Det är inte bara Nyheter 24 som publicerar undermåliga argument bara de kommer från politiskt rätt håll, Nöjesguiden.se har precis samma låga standard. Senast så lät de Michaela ”Hej blekk!” Larsson skriva ett låtsasbemötande till jämställdister. Nu har de publicerat ännu ett alster från Hej blekk! Denna gång svarar hon dock inte imaginära jämställdister utan slår på stort genom att svara 5 punkter på ett anonymt brev.

Under rubriken ”Så bemöter du de vanligaste ”Män diskrimineras också”-argumenten.” så får vi sedan ännu ett exempel på hur usel kvalitet mediemänniskor faktiskt tycker skall tas på allvar och spridas i ämnet. Egentligen behöver jag inte länka eller svara på hennes påståenden då hon utan undantag bara med passiv röst upprepar att allt beror på att det finns en förväntan. Vems förväntan verkar inte vara viktigt att kommentera.

Här är mina svar (feat. Ninni) till de 5 punkter Nöjesguiden och Hej blekk! tar upp.

1. Pappor förlorar oftare vårdnadstvister
Varför? Det stämmer, tyvärr, vilket har att göra med att män traditionellt sett förväntas försörja familjen, i kontrast till att faktiskt umgås med den. Visste du att barn hellre pratar med ”ingen alls” än med sin pappa?

För det första: Man kan, som Ulf T redovisar i kommentarsfältet under artikeln, inte dra den slutsatsen av rapporten:

Frågan [som ställdes i studien] var vem de *helst* talade med. Ungefär en tiondel svarade ”ingen alls”, men bland de andra är det fullt möjligt att rätt många valde mellan flera acceptabla alternativ – t.ex. mamma, pappa, kompis, eller någon annan. Frågan vem mer som de gärna skulle prata med ställdes inte. Eftersom ytterst få barn lever med bara pappa, kan man utgå ifrån att i praktiskt taget alla fall där pappa över huvud taget var en kandidat, så var mamma det också. Det kan då mycket väl vara så att pappa i flera fall kom god tvåa strax efter mamma.

Dessutom: OM det hade varit så att barn undviker prata med sina pappor behöver man veta varför det är så. En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara den att pappor ofta har rollen att vara den som säger nej till saker i familjen. Det tycker visserligen barn inte är så roligt men det säger ingenting om vårdnad.

För det andra: Vet hon själv att barn från pappalösa hem utgör 60-70% av fängelsepopulationen i England? Motsvarande siffra för missbrukare är ”bara” 50%.
Barnens bästa? ”My Ass!”

För det tredje: Diskrimineringen av män i vårdnadstvister måste tvärtom bero på att det finns en motsatt förväntan i familjerätter att män inte skall försörja familjen, annars skulle det inte ligga män i fatet vid vårdnadstvister att haft detta försörjaransvar i familjen.

Det är familjerätternas personal som bestämmer vårdnaden så det är ingen annans förväntan som är relevant.

Och lösningen? Denna lakoniska kontakt går givetvis att förändra, t ex genom delad föräldraförsäkring eller att som pappa ta ansvar för att utveckla en bra relation till sitt barn.

Det här kallas på enkel svenska för utpressning. Man utsätter barn för riskerna av pappalöshet som statistiskt ger dem sämsta tänkbara förutsättningar så man kan diskriminera män. Och varför gör man det? Jo för att roffa åt sig politisk makt över andras privatliv.

Riktig lösning vore: Lagstifta mot att använda barn som verktyg för utpressning eftersom det inte är i barns bästa. Andra orsaker skall inte behövas.

2. Män döms hårdare än kvinnor för samma brott
Varför? Du har rätt i det, studier har visat att det dessvärre beror på att män generellt sett ses som gärningsmän.Det kanske inte är så konstigt att vi har den bilden av män, då män står för 80 % av alla brott, 95 % av alla våldsbrott och 98 % av alla våldtäkter.

Det här är givetvis nonsens. Domsluten beror på att ansvariga personer tycker synd om kvinnor då de ser kvinnor som offer och mammor och inte har koll på riskerna med pappalöshet. Hur män ses generellt är oväsentligt då ingen förutom de ansvariga har någon talan här. Det är inte ”vi” som dömer män och kvinnor. Det är ansvariga jurister i domstolar som gör det. De får i sin tur betalt för att bortse från generella bilder som andra människor har och betrakta varje rättegång som ett eget unikt fall.

Och lösningen? Genom jämställdhetsarbete kan vi på sikt få bort machoattityder och våldsbejakande maskulinitetsnormer.

Den typen av maskulinitet hon här syftar på är normbrott. Lösningen är således att att befrämja och stärka postitv manlighet, t.ex genom goda manliga förebilder i pojkars värld, inte angripa majoriteten män som inte begår dessa normbrott. Men denna fråga handlar om juridiskt arbete

Riktig lösning vore: Kompensera för domstolars oförmåga att inte diskriminera män genom ett proportionerligt straffpåslag för kvinnliga brottslingar. Vid uppenbara fall ge ansvariga jurister reprimander tills de lärt sig (eller byts ut mot bättre lämpade).

3. Män utsätts ofta för oprovocerat våld
Varför? Ja, män utsätts för oroväckande mycket oprovocerat våld. Gemensamt för det mesta våldet, som jag nämnde i punkt 2, är att det är män som står för det.

Det här är inte ens ett svar. Det är bara ett konstaterande att den pyttelilla andelen manliga brottslingar är lite större än den pyttelilla andelen kvinnliga brottslingar. Det är som att förklara USA:s svartas risk att dödas av skjutvapen med att de flesta som skjuter är svarta samtidigt som man inte nämner hur amerikanska staten har behandlat svarta.

Och lösningen? Att somliga män är våldsbejakande beror på att män i ett patriarkat förväntas leva upp till en hegemonisk mansnorm. Patriarkatet fostrar er till så kallade ”riktiga män”, feminismen erkänner män som mer än det.

Det där är vad anhängare av Rousseau brukar hävda men sanningen är tvärtom att det moderna samhället minskar det våld som finns överallt i naturen. Rousseau – hade – fel! Att vissa män begår våldsbrott beror på orsaker specifika för de männen. Inte för saker som stämmer lika mycket på alla män som inte begår våldsbrott.

Riktig lösning vore: Ge poliser en riktig lön och se till de är synliga på tider och platser då det mesta våldet äger rum. Då blir allmänheten tryggare från brottslingar.

Bara för att jag är en sådan snäll tjej slänger jag in ytterligare ett par argument som män brukar använda i diskussioner liknande denna.

Med andra ord finns inte ens det påstådda anonyma brevet som källa längre? Nu är vi tillbaka till rena låtsasbemötanden?

4. Män förväntas betala, inte kvinnor
Varför? Delvis grundar sig detta i det logiska faktum att män tjänar generellt mer än kvinnor, även när de utför samma arbetsuppgifter, alltså har män större möjligheter att betala.

Det här är fullkomligt nonsens.

För det första: Kvinnor dejtar inte män generellt utan bara de män de själva väljer att dejta. Om mannen tjänar bättre än henne är det för att hon väljer att dejta sådana män.

För det andra: En relativ skillnad säger ingenting om själva behovet. Enligt hennes logik så vill en kvinna god för 10 miljoner att mannen betalar om han är god för 20 miljoner.

För det tredje: När två kvinnor går på restaurang så är det inte den av dem som tjänar bäst som betalar så varför skulle det vara den som tjänar bäst som betalar bara den personen är en man? Det handlar såklart om att spela på idén att när mannen betalar så ökar han chanserna. Hej Blekk! kommer faktiskt in på det

Men delvis grundar det sig även i att en man förväntas ”skämma bort” en kvinna genom presenter, blommor och choklad i heteromonogama förhållanden. Detta fenomen, som existerar på grund av att vi har patriarkal struktur, är skadlig eftersom det innebär att män kan köpa (äganderätten till) en kvinna.

Det här måste vara ett av de mest absurda argument som existerar. En man förväntas skämma bort en kvinna. Han bestämmer alltså inte själv hur han skall behandla en kvinna det gör andra åt honom. Hur kan då han vara i maktposition? Sedan påstås han ha köpt äganderätt när i själva verket det handlar om att kvinnor bedömer en mans engagemang och låter män som tjänar bra bräda män som tjänar sämre.

Och lösningen? Om ni har liknande inkomst, dela på notan eller betala varannan gång.

Det är som sagt kvinnan som bestämmer om de har liknande inkomst via vem hon väljer att dejta. Skulle hon exempelvis bara dejta uteliggare skulle hon alltid vara den av dem som tjänade bäst.

Riktig lösning vore: Ja, säg det. Kvinnor kommer alltid att om de vill kunna begränsa sitt dejtande till rikare män så detta är en fråga som det inte finns tydlig lösning på. Vad vi behöver är en kulturell standard för dejting. Den här punkten är den minst viktiga eftersom diskriminatorerna här är privatpersoner, annars är det statsmakten.

5. Pojkars skolresultat blir sämre och sämre
Varför? Det råder tyvärr en antiplugg-kultur bland unga pojkar och det är den som gör att de halkar efter med skolresultaten. Många menar att det har att göra med att killar förväntas vara smarta utan att plugga. Pojkarna försöker alltså leva upp till en kunnig, tuff och kaxig roll.

Luddiga hänvisningar till pojkars antiplugg-kultur handlar om att de ansvariga personerna vill skylla på barnen när de själva har misskött sina uppgifter. Om man inte kan lära barnen saker på grund av barnens ”kultur” – hur bra lärare är man då? Vad ”många menar” är för övrigt inte ens ett riktigt argument. Det är en felaktig hänvisning till att en förklarings popularitet hos dem som gillar den skulle göra den trovärdig.

Och lösningen? Genom att arbeta med unga pojkars attityd kan man lösa de här problemen.

Med tanke på att IZA – Non-cognitive Skills and the Gender Disparities in Test Scores and Teacher Assessments: Evidence from Primary School (pdf)  – Professor Christopher M. Cornwell, David B. Mustard & Jessica Van Parys tvärtom visar det är lärarnas attityd till pojkar som är orsaken. Så svaret på det påståendet blir: Nej detta är skitsnack! Det är på grund av lärares och annan skolpersonals attityd till pojkar (Skolans Antipojk-kultur) de får sämre betyg än deras intellektuella kunskaper motsvarar. Typiskt exempel på detta såg vi när Arabyskolan hade bättre pojkar än flickor. Det sågs som ett problem man ville åtgärda med pengar från skolverket.

Med syftet att förbättra flickornas studieresultat ansökte skolan förra året till Skolverket om medel till jämställdhetsarbete och tilldelades i januari i år 76 400 kronor.

Alltså, när flickor har bättre betyg än pojkar i alla skolor anses det inte vara ett jämställdhetsproblem. När pojkar har bättre betyg än flickor i en skola anses det gå under ramen jämställdhetsarbete att se till även den skolans flickor är bättre än pojkarna. Vems attityd behövde ändras nu igen? Det här fenomenet påpekade jag redan i mitt inlägg om Mansutredningen – Män och våld, Män och utbildning: När kvinnor har problem så har samhället problem. När män har problem ger det samhället problem. Samhället cementerar alltså de feministiskt drivna könsrollerna där kvinnor anses ha problem (är offer) och där män anses VARA problem (är förövare). 

Feminismen kan förklara de tillfällen då män diskrimineras. 

Poängen är inte att förklara diskrimineringen som män utsätts för. Vad man vill ha är slut på diskrimineringen av män och pojkar! Vad Hej Blekk! och Nöjesguiden ägnar sig åt är att ursäkta diskrimineringen samt försöka hitta sätt att få det hela att handla om andra helt irrelevanta saker som de själva gillar. Saker som i sin tur allihop hör hemma i samma bluffmakarindustri som Anger Management där man också påstår sig ha attitydförändringar med olika mer eller mindre påhittade metoder som antingen inte kan bevisas ha någon som helst effekt eller som i vissa fall bevisligen gör saker värre.

Det enda vettiga med Hej blekks artikel är att den på samtliga fem punkter bekräftar att män diskrimineras samt identifierar vem som diskriminerar. (Som i 4/5 fall är statsmakten)

1: Familjerätter, 2: Domstolar, 3: Våldsbrottslingar (..och polisen som skall hindra dem) 4: Dejtande kvinnor, 5: Skolor

Så i Nöjesguidens artikel är det inget snack om att män inte skulle vara diskriminerade. Det är bara det att de som diskriminerar män vill fortsätta diskriminera män. Och det har inget alls att göra med flummiga victim-blaming antaganden som Michaela ”Hej Blekk!” Larsson gör och som blir populära trots några som helst belägg för att de är sanna. Nej vad det i själva verket handlar om är ”Women are wonderful effekten” 1994 (WAW) där män favoriserar kvinnor och kvinnor favoriserar kvinnor ännu mer. Effekten upptäcktes av ren slump av Eagly & Mladinic när de letade bevis på fördomar mot kvinnor.

”In a path-breaking 1994 scholarly article… a leading female scholar and her male coauthor examined prejudice against women.  Men served merely as a background control:” 

Googles andra plats gällande Women-are-wonderful-effect innehas i dagsläget av Purple Motes-artikeln ”No women-are-wonderful-effect: Women leaders equally fail men”. Där finns en mängd påpekanden gällande hur Women-Are-Wonderful effekten skall förstås. Exempelvis menar författaren att namnet i sig är missvisande.

An unappreciated perspective on the women-are-wonderful effect recognizes it as the men-are-creepy effect. 

Ett faktum som bekräftas med referensen till en annan studie där Hosado & Stone (2000) sex år senare konstaterar: ”Although the content of gender stereotypes seems to have remained unchanged over the years, the value attached to stereotypic gender traits seems to be changing. More specifically, a greater number of unfavorable attributes were used to describe men than women”

Det är förstås föga förvånande att varken Hej Blekk! eller Nöjesguiden nämner de här sakerna i sina låtsassvar till imaginära jämställdister och påstådda anonyma brev.