Bakgrund, ett axplock: Aftonbladet, Expressen, SvD.

Ganska nyligen skrev jag att svensk media ganska nästan alltid sköter sig väl när det kommer till att skriva om domar, få undantag då man uppenbart tar parti eller försöker påverka ett måls utgång. I detta mål har de inte försökt påverka dess utgång, men rapporteringen har varit såpass förenklad att den blivit skev. Och den har blivit skev till pojkarnas nackdel. De flesta jag har talat med har via media uppfattat att tre unga män i anslutningen till en fest hänsynslöst körde upp en flaska i underlivet på kvinna, och de reagerade skarpt på att Umeå Tingsrätt friat männen med hänsyn till att de kanske inte begrep vad som hänt. När jag själv läser artiklarna hittar jag inte mycket fel, det handlar mer om trubbigt språk och utelämnad information. Några om tidningarna skriver om våld, något som inte återfinns i någon av de refererade berättelserna. (Om det förekommit i förundersökningen/förhandlingen så har domstolen tagit så lätt på det att det inte ens omnämnts. Eller så har tidningarna övertolkat texten.)

Jag har läst många domar, och denna är ovanligt väl förankrad för att vara en tingsrättsdom. Både i den ringa bevisföring som finns i målet, och i hur denna ska bedömas. I det senare hänvisas flera gånger till Högsta domstolens prejudikat om hur tunga bevis som ska krävas för en fällande dom.

Jag slogs också av hur ense alla parter var om händelseförloppet, även om detaljerna går isär. Alkoholen verkar ha förekommit i så måttliga mängder att det kan ignoreras.

Hon försökte enligt egen utsago förmå en av männen till sex; i vilken mån han lät sig förföras är oklart. Beskrivningen spänner från kelande till samlag beroende på vem vi lyssnar till. Hon inledde också sexuella handlingar med en av de andra männen när denne kom in i sovrummet där de befann sig. Alla är överens om att handlingarna var frivilliga.

Den tredje mannen i sällskapet anslöt strax. Han började filma med sin mobil med slutade när han blev ombedd, filmen raderades senare. Hon nekade verbalt att ha sex med honom och det respekterades utan omsvep.

Nu blir det lite mer luddigt. Men den första mannen plockar fram en vinflaska och frågar om de kan använda den. Kvinnan svarar inte alls på detta enligt henne själv, nickar och svarar ja enligt en annan version. Klart är endast att hon inte nekade på rak fråga. Enligt henne uppmanade en av männen henne lite lätt med handen att lägga sig ner (”som ett tecken liksom”). Han förde isär hennes ben och förde sedan in flaskan ett antal gånger, men slutade direkt när hon bad honom. Enligt vissa versioner har det uppstått en liten blödning. En har inte ens uppfattat något blod.

Efter detta var stämningen i lägenheten förändrad till det sämre, och männen åkte snart hem till sig.

Tankar

Åklagaren menar att männen borde ha insett att hon inte ville. Frågan är vad de hade att gå på? Det verkar som om kvinnan först höll ihop benen, men sedan lät dem föras isär utan motstånd. Att hon lät detta ske öppnar enl domstolen (och mig) för att det kunde uppfattas annorlunda. Andra resonemang vad gäller kroppsspråket kan vi närmast ignorera. Orsaken är att man normalt inte styr varandra med ord i sängen, utan med beröring och rörelser. Ord är då mer ett komplement. Alla är dessutom eniga i att ingen varit hårdhänt.

Det är klart att kvinnan var initiativtagaren till många av de sexuella handlingarna. Dock inte den sista, och i efterhand tydligt att kvinnan inte uppskattade denna. Det är också klart att hon valde att uthärda akten en tid innan hon avbröt den genom att be mannen ifråga att sluta. Ingen i domen antyder något om hot, tvång eller våld. Utan illustrerar snarare en misslyckat sexualakt där de olika parterna hade olika uppfattningar, tills hon valde att avbryta. Därefter är det också tydligt att alla männen i efterhand förstod att det gått fel och att hon var ledsen. Det visar att de var känsliga för de tecken som fanns att tyda, även outtalade sådana.

Om jag dristar att hänfalla till mig själv så kan jag ha en möjlig förklaring, ta den för vad ni tycker att den är värd. När jag har utsatts för något bortom mina sexuella erfarenheter eller fantasier, då jag är mentalt oförberedd, så har jag blivit helt passiv. Huvudet har dock arbetat för högtryck med att försöka hinna ikapp och avgöra om jag tycker om behandlingen eller ej. Viktigt att notera är att jag varken godkände detta moment på förhand, eller avbröt det trots att jag kunde. Det är så jag uppfattar även denna kvinnas situation och agerande, som det beskrivs i domen.

Nya sexuella handlingar kan vara positiva erfarenheter såväl som negativa. Vad som blir vilket beror på många omständigheter, och självklart även personligt tycke och smak. Men mellan vuxna finns ett ömsesidigt ansvar; dels måste man respektera de gränser partnern ger uttryck för, dels markera de gränser man inte vill att andra ska överträda. (Annars har de ingen gräns att förhålla sig till, utöver lagstiftningen, som alltid är den bortersta gränsen.) Det innebär att den som inte kommunicerar några gränser inte kan räkna med att dessa efterlevs, och att de som uttrycker sig tvetydigt måste räkna med att tolkningen kan bli vilket som. Det finns således ett underförstått krav på att den som säger ifrån måste göra det så att det inte rimligen kan missförstås. (Annorlunda uttryckt: Man kan inte skicka någon annan i fängelse för att man själv inte hade lust att säga ifrån. Man väljer att tiga eller tala, och får själv ta ansvar för det.) En negativ upplevelse är inte detsamma som våldtäkt.

Jag skulle säga att just här går skillnaden mellan barn och vuxna. Dvs i förmågan att kommunicera sina önskningar och gränser. Barn under 15 förväntas inte klara detta, därför betraktas det alltid som våldtäkt i dessa fall även om övriga kriterier inte är uppfylla. (Jämför brotten våldtäkt och våldtäkt mot barn.) En person över 15 förväntas kunna säga ifrån tydligt, därav kravet på tvång/våld/hot om man inte är i något sorts ”försvarslöst tillstånd”.

Om jag hänfaller till egen erfarenhet så bör man alltid släppa taget om partnern blir passiv, och fråga uttryckligen. Men man man kan inte avkräva någon att de ska ha sprungit in i denna erfarenhet tidigare, eller att de ska kunna gissa vad en person känner innan de visat något. Samtidigt får våldtäktsbrottet aldrig bli en gissningslek, man måste ha passerat en tydlig gräns innan brottet begåtts. Och om vi inte vill reducera den vuxna kvinnan till barnets sexuella omyndighet så måste kvinnan ta ansvar för sin egen kommunikation, eller brist på sådan.

Vuxna har rätt att ha sex med andra som är villiga. Men med rättigheter följer ansvar. Den som inte kan markera sina gränser bör avstå sex (med andra) helt, lika mycket för att skydda andra som sig själv. Men det är en vuxen människans ansvar. Som jämställdist utgår jag ifrån att kvinnor har samma kompetens i denna fråga som män. Har jag fel så får ni gärna påtala det.

Således är domen korrekt. Förbehållet att den gör uppgiftslämnarna rättvisa.

Teo