Professor Jordan Peterson – Vi vet anledningen kvinnor är underrepresenterade på höga positioner
avatar

Nyligen höll den nu världsskända psykologiprofessorn Jordan Peterson i en fantastisk föreläsning på Ryerson University inbjuden av Dr Oren Amitay. Jag planerar att kommentera föreläsningen i flera olika blogginlägg. För att nå ut till fler så har ZeroFox Given delat upp föreläsingen i flera olika videoklipp med specifika ämnen. Så här den 8 Mars på internationella kvinnodagen passar det bra att börja med den del där Jordan Peterson beskriver hur han ser på feminism och kvinnors underrepresentation på höga positioner av samhället.

Jordan Peterson berättar bland annat att han varit konsult åt stora Juristbyråer som ville ha fler kvinnor representerade i toppen men upptäckte att deras kvinnliga talanger så fort de nått en viss nivå i 30-årsåldern helt enkelt lämnade dem eftersom de inte hade någon motivation att jobba hårdare. Kvinnorna behövde mer pengar och praktiskt tagit allihop var gifta med män som tjänade lika mycket eller mer än de själva. Han berättar även om den negativa sidan för dem med makt och pengar.

Most of them happen to be men. And why is that? Because there is a small number of insane men who will do nothing but work 80 hours a week. The end of this isnt why arent there more women in positions of power.

Its why are there any men insane enough ever to occupy those positions?

Här på Jordan Petersons kanal är föreläsningen ”An incendiary discussion at Ryerson U” i sin helhet (1,51 lång). Jag återkommer i nästa inlägg till de många andra intressanta saker han tog upp.

 

Kommentarer

Professor Jordan Peterson – Vi vet anledningen kvinnor är underrepresenterade på höga positioner — 33 kommentarer

  1. Jordan Peterson och ”tokiga men” (”any men”). Varför icke -any human och Erik kan så kanske vara nån fråga, ?.

    Min vy, historik.
    -”80h/v”, host och devadå-självadjv-en igen ett som alltid, oavsett historik, fiiint läge för justnu icke män eju endast att vänta tills 84h/vecka är aktuell nivå och liksom glida in i en tillrättalagd spalt, politik, mellan sisådär 83e och 84e timmen och elegant endast såattsäga glida, med.
    Inget nytt av människan under solen, dock, intressant med saken på, pränt.

    För att balansera mitt åvan stygga menande, får vi nu på morgonen SRP1 höra om hur kvinnor alltid, oavsett, har tyngre arbetsuppgifter än, män. Givetvis viss intervju med anställd om sina svårigheter med dessas vägg och igen och igen och igen, sjukvård.
    Eehmm, å-andra sidan givet kanske är naturlig händelseförlopp, igen-igen, sjukvården alltså Landsting/Kommun, verkar vara det för utkomst som återstår, kommer att återstå.

  2. Jordan B Peterson är bra. Lyssnar mycket på honom. Kul att ni dortsätter att ha koll på honom också!

  3. Och det sjukaste är ju att dessa män som jobbar 80 timmar per vecka framhålls som något slags ideal. Fastän de är försvinnande få och är själsligt fattiga. Eller blir själsligt fattiga efter ett liv med bara jobb och tröttsamma möten.

    De borde tjäna som avskräckande exempel om något.

  4. Tycker Peterson har en mycket bra poäng där: …men hur bra liv har de?

    I slutändan tycker jag det är en mycket väsentligare fråga än allt detta gnabb om status, titlar, pengar med mera. Visst behöver alla en viss inkomst för att kunna leva ett bra liv, men pengar är definitivt inte allt.

  5. @Kalle:

    Nej inte Hollywoodfilmer, brukar inte ha dem som en måttstock i livet Smile

    Däremot har jag läst artiklar och liknande där framgångsrika män beskrivs i positiva ordalag. De sover få timmar per natt och jobbar alltid och det är tydligen så man är framgångsrik.

  6. @Jenny:

    De kan väl beskrivas i positiva ordalag även om de är lite galna?

    Charlotte Kalla hyllas och gillas av väldigt många, men hur galen måste man inte vara för att träna 12-14 pass i veckan (”normal träningsvecka”) år ut och år in, få hjärtflimmer i tävlingsspåret och ändå satsa vidare mot VM samma år, lära sig ”gilla smärtan” igen och komma hem med medaljer?

    (De jag känner som råkat ut för hjärtflimmer har tagit det som en kraftig signal att de borde ta det mycket lugnare.)

    Man kan älska dessa extrema människor och ändå (eller just därför!) vara helt klar över att man varken skulle klara av eller vilja göra det de gör.

  7. @Ulf T:

    Människor som lever så extremt och som pressar sig så extremt är sjuka i hjärnan. Men eftersom det är så pass socialt accepterat och till och med beundras hindras de från att söka hjälp. Jag är inte alls förvånad över att så många idrottsmän dopar sig. Jag har aldrig kunnat se upp till det, varken inom idrott eller andra områden.

    Som alla de som hoppade wingsuit och dog/(dör). Det är ju bara idioti. Kan samhället verkligen inte hjälpa dem? På ett sätt förstår jag det, att vara löneslav bjuder ju inte på så många kickar. Men att det måste bli så jäkla extremt.

  8. Jordan har bara hört detta från mig, utan att ge mig credd för det. Jag har sagt det i flera år nu, att hela diskussionen om varför det inte finns fler kvinnor som vill sitta i styrelser är fel. Diskussionen borde handla om varför det finns män som vill det.

    En till mig närstående kvinna som bor i Norge, och har en ”hög position” i näringslivet får mängder med förfrågningar om att sitta i styrelser. Som ni vet kvoterar man i Norge och kvinnor med en sådan här bakgrund är efterfrågade. Men hon vill inte. Hon förstår inte vad hon skulle vinna på det. Hon och hennes man tjänar redan tillräckligt, och styrelsearvodet är i sammanhanget tämligen blygsamt. Samtidigt hamnar arbetet ovanpå hennes vanliga jobb, och stjäl det hon faktiskt lider brist på. Nämligen tid. Hon tar mycket hellre en tur på fjället, eller äter middag med sina barn, än sitter i möten och/eller läser in sig på mängder med dokumentation.

    Svårt att inte tycka att hennes prioriteringar är helt riktiga. Så frågan blir därför varför någon överhuvudtaget utsätter sig för styrelsearbete, och följdfrågan sedan varför män utsätter sig för det i större utsträckning än kvinnor. (Jag tror vi vet svaret på frågorna, men i det offentliga samtalet ställs de aldrig)

  9. @Jenny:

    Människor som lever så extremt och som pressar sig så extremt är sjuka i hjärnan. Men eftersom det är så pass socialt accepterat och till och med beundras hindras de från att söka hjälp.

    Människor är olika, mentalt såväl som fysiskt.

    Hur avgör du då vad som är frisk vs sjuk mental variation?
    Vems livsstil skall utgöra mallen för vad som är ’normalt’?
    Vore det friskt eller sjukt att vara beredd att riskera sitt liv för att försvara denna normala livsstil?

    Man skulle kunna hävda att mentala variationer som är socialt accepterade inte bör betraktas som ’sjuka’, och därmed inte kräver behandling, såvida inte personen ifråga mår dåligt av dem.

    Som alla de som hoppade wingsuit och dog/(dör). Det är ju bara idioti. Kan samhället verkligen inte hjälpa dem? På ett sätt förstår jag det, att vara löneslav bjuder ju inte på så många kickar. Men att det måste bli så jäkla extremt.

    Nå, det finns hyfsade belägg för att ”sensation seeking” är genetiskt betingat; det tenderar grovt att yttra sig som riskabla aktiviteter hos män, och neurotiskt och översocialt beteende hos kvinnor. Det finns sålunda goda skäl att anta att denna sorts beteende har varit evolutionsmässigt fördelaktigt.

    http://grupsderecerca.uab.cat/zkpq/sites/grupsderecerca.uab.cat.zkpq/files/zkpq8.pdf

    Given the definition of sensation seeking as the seeking of novel situ-
    ations and the willingness to take risks for the sake of such stimulation,
    our species of hominids is highly sensation seeking. About 100,000 years
    ago, they emerged from Africa and, in a relatively short time-span, by
    evolutionary standards, they spread over the entire world from Arctic
    tundras to tropical jungles. Before the advent of agriculture they existed
    in hunting-gathering groups and when they exhausted the resources in
    one area they moved on to another. Moving out of one’s territory entails great risks so that in the conflict between explorative migration and dangers from unknown environments they elected to take the chances.

    The history of hunting is much longer than that of agriculture and hunting
    large animals is risky business, but people have always found a certain
    pleasure in taking these risks to the benefit of the community.

    But within the species variation in this trait has persisted. Perhaps this
    is a function of the high level of assortative mating based on sensation
    seeking (Farley & Davis, 1977; Farley & Mueller, 1978; Lesnick-
    Oberstein & Cohen, 1984). Such assortative mating is unusual for
    personality traits where the correlations of traits between husbands and
    wives rarely exceeds zero (Eysenck, 1990).

  10. @Jenny:

    ”Och det sjukaste är ju att dessa män som jobbar 80 timmar per vecka framhålls som något slags ideal.”

    Men vem framställer dem som ideal egentligen? De jag ser som framställer dem som idalet (både i Sverige och USA) är mestadels social/gender/etnicity studies vänsterfolk (antirasister, feminister etc) som hela tiden använder dessa högstatusmäns position som en måttstock för var kvinnor/svarta etc skall befinna sig för att vi enligt dem skall ha uppnått den punkt av jämställdhet/rättvisa, där de slutar attackera oss och våra samhällen.
    [youtube https://www.youtube.com/watch?v=5dt1syWI5D0&w=560&h=315%5D
    Precis som Jordan Peterson säger och precis som du kan se i Tucker Carlson ovan, de flesta vänsterstudenter på elitskolor i USA tillhör de 1% rikaste i världen och har lärt sig basera sin identitet på att klaga på de extremt få som är rikare än dem själva.

    ”Fastän de är försvinnande få och är själsligt fattiga. Eller blir själsligt fattiga efter ett liv med bara jobb och tröttsamma möten.
    De borde tjäna som avskräckande exempel om något.”

    Nej där är ju poängen. För DEM är det inte ett avskräckande exempel för detta är i hög grad hur de trivs med att leva sina liv. Poängen är att identitetsvänstern i åratals har gapat om hur alla andra grupper skall jämföras med dem. Det är ju det som är hela poängen med ”rättviseargumentet”: Någon annan har mer vilket vänstern idag tycker är orättvist ÄVEN när den som har mer jobbat för det.

  11. @Jenny:

    ”Däremot har jag läst artiklar och liknande där framgångsrika män beskrivs i positiva ordalag. De sover få timmar per natt och jobbar alltid och det är tydligen så man är framgångsrik.”

    Artiklar ja. Vilket värde har kommersiella artiklar idag egentligen? Den ena hälften skrivs av ideologer som vi vet nästan alltid är vänster och bara umgås och jobbar med andra som är vänster (de till och med slutade från GP när de anställde Alice Teodorescu). Den andra hälften är i hög grad annonser skrivna med kommersiella intressen av folk som har pengar som främsta drivkraft.

    Gemensamt för de flesta artiklar som påstår saker är de är långt mindre kompetenta att uttala sig på de ämnena än de personer som jag lyfter fram och baserar mig på.

  12. @Jenny:

    Däremot har jag läst artiklar och liknande där framgångsrika män beskrivs i positiva ordalag. De sover få timmar per natt och jobbar alltid och det är tydligen så man är framgångsrik.

    Var och en får bestämma vad som är framgång för dem. Det som dessa artiklar (gissningsvis) illustrerar är vad just dessa personer gjort för att nå och försvara den position de har. Personligen har jag ingen som helst lust att bli VD eller sitta i storbolagsstyrelser, så det är inte framgång för mig – snarare ett svek mot mig själv om jag skulle ’hamna’ där*.

    Det som Jordan Peterson ju talar om i videon är ju just det att många – inte minst kvinnor – upptäcker någonstans på vägen att det där faktiskt inte är den sorts framgång de vill ha. De inser kanske att det är mycket bättre att stanna på en lägre nivå, med fortfarande en mycket bra lön, men med möjlighet att ha ett berikande liv vid sidan om.

    Det är för all del inte så tokigt att det finns de som verkligen vill lägga ned sin själ i att leda stora företag eller jobba nästan dygnet runt för att hålla ihop någon kritisk verksamhet som vi alla gynnas av.

    Men det är lite lustigt: när jag ser sådana program kan jag uppskatta att få veta vad de offrar för att nå sin position, eftersom jag då vet precis varför jag själv inte är – och inte vill vara – där. Aldrig att jag skulle tolka det som ”det här är det ni måste vilja sträva efter!” Jag har aldrig haft mycket till övers för folk som försöker tala om för mig vad jag behöver göra.

    * Vilket förstås inte bara händer, utan skulle kräva att jag under en längre tid dagtingar med mitt samvete och utsätter mig för en massa arbete som jag egentligen ogillar. Allt förstås hypotetisk, eftersom om man inte verkligen vill dit, och har det som krävs, kommer det inte hända.

  13. @Ulf T: Apropå jakt tog Karen Straughan upp varför män har högre status inom eskimå/inuit/arktisk befolkning: De ger sig ut på iskallt vatten i små enmansbåtar gjorda av läder och jagar djur stora som bussar. Därför.

  14. @Erik: @Ulf T:

    Jag orkar inte svara på allt ni skrev. Sitta och klippa ut och klistra in osv.

    Jag såg ett program där de diskuterade kapitalismen. En var ”emot” och två var ”för” Den fjärde personen, intervjuaren, var ganska ”för”.

    De som var för menade på att kapitalismen var det bästa systemet som drog fram det bästa i mänskligheten vad gällde frihet, demokrati, innovationer med mera. Nu blev det ju automatiskt så att det främst kom att handla om höginkomst länderna.

    Den som var mot kapitalismen menade på att den var skadlig för låginkomst länderna och i längden även för västvärlden. (Hon var något för konspiratorisk för min smak).

    Till poängen. Det skavde inom mig när jag hörde argumenten från de som var för. Enligt dem var allt bra med kapitalismen.

    När det går åt antidepressiva mediciner för flera miljarder per år i västvärlden. Är det ett tecken på tillfredsställelse/nöjdhet hos ett folk?

    Problemet är ju att vi inte springer oss trötta ute i naturen längre. Så nu hoppar vi från höga klippor med fladdermusdräkt eller jobbar 80 timmar per vecka istället. Alla andra äter medicin.

    Jag älskar västvärlden och kapitalismen var bra om vi nu ens är kapitalister längre. Så få stora företag som äger så många märken liknar det mer kommunism. (Ulf T, nu menar jag inte bara Sverige där de flesta företagen är små/medelstora enligt dig). Kapitalismen börjar kännas gammal tycker jag. Ålderdomlig. Som att den har börjat ruttna. Men jag har inte något bra alternativ.

  15. Jag tror inte heller på att Homo Sapiens jagade som Neandertalarna. Neandertalarna var mycket grövre och starkare än oss och de gick säkert på mycket större bytesdjur. Medans vi är mycket mindre, men vi är samtidigt otroligt uthålliga. Jag tror vi bedrev utmattningsjakt, vilket är säkrare än att jaga en mammut med spjut.

  16. @Jenny:
    Nu har jag inte följt diskussionen, så jag kanske slår an en falsk ton i ackordet, men ”kapitalism” är enligt min mening ett mycket missbrukat begrepp. Man får skilja mellan kapitalism och marknadsekonomi. Kapitalism blir lätt något väldigt urspårat, vad har t.ex. börsen med ekonomisk hälsa att göra, det är bara en massa börshajar som försöker göra klipp genom att köpa och sälja aktier i rätt ögonblick. Det finns inget värde i den handeln förutom vid nyemissioner när företag behöver färs finansierar eller för att förändra ägandestrukturer i företag. Men handeln där man köper en miljon aktier ena dagen och säljer dem nästa för att göra sig en slant, köper ”kort” mot en framtida förväntat uppgång och säljer långt, eller vad fan det nu heter (jag kan inte terminologin) är en slags ekonomisk perversion. Ungefär samma sak gäller med bankväsendet.
    Att man har en marknadsekonomi däremot innebär ju helt enkelt att man låter aktörer byta varor och tjänster och att tillgång och efterfrågan i hög grad styr prissättningar, och att sätter som man skapar sig en framgångsrik verksamhet är genom att man nischar in sig där det finns ett behov (eller att man skapar ett behov) man kan fylla.

  17. @Jenny: Läs genast Hayeks ”The Road to Serfdom”!

    Den skrevs under andra världskriget när många intellektuella såg nazismen som kapitalismen naturliga slutpunkt, och kommunismen som den enda möjliga motvikten. Hayek var främst bekymrad om vad som skulle hända efter kriget – att axelmakterna skulle besegras såg han som ganska självklart.

    Socialism betyder att staten styr företag. Det finns ingen privat äganderätt.

    Kapitalism betyder att staten inte lägger sig i vad folk gör med sin egendom, utom för att a) förhindra monopol, och b) skydda andras rättigheter.

    Varje försök att ”planera” leder till värre problem än de vi ser med marknadsekonomi. Tänk dig att valfri MP-mupp sitter någonstans på ett kontor och bestämmer om du får köpa ny bil.

  18. Vi har faktiskt vissa kommunistiska bastioner:
    Aron Flam om Public Service:
    ”Ja, det är klart att det finns en rädsla, när hela din hyra och all din mat är beroende av att du skall ha en klapp på huvudet av någon jävla Clarté-människa från 68-rörelsen som marcherade rätt in på SVT och sedan har suttit där med fast anställning sedan 1968. Ja, jag skulle säga att det finns anledning att vara rädd.”

  19. @Kristian:
    Jag tycker att man bör se hela debatten på publicistklubben, Flam är genomgående stenhård genom hela debatten. Det är helt underbart. Förmodligen det absolut bästa jag någonsin sett i en svensk debatt.

  20. @Jenny:

    Till poängen. Det skavde inom mig när jag hörde argumenten från de som var för. Enligt dem var allt bra med kapitalismen.

    Som @Kristian i stort sett redan skrivit, handlar ’kapitalism’ i grunden om vem/vilka som äger produktionsmedlen. Grundbulten i det kapitalistiska perspektivet är det privata ägandet och en robust avtalsrätt, dvs aktörer som vill skapa värde kan lita på att de åtnjuter samhällets skydd i att bygga upp en verksamhet och sluta lönsamma avtal med andra aktörer.

    Hur man sedan skall bygga upp ett kapitalistiskt samhälle, hur fri marknaden skall vara, hur aktivt staten skall styra marknadens aktörer, vilka funktioner staten skall ta på sig, osv., är inte underförstådda i greppet ’kapitalism’. Att då säga att ’kapitalism’ är bra eller dåligt blir mest begripligt som ett referendum om privat ägande kontra socialism, där alla produktionsmedel förstatligas. Möjligen kan man även jämföra med anarki, där man föreställer sig ett samhälle ”fritt från stat, kapitalism och alla andra hierarkiska system och auktoritära strukturer”.

    Både socialistiska och anarkistiska system tenderar att haverera – anarkistiska system snabbast av alla, medan socialistiska system brukar glida in i förtryck, resursslöseri, akuta bristsituationer och mänskligt lidande. Det förra beror på att den anarkistiska visionen strider mot människors natur, och det senare på att man eliminerar marknadsekonomins organiska verktyg för prioritering, och försöker ersätta det med centralplanering.

  21. @Ulf T: Att säga att allt är bra med kapitalism är som att säga att allt är bra med demokrati. Eller dåligt.

  22. @Jenny:
    Sambandet är egentligen ganska enkelt, och precis som han är inne på i videon, män jobbar mer än kvinnor av den enkla anledningen att de utvärderas (kanske framför allt av kvinnor) baserat på hur de presterar materiellt (ekonomiskt här).

    Så som samhället fungerar idag (och även har fungerat tidigare) så har kvinnor ett högre inneboende värde och högre utbyte av social prestation (här även utseende, sexuella uttryck mm.) men lägre utbyte av materiell prestation.
    För män är ekvationen den omvända, mäns inneboende värde är extremt lågt, utbytet av social prestation lågt och i pincip det enda som räknas är vad de kan uppnå för materiell status.

    Att jobba mer (och ta positioner som innebär mer jobb) är sättet som männen kan nå materiell status och därmed bli och förbli attraktiva för kvinnor. Den genomsnittliga skillnaden i ålder i parrelationer är ett av resultaten, det så kallade rålönegapet en annan.

    Man kan förvisso betrakta det som sjukt eller extremt, men det skiljer inte speciellt från t.ex. kvinnor som opererar brösten, klär sig sexuellt utmanande eller lägger upp diverse exhibitionistiska och mer eller mindre laddade bilder på nätet.

  23. I think a key failure in feminism – even in Sweden – is that it’s mostly ”run” by academic women for acadmic women. My experience from worklife in an international, listed company is that higher qualified women today have got more advantages than disadvantages. That has a good reason: they’re still under represented in top-jobs. So the company’s efforts to get more women in high positions is somehow trying to make up for disadvantages from earlier times.
    Where women do have significant disadvantages is in jobs with low qualification and low pay. Where they are overrepresented. But I rarely see these women’s concerns efficiently represented by politicians or feminists.
    Exemplary summary from a typical pay over jobgrading statistics for a listed swedish company:
    – Highly graded jobs: Women earn better than men
    – Low garded jobs: women earn worse
    – Total average: women earn worse – simply cause they’re overrepresented in the low qualified jobs

  24. Pingback: Professor Jordan Peterson – Bakgrunden till En fullständig Filosofi om Könsskillnader, Identitet och Lagstiftning | Genusdebatten

  25. @Erik:

    ”De jag ser som framställer dem som idalet (både i Sverige och USA) är mestadels social/gender/etnicity studies vänsterfolk (antirasister, feminister etc) som hela tiden använder dessa högstatusmäns position som en måttstock för var kvinnor/svarta etc skall befinna sig för att vi enligt dem skall ha uppnått den punkt av jämställdhet/rättvisa, där de slutar attackera oss och våra samhällen.”

    Nej, de använder sig av genomsnittliga vita män som måttstock eftersom dessa ceteris paribus behandlas bättre.

    Till exempel så löper ingen vit man att bli kokad levande av svarta fängelsevakter som sedan blir frikända, vilket skedde i USA.

    Och Colin Kaepernick får inte protestera för andra svartas skull utan att hatas och hånas, medan han donerar pengar till samma fattiga som Trump och hans identitära nassepack vill ta mat ifrån.

    Vill du bli av med identitetspolitik så får du döda oss allihop eller gå med på att hjälpa oss göra världen mindre orättvis.

    ”de flesta vänsterstudenter på elitskolor i USA tillhör de 1% rikaste i världen och har lärt sig basera sin identitet på att klaga på de extremt få som är rikare än dem själva.”

    Vänta nu jag trodde dessa vidriga högutbildade, dessa sjuka varelser, som knappast ska ses som människor och vill förstöra våra samhällen och bjuda in IS och tvinga alla pojkar att bära klänning (jag har inte koll på hur intensivt ditt paranoida vansinne är idag) är onda för att de kritiserar folk som är MINDRE rika än vad de är.

    Påminner igen om att de fattigaste röstar vänster i USA, medan småborgerliga och minimalt nollutbildade röstar uzbekistanskt.

  26. När högern klagar på identitetspolitik är det som en mordbrännare som kritiserar brandkåren för att de blöter ned.