Nyligen blev jag uppmärksammad av flera personer – däribland EnArgBlatteTalar – på hur en viss Elias Björkman hade skrivit den här SvD-krönikan där #GamerGate framställs som en rörelse för utstuderat kvinnohat (Misogyni). SvD är en stor tidning, så först twittrade jag Elias för att få en bild av varför han ansåg att #GamerGate handlade om kvinnohat. Det fick jag, sedan blockade han mig på twitter. Här kan ni se varför jag anser att hans påståenden i SvD om #GamerGate är rent ljug.

Det hela började med en diskussion mellan Elias Björkman och ”Kulturen Z”. Där förklarade Elias vad hans krönika handlade om – nämligen kvinnohat –  men redan här började Elias slira iväg med själva definitionen av kvinnohat.

Ja, det påstår alltså Elias, men angående påståendena i SvD om kvinnohat så visar det sig snabbt att vad han menar med kvinnohat i själva verket är när GG-folk och anonyma troll avskydde personen Zoe Quinn för saker som hon gjorde. Så här svarade Elias på mina följdfrågor om ”kvinnohat”.

Observera att Elias här försöker glida undan frågan genom att skicka iväg en anklagelse och klumpa ihop mig med ämnet som diskuteras. Det är så här många diskussioner spårar ur men jag bara valde att tillbakavisa bägge anklagelserna och upprepa huvudfrågan. Se nu hur han svarar när exakt samma fråga ställs en andra gång.

Det här är andra gången som Elias försöker glida undan ämnet. Först framställde han intresse för någons privatliv som något konstigt – som om han var omedveten om att det finns en hel bransch av skvallerpress, mestadels läst av kvinnor – den här gången påstår han att skillnaden mellan kvinnohat och inte kvinnohat är huruvida kritiken mot någon (singular) är är saklig och relevant.

Det torde här vara mycket tydligt hur Elias hela tiden glider undan frågan om hur han inför sin SvD-krönika definierat ”kvinnohat”. Han varken kan eller vill förklara varför att hata Zoe Quinn skulle betraktas som att hata ”gruppen kvinnor”. Problemet med hans definition bekräftades ytterligare när den feministiska speldesignern Discordia (Imperator Furiosa/@devilkitten) besvarade det sista tweet som jag skrev till Elias innan hans blockiver tog överhanden.

Discordias första tweet till mig säger att det rörde sig om förtal, inte skvaller. Saken är dock den att skillnaden mellan skvaller och förtal ofta är hårfin och egentligen kan ingen förutom en domstol avgöra vad som är förtal. Flertalet skvallertidningar har blivit fälldal Vidare så har det inget med huvudfrågan att göra. Hur kan förtal av Zoe Quinns individuella beteende – vara förtal av gruppen kvinnor? D

Detta är precis den poäng som clickbaitmedia har ignorerat i frågan om kritiken mot Ellen Pao, VD för forumet Reddit. Pao tvingades den 10 Juli lämna VD-jobbet på Reddit efter att ha i stort sett ha riskerat hela företagets framtid genom att starta krig mot majoriteten av dess användare och drivit enorma mängder bort från Reddit till kopian Voat.  Narrativet från clickbaitmedia blev såklart att när Ellen Pao kritiserades och kallades ”Chairman Pao” så måste det vara rasism, sexism och kvinnohat mot ”women in tech”  som det handlade om.

Ovan kan ni se hur Discordia ger mig en helt annan – betydligt mer korrekt – definition av kvinnohat än den som Elias beskrev tidigare. Om det var på grund av att de var kvinnor som de fick utstå hot så var det givetvis högst relevant för den frågan. Men, det är inte alls vad Elias Björkman just har svarat mig gällande SvD-artikeln ifråga. Vidare så är det knappast så att Zoe Quinn hatades för att hon var kvinna. De två händelser som ledde till skvallret och hatet mot henne var specifikt.

* Hon har varit otrogen, hennes prassel var folk i media och spelbransch (ledde till skvaller, hörde ingen kalla det manshat när Tiger Woods otrohet diskuterades i media)

* Hon har använt sina kontakter i media för att få diskussioner om detta censurerade (hade exakt samma konsekvens som när Scientologikyrkan försökte censurera bort en video med Tom Cruise. Näthatarna som trollade Scientologikyrkan fick då namnet ”Anonymous” (VIDEO)

Det räcker med en enkel jämförelse för att inse vad GamerGate handlade om. Först fanns en video av MundaneMatt med knappt 10.000 besökare. När den videon plockades ner pga en falsk anklagelse om copyrightbrott så dök en annan video upp där InternetAristocrat diskuterade nedtagningen av Matts video. Den fick 250.000 visningar. Försöken att censurera internet ledde alltså till 25 gånger större exponering. Streissand-effekten bevisad bortom allt tvivel.

Här kan vi se hur definitionen av kvinnohat har glidit iväg. Discordia frågar mig torrt om jag menar att anledningen ”de personerna” har blivit trakasserade är att de vill få slut på sexismen i spelkulturen. Utan att gå tillbaka på mitt ursprungliga svar vill jag här ge ett mer uttömmande

På sitt sätt är svaret på den frågan JA. Det är defintivt sant att ”de personerna” blir mer trakasserade för sina attacker på traditionell spelkultur – som de rent praktiskt vill ersätta med traditionell tidningskultur –  än de blir för sitt kön. Det är inte hela sanningen men där har vi i alla fall fått vårt svar på huruvida Elias Björkmans SvD-text om GamerGate ”utstuderat näthat mot kvinnor” handlar om kvinnohat eller inte.

Svaret är då NEJ. GamerGate handlade inte om kvinnohat/ misogyni. Elias säger emot sig själv på twitter när han först säger han att man måste kunna kritisera enskilda kvinnor, men sedan ändå definierar attacker mot enskilda kvinnor som kvinnohat – vilket de facto gör det omöjligt att kritisera enskilda kvinnor för någonting. När journalister på en stor tidning som SvD beter sig så oärligt blir konsekvensen att begrepp som misogyni blir helt värdelösa. Här kan ni se Black Trident Medias grundare EJ Spurrell komma fram till exakt samma slutsats när han kommenterar Ellen Pao-affären.

Last August, the word misogynist still carried weight. It meant something serious. It meant that there was evidence that the person being accused of being one in some fashion held women in contempt, or otherwise outright hated women for the sole virtue of being women.

These days, it’s anyone that criticises feminism, people speaking on the behalf of feminism, or the actions of the clickbait press. Even when they operate with no regard for anyone but themselves, or their family and are willing to throw anyone under the bus to meet their goals.

Genom att granska Black Trident Medias statistik i analytics så kunde Spurrell konstatera att det enda de behövde göra för att driva tusentals vänsterradikaler från välkända tillhåll till sin hemsida var att publicera ett öppet brev som framställde GamerGate som just kvinnohat. Dessa vänsterradikaler struntar helt i vad texter säger, de vill bara ha sin egen världsbild bekräftad om och om igen. Det handlar om en massiv ”confirmation bias” där det enda man vill är att allt förutom den egna lilla sfären skall anklagas för kvinnohat, rasism och sexism om och om och om igen, upprepa, upprepa…

I’m finding it notoriously difficult to believe that they ever legitimately wished to support mainstream feminism. Rather, I believe they realized that hits keep flowing in from pissed-off radicals, eager for more ammunition to support their biases.

Som Spurrell berättar: För de tidningar som skriver dessa artiklar är de arga radikalerna inget annat än lättförtjänta pengar. Han menar att detta är anledningen vi har sådan vänsterradikal media och han tror inte för en sekund att mediafolket är riktiga radikaler.