Självmord som utpressningspolitik
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke är bara lite död

Jag hade egentligen tänkt skriva om det här i förrgår, men tänkte att det kanske framstår som någon slags avsiktlig kontrapunkt på Alla hjärtans dag. Så jag skippade det då (fast det färgade ändå av sig på mitt romantiska inlägg dagen till ära.

Det var en nyhet någon dag innan om en stökig 14-årig flicka som flyttat runt bland en massa fosterhem. Om jag inte minns fel hade hon också 14 självmordsförsök i bagaget. Föräldrarna oroade sig och menade att myndigheterna skulle ta sitt ansvar. Och det kan jag hålla med om.

Strax därefter dök det också upp nyheter om hur ensamkommande ”barn” planerar att ta livet av sig. Det höjs röster för att myndigheterna skall ta sitt ansvar. Och det kan jag hålla om.

Jag har en ganska enkel syn på detta. Om man råkar komma upp på vinden just när bäste polarn eller partnern håller på att hänga sig, eller hittar densamme med uppskurna handleder i badkaret (om sådana finns nu för tiden) så gör man sitt bästa för att mota bort liemannen och försöker sedan hjälpa sin vän, familjemedlem, käraste, eller vad de nu handlar om, att försöka få fötterna på jorden och kompassen att peka åt rätt håll.

Men det sagt, den mest grundläggande rätten man har som människa är rätten till sitt eget liv. Med det följer också rätten till sin egen död. Man har ingen skyldighet gentemot andra att leva, och andra har ingen skyldighet att hålla en vid liv om man inte vill leva.

Så jag håller med, myndigheterna borde ta sitt ansvar i bägge fallen ovan. En flicka som försökt ta livet av sig 14 gånger vill uppenbarligen inte leva. Så låt henne dö. Och om de som vistas i landet utan att få uppehållstillstånd hotar med att ta livet av sig ifall de blir utvisade, låt dem dö. Ett anspråkslöst förslag är att de får bli ragu.

Ville bara ha det sagt. Självmordshot som utpressningstaktik biter inte på mig.

Om någon vill ta livet av sig så kan jag hänvisa till bra litteratur om metoder.

Visste du till exempel att man kan ta livet av sig med äppelkärnor? Det krävs dock ganska många, typ ett par deciliter, och de bör nog mosas för att giftet i dem skall komma ut och kärnorna inte skall komma ut hela bakvägen. Och metoden är inte att rekommendera, den lär vara väldigt smärtsam.

Kontentan är i alla fall att ansvarstagande för självmordsutpressare är att rätt och slätt hjälpa dem på vägen. Det finns ingen anledning att dalta med utpressare.

Om du lägger en äppelkärna på första rutan och sen dubblar för varje ruta, hur många lik får du på brädet?

©2017 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Självmord som utpressningspolitik — 8 kommentarer

  1. Hej.

    Två ord som sammanfattar och i mitt tycke talar om vad det egentligen är frågan om:
    ’Apatiska barn’

    Å andra sidan är ju svensk aktivism, inspirerad av den odemokratiska amerikanska förlagan som den är, inte mer utvecklad än ’får jag inte som jag vill håller jag andan!’.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  2. EdersÖdmjuke och, – ”Ja, det är snabba vändningar här Smile”

    Jag hänger på den repliken och därmed din text och första-stycket sista raden ”Romantiska inlägg” njaee det var rätt tunt iår och har i minnet förrförra året, harjagförmig, var det mera rejäla doningar vad det gällde romantiska funderingar och vill minnas att du undrade över den totala tystnaden i kommentarsfältet.
    Jag var faktiskt på vippen att sända en rad tyckte oxå det såg öde ut, men avstod helheten stod gott på egna ben.

  3. @Rikard:
    Jag måste erkänna att jag inte riktigt fattar kopplingen till apatiska barn. Eller menar du att det är en liknande utpressningstaktik?

  4. @DanTor:
    Förförra året? Då var det Kärlekens lön: The Joy of Cunilingus. Det är inte så att du tänker på förra året, då hade jag två inlägg på alla hjärtans dag, det första, En liten film om kärlek (tillägnas Åsa Romson), har ännu ett år senare inte en enda kommentar, vilket jag noterade i kommentarsfältet till det andra inlägget den dagen: Alla hjärtans dag: Sociala människor, (o)lyckliga horor och eremiter, efter vilket det i alla fall blev några synpunkter på det.

  5. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.

    Exakt så.

    De apatiska barnen försvann när de inte längre behövde vara apatiska för att tvinga till sig TUT, PUT och medborgarskap.

    Att hota med självmord på det sätt som beskrivits i bidragsmedia är inte hur en verkligt suicidal person beter sig. Det vet jag av erfarenhet såväl som studier.

    Akutvårdare och deras kollegor inom psykiatrin blir snabbt rätt så bra på att skilja verkliga självmordsförsök från övade eller fejkade. Där lär skall föreligga en könsbunden skillnad i val av metod och plats, men jag har inga data på såhär på rak arm. Anekdotiskt har jag fått berättat för mig att män oftare lyckas då vi väljer mer direkt dödliga metoder (gevär, tåg, drunkning) än kvinnor (piller samt alkohol, hängning, förblödning).

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  6. @Rikard:
    Det är väl den gamla klassiska ”qui bono” eller vad det heter (jag är inte så hemma på latin).
    Jag har fattat det som att hängning är en manlig metod. Piller och skära handleder är väl företrädesvis kvinnliga. (Skära handleder är inte en särskilt bra metod då blodet kan koagulera så att blödningen stoppar, skall skära pulsådrar är det bättre att skära längs med dem).