Inledning

Trots att dessa ronder startade med att jag gav följande utmaning till Nils: ”Ge mig några exempel (5?) på dessa privilegier _till följd av könet man_? (dvs inte prestation)” (emfas ej i original) så handlar även denna rond om prestation, specifikt för professorskarriär inom akademins värld. Tidigare ronder: Rond 1, Rond 2, Rond 3.

Jag har större chans att bli professor. För jag är man. @Ninnis_tankar

— Nils Karlsson (@FilosofenNils) 16 januari 2014

Till detta tweets kompletterade Nils med en rapport [källa 1] som stöd för sitt påstående i följande tweet:

Eftersom det tydligen inte är allmän kunskap att akademin premierar män: http://t.co/IExQ7xhTvl @mitthuvud @Ninnis_tankar

— Nils Karlsson (@FilosofenNils) 16 januari 2014

Det är en riktigt välgjord rapport och jag tackar Nils för denna. Det gör det så mycket lättare att diskutera och det ger så mycket bättre diskussioner om man har ett gemensamt underlag. Jag har förutom denna rapport läst ett antal av de underliggande rapporterna av vilka jag kommer använda en i inlägget. Denna senare rapport kallar jag källa 2 i inlägget. Om ingen källa anges vid citaten är det från källa 1.

Rapporten

Rapporten består av två delar, statistiska analyser av doktorskohorter där man studerar män och kvinnors karriär samt en kunskapsöversikt där man sammanställer och begrundar tidigare studier som finns på ämnet.

Den statistiska delen är totalstudie där populationen utgörs av samtliga individer som avlade doktorsexamen åren 1980–2007 och då var yngre än 60 år. Detta ger 44 715 individer, varav 15 710 är kvinnor och 29 005 är män. Man studerar två steg i forskarkarriären: (1) en meriterande anställning som förbereder för fortsatt karriär inom högskolan, forskarassistent eller biträdande lektor och (2) det slutgiltiga steget till professor (12 resp 18 år efter doktorsexamen). Studien har ett longitudinellt upplägg, dvs man studerar samma individer längs deras karriärsväg.

Kunskapsöversikten är en sammanställning av forskning och andra studier som kan bidra till att förklara könsskillnaderna som observerats i den statistiska analysen. Denna del fokuserar på fyra aspekter (1) vilka som lämnar respektive stannar kvar i akademin (2) vetenskaplig publicering (3) beviljande av forskningsbidrag och (4) anställning och befordran. Kunskapsöversikten innehåller både nationella och internationella studier. Jag kommer dock begränsa inläggen till det som hör till Sverige.

Vad är det som gör att detta är en bra rapport?

Eftersom jag på Genusdebatten ofta lyfter forskning som jag är kritisk mot vill jag vill börja med att förklara vad som gör att jag anser denna rapporten är riktigt bra.

Det framgår, anser jag, att forskarna är av övertygelsen att kvinnor är förhindrade av yttre faktorer. En övertygelse jag, som bekant, inte delar. Och det är helt okej att ha den övertygelsen som forskare, så länge man kan förhålla sig neutralt i sitt arbete när man redovisar resultatet. Det lyckas dessa forskare överlag mycket väl med, det är först under rubriken Kunskapsläget – en samlad bild och därefter [s. 149 ->] som forskarnas egen övertygelse går igenom. Det är problematiskt på ett sätt, för många som läser rapporter läser bara rapporters sammanfattningar. Men den är ändå okej, tycker jag, av två orsaker:
1) Även om forskarnas övertygelse lyser igenom i de sammanfattande delarna så är det inte så omfattande att det blir en ideologiskt färgad/vinklad sammanfattning.
2) Forskare är bara människor. Att kvinnan är missgynnad/underordnad är myter som totalt dominerat vårt samhälle under lång tid, myter som upprepas gång på gång under decennier. Det finns vetenskapliga belägg för att vi tror på saker vi hört många gånger. (Det är därför det är så svårt att ta till sig vårt budskap hur väl vi än underbygger det, det låter som vi påstår att jorden är platt.)

Tillvägagångssätt och metodval (t.ex. totalstudie och longitudinellt upplägg) är bra och i kunskapsöversikten lyfter forskarna, på ett neutralt sätt, tidigare forskning som talar både ”för- och emot”.

”I samband med att resultaten sammanfattas kommenterar vi i korthet kvaliteten på forskningen och studierna som har gjorts. Det är inte möjligt att gå in i detalj på eventuella brister, och därför fokuserar vi på studiernas generaliserbarhet och tillförlitlighet i en vidare mening, det vill säga om resultaten går att generalisera till hela populationen och om studiens metodval och utförande är tydliga och rimliga.” [s. 12]

Detta tillvägagångssätt i redovisning av tidigare studier gör att jag som läsare kan väga studiers tyngd. Slutligen: när man sen går vidare till de underliggande rapporterna, vilket jag gjorde i ett flertal fall, så är överensstämmelsen med den rapportering som forskarna gjort mycket god.

Avgränsning

Då det är en omfattande rapport så är det två delar jag inte kommer gå in på i detta inlägg.
Rapporten innehåller en del om kvinnor och mäns subjektiva upplevelse av sin arbetssituation. Forskarna tar upp problemet med den typen av forskning:

Det är också en begränsning att resultaten huvudsakligen bygger på svarspersonernas subjektiva upplevelser och att det saknas objektiva mått på kvinnors och mäns forskningsvillkor. [s. 140]

Resultatet man får i den typen av forskning innehåller så stora och allvarliga gender bias, att när man går förbi problematiken med gender bias i subjektiva upplevelser så blir resultatet ”väldigt oväntat” för de som inte har tillräcklig kunskap om genussystemet.
Det andra handlar om ”kvinnor har huvudansvaret för hem och barn”. En senare rond kommer avhandla detta med ”huvudansvaret för hem och barn” och därför tar jag inte med den delen här.

Statistiska analyser – statistiskt utfall

Steg 1: Anställning som forskarassistent eller biträdande lektor

Totalt sett är det ”små eller inga könsskillnader” [s. 5] vad gäller meriterande anställningar. Det finns en liten skillnad tidigt efter doktorsexamen (två respektive fyra år), till männens fördel medan ”det är i princip lika mellan kvinnor och män under senare år vid övergångar inom sex år” [s. 34].

Disputationsålder: Män går i större utsträckning vidare till meriterande anställning bland de som tagit examen före 35 år, i synnerhet före 30 år. Det omvända, att en större andel av kvinnorna har gått vidare, gäller för de som avlagt sin doktorsexamen från 35 år och uppåt, i ”åldrarna 40–49 år är kvinnornas försprång som störst och i nivå med männens försprång i den allra yngsta åldersgruppen.” [s. 41]

Ämnesområde: Män går vidare i större utsträckning än kvinnor inom vissa ämnesområden (samhällsvetenskap och teknikvetenskap), inom andra är det tvärtom, dvs kvinnor går vidare i större utsträckning (medicin och lantbruksvetenskap) och slutligen är det jämt inom de sista två ämnesområdena som studerats (humaniora och naturvetenskap).

Föräldrar och barn: ”Det är generellt sett inte negativt för vare sig kvinnliga eller manliga doktorers vidare anställning som forskarassistent eller biträdande lektor att vara föräldrar (mätt vid tiden för doktorsexamen) jämfört med att inte vara det.” [s. 27] Kvinnor med skolbarn går vidare i något större utsträckning än kvinnor som saknar barn eller har barn i förskoleålder (0-6 år). Män utan barn eller med små barn (0-3 år) går vidare i större utsträckning än män med barn i åldersspannet 4-17 år. Jämförelse mellan män och kvinnor ger att män med små barn går vidare i större utsträckning än kvinnor, medan det omvända gäller för föräldrar med barn 4-7 år.

Steg 2: Professor

När kvinnor och män har följts upp inom 12 år efter doktorsexamen har männen anställts som professorer i större utsträckning än kvinnorna i samtliga doktorskullar 1980–1996 (17 doktorskullar). Skillnaden i procentandelar mellan män och kvinnor för de olika doktorskullarna varierar mellan 2,4 till 4,4. [s. 49] En större andel av såväl kvinnor som män blir professorer inom 18 år efter doktorsexamen jämfört med 12 år. Även här är andelen bland männen större än andelen bland kvinnor som blivit professorer i 11 av de 12 studerade doktorskullarna (skillnad ca 4,5 procentandelar).

Ämnesområde: ”Analyserna visar att männen har anställts som professorer i större utsträckning än kvinnorna inom fem av sex ämnesområden: humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknikvetenskap samt lantbruksvetenskap. I medicin har däremot kvinnor och män efter avlagd doktorsexamen anställts som professorer i nästan samma utsträckning.” [s. 50]

Disputationsålder: ”I analyserna framkom en tydlig könsskillnad i sannolikheten att bli professor som hänger samman med disputationsålder. Män som har disputerat i yngre åldrar har gått vidare i större utsträckning än kvinnor som har disputerat i motsvarande unga år. Ett exempel som illustrerar detta är att i doktorskohorterna 1992–1997 har 9,4 procent av männen som var yngre än 30 år i samband med disputationen blivit professorer inom en period av 12 år därefter, men endast 3,3 procent av kvinnorna. Även bland dem som disputerade någonstans mellan 30–34 år har männen i större utsträckning än kvinnorna anställts som professorer. I övriga åldersgrupper ser det lite olika ut beroende på vilka doktorskohorter som avses och om tidsintervallet mellan doktorsexamen och anställning som professor är 12 eller 18 år.” [s. 50]

Så långt ser det ut som Nils har rätt

Det är nu ”det där med statistik” blir svårt. Man behöver hålla reda på två begreppspar: korrelation-kausalitet samt oförklarad-oförklarlig. Det statistiska utfallet visar en korrelation mellan könet man och professor, det säger inget om kausalitet. Det vill säga: beror utfallet på könet man eller finns det andra faktorer som är orsaken till det statistiska utfallet? Frågan är då: Ger denna rapport stöd åt Nils när han påstår att en man större chans att bli professor bara för att han är man? Ger den stöd för att akademin premierar män?

Kunskapsöversikt

Korrelation-kausalitet

Som jag visade i rond 1, om lönegap och status, så har dr. Farrell gjort en noggrann genomgång av lönegap där han identifierat 25 olika faktorer, som varje faktor förklarar en del av det totala gapet och tillsammans så förklarade dessa faktorer mer än hela lönegapet mellan män och kvinnor. Samma sak måste göras här, man måste liksom summera faktorer som påverkar personers karriärsframgångar. Låt oss titta på några sådana faktorer ur rapporten:

Pusselbit 1: ämnesval och lärosäte

De unga männens framgångar i professorskarriären visavi de unga kvinnornas (34 år och yngre) kan endast till viss del förklaras av att det finns en variation mellan kvinnor och män med avseende på vilka ämnen de avlägger doktorsexamen inom och vid vilka lärosäten de disputerar. En stor och oförklarad skillnad i professorskarriär kvarstår således mellan kvinnor och män som har disputerat i yngre åldrar. Denna slutsats bygger på multivariata analyser (logistiska regressioner) där kön och disputationsålder har kunnat analyseras tillsammans med ämnesområde och lärosäte. [min emfas, s. 51]

En jämförelsevis stor andel av kvinnorna som disputerar i unga år gör det i medicin – ett ämnesområde där det är ganska låg sannolikhet att anställas som forskarassistent eller biträdande lektor – vilket delvis förklarar könsskillnaden i forskarkarriär i den unga gruppen av doktorer (under 30 år) totalt sett. [min emfas, s. 26]

Pusselbit 2: karriärsålder
Det är inte en aktuell faktor i källa 1 då man följer specifika doktorskohorter, men den är i andra rapporter t.ex. källa 2. Gruppen kvinnor respektive män har olika lång erfarenhet i yrket, där fler män än kvinnor har längre tid i yrket.

Pusselbit 3: Arbetstid
Under rubriken Inga större könsskillnader i tid till forskning [s. 100-101] kan man läsa följande:

”för forskarassistenter där männen arbetade något mer än kvinnorna.”

”Rapporten visar att den genomsnittliga arbetstiden var ett par timmar längre för män än för kvinnor”

”De manliga institutionsledarna forskade däremot i mycket högre grad än de kvinnliga, som i stället undervisade mer.”

”Rapporten visar att män totalt sett ägnade en större del av sin arbetstid åt forskning än kvinnor gjorde, men det berodde huvudsakligen på könsfördelningen inom olika personalkategorier. Inom respektive personalkategori fanns det inga signifikanta könsskillnader, även om det fanns en viss tendens att kvinnliga lektorer, forskarassistenter och adjunkter ägnade mer tid åt ”övriga” uppgifter än sina manliga kollegor och något mindre tid åt forskning.”

”Inom gruppen forskare lade däremot kvinnorna mer tid på forskning och mindre tid på undervisning än männen.” [Notera: avviker från övriga punkter]

”För de flesta innebar föräldraskapet ingen synbar minskning på arbetstiden, men männen arbetade mer övertid än kvinnorna.” [s. 103]

”Det framgick bland annat att kvinnorna publicerade mindre än männen i början av karriären, att de undervisade mer och arbetade mindre övertid.” [s. 140]

Pusselbit 4: Meritering och produktivitet

Män publicerar mer än kvinnor – men inte med högre kvalitet
• Forskningen visar genomgående att kvinnor publicerar färre vetenskap liga arbeten än män gör. Däremot verkar det inte som om manliga forskares publikationer håller en högre kvalitet än kvinnliga forskares baserat på gängse kriterier som till exempel citeringsindex.
• Några studier visar att de könsskillnader som finns när det gäller publiceringsgrad grundläggs tidigt i karriären och att de därefter utjämnas något. Flera undersökningar visar också att könsskillnaden till stor del beror på att kvinnor är underrepresenterade bland mycket produktiva forskare och överrepresenterade bland de minst produktiva forskarna.
• Könsskillnaderna i publiceringsgrad är väl belagda. Det finns flera omfattande studier där man kontrollerar för både ämnesområde och akademisk position och där könsskillnaden kvarstår. Det saknas visserligen större undersökningar från Sverige, men de studier som finns visar på samma mönster som undersökningar från andra länder. [s. 90-91]

I en annan rapport från Vetenskapsrådet analyseras 125 sökande till postdoktorsstipendier inom medicin, naturvetenskap och teknik vid utlysningen 2005. De sökande hade i genomsnitt publicerat fyra artiklar. Ett index konstruerades med utgångspunkt i antalet citeringar för de publicerade artiklarna samt tidskrifterna som artiklarna var publicerade i. Det visade sig att kvinnorna hade ett genomsnittligt index på 1,0 inom medicin och 1,2 inom naturvetenskap och teknik, vilken kan jämföras med 1,1 respektive 1,3 för männen. Det fanns alltså ingen större skillnad mellan kvinnor och män när det gällde publikationernas kvalitet. [s. 93]

Denna ”ingen större skillnad”-attityd är något som jag upplever som ett genomgående mönster (se även pusselbit 3 ovan) i både källa 1 och de underliggande rapporter jag tagit del av så fort något visar att männen skapar sin framgång genom hårt arbete eller när saker talar för eller statistiskt utfall pekar mot att männen har nackdel i karriärsvägen. Vad innebär en ca. 10 % högre citeringsindex för framgång i karriären? Vad innebär det att män har lite mer arbetstid så som föregående pusselbit? Vem vet? Med reservation för att jag inte fått tag på det underliggande materialet, så framgår det inte att detta undersökts.

En undersökning på området är en rapport från Vetenskapsrådet [denna undersökning är källa 2]. Där görs en uppföljning av drygt 1 200 projektansökningar inom medicin från 2006 och 2007. Uppföljningen visar att kvinnor i genomsnitt hade 16 publikationer, vilket kan jämföras med i genomsnitt 30 publikationer för män. Skillnaden mellan könen kvarstod även då man tog hänsyn till att männen hade högre karriärålder. Männen hade publicerat 1,9 artiklar per år sedan de påbörjade forskarutbildningen jämfört med 1,2 publikationer per år för kvinnorna. Kvinnorna publicerade dessutom artiklar i mindre citerade tidskrifter inom sitt fält. [s. 92-93]

Det första jag gör när jag får när jag står inför för mig nytt vetenskapligt material är att läsa snabbt ”från pärm till pärm”, en första scanning liksom. I denna ”scanning” så ser jag om rapporten är värd att lägga tid på och ofta så kommer jag inte till slutet innan den förkastas pga saker som metodfel, ideologisk färgning osv. Men ”scanningen” ger också spontana reaktioner och tankar. Dessa tankar gav  dels ”pusselbitarna 5 och 6” som jag kommer återkomma till senare i inlägget. Dels slogs jag av att man använder kalenderår (12 resp. 18 år), vilket jag anser är en mycket dålig mätmetod.

Så låt oss räkna om kalenderår till ”genomsnittligt antal publicerade artiklar”. På 12 år har män i genomsnitt publicerat 22,8 artiklar (12*1,9). Samma mängd artiklar tar genomsnittskvinnan 19 (!) år (22,8/1,2) Vi har inte uppgifter för 19 år efter doktorsexamen, men vi har för 18 år, så låt oss titta på det. Uppgifterna i nedanstående tabell kommer från Tabell P2 resp. P3 [s. 67-68].

Ovanstående tabell är naturligtvis inte ett bra sätt att undersöka detta, då det bara tar hänsyn till ett sätt att meritera sig. Men publikationer är och ska vara en meriterande faktor.

Män sökte i något högre utsträckning stipendium för utomlandsvistelser (55 procent av de sökande) medan kvinnor i större utsträckning sökte anställning som postdoktor i Sverige (52 procent av de sökande). Denna skillnad skulle kunna ha betydelse för framtida möjligheter att meritera sig om en postdoktoral vistelse utomlands anses mer meriterande än en vistelse i Sverige. [min emfas, s. 117]

Oförklarad – oförklarlig

I debatter kring jämställdhet tolkas ofta oförklarad skillnad som att skillnaden är oförklarlig. Vad gäller denna rapport så anser jag kausaliteten karriär-meritering är förklarad med gott mått av de faktorer man har observerat, men ibland återstår en skillnad i olika studier tillexempel vad gäller lönegap. Så jag vill ta tillfället i akt för att förklara skillnaden mellan oförklarad och oförklarlig. När jag ”scannade rapporten” så såg jag direkt två ”pusselbitar” man missar, pusselbit 5 och 6. Pusselbit 5 var för mig så uppenbar faktor att jag trodde att man hade kollat det utan att det framgick i rapporten, pusselbit 6 förstår jag att man missar. Oförklarad betyder alltså att med de faktorer man tagit hänsyn till så är den observerade skillnaden inte (helt) förklarad. Men missade faktorer, alltså faktorer som kan förklara statistiskt utfall som man inte tag hänsyn till, antingen för att man inte vet om dem eller för att de är svåra/mer krävande att kontrollera för än vad studien ger utrymme till, innebär att det inte nödvändigtvis är en oförklarlig skillnad.

Pusselbit 5: Kvinnor får barn i lägre ålder än män.
Då detta för mig är en uppenbar faktor att ha i åtanke vad gäller kvinnors senare övergång till steg 1 (anställning som forskarassistent eller biträdande lektor) bland dem som disputerar i lägre åldrar, trodde jag att man helt enkelt bara inte lyft fram denna faktor i rapporten. Därför kontaktade jag en av forskarna, Helen Dryler, när jag läst klart rapporten första gången. Jag frågade om denna faktor, att kvinnor får barn i lägre ålder än män, hade tagits med i beräkningarna när studien genomfördes. Jag fick ett långt och mycket trevligt svar av Helen Dryler. Svaret var nekande, man hade inte studerat detta.

Min hypotes är att den åldersrelaterade skillnaden i hur snabbt man kommer till detta steg 1 förklaras, helt eller delvis, av åldern vid föräldraskap tillsammans med tidigare ”Pusselbit 1: ämnesval och lärosäte”. Denna hypotes stärks, menar jag, av att förhållandet är omvänt i högre åldersgrupper, där fler män än kvinnor blir föräldrar.

Pusselbit 6: Nörden är vanligen en man.
Här kommer jag använda mig själv som anekdotisk bevisföring. Som bör ha framgått på Genusdebatten så läser jag mycket vetenskapligt material, av olika typ. Jag läser någon form av vetenskap varje dag, jag läser i ett brett område (absolut inte allt, tex har jag aldrig läst något från teologi). Det är min hobby och det sker på bekostnad av annat, inte minst viktigt sociala relationer, för dygnet har bara 24 h. Det är inte så vanligt, men det händer ibland att jag träffar andra som är som jag, men jag har aldrig träffat en kvinna som är ”sån”. Nörderi av olika slag är vanligare bland män. Män är inte nördar, men nördar är vanligen män.

Som allt annat, övning ger färdighet. När jag läser för mig nytt material, så görs det mot en kunskapsbas skapad av det jag tidigare läst, tex:

Sett över tid finns det dock en skillnad mellan samhällsvetenskap och teknikvetenskap: inom samhällsvetenskap har trenden varit att könsskillnaderna minskar medan de ser ut att öka inom teknikvetenskap. [s. 26]

Det ovan citerade stycket fick mig genast att tänka på annat jag läst, den så kallade jämställdhetsparadoxen:

Den doktorand som är som mig, har en hobby som fungerar som ”extra övertid”. Det enda sättet att fånga upp denna faktorn är genom en tidsanvändningsstudie som ser till hela dygnet alla årets dagar. Men det ger ett indirekt utslag i antal publikationer och dessas kvalité. I ett tidigare citat stod: ”Flera undersökningar visar också att könsskillnaden till stor del beror på att kvinnor är underrepresenterade bland mycket produktiva forskare […]” [s. 90]. Om man bara tar hänsyn till karriärsålder, så tror jag man får en oförklarad restskillnad, som beror på att ”nörden vanligen är man”. Min hypotes är att dessa individer drar upp männens genomsnittliga produktivitet och att de främst är dessa som blir professorer i synnerhet inom kort tid.

Vad händer med resultatet när man tar hänsyn till några pusselbitar i en rapport?

För att se vad som kan hända med kvinnors statistiska underläge när man tar hänsyn till några ”pusselbitar” ovan så går vi till källa 2 som är en ganska djupgående studie där man undersöker kvinnors och mäns framgång med projektansökningar inom medicin. Det statistiska utfallet ser ut som följer:

Analysen visar att manliga sökande har en klart högre beviljandegrad än kvinnor (40 jämfört med 30 procent). Årligen ligger skillnaden på mellan 6 och 12 procent till männens fördel, och det finns ingen tydlig trend att skillnaden skulle öka eller minska. [s. 5]

Det är också tydligt att kvinnor har en lägre genomsnittlig bidragsnivå jämfört med män. För manliga sökande är det 430 000 kronor och för kvinnliga 379 000 kronor per år. Trenden är att medelbidraget ökat för såväl män som kvinnor under perioden. Männen har dock haft ett högre genomsnittligt bidragsbelopp under hela perioden. [s. 6]

Ansökningars betyg är lägre för gruppen kvinnor än för gruppen män. Orsaken till denna skillnad analyseras i rapporten, och vi kan t.ex. läsa:

Vad beror de observerade skillnaderna på? Den lägre beviljandegraden för kvinnor har till viss del sitt ursprung i att de får lägre betyg. Men varför får kvinnliga sökande lägre betyg?
En första tänkbar förklaring är att kvinnors meriter värderas lägre än mäns vid bedömningen av ansökningarna, vilket en tidigare studie hävdat. Andra studier, inklusive den som ingår i denna rapport om beviljningssannolikhet för kvinnliga och manliga sökande utifrån vetenskaplig meritering, visar dock att det inte finns stöd för en sådan hypotes. [min emfas, s. 7]

De kvinnliga sökandena har en betydligt kortare akademisk karriär bakom sig vid ansökningstillfället jämfört med de manliga sökande (se figur 2). Majoriteten av de kvinnliga sökande (54 procent) har disputerat för högst tio år sedan, medan enbart 33 procent av de manliga sökande befinner sig i motsvarande karriärålder. Vidare finns det mycket få kvinnliga sökande, drygt 12 procent, som disputerat för mer än 20 år sedan. Andelen manliga sökande i samma grupp är 30 procent. [s. 17]

Andra studier pekar också i riktningen mot att kompetensen, och i förlängningen antalet publikationer, hos sökande är speciellt betydelsefullt inom medicin. Det finns således goda grunder att så här långt arbeta med hypotesen att antalet publikationer är en viktig del i betyget och att kvinnliga sökande producerar färre vetenskapliga artiklar. Detta förhållande skulle i så fall förklara såväl kvinnors lägre betyg och beviljandegrad jämfört med män. [s. 7]

För nyansökningar år 2006 och 2007 har manliga sökande i genomsnitt 30 publikationer jämfört med de kvinnliga sökande som i genomsnitt har 16 publikationer. Skillnaden kan delvis förklaras av att de manliga sökande är äldre karriärmässigt, medianåldern efter disputation är 13 respektive 8,5 år. Men även om man tar hänsyn till detta är män mer produktiva: 1,9 publikationer per år sedan forskarutbildningen påbörjades jämfört med 1,2 för kvinnor. Det finns således anledning att fortsatt anta att män är mer produktiva än kvinnor inom det medicinska forskningsområdet. I genomsnitt publicerar också kvinnliga sökande i tid skrifter med lägre fältnormaliserad impact. [s. 45-46]

Gruppen män och gruppen kvinnor är alltså inte jämförbara, män har i genomsnitt högre karriärålder och är mer produktiva och publicerar sitt arbete där det ”gör större nytta”. När man då tittar för ett givet betyg, dvs jämför män och kvinnor som är meritmässigt likvärda så blir resultatet följande:

För det andra, har vid ett givet betyg kvinnliga sökande i fyra av sex fall en högre beviljandegrad än manliga. Dessutom kan konstateras att kvinnorna i samtliga fall hade en högre beviljandegrad när de lämnade in ansökan om nytt bidrag. [min emfas, s. 34]

Resultatet kan vara ett utslag av ämnesrådet för medicins princip att när ansökningar bedöms vara vetenskapligt likvärdiga ska företräde ges till sökande från underrepresenterat kön, i detta fall kvinnor. Resultatet ovan pekar i samma riktning som det tidigare att kvinnliga sökande har större sannolikhet jämfört med manliga sökande att bli beviljade när deras publiceringsmeriter är likartade. Det förefaller således som att kvinnliga sökande har större framgång än manliga sökande i en situation då kvinnor och män har likvärdiga meriter eller betyg. [min emfas, s. 35]

 
De ovanstående citaten visar informell positiv särbehandling av kvinnor, dvs. diskriminering av män.

Sammanfattning

Nils skrev i sina tweets: ”Jag har större chans att bli professor. För jag är man.”. Som jag visat i detta inlägg så stämmer det inte, det stämmer inte ens nästan. När allt annat är lika så är det kvinnan som har större chans att bli professor. Och det är samma sak varje gång man gräver i feministiska mantran, de är lögn och myter rakt igenom!

Nils påstod även ”att akademin premierar män”. Stämmer det? Tidigare såg vi informell diskriminering av män i denna karriärsväg och nedan ser ni formell diskriminering av män:

En speciell aspekt med koppling till jämställdhet är att regeringen i mitten av 1990-talet anvisade medel för tillsättning av 73 anställningar som forskarassistent inom områden med en ojämn könsfördelning. Anställningarna tillsattes under perioden 1996–2000; samtliga av kvinnor. [min emfas, s. 28]

Så, åter igen, nej det stämmer inte.

Det statistiska utfallet är ett resultat som beror på män, som grupp, är bättre meriterade och mer produktiva. Att män könsdiskrimineras är inte okej!

Rond 5