Skillnaden mellan feminister och antifeminister
avatar

Vår allas Hannah skrev ett inlägg häromdagen som inspirerade mig att skriva. (Det är inte hennes punkter, det är klipp och klistra, typ.)

1. Antifeminister har oftast en klassisk liberal syn på rättvisa medan feminister har en typisk socialistisk, dvs antifeministerna anser att individens personliga frihet är det viktigaste medan feminister anser att det viktigaste är att förändra samhället så att samhället och den stora majoriteten kan främjas långsiktigt (detta gäller oftast även för antifeminister som ligger till vänster samt högerfeminister, lustigt nog). Därför blir det svårt att komma överens i frågor som de angående kvotering och delad föräldraförsäkring.

Vi feministkritiska är allt från liberaler till vänstermänniskor (dvs. en mer socialistisk syn). Det är inte det som förenar oss. För mig personligen så utesluter inte det det andra. Jag anser att individens frihet är viktig och bara individen kan avgöra vad som är rätt val i dennes liv. Men jag ser också saker i samhället som behöver förändras, som skulle främja den stora majoriteten på lång sikt.

Kvotering är diskriminering, jag är mot diskriminering. Målet helgar inte medlet.

Delad föräldrapenning. Föräldrapenningen är delad. Föräldrarna måste göra ett aktivt val bort från lika uttag. Den valfriheten anser jag vi människor ska ha och därför är jag motståndare till de vikta dagar som redan finns. Jag anser alla dagar ska kunna flyttas till ena föräldern, moster eller granne, vem nu än det paret anser är bäst för deras barn och livssituation.

Här finns saker man skulle kunna göra för att förändra på lång sikt. Det ena är att problematisera analysera kvinnors makt i hemmet och synen på kvinnan som barnets första förälder. Det andra är ekonomiska lösningar. Eftersom kvinnor väljer att ”gifta upp sig” så blir ekonomi en faktor som spelar in i valet. Hur trollar vi bort denna faktorn? Full ersättning vid föräldrapeninng? Höja taket? Andra åtgärder som eliminerar den ekonomiska faktorn?

2. Synen på kunskap och vetenskap är olika, antifeminister har ofta en naturvetenskaplig och positivistisk syn på kunskap (det jag förnimmer med mina sinnen är sant), de ser mycket på orsak och verkan medan feminister har en vetenskapssyn som grundar sig i samhällsvetenskapen och sociologin, som ser på omgivningen och på strukturer snarare än bara på individer/företeelser och deras egenskaper. Att se strukturella problem blir svårt om man tycker att alla socialvetenskaper är ”rent flum”.

Jag har inte sett någon på denna sida som menar att alla ”socialvetenskaper är ’rent flum’”.

Jag är ingenjör men har även studerat sociologi. Jag förkastar inte någon av dessa vetenskaper. Däremot är min(vår) kritik mot genusvetenskapen stenhård. Den håller inte minsta mått, vad jag sett så långt, av vad man kan kräva av vetenskap. Dessutom; om man inom socialvetenskap får fram en karta som totalkrockar med verkligheten, så är det kartan som behöver ritas om.

3. Dagens feminism bygger mycket på att könen i grunden är mer lika än olika och att samhälleliga skillnader mellan kvinnor och män inte uppkommit naturligt utan beror på orättvisor.

Det är riktigt illa att utgå från att samhälleliga skillnader beror på orättvisor för att man menar att könen i grunden är mer lika än olika. Jag ska avslöja en sak, könen är mer lika än olika. Så är det även med schimpanser. Människor är mer lika än olika schimpanser också. Utgår ni från att skillnaden mellan människor och apor beror på orättvisor med?

Här är vi lite mer ödmjuka, anser jag. Vi säger, vi vet inte vad skillnader i samhället beror på. Det kan bero på att könen är lite olika, det kan också bero socialisering eller orättvisor. Det kan vara en kombination. Så letar vi efter orättvisor som behöver rättas till och vi har hittat mängder såna.

Det finns saker som tyder på att de små skillnader som finns mellan könen förklarar samhälleliga skillnader, bl. a. det som kallas jämställdhetsparadoxen.

 Ser man till frågor om ekonomi, makt och materiell status blir det uppenbart vilken grupp som förlorar på det (generellt)

Jag tycker inte alls det är ”uppenbart”, tvärtom är jag mycket förundrad över den slutsatsen. Hur har ni gjort för att komma fram till det? ”Vi har X män i samhällets toppen och Y män i samhällets botten, eftersom X är fler än Y(om så nu är fallet, inte vet jag) så är män mer gynnade”?

Kvinnor befinner sig som grupp ”i mitten” hur kan man dra slutsatsen att gruppen är förlorare(generellt)?! Är det inte individer på botten i samhället som är förlorare generellt. Kvinnor får/har dessutom också en större del av kakan privatliv och ett större socialt nätverk. Majoriteten av oss värderar privatlivet som viktigare än yrkeslivet, eller hur? Är det oviktigt i analysen om vem som är vinnare?

Men jag är såklart öppen för att jag kan ha fel. Visa mig gärna den analys som ligger bakom att kvinnor är förlorare med tanke på att jag sällan ser några utslagna kvinnor.
(Sen förstår jag mig inte på denna tävling i lidande ÖHT. För mig är jämställdhetsarbete ett samarbete mellan könen, där båda kön har problembilder vilka ofta är varandras spegelbilder. Pga att feminismen de senaste decennierna gått på övertid har vi kraftig slagsida på skeppet är männens problembilder är mer akuta. Men det är ingen tävling om strålkastarljus, det är ett gemensamt projekt.)

detta implicerar dock att män har roffat åt sig en position de inte har rätt till och det är ju inte kul att höra som man, oavsett om man själv har en hög position själv eller ej.

Ja, det implicerar det. Och nej, ingen får en sådan position genom att ”roffa åt sig”. Det är bara för individer att göra de prioriteringar som behövs för att lyckas. Det är hårt arbete och bortprioritering av privatlivet som krävs.

Dessutom är vi alla fostrade i de traditionella könsrollerna (mer eller mindre) och för många är detta en viktig del i deras identitet, att då komma och påstå att denna viktiga del av ens jag inte är naturlig (som de kanske ansett) och dessutom att den kan vara problematisk blir som en personlig förolämpning, därför blir det nog viktigt för vissa att försvara detta med näbbar och klor.

På ”denna sidan” används sällan känslor som argument, varför försöker ni förringa kritiken genom att anspela på att vår kritik beror på personliga känslor?

4. Missförståndet om att ”feminister skyller allt på männen”, finns säkert fler missförstånd men detta är nog det vanligaste. Ett exempel är när man säger att ”pojkar kommer efter i skolan för att det finns en antipluggkultur” och the antifeminists läser det som ”det är pojkarnas eget fel” medan det vi egentligen menar ”Det är det vuxnas/samhällets fel som uppfostrat pojkar till att vara macho och inte bry sig om skolan”.

Samhället har en antipojk- och antimänkultur, så även skolan. Detta oavsett om man skyller på pojkarna direkt eller indirekt genom att mena att de är fel för att de formats på ett visst sätt. Men i vår antipojkkultur så skiter man i grabbarna. Tvärtom, anser jag, kör man dolken i magen på unga killar med god läsförståelse med årets nationella prov i läsförståelse.

En annan sak, ni utgår från att ni har ”det rätta svaret” i könssocialisering. Tänk om ni har helt fel? Tänk om det faktiskt är manlig biologi som gör att skolan, sådan som den ser ut idag, inte funkar för killar. Det finns en hel del som talar mot könssocialiseringsteorier. Behöver jag påminna om David Reimer och hans likar?

Som jag visar i detta inlägg så vet man vad pojkarna behöver. Man vet också att de åtgärder som behövs är neutralt till positivt för tjejerna. Det enda som står i vägen är feministisk ideologi och under tiden betalar nya generationer priset för er ideologi och vi kan inte ens rösta bort er….

Ett annat exempel är ordet ”patriarkat” som många antifeminister missförstår som att det skulle betyda ”alla män”. Eller när man pratar om ”det är män som står för xx% av alla xx” tolkar det som att ALLA män står för så många procent av vad det nu är.

 

Patriarkat och strukturer används som om orden i sig ger all förklaring som behövs för all världens problem. Det är ett sätt att omöjliggöra debatt. Feminister tror ofta, upplever jag, att vi inte ser ”strukturer”. Men vi diskuterar ofta sånt. Däremot håller vi inte med om era strukturer och så länge det bara används svepande går det inte att debattera. Gå ner på en konkret nivå, lyft en ”struktur” i taget och debatten blir väldigt givande (se tex. detta inlägg med kommentarer)

 

 

 

Den avgörande skillnaden mellan feminister och feministkritiska är att vi anser att ni saknar belägg för era teorier och att de åtgärder ni gör i samhället till följd av felaktiga teorier får oss att komma allt längre från jämställdhet och leder till den misandri/offerkofta vi står med idag.

Så låt oss låta bli att diskutera ”oss och er” och låt oss istället diskutera era och våra ”strukturer” på en konkret nivå. Låt oss diskutera sakfrågor istället för personer och grupper i debatten. Då kanske vi kan få till en konstruktiv debatt.

Kommentarer

Skillnaden mellan feminister och antifeminister — 28 kommentarer

  1. Bravo Ninni! ”Låt oss diskutera sakfrågor istället för personer och grupper i debatten”. Blir naturligtvis mer utmanande.

  2. http://op.se/kulturnoje/recensioner/1.5657792-elin-olofsson-om-maria-svelands-hatet-
    Ännu en recension som drar ned Ströms och billings namn i smutsen och indirekt likställer dem med rasister och Behring.
    Ska vi säga iifrån när journalister hyllar inskränkning av det fria ordet. När kritik mot feminism likställs med hot och hat i syfte att smita ifrån det egna ansvaret för sina påståenden och egna hat mot dem som ifrågasätter.
    Eller ska vi tyst hålla med?

  3. Väldigt väldigt bra skrivet. Klokt och speciellt slutet gör att vi kan komma framåt på riktigt

  4. Tack alla.

    @JD:

    Klart vi inte ska vara tystaSmile

    Såg du min kommentar här? Den skrevs så just för att inte vara tyst. (notera citattecken runt hatet)

    Ska kolla på den recension så fort jag har tidSmile

    @Erik:

    Komplement var tanken.Smile

    @Patrik:

    Vem som är statsminister väljer ju folket som röstar. Men tanken och viljan på att starta ett politiskt alternativ finns i bakhuvudet.

  5. @ Alla

    En sak som är lite intressant att ha i bakhuvudet i denna diskussionen är kollektivism kontra individualism.

    Jag är inte här för att ”vara kompis”. Vi behöver inte vara ense i varje fråga. Faktiskt är att de diskussioner som gett mig mest är när vi varit oense. Jag är här för jag vill diskutera mina åsikter i ämnet och vi ansamlas ”kring sak” som är intressant och viktig för oss.

    Sen är det ju så att man i sociala sammanhang träffar människor man trivs med. Och det är ju en trevlig bonus att man får vänner ”på köpet” (så får man leva med att man får stalkers på köpet med. Men jag tänker inte namnge Dolf Wink )

    Denna diskussion om ”oss och er”, det är kollektivismen där relation i sig har/ges en central plats.

  6. @JD:

    Ännu en skribent som ”missat” att Medborgare X’s bloggartikel var satir…

  7. @JD:

    skrev följande kommentar där nu:

    Vad är hat?

    Att vara kritisk mot en ideologi borde inte räknas som hat, men i vårt samhälle gör det det. Och då får jag väl stå för det, för ja, jag är mycket kritisk mot feministisk ideologi.

    Att – ännu en gång – försöka använda en dåligt skriven satir som dödshot ökar inte precis er trovärdighet. Även från egna lägret får ni kritik för detta beteende: http://johannasjodin.se/2011/11/14/dodshot-och-dodshot/

    Varken Pär Ström eller Pelle Billing har startat något drev, de har framfört andra åsikter än de dominerande feministiska i jämställdhetsfrågor. Att ni har svårt att hantera åsiktsmotståndare gör inte era motståndare till hatare. Jag ser fram mot den dagen ni börjar debattera i sakfråger istället för att försöka klumpa ihop oss med rasister, Brevik och annat.

    Hälsar er alla varmt välkomna in till oss på Genusdebatten.se och bilda er egen uppfattning om detta ”hatet”!

    Vi får väl se om den bli publicerad.

  8. Det är bra Ninni. Det här handlar om åsiktsfrihet precis på samma sätt som att vi har tryckfrihet där media trots olika politisk grundinställning har laglig rätt att uttrycka sina åsikter och publicera dem.
    Feminismen respekterar ingetdera av dessa självklara mänskliga rättigheter vilket sveland visar genom att hon ondgör sig över könskriget och dem som inte håller med henne i hennes politiska inställning.
    Hon vill tysta oss och den media som i sällsynta fall har kritiserat feminismens tolkningsföreträde.
    Något som får mig att direkt tänka på hur bland annat Nordkorea fungerar idag.
    En sådan värld vill vi inte leva i!

  9. Sen förstår jag mig inte på denna tävling i lidande ÖHT. För mig är jämställdhetsarbete ett samarbete mellan könen, där båda kön har problembilder vilka ofta är varandras spegelbilder. Pga att feminismen de senaste decennierna gått på övertid har vi kraftig slagsida på skeppet är männens problembilder är mer akuta. Men det är ingen tävling om strålkastarljus, det är ett gemensamt projekt.

    Detta!

    Min främsta kritik är att de skapar ett samhälle där vi ser varandra som fiender. Det finns inget mer naturligt än att män och kvinnor samarbetar. Trots det har de lyckats vända oss mot varandra. Perception fungerar så att vi ser det vi lär oss lägga märke till och deras ideologi har fått kvinnor att betrakta män som fiender. Det är fruktansvärt, en stor sorg och på sikt något ett samhälle inte kan överleva.

  10. Maria Sveland är läskig… hon tycker på fullt allvar att människor som hyser konstiga/dåliga/fel åsikter (som Billing och Ström) inte ska bjudas in till TV-soffor. Att media ibland bjuder in folk till debatter som pucklar på varandra (verbalt, inte som hos Robert Aschberg i TV3 på 80-talet om någon kommer ihåg) för att få ”bra” underhållning är en sak, men vem ska avgöra vilka åsikter som är dåliga? Brr…

    @Ninni: Du skriver att genusvetenskapen skiljer sig från sociologi i övrigt… på vilket sätt? Används inte hermeneutik inom sociologi? Eller nöjer man sig inte med en förklaringsmodell utan flera (såväl att ”välja” mellan som sådana som kompletterar varandra)?

    Jag hade nyligen en konversation på Facebook med någon som ansåg att eftersom män hade skrivit hatiskt om kvinnor (det som redovisades i Uppdrag granskning) ”bevisar” det att könsmaktsordningen existerar. Jag försökte förklara att ett samband i sig inte säger något om orsakerna till det, det kan bero på massor av saker. Samtidigt, till och med. Alltså, det kan mycket väl finnas könsmaktsordningar (i pluralis, dvs i bägge riktningarna), men varför denna ensidighet? Och varför handlar allting bara om makt?

    Under punkt 1 får jag hålla med citatet om att liberaler ofta tänker väldigt socialistiskt i jämställdhetsfrågor… märkligt. Måhända är det oftast kvinnor, som agerar i egen sak? Vilket är en av de saker som gör att jag inte är feminist: Jag ogillar idén att välja sida och slåss för ”sin” grupp, mot alla de andra. Det är väl något ganska allmänmänskligt antar jag, exakt den idén finns ju i rättssystemet med åklagare och försvarare, men för min del blir det alldeles för mycket ”vi” (de goda) mot ”dem” (de onda).

  11. @Kjell:

    Du skriver att genusvetenskapen skiljer sig från sociologi i övrigt… på vilket sätt? Används inte hermeneutik inom sociologi? Eller nöjer man sig inte med en förklaringsmodell utan flera (såväl att ”välja” mellan som sådana som kompletterar varandra)?

    Rätt använd så är den typen av vetenskap väl fungerande. Sociologi eller humaniora ur ett bredare perspektiv är inte vetenskap som ska föraktas, tycker jag. Den är intressant, lärorik och kan vara nyttig för mänskligheten. Min personliga favorit är sociologen Howard Becker. Vill ni se sociologi som är rent vacker vetenskap, läsa hans bok ”Utanför”.
    Man har också olika ”skolor” som kompletterar och/eller konkurrerar med varandra som förklaringsmodeller.

    Häromdagen så diskuterade jag och Ulf T (med början i denna kommentar) ett examensarbete ur vilket jag citerade följande:

    Genom hela forskningsprocessen ställs det samtidigt krav på den kvalitativa forskarens analysförmåga, färdigheter samt kreativitet. Det är nödvändigt att forskaren intar en roll som inte styrs av snedvriden subjektivitet eller fördomar.

    Snedvriden subjektivitet eller och fördomar är problemet med genusvetenskapen, inte de vetenskapliga metoderna man använder.

    Hur menar jag då?

    Om man står med forskningsdata som säger att ”tjejerna intar en roll som lärarassistenter”, där kvinna bestämmer över mannens klädstil osv. osv. så står man med forskningsdata som talar mot ens teori om underordning. Om man inte ser det då brister forskarens i sin forskarroll. Jag ser inte i deras data uppgifter som talar för deras underordning, likväl håller man fast vid teorin.

    DET är problemet som skiljer mellan genusvetenskapen och annan vetenskap jag tagit del av.
    Det är ju inte unikt att vetenskap(både humanoria och natur) ibland är dålig, det unika är att vi har en hel disciplin med samma ideologiska skärva i ögonen.

  12. @Ninni: Som jag ser det ger evidens och återupprepbarhet bättre säkerhet än när detta inte finns, vilket gäller naturvetenskap liksom sociologi. Men allt går inte att bevisa, inom bägge disciplinerna, och då är hermeneutik en annan metod. Den är inte alls att förakta, men i artikeln på Wikipedia om metoden så står det något i stil med att forskaren ”balanserar på en knivsegg” eftersom risken är att forskarens personliga tolkning styr resultatet. Och det verkar som om du menar att just detta är vad dom hänt inom genusvetenskapen (överallt?).

    Så min fråga var snarare om det finns någon tredje metod inom sociologin, när man inte kan göra livslånga experiment på människor för att mer definitivt bevisa hur de fungerar? Det kanske till och med är så att hermeneutik kunde användas inom naturvetenskapen när man är inne på kvantfysik när saker blir väldigt luddigt?

  13. @Kjell:

    Och det verkar som om du menar att just detta är vad dom hänt inom genusvetenskapen (överallt?).

    Överallt kan jag inte uttala mig om av naturliga skäl, så vi får hålla det till de jag satt mig in i.

    Normalt sett är inte denna knivsegg ett större problem, anser jag.
    Säg att jag gör en deltagande observation i ditt liv och min personliga tolkning utgör ett problem. Innan min rapport kommer ut ska den igenom vetenskapens nålsöga, där den granskas noga av andra. Där ska problem fångas upp.

    Men när nålsögat är förblindad av samma ideologi, då blir det problem.

    Trots att det på senare år funnits tendenser att undersöka även mer problematiska sidor av syster- och väninneskap, har ett sådant fokus ofta betraktats som politiskt svårhanterligt (s. 28 – I en klass för sig)

    Hur ska man kunna få en bra vetenskap om genus och genussystemet om en del av systemet är politisk tabu?!

    Så min fråga var snarare om det finns någon tredje metod inom sociologin, när man inte kan göra livslånga experiment på människor för att mer definitivt bevisa hur de fungerar?
    Jag är inte helt med på din fråga…
    Sociologin använder många olika metoder och angreppssätt, där den stora indelningen är kvalitativa och kvantitativa metoder. Det är sociologi när du får en blankett/enkät med frågor (om ditt liv, eller din hälsa, eller vad det nu än kan vara som undersöks) där man önskar ditt deltagande. Är det en typen du tänker på? Kvantitativa?

  14. Ninni. Din kommentar har inte godkänts på ÖP?
    Är det någon fler som inte har fått sin kommentar godkänd?
    Funderar på att fråga ansvarig utgivare om orsaken.
    Förhoppningsvis beror det bara på länken i kommentaren.Kan vara så att länkar ej godkänns.

  15. @JD:

    Jag såg det. Tänkte avvakta lite (det är ju helg) och sen kontakta.
    En länk till en feminists blogg och ett inlägg som hör till sak borde inte utgöra ett problem.

  16. Pingback: Gräv 2013 kvinnor skriker ”gubbslem gubbslem” åt Janne Josefsson | Aktivarum

  17. @Ninni: Nej, politik ska inte influera vetenskap (däremot är det omvända OK, om man är försiktig när resultaten inte är glasklara). Min fråga var: Positivism, hermeneutik, och … Finns det något mer? Kvalitativa och kvantitativa studier kan väl göras i bägge fallen (där en kombination borde vara att föredra när den är möjlig).

    Just det där med ”fokus” verkar ofta vara i problem inom debatten… Dvs man kan bara fokusera på en fråga åt gången, och bara en förklaring på ett problem (som ”mäns våld mot kvinnor), därför att… Ja varför då?

  18. Ninni men så kom postmodernismen. De mest vetenskapsfientliga företrädarna för denna fåra är de som hävdar att vi ingenting kan veta vad som är vetenskap. Tendenserna fanns redan innan då de bara kallade sig socialkonstruktivister. Ingen sociolog har riktigt tex vågat ifrågasätta Norbert Elias idéer om motsatsförhållanden mellan individer. Han har varit väldigt inflytelserik på dagens försanthållanden kring tex manligt och kvinnligt. I likhet med många sociologer utelämnar han helt en enormt viktig detalj i mänskligheten. Sexualiteten mellan män och kvinnor. Den som på senare tid ifrågasatt dessa försanthållanden är ingen sociolog däremot en bra bloggare som jag håller över tokstollar som Elias. Vår allas Erik.

  19. @Kjell:

    Min fråga var: Positivism, hermeneutik, och … Finns det något mer?

    Det vågar jag inte hugga i sten, men det tror jag inte. Iaf inte något jag kommer att tänka på just nu. Vad skulle det vara? Vad är det du saknar? (om du saknar något) Den första försöker förklara samhällsfenomen, den andra försöker förstå samhällsfenomen, vad skulle en tredje ge?

    Ja varför då?

    För att det är politik, inte vetenskap. Det är ljudet av pengar.

  20. Ninni själv har också gjort ett bra jobb i detta. Du vet kanske inte om det men du får Norbert Elias att spinna i graven och det gillar jag.

  21. @Torstensson:

    Den som på senare tid ifrågasatt dessa försanthållanden är ingen sociolog däremot en bra bloggare som jag håller över tokstollar som Elias.

    Här säger du en sak som jag funderat mycket över. Även om Becker är min idol inom sociologi, så har vi duktiga svenska sociologer, t.ex. Mats Hilte. Varför tiger dessa, när deras vetenskap dras med ner i smutsen så här? (fast jag antar att jag egentligen vet svaret. Tig eller glöm din karriär, typ)

  22. Ninni

    Det vågar dom inte. Se hur Janne Josefsson blev påhoppad igår. Dels så vill inte sociologer gå in på förklaringsmodeller som dom inte har läst innan. Då skulle dom ju erkänna att det finns mer logiska vetenskaper . Men visst går det att kombinera, vi har ju sociobiologi men jag tror att allt sånt bannlystes från universiteten. Det har sedan länge ansetts lite fräckt att påstå att vi är allt annat än oskrivna blad. Tillochmed Pinker fattade detta hos skavlan och böjde på nacken inför skandinaviens upphetsning över socialkonstrutivism.

  23. @Ninni: Det jag saknar är väl den magiska kristallkulan som ger alla svar och löser alla problem Smile Nä, jag bara undrade… försöker få bilden komplett.

    Bara en sista fråga: Vad är skillnaden mellan att förklara och att förstå (jag är ingenjör som du, men har inte läst något inom humaniora… än.)? Om förklara är HUR och förstå är VARFÖR, så leder väl svaret på VARFÖR till nästa HUR… Och så vidare. Eller har jag missförstått fullständigt?

    Vad gäller synen på biologi är jag helt överens med dig… det finns, mig veterligen, ingen som vet vad inom könsroller eller skillnader som kan förklaras med biologi respektive inlärda roller. Därför är det omöjligt att hävda att den optimala balansen är 50/50, 70/30, 90/10 eller vad som helst. Så om man vill ha 50/50, så beror det antingen på att man chansar vilt, eller så… vad?

  24. Jag är nyligen hemkommen från en smärre frånvaro, och kan inte låta bli att skjuta in lite till Ninnis text. Jag är, liksom hon, främst en naturvetare som också har gett mig in i samhällsvetenskapen. Att kunna se myntets båda sidor ser jag som en enorm tillgång. Både känslor och sport-/sminkintresse är någonstans biologi, som i sin tur är en avancerad kemi. Med tillräckligt med information kan vi bygga en perfekt bild, men det är utopi. Men vi kan lägga de bitar vi har (och får) parallellt, då kan vi reagera om ena bildens bitar börjar hamna allt för skevt. Alla har givetvis sitt fokus, men den som blint ignorerar den andra diciplinen har sedan länge slutat ägna sig åt vetenskap. Då är det ”bara” politik.

    Feminismen kommer ur socialismen, så det är naturligt att den ideologiska grunden kommer därifrån. Men socialism och liberalism har det mesta gemensamt inom det sociala fältet, det i synen på ekonomin som klyftorna blir till bråddjup. Dagens feminism har ofta skalat bort den socialistiska ekonomiska synen, vilken lätt förklarar dess spridning inom (nästan) samtliga partier idag.
    Det blir därför fel att placera dagens feminister på den politiska skalan, eller för den delen oss. Feminism prioriterar ett kön framför ett annat, oavsett ekonomisk syn. (Vilken många socialister inte gör.) Enskilda personer, eller grupper kan höra hemma var som helst. Vi har allt från moderatkvinnor till anarkafeminister.

    Huruvuda det är ”pojkarnas eget fel” är föga intressant. Frågan jag finner mer givande är om det överhuvudtaget är ”fel på pojkarna”?
    Mitt svar är nej. De är pojkar, vilket inte är flickor. Och hur stor/liten den skillnaden är får de själva avgöra. Det viktiga är att vi hjälper dem att utvecklas som människor och att de trivs med sitt liv (inkl könsroll).

    Välskött vetenskap av båda dicipliner använder människor som facit. Jag menar att feminster har en tendens att göra tvärtom. De har beskrivit ett facit som de sedan försöker applicera på människor. (Ninnis genomgång av feministisk litteratur nämner några bra exempel.)
    Hannah har således en poäng här, det finns en stor skillnad i vetenskapssyn. Hon hade bara en felaktig infallsvinkel. Bra försök. Smile

    Teo