Artikel av: Erik, Ninni & Mariel
Här finns länkar till de tidigare inläggen på ämnet: Del 1 (01-08 från 33 anledningar) samt Del 2 (09-16 från 33 anledningar)
17) Patriarkatets bild på mannen
Feminismen säger ”För att förändra patriarkatets bild av mannen som en aggressiv varelse som inte kan kontrollera sina begär.”
Haha! ”Patriarkatet”… det är alltså synonymt med feminister och genusvetare? Det är bara feminister och genusvetare som har den bilden av män, som spyr ut sin misandri och förpestar vårt samhälle. Denna lista är ett utmärkt smakprov på det.
För om mannen enligt feminister kan kontrollera sig själv varför ropar feminister hela tiden efter fler lagar med vilka STATEN kan kontrollera mannens beteende? Det är ju en uppenbar självmotsägelse. Tvärtom hävdar feminister att mannen inte kan kontrollera sig och därför behöver vi enligt dem en armé av statligt avlönade människor att göra det åt honom. Feminister förespråkar inte manlig självkontroll eller manlig självständighet, de förespråkar manlig isolation för att de lättare skall kunna kontrollera mannen. För att citera Dr Helen Smiths splitternya bok på ämnet.
”when a partner isolates their partner from friends and associates in public places it is called domestic abuse, when it is done to an entire gender… it is called feminism” Men on Strike (2013)
Rasister har för övrigt samma åsikter om vissa etniska grupper. De kan inte kontrollera sig själva så vi kan inte ha dem här i Sverige. På vilket sätt ger den moderna feminismens förslag en mer positiv bild av mannen än rasister ger av invandrare? Bägge förespråkar vad jag kan se samma lösningar 1) Hårdare beteendestyrande lagar och regler 2) Fängelse/utvisning. När feminister säger att mannen skall kontrollera sig själv menar de ju i själva verket att staten skall kontrollera honom – med feminister som konsulter vid utformning av reglerna.
Den som talar mest om att dekonstruera mansrollen är den som har problem med den.
18) Fylleoffer – Våldtäkt där samhället visst säger ifrån
Låt oss titta till sammanhanget. Vad ser vi i ”Steubenville-fallet”? En 16-årig tjej festar hårt och blir enormt berusad. Två 16-åriga killar som uppenbarligen är idioter och sannolikt själva druckit passar på att utnyttja att hon är så full för olika pinsamheter och elakheter. Här är tre poänger att tänka på.
- Att de är idioter bekräftas av att de fotograferar sina tilltag vilket brottslingar i regel inte gör. Kan vi vara överrens om att personer som försöker begå kriminella handlingar i regel inte vill bli fotade och ha brotten på facebook? Låt oss ha ”common ground” där.
- Med undantag för de rent sexuella inslagen, som de mycket riktigt döms för så har fallet ingenting att göra med kön. Jag har sett samma sak flera gånger när killar blivit för fulla, de blir utsatta för pinsamheter, hånade och fotograferade. Inget nytt, inget könsspecifikt.
- Jag minns en fest där en kille däckade på sängen. Han låg på rygg avtuppad. En kvinna gränslade honom och började rida honom i syfte att få honom att vakna. Ingen i närheten reagerade på att hon helt saknade samtycke för att sitta på hans kön.
En kompis vaknade med rakade ben, ris i fickorna och med påmålad hitlermustach. Det fanns mängder av foton tagna från när dessa saker skedde, det var en kvinna som rakat hans ben. Själv vaknade jag efter en fest med håret fullt av tandkräm. Vad har det med feminism att göra? Svaret är givetvis ingenting. Det är två helt olika saker som blandas ihop. Dels rena sexuella övergrepp som hade varit lika olagliga även utan pinsamheter. Dels att personer som blir för fulla på fester ofta anses få skylla sig själva, blir hånade och utsatta för pinsam fotografering, vi kan kalla det fylleoffer-elakheter.
Anser samhället övergrepp mot tjejer är mer ok? Nej samhället – i detta fall domstolen – separerar elakheter från övergrepp och dömer helt riktigt killarna för våldtäkt. Steubenville-Domen hade varit lika solklar även om ingen av fylleoffer-elakheterna hade skett. Hon var medvetslös och utsattes för sexuella övergrepp. Fällande dom mot förövaren, klart. Den stora frågan vi bör ställa oss är snarare hur vi reagerar när en man – som i filmen Naken – vaknar efter fylla med en kondom i röven. Är det också ett sexuellt övergrepp eller är kränkningar av mäns kroppslinga integritet ”annorlunda”?
19) Våldtäkt… igen
Feminismen säger ”För att en kvinna våldtas var fjortonde sekund i Sydafrika.”
Ännu en punkt om våldtäkter, är detta verkligen 33 anledningar? Låt oss strukturera upp det hela lite, vilka ämnen är det som avhandlas igen och igen?
- Våldtäkt, Våld, eller hot om våldtäkt/våld
- Reklam man ogillar
- Åsikter man ogillar
Tre av punkterna (29, 33 och 27 som är borttagen) är icke-argument typ ”Man ska gilla feminism, för att man ska gilla feminism”. Av de resterande 30 är det bara 5 stycken (9, 17, 25, 28 och 32) som inte faller under ovanstående punkter.
25 ”anledningar” av 30 är olika varianter på samma tre ämnen! Det handlar till övervägande del, på ett eller annat sätt, direkt eller indirekt, om ämnet sexualitet (våldtäkt, sexualisering, objektifiering). Varför är det så?
The role of sexuality in moral panics calls for close attention [källa]
Hela denna ”33 anledningar” är ett klockrent exempel på hur allmänheten beter sig under en moralpanik. Våldtäkt är något som väcker djupaste avsky hos den övervägande majoriteten människor. Budskapet slår därför an på känslosträngar så vi reagerar intensivt och instinktivt helt utan att ställa kritiska frågor, så som t. ex. ”Hur vet jag att detta är sant?”
Vi har försökt att hitta belägg för siffran, men uppgifterna om Sydafrikas våldtäkter fluktuerar på ett helt absurt sätt.
Vi tycker förstås att det är fel med våldtäkter på alla, oavsett kön, och oavsett plats. Men saken är, hur är våldtäkter i Sydafrika på något sätt ett argument för att feminism skulle behövas i Sverige?!
20) Feministkritik är inte kritik mot kvinnor.
Feminismen säger ”För att sexism som bortförklaras som skämt inte är mindre kvinnohatande.”
Mera diktaturkramande, humor är inte humor utan en statlig angelägenhet där självutnämnda experter, feminister, skall bestämma vad som är kul och det ska vi andra leva efter. Men… Kvinnohatande?! ”How to cure a feminist?” Feminist betyder inte kvinna, tack!
Detta är humoristisk respons på nedanstående misandri som feminister ägnar sig åt till vardags (Inte minst är dessa 33 anledningar ett smakprov på feministers misandri):
[1] Ellen – feminist, Källa [2] okänd feminist, källa[3] Källa [4] Linga Skugge, Källa
Det här tycks vara lite överkurs för feminister; män startar inte krig makthavare (av båda kön) gör. Medan kritik mot feminister (något som är högst valfritt) anses allvarligt ägnar sig feminister sig själva åt att kritisera män (som inte är valfritt utan gäller halva befolkningen och som många pojkar vet att de kommer bli).
21) Seriestrippen om våldtäkt
Feminismen säger ”För att det är möjligt att dessa åsikter existerar…”.
1. Hur vet ni ens om dessa människor ger uttryck för sina faktiska åsikter?
När jag (Ninni) läser så ser jag män som tycker det är löjligt att ens diskutera en seriestripp i ett samhälle som har verkliga problem och uttrycker sig därför för att provocera för att visa att man anser det är trams.
Den enda av kommentarerna jag tolkar som seriös är den nedersta, och han har rätt i det han säger.
2. I första avsnittet av TV-serien ”Californication” med David Duchovny i huvudrollen var rollerna omvända. Men då brukar det inte vara så viktigt för en feminist.
3. Det jag (Mariel) tänker om seriestrippen är förstås att OM några idioter faktiskt tänker på detta viset, och i värsta fall även agerar efter det, så är det förstås jättehemskt. Vi jämställdister tycker det är fel, oavsett vilket kön som drabbas.
Men vi skulle inte formulera det som ”För att det är möjligt att dessa åsikter existerar”. Vill man verkligen ha som mål att eliminera vissa åsikter? Det är väl i så fall utövanden i praktiken som man vill motverka.
22) Statistik och specifisering kring misstro
Vi har inte kunnat hitta något om hur vanligt det är att kvinnor upplever detta specifikt för sexuella övergrepp. Vad gäller kontakt med polisen oavsett brott kan man se följande:
Drygt hälften (58 %) av brottsoffren uppger att de överlag har haft positiva erfarenheter av polisen, och var sjunde person uppger negativa erfarenheter. Kvinnor uppger oftare än män att de har positiva erfarenheter. [källa]
Här hade det varit trevligt om man använde källor till sitt påstående, för vi har många frågor. Tex: Hur ofta är ”allt för ofta”?
Är det en objektiv bedömning att kvinnor/tjejer möts av ”möts av respektlöshet och misstro” eller handlar det om kvinnans subjektiva upplevelse? Det är polisens jobb att undersöka om brott är begånget och i en känslig situation så är det förståeligt om det upplevs negativt.
Enligt Brås enkätundersökning anmäls 23 % av sexualbrotten (källa s. 32), men det ska ställas i relation till vad som ingår i begreppet ”sexualbrott”. Den fråga man fick svara på löd så här:
Ofredade, tvingade eller angrep någon dig sexuellt under förra året (2010)? Det gäller både allvarliga och mindre allvarliga händelser, till exempel hemma, på jobbet, i skolan eller på någon allmän plats. (s. 39, källa ovan)
Det är naturligt att man får en låg anmälningsbenägenhets om ”mindre allvarliga händelser” ingår.
Sedan, även om det är en såpass hög misstro mot kvinnor så är frågan hur hög den är mot män – eftersom att om det säger något om det är en jämställdhetsfråga eller om det är en fråga som handlar om rättsystemet.
23) Kvinnomisshandel och mansmisshandel
Feminismen säger ”För att ca 28000 fall av kvinnomisshandel anmäls varje år, och det är bara uppskattningsvis 1/5 av brotten som anmäls.”
Att på detta sätt framställs misshandel som ett kvinnoproblem är ett urtypiskt feministiskt beteende. Misshandelsbrott som anmäldes under 2012 mot person över 18 år; kvinnor 28 400 män 40 400. [Källa]
Generellt uppger män oftare än kvinnor att de utsatts för misshandelsbrott (3,0 % jämfört med 1,7% 2010.) (Källa s. 35)
Vad man bygger uppskattningen ”1/5 av brotten som anmäls” det vet vi inte. Enligt Brås enkätundersökning så polisanmäldes ”drygt vart tredje fall av misshandel (37 %)” (s. 32 föregående källa)
Även vad gäller dödligt våld ”leder” män som offer:
I 69 procent av de konstaterade fallen av dödligt våld 2011 var offret en man. Detta är i linje med resultat från tidigare studier. [källa]
Trots att offret oftare är man, så fokuserar man i den sexistiska ideologin, feminism, bara på kvinnliga offer. Män skiter man i. När man för upp fakta som denna inför feminister, att män är drabbade de med, varför bryr ni er inte om dem? Då får man inte sällan svaret ”Ja, men vem är det som slår?!”
Det svaret fascinerar mig (Ninni), för då menar man att om min eller din son, som är snäll och skötsam, får en flaska i bakhuvudet så spelar det ingen roll för att den som slog honom hade samma könsorgan. På vilket sätt blir brott ett mindre problem för offret (och samhället), för att offer och förövare har samma könsorgan? Gäller det även om båda är kvinnor?
En procent av den svenska befolkningen stod för 63 % av alla våldsbrottsdomar under åren 1973–2004. Riskfaktorer för återkommande aggressivt antisocialt beteende var tidig debut i sådant beteende, uppförandestörning, antisocial personlighetstörning och missbruksproblem. [källa]
Med ovanstående citat vill vi visa att det inte är ”män” som slår, det är en liten grupp individer i samhället som vanligen har manligt kön, som ställer till det för både män och kvinnor. Denna grupp människor avviker från normer. Vi jämställdister välkomnar forskning och åtgärdsprogram som kan minska andelen som utsätter andra människor för brottsliga handlingar, oavsett kön.
Att snedvrida den här typen av information, så att det framstår som om kvinnor är mer drabbade än de är, det spär på den känslan av otrygghet som kvinnor upplever. Därför är feminismen även av ondo för kvinnor, menar vi.
24) Vardagssexism
Feminismen säger ”För att sprida medvetenhet om den vardagssexism som finns överallt och hur farligt det är att bara tyst acceptera den.”
Samma sak vi sett tidigare där man kallar det sexistiskt att tycka kvinnor med stora bröst är snyggare. När serien Girls framställer den manliga kända konstnären som sexobjekt är det ingen som klagar. Kvinnors sållning av män – lite godare – lite finare.
Lägg för övrigt märke till hur den kvinnliga serieskaparen inte hade en tanke på att raggning skall vara jämställd. Han tittar på henne. Hon väntar. Han tittar på henne, hon hoppar till Han tittar på henne, Hennes passivitet tvingar honom att gå framåt. När han går framåt så backar hon så långt hon kan.
Samtidigt kan jag (Mariel) förstå att sådan reklam kan påverka unga tjejer som ännu inte fått en bättre bild av hur män i verkligheten resonerar kring bröst. I verkligheten uppskattas alla bröstformer av åtminstone någon 
25) Feministisk Cherry picking
Feminismen säger ”För att flickfoster aborteras i Kina för att pojkar är mer önskade”
För en gångs skull så håller man sig till sanningen, så är det i Kina. Och det är en indikation på att en jämställdistisk rörelse i Kina skulle behöva ha tyngdpunkten på kvinnofrågor. Detta är ett land som har en negativ sexistisk syn på flickor som mindre värda.
Men hur ser det ut i västvärlden?
I Sverige gillar vi olika – i alla fall olika kön på barnen. De som fått en pojke och en flicka är mindre benägna att skaffa fler barn, medan det är 25 procents högre sannolikhet för att de som har fått två barn av samma kön skaffar ett tredje. Dessutom värdesätter vi sedan 1980-talet flickor högre, eftersom det är mer sannolikt att de som har fått två pojkar skaffar ett tredje barn, än de som redan har två flickor. Tittar man på utrikes födda ser mönstren annorlunda ut. Invandrare från Norge, Tyskland och USA, liksom också etniska svenskar, föredrar flickor, medan invandrare från Iran, Irak och framför allt forna Jugoslavien värdesätter söner högre. (min emfas, källa)
Notera årtiondet som anges och jämför med punkt 16 i föregående inlägg.
Omkring två tredjedelar av alla adoptivsökande skulle vilja ha en flicka om de fick välja, uppskattar Inga Näslund, informationssekreterare på Adoptionscentrum.
– Det är en väldigt tydlig tendens i adoptionsvärlden, säger hon.
Även om många länder visserligen tillåter att man önskar kön på barnet, så ses det oftast som negativt och några garantier kan aldrig ges. På Adoptionscentrum pratar man därför kring de här frågorna med alla som vänder sig till dem med en önskan om att adoptera.
– Problemet är att om man skulle låta folk välja så skulle pojkarna bli över och barnhemmen fyllas av pojkar. Men pojkar är ju också människor, säger Inga Näslund.
Att majoriteten av de adopterade barnen från Kina är just flickor har helt klart bidragit till landets popularitet bland adoptivsökande. Endast i Kina och Indien är flickor i majoritet bland de barn som adopteras bort. [Källa, min emfas.]
Att välja ut ett av de två länder som är undantaget som bekräftar regeln vad gäller adoptera bort (rimligen då även abortera bort) är en taktisk manöver som kallas cherry picking, en av feminismens specialiteer.
I en artikel på Forskning & Framsteg, ”Pojke i öst, flicka i väst”, kan vi läsa följande:
I Danmark, Norge och Sverige finns en preferens för flickor.
Så hur var det nu? Var det feminism som behövs i Sverige?!
—
Detta är en del av fyra, nedan länkar till övriga delar.
Pingback: Varför jämställdismen är bättre än feminismen 17-25 (från 33 anledningar) | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal
Fin argumentering. Jag tror dock att det där med att flickor föredras vid adoptering kan ha sina rationella orsaker. Det torde vara ett känt faktum att pojkar i flera hänseenden finns inom ett bredare spektrum än flickor, t.ex. finns det fler extrembegåvade pojkar, men samtidigt också motstasen. Flickorna tenderar att finnas mer ”i mitten”. Den som adopterar ett barn har ju ingen aning om vilka gener barnet har, men det måste rimligtvis finnas en vag aning om att pojkar som adopteras bort har större sannolikhet att finnas i en sådan extrem som senare kan bli problematisk. Denna risk är mindre för den som adopterar en flicka. Prefernser vid adoption återspeglar antagligen dessa måhända oartikulerade insikter.
Jag har sagt det många gånger förut att dagens patriarkat består av feminister och genusvetare som förtrycker ickefeminister. Tack, nu fick jag det bekräftat också.
@Rick:
Nu missar du nog poängen. När 33 anledningar diskuterar Kinas preferens för killar skiter de fullkomligt i av vilka orsaker killar föredras i Kina. Det är hemskt bara för att det sker! Oavsett rationell anledning. Bara genom att ens ta upp rationella anledningar att föredra tjejer i Sverige bekräftar man vår kritik. En standard används för flickors problem, en helt annan för pojkars problem.
Jag läste att nu när man kan välja kön vid konstgjordbefruktning så är det fler som vill ha flickor i USA Europa och Australien jag gissar att det är för att kvinnor bestämmer mer över reproduktionen i dessa länder medans det är tvärtom i t.ex Indien.
Vilket jag tror även slår igenom vid adoptioner till västländer där flickor väljs före pojkar kvinnor vill ofta ha en dotter män vill ofta ha en son svårare än så är det nog inte.
Det här citatet anförs i inlägget ovan.
– Problemet är att om man skulle låta folk välja så skulle pojkarna bli över och barnhemmen fyllas av pojkar. Men pojkar är ju också människor, säger Inga Näslund.
Ja, och jag säger att jag förstår varför. Det är helt enkelt tryggare att adoptera en flicka. Men av det här följer inte att man nödvändigtvis bland sina biologiska barn skulle föredra flickor. Det är möjligt att man i Kina föredrar pojkar bland sina biologiska barn, vilket sannolikt är kopplat till hur det kinesiska samhället ser ut, men av det här följer inte att preferensen för flickor bland blivande adoptivföräldrar här behöver vara social. Det jag misstänker är att den är helt rationell (och biologisk).
Kanske ska jag för säkerhets skull tillägga att jag hyser stor respekt för föräldrar som adopterat pojkar, men som sagt, de tar en större risk p.g.a. de okända generna.
Rick
Knappast. Det är tvärtom otryggare att adoptera en flicka. Så snart hon når en viss ålder är det konstant oro för att hon skall ha sex med fel kille, eller bli utsatt för sexuella övergrepp. Vi oroar oss inte hälften så mycket för vad som händer pojkar än vad som händer flickor så att hävda det skulle ge trygghet att ha en flicka är rent nonsens. Sanningen är snarare att man tjänar på att vara pojke i länder som Kina och man tjänar på att vara flicka i länder som Sverige. Flickornas chanser är större och fler medan riskerna är färre och mindre.
Du är lite väl oresonlig nu, Erik. Det där med att en flicka i en viss ålder blir sexuellt aktiv gäller alla flickor. Däremot gäller det inte alla pojkar att de får allvarliga problem. En del av det här är sannolikt genetiskt betingat, dvs. pojkar dras till extremer rent genetiskt. Om du nu tänker efter från vilka miljöer de pojkbarn kommer som blir adopterade, så tror jag nog att du håller med om att risken är förhöjd i jämförelse med egna bilogiska söner (nu utgår jag rätt krasst från att föräldrar som adopterar inte exakt sammanfaller med befolkningsgenomsnittet, dvs. vissa typer av föräldrar exkluderas från processen).
Märk väl att jag inte skrev att det ger trygghet att adoptera en flicka, utan att valet som sådant är tryggare, eftersom risken för extremfall åt det negativa hållet är mindre.
@Rick:
Varför det är på ena eller andra hållet är inte, för mig, relevant för saken inlägget handlar om.
”33 anledningar” påstår att feminismen behövs pga A
Vi visar att A gäller på ett fåtal platser i världen, resten (inklusive den kultur vi lever i) gäller B
Poängen är alltså att A inte är ett bärande argument till att vara feminist i Sverige, då det inte stämmer här.
@Rick:
Du kommer bara med svepskäl. Det som är problemet är att vad 33 anledningar sysslar med är ovetenskaplig propaganda, inte något som stämmer med verkligheten i Sverige.
Dessutom så är ditt argument tveksamt. Om det nu var biologi som avgör, varför väljer inte Kineser och Indier samma väg som Sverige? Om detta var biologi skulle vi se det över hela världen, det gör vi inte.
@robjoh
Jag diskuterar över huvud taget inte något feministiskt skräp här, så låt bli att bete dig som feministerna med allsköns halmgubbar.
Det jag diskuterar är anledningen till varför flickor föredras av adoptivföräldrar och det jag påstår är att agerandet är fullt rationellt. Din invändning mot mitt argument haltar. Jag vet ingeting om inrikes adoptioner i Kina eller Indien, så jag vet inte hur de tänker. Däremot verkar de vilja ha bilogiska söner framom biologiska döttrar, vilket antagligen är kulturellt betingat.
Den som däremot adopterar ett barn från t.ex. Kina vet ju ingenting om barnets gener (i motsats till ens biologiska barn, som man nog vet ett och annat om) och just därför är det helt rationellt att föredra flickor – helt oberoende, märk väl, av det svenska samhällets värderingar i övrigt. Flickorna är sällan extremfall (i motsats till pojkarna) och de extremer som sannolikt dominerar bland adopterade pojkar är tyvärr de negativa extremerna.
Budskapet i många av punkterna verkar vara:
1. Feminister tycker att våldtäkt är hemskt.
2. Är du inte feminist så tycker du att våldtäkt är bra.
Det är precs lika ologiskt och dumt som att påstå att:
1. Kvinnor tycker att cancer är hemskt.
2. Är du inte kvinna så tycker du att cancer är bra.
Det märkliga är att många feminister inte ens förstår att det inte finns någon logik i deras eget resonemang.
Om någon försöker påtala detta för dem så vägrar dom lyssna eller till och med kräver censur av kritik mot feminism!
Man blir bara så frustrerad……
@Rick:
Jag tror också det är biologiska orsaker och jag lägger ingen värdering i det. Lika väl som jag finner det helt rimligt att vi får fler styrelsemän jämfört med styrelsekvinnor, så anser jag det är helt logiskt att vi har en preferens för flickor som en del av women are wonderful.
Men till skillnad från kvotering till styrelseposter (som inte är en mänsklig rättighet och var och en därför får fixa för egen maskin) så ser jag det som ett problem om pojkar blir över på barnhem. Så det är jättebra att de diskuterar kring frågorna, så de blivande föräldrarna funderar ett varv till. Och räcker inte det för att pojkar ska få de hem de behöver så behövs mer upplysning eller andra insatser.
Det bör ju vara samma med barn med synliga handikapp, antar jag.
@Rick:
Jag tror du drar lite för långtgående växlar när det gäller barnets genetiska risk för negativa extremfall, när det kommer till varför adoptivföräldrar väljer ett barn av ett visst kön. Jag skulle gissa att det till väldigt stor del är andra preferenser som avgör vad man väljer.
Jag har iofs ingen källa på mitt påstående, men det skulle förvåna mig mycket om du hade en på ditt (och isf backar jag respektfullt).
@Ninni
Observera att jag inte gjorde några värdeomdömen, utan jag konstaterade endast att så är fallet, dvs. ur ett ”är” följer inte ett ”bör”. Naturligtvis är det ett problem om föräldralösa pojkar inte får sig ett nytt hem, men det var inte det jag diskuterade. Det jag skrev var att adoptviföräldrar föredrar flickor av skäl som inte är feministiska.
@Rick:
Alla flickor och alla pojkar får problem. Alla flickor och alla pojkar får någon gång allvarliga problem. Främsta skillnaden mellan flickor och pojkar är inte i deras problem utan i det faktum att det bara är flickors problem som folk anser är ett samhällsproblem. Pojkars problem anses vara deras egna problem, såvida inte pojkarna
a) tillhör en skyddad minoritet
b) kan anses dela kvinnors problem.
c) blir våldsamma och farliga
Och flickor dras till extrema pojkar. Det är många fler flickor som dras dit än det är pojkar som ÄR där.
Vi jämförde inte adopterade pojkar med biologiska söner, vi jämförde adopterade pojkar med adopterade flickor.
Nej, det ger ingen trygghet alls eftersom flickor är lika extrema som pojkar by proxy. Det är bara det att de flesta människor skyller allt flickor gör på pojkar/ samhället/ media/ strukturer. så när någons dotter blir flickvän till en gangster är det ingen som ser henne som en extrem person. De ser en normal kvinna som är ett offer.
Att flickor föredras vid adoption (och då antagligen också för egna barn) tog Astrid Lindgren upp i Rasmus på luffen.
– Ska du inte tvätta dig [när ett ”herrskap” ska komma och välja ut ett barn på barnhemmet.]
– Äh, det är inte lönt. De tar alltid en flicka med lockigt hår. [Vilket de också gör]
Det var inget hon hittade på, utan hon berättade verkligen hur det gick till. Var man pojke på ett barnhem fanns det mycket liten chans till att bli räddad. Då var man rökt. Även i det ”patriarkala” samhället runt förra sekelskiftet räknades flickor högre än pojkar. Astrid skrev en del sagor för att beskriva en tidigare hård verklighet för barn.
http://www.youtube.com/watch?v=q9lGIwcO264
Första scenerna ur Rasmus på luffen där ett barn ska väljas ut.
Anledningen till att de föredragit pojkar i Kina är så enkelt som att föräldrarna vill trygga sin ålderdom. När en kvinna gifte sig så flyttade hon hem till mannen och mannen tar hand om sina föräldrar. Kvinnans föräldrar fick klara sig bäst de kunde.
Givetvis, som vanligt när det gäller Kina, så går förändringen fort och nu för tiden börjar man föredra flickor även där och barnen adopteras mer och mer inom landet.
@Rick:
Vi är helt ense i det. Det är inget märkvärdigt att man inte får 50/50 fördelning på olika saker i samhället. Däremot menar jag att det kan vara så att feminismen förvärrar situationen även vad gäller detta, vilket ”sedan 1980-talet” kan tyda på.
Det skulle vara intressant att kolla om denna preferens för flickor ökat sen dess och hur Sverige ser ut jämfört med andra jämförbara kulturer där feminismen inte är lika vidrig som extrema Sverige
@ Alla
Jag upptäckte att jag slarvat med källorna, så jag har fixat med det nu och jag tror det ska vara rätt nu. Jag är så trött på att bemöta denna… *censur*…. att det är svårt att hålla koncentrationen uppe. Upptäcker ni fel, tveka inte att säga ifrån. Så fixar vi till det. Det ska vara rätt, så är det med den saken.
F-n, va trött jag blir på att feministerna fortsätter att leverera 30 år gamla sanningar när verkligheten inte faller dem i smaken.
http://fof.se/tidning/2010/4/allt-farre-flickor-fods-i-asien
Enligt indier jag pratat med på jobbet nyligen så är hemgiften avskaffad, precis som kastväsendet. Frågade dem om kast och då duckade alla och tittade sig nervöst omkring, nämner man kast i Indien så åker man i fängelse.
@Ninni
Det vore förstås intressant att ta reda på, men jag misstänker att det ligger mycket i det Anders skrev ovan, dvs. flickor föredrogs redan för hundra år sedan. Jag ser inget konstigt i detta.
@Erik
Med extremer menar jag inte nödvändigtvis gangstrar. Även t.ex. låg intelligens är en extrem.
@Malte skogsnäs
”Jag har sagt det många gånger förut att dagens patriarkat består av feminister och genusvetare som förtrycker ickefeminister.”
Så rätt så!
Jag skulle nog vilja lägga till en liten detalj….
Jag anser att det ligger till så här:
Dagens patriarkat består av kommunister som kallar sig feminister och genusvetare, och som förtrycker ickekommunister.
Ett länktips: ”Is feminism sexist?” Debatt på UCL.
Här ett lite mer rivigt klipp: ”Slut like you” från P!nk’s senaste turné:
Misandri – inklusive vad som möjligen får rubriceras som grov misshandel med sexuellt tvång – som underhållning, av en av världens ledande artister.
Rick:
Jo det gör du. Om gangstrar är extremer och du säger extremer så menar du nödvändigtvis gangstrar. Om du säger extremer kan du inte cherry-picka bara dem som passar ditt argument.
Nja, låg intelligens är knappast extrem, vill man ha extrem där så bör man snarare använda uttryck som efterblivenhet, utvecklingsstörning eller autism.
Men du svarar ju inte på mina argument. Du säger att det är tryggare med en flicka än en pojke. Jag visar det ena argumentet efter det andra som indikerar det är ett felaktigt antagande. Kanske det mest uppenbara exemplet är hur du hänvisar till att killar oftare blir extrema. Anledningen killar blir extrema är ju att tjejer dras till killar som är extrema. Risken för att en tjej skall dras till en extrem kille är större än risken att en kille skall vara en av de extrema.
Därför är det inte tryggare att adoptera en tjej.
@ Erik
Du kan bevisligen resonera mycket bättre än så. Självklart är inte extrema utfall synonymt med att vara gangster.
@Rick:
Jag har aldrig sagt extrema utfall är samma sak som gangsters. Jag har sagt att gangsters ingår i extrema utfall Inte minst olika former av empatistörning, narcissism och psykopati.
Gud vad ni spekularar hit å dit ang. varför många hellre adopterar flickor än pojkar och hellre föder flickor än pojkar. Varför frågar ni inte folk som är i de situationerna?
Jag hör det HELA TIDEN om varför folk hellre vill ha flickor.
Ang adoption har jag hört:
”För att pojkar är så stökiga”
Och ang. biologiskt barn:
”För att då kan man klä flickorna så fint i klänningar och flickkläder”.
Pingback: 33 anledningar varför feminism behövs | Susanna's Crowbar
Ninni! Du är kung!
@Nils: Drottning väl?
Och jag var också med på inlägget, även om det inte var lika mkt då utan mer 10 %
@Nils:
(Åh, attan nu glömde vi det igen!)
Tack, men det är inte bara jag. Mariel, Jag och Erik har gjort dessa inlägg ihop.
@Mariel:
Jag la till det så det syns att vi gjort det ihop
@Mariel:
Jag tror också att detta ligger närmare sanningen än de övriga spekulationerna. De flesta människor känner nog inte till att män har en extremare spridning i de flesta egenskaperna, så det är inget man tar med i bedömningen, men att pojkar är stökiga och flickor söta och lätta att sköta ”vet” man ju.
När jag själv började fundera på att skaffa barn en gång i tiden kom jag fram till att jag föredrog flickor trots att jag själv är man. Jag tänkte bl.a. på att pojkar är stökiga och förmodligen också på ”women are wonderful” som Ninni brukar nämna. Jag tror också att jag var påverkad av budskapet från feminismen om att pojkar/män är dåliga. Idag skulle jag tänka annorlunda.
Vit lättkränkt kvinna på SVT1 just nu.
Varför känns det som att den kvinnliga ateistske chefen ansåg sig vara bättre än en religiös invandrare.
Lita tjänare och tjänstefolk känsla över denna händelse.
Jag pratar alltså om den vite lättkränkta chefen som inte fick skaka hand och som då kände sig ratad.
@JD:
Ja det var intressant en vit medelklass kvinna chef med bra jobb och bra lön är enligt hennes feministiska logik underordnad en arbetslös invandrarman som söker praktik plats.
Pojkar stökiga?
Det var det dummaste….
Jag har 4 barn, två av varje, varav två kommer från mitt tidigare äktenskap och två från min frus tidigare äktenskap.
Jag har dessutom ytterligare ett par ”bonusbarn” hos mig väldigt mycket, kompisar till de andra barnen, som praktiskt taget bor hos oss.
Inalles 3 av varje. Alla tjejerna är alltså uppväxta på olika håll, liksom pojkarna, så deras beteende är inte betingat av deras ursprungliga miljö i alla fall.
Pojkarna är definitivt mer högljudda, ja.
Leker vildare lekar, ja.
Men säger man åt pojkarna att göra något, typ lägga sig på kvällen, säger de bara ”jaja”, suckar och går lydigt och lägger sig.
Säger man åt tjejerna, får man en timmes argumenterande och allehanda motiv till att de inte skall behöva gå och lägga sig, allt ifrån ”alla andra får ju vara uppe”, till att man är världens dummaste.
Från min synvinkel är tjejerna i det avseendet mycket ”stökigare” att handskas med än pojkarna.
Grabbarna gör direkt som de blir tillsagda, tjejerna argumenterar i en evighet innan de på nåder och under protest gör någorlunda som de blivit tillsagda.
Detta gäller i stort sett samtliga situationer som uppstår.
Skall vi åka någonstans kommer grabbarna omgående och gör sig klara, medan tjejerna ”skall bara”, -sedan är argumentationen igång igen…..
Skulle pojkar vara stökiga? Det är möjligt, men hos mig är flickorna än mer stökiga i så fall, om man lägger in någon av betydelserna oordning, oreda, orolig, bråkig, eller störig i betydelsen för stökig, vilket är synonymer enligt wiktionary.
Pojkarna kan vara mer högljudda och gapigare än flickorna, men de lyssnar åtminstonde, och gör som de blir tillsagda, även när man ber dem dämpa sig….
Jag tycker det är bra att det adopteras fler tjejer än pojkar. Det innebär ju att pojkarna får det lite lättare på dejtingmarkaden misstänker jag.
Eller?
@Sapias: Tror samma som du. Man tänker inte så mycket, man bara omedvetet favoriserar flickor pga. hur man ser på dem.
@Anders Senior: Jag tror att det där ”gapigare” är något som många tycker e jobbigt och inte vill hantera. Hellre då att möta någon som är ”argumenterande” motsträvig.
Har också hört:
”Pojkar ska alltid försöka visa sig macho, vara tuffa och så – Tjejer är mycket mer lugna och ordningsfulla”
Och jag tror liksom att man då jämför en ståkig och bråkig kille som genomsnittskillen med en lugn och fin skötsam tjej som genomsnittstjejen.
@Torstensson: varför skulle dem få det? De blir ju inte adopterade och får en sämre start som små? Alla vill väl ha en familj till att börja med.
Mariel
Jag tänkte på pojkarna som befinner sig inom Sverige . Ju fler tjejer desto mindre konkurrens.
@Torstensson:
Nej, så är det inte alls. Det hade stämt förr i tiden då tjejer behövde ”settle” men i dagens dejtingmarknad är det helt irrelevant för tjejer hur många killar det finns att välja mellan. Det som gör det lättare för killar på dejtingmarknaden är att killarna har mer ”confidence” och tjejerna har mindre radikalfeministisk ”distrust male sexuality”
Erik
Jo jag har läst den teorin du redogör för. Men jag tror också det där hänger ihop med att tjejer är mer välutbildade idag och vill ha mer än någon som har lägre status än hennes egna paycheck. Det finns få tjejer inom bankvärlden som är ihop med killar som jobbar som lagersrbetare. Jag tror inte enbart på ett spår , jag tror det är några stycken som verkar sida vid sida. Men jag köper det och absolut är det så, feminism vill göra tjejer rädda för män och göra män tafatta med kvinnor.
Men det blir ändå lättare fe killar med confidence som då slipper konkurrera mot andra män med confidence.
Anledningarna till att jag skulle välja en flicka är för att dagispersonalen favoriserar tjejer, de behöver inte kämpa lika mycket för ett bra betyg i skolan, företagen slåss om att få anställa dem, de behöver inte kämpa för en högre lön eftersom företagen är livrädda för att ”lönediskriminera” och för att killar inte har några problem med att träffa en partner med invandrarutseende medan tjejer har svårare för det.
Flickor är sötare
Barn är söta, och vuxnas hjärna är byggd för att tycka att det är söta, det garanterar att barnen får uppmärksamhet och omvårdnad.
Flickor är sötare än pojkar så får man välja tar man hellre en flicka.
Att flickor ses som lättare påverkar säkert också. Flickor är lättare, fast bara upp till typ 6-7 års ålder om jag minns rätt. I tonåren är det mer konflikter med flickor men det är nog inte tonåren adoptivföräldrar föreställer sig. Hade föräldrar gjort det hade det inte blivit så många barn.
Ja man undrar vilken plan det konspiratoriska dolda och sluga patriarkatet har med att få människor att välja flickor säkerligen är det någon djävulsk kvinnofälla som väntar runt hörnet det är det alltid när patriarkatet drar i sina trådar.
@Anders Senior:
Det kanske ligger nåt i det.
En annan som upptäckte denna skillnad på killar och tjejer var fotbollstränaren Torbjörn Nilsson (den gamle storspelaren) när han bytte från att träna killar till tjejer (eller från män till kvinnor).
Han stötte på stora problem då han försökte samma metoder med tjejerna som med killarna, dvs på palnen är det ingen demokrati. Säger tränaren ”gör 30 armhävningar” till en enskild person så gör man det (som kille iaf). När han körde samma stil med tjejerna blev det mothugg av typen ”Varför då? De andra slipper ju.” osv. Tjejerna tyckte det var orättvist när det inte alltid var samma (bestraffningar/belöningar) för alla, vilket ledde till dålig stämning både inom laget och med tränaren och mer diskussioner än träning.
Det här var ju helt nytt för herr Nilsson och han fick tänka om. Och troligen kom han på nån bra lösning, för han är numera ganska framgångsrik som tränare inom damfotbollen.
Sorry att jag inte har nån källhänvisning till detta. Hittar den inte, men jag har läst det i nån av biblarna (a-bladet eller expr). Ni kanske har bättre lycka att hitta om ni är intresserade.
@Frogfish:
Hade inte tänkt nämna det, men har precis samma erfarenhet, fast på en mycket lägre nivå. Herrar div 4, damer div 3. Halva träningarna kunde gå åt till att förklara övningarna för tjejerna, när man kunde säga till killarna: Vi gör så här och sedan justera om det blivit fel. Tjejerna var tvungna att veta.
Det blev bara en säsong som damledare. Min fru förbjöd mig efter att ha tillbringat tre nätter på soffan utan att kunna sova i grubblerier över damlaget.
@Fugen, @Frogfish och @Anders Senior:
Ni kan inte hålla på och sprida myter!
Jag håller på och jobba med en bok till genusbiblioteket:
Gissa en gång om jag skrattade gott åt den
Huruvida det gör det lättare att hantera en konflikt, det vet i sören, det är säkert för- och nackdelar. Men det är absolut ingen myt att kommunikationen är rakare och det gör konfliktsituationer annorlunda och leder mer sällan till konflikt, menar jag.
@Ninni: Dock känner jag ibland att män INTE säger rakt ut vad som e problemet. Utan de liksom ”släpper det” (ignorerar problemet?) allt för länge. Sen när det väl tas upp då är det mkt större än vad det hade varit om det sagts från början. De har jag märkt med flera alltså.
@Mariel:
Absolut. Just det som låg bakom ”leder mer sällan till konflikt”.
Man ”gillar läget”, man släpper saker och går vidare, man hänger inte upp sig på att det kanske inte var just så jag hade velat…
Och som allt annat, så är detta på gott och ont. Nackdelen är just det du tar upp här och det gäller i synnerhet kontakt mellan kvinna och man av flera orsaker
@Mariel:
Det du säger ser jag som 2 olika saker.
1.
”Dock känner jag ibland att män INTE säger rakt ut vad som e problemet.”
I ditt citat ovan känner jag inte alls igen mig. Jag skulle snarare säga att det är precis tvärtom. Kvinnor kan sägga precis allt UTOM det de vill att man ska förstå. Kan vara ganska frustrerande.
2.
”Utan de liksom ”släpper det” (ignorerar problemet?)…. ”
För mig som man är det här en livsnödvändighet att kunna göra. Troligtvis är det nåt annat problem som är större för tillfället och får prioritet och det andra får vänta på sin tur. Det här är nåt som många män tycker är naturligt. Alternativet är att ta tag i ett småproblem och ignorera att ”huset brinner”. Obs att jag skrev ”ta tag i”. Det är så de flesta män funkar, mer verkstad än diskussionsterapi.
Dock vill jag inte frånta dig din upplevelse, Mariel. Den är säkert helt riktig utifrån ditt perspektiv. Tänk dock på att bara för att man inte ”pratar om det” så betyder det inte att man inte gör nåt.
@Ninni:
Det har du nog rätt i.
Men det jag var ute efter är att män (och killar) i större utsträckning har lättare att underkasta sig ett ledarskap utan att behöva ifrågasätta ”varför?” i samma utsträckning som kvinnor/tjejer. Tex om jag tränar fotboll litar jag på tränarens metoder utan att ifrågasätta varje moment, Torbjörn Nilsson stötte på patrull här.
Sen om det är bra eller dåligt beror väl på situationen, dock bara en spaning.
@Mariel:
Det här Frogfish säger så här
Det är precis det som vi pratat om, att diskutera sak eller diskussionen i sig och om känslor runt om kring. Det är det här att vara fokuserad på sak som är ”vara rakare”, det ska inte förväxlas med ”vara ärligare/mer öppen”
@Frogfish:
Absolut.
Jag såg ett reportage där man intervjuade två kvinnor som var gifta där den ena var bisexuell och den kvinnliga reporten frågade henne om för och nackdelar med att vara gift med kvinnor och män vilket hon varit det mesta var ingen skillnad en fördel tyckte hon var att kvinnor förstår varann bättre.
På slutet frågade reporten om det fanns någon fördel med att vara gift med en man hon tittade lite uppåt och funderade och sa sedan ja nu kan man älta ett problem i all oändlighet och det finns ingen som sätter stopp.
Under 24) bildtexten, är ”censur” felstavat…
Annars mycket bra!
@hjalmar:
Tack!
@Mariel:
Jag håller med dig, kanske beror det på att jag är mest intresserad av hur män och kvinnor kommunicerar i par. Det låter som att du också är det. Män tenderar att vara mer undvikande och dra sig mer för att ta upp problem.
@Johan Grå:
Det är möjligt att det kan vara så.
Det skulle också kunna vara en skillnad i vad man anser vara ett problem (eller vems problem man anser det vara). Vad kvinnor anser vara problem behöver inte nödvändigtvis vara det för en man (och kanske tvärtom). Dessutom delar åtminstone jag inte med mig av problem till personer jag anser inte ha med det att göra. Just detta har ibland skapat ett nytt problem då den personen blivit stött av att inte inkluderas i ”mina” problem. Det här är ju väldigt generaliserat, men för diskussionens skull så ignorerar jag den (ganska stora) felkällan
.
Men det är kul att se hur olika man kan se på saker. Inte svårt att förstå att missförstånd uppstår lite titt som tätt.
@Frogfish:
Ja, det beror helt på vad man väljer att fokusera på. Kvinnor tar upp fler problem men både män och kvinnor är i allmänhet dåliga på att sätta ord på de verkliga problemen.
@Johan Grå:
Jag håller med dig, kanske beror det på att jag är mest intresserad av hur män och kvinnor kommunicerar i par. Det låter som att du också är det. Män tenderar att vara mer undvikande och dra sig mer för att ta upp problem.
Mm, män tiger för husfridens skull. Har du funderat på varför det är så? Vad är det som gör att mellan man och kvinna, det ofta är mannen som är undvikande?
Just vad gäller kommunikation så avviker jag totalt från hur kvinnor vanligen fungerar, så jag ska förklara utifrån mig och varför jag väljer att vända mig till män.
Problemet är A, när jag vänder mig till någon så är det med syfte att se om jag kan få hjälp och tips att nå Målet – B.
Då finns det två olika situationer.
A är något som är ”mitt problem”.
1. Då bemöts jag av kvinnor generellt med ett bemötande som för mig, med den person jag är är ett ”tycker synd om dig”-ältande. Och det är inget jag mår bra av.
2. Av en man så slipper jag det där ”tycker synd om dig”-ältande, där får jag tips om hur man kanske kan göra för att nå B.
The hard way lärde jag mig på vägen att kvinnor vanligen vill ha 1 och ser 2 som kränkande ”du bryr dig inte om mig”. Dom vill ha någon som lyssnar, en axel att luta mot… och det är helt okej. Jag lyssnar gärna.
A är ett gemensamt problem.
1. När jag står med en kvinnlig kvinna, så är man helt plötsligt, utan jag begriper hur det gick till, av spåret och C, D och E avhandlas.
Och jag är fortfarande helt fokuserad på A -> B.
Jag blir liksom bara helt lost och det känns jätte-obekvämt.
2. Med en man så upplever jag att man jobbar för att nå B resten av alfabetet är ointressant just då.
Dessa olika sätt att fungera på.. man förstår inte varandra. Där finns en klyfta som hade kunnat överbryggas (nu muttrar jag om genus”vetenskapen” igen) om man lyfte upp detta. Och männen har oket ”man ska vara snäll mot en tjej”. Det är han som är buffel i konflikten. Därför, menar jag, tiger män för husfridens skull.
Den som lyssnar igenom detta långa klipp (på engelska) får lön för mödan, tycker jag:
http://www.youtube.com/watch?v=xedI1ORL3ms
Bland annat diskuteras reproduktiva frågor, som en framtida utveckling av konstgjorda livmödrar (eng: uterus) och ett p-piller för män. Man tar också upp mansrörelsens utveckling framåt, där både MRM (Mens Right’s Movement), PUA (Pick Up Artists) och MGTOW (Men Going Their Own Way) nämns ur olika perspektiv – och mycket annat. Mycket intressant.
Även nedanstående video kan rekommenderas, där ”girlwriteswhat” tagit sig ur sitt kök och talar på ett möte för New Yorks Libertarianska parti:
http://www.youtube.com/watch?v=2LkYDpQQVJ0
(Det är val i Sverige i september 2014).
@Ninni:
Varför män tiger? Det finns förstås många perspektiv men i grunden för att de respekterar kvinnan mer än sig själva och vill göra henne till lags. Det är olyckligt, inte minst för att de flesta kvinnor upplever undvikande oattraktivt och män gärna vill att deras kvinna ska vara attraherad av dem.
@Johan Grå:
Japp, instämmer.
Ser du hur dessa två perspektiv samverkar? Obehaget (”jätte-obekvämt”) i min sista 1:a här förstärks av ”vill göra henne till lags”. För diskussionen som handlade om A är helt plötsligt hela alfabetet som diskuteras och man vet inte riktigt var man är och hur man kom dit och tappar liksom bort B på vägen. Då har han liksom brutit ”vill göra henne till lags” utan att det gav något i slutändan. Och nästa gång har han lärt sig att det inte var lönt och så sluts man mer och mer och distansen ökar.
@Johan Grå: Ja helt klart e jag insnöad i det ämnet just nu. Har beställt boken ”Män är från mars och kvinnor från venus” nu för jag hoppas den kanske kan reda ut lite mer för mig
@Frogfish: Absolut.Man ser inte samma situation på samma sätt helt enkelt. Varken de små situationerna eller de stora! Ett problem jag tror män kanske kan känna ( ??? ) är att det kan vara svårt att finna orden? Sätta ord på problemet? När man bråkar kanske. Och det som sägs mottas fel av frun kanske? Så är det iaf hemma hos mig… Jag övertolkar det min man säger.
Ninni
Gillar dina inlägg.
Tänkte på en annan sak som tangerar området. Jag har sett många ggr hur kvinnor fnittrar och blir roade när en man med glimten i ögat påtalar hennes tokigheter. Samma bemötande av en man kan leda till en käftsmäll eller osämja . Som om kvinnan tänker ” jag blir dissad I love it”
Medan en man hade tänkt ” jag blir dissad I hate it”
Kvinnor och män är inte lika och vi har mediefeminister som påstår annat. Hur mycket ska feminism få förstöra för män och kvinnor. Det största hotet mot lyckade förhållanden är de teorier och tyckanden som mediefeminister kräver att vi lyssnar på.
@Ninni:
Här känner jag precis raka motsatsen. Ofta om jag har något jag kallar PROBLEM så vill jag förstås gärna ha konkreta tips och lösningar… men sen finns det som är ”problem” som är mer en känsla som tynger, och när det kommer till känslor vill jag mer att någon bekräftar känslorna än försöker lösa dem. Tvärtom så kan det bli Värre av att någon försöker lösa problem när man bara ville lätta på trycket känslomässigt. Läser mycket om sånt i barnpedagogiken också. Men som sagt, skillnad på PROBLEM och ”problem”.
Jag har också märkt att det är mest killar som bemöter ”problem” som PROBLEM och ofta bara förvärrar situationen.
Åh sån e jag. Jag kan gå in på hur många sidospår som helst egentligen – även om jag helst undviker det för det är utmattande. Men speciellt i ett bråk så ser jag inte alfabet direkt, utan det är mer en atom eller en molekyl. Små grenar från de större typ. Ett träd kanske.
Ja, vi har ju varit inne på detta med KOMMUNIKATIONS-svårigheter mellan könen tidigare.
Det borde vara ett eget bibliotek: Kommunikation
@Torstensson: Kan du ge exempel på en sådan situation? Ser det inte framför mig
@Johan Grå: Jag vet inte men på något vis tror jag ”respekt” är fel ord. Jag upplever iaf inte att min man respekterar mig mer än sig själv. Men däremot att han kanske värderar mig mer? Plus att han vet att jag e känslig och lägger för stor vikt på vilka ord han använder.
Jag tycker att Ulf ska skriva fler inlägg. Dom är så jäkla bra.
Mariel
Ja okej
Hmm
Två män och två kvinnor sitter på en uteservering ( som jag gör nu) . Den ena kvinnan berättar att hon krockat med en lyktstolpe. Den ena mannen skojar till det om detta och bygger sen vidare på hennes felsägningar och får henne att låta som helt tokig. Hon skrattar och fnittrar . Han har skoj på hennes bekostnad , han avslöjar hur tokig hon är.
Hade han gjort det mot mig hade jag inte skrattat . Jag vill inte bli avslöjad. Jag vill inte bli ägd av en annan man med humor . Hur kommer detta sig?
Är det en viktig skillnad jag har märkt i kommunikationen mellan tjejer och killar som hela tiden verkar ställa till problem för folk så är det detta:
Killar är ofta lösningsorienterade, tjejer är ofta bekräftelseorienterade.
Min tjej kan t.ex. beklaga sig över något, och jag kommer genast att försöka lösa det eller komma med konstruktiva förslag på hur det kan lösas. Men det är inte alltid (eller ofta) alls vad hon vill ha, utan hon vill bara veta att jag vet hur hon känner inför något, få det bollat, bekräftat, förankrat. (älta är väl ordet jag själv oftast använder när det går till överdrift).
Hennes tjejkompisar är mycket bättre på att ge henne de svaren hon vill ha. (men inte de svaren hon behöver; för det löser sällan något när någon bara ekar bekräftelser på det man har att säga.) Å ANDRA sidan så tror jag att hon redan vet vad hon behöver göra för att lösa problemen, och vill kanske bara få lite uppmuntran och energi genom bekräftelse, jag är inte säker.
Detta är skrivet ur mitt manliga perspektiv, min tjej skulle säkerligen beskriva det helt annorlunda.
@Mariel:
Här känner jag precis raka motsatsen. /../ Värre av att någon försöker lösa problem när man bara ville lätta på trycket känslomässigt
precis så.
En som är feminin i detta tycker det blir värre.
En som är maskulin i detta tycker det blir värre om man ska ”lätta på trycket”. Det är liksom älta och det som för dig är bekräftelse är för mig… hemskt. Känner mig bara så totalt eländig av det.
Och som kvinna, när man umgås med kvinnor, det ligger förväntningar på mig att jag ska älta/lätta på trycket. Det är ett sätt att umgås mellan kvinnor. Jag lyssnar jättegärna, stöttar o finns där. Men jag har inget ”lätta på trycket”-läge och inget behov…. och det tas inte mot bra alls. Det finns ingen empati eller respekt för det.
Och kvinnor tar oftast liksom för givet att kvinnor är bättre på känslor och empati. Varför är det ena sättet att vara på bättre än det andra? För mig är det bara olika, för att vi är olika som människor.
Mannen är normen var det va?
@Ninni: Men om nu detta med att lösa problemen utan att blanda in så mycket känslor, och kunna sätta ord på sina och andras känslor, – hur ska männen någonsin kunna betrakas som mer kännande varelser som Faktiskt Också Har Problem? Ett problem tycker jag kring hur samhället ser på mansrollen är just detta att män inte ses som lika känslobesittande som kvinnor.
Nu verkar det på dig som att problem som inkluderar mkt känslor är mer jobbigt och att män föredrar att bara lösa det. Men säger inte det något om att män känner ”mindre” kring sina problem? Eller vill de bara inte prata om dem? Finns känslorna där men att man inte vill prata om dem?
@Mariel:
Men att man inte pratar på kvinnors sätt, att man inte vill ha ”bekräftar känslorna” innebär ju inte att man inte pratar. Det är bara annorlunda.
Har man negativa känslor så är prioritet ett att lösa det som är upphov till dessa. För mig är det ett så självklart val att jag inte kan förstå något annat, även om jag respekterar att man fungerar annorlunda.
Ibland finns det ju inte lösningar på problem. Det är liksom inget förbjudet att prata om det. Men sättet att prata på är mer konkret beskrivande och mycket lite ”det känns”, ”det upplevs”.
När en vän pratar med mig och jag inte förstår känslan han upplever, då frågar jag helt enkelt typ ”men hur känner du då?” Då beskrivs den.. Och den beskrivs tills jag förstår.. Inte mer med det.
Och det görs även i grupp.
Sen hanteras känslor ofta med en humorton tex ”regeringen”. Det innebär inte att man inte kopplar känslan som finns där. Likaså är den humor som feminister tycker en massa om i dessa punkter ett sätt att hantera känslor.. Att kunna skratta åt eländet..
hur ska männen någonsin kunna betrakas som mer kännande varelser som Faktiskt Också Har Problem?
Genom ökad förståelse för att vi pratar på olika sätt. Problemet är att män som pratar ”är” vita kränkta män eller sexister och kvinnohatare…..
Apropå TV-serien Girls som nämns i inlägget så funderar jag över varför den serien framhålls av många feminister. Visst, den kanske visar mindre glamorösa personer än andra TV-serier men återigen handlar det om fixering vid yta (representation) och inte innehåll. Efter att ha tillgodogjort mig innehållet/handlingen däremot så tycker jag snarare den visar upp feminismens påverkan på unga kvinnor som negativ.
Såvida inte serieskaparna inte ser effekten av feminismen de senaste 30 åren och följaktligen ser ännu mer feminism som lösningen på alla problem…
Men On Strike – Årets viktigaste bok?
http://aktivarum.wordpress.com/2013/06/01/men-on-strike-del-1-arets-viktigaste-bok-redan-har/
@Mariel
” Men om nu detta med att lösa problemen utan att blanda in så mycket känslor, och kunna sätta ord på sina och andras känslor, – hur ska männen någonsin kunna betrakas som mer kännande varelser som Faktiskt Också Har Problem?”
Har man ett problem, är det ett hinder för att man skall trivas.
Jag som man har givetvis alla känslor som tjejer har, men min favoritkänsla är lycka och glädje, att vara nöjd.
Har jag då problem som hindrar mig att känna min favoritkänsla glädje, varför skall man då gå omkring och älta problemet och inte vara glad?
Jag föredrar att lösa problemet så jag kan vara glad igen istället…..
Jag HAR alla andra (negativa) känslor också, men varför skall jag gå och släpa omkring med dem och deppa om jag kan lösa problemet och vara glad istället?
Eller, jag har dem i registret så att säga, men varför leva ett liv där de dominerar? 3G är en bra filosofi tycker jag.
Gnäll inte, Gilla läget, Gör något.
Dvs. Ett problem dyker upp, man blir bekymrad….
Sluta gnälla, Gilla läget, GÖR något.
Dvs. Åtgärda problemet, så du kan bli nöjd igen.
Att jag inte har ”känslor” är helt enkelt för att jag aktivt ser till att slippa dem!
Dessutom, ”sätta ord på andras känslor”, är det ens möjligt?
…. Aha, vi har alltså hittat roten till patriarkatet!
Att missnöjda män GÖR något, och själva tar ansvar för att förändra sin situation istället för att bara sitta och gnälla…
Så var det med den räkmackan…..
@Anders Senior:
3G; Precis så!
Och en annan sak är att om det inte går att lösa, så går det inte att lösa. Punkt. Va f*n hjälper det att gå runt och grubbla på det då? Tänk på något annat, gör något kul, så mår man bättre.
Detta sätt att hantera känslor, tror jag är orsaken till att kvinnor tycks ”leda” psykisk ohälsa.
Det finns ganska många saker på manssidan som jag menar kvinnor kan lära sig av för att, på både privat nivå och i yrket**, må bättre
**tex. vad gäller känslomässig hantering av hot och trakasserier bland tex. politiker och journalister. I utredningen av politiker så såg man hur ett mer eller mindre likvärdigt resultat, gav helt olika utslag i den känslomässiga biten. Och i det yrket måste man kunna hantera den baksidan.
@Anders Senior: Betyder det att män aktivt försöker vara glada mer än kvinnor försöker? Dvs. att kvinnor är helt okej med att stanna kvar i deppträsket och att män antingen löser problemet eller skjuter undan ”må-dåligt”-känslan eftersom problemet ändå inte gick att lösa?
@Ninni
”Och en annan sak är att om det inte går att lösa, så går det inte att lösa. Punkt. Va f*n hjälper det att gå runt och grubbla på det då? Tänk på något annat, gör något kul, så mår man bättre.”
Japp, det funkar bra i det stora hela, men allt har en lösning!
Suger jobbet? Byt jobb!
Tråkig situation hemma? Byt hem!
Suger livet? Det förklarar också de deppiga männens högre självmordsstatistik, de GÖR något, om de inte hittar andra vettiga lösningar på sina problem….
@Mariel
Precis!
Jag tror att en vettigare formulering på min tidigare kommentar:
”Att jag inte har ”känslor” är helt enkelt för att jag aktivt ser till att slippa dem!”
Hade jag tänkt efter lite bättre innan skulle jag nog istället skriva så här:
Att jag inte ”har” känslor är helt enkelt att jag aktivt löser de (problem) situationerna som ger mig dessa känslor.
@Anders Senior:
Det finns ju saker som inte går att lösa. Kronisk sjukdom tex. Det är ”bara” att lära sig leva med det och göra det bästa av sin situation. Allas liv innehåller en dos skit och man blir lyckligare om man ställer sig på solsidan än att låta molnens skugga kyla ner en.
@Mariel:
Japp.
Jag skrev tidigare
Detta är något jag pratat med så många män om.. hur man måste ställa om sig när man hamnar i en situation med en person med kvinnligt genus. Den reaktion man får om man försöker hjälpa på det sätt som är naturligt för oss, den lär en läxan. Och egentligen tror jag helt hundra att ni hade mått bättre av 2:an, inte just då kanske, men på sikt.
Sen finns det fördelar med kvinnors sätt också och det är att det bidrar till relationsbanden bevaras. Och det är framförallt n fördel när man har problem som är stora och olösliga, man står i en skiljsmässa, frun har fått cancer.. ja, du vet, såna här riktigt tunga saker. Vuxna män är ofta ensamma med frun som bästa/enda vännen. Vem pratar man med då?
Och det är en mansfråga av vikt, mäns ensamhet, i synnerhet i livets svåra stunder.
@Anders Senior, @Ninni: Hmm ja vet inte… Det stämmer visserligen lite in på min man och mig. Vi har ju båda alla känslor men vi visar dem på helt olika sätt och vi uppfattar problem olika osv.
Det KAN vara så att jag ”fastnar” längre i ett problem än vad han gör. Men vet inte om jag kopplar det till min kvinnlighet riktigt. Men även Efter att vi har löst ett problem så tar det en stund innan känslorna byter riktning. Ah.. precis som det där jag skrev om yin och yang. och eld och vatten. Att det tar ett tag för min energi att ändra riktning helt enkelt.
Han e också väldigt lösningsorienterad. MEN… Jag har märkt att om jag svarar mer på känslorna han har, och bekräftar dem, så undviker vi lättare bråk. Om jag liksom ser hans irritation eller ledsamhet istället för att gå vidare i sakfrågan. Nån mer här inne som läst NVC Non Violent communication?
@Mariel:
Men det är så.. ni kompletterar varandra.
Ibland är det ena bra, ibland är det andra bra.. och tillsammans har ni tillgång till båda.
sinnesrobönen.
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
@ Mariel
”Vi har ju båda alla känslor men vi visar dem på helt olika sätt och vi uppfattar problem olika osv.”
Vilket osökt återigen får mig att repetera min fråga.
”sätta ord på andras känslor”, är det ens möjligt?
”Det KAN vara så att jag ”fastnar” längre i ett problem än vad han gör.”
Hahaha! Du ältar alltså!
God natt!
De flesta tycks hellre prata om känslomässiga problem med kvinnor så jag är skeptisk till att män sätt att kommunicera är bättre i det fallet. Problemlösning är en bra metod om man förstår problemet och har bättre förutsättningar att komma på en lösning än vad individen med problemet har själv, ofta är inte det fallet.
@Anders Senior: Man gissar den andres känslor som den kan antingen bekräfta eller avfärda. Om de blir bekräftade så känns det bra för båda för man känner sig förstsådd.
Ja jag kan älta ett problem. Men varför skulle det alltid vara dåligt? Många ( ! ) gånger kommer man ur det mycket klokare. Det är så jag blivit klok över huvud taget
( känns det som , kan ha fel ) 
Rekommenderar NVC – då det hjälper en att i samma mening få in både kvinnliga och manliga bekräftelse / lösningsorienterade svar. Kanske bloggar om det i framtiden
@Johan Grå och Mariel:
Det ena är inte objektivt bättre än det andra, som jag ser det. Det är bara olika. För min del funkar inte det kvinnliga sättet alls, jag mår bara sämre av det. Men fungerar det för andra så är det bra
Du (Johan Grå) säger att ”de flesta tycks hellre prata om känslomässiga problem med kvinnor”, det tror jag också på. Men jag ser andra orsaker till det. Dels har vi som samhälle bilden av att ”kvinnor är bättre på känslor”, dels tror män ofta sig vara mycket mer individer än de är och inser inte att de har könsspecifika problem man kunde hjälpa varandra med om de bara öppnar truten, typ. Jag brukar fungera som katalysator.
@Ninni: Men jag undrar en sak… kommer ”känslor” aldrig upp? Ens i förbifarten? Och om inte, när gör de någonsin det? Minns att jag läst att du blivit både arg och glad i alla fall så helt uteslutet ur din vokabulär e det ju inte
”de flesta tycks hellre prata om känslomässiga problem med kvinnor”
(Detta inlägg är avsett som lite humor, om någon nu inte uppfattar det.)
Självklart, det är ju oundvikligt!
Det är nog för att man inte ens kan få ett objektivt svar från en kvinna om vad klockan är utan att hon skall blanda in känslor och ”känna” som om den är mer eller mindre än den faktiskt är.
(Puss och kram på er, alla underbara känslomässiga kvinnor där ute, vad vore vi män utan er?)
Här kan man ju spinna vidare till ett intressant resonemang ur ett feministiskt perspektiv…
Frågar man en fullfjädrad feminist bör det ju inte finnas några normer, så då är väl allas olika uppfattning om tiden lika rätt som den riktiga klockan…
”Min biologiska klocka är ett, fast enligt armbandsuret och fröken ur är den bara 12”
Jag skall nog föreslå en feministisk tideräkning istället, där alla har sin egen norm istället för jesu födelse, UTC-tid och andra patriarkala påfund….
(Hmm, min fru har nog redan infört det förresten, för hennes uppfattning om vad klockan är skiljer sig ganska stort från min, när vi gjort upp att träffas på stan vid en viss tidpunkt, har hon gått och blivit feminist tro?)
Nä, fram för en ickeförtryckande individuell feministisk femtid, eller hentid kanske. Som du bestämmer själv. Då kan ingen förtryckande patriarkal arbetsgivare kränka dig och ställa krav på att du skall komma i tid, du är ju alltid i tid!
Varför stanna där förresten? Vem har inte varit ute och promenerat, och ibland fått känslan av att ha gått flera mil, när det i själva verket visar sig vara några kilometer? Det problemet löser vi ju också med en smart feministisk individuell längdenhet.
Viktproblem, samma där! Ett kilo för mig, kan ju kännas som ett ton för någon annan!
I samma svep har vi ju då heller inte längre några problem med en massa patriarkala krav på fysik gällande brandmän och poliser längre som utestänger vissa, alla lever ju upp till dem per automatik, då vi själva ges tolkningsföreträde på dem!
Valuta? Jag kan ju själv få bestämma hur hårt jag ansett mig arbeta för mina pengar, och därmed själv sätta värdet på dem!
Slut på tjafs om orättvisa löner!
När kan jag kvittera ut Nobelpriset för mitt enastående feministiska resonemang? Jag har ju just löst samtliga feministiska problem!
@Anders Senior: @Ninni:
Anders, vad jag förstår har det du skriver om inget med citatet från mig att göra eller missförstod jag något?
Ninni, du brukar hänvisa till boken av Norah Vincent. Hon skriver om hur män öppnade sig för henne för att hon talade som en kvinna även om hon såg ut som en man. Jag påstår inte att män inte kan prata känslor men att det sätt att tala som du beskriver som kvinnligt är bättre om man har känslomässiga problem att prata om.
Ni är inne på att det är bättre att sluta älta och göra något åt problemet. Ofta är det så men det klassiska problemlösande kommunikationssättet är inte ett bra sätt att nå dit. För att kunna lösa ett problem behöver man förstå det. Jag antar att ingenjörerna här håller med om det, även om trial and error förstås kan fungera men då måste man ändå veta vilket problem man försöker lösa och hur man vet när man löst det.
De som lyssnar problemlösande och försöker lösa problem åt andra misslyckas ofta med problemformuleringen. Det är egentligen självklart. Den med problemet är facit. Om de blir av med sitt problem har problemlösaren lyckats, om de inte blir av med problemet så har problemlösaren misslyckats. En vanlig situation är att en person berättar om sitt bekymmer. Den som lyssnar föreslår en lösning som den med bekymret inte fullföljer. Den med bekymret har inte blivit hjälpt och lyssnare förstår inte varför, han eller hon har ju föreslagit en lösning. Fast uppenbarligen har de missförstått problemet eftersom det inte hjälpte, det var kanske motivationen som var problemet?
När man har känslomässiga bekymmer är det kvinnliga sättet att lyssna på känslorna bättre eftersom de flesta hellre vill ha hjälp att känna sig trygga och harmoniska så att de kan lösa sina egna problem. Om de fastnar i ältande och i omvårdnaden får man finna andra vägar.
Jag får se om jag skriver ett blogginlägg om detta men egentligen tycker jag det handlar om att välja ett kommunikationssätt som är anpassat till situationen. Kvinnor och mäns sätt att uttrycka sig på är inte bättre eller sämre, de är anpassade till olika situationer. Överanvända är båda problematiska. Om vi ska lära oss något så är det att välja den kommunikationsstil som passar situationen.
@Mariel:
Haha! Nej, på mars är vi robotar och pratar bara om aktiekurser, fotbollsresultat och politik ;D
Klart att det gör, inte bara i förbifarten. Det är bara på ett annat sätt.
Du sätter själv fingret på skillnaden här:
Det du upplever förvärrar situationen, är min kopp te. Det du mött är killar som försökt hjälpa och stötta dig på ”vårt sätt”. Det är varken bättre eller sämre utan bara annorlunda.
Och jag vet att jag inte är ensam om att göra det misstaget att försöka hjälpa på ”fel” sätt och få en blåsning för det…. För det missförstås och man får en utskällning av för det… Och det sårade iaf mig djupt att behandlas så när allt jag ville var att hjälpa kvinnan med stort K.
Tjejer/kvinnor behöver lära sig att dom inte har facit på ”det rätta sättet” oavsett om det gäller hur städat som är städat, hur man städar på rätt sätt, hur man bäst sköter ett barn eller hur man pratar känslor.
@Johan Grå
Nejdå, jag bara spann/spånade vidare på det….
”de flesta tycks hellre prata om känslomässiga problem med kvinnor”
”Självklart, det är ju oundvikligt!
Det är nog för att man inte ens kan få ett objektivt svar från en kvinna om vad klockan är utan att hon skall blanda in känslor och ”känna” som om den är mer eller mindre än den faktiskt är.”
Detta har väl en skämtsam relevans, resten är bara en spin-off effekt!
@Johan Grå:
Ninni, du brukar hänvisa till boken av Norah Vincent. Hon skriver om hur män öppnade sig för henne för att hon talade som en kvinna även om hon såg ut som en man.
Jag vet ju inte om mitt kön påverkar. Jag kanske är tillräckligt mycket kvinnlig i manligheten, eller vad man ska säga?
Jag påstår inte att män inte kan prata känslor men att det sätt att tala som du beskriver som kvinnligt är bättre om man har känslomässiga problem att prata om.
För mig, nix, inte en chans. Jag tycker det är rent vidrigt och det får mig att må apa.
Om jag sen är ovanlig, det vet jag inte.
Själv har jag inte svårt för att tala om känslor vilket säkerligen lett till att mina manliga vänner inte har svårt tala om sina känslor för mig.
När jag pratar om ett problem med män efter att vi talat ut om det så är det ofta då klart.Medans när jag talar om ett problem med kvinnor så blir det inte klart eftersom formuleringar när man diskuterade problemet kan bli nya problem som måste diskuteras(sidospår)som ibland kan förgrena sig i oändlighet känns det som vilket en probleminriktad man har svårt att förstå vad det har med problemet att göra och för den delen så kan man väll lösa det första problemet först tänker man lite stilla för sig själv
@michael:
Precis så upplever jag med. Jag blir bara förvirrad av alla oändliga cirklar i alla dessa sidospår. Som en labyrint där man bara snurrar runt, runt och vet snart varken ut eller in.
Käre skribent! Hur var din uppväxt? Skulle du kunna berätta lite kortfattat om den?
34.
Feminismens affärside är att objektifiera kvinnor som offer, sprida falsk information och vinkla sanningen.
Jämställdismen bygger på fakta och en värdig syn på båda könen!
Hej!
1. Om man är jämställdist, håller man inte med feminister om att mannen är överordnad kvinnan då?
2. Är man emot kvotering?
@suss:
1) Om kvinnan vill underordna sig så får hon gärna. Men hon brukar inte vilja det, särskilt inte inom hemmets väggar. Nej, könsmaktsordningen är en grov förenklig som bl.a. helt blundar för det sexuella spelet som ger kvinnor makten att välja partner.
2) Ja, kvotering är diskriminering, oavsett åt vilket håll den tillämpas
@suss:
Nej, inte alls. Feminismen använder mannens överordning som ett axiom, men lägger aldrig fram bevis för den – och som Ninni visar, kan man i deras egen forskning finna gott om kontraindikationer.
Jämställdister erkänner att män tenderar att dominera i många ekonomiska och politiska sammanhang, men betonar att det är en liten grupp män, och det rör sig då om positionsmakt – inte könsmakt. Kvinnor har samma möjligheter att nå dessa positioner, men tjänar inte reproduktionsmässigt på det, vilket män uppenbart gör.
Flera studier visar att kvinnor som satsar på högstatusjobb har minst lika goda förutsättningar att nå toppen som män. Faktum är att kvinnor i chefskarriärer tenderar att befordras snabbare och tjäna lite mer än motsvarande män. Den tydligaste skillnaden är att männen hänger i längre, och förklaringen är rätt enkel: det är svårt att nå den absoluta toppen och etablera sig där innan man fyllt 40, och många kvinnor värderar chansen att bilda familj och tillbringa tid med sina barn högre än att ta de där sista stegen upp till toppen av statuspyramiden.
Ja, eftersom kvotering per definition är diskriminering. Kvotering bygger också för det mesta på en ideologiskt betingad idé om lika utfall, vilket strider mot principen om lika rättigheter och skyldigheter.
@Ulf T:
Okej men vill man försöka sträva efter att bolagsstyrelser etc. ska få en mer jämn fördelning? och i så fall, hur ska det då uppnås?
Och det här med att Kvinnor kan nå toppen, men inte gör det för att de prioriterar annorlunda, så kanske det är men kan det inte vara för att kvinnor inte blir/känner sig socialt accepterade i de mansdominerade sfärerna som denna prioritering görs?
@suss
”Okej men vill man försöka sträva efter att bolagsstyrelser etc. ska få en mer jämn fördelning? och i så fall, hur ska det då uppnås?”
Ett större problem kanske är de segregerade svetsarna där 97% är män. Men det är ingen status eller ”makt” så det r väl ointressant. Genusmaffian brukar ju dra likamedtecken mellan segregerad bransch och diskriminering. Att man ser ju att kvinnor blir osynlig ”bortkvoterade” bara genom att titta på fördelningen mellan könen i styrelser men jag ör inte lika säker på det. Diskriminerar svetsarna kvinnliga arbetssökande, är det därför det är en sån dominans för kvinnor?sen vet vi ju att stora Bulken kvinnor jobbar i den offentliga sektorn och den privata sektorn är mer mansdominerad, så varför skulle då det vara jämn fördelning av könen i dessa styrelser? Det är som hävda unga är diskriminerande från styrelseposter för att medelåldern är typ 55 år där. Men det är ju dem som varit chef framgångsrikt under lång tid som får såna förtroendeposter och jag tror män också är överrepresenterade bland underchefer. Så hur kan det vara jämställt eller rättvist att fördela dessa förtroendeposter över könen? Jag tror detta håller på att ändras, eller jag vet det. Kolla 30 år bakåt så syns det väl!
Jag tror att styrelser väljer den med mest erfarenhet och kunskap i det som dom tycker sig brista i och ser åt att stärka och förbättra styrelsen i nästan alla fall. Och att då kön är ovidkommande. Sen finns det säkert några som vill ha in en polare eller nån snubbe som gillar att följa med till Bryssel och supa och bada bastu eller nåt som väl brukar vara feministernas syn till varför inte tjejer är lika representerade?
Och såna oseriösa styrelser som inte sätter företaget först tar nog död på sig själva för eller senare…
@suss:
Varför skall det vara ett självändamål med jämnt antal könsorgan av olika sort i styrelser?
Om färre kvinnor vill konkurrera om styrelseplatser, måste vi göra det lättare för kvinnor än för män att nå dit, om vi skall få en jämn fördelning. Varför förtjänar dessa individer en lättare resa än andra?
Min erfarenhet är att man kan hitta två olika typer av kvinnor i de här sfärerna: kvinnor som menar att de inte blir socialt accepterade av männen, och kvinnor som menar att det inte var några problem alls att bli accepterade. Vi tenderar att lyssna mer på den förra gruppen…
För ett tag sedan lyssnade jag på en paneldebatt, som handlade om något helt annat (inom teknikbranschen). En kvinna satt på panelen, och när hon fick ordet bytte hon ämne från tekniken till könsfördelning, och menade dessutom att det var alla mäns ansvar att fler kvinnor kom in i branschen. Det lustiga var att männen på panelen tävlade med varann om att hålla med henne. Som resultat tilläts debatten spåra ur en god stund innan man kom tillbaks till ämnet. Vidare protesterade inte en enda man ur publiken mot den male-bashing som helt plötsligt utbröd bland talarna.
Min tolkning av detta är att kvinnor inte bara accepteras – kvinnan i panelen var solklart den minst meriterade på podiet, utan man är beredd att gå rätt långt för att få dem att känna sig bekväma, och belönar dem även när de börjar skylla sina motgångar på omgivningen. Möjligen är det då på detta sätt de inte tillåts smälta in: de ses hela tiden som några som kräver särbehandling.
Efteråt frågade jag en kvinna som jobbar i branschen om hon höll med om att männen hade svårt att acceptera kvinnor – min erfarenhet är att kvinnor som visar att de har vad som krävs blir accepterade väldigt fort. Hon höll med om att så var det (enligt hennes erfarenhet), men att flickor som funderar på vad de skall välja inte känner till detta.
Två olika vägar att ta, alltså. Man kan som kvinna se till att ständigt påminna sin omgivning om det extra stöd man behöver, eller så signalerar man att man bara vill bli behandlad som alla andra.
Min erfarenhet är att båda grupperna får som de vill, men den andra gruppen har lättare att bli accepterade, i meningen behandlade som en sann medlem i gruppen.
@suss:
Jämställdhet innebär för de flesta här att män och kvinnor ska ha lika rättigheter, skyldigheter och människovärde. Dessutom ska alla ha möjlighet att utvecklas till sin fulla potential utan att könstillhörigheten ska utgöra formellt hinder. (Något förenklat).
Du måste nog definiera ”jämn fördelning”.
Exempel:
I de pyttelilla isolerade landet Eugalia ska landets enda fabrik anställa 10 svetsare. Som enda krav ställer man att sökande ska ha gått en speciell 2-årig svetskurs, något som hundra medborgare gjort.
Av de som uppfyller kraven i Eugalia är 30 procent kvinnor.
I högen av godkända sökande är det 20 procent kvinnor.
Hur många kvinnliga svetsare ska personalchefen Svetslana anställa?
http://www.politism.se/genusfolket/genustrean-5-afrikas-feminism-mean-girls-och-centerpartiet/
Eller som politism som tycker Rwanda är ett föredömligt exempel på jämställdhet med 64% kvinnor i parlamentet. Är detta mer jämställt än Sverige med 45% kvinnor?
@ Suss
Två motfrågor:
En styrelse har 20 platser. Det finns 50 intresserade och kompetenta män samt 5 intresserade och kompetenta kvinnor samt ytterligare 5 kvinnor som är ganska kompetenta. Blir det då rättvist med en könsfördelning på 10-10?
Ägarna styr vem som sitter i styrlesen. Varför ser vi så väldigt få företag stadda i kraftig tillväxt, som är startade av kvinnor och drivna av kvinnor? Det borde ju vara här framtidens styrelseplatser finns. Då kan ägarna ha 100 % kvinnor i styrleserna om de så önskar. Och denna avsaknad trots alla riktade program till kvinnliga företagare…
@Ulf T:
”Efteråt frågade jag en kvinna som jobbar i branschen om hon höll med om att männen hade svårt att acceptera kvinnor – min erfarenhet är att kvinnor som visar att de har vad som krävs blir accepterade väldigt fort. Hon höll med om att så var det (enligt hennes erfarenhet), men att flickor som funderar på vad de skall välja inte känner till detta.”
Min vana trogen citerar jag dig och lägger till en reflektion. Det du beskriver är ett av de stora problemen med vänsterteorin om makthierarkier, och hur den används idag. När man lär människor att de är offer, utsatta för fördomar och förtryck, så ger majoriteten upp eller kämpar mot de påhittade förtryckarna istället för att kämpa för att förverkliga sig själva. Jag blir rasande på våra självgoda makthavare när jag stöter på människor med utländskt påbrå som gett upp för att ideologer med goda intentioner lärt dem att det är kört för att svenskar är rasistiska, bland kvinnor hör jag det inte lika ofta men jag har stött på en och annan som gett sig in i en feministisk kamp för att spräcka glastak istället för att kämpa på och visa framfötterna i verksamheten.
@Rick:
Den som är mest lämpad för uppdraget ska få uppdraget enligt min mening, oavsett kön, således är 10-10 ej rättvist.
Det som är intressant med det här är dock varför det finns 50 kompetenta män och bara 5 kompetenta kvinnor…
@suss:
Ja, har du någon fundering kring det?
@suss:
”Den som är mest lämpad för uppdraget ska få uppdraget enligt min mening, oavsett kön, således är 10-10 ej rättvist. Det som är intressant med det här är dock varför det finns 50 kompetenta män och bara 5 kompetenta kvinnor…”
Bolagsstyrelserna för de 30 största börsbolagen (OMX30) har ca 25 procent kvinnor (fritt ur minnet).
Är det jämställt?
Kan bolagen själva göra något för att bli mer jämställda?
@Chattanoga: Jag tror inte att man ska utgå från hur många procent som är kvinnor respektive män när man värderar har jämställt ett bolag är. Att en styrelse har en 50/50 fördelning behöver inte betyda att de är jämställda. Enligt min mening handlar det mer om hur man bemöter de könsroller som existerar. Det bolagen kan göra är att behandla kvinnor och män likadant. Superenkelt i teorin.
@Ulf T: Ja… Vet inte hur fördelningen bland ansökningar till t.ex. omx30´s styrelser ser ut, om den liknar dessa, vad jag antar är fiktiva siffror, (50/5) så är det förmodligen något som har flera olika förklaringar. Men allt bottnar väll ändå i samhällets syn på könsroller.
@suss:
När det gäller OMX-listan, så är könsfördelningen i deras styrelser nära nog proportionerlig mot könsfördelningen bland de civilingenjörer och civilekonomer som examinerades i de generationer som uppnått tillräcklig erfarenhet för att kunna kvalificera sig till styrelseuppdrag.
http://genusnytt.wordpress.com/2011/10/24/insandare-kvinnor-val-representerade-i-styrelser/
@suss:
Så… inget utrymme för den egna viljan?
Eller menar du att skillnaden inte kan handla om personliga preferenser, eftersom det inte kan finnas några medfödda skillnader mellan män och kvinnor?
@suss:
Men allt bottnar väll ändå i samhällets syn på könsroller.
Jag kan komma på flera andra förklaringar:
1) Biologiska förklaringar. Kvinnor och mäns egenskaper följer normalfördelningskurvor (Bashflak har en bild på normalfördelningskurva här). Den fördelningen enligt normalfördelningskurva gör att ju mer extremt något är ju fler män finns där. Därför är det fler män både på botten och toppen i samhället och kvinnor befinner sig i mitten.
2) pojkars så kallade ”privilegier” antingen dödar eller härdar. De som inte dukar under för den vidriga behandlingen är bättre på att ”ta skit” och göra vad som krävs för att nå höga mål. För att nå styrelsepost krävs enormt stora uppoffringar av privatlivet. Ett högt pris färre kvinnor är beredda att betala.
3) Kvinnors tendens att gifta sig uppåt fungerar som extra morot och piska för män.
@suss:
Vad jag ville komma fram till med OMX30-exemplet är detta:
Om könsfördelningen för bolagsstyrelser ungefär motsvarar könsfördelningen rekryteringsunderlaget; vad är då syftet med alla tidningsartiklar som anser att bolagen bör förändra sig/bli bättre på jämställdhet (nu senast Reinfeldts mamma!)? Sitter de på kunskap som vi andra inte har, eller har de en annan agenda än jämställdhet? Eller alla som ropar efter kvotering – är de verkligen ute efter formell jämställdhet?
Om andelen kvinnor i rekryteringsunderlaget är ca 25 procent och man vill kvotera till minst 40 procent så måste man förstå att det endast går att uppnå genom att män (som är lika bra eller bättre lämpade) väljs bort enbart på grund av sin könstillhörighet. Detta är enligt mig motsatsen till jämställdhet!
Senast idag i DN finns en artikel som antyder att kvinnor utgör en outnyttjad resurs för företagsledningar. Det finns nog få människor idag som anser att kvinnor inte lämpar sig för ledningsarbete pga deras kön, men resonemanget i dessa artiklar är olyckligt eftersom de endast fokuserar på halva befolkningen. Om man ritar två lika stora staplar motsvarande arbetsföra män och kvinnor och sedan drar ifrån den lilla andel som arbetar i näringslivets topp, så är det fortfarande på nästan identiska staplar kvar. DVS, männens stapel är på intet sätt uttömd, och utgör en lika stor resurs! Blundar vi för den så riskerar vi få ett ineffektivt näringsliv där könstillhörighet är viktigare än allt annat.
I samma artikel står det att ca 200.000 högskoleutbildade kvinnor arbetar deltid…
Suss:
Vad känner du när du läser en artikel som denna?:
”Reinfeldts mamma ryter till: Skäms alla valberedningar”
http://www.svd.se/naringsliv/reinfeldts-mamma-ryter-till-skams-alla-valberedningar_8623554.svd
@Chattanoga:
Själv har jag erfarenhet av åtskilliga chefer och styrelseledamöter, såväl kvinnor som män. Jag har upplevt suveräna chefer och styrelseledamöter av båda könen och även usla dito. Den slutsats man kan dra är att oavsett kön behöver man hitta de personer som verkligen är lämpade för uppgiften och undvika de som inte är lämpliga, och man bör inte utgå ifrån att könet i sig har mycket med saken att göra.
Min egen erfarenhet från rekryteringsarbete är också att det är svårt nog att hitta personer som är kompetenta och fungerar väl socialt i den miljö man rekryterar till, att det även där är bäst att inte begränsa sig genom att dessutom kräva att personen skall ha ett specifikt kön eller hudfärg.
Men när man bestämmer sig för att en viss andel skall vara kvinnor (eller män), är det ju just det man gör.
Men visst, jag har själv en gång suttit i diskussioner om huruvida ’exotic dancer’* kunde vara meriterande för ett jobb som IT-ansvarig – det var ju en av de få kvinnorna som sökte!
* Vi kom fram till att det var meriterande, inte minst eftersom det var i oljedistrikten – hon hade sannolikt skinn på näsan. Tyvärr var det inte formellt meriterande, och hon blev utkonkurrerad av en man, som vi sedan inte var så nöjda med.
@Ulf T:
Jodå, det finns utrymme för egen vilja och visst kan det handla om personliga preferenser.
@Chattanoga:
”– Det handlar om att en del kvinnor inte vill gå in i en roll där normer är skapade av hur män värderar saker.”
Jag tror att det ligger en del i det, att kvinnor inte vill.
Vad kände du själv när du läste artikeln?
Åh, det är ju så lätt att göra ner feminismen när man hittar på att den egentligen tycker en massa dumheter