Jaså? Och varifrån har du fått den idén? Stämmer inte alls med exempelvis det HÄR inlägget från mig.
http://genusdebatten.se/brittiska-mediefeminister-i-storbrak-med-transsexuella-aktivister/
”SDare”
Samma problem här också, stämmer inte alls med inlägg på sidan. De senaste feministiska uppsatserna påstår tvärtom att vi i högre grad har LIBERALA resonemang.
http://genusdebatten.se/min-genomgang-av-anna-lindeborgs-masteruppsts/
http://genusdebatten.se/skillnaden-mellan-feminister-och-antifeminister/
”klimatförnekare”
En helt missvisande propagandaterm. Som Lars Bern förklarat skulle AGW-hypotes-förnekare vara den sanna benämningen.
http://aktivarum.wordpress.com/2013/04/18/lars-bern-om-pseudovetenskap-genushypotesen-fetthypotesen-och-agw-hypotesen/
”abortmotståndare”
Stämmer heller inte, tvärtom (som jag redan påpekat) är abortmotståndare framför allt religiösa medan jämställdister domineras av evolutionsteori. Bästa försvaret för aborter kommer från ateiströrelsen. Värsta hotet mot ateiströrelsen kommer från feminister typ A+
”islamofober”
Intressant anklagelse. Kan du nämna ett samhälle dominerat av islam vars värderingar är kompatibla med modern feminism? VILKET Islam är det du vill jag skall stödja?
”och andra personer som jag avskyr och anser är en kvarnsten runt mänsklighetens hals.”
Och baserat på vilka grunder anser du det? Tänkte du ange riktiga källor eller betrakta ditt egen inre som universums medelpunkt?
”Jag säger inte alla feminismkritiker är idioter, men…”
Frågan är vem du anser är vettig, utan den informationen är det helt irrelevant vem du anser är idiot. Vilken nolla som helst som INTE GÖR FILM kan tycka det är fel på alla filmer som görs. Det krävs ingen kompetens alls för att klaga på allting i världen. Drömsemestern är alltid problemfri, riktiga semestrar är aldrig lika fina.
”Såhär är det – ingendera part i en relation där en lyckas få mer pengar via erotiska resurser och den andra spenderar pengar för att få mer erotiska resurser är i någon sorts överläge.”
Du begår den präktiga tavlan att jämföra en begränsad resurs med en närmast obegränsad resurs. Så här funkar det: Erotiska resurser är som vatten, något de flesta länder har närmast obegränsat av. Pengar är som Olja, något bara några få länder har och som bara finns en begränsad mängd.
””Så vad grundar du detta påstående på?””
På det faktum att alla MRAs och anti-feminister (utom du) jag någonsin haft oturen att läsa på nätet klagar på att kvinnor kan leva av sina män.
Dessa obehagliga och väldigt (väldigt) tradiga och gnälliga individer råkar vara amerikaner. Nå, dessa män verkar inte vara medvetna om att i 40 % av alla hushåll med barn i USA tjänar kvinnan mer.
Med andra ord så lider dessa män av vanföreställningen att amerikanska kvinnor i gemen kan sitta och domdera medan deras män tvingas jobba hårt för att behålla sina krävande troféer. Om statistiken visar att kvinnor i 40 % av fallen tjänar mer än sina män betyder det att dessa män har fel (varför skulle kvinnor leva på sina män och samtidigt välja att jobba så att de tjänar mest i hushållet?), och jag tror att det beror på att de trånar efter de vackraste kvinnorna som förvisso HAR möjligheten att leva på sina män.
Apex-felslut var något som tidigare fanns hos endast kvinnor – när de bara tittar efter män som både är lika snygga eller snyggare än de själva och därtill tjänar mer pengar, vilket får dessa kvinnor att tro att män överlag är rikare än kvinnor och har de bästa jobben. Med tanke på den extremt sorgliga och repetitiva bitterhet och rättshaverism som amerikanska anti-feminister uppvisar tycks det som att de lider av en manlig motsvarighet.
Erik, du är inte representativ för de anti-feminister jag stöter på.
Det finns två huvudsakliga anti-feminister:
KTH/teknisk linje-killen som koketterar med hur mycket han ogillar religion, klimatforskning, genusforskning, socialism, veganism och sådana ”emotionella, irrationella och feminiserade” saker. Det är typen som säger ”Asså jag är inte homofob, tvärtom, men mååååste de liksom ha så knäppa kläder på sina Pride-parader liksom.” Den här killen är väldigt irriterande men sällan ond och obehaglig. Vad du än gör, diskutera aldrig hur kvinnor beskrivs i TV-spel med den här snubben.
Sedan har vi snaggkillen som har problem att hitta jobb och hatar Stockholms-PK-rödstrumpe-journalist-antisvensk-maffian (eller vad motsvarigheten i hans land) och feminister. Han koketterar med sin fascism, sitt snack om ”svenskt blod och kultur”, sitt ogillande av transsexuella och aborter, sitt ogillande av män med långt hår (såvida de inte är med i Metalband) och gillar Putin och kungafamiljen. Den här killen är riktigt vidrig, homofobisk och tror det finns judekonspirationer lite varstans. Jag stöter på hans typ av antifeminist oftare än typ 1.
Du är typ 1, jag har oturen att oftare stöta på typ 2. Och du är fortfarande klimatförnekare.
@Axel Edgren:
Ditt svar besvarar inte min fråga om vad du grundar påståendet på, alls. Har du inte förstått vad som menas med relationsmakt?
Relationsmakt innebär att man bestämmer i den privata sfären, en makt som Nina Björk omskriver så här:
Det är inte en makt som begränsas till ”vackra kvinnor”, inte ens nästan. Jag menar att det är kvinnlig makt och privilegier i den privata sfären som medför situationen på arbetsmarknaden. Huruvida kvinnan tjänar mer eller mindre säger inget om relationsmakten.
T.ex. så skriver En annan Andreas så här:
(min emfas)
Som jämställdist så respekterar jag hur mina medmänniskor väljer att lösa sina vardagspyssel, men det finns två problem med detta
1. Feminismtisk ideologi och genusvetenskap som tolkar det statistiska utfallet (t.ex. mer deltid) av kvinnors överordning i hemmet till att bli ”kvinnlig underordning” och talar om ”rätten till heltid” och diskriminerar män med en massa olika positiv särbehandling för kvinnor till statusjobben.
2. Jag har noterat att det tyvärr inte är ovanligt med det jag i denna kommentar kallar den ”pressande regeringen”. Det är en av de strukturer jag ser, som inte är hälsosam för männen och det kan ta helt groteska proportioner.
Det är en sak som behöver lyftas upp till en medveten nivå (gäller både män och kvinnor). Och det är genusvetenskapens ansvar, anser jag.
Män som klagar på hur lätt det är för kvinnor att få pojkvän/sex tittar bara på vissa kvinnor.
Dejtingsituationen är lättare som kvinna, mycket lättare. Däremot kan vackra kvinnor lättare locka till sig en alfahane som Persbrandt. Så dessa män som ”klagar” har gjort en helt korrekt observation.
@ Axel E
Jag uppskattar att läsa dina kommentarer, för det är sällan det erbjuds en lika fin möjlighet att få en inblick i hur en fullblodsfascist resonerar. Du skriker ut ditt oresonliga hat över stora delar av mänskligheten och talar om diverse grupper samt, som kronan på verket:
”/…/och andra personer som jag avskyr och anser är en kvarnsten runt mänsklighetens hals”
Läs själv dina egna ord:
Andra personer som JAG avskyr och [JAG] anser är en kvarnsten runt mänsklighetens hals.
Vad sjutton är detta om inte fascism? Du nöjer dig inte ens längre med vissa luddigt definierade grupper, utan nu är det du som är domare över vilka människor som hör till mänskligheten. Du har också tidigare utdömt stora grupper som varandes mindre värda med ett språk som är rent nazistiskt.
@Axel Edgren:
Känner du till vad anekdotisk bevisning innebär?
Det där är fullkomligt struntsnack. Mestadels rör det sig om personer som ur klassiskt liberalt perspektiv utifrån demokratiska principer (där ingår öppen debatt) förkastar centralisering av makt och auktoritet. Och ja det INKLUDERAR genus och klimat. Varför skulle de två frågorna vara undantagna? Varför skulle genus som enda forskning ha ett politiskt sekretariat? Varför skulle ett politiskt organ som FN-IPCC ha någon som helst vetenskaplig trovärdighet? Och varför skulle socialism – den enda styrelseform i världen som orsakat värre brott mot mänskligheten än nazism – betraktas som ett giltigt alternativ?
Största faran för pride inte längre nazister utan autonoma vänstern (inklusive feminister) som trakasserar fel sorts bögar. Hur går det ihop med den fantasivärld du beskriver?
http://www.svd.se/kultur/vansterextremism-det-nya-hotet-mot-pride_7366576.svd
Påminner om tidigare kommentar ifall du missat den: Vem du tycker är idiot är helt irrelevant såvida inte det finns en beskrivning av vem du stödjer. Detta gäller alltså även TV-spel. Vill du diskutera TV-spel och klaga på dem du ogillar så fine! Men se för 17 till att du också då stödjer dem du gillar för annars är det bara en attack mot dataspelskulturen som helhet där du representerar dem som hatar dataspel. Och varför skall dataspelare lyssna på dataspelshatare?
Nu gör du det igen! Du babblar om hur du ogillar fascister men du säger ingenting om vem du stödjer. Du verkar tro att fascism är så jättehemsk att allt annat kan ursäktas. Bara man säger man är emot fascister är det fritt fram att stödja vilken idioti som helst inklusive de två värsta sakerna mänskligheten skådat.
1. Dogmatisk religion
2. Politisk socialism (vars bittraste fiender i Sverige för övrigt inte varit fascisthögern utan 1) socialdemokrater och 2) fel sorts socialister som utrensats i mängder.
Vilket säger mer om dig än om någon annan. Det är vad anekdotisk bevisning betyder. Vem du väljer att umgås med, vilka platser du väljer att besöka.
Nej jag är varken typ 1 eller typ 2 och eftersom klimatförnekare bara är ett manipulativt sätt att säga jag är emot IPCC så vem bryr sig?
Jag förkastar FN som helhet som en skräporganisation som helt domineras av världens värsta länder. En organisation vars framgångar uteslutande är misstag och vars misslyckanden beror på att allt fungerade precis som det skulle. Som sedan USA vanligen fått städa upp efter. USA fick städa upp i Korea, i forna Jugoslavien, och när USA inte fixade FN:s smutsgöra så hur gick det i Rwanda nu igen? Folk som stödjer FN bör skaffa glasögon.
@Rick:
I grund och botten tror jag att det handlar om en person som inte mår bra, som försöker hitta nyckel till det egna välmåendet i en massa dogmatiskt totalitärt trams.
Jag kan inte låta bli att få Anders Behring Breivik vibbar.
Det är djupt tragiskt att en person som uppenbarligen är intelligent och välutbildad, inte förstår att lösningen stavas samtalsterapi och inte genusfeminism…what a waste.
Men den insikten kanske kommer med åren?
@Erik:
Erik: ”Känner du till vad anekdotisk bevisning innebär?”
Axel känner nog till begreppet, men verkar ha mycket selektiv förståelse för dess innebörd.
Så här skriver han till Ninni (i denna tråd):
”Din erfarenhet struntar jag i. Min egen också – jag har personligen aldrig upplevt några fördelar för att jag är man, det har inget att göra med varför jag är feminist. Det är min upplevelse av andra runt omkring mig som färgat mina åsikter.”
Vilken underbar självmotsägelse i en och samma mening: Personliga erfarenheter är irrelevanta enligt min personliga erfarenhet.
Axel: Du har en skön debattstil som närmast kan beskrivas som ”oförutsägbar brist på inkonsekvens”.
PS. Erik: Jag har lyckats spamma ned forumet med massa redundanta kommentarer. Kan någon radera hela tråden (så gör jag ett nytt försök om jag lyckas klura ut hur man löser html-taggar)?:
http://genusdebatten.se/forums/topic/vad-kostar-manligheten/
PS2, Erik: har du slutat uppdatera GenusLeaks?
PS3, har ni någon snabbkurs för html-taggar på genusdebatten?
@Daniel
Flera blodbesudlade karaktärer i historien har varit riktiga skönandar, som t.ex. Robespierre, Leo Trotskij, Pol Pot samt en drös ledande nazister.
De har alla det gemensamma att de definierat ut stora grupper människor ur mänskligheten.
@Axel
Låt dig inte skrämmas av mothuggen, för det är viktigt att den sorts världssyn som du företräder kommer upp i dagsljus. Jag skulle rentav förelå att Genusdebatten gav dig utrymme att fritt orera i ett helt inlägg (med tillbörliga disclaimers) för att fler människor skulle få upp ögonen för den där ideologin. Du är nämligen långt ifrån ensam.
” Varför skulle ett politiskt organ som FN-IPCC ha någon som helst vetenskaplig
trovärdighet?”
Varför skulle personer som vigt sina liv till att hata staten och älska marknaden och/eller tjänar pengar på att skrika att klimatforskningen är fel ha det?
”Och varför skulle socialism – den enda styrelseform i världen som orsakat värre brott mot mänskligheten än nazism – betraktas som ett giltigt alternativ?”
Urtypen I visar upp hur mycket han övat på libertarianska klagovisor.
”Största faran för pride inte längre nazister utan autonoma vänstern (inklusive feminister) som trakasserar fel sorts bögar”
Visst. Och det är feminismens fel att SD vill inskränka aborträtten, eller hur det nu var.
@Axel Edgren:
För att…
1 …staten har ingen legitimitet bortom människorna (och bär ansvar för det mesta förtrycket i historien). Om staten inte är för människor vem är den till för då? Rymdvarelser? Robotar? Berätta gärna VEMS talan du försöker föra för du låter ungefär som Sovjetkommunismens företrädare. De gick också runt och pratade som om det stora problemet för staten är människorna. Om du är emot människorna vem stödjer du? Gröna Marsgubbar?
2 …till skillnad från staten så har marknaden ingen fysisk existens. ”Marknader” är bara en abstrakt beskrivning för levande varelser normala beteende med begränsade resurser (ett beteende som inte har ett dugg med mänskliga samhällen att göra utan kan observeras hos flertalet djurarter). Och åter, det räcker inte att bara nämna vilket samhälle du klagar på, vilket samhälle stödjer du?
3 … Hur är pengar ett argument här? Menar du på fullaste allvar att företrädare för AGW-hypotesen inte uppbär lön eller forskningsmedel? Enligt vetenskapsingengörsakademins Lars Bern är AGW-hypotesen (skapad 1985) en av världshistoriens dyraste samhällsomställningar. Var har alla pengar den kostat gått någonstans enligt dig?
http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/16/pseudovetenskap-upph-jd-till-statsreligion
Samma problem igen. Frågan är vilket system du förespråkar, inte vilket du klagar på.
Varför skulle du ha problem med det? Du klagade ju på islamofober tidigare. Vilken inställning har Islam till kvinnors rätt att göra abort nu igen?
@Axel Edgren:
Det är inte det de klagar på.
Det där är en felaktig beskrivning av vad rapporten visade.
http://www.pewsocialtrends.org/2013/05/29/breadwinner-moms/
Andelen hushåll med barn där kvinnan lever med en partner och är den primära försörjaren har iofs ökat, men är bara 15%. I 25.3% av hushållen bor kvinnan ensam med barn och är då naturligt den enda försörjaren.
Det är alltså helt rätt att män fortfarande tjänar betydligt mer än sina fruar.
http://www.nber.org/papers/w19023
Författarna gissar att problemen uppstår därför att männen känner sig ”hotade” av att kvinnan tjänar mer, och att detta leder till det ”kompensatoriska” beteendet som kan observeras, att i hushåll där kvinnan tjänar mer än mannen, lägger kvinnan ned mer tid på hushållet än kvinnor i ”vanliga” förhållanden gör.
Ett problem med deras hypotes är att det inte verkar spela någon roll för männen vad kvinnan tjänar, (så länge mannen tjänar mer – men man verkar inte ha visat för vem det är ett problem). Samtidigt är det kvinnan som tar initiativ till skillsmässa i majoriteten av fallen. Det finns en alternativ hypotes, och det är att det är ett problem för kvinnan att hon tjänar mer än sin man.
(De avråder från att tolka siffrorna så, även om deras egna data antyder att just kvinnorna är mer missnöjda när det är hon som tjänar mest. Deras förklaring är att man inte kan veta vem som är orsak till att den ena är mer missnöjd. Förvisso, men deras favorithypotes är ju att det är mannen som är mer missnöjd med situationen, och det syns i alla fall inte i resultaten.)
De identifierar också att kvinnor som tjänar mer än sina män tenderar att förändra sin situation så att de jobbar mindre (och därmed tjänar mindre). Författarna gissar att det är för att hon inte vill framstå som ”hotande”, men en alternativ hypotes är att kvinnor, i undersökning efter undersökning, är mindre intresserade, och mindre beredda, att jobba lika hårt som män. Se t.ex. Män och ”work/life balance”.
Pingback: Ninni – FilosofenNils, Rond 1 | Genusdebatten