Så har ännu en studie med syftet att ”förstå” jämställdister dykt upp. Denna gång är det statsvetaren Emma Åhman som skrivit C-uppsatsen Man skall inte sätta likhetstecken mellan jämställdhet och feminism – En intervjustudie av jämställdistiska bloggares politiska engagemang (PDF) Redan i uppsatsens inledning så framgår vilken sanningssyn det gäller..

Uppsatsen hävdar att jämställdismen kan förstås som en motrörelse mot feminismen, som utifrån sina politiska förslag, sin retorik och sin syn på kön kan placeras in i en nyliberal kontext där individen är centrum för den politiska ideologin.

Kan begripas…. Kan placeras… Uppsatsen handlar alltså inte om huruvida dessa bägge påståenden är sanna beskrivningar av Jämställdism utan huruvida de utifrån tidigare material går att göra alls. Fokus är inte på att vad man säger skall vara sant utan på att få det man säger att stämma med vad som tidigare sagts. Forskarens roll blir att pressa in objektet i ett redan existerande 1000-bitarspussel av gammalt tyckande. Sedan jag började skriva om uppsatsen har Ulf T publicerat inlägget Om sanning och konsekvens på samma ämne. Eftersom hans inlägg är skrivet från insidan och mitt från utsidan finns det stora skillnader så risken är liten för upprepningar. Det är dock en sak Ulf T nämner där han inte bara drar samma slutsats jag utan även använder exakt samma ord.

Forskningsmetodik eller Journalistik?

”…då jag började få känslan att intervjudelen mer liknade ‘tendentiös journalistik’ än sanningssökande forskning”

Jag anser inte bara att intervjudelen liknar journalistik. Jag anser att den inte kan göra annat pga uppsatsens sanningssyn. Exempel på detta finns här:

Definitionen av motrörelse hämtas från Tahi Mottl som beskriver dessa som medvetna, kollektiva och organiserade försök att kämpa emot eller stävja den sociala förändring som den ursprungliga rörelsen förespråkar, och på så sätt bevara status quo (Mottl 1980).

Jag har två saker att invända. Dels är källan är över 30 år gammal och dels så handlar Jämställdismen inte alls om att bevara Status quo så även utifrån detta perspektiv är jämställdismen ingen MOTRÖRELSE. Det är pinsamt uppenbart att Åhman blir ställd när hon skall beskriva något som inte följer de regler hon lärt sig – vilket kanske inte är så konstigt när de reglerna skrivs av människor som Michael Kimmel.

I en granskning av mäns reaktioner på feminismen kring förra sekelskiftet kategoriserar maskulinitetsforskaren Michael Kimmel dessa i tre olika kategorier (Red. dessa är) Den antifeministiska – Den maskulinistiska – Den profeministiska.

Ingen av dessa tre beskriviningar fungerar bra men trots det hittar Åhman inget problem med att okritiskt hänvisa till Kimmel som källa. Han är nån sorts ”kändis” i hennes kretsar och då tycks vad än för dumheter han säger vara giltig källa. Forskaren verkar här helt beroende av andra tidigare tyckare och nya upptäckter blir omöjliga eftersom det är den tidigare personens status som är det viktiga, inte vad denne sade. Michael Kimmel säger bla bla, och det är inte viktigt för författaren huruvida han snackar dynga eller inte. Istället skall de jämställdister som hävdar han snackar dynga bli förstådda utan att forskaren ens behöver bedöma giltigheten i deras påståenden.

Feministisk vetenskapsteori?

Ursäkta en enkel fråga men hur sjutton tror Åhman hon skall kunna förstå jämställdister om hon inte ens bryr sig om att ta reda på huruvida vad de påstår stämmer eller ej? Hon till och med hänvisar till vad som hävdas i Yvonne Hirdmans genussystem. Har hon missat ironin i att det finns kritik av Hirdmans stolliga påståenden här på sidan? Hon försöker bedöma oss i enlighet med information vi redan har bemött. Vilket bara bekräftar min kritik senare i uppsatsens eget parti om vetenskap (5.2) där jag personligen blivit citerad.

En bloggare menar i ett inlägg att genusvetenskapen är politisk, och arbetar utifrån på förhand dragna slutsatser:

”Traditionell vetenskap ändras nämligen i takt med att nya fakta dyker upp. Modern GenusOvetenskap däremot rättar sig efter teorier dvs dikteras helt och hållet politiskt och säger alltid precis samma saker (Aktivarum 2013-04-25b).”

Här är mitt Aktivarum-inlägg som citeras. Nu börjar det bli riktigt märkligt då Emma i nån sorts önskan att i själva verket vara journalist bara återberättar vad jag säger utan att ens reflektera över huruvida disciplinen eller den uppsats hon själv skriver följer de regler som jag beskrivit. Sålunda presenterar hon först vår vetenskapssyn.

Vad ses då som giltig vetenskap inom den jämställdistiska rörelsen? Efterfrågandet av olika ”bevis” för patriarkatet eller andra feministiska teoretiskt utgångspunkter antyder att det handlar om att söka observerbara fakta, gärna statistik, som ska stödja slutsatsen.

Efter denna presentation av ”våra åsikter” så kommer då den andra sidan. Hur den feministiska vetenskapen fungerar beskriver hon på samma journalistiskt neutrala sätt så här:

Inom feministisk vetenskapsteori ses inte kunskapsproduktion som en neutral och objektiv syssla, utan något som gynnar vissa gruppers intressen. Vetenskapen må framställa sig själv som opartisk, neutral och apolitisk, men är i själva verket baserad på en manlig maktutövning vilket får politiska konsekvenser.

Med andra ord motsäger hennes presentation av feministisk vetenskapsteori inte alls min beskrivning. Tvärtom så bekräftar hon ord för ord att feminister gör precis som jag säger i citatet ovan. Hon berättar sedan om de politiska ursäkter feminister anser sig själva ha för att få tillåtelse bete sig så. Det stannar inte där. Håll i er för nu blir det riktigt helgalet!

I ljuset av detta kan den jämställdistiska kritiken av genusvetenskaplig teori förstås som en reaktion på den kritik som feministiska forskare riktat mot den traditionella vetenskapen.

Varför är detta så galet? Jo för som påpekas av Emma ovan var det koncept som bevisbörda och observerbara fakta som de feministiska vetenskapsteoretikerna ifrågasatte. Men utan bevisbörda eller observerad fakta vad grundas kritiken på? Så här ser hennes presentation ut:

Ur detta perspektiv kan alltså även det jämställdistiska sättet att se på vetenskap kritiseras för att dölja maktförhållanden och ignorera genussystemets inbyggda ojämlikheter.

Det finns flera allvarliga problem med det påståendet: Här är några av dem:

1. Det var den traditionella vetenskapens krav på bevisbörda som feministernas kritiserade. De bryr sig alltså inte om att bevisa dessa ojämlikheter, de bara påstår de existerar.

2. Feministerna visar inte att maktförhållanden i sig är ett problem. Deras förkastande av bevisbörda innebär att de inte ens behöver bevisa det. Det räcker åter att bara påstå detta.

3. Även om ojämlikheter existerar är det inget som säger de feministiska alternativen är befriade från sådana. Vad hindrar dem att bara byta ut ett förtryck mot ett annat?

Vad betyder egentligen frasen ”Feminister har kritiserat”?

Som framgår av punkterna ovan räcker inte kvalificieringen som Emma gjort. Enligt hennes beskrivning skall Jämställdismen ses som en kritik av feminismens kritik av traditionell vetenskap (som i sin tur utgår från de påstådda maktförhållandenas vara och icke vara – vad det nu betyder). Hon presenterar vad jämställdismens kritik handlar om (observerbara fakta) men sedan tar det stopp. Det saknas fullkomligt presentation av vad feministisk kritik handlar om i avsnitt 5.2. (vetenskap) Istället så upprepas kritiken nära nog ord för ord i avsnitt 5.4 (politiska krav)

På detta område kan begreppet ”könsneutralt” problematiseras ur ett feministiskt perspektiv, där det kan kritiseras för att dölja faktiskt existerande maktförhållanden i samhället.

För att dölja påstådda maktförhållanden alltså. Påståenden vars källa inte presenteras någonstans. Varken av Emma själv eller av hennes referenser. Här är det dags att en gång för alla fråga vilken sorts mjöl som feminismen har i påsen? Utan den traditionella vetenskapens krav på observerbara fakta HUR VET FEMINISTER VAD DE SÄGER SIG VETA?  Låt mig för ordningens skull presentera några exempel på var frågan är relevant och på vilket sätt. Detta är bara några stycken det finns flera

Eduards beskriver hur feminismen ifrågasätter (Eduards)

Vad betyder det att feminismen ifrågasätter? På vilken grund. Att påståendet finns säger ingenting om någonting.

”Det är helt enkelt inte möjligt att förhålla sig neutral till kön när samhället genomsyras av ett genussystem” (MacKinnon)

Antas genomsyras. Och hur vet man det? Att man påstår det vet jag redan men hur kom man fram till det?

Det riktigt absurda är att Emma Åhman själv beskriver sig som feminist. Om detta är sant så betyder det alltså att hon antingen inte har en aning om vad som får henne att hålla med om denna sorts feministiska påståenden där ”feminister har ifrågasatt/kritiserat” saker eller så är hennes avsaknad av förklaringar på detta ett avsiktligt sätt att dölja saker. Varför gömmer hon den informationen för läsaren? Det finns flera möjliga orsaker och det är bäst att ta den diskussionen i kommentarsfältet men en av de mest uppenbara  vill jag ändå passa på att nämna här. Nämligen att feministisk kunskap falskspelar och hänvisar till….*fanfar*

”Kvinnliga sätt att skapa kunskap”

Samtidigt som genusvetare hävdar könet skall ha mindre betydelse är med denna modell hela deras sätt att se på vad som är ”sant” könsbundet och problemet de har med traditionell vetenskap är inte att den är mindre sann – utan att kvinnor i grupp inte gillar idén med saklig bevisbörda. Detta av samma orsak som presenteras i inlägget: Om konsten att fördela talutrymme kolleborativt dvs prata som en tjej nämligen att kvinnor i grupp inte gillar kompetitiva metoder.

Varför inte? Jo absurt nog av just de orsaker som evolutionspsykologin säger de inte gör det och i linje med just de kvinnliga motivationer som evolutionspsykologer presenterar. När vi kastar den genusteoretiska idén om könsskillnader i papperskorgen så ser vi att kvinnlig dominans leder till just de könsskillnader som man från genusteoretiskt håll hävdar sig vara motståndare till.

Jämställdismens könsteoretiska utgångspunkt präglas alltså av evolutionspsykologiskt underbyggda påståenden om skillnader mellan könen

Genusvetarnas vetenskapsteoretiska utgångspunkt präglas av exakt samma påståenden som de klagar på. Allt genusvetare säger kan ses som en följd av att man har en kvinnlig publik som inte gillar kompetitiva påståenden oavsett hur sanna de är. Det anses inte vara en tävling mellan huruvida påstående A och B stämmer bättre – inte för att påtåendena är lika sanna  – utan för att genusteori är kvinnor i grupp och kvinnor i grupp ogillar iden att inte få välja det mest biologiskt gångbara alternativet.

Jämställdismens könsteoretiska utgångspunkt är evolutionspsykologiskt inspirerad, vilket kan ses som en effekt av rörelsens individualistiska syn på människan som ett autonomt subjekt med en fri vilja.

I Emma Åhmans uppsats framställs jämställdister som personer som tror på evolutionspsykologi. Men genusvetare baserar hela sin teoretiska metod på samma könsskillnader (kvinnliga sätt) så på vilket sätt är de trovärdiga. På vilket sätt representerar kvinnor i grupp som sitter och ”skapar kunskap” inte en tydlig biologisk könsskillnad?

Genusvetare SÄGER biologiskt kön inte är viktigt

Genusvetare GÖR biologiskt kön till det centrala

Vad finns egentligen att säga om en grupp av de mest könsstereotypa kvinnor man kan föreställa sig som hävdar de är emot könsstereotyper?