Svarsdel på Frågestund oktober 2013
avatar

Härmed presenteras :

svarfrågestund

 

(Långt inlägg)

1.Till dig mariel: varför heter genusdebatten genusdebatten? Var det din idé?

Cat Mariel: Nej, det var Eriks idé. Kanske han kan svara på denna istället?

Doctor Erik: Ofta när man läser i media så verkar olika idéer om genus betraktas som fullbordat faktum. Namnet GD i sig går emot idén att saker är färdigdiskuterade.

2.Till erik: är denna sida en mansrörelse sida? Tycker du det finns några kvinnofrågor alls?

Doctor Erik: Det är en jämställdistisk sida – vilket innebär att den utmärkande tanken är att jämställdhet inte betraktas som en tävlan i lidande mellan könen. Som jag ser det är mansfrågor problem som primärt drabbar män och kvinnofrågor problem som primärt drabbar kvinnor. I ärlighetens namn så lever inte könen åtskilt på olika planeter annat än i vissa politikers förställningsvärld. De flesta mansfrågor/kvinnofrågor är i själva verket relationsfrågor. För kvinnor handlar det om relationen med söner, pojkvänner, pappor, bröder, kompisar etc. För män handlar det om relationen med döttrar, flickvänner, mammor, systrar, kompisar etc.

3.Till alla: tycker ni om att skriva här? Vad tillför just du?

Cat Mariel: Jag tycker om att skriva, just för att jag tillför något annorlunda till gruppen. Ofta har jag avvikande åsikter. Men samtidigt har jag ju många liknande Smile

Soldier Ninni: Tycker om? … Den politiska väg Sverige vandrar, den skrämmer mig. Diskrimineringen av män och misandrin i samhället väcker avsky. Jag ser det som min skyldighet som medmänniska att göra vad jag kan för att försöka förändra detta. Så skribentdelen är för mig en skyldighet, jag är egentligen en tvättäkta ”kommentarsfältsherre” och det tycker jag är riktigt kul och trevligt. Och GDs ”kommentarsfältsherrar” är en härlig samling av intresserade, argumenterande och pålästa människor. Rose

Nerd Ulf: Jag gillar debatten här, eftersom det kryllar av engagerade och pålästa kommentatorer, och då vi skribenter är rätt olika allihop, blir det en kul bredd på inläggen.

Doctor Erik: Jupp jag tycker om att skriva här. Det jag tillför är framför allt ett renodlat vetenskapligt perspektiv där den stora frågan inte är vad man tycker utan varför man tycker det.

Cowboy Teo: Tycker om? Jag skriver inte för att det är roligt, utan i syfte att fylla en funktion. Jag tror att GD är den bästa platsen för detta i dagsläget. Den som har sett den politiska vändningen i samhället och inte ens försökt göra något åt det kan knappast klaga. Visa att det går att tänka mot strömmen, men fortfarande tänka rätt.

Devil Dolf: Ja, annars gjorde jag det inte. Jag tycker rent allmänt om att skriva. Har bland annat en hel hög noveller på lager som vänta på att bli skrivna. Behöver bara få tid till det, och behöver få tummen ur. Jag tror och hoppas att jag bidrar med nya perspektiv och infallsvinklar. Jag tycker själv det är min starka sida, att jag ofta hittar helt nya angreppspunkter på problem.

dolfehh

4.Till dolf: lever du ett jämställt liv, anser du?

Devil Dolf: Förstår inte riktigt varför du ställer den frågan till just mig. Jag har inte heller något bra svar på den. Jag är singel, lever på landsbygden, har inget socialt liv att tala om (passar rätt bra in på feministernas nidbild av den ensamma gubben bakom tangentbordet, men det bjuder jag på), mitt arbete är en mix av egenföretagande (som översättare) och diverse vikariat (som lärare) och andra ströjobb. Så både privat och annars har jag egentligen väldigt lite samröre med andra människor. Jag är väl mest en ensamvarg. Frågan om jag lever jämställt blir liksom meningslös för mig eftersom den, oavsett sammanhang, förutsätter att man är minst två.

5. @Alla Hur mycket och hur pratar ni jämställdhetsfrågor med folk i er omgivning?

Cat Mariel: Jag brukar inte prata om så mycket jämställdhetsfrågor med folk i min omgivning. Men jag har nämnt några gånger att jag inte är feminist. Och jag har pratat en del om att barn borde få klä sig som de vill, och att man ska haka upp sig mindre på färger.

Soldier Ninni: För mycket är jag rädd. Jag får nog rött kort snart av mina nära och kära. Wink

Nerd Ulf: Det blir mycket prat med min hustru, och även med min mor, som i sin ungdom var … låt oss säga stödmedlem i Rödstrumporna (hon verkar både intresserad och sympatisk till mina ståndpunkter). Däremot testar jag stämningen noga innan jag ger mig in i jämställdhetsdiskussioner med andra, dels eftersom jag fått känna på hur stigmatiserande det kan vara att ha en ”antifeministisk” hållning till jämställdhet, och dels för att jag vill värna om min anonymitet.

Doctor Erik: Det beror på omgivningen. Diskussioner om politik funkar i allmänhet dåligt i sociala sammanhang som fester. Däremot kan det vara mycket givande att prata med okända på krogen, bussen eller tåget när man reser. Det kanske enklaste sättet är att börja prata om något som står i dagens tidning och koppla det till vad man vill prata om.

Cowboy Teo: Vi är i stora drag överens i min omgivning. Vi diskuterar därför mer om konsekvenserna av samhällets utveckling. T.ex. hur man blir bemött om man som kvinna vill prioritera barnen framför jobb. Tyvärr ser många negativt på sådant idag, ses om ”gammaldags”.

Devil Dolf: Jag talar överhuvud taget inte särskilt mycket med andra människor. Men när jag gör det kommer jag ofta naturligt in på saker som är relaterade till jämställdhet. Och jag är då öppen med var jag står, fast när jag pratar med människor, så pratar jag med dem, inte mot dem. Så jag är lite socialare än vad det kan verka från mina inlägg Wink

6. En stor snackis den senaste tiden har varit vågen av friande våldtäkts­domar. Det har däremot varit mkt tyst om detta på GD. Har ni några åsikter i den frågan?

Soldier Ninni: Jag undviker svensk media, twitter och dyligt. Orsaken är att jag mår dåligt av misandrin. Så jag har missat att det gått en sådan våg. Det förvånar mig dock inte, tvärtom. Det är så det fungerar i en moralpanik (Har ni inte läst inlägget som länken går till, så gör det. Det är viktigt i sammanhanget). Syftet i en moralpanik är att piska upp en känsla av panik i samhället för att lägga grunden till fler eller hårdare lagar. Samtyckeslag ligger i tiden och är vad våra moralentreprenörer av idag vill pressa igenom. Jag säger inte att det är en moralpanik, det vet jag inte, men beskrivningen ”vågen” … det är en perfekt beskrivning av moralpanikens viktigaste kännetecken och då ska man vara ytterst kritiskt och skeptiskt inställd till det som förmedlas.
Jag bygger aldrig mina åsikter på ”snacket i byn”, således har jag ingen åsikt om våldtäktsdomar utan att själv ha läst domarna. Jag har läst domen till den s.k. Flaskvåldtäkten. Och jag tyckter absolut inte att den domen är felaktig. Teodor, som också läst domen, har skrivit om den här.

Nerd Ulf: Jag har åsikter om att man tar så lätt på oskuldspresumptionen i debatten, men jag har inte läst domen, så jag kan inte kommentera själva domslutet.

Doctor Erik: Beträffande våldtäktsmål så är det först och främst massor av anmälningar som görs varje år hos polisen. Av dessa leder en liten andel vidare till åtal – vilket innebär att man har en misstänkt samt bevismaterial som åklagare kan använda i rätten. Där skall det bevisas 1) att brottet begåtts samt 2) att det begicks av den misstänkte och inte av någon annan. Av denna orsak är kvantitativa argument gällande våldtäkter värdelösa. Låt oss säga att det nu varit ovanligt många friande domar – vilket jag inte vet om det varit. Min första tanke är då att kontrollera om man ligger där man brukar ligga i andelen åtal eller om man fått politisk press på sig att åtala oftare vilket logiskt innebär att åklagare oftare dyker upp i rätten med undermåligt bevismaterial. Men det kan också vara så enkelt att statistiken ligger där den brukar och det enda som har hänt är att media oftare vill lägga sig i enskilda domar. Viktigt att komma ihåg är att varje dom är unik. Den måste läsas och bedömas för sig.

Cowboy Teo: Det är inte helt vårt ämne, men diskussionen faller ibland innanför ramarna. Det kluriga är att en domstol som fungerar korrekt bara ska fälla till ansvar om bevisningen är tydlig mot den anklagade. Att ett ämne är svårt att driva i avgörande bevis får inte rucka på beviskraven. Det vore liktydigt med att börja acceptera felaktiga domar. Det är juridiskt/politiskt tabu, men alla vet ändå att det förekommer. Men dörren får på inga villkor officiellt öppnas, oavsett brott eller ämne, eller samhällsopinion.

Devil Dolf: Det är svårt när enskilda fall är i fokus. Jag har givetvis synpunkter på lagstiftning, våldtäkter och så vidare. Men jag försöker undvika att ge mig in i diskussioner om specifika fall. Faktum är att diskussionen om sexuella övergrepp är så infekterad så jag stänger av totalt så fort övergrepp eller våldtäkt nämns och automatiskt börjar inta motsatt hållning mot den ”rätta”. Vilket förstås är lika fel det, men det är liksom kräkreflexen som triggas av det politiskt korrekta budskapet. Man kan helt enkelt inte bilda sig en vettig uppfattning om enskilda fall. Media är rent ut sagt destruktiva.

7. @GD Är det inte dags att även lyfta kvinnofrågor? Tycker det är orättvist att mansfrågor lyfts fram ur ett jämställdhetsperspektiv samtidigt som kvinnofrågorna vanligen lyfts fram från ett radikalfeministiskt perspektiv.
Det finns många viktiga kvinnofrågor där ute och jag antar att många kvinnor känner sig frustrerade av att dessa inte lyfts fram ur ett jämställdhetsperspektiv. De känner inte igen sig i radikalfeminismens teorier och därmed blir deras problem obelysta (eller felbelysta).

Cat Mariel: Jo jag tycker det.

Doctor Erik: Se mitt svar på fråga 2. Absolut! Tipsa jättegärna om kvinnofrågor (länkar) vi kan skriva om.

Soldier Ninni: Varje kvinna har en far, en bror, en make, en son eller någon annan högt älskad manlig medmänniska. Mansfrågorna av idag är så akuta att dessa är den viktigaste kvinnofrågan. Men jo, det kommer att komma. Först ut kommer den kvinnliga homosociala vänskapens baksidor och vad det får för konsekvenser för den enskilda kvinnan och för jämställdhet.

Nerd Ulf: Jag menar att de frågor vi lyfter är både mans- och kvinnofrågor, inte minst eftersom det är svårt att sträva mot jämställdhet utan att verkligen försöka förstå varandras utmaningar. En sak jag ofta tar upp är hur studie efter studie visar att kvinnor som vill satsa på toppjobb har lättare att nå dem än männen, men i större utsträckning väljer att hoppa av på vägen. Inte minst eftersom jag själv valt bort den sortens karriär kan jag inte se sådana prioriteringar som ett misslyckande. Det blir då t.ex. en kvinnofråga när kvinnor pressas att tävla i karriären på ett sätt som få (enligt studierna) faktiskt vill – och när de dessutom indokrineras att tro att manliga strukturer motarbetar dem. Jag tror att detta riskerar att öka kvinnors stress, och det är tydligt att årtionden av feministisk ”jämställdhet” inte har minskat kvinnors stress. Att acceptera våra respektive livsval och kunna diskutera vad de leder till är ju en av de mest centrala jämställdhetsfrågorna.

Cowboy Teo: Det är självklart inte fel. Men man ska ha i huvudet att jämställdhet mellan kön har två ändar, en manlig och en kvinnlig. Påverkar man ena sidan så justerar man den andra också. ”Mans- och kvinnofrågor” är därför kanske ett dåligt val av ord och begrepp? Men radikalfeminister företräder få kvinnors behov, det är sant. Och det vore inte fel att lyfta kvinnofrågor ur ett mer generellt perspektiv. Det får bara inte bli ett motsatsförhållande mellan könen. Vi ska fungera bättre ihop, det måste vara ledstjärnan.

Devil Dolf: Jag ser generellt inte att det finns specifika kvinno- eller mansfrågor och engagerar mig inte heller i sådana frågor. Oavsett vad vi talar om för frågor så handlar det för mig om frihet, ansvar och rättvisa.

8. Anser ni att den allmänna debatten börjar öppnas upp, att mer handla om bägge könen nu?

Intressant länk med anledning av min fråga
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5667696

Cat Mariel: Ytterst lite i så fall.

Soldier Ninni: Ja, jag upplever att skutan vänder nu. Men det kommer ta tid och det är bara att fortsätta pressa på Smile

Nerd Ulf: Det finns några tendenser, men … njaej. En sak som öppnat för en bredare debatt är ju bloggvärlden, men det är ju en annan sak. Det gör det möjligt att ha en intressant debatt vid sidan av mainstream-debatten, även om den förblir lika inskränkt som någonsin förr.

Cowboy Teo: I politiken ser man inte mycket av en sådan vändning, men i den allmänna debatten börjar frön att spira.

Devil Dolf: Det finns tecken på att det börjar komma en motreaktion mot det eviga ”män är svin”-budskapet. Men jag tar inget för givet. Och är skeptisk. En verklig förändring kommer först när den blir oppurtunistisk.

9. Vad är en jämställdhetsfråga?

Nu när jag hållit på med att sammanställa frågorna så har jag också funderat på vad är egentligen en jämställdhetsfråga, vad är är mans och kvinnofrågor och vad är bara ett resultat av personliga bra/dåliga val.
Ett exempel är att fler män dör i arbetsrelaterade olyckor men är det en jämställdhetsfråga eller är det ett utfall av personligt val? Är mäns överrepresentation i självmordsstatistiken en jämställdhetsfråga eller en mansfråga? Är våldtäkter en jämställdhetsfråga eller en kvinnofråga?

Doctor Erik: Vad som är en jämställdhetsfråga hänger på hur man definierar ordet jämställdhet. Ordet används idag med två olika definitioner. 1) Lika rättigheter eller 2) Lika utfall. När jag använder ordet jämställdhet är det relationen mellan mansfrågor och kvinnofrågor i statens ögon som beskrivs. I Sverige har kvinnor 100% officiell representation och män har 0% så i Sverige har kvinnor många fler rättigheter än män och mest rättigheter av alla har nog de som säger de kämpar exklusivt för kvinnor vilket inte sällan är manliga feminister. Många av dessa har dessutom uppenbart manshatiska åsikter. Bara att byta ut man mot svart i vad de skriver och se vad som händer.

Cat Mariel: Jag tänker att en kvinnofråga är ett problem som drabbar främst kvinnor och att en mansfråga är ett problem som drabbar främst män. Att fler män dör i arbetsrelaterade olyckor anser jag vara en jämställdhetsfråga för säkerheten skulle kunna prioriteras mer. Att kvinnor kan riskera livet i förlossningar anser jag också vara en jämställdhetsfråga, för det skulle kunna läggas mer satsningar på säkerhet där med. Å andra sidan kanske båda de sakerna är mest säkerhetsfrågor.

Soldier Ninni: Statistisk utfall i sig säger inte att något om huruvida en fråga är eller inte är en jämställdhetsproblematik. Men däremot kan det ligga jämställdhetsproblematik bakom, liksom. Till exempel; arbetsrelaterade olyckor, att det är män som omkommer är i sig inte en jämställdhetsfråga. Men då kvinnor har ett skyddsvärde, män är ‘disposable’ så har vår kära (nåja) regering svårt att göra satsningar könsneutralt utefter var behovet är som störst. Nyligen gjorde arbetsmiljöverket en arbetsmiljösatsning på kvinnodominerade platser trots att mansdominerade yrken är mycket mer drabbade av arbetsolyckor. Jag har inte sett någon motsvarande satsning på männens problematik. Det är samma fenomen som vi ser med kvinno- kontra mansjourer och det snedvridna ekonomiska stöd som dessa erhåller från statligt håll.
Det här med skyddsvärde och ‘disposable’ är dessutom en genusfråga och handlar delvis om hur vi uppfostrar barnen där pojkar formas till förbrukningsvaran och tjejers högre skyddsvärde bankas in i pojkarna låg ålder på många sätt till exempel med mantran som ”man ska vara snäll mot en tjej”, ”man slår inte en tjej”. Så, sammanfattningsvis: Man måste kunna motivera och förklara varför en viss fråga är en jämställdhetsfråga, statistiskt utfall är i sig säger inget.

Nerd Ulf: Jag tycker att de flesta mans- och kvinnofrågorna också blir jämställdhetsfrågor, eftersom vi framför allt behöver förstå och stötta varann. Sedan kanske flera frågor ses ur såväl ett kvinnligt som manligt perspektiv, och det blir intressant när de får mötas och komplettera varann, som här på GD.

Cowboy Teo: Mans- och kvinnofrågor rör främst samspelet mellan könen i samhället/familj. Att sedan t.ex. byggnadsarbetare har hög skadefrekvens är knutet till den sortens arbete, och drabbar män och kvinnor lika inom yrket. Skevfördelningen ligger i att män är överrepresenterade i yrkeskåren. Generellt är det oftast män som (i dagsläget) har de direkt farliga yrkena. Ska man påverka det ska man snarare arbete med arbetsmiljö.

Devil Dolf: Löser man problemen på ett individuellt plan behöver man inte bekymra sig över kategoriseringen. Att fler män dör i arbetsolyckor är inte en jämställdhetsfråga. Det är en säkerhetsfråga. Adressera risker på till exempel byggen, så minskar dödsolyckorna där. Då minskar också antalet män som dör i arbetsolyckor. Dödsolyckorna är relaterade till arbetsmiljö. Inte till kön.
Likaså är självmord en social och/eller psykologisk fråga. Våldtäkter är varken en kvinno- eller jämställdhetsfråga, utan är en social och psykologisk fråga ”pre-”, och en polisiär och juridisk fråga ”post-”. Jämställdhet är i mångt och mycket ett snedvridet falsarium. Se till individen så löser sig också de kollektiva problemen på köpet.

10. Många av oss tycker att feminismen spårat ur. Liknar mer galen bokstavskommunism än jämställdhetsarbete. Men visst har mycket bra hänt tidigar ändå? Lyssnade på Susanne Björkmans reportage i SR från Expressen på 70-talet. En kvinnlig journalist var inte värd vatten. Rekommenderas lyssning! När jag växte upp (70-talet) var det ofta så att papporna kom hem från jobbet, satte sig i fåtöljen med kvällstidningen och en cig. Mammorna (som också jobbade) tog hand om barn och matlagning. Fråga: när blev feminismen galen och varför? Men måste inte gd-debatten också lyfta det positiva som hänt i jämställdhet för att vinna trovärdighet i kritiken mot dagens vansinnestendenser?

Doctor Erik: När blev feminismen galen? Det skedde ganska precis den 24 April 1982 under en konferens om sexualitet på Barnard College i New York. Galningarna fick sympatier och makt genom att gå under baneret ”Women against porn”.

Nerd Ulf: Här har jag den möjligen provokativa synen att feminismen i ett drygt sekel (om än inte enbart) har slagit in öppna dörrar. Wink Ett sug efter kvinnor i arbetslivet har ju funnits åtminstone sedan 1864 då lagen om näringsfrihet kom att gälla ”alla män och kvinnor …”. Problemet under Industrialiseringens första tid var ju dock att de Kapitalistiska arbetsgivarna inte alls hade några problem att rekrytera kvinnor till tunga och skitiga arbeten (för att klara den dramatiska expansionen), så staten fick gå in och reglera kvinnors och barns arbetsvillkor för att hålla dem borta från riktigt tunga jobb och nattskift. Att sedan fler och fler jobb blivit tillgängliga – rentav attraktiva – för kvinnor, är huvudsakligen ett resultat av den tekniska utvecklingen. Visst finns en tröghet i normer och personliga preferenser, men det har helt klart funnits ett starkt incitament att få ut kvinnor i arbetslivet de senaste 150 åren.
Möjligen kan man säga att ”urspårningen” – eller det kognitiva glappet – blev tydlig när denna utveckling ledde till att kvinnor faktiskt kom att dominera flera attraktiva platser i arbetslivet och utbildningen, men tongångarna inte förändrades.

Cowboy Teo: Jag är uppvuxen under 80-talet och båda föräldrarna delade omsorgen mellan sig, likaså arbetsbördan. Att ”pappa kom hem och bara läste tidningen” har jag bara hört från mina morföräldrar, där hon var hemmafru. Men då är det snarare tal om en annan fördelning av arbete. Problemet uppstår inte i att folk väljer olika, utan när någon tvingas in i en roll de inte vill ha.

Devil Dolf: Det är svårt att bedöma det förflutna om man inte själv har erfarenhet av det. Den historieskrivning man får sig till livs är inte nödvändigtvis sann. Allmän rösträtt var från början kopplat till värnplikt, inte kopplat till att man var man. Likaså talar man ofta om de ökade förbättringar vi fått på grund av politiker hit och politiker dit. Jag anser att det är falsk propaganda. De förbättringar vi har fått genom tiderna är, tror jag, framför allt kopplade till den tekniska utvecklingen. Jag tror att det är kylskåpet, den elektriska spisen och tvättmaskinen som stått för förändringarna. Inte grupp 8 eller sossekvinnorna. Jag köper inte resonemangen om att vi kan tacka feminismen för tidigare framsteg.

GDadventurers

 

11. @Alla

1. Jag undrar om ni andra här på GD även är inne på feministiska forum och diskuterar jämställdhetsfrågor, på samma sätt som de ibland är här och diskuterar.

2. Vilka är de största feministiska forumen/sajterna med motsvarande debatter?

Cat Mariel: 1. Nej inga stora forum, har bara bloggat mina åsikter och skrivit i andra kommentarsfält. Har varit medlem i forumet ”Varför apor…” på fb men jag deltog inte direkt i några diskussioner utan höll mig mest i bakgrunden för jag gillade att se olika jämställdhetsfrågor tas upp. Blev dock utkastad pga. mitt engagemang i GD för att det gjorde dem oroliga att ha mig närvarande.
2. Vet inte.

Doctor Erik: 1. Jag gjorde det förut men nästan aldrig idag eftersom de flesta feministiska forum inte alls är forum utan snarare ett slags kompisgrupper kring feministisk identitet.
2. Av vad jag kan se på bloggportalen så besöker de flesta UnderbaraClara och LadyDahmer men de verkar framför allt föredra helt stängda facebookgrupper.

Soldier Ninni: 1. Jag har försökt, men … många människor (då inte specifik feminister) har svårt att förhålla sig till debatt, tyvärr. Man klarar inte att skilja på sak och person, man förväxlar politisk identitet med personlig identitet, och tar därför sakkritik personligt och mår dåligt av det. Är man en sån person är det inte nådigt att möta mig i debatt, för jag fungerar precis tvärtom. När jag debatterar något ser jag bara sak och försöker argumentera och underbygga varför jag är av en viss åsikt, min person och mina personliga känslor lämnas utanför. Därför blir det lätt en krock mellan olika typer av människor och jag har ingen önskan om att gå till deras hörnor på nätet och så påtvinga andra mina åsikter om det får dem att må dåligt. De är också mina medmänniskor. Och jag märkte det … att man mådde dåligt av att jag var där.
Jag skriver inte för att övertyga feminister alls, jag skriver för att påverka mitt samhälle, jag skriver för att presentera mina åsikter och vad jag bygger dem på. Det för att ge ord till alla dem som liksom känner i magen att något är fel i jämställhetsdebatten, men inte kan sätta fingret på vad. Det är så man startar en gräsrotrörelse och det har hänt många gånger förr. Mår individer dåligt av mina åsikter här, så finns det ett kryss att stänga webbläsaren med, man kan välja att läsa i små portioner om man önskar, man kan välja läsa en dag man mår bättre och undvika dåliga dagar som vi alla har i livet … Så, nej, av respekt för mina medmänniskor så skriver jag bara här sen ett tag tillbaka, där människor kan välja att läsa, kan välja att delta eller låta bli.

Nerd Ulf: Jag har tidigare gjort försök att följa femininstiska forum och även kommentera ibland, men har tröttnat eftersom jag inte ser att de är beredda att ta en öppen debatt. Jag gör nedslag ibland för att se om tonen har ändrats, och har även startat diskussioner några få gånger. Resultatet har inte givit mersmak.

Cowboy Teo: Jag, nej. Jag diskuterar för närvarande enbart här.

Devil Dolf: jag börjar med
2) Ingen aning. Låt mig veta om du hittar några som passar.
1) Jag följer inte några specifika feministiska bloggar. Jag går in på dem när andra länkar dit och så vidare. Jag har också uppfattat det som att de flesta feministiska bloggar har hård moderering. Det är lite rysk roulette över att kommentera hos dem. Man vet inte i förväg om ens kommentar någonsin kommer att synas. Förhandsmoderering motverkar också debatt. Och eftersom jag skriver på GD, så är det också den blogg jag kommenterar mest på. Jag har däremot inget principiellt emot att debattera med feminister.

12. (1) Tror ni att ett inlägg från en journalist likställt med en blogg idag när det gäller granskningsgrad?
(2) Tycker ni man borde kunna få ställa högre krav på sanningshalt när det gäller journalister t.ex. med källangivelser osv?
(3) Tror ni en journalist kan bli stämd ”eller tagen i örat” för hets mot folkgrupp eller rasism?
(4) Tror ni att feminismens syn på män kan ha en negativ effekt på våldsstatistiken som orsakas av män? Ex. Varför ska jag vara exemplarisk och respektera kvinnor eller andra män jag är ju skyldig i alla fall

Soldier Ninni: 1. Jag upplever att allt fler får upp ögonen för att många bloggare gör ett bättre journalistiskt arbete än våra journalister ofta gör. Så det går ditåt om vi inte redan är där.
2. Borde ja, absolut. Men media befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge och grävande journalistik tar tid.
3. Kan inte tänka mig annat än att de står under våra lagar.
4. Om vi med våldtäkt menar den breda betydelsen som ordet har idag, så är svaret ja. Däremot tror jag inte på det exemplet du tar upp. Men … Det är rent vansinne att lura i unga kvinnor att de lever i en ”våldtäktskultur”. Man sätter både dem (och i förlängningen unga män) i en mycket olycklig position som bäddar för problem. Detta är en av de frågor jag kommer ta upp som kvinnofrågor, hur ”våldtäktskultur” och dagens misandri sätter unga kvinnor (och unga män) på pottkanten helt i onödan.

Nerd Ulf: Ja, det börjar nog luta ditåt. De flesta redaktioner idag brottas med problemet att de inte hinner med att utreda nyheter ordentligt innan de publicerar. Oftast överlåter de ”blåljusnyheterna” åt TT, och försöker göra kvalitetsjobb i några smala nischer. Jag tror inte deras krönikörer är underställda någon vidare kvalitetsgranskning, och flera av dem tycks ha instruktioner att provocera ordentligt.
Jag tror att viljan att döma eller pricka journalister står i proportion till allmänhetens förtroende för dem, vilket tycks vara i botten just nu. Man väntar sig inte kvalitet och orkar då inte mer än rycka på axlarna och svära lite när jouralistiken infriar de negativa förväntningarna.
Jag tror inte att antalet grova våldtäkter påverkas nämnbart av feminismen – åt ena eller andra hållet. Däremot tycker jag att pressen på unga kvinnor att vara mer sexuellt aktiva tillsammans med en radikal uppluckring av våldtäkts­begreppet (men endast då offren är kvinnor) är en giftig kombination.

Doctor Erik: (1) Det varierar beroende på ämne. I vissa ämnen är journalister bättre på granskning än bloggar. I andra ämnen är bloggar bättre på granskning än journalister. Journalister begränsas av medielogiken (man biter hund = nyhet, hund biter man = ej nyhet) samt av det uppenbara faktum att journalistyrket som helhet har strukturell diskriminering på politisk basis.
(3) Javisst, men pga. den ovan nämnda diskrimineringen är de flesta journalister inte i riskzonen.
(4) Javisst, men effekten av vad de nya Male Studies forskarna kallar ”alienation between the sexes” är sannolikt mycket större. Ju större avståndet är mellan människor ju lättare blir det att ta till våld.

Cowboy Teo:Jag skulle tro att journalisterna har fått mycket mindre svängutrymme under de sista 10–20 åren. Kraven är större på att de ska vara PK eller sticka ut åt ett väldefinierat håll. Vi har sett några häpnadsväckande utspel åt det radikalfeministiska hållet, medan något liknande åt rasismen vore en omöjlighet. Tyvärr tror jag att redaktioners/journalisters bristande källgranskning i många frågor handlar om snäva tidsramar och hårt åtdragen ekonomisk svångremspolitik i mediahusen. Men det är alltid roligt att se när de gjort ett bra jobb.

Devil Dolf: Min åsikt är att det daltas alldeles för mycket med journalister och att de är alldeles för skyddade. Det tycks finnas någon allmän överenskommelse om att journalister skall ha en särställning för att de behövs. Det ställer jag inte alls upp på. De är alldeles för släpphänta med fakta. 95 % av dem här hemma bakom lås och bom för förtal och ärekränkning och spridande av rena lögner och propaganda. Att en journalist skulle ”tas i örat” är väl helt avhängigt om han/hon bräker med fårskocken eller går mot strömmen.
På frågan om feminismens syn på män kan ha en negativ effekt på mäns våldsstatistik: JA, DEFINITIVT! (Har haft funderingar ett tag på att ta upp detta specifikt i ett eget inlägg.)

13. Hur mycket tid sätter du ner på att skriva inlägg och kommentarer på GD per vecka?
Hur ser finansieringen ut? Får ni annat än donationer från privatpersoner?
Jag är så nyfiken, kan inte låta bli att fråga – vill ni inte svara så måste ni inte, jag förstår bra om ni inte vill gå in på detta! Smile

Cat Mariel: Många timmar. Vissa veckor äter, sover jag och andas Genusdebatten. Jag brukar skriva inlägg de dagar jag börjar jobbet sent. Kommentarer vet jag inte hur mycket tid jag lägger på de. Vi får några tusen från donationer från privatpersoner som i princip täcker domänkostnaderna.

Soldier Ninni: Jag vet inte, det som tar mest tid är läsa relevant material. Men jag är läsberoendeRazz (facklitteratur, i princip aldrig skönlitteratur) så jag hade läst lika mycket oavsett, det är bara att jag väljer att läsa material som hör till ämnet här, före GD läste jag i ett bredare perspektiv.
Som Mariel påpekat så har vi fått så det täcker GDs domänavgift och lite material. Jag har hittills inte fått någon ekonomiskt finansiering, däremot har jag utlägg. Så vill du bli rik, är detta en felsatsning. ;D

Nerd Ulf: Jag skriver inte inlägg varje vecka, eftersom jag inte har tid. Ett inlägg brukar ta några timmar, utspritt på 2–3 dagar när jag väl sätter igång att skriva. Kommentarer? Det varierar, men upp till en timme om dagen, kanske. Jag har aldrig fått ett öre för mitt jämställdhetsengagemang.

Cowboy Teo: Skrivandet får anpassa sig till mitt liv snarare än tvärtom. Jag kan lägga ner allt från någon enstaka timme till flera tiotal per vecka på GD.

Devil Dolf: Har ingen aning vad det rör sig om per vecka. Det lär variera kraftigt beroende på tid och annat. Men jag är förmodligen den av oss som lägger ner mest tid på själva skrivandet av inläggen. Även relativt korta ”spontanskrivna” inlägg tar flera timmar för mig. Som exempel var mitt inlägg för någon vecka sedan om skillnaden mellan kvinnors och mäns längd spontanskrivet, men jag spenderade i stort sett en hel arbetsdag (eller rättare sagt, natt) på det. Det är inte bara skrivandet som tar tid, jag mixtrar rätt mycket med illustrationer, ändrar ibland i stycken bara för att de skall passa visuellt bättre ihop med illustrationer, experimenterar en del och, sist men inte minst, läser igenom texten noggrant (ofta flera gånger) och rättar de oundvikliga stav- och grammatikfelen. (Men helt rent blir det aldrig, oavsett hur mycket tid man lägger ner så slinker det alltid igenom något.) Så det är ofta flera timmars arbete också efter det att texten är skriven till dess att jag pubbar det färdiga resultatet. Jag skulle däremot tro att Ninni är den som lägger ner mest tid i målmedveten research. Hon plöjer ju igenom böcker enligt en fastställd plan. Erik gör ju också mycket egen research, fast jag vet inte om den är planerad eller sker mer spontant. Och jag tror även de andra lägger ner mycket tid som ligger utanför själva skrivandet i sig. Mariel sköter ju inte minst bloggens administrativa och praktiska sida, vilket hon ska ha extra kudos för. Det finansiella får Mariel och/eller Erik svara på.

Doctor Erik: Tid, ingen aning … det varierar oerhört mycket. Vissa inlägg tar 1 timme att skriva, andra halva dagen. Finansiering, mest privata donationer som framför allt täcker domänkostnaden (vi fick uppgradera när antalet besökare växte) och så förstås en hel del material som vi skriver om.

14. Jag är lite orolig över förslaget som nu åker slalom i EU:s korridorer.
(A European framework national statute for the promotion of tolerance – submitted with a view to being enacted by the legislatures of European states.)
Det här kan ju bli en lag och enligt vissa bedömmare så kommer det att bli en lag. Då kan väl sajter som GD stängas ner och ni som skriver här åtalas? Går lagen igenom är feministkritik inte lagligt. 
”Vidta konkreta åtgärder för att bekämpa intolerans, särskilt i syfte att undanröja rasism, diskriminering på grund av hudfärg och etnicitet, religiös intolerans, totalitarism, aversion mot främlingar, antisemitism, anti-feminism och homofobi.”
Regeringarna ska vidta konkreta steg för att åtala personer som ”offentligt fäller nedsättande kommentarer om en grupp … eller dess medlemmar, med avsikt att hetsa till våld, att misskreditera gruppen, förlöjliga den eller utsätta den för falska anklagelser”.
Någon jurist som kan svara på det här? Vad kommer lagen rent konkret innebära? Jag förstår de andra elementen i förslaget men att kritik mot feminism ska bli olagligt är ju helt absurt. Får man kritisera feminism eller är det feminister man inte får kritisera? Om man inte får kritisera feminism så innebär det ju att t.ex. laasanes teorier inte får framföras, det ska snarare åtalas.

Cat Mariel: Ja det vore ju tråkigt om jag skulle åtalas. Någon mer kunnig som vet?

Soldier Ninni: Nya lagar eller lagändringar (under förutsättning att lagen blir hårdare) gäller inte bakåt i tiden, så vi kan inte åtalas imorgon för något som är gjort lagligt idag.
Så som det förslaget är formulerat har jag mycket svårt att tro att den kommer gå igenom.

Nerd Ulf: Jag vill tro att det inte har en chans i sin nuvarande form när det väl kommer till kritan.

Cowboy Teo: En sådan utveckling skulle ta lång tid. Man kan inte förbjuda åsikter eller dess framförande hur som helst, att regler är motstridiga är inget nytt. T.ex. måste de först lyckas åsidosätta artikel 10 (om yttrandefrihet) i EKMR (= Europakonventionen för mänskliga rättigheter) som enligt HD ska väga tyngre än annan svensk lagstiftning även om den bara är vanlig lag. Just nu pågår dessutom en process att placera EU-domstolen under Europadomstolen (EKMR) i rang, varvid även EU-lagstiftning kan åsidosättas. Det föreligger därför inget överhängade hot i dagsläget, det är dock oroväckande att denna attack på yttrandefriheten ens har kunnat inledas. Vi får se om ”skyddslagstiftningen för att hindra galna regeringar” fungerar. (Ursäkta slarvet med termerna, men jag tror att detta är mer begriplig.)

Devil Dolf: En hel del av det jag skriver (och kommer att skriva) är relaterat till yttrandefrihet. Läser du mina inlägg tror jag du får en bra bild av min syn på saken. (Se till exempel inlägget om min motkampanj för att ”sy ihop fittan”, inlägget om att vägra våga debatten eller inläggen om pornografi). Jag är inte särskilt oroad för just det där förslaget. Tror inte att det kommer gå igenom. Men jag är mycket oroad över den generella trenden. Jag tror att vi kommer få se en äkta diktatur enligt klassisk sovjetisk eller tysk modell under min livstid. Och jag räknar inte med att ha mer än ung. 20 år kvar.

Doctor Erik: De där människorna uppvisar skrämmande hög inkompetens. Får man kalla dem slut i huvudet eller skall kanske ”politiker” också vara skyddad grupp i samma lag? Systemet skulle sannolikt braka sönder om folk tvingades försöka följa en sådan lag. De flesta kan inte ens komma överrens om vad feminism är så hur skall de kunna definiera antifeminism utan att feminist A kan anklaga feminist B för antifeminism? Och enligt vilken definition är inte vissa religioner både antifeminister, homofober samt intoleranta mot andra religioner? Jag är inte jurist men jag kan tänka mig att samma sak kan hända här som på Gräv13. Någon ”juridikens” motsvarighet till Janne Josefsson måste ryta till.

16. Vad är era åsikter om AVFM? och vad tycker ni om deras kontroversiella ”register” för kvinnobrottslingar men även ”bigots” (1)?
Hur ser ni på MGTOW och även Herbivore-men fenomenet i Japan (2)?
Kommer ni i framtiden bli mer internationella i det avseendet att ni kommenterar jämställdhetssituationen i Sverige och samarbetar med sidor som AVFM? Det känns som det inte finns en riktig feministkritisk internationell röst från Sverige. Kanske ni kan göra youtube-klipp (3)?
Vilken jämställdhetsfråga tycker ni är viktigast just nu om ni fick bara välja en för män och en för kvinnor (4)?

Cat Mariel: Bra, men dåligt om de har ett sådant register?! Ingen aning om vi kommer samarbeta med dem. För män så tycker jag de lagar som diskriminerar dem och för kvinnor anser jag att det är skönhetshetsen i samhället mot kvinnor, och att kvinnor ska särbehandlas så mycket.

Soldier Ninni: AVFM – bra, men jag har ingen koll alls på det register du talar om.
MGTOW – Jag tycker det är extremt sorgligt att vårt samhälle ser ut som det gör, så att männen väljer så. Men för de (vanligtvis) unga männens del är jag glad om de hittar ett sätt att hantera situationen vi lever med som kan göra dem till lyckliga och fria individer. Och jag har full förståelse för att de väljer den lösningen i dagens situation, det hade jag med gjort i deras ställe. Ur ett samhällsperspektiv – om detta blir vanligt förekommande – så är det mycket problematiskt. Frågan är hur långt det ska behöva gå innan samhället reagerar på och åtgärdar situationen som leder till MGTOW.
Misandrin – offerkoftan.

Nerd Ulf: AVFM gör ett viktigt arbete. Jag kan förstå att många tycker att de är väl hårda i tonen, men å andra sidan illustrerar de därigenom hur känsliga vi är just för att kvinnor bemöts omilt. Deras register bör främst tolkas utifrån den anglosaxiska traditionen som är betydligt mer benägen att identifiera missdådare än t.ex. vi svenskar. Jag är kluven. I princip gillar jag inte dylika register.
Angående MGTOW, det är ingen ideologi, utan snarare ett fenomen som säger något om vår tid. Fler och fler män har svårt att se varför de skall göra samma uppoffringar som tidigare generationers män. Det är en oroande trend, men jag är inte överraskad. Frågan är mest hur långt det skall få gå innan folk verkligen börjar reagera.

Devil Dolf: Viktigast (det enda viktiga?) är neutral lagstiftning och regelverk.

Doctor Erik: (1) AVFM har blivit jämställdhetsdebattens motsvarighet till Howard Stern. Massor av hans lyssnare hatade honom men vad ingen av dem fattade var att det var deras fel vad han gjorde fungerade. De kunde ha gett en annan komiker massiva lyssnarsiffror. Istället lade de all uppmärksamhet på att kritisera Howard Stern med effekten att vad han gjorde fungerade bäst. Likadant var det när vissa klagade på Mens Rights Edmontons ”Dont be that girl kampanj”. MRE:s svar när metoden kritiserades var att de kört flera olika affischkampanjer men detta var den som media valde att lägga uppmärksamheten på.
(2) Den frågan är för oprecis för att jag skall kunna ge ett bra svar. MGTOW i sig kan ju betyda lite vad som helst. Situationen i Japan måste jag läsa på mer innan jag kan kommentera.
(3) Vi kommer sannolikt att bli mer internationella. Jag har redan nu kontakter med NFCM (National Coalition for Men) som är USA:s äldsta mansförbund (Ordföranden finns i San Diego). Jag fick nyligen veta att vi kan starta upp i Sverige bara vi fixar medlemsregister. Vi får gratis medlemskap de första två åren. NCFM har redan samarbete med AVFM. Jag passar här på att tipsa att alla som vill bli medlemmar i ett blivande NCFM Sweden kan maila mig. Det är aktivarum@gmail.com som vanligt.
(4) För män är den viktigaste jämställdhetsfrågan att officiell representation så ”misandry” upphör att accepteras. För kvinnor är den viktigaste jämställdhetsfrågan att finna sätt att minska ”the alienation between the sexes”. Det sistnämnda drabbar män också men det är värre för kvinnor.

17. Hej alla på GD,
tack för en bra blogg! Jag har ett par frågor. Fråga 1 är till alla och fråga 2 är till dem som lever i ett parförhållande, eller någon gång har gjort det eller annars bara vill svara.
1. Tycker du att det är ett jämställdhetsproblem att
a) kvinnor gör mer oavlönat hemarbete än män (gäller personer i parförhållanden, med eller utan familj)
b) mammor är mer föräldralediga än pappor?

Cat Mariel: 1a. Kanske. Inte att de väljer det, men att det påverkar ekonomin. 1b. Kanske, inte för att de väljer det men för att det Kan påverka relationen mellan pappa och barn.

Doctor Erik: Hej och tackar. 1A & 1B) Nej, däremot kan jämställdhetsproblem vara orsaken och dessa saker kan även under vissa förutsättningar leda till jämställdhetsproblem. Men det är ren idioti att deklarera att dessa saker i sig är problem. Det finns heller ingen garanti de kan ”fixas” annat än genom parförhållandet avskaffande? Då skulle jämställdhet vara att ingen bor ihop.

Soldier Ninni: Först vill jag säga ”oavlönat hemarbete” är bara ett psykologiskt knep för att få människor att uppleva sig utnyttjade. Vi har inte lön för saker vi gör privat, vi har lön för saker vi utför åt andra. Livet innehåller två delar, privatliv och yrkesliv. Den totala arbetsbördan yrkesliv + hemarbete är jämt fördelad.
Det är omöjligt att ur ett utifrånperspektiv att avgöra huruvida det är eller inte är jämställt. Det är upp till det enskilda paret hur man löser sin familjesituation och det statistiska utslaget är som summan av många pars val. Men jag menar att det inte är omöjligt att det är ojämställt. Det behövs kvalitativa och omfattande studier för att avgöra det.
Men jag menar att det inte nödvändigtvis, eller ens troligtvis, är ojämställt på det sätt man från samhällets håll vill påskina (makteliten vill vill pressa kvinnor att bli lika bra skattemedelskossor som männen. Därför sjunger de tonarten ”obetalt arbete”):
I ”Under det rosa täcket” skriver Nina Björk följande:

Samtidigt hotas vi inte i vår [kvinnors] könsidentitet, för vår överordning i hemmet motsvaras av en underordning på arbetet – och det är detta arbete, denna offentliga sfär, som är den viktiga. (s. 102)

Vad innebär denna överordning i hemmet?
Inte sällan bestämmer kvinnan saker som hur man ska bo (mer arbete och mer pengar att ha ett palats än en koja), huruvida man ”behöver” en resa till Thailand, renovera, en ny soffa eller något annat som som får pengarna att flöda. Vem bestämmer vilken nivå städat som är ”den rätta”, hur mycket prydnadssaker man ska ha överallt (tar mer tid att städa då)?
Eftersom män oftare väljer yrkesväg som genererar mer pengar och kvinnor tenderar ”gifta sig uppåt” så blir följden av de utgifter man har att skillnaden i lönenivån blir avgörande för vem som får mest tiden med barnen och privatlivet.
Hur mår och trivs männen med könsrollen ”huvudförsörjare”? Hur mår mannen av denna underordning i hemmet och allt det medför för honom? Är det jämställt att han får en mindre del av kakan ”privatliv”?”

Vad ångrar man på dödsbädden?

Vad ångrar man på dödsbädden?, Källa

Nerd Ulf: Det behöver inte vara ett jämställdhetsproblem, och det behöver inte heller vara kvinnan som gör hemarbetet (jag känner åtminstone ett par familjer där mannen är hemmaman och kvinnan jobbar heltid). Det kommer sig ofta av att kvinnan gifter sig med en man som redan från början tjänar mer än hon. Då är det en ganska naturlig arbetsfördelning, och så länge parterna tycker att det fungerar, förstår jag inte varför vi andra skall lägga oss i. Att arbetet kallas ”oavlönat” tycker jag är rätt märkligt. Jag skall snart gå och lägga mig. Det får jag inte heller betalt för. När man gör saker för sig själv och sina närmaste, där man själv bestämt ambitionsnivån, kan man naturligtvis inte förvänta sig att någon skall betala lön för det. Lön får man för att man utför jobb åt andra, som de vill ha utfört, men som man själv inte skulle göra utan just lön. Om kvinnan gör hushållsarbetet och mannen drar in pengar, skulle man kunna säga att mannen avlönar kvinnan – inte minst eftersom kvinnan normalt står för en klar majoritet av parets konsumtion.

Cowboy Teo: Inte om de väljer att fördela arbetet så. Det är isf ett likastort problem att mannen förvärvsarbeter mer. Som jag tidigare sagt, problem uppstår när folk tvingas in i roller de inte vill ha eller passar för, inte att de ”väljer konstigt”.

Devil Dolf: På vilket vis är arbetet i hemmet oavlönat? ”Oavlönat hemarbete” är en politisk klyscha. Istället för att du lämnar bort produkten och får en ekonomisk ersättning så förbrukar du själv det du producerat. Istället för att du och grannen ”oavlönat” städar era hem, skulle ni kunna ”avlöna” varandra genom att städa varandras hem och ta betalt för det. Men ni skulle då också få betala skatt på produktionen till staten. Så trots att ni avlönat tillsammans gör precis samma arbete åt varandra som ni nu gör oavlönat för er själva, så får ni mindre för det eftersom en del av er produktion tillfaller staten. Ta och tänk över det ett slag.
Jag ser inga problem i att mammor är mer föräldralediga. Varför skulle jag det? Jag ser däremot ett stort problem i att man politiskt försöker styra uttag av föräldraledighet.

2. Har du konkreta tips för hur du uppnår jämställdhet i hemmet?

Doctor Erik: 2. Se mitt svar på fråga 9. Det beror helt på hur jämställdhet definieras. Genom att definitioner hoppat mellan ”lika rättigheter” och ”lika utfall” har ordet blivit nära nog värdelöst idag. Ett rätt uppenbart tips är dock att jämställdhet i hemmet kräver man valde rätt partner från början. Som Paolo Roberto sade i radion, man måste kunna prata med varandra.

Cat Mariel: Att man är lyhörda för varandras behov, och försöker tillfredsställa bådas behov så långt som det är möjligt och tycker bådas åsikter är värda lika mycket. Jag tror sånt är ett mer jämställt förhållningssätt än att man ska göra vissa sysslor 50 %.

Soldier Ninni: Kommunikation, lyhördhet och massa kärlek! … och glöm inte: livet är kort, skratta och ha roligt tillsammans!

Nerd Ulf: Lyssna på varann, försök förstå varandras utmaningar, drömmar och förväntningar. Att leva i ett parförhållande kräver ett envist och långsiktigt engagemang. Det viktigaste är nog ändå att inte sluta samtala, och att undvika att projicera på varann.

Cowboy Teo: Prata rakt om era önskemål, räkna inte med att den andra parten ska ”förstå ändå” eller läsa mellan raderna. Risken för missförstånd är överhängade. Välj som ni vill så länge det är ekonomiskt hållbart. (Eller försvarbart?) Ni bygger er lycka, för ingen annan kommer att göra det åt er.

Devil Dolf: Kommunicera och samarbeta. Kan ni inte komma överens hör ni förmodligen inte ihop. (Och upptäcker förhoppningsvis det innan ni skapat småttingar.)

Cat Mariel:Tack för alla frågor vi fick på frågestunden! Först tyckte jag det var lite få frågor, men med tanke på hur många skribenter vi är så gjorde ju svaren att svarsdelen blev en mindre bok Grin Anders hade gärna velat vara med och svara men fick tyvärr förhinder, så kanske att han svarar senare i kommentarsfältet. Hoppas ni blev nöjda med svaren Smile

 

Kommentarer

Svarsdel på Frågestund oktober 2013 — 71 kommentarer

  1. @dolf: ”Jag tror att det är kylskåpet, den elektriska spisen och tvättmaskinen som stått för förändringarna. Inte grupp 8 eller sossekvinnorna. Jag köper inte resonemangen om att vi kan tacka feminismen för tidigare framsteg.”

    +1

    SvaraSvara
     
  2. Tack för svar! Tycker ändå det finns en risk att låsa in sig i en negativ syn på även historiskt jämställdhetsarbete även om generell standardhöjning naturligtvis varit viktig. Pappaledighet t.ex. =politisk reform.
    Angående feminismens galenskap så stack det väl iväg en del också när könet blev en ”konstruktion”.

    SvaraSvara
     
  3. @Bengt:

    ”Angående feminismens galenskap så stack det väl iväg en del också när könet blev en ”konstruktion”.”

    Nja, inte egentligen. Konstruktionismen befinner sig ursprungligen på en rent akademisk nivå. Dvs så länge folk tror på konstruktionism och analyserar världen utifrån den tanken är allt gott och väl. Det är när konstruktionismen visar sig felaktig som det uppstår galenskaper.

    Rent praktiskt tar galningarna över när teorin misslyckas och de börjar hävda att – nä det är människorna/samhället/kulturen det är fel på – teorin är helt perfekt. För vad som då vanligen inträffar är att galningarna antingen försöker skapa en totalitär stat eller stödjer fiendeländer.

    SvaraSvara
     
  4. Jag är knappast någon huvuddebattör här men vill ändå säga några ord om fråga 17.

    För det första är termen ”oavlönat arbete” bedräglig. Man försöker ge uppfattningen att arbete i det egna hemmet är tråkigt och menlöst slitgöra, medan arbete på arbetsplats är något festligt som alla njuter av.

    I själva verket så är båda sorters arbete ganska tråkiga för genomsnittspersonen. De flesta går till jobbet för att de måste och de flesta städar för att de måste. Den enda riktiga skillnaden mellan avlönat och oavlönat arbete är om nyttan man får är direkt eller indirekt. Vill man äta middag finns det (i huvudsak) två olika sätt: man kan laga den själv (direkt nytta), eller så kan man tjäna pengar som man sedan använder för att köpa middag (indirekt nytta). Båda formerna av arbete utförs för att få mat i magen.

    För det andra så tycker jag jämställdhet endast är en fråga på samhällsnivå, eftersom man ingår i ett samhälle vare sig man vill eller inte. Jämställdhet i hemmet bör vara en ickefråga, eftersom du själv väljer vem du vill bo med. Sluta därför oroa dig om vad som är ”jämställt” och börja istället fundera på vad som gör dig, personligen, nöjd. Man bör komma fram till en lösning som båda accepterar, oavsett om resten av landet vill kalla den för jämställd eller inte.

    Själv resonerar jag så att det finns ett antal sysslor som måste utföras i varje hem: fördela dem först utifrån vad man gillar och/eller är duktig på att utföra. Därefter utifrån vem som har tiden och orken att lägga på dem. Kom också ihåg att man kan ha olika uppfattning om hur viktig en syssla är. Går det ändå inte att komma överens så får man antingen betala någon annan för dessa tjänster, eller låta bli att bo ihop.

    SvaraSvara
     
  5. @Grrblt:

    Intressant att många hakar upp sig på termen oavlönad. Jag tycker att det är det viktigaste ordet eftersom det betonar att man inte får de förmåner som förvärvsarbete innebär. Den som gör största delen av hemarbetet har mindre tid och energi att satsa på sin egen karriär. I idealfallet har det ingen betydelse, men vid en skilsmässa är det stor skillnad om man har gjort mer hemarbete och mindre förvärvsarbete. Man har inte kommit lika långt i karriären (=har lägre lön) och man har inte en så stor pension att se fram emot jämfört med den som jobbat mera.

    Därför tycker jag inte att man kan jämföra den totala tiden förvärvsarbete+hemarbete och konstatera att män jobbar lika mycket som kvinnor. Jämförelsen är inte relevant eftersom det ena innebär väldigt mycket förmåner, som t.ex. lön.

    Och nej, det behöver inte vara problematiskt att ena parten gör mera oavlönat jobb. Den jobbande parten kan betala en månatlig summa till en pensionsförsäkring för den hemarbetande föräldern och inkomsten kan fördelas rättvist. Men detta är något man borde ta upp till diskussion innan man flyttar ihop och särskilt innan man får barn. Hur många gör det? Därför tycker jag det är viktigt att frågan lyfts upp.

    För mig betyder jämställdhet att alla har likadana rättigheter men också liknande skyldigheter. Därför hoppas jag på en jämnare fördelning av t.ex. föräldrar som jobbar deltid då barnen är små och vabbar. Så som det är nu är det fler mammor som sköter barn än pappor, och det kan förstås fungera hur bra som helst men det finns också en risk att det inte gör det i det långa loppet.

    Ett konkret exempel på kommentarer som får mig att ilskna till är när folk frågar ”hur gör du med barnens tandborstning/ätande/blöjor/blablabla”. Då jag svarar betonar jag alltid att vi gör si eller så, eller om det är något jag inte så ofta gör så hänvisar jag att personen ska fråga barnens pappa. Många gånger antas det att jag, bara för att jag råkar vara mamma, är mera expert på barnen än vad pappan är. Det är irriterande för mig, så jag kan bara fantisera om hur det måste kännas för pappan att bli åsidosatt i föräldraskapet gång på gång.

    SvaraSvara
     
  6. Jag kan inte låta bli att fråga mig om vad allt detta oavlönade hemarbete egentligen består av. De allra flesta har t.ex. disk- och tvättmaskiner och mikrovågsugn, bara för att nämna några. Man behöver heller inte tillreda en middag varje kväll om man inte vill. De flesta äter varm lunch på jobbet eller skolan, så det funkar bra med enkla uppskärningar och te på kvällen.

    Barn tar tid, javisst, men folk har inte småbarn hur länge som helst.

    Många kvinnor gillar t.ex. att baka ibland. När detta räknas som ”oavlönat hemarbete” hamnar man helt snett med siffrorna.

    SvaraSvara
     
  7. @Anna:

    Intressant att många hakar upp sig på termen oavlönad. Jag tycker att det är det viktigaste ordet eftersom det betonar att man inte får de förmåner som förvärvsarbete innebär. Den som gör största delen av hemarbetet har mindre tid och energi att satsa på sin egen karriär.

    Det lustiga här är dock att de effekter som uppstår till stor del beror på hur skattesystemet är utformat, och man kan nog anta att viljan hos politiker snarare är att försvåra för hemarbetande part, eftersom det betraktas som en ‘kvinnofälla’ (dvs om det är för attraktivt kommer fler kvinnor att välja det, i stället för att ge sig ut i förvärvsarbete som vi vill att de skall göra).

    Själv har jag erfarenhet av att i princip försörja hela familjen på min lön, och även att vi jobbar tillsammans i eget bolag och tar ut halva lönen var. När jag tittar på vad vi behöver få ut netto för att det skall gå runt, måste jag dra in mycket mer när vi skall leva på en lön än motsvarande bruttointäkt till bolaget när vi tar ut halva lönen var. Skillnaden är huvudsakligen marginalskatten. När jag tar ut hela lönen själv är jag nämligen en sådan där förhatlig höginkomsttagare, och om min hustru tjänar betydligt mindre är jag dessutom en kvinnoförtryckare. Att vi hela tiden haft helt delad ekonomi och envist försökt planera vårt sparande tillsammans för bästa balans, är ovidkommande – jag är inte betrodd att förvalta hela min lön.

    Det irriterar mig att man avskaffat sambeskattningen, och att min hustru inte kan ärva mina pensionspengar (de lever länge i hennes släkt, så hon kommer troligen överleva mig).

    Dessa konstruktioner är avsiktliga. Se t.ex. SOU 2005:73 – Föräldraförsäkringens måluppfyllelse och resultat:

    Internationellt sett har Sverige sedan länge ett högt arbetskraftstal och en hög sysselsättningsgrad för kvinnor. Kvinnors arbetskraftsdeltagande och sysselsättningsgrad ökade markant under 1970-talet och något långsammare under 1980-talet. Det är rimligt att till viss del tillskriva dessa internationellt sett höga tal i Sverige som en följd av att den tidigt utbyggda föräldraförsäkringen. En annan viktig faktor är övergången från sambeskattning till särbeskattning 1971.

    Om man anser att det primära målet är att få ut så många som möjligt i förvärvsarbete, är detta naturligtvis lyckat. Det går nästan inte att leva på en lön längre i Sverige, men det beror som sagt inte på att den totala lönen inte skulle gå att leva på, utan för att man från politiskt håll inte vill att det skall vara för enkelt.

    Sedan kan man diskutera om det är en oplanerad konsekvens av att man med tunnelseende skruvat på enstaka system för att få dem ‘isolerat jämställda’ (vad man i teknikbranschen skulle kalla suboptimering), eller om man faktiskt tycker att det är meningen att staten på detta sätt skall ‘bidra’ till mer önskvärda levnadsmönster hos de annars så bångstyriga medborgarna…

    Vem som drar det kortaste stået kan man också diskutera. Det brukar lyftas fram (och görs i ovanstående utredning) att kvinnan är mer utsatt vid en separation. Å andra sidan visar statistiken att kvinnan är mycket mer benägen att separera än mannen, och att det är mannen som har svårare att hantera separationen. Hur går det ihop?

    Ett utdrag ur boken ”Relationship Masquerades”:

    Men seem to bond more strongly than women, take it harder when relationships fail, and take longer to recover. Women make the final choice to end relationships considerably more often than do men.

    In 1986 women filed 60% of divorces, men filed 30%, and the remaining 10% were filed jointly. The same trend is seen amid the much lower divorce rate of an earlier era. Court records from 1931 show that 70% of divorces were granted to women, compared to 30% granted to men. A 1950s look at engaged couples found that the women folded the engagements almost twice as often as the men, usually out of interest in dating another man.

    Counter to ordinary expectations, men are more deeply hurt by separations than women. Men tend to cling longer to dying relationships and fantasize longer about their former partners after it is over. On average, men take about twice as long to recover from failed relationships as women do. In short, men get their hearts broken more often than women and take longer to heal.

    Så omfattande skatte- och försäkringstekniska konstruktioner syftar till att skydda kvinnor vid en separation, även om det under nära nog ett sekel (åtminstone) varit en överväldigande majoritet av kvinnor som tagit initiativ till separationerna.

    Jämställdhetsfrågorna rymmer många mysterier… Wink

    SvaraSvara
     
  8. Ja feminister har varit duktiga på att få s.k kvinnligt kodade sysslor benämnda som oavlönat arbete medans mäns s.k manliga sysslor fortfarande går under benämning fritidssysslor t.ex meka med bilen fritidssyssla hänga upp nya gardiner oavlönat arbete.

    SvaraSvara
     
  9. Själv förstår jag inte varför man diskuterar vad respektive kön gör på fritiden i hemmet. Och sen är det så flumigt vad man ska väga in(vad som anses som viktig gemensam sak). I mitt fall så gillar jag att laga mat och har alltid gjort det och då oxå tagit disken medans städningen ofta gått på min partner. Jag lägger ofta inte ens märke till att det är skitigt när min tjej får panik och ska städa och om jg städat så brukar det inte duga.. Min tjej skulle om hon var själv göra mackor eller koka bönor när hon är hungrig hon är helt enkelt ointresserad av matlagning men är tacksam när jag gör det. Så för oss kommer uppdelningen naturligt, bönor eller mackor till middag duger inte för mig och min smutstandard duger inte för henne. Nu lever vi ihop och jag har det mer städat och hon får bättre mat än om vi varit singlar. Jag fattar helt enkelt inte hur man mäter det här… (Städar min tjej ett vad jag ser som rent rum eller om jag köper nya fälgar till vår gemensamma bil är detta verkligen gememsamt arbete?)

    Sen är jag oxå politiskt på den liberala kanten och blir alltid orolig när det diskuteras kring hur folk spenderar sin lediga tid eller med sin familj, som att det kanske borde ”göras nåt” åt dessa ”osynliga”orättvisor politiskt! Men så länge det är en diskution bara så är det bra, kan inspirera folk och skapa bra ”strukturer” frivilligt kanske för den som söker det.

    SvaraSvara
     
  10. @Anna:
    Den jobbande parten kan betala en månatlig summa till en pensionsförsäkring för den hemarbetande föräldern och inkomsten kan fördelas rättvist

    Men vad är rättvist?
    Om min fru vore lat och inte ville satsa på sin karriär eller inte ens vill jobba och då väljer att stanna hemma men samtidigt anser att vi skall dela lika på det ”obetalda arbetet”, skulle de då vara rättvist att jag även skulle betala en pensionsförsäkring åt henne?

    SvaraSvara
     
  11. Termen obetalt arbete är som ni säger bedräglig, den har bara ett syfte, att stigmatisera hemarbetet.

    Tänk istället obetalt arbete = obeskattat arbete, så inser ni direkt varför staten tycker det är så dåligt med ”obetalt” arbete…..

    Och hur jag och min fru väljer att sins emellan disponera vårt privatliv i både tid och pengar, har ingen annan än vi själva rätten att döma över.

    JonasBsson, rättvist torde vara vad ni själva kommer överens om…. Det är en subjektiv bedömning som bara du och din fru kan enas om.

    SvaraSvara
     
  12. När jag tittar på unga män i min omgivning så ser jag många ensamma, eller på väg att bli ensamma, individer som inte riktigt kan möta de sociala kraven som ställs på dem från omgivningen. Krav på att de ska vara lika sociala som kvinnor länge har varit (eller alltid har varit). Fortfarande är det tjejerna som i högre grad kan vara så där barnsligt… prata om ingenting och tycka det är sjukt intressant:iga med varandra, medan männen överlag har ett mer ekonomiskt förhållande till den mänskliga kommunikationen.

    Är det verkligen möjligt för män att vara mer sociala än de är idag, utan det blir till ett lidande för dem? Eller mår män BRA av att vara mer tillbakadragna, ensamvargar, stoiska, osv, det vill säga alla de saker som samhället idag säger att de inte ska vara? Om män i allmänhet är mer introverta än kvinnor, är det inte viktigt för män att det finns ett bibehållet mansideal som innehåller några av dessa delar? Om män ska kunna må någotsånär bra, vill säga?

    Alla pushar för ett nytt mansideal som är varmare och glättigare, men tänk om män inte mår bra av att vara supersociala? Och så blir de ännu mer missförstådda och ensamma om de inte lyckas leva upp till detta nya kravfyllda ideal som inte har inbyggt i sig att ”män ska man tycka om ändå även om de inte är lika varma och härliga som kvinnor”…

    Funderar även på det här med den intima kvinnliga vänskapen, att vissa kvinnor kommer så nära varandra. Handlar det om sexualitet, eller vad? Är det vanligt att äldre kvinnor – som har passerat klimakteriet – kommer lika nära varandra som unga kvinnor, eller blir den kvinnliga vänskapen mer lik den manliga vänskapen i takt med att åren går? Vad händer med två kvinnors vänskap när de lägger ungdomen bakom sig?

    Jag har inget direkt intresse att ha en intim vänskapsrelation med en annan man… vilket skulle kunna bero på att jag inte är lika nyfiken på män som jag är på kvinnor. På ett känslomässigt plan åtminstone. Men jag har en kvinnlig bekant som är i fyrtioårsåldern och har beskrivit sina relationer till andra tjejer i ungdomen som att de ofta var på gränsen till kärleksrelationer. Vilket stämmer delvis med mina egna iakttagelser.

    SvaraSvara
     
  13. Anna: Du glömmer möjligtvis att det för många (de flesta gissar jag) är en uppoffring att släpa sig till jobbet varje vardag. Män som kvinnor. Och naturlitgvis sjukt onaturligt och konstigt ur ett biologiskt perspektiv.

    SvaraSvara
     
  14. Får man ställa frågor fortfarande? Jag har en akut fråga som jag hade velat få Ninni att svara på. Och Erik också ur ett rent evolutionpsykoligskt perspektiv. Det är en fråga om relationer kan man väl säga. Är det ok om jag ställer den här? Jag vill inte ställa den på fb eller familjeliv för där är det inte samma kunskap som här. Kanske skulle någon annan läsare också kunna svara på den.

    SvaraSvara
     
  15. He(rr)n

    ”När jag tittar på unga män i min omgivning så ser jag många ensamma, eller på väg att bli ensamma, individer som inte riktigt kan möta de sociala kraven som ställs på dem från omgivningen. Krav på att de ska vara lika sociala som kvinnor länge har varit (eller alltid har varit). Fortfarande är det tjejerna som i högre grad kan vara så där barnsligt… prata om ingenting och tycka det är sjukt intressant:iga med varandra, medan männen överlag har ett mer ekonomiskt förhållande till den mänskliga kommunikationen.”

    Jag tycker fortfarande det där är en svår balansgång. När kvinnorna på jobb börjar prata om dagisplatser eller ditten eller sådana saker som är ”fjolliga” så hänger jag inte med. Av ren tristess men också för att jag inte vill bli sedd som en fjolla. Jag fick också det tipset av en annan snubbe ”prata inte om såna saker vid fikabordet, du blir sedd som fjolla”. Rätt eller fel, det vet jag inte.

    ”Är det verkligen möjligt för män att vara mer sociala än de är idag, utan det blir till ett lidande för dem?”

    Jag kan bara gå till mig själv. Att bjuda på sig för mycket leder rent allmänt till att man blir ”klassen clown”. Kul att skratta åt, men inte mer än så. Som man tappar man tyvärr status av att prata om känslor så även det är ett big no no när jag hör tjejerna diskutera något. Det leder bara till att man blir stämplad som svag. Dom får vara det, men män ska inte vara det, typ .

    ”Eller mår män BRA av att vara mer tillbakadragna, ensamvargar, stoiska, osv, det vill säga alla de saker som samhället idag säger att de inte ska vara? Om män i allmänhet är mer introverta än kvinnor, är det inte viktigt för män att det finns ett bibehållet mansideal som innehåller några av dessa delar? Om män ska kunna må någotsånär bra, vill säga?”

    Jag tror inte man ska skämmas för att man är tillbakadragen i en miljö av kvinnor. Det ser jag nästan som naturligt för det dom pratar om är så jäkla ointressant. Dagisplatser, parfymer, relationsproblem med andra avdelningar ”han sa så så sa hon si, asså jag ..asså asså asså.” Dessutom är det inte helt sällan man som man inte känns särskilt välkommen heller när man väl lägger sig i det som det samtals kring. Man utesluts.

    ”Alla pushar för ett nytt mansideal som är varmare och glättigare, men tänk om män inte mår bra av att vara supersociala? Och så blir de ännu mer missförstådda och ensamma om de inte lyckas leva upp till detta nya kravfyllda ideal som inte har inbyggt i sig att ”män ska man tycka om ändå även om de inte är lika varma och härliga som kvinnor”…”

    Precis, Ingemar Gens tycker att pojkar ska lära si gkommunicera som tjejer. Men han glömmer att det är inte att kommunicera som tjejer i grupp som man blir sedd som kille. Snarare tvärtom. Det är mina erfarenheter.

    ”Funderar även på det här med den intima kvinnliga vänskapen, att vissa kvinnor kommer så nära varandra. Handlar det om sexualitet, eller vad? Är det vanligt att äldre kvinnor – som har passerat klimakteriet – kommer lika nära varandra som unga kvinnor, eller blir den kvinnliga vänskapen mer lik den manliga vänskapen i takt med att åren går? Vad händer med två kvinnors vänskap när de lägger ungdomen bakom sig?”

    Kolla på din facebook. När en halvsnygg tjej lägger upp bilder på sig själv så får hon 15 gilla klick av tjejkompisarna och mängder med kommentarer som att ”du är så söt gullet ” ”Du är snyggast”. Kvinnor peppar varandra för att hålla priset på sex uppe. Samma mekanismer ser du på krogen när en tjejkompis skyddar sig väninna genom att cock-blocka en kille som håller på att få med henne hem. Killar gör inte samma sak mot sina killkompisar. Han försöker aldrig pussy-blocka en tjej som vill ta en taxi hem till hans lägenhet.

    SvaraSvara
     
  16. @Rick och @michael:

    Med oavlönat hemarbete räknar i alla fall jag arbete som ”måste” göras. Om bilen är sönder måste man fixa den (=oavlönat hemarbete) men om man bakar en kaka bara för att man gillar att baka tycker jag det är fritid. Men det stämmer att gränsen är svår att dra, ibland omöjlig, och detta är något man måste diskutera inom familjen. Precis som Petter skrev har man också olika kriterier för hur mycket hemarbete man tycker är nödvändigt, och där måste man förstås diskutera och kompromissa.

    @Ulf T:

    Det lustiga här är dock att de effekter som uppstår till stor del beror på hur skattesystemet är utformat, och man kan nog anta att viljan hos politiker snarare är att försvåra för hemarbetande part, eftersom det betraktas som en ‘kvinnofälla’

    Tydligen förs samma diskussioner i Sverige som i Finland. Är det för attraktivt att stanna hemma länge med barn eller är det billigare för samhället att föräldrar stannar hemma och barnen då inte behöver kommunal dagvård? I alla fall i Finland talar man om kvinnofälla då mamman inte har något arbete att återvända till och i stället för att bli arbetslös stannar hemma med barnen. Där hänger problemet ihop med att kvinnor i större utsträckning än män är anställda på viss tid, i Finland alltså, har ingen aning om ifall det är lika i Sverige.

    @Anders Senior: Här förstår jag inte tankegången. Då du inte har lön betalar du ju inte skatt men du har väl inga fördelar med det jämfört med förvärvsarbete ändå? Du betalar ju aldrig mer än 100% i skatt ändå. Eller kanske man i Sverige kan betala mer än 100% i skatt, vad vet jag Wink

    Jag har många gånger undrat varför det i så stor utsträckning är småbarnsmammor som jobbar deltid. Beror det på att mammorna i medeltal varit mera hemma med barnen och varit den som började ha ett större ansvar över hela familjen? Varför är det så svårt att ändra på det i så fall? Ibland kanske lönen spelar in, men om man jobbar 80% är det inte så stor skillnad om det är den med hög lön eller lite lägre lön som är hemma, progressiviteten i beskattningen äter upp en del av skillnaden. Eller är det bara gamla traditioner som ännu spökar? Vet inte. Men jag hoppas att både föräldraledigheten och tiden efteråt, när båda jobbar, skulle bli mer jämnt fördelad. Tror det är bäst för barnen att ha en ungefär lika stark kontakt till båda föräldrarna. Så som He(rr)n skrev – visst är det en uppoffring att jobba och därför ska man dela på det så att inte en behöver uppoffra sig hela tiden utan också får njuta av stressfri tillvaro som hemmavarande förälder.

    SvaraSvara
     
  17. @Torstensson:

    Får man ställa frågor fortfarande? Jag har en akut fråga som jag hade velat få Ninni att svara på.

    Man får alltid ställa frågorSmile
    Jag har lite ”GD-time-off” denna vecka, för att fixa saker som jag upplever mig ligga efter med. Så jag har dålig koll på kommentarsfälten nu, ren tur att jag såg denna. Så risken är att jag missar din fråga och, beroende på hur mycket tid svaret tar, det är inte säkert jag kan svara nu. Men här är ju många som är duktiga Smile

    SvaraSvara
     
  18. @Torstensson:

    Glöm inte att nästan alla kvinnor ljuger när de svarar på vad de finner attraktivt hos en man. Varför får andra analysera. Men med detta som utgångspunkt blir det lite lättare att vara man. Jag vet inte hur många ggr jag bara smålett lite när ngn hycklande kärring sagt att hon tycker det är så fint med män som gråter o visar sina känslor. Kvinnor blir ofta extremt aggressiva när man synar deras kort, och diskussionen rör just det ovan sagda.

    Slutsats: gå din egen väg, och var inte så jävla förstående.

    SvaraSvara
     
  19. @Anna:
    ”Jag har många gånger undrat varför det i så stor utsträckning är småbarnsmammor som jobbar deltid.”

    Kort svar: För att de kan… Och i mååååånga fall i princip kräver det.

    Det är så enkelt att att en enormt stor majoritet av alla människor har jobb som är tråkigare än en grushög och tar varje chans att ”slippa” gå dit.

    SvaraSvara
     
  20. @Anna: ”Jag har många gånger undrat varför det i så stor utsträckning är småbarnsmammor som jobbar deltid. Beror det på att mammorna i medeltal varit mera hemma med barnen och varit den som började ha ett större ansvar över hela familjen? Varför är det så svårt att ändra på det i så fall?”
    Det beror nog mer på att barnen i stort sett alltid är kvinnans projekt där mannen i bästa fall är biträdande projektledare, i sämsta fall bara en leverantör av nödvändiga insatsvaror.

    SvaraSvara
     
  21. @ Anna

    Det jag funderade över var egentligen inte så mycket fördelningen av hemarbetet, utan hur mycket av den varan som alls existerar.

    Jag tror att alla vill ha någorlunda rent och fint i sitt hem, men det finns gränser. En normalstor lägenhet kräver ca 2 h städning per vecka för att hållas rätt prydlig.

    Klädtvätt är mest att trycka på startknappen på en apparat. Strykning tar dock mer tid, kanske 2 h per vecka.

    Matlagning behövs i de flesta fall inte under veckodagar, inte heller diskning utöver ett knapptryck. På veckoslut kan man lätt tillreda god mat på 1 h per dag.

    Handla mat tar 1-2 h per vecka om man har lite framförhållning.

    Småbarn tar tid i anspråk, vet jag av erfarenhet, men det här ska knappast räknas som hemarbete. Det verkar som om kvinnor i rätt stor utsträckning insisterar på att vara ”förälder nr 1”, vilket innebär att de tillbringar mer tid med barnen. Det här syns t.ex. i att familjer ofta bosätter sig nära kvinnans arbete medan mannen pendlar.

    Här har vi alltså totalt 8 h hemarbete per vecka, exklusive barnen. I alla familjer jag känner delas detta hyfsat jämnt, dvs. det blir någon enstaka timme i veckan per person. Även om det uppstår skevheter i fördelningen, så kan skevheterna omöjligtvis bli så stora att de skulle ha en avgörande inverkan på livskvaliteten. Lite större barn kan med fördel läras utföra vissa uppgifter, vilket underlättar för föräldrarna.

    Min rätt bestämda uppfattning om hemarbete är att det utöver det nödvändiga finns en lång rad sysslor som kvinnor helt enkelt insisterar på att göra, p.g.a. socialt tryck från andra kvinnor. Det är då det blir betungande, men männen har faktiskt ingeting med den saken att skaffa och de inser det själva i regel, liksom innerst inne också kvinnorna själva. Därför deltar inte männen i dessa sysslor med påföljden att statistiken förvrängs och sedan missbrukas i det offentliga samtalet.

    SvaraSvara
     
  22. @Anna:

    Jag har många gånger undrat varför det i så stor utsträckning är småbarnsmammor som jobbar deltid. Beror det på att mammorna i medeltal varit mera hemma med barnen och varit den som började ha ett större ansvar över hela familjen? Varför är det så svårt att ändra på det i så fall?

    Lägg möjligen till: ”Vilka vill ändra på det, och varför?”

    En möjlig förklaring kunde vara att de som vill ändra på det är andra än de som faktiskt väljer.

    Här två rapporter från The Working Mother Research Institute.

    Jag betraktar inte dessa rapporter som vetenskapliga, utan som partsinlagor. En tydlig ledtråd är det tendentiösa och argumentativa språket i dem – det framgår tydligt att det anses bra med arbetande mödrar, och frågan är vilka som fattar det, och vilka som har förutfattade meningar. Trots det kan man möjligen få ut något av dem.

    1. What Moms Think – Career vs. Paycheck (2010)

    You might surmise that higher-paid women all see themselves as having a career. But more than half of these career-oriented moms earn less than $50,000. The belief in one’s career seems to come from common opportunities among women to grow and advance, to feel supported and respected, and to believe that work fulfills a more meaningful purpose than just making money.

    Det intressanta är att de med ”career-oriented working moms” menar kvinnor som inte jobbar för att de behöver pengarna, utan för att de vill bli stimulerade och uppskattade. Dessa kvinnor tycks enligt undersökningen vara lyckligare på alla punkter än de kvinnor som behöver pengarna. Det finns förstås ett antal problem med korrelationen här, men dessa ”career-oriented moms” tjänar alltså inte särskilt mycket, vilket indikerar att de väljer att jobba just så mycket som de känner för.

    Det är betydligt svårare för en man att göra samma prioritering. Bland annat visar rapporten att när kvinnan tjänar mer än mannen, går både mannens och kvinnans uppskattning av situationen ned. Detta verkar stämma med ovanstående: när kvinnan är den huvudsakliga försörjaren, är hon sannolikt i den andra kategorin – de kvinnor som indikerar sämre trivsel på i stort sett alla punkter.

    2. What Moms Choose

    At-home moms, for example, are more likely to say they fell frowned on by society than working moms, while working moms are far more likely to say they fell guilty about the cleanliness of their house than about spending too much time at work. It’s true that working mothers carry a greater burden of guilt and feeling judged than their at-home counterparts, but the gap is surprisingly slender.

    Här noterar jag hur mycket viktigare det verkar vara för kvinnor vad andra tänker om vad de gör och inte gör. Skuldkänslor tycks vara ett genomgående tema.

    Who’s judging you: the unsympathetic manager, competitive co-workers, the demanding spouse? Nope. Women overwhelmingly say, “I am my own worst critic.” This response, selected by 49 percent of working mothers and 47 percent of stay-at-home moms, is at least ten percentage points higher than runner-up responses. On the work front, judgment by co-workers is a relatively minor factor, with working moms more than three times as likely to say they judge themselves versus feeling judged by coworkers.

    Sedan framträder också en bild av att ”career-oriented moms” vill ha ett kul och utvecklande jobb, men inte heltid:

    Yet one major conflict persists. More than three-quarters of women surveyed equate “career” with needing to work full-time. And yet forty (or more) hours a week is not the scenario many women prefer. A 2007 Pew Research Center study found that 60 percent of working mothers believe part-time employment is ideal. But the reality is that meaningful part-time opportunities remain scarce.

    Men även bland ”career-oriented moms” svarar hela 54% att de helst vill vara hemma på heltid tills barnen kommit upp i skolåldern.

    Ett problem är förstås att det finns andra (inte minst män) som också vill ha roliga och utvecklande jobb, men som inte har några problem med att jobba så mycket som krävs.

    “For many women, there’s no real choice and they’re stuck on a forty-hours-per-week treadmill.”

    Ja, ungefär som det alltid varit för de flesta männen.

    SvaraSvara
     
  23. @Anna:

    ”Jag har många gånger undrat varför det i så stor utsträckning är småbarnsmammor som jobbar deltid.”

    Finns nog ett flertal skäl till detta, men det mest uppenbara är att så gott som alla kvinnor är intresserade av de barn de satt till världen. De vill helt enkelt spendera tid med sina barn, och särskilt när de är små. Små barn är ju så söta och behändiga, och i så stort behov av omsorg. Samtidigt vill småbarnsmammorna inte gå miste om gemenskapen på arbetsplatsen, och de ekonomiska fördelarna med förvärvsarbete. Själva arbetsuppgifterna är det nog få som är riktigt intresserade av. Genom deltidsarbete får man det bästa av två världar.
    Ett annat skäl som jag har hört framföras av en mamma är att mammor alltid framför barnen som skäl till att vara hemma, men att det man framför allt vill ha mer tid till är att sköta om hemmet.

    SvaraSvara
     
  24. @Ulf T:

    Även denna lista är lite talande – hur ‘karriärmammorna’ prioriterar:

    Percentage indicates how many respondents rated each benefit as one of three most important

    57% flexible work hours
    51% Ability to use sick leave to care for children
    36% Predictable work hours
    24% Availability of part-time work
    23% Paid maternity leave
    22% Subsidized health insurance
    19% Option to telecommute
    17% Access to child-care benefits
    13% Meaningful part-time work
    10% Career support for working mom

    Mest talande är kanske vad som saknas: lön, t.ex. Karriärmöjligheter finns med, men betingat av att de inte behöver ge upp de andra sakerna.

    En sak som tas upp på flera ställen vill jag invända emot:

    Employers who can provide career paths for women at all levels—and all life stages—as well as respond to women’s top workplace needs will reap big benefits in improved productivity and bottom-line gains.

    Detta påstående bygger huvudsakligen på studier som hittat en korrelation mellan vinster och andel kvinnor i ledningen. Men det är uppenbart att det kan röra sig om en falsk korrelation.

    Brittiska Campaign for Merit in Business har presenterat motbevis i denna artikel, i form av longitudinella studier som visar på motsatsen.

    Eller, rättare sagt, det de flesta av dessa studier visar är att de på sikt är en dålig idé att befordra personer baserat på andra faktorer än att de är bäst lämpade för uppgifterna, vilket framför allt är ett argument mot särbehandling i form av kvotering och dylikt.

    SvaraSvara
     
  25. @Ulf T:

    ”Detta påstående bygger huvudsakligen på studier som hittat en korrelation mellan vinster och andel kvinnor i ledningen. Men det är uppenbart att det kan röra sig om en falsk korrelation.”

    Vinst och lönsamhet är inte samma sak!

    Det som är uppenbart är att redan rika män och redan rika företag har mer råd att göra de saker som kvinnor gillar i högre grad. Företag tjänar inte pengar på kvinnor. Företag som redan tjänar pengar har råd att skaffa kvinnor. Män får inte mer pengar av att bli ihop med kvinnor. Män som redan har pengar har större möjlighet att träffa kvinnor.

    Samma sak med länder… Redan rika länder är feministiska. Fattiga länder blir inte rika genom att vara feministiska. Samma sak med miljömuppande. Redan rika människor som Travolta och Al Gore har råd att förespråka svindyr grön energi. Inget redan fattigt land kan bli rikt genom att börja köpa dyrare olja att värma sig med.

    De ansvariga för teorin ljuger.

    SvaraSvara
     
  26. CarlK

    Jag har sedan en viss tid börjat intressera mig betydligt mer över effekterna som val orsakar. Om en kvinna säger hon gillar när män pratar känslor så tittar jag på vilken typ av man hon väljer ha sex med. För det sexuella valet blir viktigare för vilka effekter det får på män. När jag då ser det så ovanifrån och blundar för alla uttalanden så börjar man se ett rätt tydligt mönster. Teser blir bekräftade med evolutionspsykologisk teori. I fallet med att många kvinnor påstår att dom gillar män som pratar känslor så ser jag det rent evolutionsbiologiskt som ett sätt för kvinnor att sortera bort de män som då erkänner detta eller visar den ”efterfrågade” ödmjukheten. Kvinnor kanske tror att dom gillar såna män män eftersom dom inte väljer män som pratar mycket känslor och som är mjuka så får jag det till att det dom säger i den saken är en djupt nedärvd mekanism som har som uppgift att lättare hitta en bra man.

    Just därför tror jag att många kvinnor reagerar surt och negativt när man knäcker den lögnen. Att avslöja en sådan sak vore förödande för kvinnor. Likaså brukar kvinnor säga dom vill ha en naturlig kille. Väldigt många kvinnor hånar pua, förlöjligar det och säger ”det hade inte funkat på mig”. Anledningen dom är arga på pua är solklart för mig, dom gillar inte att killar hittat sätt att lura deras undermedvetna biologiska sortering av beta och alfa.

    SvaraSvara
     
  27. @Anna:

    Jag har många gånger undrat varför det i så stor utsträckning är småbarnsmammor som jobbar deltid.

    Saken är att vi inte vet vad som är biologi och vad som är social konstruktion. Om man tittar på våra närmsta släktingar, schimpanser:

    Äldre honor som fött många gånger har flera ungar i olika åldrar i sitt följe då de äldre ungarna också följer med mamman och lär sig på så vis att i framtiden, ta hand om sina ungar på bästa sätt. De är beroende av mamman upp till ca 5 års ålder även om de normal slutar dia vid ca fyra års ålder. Vuxna honor i den nya gruppen är inte speciellt vänligt inställda till nya honor och de senare måste förlita sig på hanarnas beskydd. Honorna har nära relationer med sina ungar som varar hela livet. [källa]

    Det är inte helt olikt hur det ser ut här hos oss, eller hur? Tänk om det är så att kvinnor biologiskt har ett större behov att vara hemma med barnen än män och samhället pressar på för att få lika utfall. För vems bästa är det? Det finns inget som tyder på annat än att män och kvinnor som grupper väljer lite olika. Och det måste få vara okej, pengar är inte allt här i livet.

    Jag är för allt som ökar individers och pars valmöjlighet (så som frivillig sambeskattning, ”dagispeng” istället för skattesubventionerad förskola mm.) Hur människor använder den valmöjligheten lägger jag mig inte i, för jag vet inte vilka val som är bäst för någon annans välbefinnande.

    SvaraSvara
     
  28. @Torstensson:

    ”Om en kvinna säger hon gillar när män pratar känslor så tittar jag på vilken typ av man hon väljer ha sex med. För det sexuella valet blir viktigare för vilka effekter det får på män. När jag då ser det så ovanifrån och blundar för alla uttalanden så börjar man se ett rätt tydligt mönster. Teser blir bekräftade med evolutionspsykologisk teori.”

    Först och främst vill jag påtala att de enda kvinnor som tänder på en man som gör som andra säger åt honom är den lilla minoritet som har en dominans-fetish och den lilla minoritet som tänder på småbarn. Alla andra kvinnor blir avtända av att känna sig som mamma för sin pojkvän. Evolutionspsykologi gör inget annat än att ge oss logiska orsaker till varför det är så här. ÄVEN om evolutionspsykologi hade fel skulle det vara så här.

    ”I fallet med att många kvinnor påstår att dom gillar män som pratar känslor så ser jag det rent evolutionsbiologiskt som ett sätt för kvinnor att sortera bort de män som då erkänner detta eller visar den ”efterfrågade” ödmjukheten.”

    Javisst, men rent praktiskt är även det oviktigt för även om kvinnorna sade sanningen skulle de sannolikt bli avtända av män som lyder för att de blir tillsagda av kvinnor. En man som måste sägas åt att vara dominant kan inte vara dominant så hela resonemanget är fel till tusen.

    ”Kvinnor kanske tror att dom gillar såna män män eftersom dom inte väljer män som pratar mycket känslor och som är mjuka så får jag det till att det dom säger i den saken är en djupt nedärvd mekanism som har som uppgift att lättare hitta en bra man.”

    Gillar betyder inte ”tänder på”. Kvinnors sexualitet är mer av typen ”I can t beleieve this is turning me on” Alla människor gillar att andra människor gör saker åt dem gratis men kvinnor TÄNDER inte på det. Porrtidningar för kvinnor har gått omkull för den kvinnliga testpubliken började gnälla över att de nakna killarna var ”fel” på nåt sätt. Felet var givetvis att manliga modeller har låg status och bara gör som andra säger åt dem för pengar.

    ”Just därför tror jag att många kvinnor reagerar surt och negativt när man knäcker den lögnen. Att avslöja en sådan sak vore förödande för kvinnor.”

    Kvinnor reagerar surt och negativt på att män diskuterar kvinnor alls. Hugo Schwyzer konstaterade att kvinnor inte ville en man skulle prata om kvinnors upplevelser – det upplevdes nedlåtande – en man skulle istället attackera andra män inför kvinnlig publik. Han skulle låtsas ge råd till män medan det var honom som kvinnorna tände på – inte de män som lyssnade på hans ”råd”

    ”Likaså brukar kvinnor säga dom vill ha en naturlig kille. Väldigt många kvinnor hånar pua, förlöjligar det och säger ”det hade inte funkat på mig”. Anledningen dom är arga på pua är solklart för mig, dom gillar inte att killar hittat sätt att lura deras undermedvetna biologiska sortering av beta och alfa.”

    Jag tror du överanalyserar lite här. De flesta kvinnor älskar PUA-beteende, att uppvaktas, att roas, att få upplevelser. Vad de blir sura över är nog mest iden att mannen som är PUA bara gör något som någon annan (alfa) sagt åt honom (beta). Alla PUA-skolor har samma problem som ledarskapsutbildningar på universitetsnivå.

    Man skapar inte ledare utan följare av ledarutbildare.

    SvaraSvara
     
  29. @MiT: Kort svar: För att de kan… Och i mååååånga fall i princip kräver det.

    Pappor kan ju också. Varför kräver inte de i måååånga fall det?

    Min uppfattning är att mammor inte kräver det i särskilt många fall, har personligen bara hört talas om ett fall där mamman förbjöd pappan att vara hemma eftersom hon själv ville vara. När jag tänker efter är det en av de sakerna som gjort mig mest upprörd de senaste åren. Båda föräldrarna ska ha lika stor rätt till sina barn.

    @Jon B: Det beror nog mer på att barnen i stort sett alltid är kvinnans projekt där mannen i bästa fall är biträdande projektledare, i sämsta fall bara en leverantör av nödvändiga insatsvaror.

    Också här är jag helt av olika åsikt. Så här ser det inte ut i min bekantskapskrets. Så ”i stort sett alltid” är knappast fallet. Varför vore inte papporna lika intresserade av att sköta projektet?

    Om frågan är fel ställd, om den rätta frågan är ”varför låter inte mammorna papporna vara lika delaktiga i projektet” så som det kanske är i vissa fall, är det ett av de största problemen jämställdhetskampen borde handla om.

    @Rick: Det verkar som om kvinnor i rätt stor utsträckning insisterar på att vara ”förälder nr 1″, vilket innebär att de tillbringar mer tid med barnen. Det här syns t.ex. i att familjer ofta bosätter sig nära kvinnans arbete medan mannen pendlar.

    Påståenden som detta får mig att lyfta på ögonbrynen rejält. Kvinnor instisterar på att vara förälder nr. 1? Alltså du tycker det är mammorna som skuffar undan pappor som försöker ta del av arbete med hem och familj? Säkert i vissa fall, men tror att det finns många pappor som helt enkelt inte tar den plats de kunde ta.

    Här har vi alltså totalt 8 h hemarbete per vecka, exklusive barnen.

    Visst, håller med dig om att det inte är världens största börda. Det går att göra lite hemarbete om man prioriterar annat. Till exempel strykning gör vi i vår familj 2h/år så då blir det enligt din uträkning bara 6h/vecka för oss Smile å andra sidan har vi ingen diskmaskin så det blir kanske ändå ca 8h/vecka. Men om ena föräldern sköter allt motsvarar det ju ändå en hel arbetsdag, så visst är det en betydande insats i så fall.

    @Maria: så gott som alla kvinnor är intresserade av de barn de satt till världen.

    Köper inte det här argumentet. Visst är så gott som alla pappor också intresserade av de barn de satt till världen.

    @Ulf T: Lägg möjligen till: ”Vilka vill ändra på det, och varför?”

    Jag personligen fick upp ögonen för detta efter att jag i somras talade lite mer med både min mamma och min svärmor. Blev väldigt förvånad över att båda var bittra på att de hade skött största delen av hemarbetet, ja nästan allt faktiskt, hela deras gifta liv. Jag har ända tills nu trott att de har gillat att laga mat och sköta bra om hemmet! I trettio års tid har jag trott att min mamma har njutit av livet som matlagare. Blev ganska chockad över att inse att hon inte gillar att laga mat. Min svärmor räknade upp cirka fem jobb hon har tackat nej till eftersom hennes man ville att hon stannade hemma och tog hand om barnen i stället. Nu när hon är 60+, ångrar hon sig. Jag försökte fråga om hon inte är glad över det hon har i stället, hon har ju gjort ett bra jobb för familjen, men hon sa att hon ändå ångrar sig. Hon tror att hon hade kunnat kombinera jobb och karriär. Så Ninni, jag tycker också det viktigaste är att alla ska få välja en lösning som passar dem, men jag är övertygad om att det i många fall är den bästa lösningen om båda föräldrarna delar.

    Det finns en orsak till att jag tycker man borde dela lika. Det är att barnen i så fall får förebilder där både mamman och pappan är lika delaktiga och viktiga hemma. Jag har hört många konstatera att det är ungefär så här http://www.believingoutloud.com/wp-content/uploads/2013/04/wheres-mom.jpg och det hoppas jag ändras med tiden.

    SvaraSvara
     
  30. @Erik:

    Företag tjänar inte pengar på kvinnor. Företag som redan tjänar pengar har råd att skaffa kvinnor.

    Redan rika länder är feministiska. Fattiga länder blir inte rika genom att vara feministiska.

    Företag är intresserade av smarta människor. Sannolikt är cirka hälften av alla smarta människor i världen kvinnor. Företag som vill tjäna pengar och länder som vill bli rika borde dra nytta av alla dessa smarta kvinnor. Inte för att de är kvinnor utan för att de är smarta.

    SvaraSvara
     
  31. @ Anna

    Du skriver om din svärmor som stannade hemma med barnen. Du uppger att hon nu är 60+. Jag bara måste fråga dig en sak: Är din svärmor från Finland eller är hennes man mycket rik? Jag är nämligen själv uppvxen i Finland och vet att bara i sällsynta fall var det möjligt med hemmafruar, eftersom det finländska samhället fram till andra halvan av 1980-talet var så pass fattigt att både män och kvinnor jobbade för rena överlevnadens skull. I Sverige har man däremot haft de ekonomiska resurserna att hålla en del av arbetskraften (dvs hemmafruarna) utanför arbetsmarknaden under flera decennier. Det är därför frågan väcker så stora känslor här. I Finland har jag känt exakt en hemmafru (med mycket rik man…).

    Jag tror inte att det blir helt rätt att säga att kvinnor skuffar undan sina män från barnen. Däremot kan man säga, som jag sade, att kvinnor vill vara förälder nummer 1, dvs. de insisterar på att vara mesta tiden med barn, men vill nog ha insatser från mannens sida. Märk att jag inte lägger något värdeomdöme i detta, utan konstarerar att detta är ett mönster jag ser påfallande ofta. Dessutom kan det vara rationellt att en har huvudansvaret för en viss ”sektor”.

    Om en gör allt hushållsarbete enligt mina kalkyler blir det en dryg timme per dag. Fördelningen i detta exempel är förstås rejält orättvis, men arbetsbördan är knappast övermäktig.

    SvaraSvara
     
  32. @Anna: Företag är intresserade av smarta människor. Sannolikt är cirka hälften av alla smarta människor i världen kvinnor. Företag som vill tjäna pengar och länder som vill bli rika borde dra nytta av alla dessa smarta kvinnor. Inte för att de är kvinnor utan för att de är smarta.”

    Om vi använder IQ som ett mått på smarthet, så är det flest män bland de smartaste och det är flest män bland de osmartaste. Däremellan dominerar kvinnorna.

    http://bashflak.wordpress.com/normalfordelningskurvan/

    SvaraSvara
     
  33. @Torstensson:
    Jag talar om känslor och det uppskattas av kvinnor vilket även fått många att falla för mig men jag gör det ur ett manligt perspektiv och är då inte heller rädd för att kritisera kvinnor om jag upplever något som fel jag går inte på äggskal eftersom jag ser kvinnor som vuxna människor inte som barn vilka inte tål kritik vilket jag kan påtala vilket då gör att dom förstår bättre.
    Eftersom jag är van att tala om känslor så blir det inte en känslostorm när jag gör det utan kontroll där jag faller i gråt vilket jag så gott som aldrig gör,övning ger färdighet,värre är det för män som inte är vana vid detta där ett gräl eller en känslosam diskussion med en kvinna kan kännas som en själslig våldtäkt där hon rotat runt i privata rum som man inte velat släppa in någon i.
    Män brukar reagera med olust och rädsla när kvinnor yppar orden vi måste tala ut om en sak för alla män vet att det betyder att det kommer en lista med fel och brister man har men om man även ser det som ett bra tillfälle att ta upp fel och brister hon har så blir det inte en envägs kommunikation där man känner sig överkörd.
    Felet som genusvetare gör och då även Ingemar Gens är att dom sätter likhetstecken med att tala om känslor som kvinnor gör som det rätta och ultimata sättet och visar därigenom klart och tydligt sin sexism och ojämnställdhet.
    Kvinnor uppskattar när jag talar om känslor ur mitt manliga perspektiv och därför söker dom sig till mig pga det eftersom annars kan dom lika gärna tala om det med sina väninnor och visst kan dom klaga på att jag ofta är problemlösande och säga att dom bara vill gnälla av sig och kritisera mig för det men det handlar ofta om att hon och sina väninnor ältat ett problem i oändlighet utan att komma någonstans där jag ger en möjlig lösning vilken dom inte sett vilket gör att dom känner sig lite dumma och känner man sig lite dum så kritiserar man gärna personen som gjort att man känner så.

    SvaraSvara
     
  34. @Rick: Jo, hon är från Finland, och nej de är inte rika men hennes man hade ett ganska välbetalt jobb, i dagens läge är dess medellön kring 5000 euro brutto. Men beroende på vilka val man väljer är det inte omöjligt att leva på det, min familj (4pers) klarar oss bra på 2500 euro per månad netto. Och min svärmor började nog jobba med lite ditt och datt när barnen var gamla, vet inte exakt hur länge hon var hemma men i alla fall 10 år.

    @Fredrik S (a.k.a. Blondinballen):
    En person med hög IQ behöver inte nödvändigtvis har de sociala färdigheter som krävs för t.ex. en chefspost. Fast visst, du har rätt, att använda ett ord utan att definiera det är onödigt. Sorry! När jag skrev ”smart” tänkte jag mig en människa som är bra på att samarbeta, kommunicera, förstå problem och lösa dem. Sen vet jag inte om det fortfarande är män som är i majoritet i den gruppen, det är möjligt.

    SvaraSvara
     
  35. Erik

    Jag tror du missade vad jag menade. Att kvinnor tycker det låter nedlåtande män pratar om dom tror jag också beror på nedärvda saker. Män ska helst inte ha åsikter alls kring kvinnor. Men nu menade jag när män kommer på att använda trick som fungerar. I praktiken fungerar de på en specifik kvinna, samma kvinna skulle kunna hävda att ”det där hade inte funkat på mig alls” . Dom kan gilla när det sker, men att en beta vet detta genom som du säger en alfa är inte alltid roligt. Men i den stunden kan hon inte avgöra det då hon är programmerad att ge positiv respons på alfabeteende. Hon kan omöjligt veta det. Men när ett gäng beta diskuterar vad alfa säger så blir det sura miner. Som jag sa det är därför, tror jag, kvinnor säger ”killar ska vara sig själva”. Genom att beta är sig själv slipper hon bry sig om honom.

    Jag var inte mig själv när jag raggade upp min nuvarande. Jag var det som alfa sa jag skulle vara. Den största kärlek jag missat var när jag var mig själv. Henne sörjer jag än idag.

    SvaraSvara
     
  36. http://www.svt.se/nyheter/sverige/svenska-kyrkan-valjer-ny-arkebiskop

    Ärkebiskopsyrkets status ner 83,2%? Svenska kyrkans attraktionskraft ner 55,7%?

    Vill poängtera att jag inte har problem att prata känslor med kvinnor, men brukar känna att jag kommer till min rätt på riktigt när vi pratar om deras känslor. Det känns alltid bra och viktigt och jag är en kännande person så det faller sig naturligt.

    Det är skillnad på att snacka om inget speciellt (som jag menar att kvinnor är bättre på) och att prata känslor. Prata känslor tror jag nog att både män och kvinnor har glädje av.

    SvaraSvara
     
  37. Fixeringen vid alfa/beta och sådana saker är dock hyfsad obehaglig. Det kan säkert ligga en del i det men själva teaterdelen och detta att förställa sig själv förstår jag inte hur någon kan vilja hålla på med.

    Förhoppningsvis besitter man någon slags charm som går att plocka fram i rätt läge. Det kan vara jobbigt, men sex och kärlek ska nog kräva lite jobb tänker jag för att inte vilken tomte som helst ska få ligga. Och som ledord betraktat känns ”charmig” mer sympatiskt än ”alfa”. Och fungerar förmodligen bättre.

    SvaraSvara
     
  38. ”Köper inte det här argumentet. Visst är så gott som alla pappor också intresserade av de barn de satt till världen.”

    Jag vet inte hur det är i stora världen men i mitt fall och mina vänners så är det uppenbart att kvinnorna är mer barnkära än männen. Jag är 31 år och bor i Sthlm och i min bekantskap skaffas det nu barn åt alla håll. Hur som helst, vad jag ser runt mig är barnkärra och förväntansfulla flickvänner och lite mer tillbakadragna pojkvänner som gärna skjuter på det tills efter examen eller efter jobb eller annan ursäkt. Jag oxå tycker inte om spädbarn, tycker dom är skittråkiga och verkar vara mest jobbiga. Sen är jag övertygad om att jag kommer gilla min mer när jag får en egenWink. Men detta är väl ingen hemlighet eller nyhet? Jag gillar barn och ser fram emot att kunna leka med min brorson som bara är 1,5 år nu och tråkig Smile. Jag kanske får mothugg nu och kan inget om ämnet utan det är bara hur jag känner själv och uppfattar min omgivning! Sen biologiskt så tycker jag ha min upplevelse på det tora om man ser på chimpanser osv och även konstruktivisterna skulle väl hålla med om detta ” små flickor tvingas ju leka med docker som små” eller liknande Wink. Jag vet inte om ni tagit upp detta på GD förut? Vore intressant att läsa något om!

    SvaraSvara
     
  39. @Anna:

    Företag är intresserade av smarta människor. Sannolikt är cirka hälften av alla smarta människor i världen kvinnor. Företag som vill tjäna pengar och länder som vill bli rika borde dra nytta av alla dessa smarta kvinnor. Inte för att de är kvinnor utan för att de är smarta.

    Just det. Hur exakt fördelningen ser ut, så är det i alla fall tillräckligt jämt fördelat med de attraktiva egenskaperna att det inte finns någon anledning att rata individer av det ena eller andra könet baserat på deras kön.

    För att vara alldeles tydlig, är det idén att man kan öka sin lönsamhet genom att specifikt anställa kvinnor som vi vänder oss emot. Om man har ett arbetsklimat där de bästa kan komma fram, oavsett kön, hudfärg, eller andra sidoparametrar, är det mycket möjligt att det i sig gynnar lönsamheten. Som en bieffekt kan det hända att andelen kvinnor ökar på vissa positioner… eller inte. Det är viktigt att förstå vad man studerar.

    @Anna:

    Blev väldigt förvånad över att båda var bittra på att de hade skött största delen av hemarbetet, ja nästan allt faktiskt, hela deras gifta liv. Jag har ända tills nu trott att de har gillat att laga mat och sköta bra om hemmet! I trettio års tid har jag trott att min mamma har njutit av livet som matlagare. Blev ganska chockad över att inse att hon inte gillar att laga mat.

    Säkert kan man också hitta män som slitit hela sitt liv och hellre hade gjort något annat. En önskvärd effekt av ett högt välstånd vore ju att vi har möjlighet att välja mer fritt utifrån vad vi själva vill. Samtidigt bör man vara noga med att inte slarva bort sitt välstånd genom att tro att det uppstår per automatik…

    (letar febrilt efter min Why Men Are the Way they Are…)

    Warren Farrell hade ett praktexempel på det i inledningen av sin bok: en högpresterande man som först fått ge upp sina ungdomsdrömmar för att föräldrarna ville att han skulle ha en prestigekarriär, och sedan slet för att få toppjobb för att hustrun ville det – men sedan fick bittert erfara att hon ogillade att jobbet tog så mycket tid bort från relationen med henne.

    SvaraSvara
     
  40. @Petter: Sen är jag övertygad om att jag kommer gilla min mer när jag får en egenWink.

    Ja! Det är just det jag menar. Jag är övertygad om att både mammor och pappor tycker om sina egna barn lika mycket. Därför förstår jag inte varför det är så stor del av mammorna som tar ett större ansvar över barnen. I början är det förståeligt, det tar ju en tid att återhämta sig från förlossningen och ammandet är behändigt, men sen? Varför är det mammorna som jobbar deltid tills barnen börjar skolan? Varför skriker barnen alltid efter mamma när dom lärt sig tala? Om båda föräldrarna är hemma alltså.

    SvaraSvara
     
  41. @Ulf T: Säkert kan man också hitta män som slitit hela sitt liv och hellre hade gjort något annat.

    Absolut! Som någon, tror det var Ninni, skrev tidigare är det man mest ångrar på dödsbädden att man inte har gett tillräckligt med tid åt familj och vänner. De som arbetat mycket har ju inte kunnat ge så mycket tid. De av mina manliga kompisar som har stannat hemma med sina barn en längre tid har njutit av den tiden väldigt mycket. Därför hoppas jag att fler pappor skulle ta den chansen när den en gång finns.

    SvaraSvara
     
  42. @Anna:

    De av mina manliga kompisar som har stannat hemma med sina barn en längre tid har njutit av den tiden väldigt mycket. Därför hoppas jag att fler pappor skulle ta den chansen när den en gång finns.

    Men jag tror många instinktivt oroar sig för att den där chansen, som alla tycks vilja att man tar, riskerar att ge sura konsekvenser. Som jag indikerade ovan, och har refererat tidigare från andra studier, är det vanligt att äktenskap får problem när kvinnan skall vara den primära försörjaren. I den studie jag hittade tidigare ville man inte riktigt tro att det var kvinnan som var mest missnöjd, även om det var den trenden som var synlig i underlaget.

    Jag tror det är är elefanten i rummet. Man undervärderar konsekvent betydelsen av den kvinnliga könsmakten – som bottnar i hennes roll som moder (eller potentiell moder) och övervärderar den materiella makt som männen sägs ha*. Att ta platsen som primär förälder är en logisk konsekvens, och att försöka ta över mannens roll som försörjare suger för de flesta. Att vara den primära föräldern är definitivt en maktposition!

    * Att säga att den som producerar det materiella välståndet har makten, snarare än den som konsumerar det, är lite grann som att säga att bonden hade mer makt än feodalherren – bonden producerade ju mer, och feodalherren lät andra stå för arbetandet och dödandet. Notera också att despoten gärna överöste sina krigare med medaljer och ära, så länge som de lydde order och dödade för just honom. Äran i sig ger inte makt. Det är den som fördelar äran som besitter makten.

    SvaraSvara
     
  43. @anna

    ”Sen är jag övertygad om att jag kommer gilla min mer när jag får en egenWink”

    Detta var inte min poäng utan mer att jag ville nyansera att jag sa att jag ”ogillar barn” Wink. Jag tror det finns en skillnad om man skulle kolla på nyblivna föräldrar. Säg att man kunde mäta hur uppslukade föräldrar till 6 månaders bäbisar är av sina barn så tror jag att mammorna skulle komma betydligt högre på den skalan. Och jag tror att vill man förstå varför mammor oftare är hemma med barnen så är det för att dom vill det till större grad. Inte ekonomiska skäl eller dylikt vilket jag tror båda föreldrarna ofta skyller på för att vara mer politiskt korrekta.

    SvaraSvara
     
  44. @Anna:

    ”Företag är intresserade av smarta människor. Sannolikt är cirka hälften av alla smarta människor i världen kvinnor.”

    Vi börjar med din definition av smart:

    ”När jag skrev ”smart” tänkte jag mig en människa som är bra på att samarbeta, kommunicera, förstå problem och lösa dem. Sen vet jag inte om det fortfarande är män som är i majoritet i den gruppen, det är möjligt.”

    Problemet med den här beskrivningen är att det finns inga människor som är bra på att ”samarbeta”, ”kommunicera”, ”förstå problem” och ”lösa problem” Det där är idéer som ledarskapsforskning avförde för flera decennier sedan. Människor är bra på att samarbeta med vissa människor och inte med andra människor. Människor är bra på att kommunicera på vissa sätt, inte på andra sätt, Människor är bra på vissa problem, inte på andra problem.

    Min definiton av smart är en person som får ut mesta möjliga nytta av minsta möjliga ansträngning. En person med högt IQ är intelligent, inte smart.

    Människor som är bra på allting finns inte. Chefer som alla trodde var fantastiska har gått från ett företag till ett annat och sedan sjunkit som en sten. Chefer som alla förväntade sig skulle misslyckas har hamnat på rätt ställe och gjort kometkarriär. De absolut mest utmärkande personerna är de som Malcolm Gladwell kallar outliers.

    Anledningen män ”dominerar” är att det är en högre andel av männen som specialiserar sig uppåt. Dessa specialister har oftare högre nivåer än kvinnliga generalister. Samtidigt leder specialisering till högre risker. Fler män än kvinnor misslyckas i livet. Män dör tidigare än kvinnor. Män är oftare alkoholister etc. Kvinnor försöker vara som alla andra kvinnor. Män måste stå ut för att vara värda något, detta är tydligt i både mäns och kvinnors interaktioner med män.

    Kanske tydligast blir detta när Norah Vincent i ”Self-made Man” (överlägset mest omfattande experimentet av sin sort) utklädd till man får känna hur det är att som en kvinna i en mans kropp bedömas värdelös av samma grupp kvinnor som sedan fem minuter senare när de vet hon är kvinna…

    Interaktion 1: (man) – The three women looked over us like inferior produce in the supermarket

    Interaktion 2: (kvinna) – Then with startling quickness we began chatting like hens.

    ”Företag som vill tjäna pengar och länder som vill bli rika borde dra nytta av alla dessa smarta kvinnor. Inte för att de är kvinnor utan för att de är smarta.”

    Det är tvärtom! Om kvinnor är så smarta och vill arbeta borde de se till att bli mer lönsamma.

    Men varför skulle smarta kvinnor vilja arbeta och slita som män tvingas göra?

    SvaraSvara
     
  45. @Ulf T: Men jag tror många instinktivt oroar sig för att den där chansen, som alla tycks vilja att man tar, riskerar att ge sura konsekvenser. Som jag indikerade ovan, och har refererat tidigare från andra studier, är det vanligt att äktenskap får problem när kvinnan skall vara den primära försörjaren.

    Om orsaken till att man inte vågar låta kvinnan vara försörjaren är att hon har låg lön förstår jag. Men annars förstår jag det inte. Stöter man på problem som gäller kvinnans roll som försörjare får man väl lösa dom problemen. Kanske det är så ”enkelt” som att ändra attityd Wink

    @petter: Detta var inte min poäng utan mer att jag ville nyansera att jag sa att jag ”ogillar barn” Wink.

    I så fall förstår jag inte citatet du tog från min kommentar. Men eftersom du tog upp denna intressanta fråga tror jag som du, att mammorna är mer involverade i spädbarn. Däremot tror jag inte att det är något fel på viljan att vara hemma, varken hos varken mamman eller pappan.

    @Erik: Det är tvärtom! Om kvinnor är så smarta och vill arbeta borde de se till att bli mer lönsamma.

    …t.ex. genom att satsa mera på karriären och slösa mindre energi på oavlönat hemarbete kanske?

    SvaraSvara
     
  46. @petter: Exakt Petter, kvinnorna vill i högre grad vara hemma med barnen. De är i de flesta fall mer intresserade av sina barn än av sitt arbete. För männen är det så att det är arbetet som har gjort det möjligt att få familj, och då är det viktigt. Sedan är det männens heltidsarbete som möjliggör att kvinnor kan arbeta deltid. För de kvinnor som vill att männen ska vara hemma med barnen är det fritt fram att erbjuda dem det,tror inte att många skulle tacka nej. Min svägerska som är mer högavlönad än min bror blev ytterst nöjd när han fick ett jobb, även om det innebar att barnet fick lämnas på dagis. Det sades inte sades högt tror jag att hon var avundsjuk på honom som fick vara hemma med barnet.

    SvaraSvara
     
  47. @Maria: kvinnorna vill i högre grad vara hemma med barnen. De är i de flesta fall mer intresserade av sina barn än av sitt arbete.

    Tror du det inte gäller männen också? Jag är övertygad om att de flesta pappor är mer intresserade av sina barn än av sitt arbete.

    För de kvinnor som vill att männen ska vara hemma med barnen är det fritt fram att erbjuda dem det,tror inte att många skulle tacka nej.

    Det är just det här jag tycker är ett jämställdhetsproblem. Pappor måste bli tillfrågade ”vill du vara hemma med barn?” medan mammor antas vara hemma. Jag tycker man primärt ska anta att båda föräldrarna vill vara hemma med barnen.

    SvaraSvara
     
  48. @Anna:

    Om orsaken till att man inte vågar låta kvinnan vara försörjaren är att hon har låg lön förstår jag. Men annars förstår jag det inte.

    Ja visst är det märkligt?

    Det man inte vill gräva i är om det är så att kvinnor tappar intresset för män som inte är bättre försörjare än de själva – ”…Men, who needs them?”, liksom, eller hur?

    Bloggerskan Judgybitch har en kryddig artikel (som vanligt) om relationsvåld – hon har kanske läst svenska tidningar?

    This is female privilege, and women fully intend to keep this one. Fair enough, but men will be keeping a few of their privileges, too.

    Bland annat återger hon citat från en kommentarstråd på feministsajten Jezebel, där kvinnor skryter om hur de misshandlat sina pojkvänner. Här ett litet utdrag:

    i kicked his ass, then promptly broke up with him. not only because he was a drunk but because i’m only 5’4″ and 101 lbs., and i don’t want a man who ass I can kick.

    Lägg till att den överväldigande majoriteten av separationer initieras av kvinnan, och i ca 90% av fallen får kvinnan vårdnaden om barnen.

    Det är kvinnor som väljer detta. Männen anpassar sig. Om kvinnan vill att mannen skall vara hemma, kommer han att överväga det. Men eftersom kvinnor tenderar att välja män som är framgångsrika i karriären, behöver de överväga hur stor negativ inverkan det kommer ha på deras försörjarkapacitet. Erbjudandet är nog egentligen ofta att mannen borde kunna vara hemma med barnen, men utan att det skall kosta något.

    Återigen, det som framgick i rapporten What Mothers Think var att både män och kvinnor trodde att det skulle vara ok att kvinnan tjänar mer, men bland de som levde i sådana förhållanden var attityden tydligt annorlunda. Dessa relationer har också fler problem och fler separationer.

    Jag tycker det lutar åt att det främst är kvinnor som inte vill ha det så – om inte annat tycks de inse det när de får prova på det.

    SvaraSvara
     
  49. @ Maria

    Du och jag Maria =). Det är ju bara att titta på förskolelärare och dagispersonal, det är ju inte lönen som lockar kvinnorna att jobba där! Detta är ju inte direkt banbrytande Wink. Vet inte varför vi kom in på detta, diskussionen som jag tycker är intressant är egentligen hur mycket detta är konstruktion kontra biologi. Eftersom jag inte tror att det är bara konstruktion och inget som ändras av att man tar bort dockor och rosa från förskolan så ser jag tex delad föräldraförsäkring som ett än värre problem än att det bara är en kränkning av familjers egna fria vilja. Det är en konstruktion som är skev som är till för att rädda oss från en traditionell konstruktion Smile lustigt på nå sätt. Jag är rädd att många föräldrar som är oengagerade och inte egentligen vill vara hemma blir tvugna till det. Det bästa måste väl ändå vara att den förelder som ger barnet mest av sin tid och kärlek är hemma än att få till en 50/50 fördelning över könen. Jag tror att fler pappor väljer sin pappaledighet efter soft årstid, fotbolls vm, åka utomlands, så går iaf snacket bland mina vänner. Man ser det som långledigt som skall utnyttjas att ha det bra själv. Jag tror att pappor i högre grad sitter med datorn eller tittar på film när de är pappalediga och att mammorna i högre grad ser till barnet och har ögonen på barnen fler minuter på en dag.

    SvaraSvara
     
  50. @Anna: Kanske inte ska lägga mig i diskussionen men gällande

    ”Tror du det inte gäller männen också? Jag är övertygad om att de flesta pappor är mer intresserade av sina barn än av sitt arbete.”

    så borde väl fokus snarare vara på vem av mamman och pappan som helst vill vara hemma med barnet? Om båda två hellre är hemma med barnet än arbetar men mammans vilja till detta är starkare än pappans så torde det oftare bli så att mamman är hemma med barnet.

    SvaraSvara
     
  51. @Anna:

    ”…t.ex. genom att satsa mera på karriären och slösa mindre energi på oavlönat hemarbete kanske?”

    Varför gör de smarta kvinnorna inte det redan?

    SvaraSvara
     
  52. @Chade: Även om ena föräldern vill vara mera med barnen (hur mäter man det?) så tycker jag man borde kompromissa så att båda är hemma. Ifall båda vill vara hemma alltså. Ifall vi bara har lite glass här hemma och hela familjen är sugen på glass, inte ger vi då hela glassen åt den som mest vill ha utan vi delar.

    @Erik: Ja-a du, det har jag undrat mycket över. Kanske för att kvinnor fortfarande känner ett större ansvar över hem och familj. Och varför gör de det? Finns förstås flera orsaker, kommer så här hastigt på tre.
    – män tar inte självmant sin del av ansvaret
    – kvinnor kräver inte att männen ska ta sin del av ansvaret
    – kvinnor vill ha ett större ansvar, de vill ha koll på hem och familj

    Ifall fallet är att kvinnan vill ha ett större ansvar är det inget problem så länge som mannen inte är intresserad av att ha koll på hem och familj och kvinnan är medveten om att hennes insats på jobbet blir lidande vilket leder till lägre lön och pension jämfört med om hon hade jobbat mera. Och då kommer vi tillbaka till problemet att hon kan vara i pisset vid en skilsmässa, beroende på hur mycket hon har lämnat i karriären.

    SvaraSvara
     
  53. @Anna:

    Och då kommer vi tillbaka till problemet att hon kan vara i pisset vid en skilsmässa, beroende på hur mycket hon har lämnat i karriären.

    …och longitudinella studier visar att kvinnor i snitt förlorar ekonomiskt på skilsmässa, medan mannen lider mest känslomässigt. Ändå är det i 60-70% av fallen kvinnan som vill skiljas.

    Man kan fråga sig varför.

    SvaraSvara
     
  54. @Anna:

    ”Ja-a du, det har jag undrat mycket över. Kanske för att kvinnor fortfarande känner ett större ansvar över hem och familj.”

    Ja och lägg märke till att kvinnor reglerar kvinnor. Det är alltså kvinnor som tror/tycker de har ett större ansvar över hem och familj. Och inte bara de själva det gäller även andra kvinnor.

    ”Och varför gör de det? Finns förstås flera orsaker, kommer så här hastigt på tre.
    – män tar inte självmant sin del av ansvaret
    – kvinnor kräver inte att männen ska ta sin del av ansvaret
    – kvinnor vill ha ett större ansvar, de vill ha koll på hem och familj”

    1. Problemet med den första punkten framgår redan i formuleringen ”män” tar inte sin del av ansvaret. Kvinnor har enbart relation med sin man, inte med män. Vad män gör är helt irrelevant.

    2. Problemet med den här punkten är att kvinnor i relationer de vill ha inte kan kräva ett dugg. Ju färre andel av männnen som kvinnor vill ha ju mer kan de männen strunta i alla krav. Tiden då kvinnor kunde kräva saker av sin man är sålunda förbi. Det är priset på hypergami.

    3. Det här är den punkt vi hela tiden kommer tillbaka till. Varför blir det inte annorlunda? För kvinnor väljer att inte ha det annorlunda. Då blir frågan hur smarta kvinnorna är?

    ”Ifall fallet är att kvinnan vill ha ett större ansvar är det inget problem så länge som mannen inte är intresserad av att ha koll på hem och familj och kvinnan är medveten om att hennes insats på jobbet blir lidande vilket leder till lägre lön och pension jämfört med om hon hade jobbat mera.”

    Javisst men skulden för det ligger ju hos de politiker som konstant försöker begränsa kvinnors möjligheter att låta insatsen på jobbet bli lidande. Det är inget som hindrar dem från att ändra systemen med skatt och pension det handlar bara om vad politikerna själva vill. De kan men de vil linte. Varför? Ingen vet…

    ”Och då kommer vi tillbaka till problemet att hon kan vara i pisset vid en skilsmässa, beroende på hur mycket hon har lämnat i karriären.”

    Javisst. Hon hamnar i pisset vid skilsmässa men sedan när är det ett problem för det här landet? Det skiljer sig ju inte ett dugg från den situation de män som gör samma val hamnar i förutom att de är mer sannolika att dessutom vara ensamma från början för när de inte satsade på karriären ville kvinnor inte ingå relation med dem heller.

    Och det är ju lite lustigt att det skall anses en stor grej att kvinnor hamnar i det piss som i åratal vi aldrig haft problem att skicka män i. För så är ju sanningen att alla män inte har det som hennes man. Det var jämfört med sin man hon hamnade i pisset. Inte jämfört med ”män”. Och så är vi där igen med att hon hade relation med sin man, inte med män. Den ständigt återkommande frågan är vad det spelar för roll för en kvinna som vill ha relation hurdana ”killar” i allmänhet är. Hela tiden skrivs hur killarna ditt och killarna datt. Men tjejer har inte relation med ”killarna” enbart med de killar de gillar.

    SvaraSvara
     
  55. @Erik: Först ber jag om ursäkt över formuleringen ”män” av alla som uppfattade att jag menade alla män, det menade jag inte men jag förstår att jag uttryckte mig klumpigt. Förlåt.

    Sen säger jag tack för mig. Jag skulle ha en del att säga ännu men efter att ha läst Ninnis senaste inlägg lämnar jag det till en annan gång. Hon skrev ett så fint inlägg att jag i stället vill koncentrera mig på att ha lite röd tid ikväll. Tack Ninni för det och förlåt om jag gjorde dig ledsen för att jag tog upp detta till diskussion! (Jag har aldrig hoppats se en 50/50-fördelning, jag är ledsen om det har blivit oklart, jag bara hoppas att man delar på något sätt, vilket de flesta redan gör men det är alltid bra att reflektera över ifall det går att dela ännu bättre.)

    Stort tack till alla för svaren på frågorna i inlägget, jag är imponerad över det enorma arbete ni sätter ner på att hålla GD igång. Tack för det också! Star

    SvaraSvara
     
  56. @Anna:

    ”Först ber jag om ursäkt över formuleringen ”män” av alla som uppfattade att jag menade alla män, det menade jag inte men jag förstår att jag uttryckte mig klumpigt. Förlåt.”

    Ingen fara… Det handlar såklart inte om dig personligen Anna. Det är massor av personer som gör det där så särskilt klumpigt är det inte av just dig. Det jag vill ta upp till diskussion är varifrån det kommer och vad som kan göras.

    ”Sen säger jag tack för mig. Jag skulle ha en del att säga ännu men efter att ha läst Ninnis senaste inlägg lämnar jag det till en annan gång. Hon skrev ett så fint inlägg att jag i stället vill koncentrera mig på att ha lite röd tid ikväll.”

    Låter helt okej, kul du gillade Ninnis inlägg. Enjoy rödatiden Smile

    SvaraSvara
     
  57. @Anna:

    Sen säger jag tack för mig. Jag skulle ha en del att säga ännu men efter att ha läst Ninnis senaste inlägg lämnar jag det till en annan gång. Hon skrev ett så fint inlägg att jag i stället vill koncentrera mig på att ha lite röd tid ikväll.

    Låter bra, men kom snart tillbaka. Jag gillar dina bidrag. Smile

    SvaraSvara
     
  58. @Anna:
    Det handlar om hur mycket bråk man är beredd att ta för det och det faktum att man som pappa är ganska rättslös om det blir så mycket bråk att det skiter sig ordentligt. Mammor är beredda att bråka så mycket och så hårt för det att det blir outhärdligt. Det är inte lönt som pappa att ens tänka på något sådant! Så är det bara… SAMTLIGA av mina bekanta som har barn där har också mamman KRÄVT att få vara hemma så mycket det går. Krävt alltså, inte ens förhandlingsbart.

    SvaraSvara
     
  59. Att det blir kvinnorna som stannar hemma med barnen är rätt övertygande utrett av Bo Rothstein i ”Den moderna könsmaktsordningens grundbult” http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/3119
    (Klicka på länken för att ladda ner den 20-sidiga pdf-filen.)
    Mannen är i genomsnitt 2,7 år äldre än kvinnan i svenska par, och har då kommit längre än kvinnan på karriärstegen och är alltså den som har störst potential att dra in pengar till barnfamiljen, en typ av familj som inte har några breda marginaler att spela på. Och i och med att han fortsätter att jobba mer så drar han ifrån i inkomst.

    SvaraSvara
     
  60. @ Anna

    Det var skojigt att du dök upp här på sidan. Hoppas du hänger med framöver också, för du har ett intressant perspektiv.

    SvaraSvara
     
  61. @Anna:
    Jag skulle ha en del att säga ännu men efter att ha läst Ninnis senaste inlägg lämnar jag det till en annan gång. Hon skrev ett så fint inlägg att jag i stället vill koncentrera mig på att ha lite röd tid ikväll. Tack Ninni för det och förlåt om jag gjorde dig ledsen för att jag tog upp detta till diskussion!

    Du har inget att säga förlåt för! Du har bidragit stort till en mycket viktig diskussion. En och en annan i makteliten skulle jag kunna strypa för att man kör med psykologiska och retoriska mantran som medför att människor tappar karta och kompass för vägen till livets lycka. Hirdman och co. har många synder att be folket om ursäkt för, men inte du.Smile

    Hoppas din röda tid blev underbar.

    Stort tack till alla för svaren på frågorna i inlägget, jag är imponerad över det enorma arbete ni sätter ner på att hålla GD igång. Tack för det också!

    Tack själv och välkommen tillbaka! Rose

    SvaraSvara
     
  62. @Anna:
    Ja, jag betämmer ingenting här men jag tycker det är kanon att vi inte bara har ryggdunkning här. Smile
    Så m.a.o. välkommen tillbaka från mitt håll.
    Jag tror det sällan i dagens samhälle är så att mannen inte vill tillbringa sin tid med familjen eller dela föräldrarförsäkringen. Men ekonomin är direkt styrande. Om man är höginkomsttagare så spelar det inte så stor roll som när man precis med nöd och näppe har råd med sitt nyinköpta hus eller så. Jag tror huvudelen av papporna vill ta hälften, men huvudelen av mammorna släpper inte den biten, och sen så kallar dom sig feminister förståss. Smile
    Min osikt är iaf att vi ALDRIG ska skränka in på den fria viljan!

    SvaraSvara
     
  63. @Maria:

    ”Ett annat skäl som jag har hört framföras av en mamma är att mammor alltid framför barnen som skäl till att vara hemma, men att det man framför allt vill ha mer tid till är att sköta om hemmet.”

    Jo, jag har hört det där också. Så vad du säger är att barnen bara är en förevändning för att få vara hemma mer, det är inte barnen i sig som är anledningen.

    Jag har hört en massa andra förklaringar också genom åren, en del ganska skrämmande. Syrran hade en kompis som hette Maria, som vid ett tillfälle när hon var lite på fyllan rent ut erkände att hon skaffade barn för att slippa arbeta. Hon jobbade i storkök. Ett barn gav henne 15 månaders respit från att stå i köket, och hennes tre barn hade alltså gett henne en betald anledning från att slippa 45 månaders (nästan 4 år) slit i storköket. Mamma som alternativ karriärväg alltså. Eftersom hon var lat i en massa andra avseenden också, så tvivlade jag inte en sekund på vad hon sa.

    Tja, sen blev barnen stora, den alternativa karriärvägen som mamma är rätt kort, hon skilde sig, och som ett brev på posten kom gnället på att kvinnor är missgynnade på arbetsmarknaden, då har för låga löner för det de presterar o.s.v. Tja, har man ett relativt lågkvalificerat arbete som man dessutom varit borta 4 år ifrån, och sedan arbetet 75% i kanske tio år eter det, då innebär det att man de senaste 14 åren jobbat 7,5 år. Ja, det ger naturligt utslag på lönesumman… Hennes barns pappa träffade en ny, yngre, och det var i stort sett bara det hon ältade, samt hur hon skulle
    få ut mer pengar av honom än försäkringskassans underhåll på då 1173 per barn.

    Djupt obehaglig människa, men nu är det ju syrran som umgås med henne, inte jag. Orsak och verkan går henne fullständigt förbi, och att hon anser att andra har nån slags moralisk skyldighet att försörja henne står utom varje tvivel. Brrrr…

    SvaraSvara
     
  64. Det borde vara ett stående inslag här på GD att ställa frågor och kanske kan man ha en rulltext där uppe där nya frågor ställs och där de besvaras.

    Ninni. Du kramade mej en gång på GD när jag var nere. Ville bara säga att den där kvinnan kontaktade mig i somras. Hon kontaktade mig nu i höst också.

    Jag googlade på ”När ett ex hör av sig”. Hon var inte bara ett ex, hon var den kvinna som man fick den där vibrerande känslan av som man sen aldrig någonsin upplever i en ny förälskelse på samma sätt. Det som mina tjejkompisar säger är ” ahh det där var ju din första stora förälskelse” och så menar dom att man inte uppnår samma känsla igen.

    Lite så var det. ( Ja jag behöver skriva av mig en lördag för i min värld finns det ingen möjlighet att göra det offentligt). Som om jag gick igenom en enorm urladdning då, en förälskelse som var utmattande skön. Bara doften av henne gjorde mig härligt berusad utan den där klumpigheten som drabbar en när en snygging kommer in.

    Efteråt for jag till Tyskland och var tvungen att se en premiär bland vänner. Aldrig någonsin har jag lidit så mycket och ändå haft ett falskt leende på mina läppar. Jag kom sen vidare hem till Sverige en vända och gick ut med en hund i snön och bröt ihop fullständigt ute i en snödriva. Ja fy FAN vad jag saknade den kvinnan. Om man tänker sig ett fall där Marilyn Monroe blev knäckt av att bli dumpad av västvärldens största top dog så var det här något motsvarande för mig.

    Jag skämtar inte och jag snarare underdriver den känslan. Helt olikt hur en västerländsk kvinna skulle närma sig en man misstänker jag. Helt olikt olikt i öst också. Hon var alltså inte från någonstans alls. Kanske från Venus?

    Ni skulle sett henne grabbar. En gång var vi i en hall där hon skulle ta fotografier och jag skulle hjälpa henne med en konstig kamera av gammaldags typ. Hon hade dragit med mej dit och förförde mig från första sekund i den stora hallen där vi var helt ensamma. På ett sätt som inte alls var snuskigt men väldigt erotiskt laddat. Jag har aldrig upplevt något liknande efteråt eller innan och jag har inte sett något liknande på film heller . Filmer är ändå skapade av de mest fantasifulla tankarna av de mest fantasifulla människorna. Kanske var det inte heller då konstigt att hon var bra på det hon gjorde då hennes intresse var just fotografi-framställan och dessutom var hyperintelligent. Jag blev en scen för henne, jag blev rekvesitan hon använde för att fullända en perfekt scen. Och jag gillade det…

    Jag kände vara doften av henne därinne, och så bad hon mig att ta provbilder med den gamla grunkan och så ställde hon sig framför en blå eller grön duk som hon drog ner från en stor ställning och så slog hon ut sitt hår.

    Herregud….jag önskar att alla män någon gång får uppleva den känslan men jag önskar ingen den känsla som uppstod när hon sen försvann snabbt. Det där var det största rånet en människa blivit utsatt för, att ha suttit på jordens alla skatter och sen bli helt utan ett kopparmynt.

    Nu har hon kontaktat mej två gånger det här året och det är något av omvända roller i våra diskussioner. Jag kör allt det som alfa säger och hon bröt ihop i det senaste mailet. Nu vill hon ha mig istället. Det är effektivt att läsa på GD, man lär sig. Jag kompletterar det ni säger här med egna tankar för ibland håller jag inte med om det som sägs.

    Hade jag gått på det som brudarna på olika forum påstår när de svarar på frågan vad ett ex vill så hade det här varit kört. Därför att jag misstänker att kvinnor gärna inte delar med sig av sanningar i dessa saker inför killar, ”självklart hör hon av sig enbart för att hon är nyfiken liksom”. Många tjejer skriver detta, och det var där (i somras) som jag började tänka ”Men om brudarna i trådarna ljuger då, det har ju hänt i så mycket andra saker, tjejer håller ihop, homosocial gemenskap etc”.

    Så när hon skrev så svarade jag med innebörden att det ser ljust ut för mig, jag är lycklig och glad, hoppas du finner kärleken”. Men sanningen var att jag kände något helt annat, mer som att ” helvete vad jag saknar dig”.

    Jag tror att det där gjorde en skillnad, för som sagt nu bröt hon ihop på ett märkligt sätt och jag kommer köra beprövad taktik denna gången.

    Nu kanske ni tänker att jag är en konstig jävel som gör så här mot min tjej som inte vet något. Är du verkligen beredd att kasta bort allt du har med henne och eventuellt gå på samma mina igen?

    Jag har bara ett svar på den frågan. Det är bergfast. Ja. Jag har väntat på det här så länge och jag är beredd att gå på en nit igen.

    Vad jag menar med det här inlägget är att frågor som ”vad vill ett ex som kontaktar en” lämpar sig nog mer som fråga på gd än i övriga forum där man helt enkelt inte kan lita på sanningar från kvinnor som för att bevara sin egna självbild totalnekar idéen att kvinnan ifråga kan vara mer än bara nyfiken. Det höll på att kosta mig en ny chans med henne. Jag misstänker skarpt att det inte är så i det här fallet och kommer återkomma och berätta hur det gick.

    För att göra inlägget ännu mer personligt än vad det redan var så är här låten som spelades första gången vi träffades i en cafeteria. Den har satt sig.

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting