Inledning

Jag fick för ett tag sen ett mejl från en av GDs läsare, som föredrar vara anonym. Denne person hade översatt en artikel, som redovisar resultatet från forskning som ger ytterligare stöd till mitt inlägg, Pojkarnas ”kollektiva fördelar”. Innan vi tittar på översättningen av artikeln, så vill jag ta tillfället i akt att förtydliga ett svar jag inte kände mig nöjd med rörande pojkars könssocialisering.

Johan Grå skrev följande frågeställning:

Angående komplimanger. Jag håller med dig om vad du säger men har du sett Baumeister i videon ni har i högerlisten? Han betonar skillnaden mellan hur man bör uppmuntra män och kvinnor. Inte vet jag om han har rätt, men det är tänkvärt.

Som framgår av inlägget så anser jag att pojkars könssocialisering är snudd på psykisk misshandel som förhindrar utvecklingen av en positiv självbild. Jag håller inte med Baumeister och för att förklara varför, så är det lättast att ställa sig frågan: ”Varför gör vi så här med pojkarna?”

Vi är biologiska djur och vår uppfostran är i mångt och mycket instinktiv och den är anpassad efter ett liv i en mycket svårare tid på Afrikas savanner. Där var det avgörande för artens överlevnad att så många livmödrar som möjligt nådde fertil ålder, lite ”spill” bland pojkar och män påverkade inte artens möjlighet till att reproducera sig. Därför är vi biologiska sexister som uppfostrar pojkar till ”the Disposable Sex” som lärs att sätta flickorna på piedestal. Men att bryta ner eller förhindra personers utveckling av en positiv självbild är inte fungerande i ett modernt samhälle där prestationer i skolan vanligen är av avgörande betydelse för individens framtid.

Men det är inte så att jag menar att Baumeister har helt fel. Om man skulle kunna gradera barns självkänsla och plotta den i ett diagram skulle man troligen få en normal­fördelnings­kurva, där pojkar är överrepresenterade bland de som har mycket hög nivå av självkänsla (höger i bild nedan) och flickor bland de som har väldigt låg (vänster i bild nedan). Och om man bara ser till extremerna, så håller jag med Baumeisters teorier. Men de flesta barn, både pojkar och flickor, finns i mitten och har inte råd att man förhindrar deras skapande av en positiv självbild.

Pojkars skolresultat påverkas av ”Stereotype Threat”

Artikeln som är översatt nedan återfinns här. Noterbart är att denna inte är okänd i vårt avlånga land:

Hartley, B., & Sutton, R. (2011, July). A stereotype threat account of boys’ academic underachievement . Paper presented at the European Association for Social Psychology General Meeting, Stockholm.

Det tål också att begrunda att vi lever i ett av världens mest feministiska land och att klyftan mellan könens prestation ökar. I senaste PISA ligger Sverige riktigt dåligt till internationellt vad gäller könsgapet. Det är inte en slump, menar jag, att en misandrisk ideologi ger detta resultat.

”Stereotype Threat” är hur forskare beskriver den effekt som uppstår när en grupp presterar sämre av att få höra att den egna gruppen varit sämre tidigare. Att detta är en självuppfyllande profetia är inget nytt för forskningen , men den kunskapen har märkligt nog inte använts när man diskuterat pojkars resultat i Sverige. Detta är en tydlig indikation på den ideologi som finns här.

Artikeln – Negativa fördomar om pojkar försämrar deras skolresultat

Negativa fördomar om pojkar försämrar deras skolresultat, men om man förklarar för dem att pojkar och flickor presterar lika bra så höjs deras resultat. Från en väldigt ung ålder så tror barn att pojkar är sämre än flickor i skolan, och de tror också att vuxna anser det. Redan från dessa låga åldrar påverkas pojkars resultat av informationen som antyder att flickorna kommer att prestera bättre.

Detta är resultatet från ny forskning som presenteras i tidskriften Child Development och som utförts vid universitetet i Kent. Forskningens mål var att försöka hitta orsakerna till pojkars vikande resultat i skolan.

”Människors resultat blir lidande om de tror att andra kommer att se på dem genom en lins av negativa förväntningar såsom ras, klass och andra sociala stereotyper – som de relaterade till kön – och på så sätt förväntar sig att de ska prestera sämre”, förklarar Bonny L. Hartley, doktorand vid universitetet i Kent, som ledde studien. ”Den här effekten, känd som stereotyphot, ger stereotyperna en självuppfyllande kraft.”

I tre studier gjorda på brittiska barn har Hartley, och hennes kollegor, undersökt genusstereotypers roll. De fann att redan från en väldigt ung ålder så tror barn att pojkar är sämre än flickor i skolan, och de tror också att vuxna anser det.

Den första studien tittade på barns stereotyper gällande pojkars respektive flickors beteende, förmåga och motivation. Forskarna gav 238 barn, i åldern 4 till 10 år, en serie scenarion som berättade om ett barn med antingen gott uppförande och resultat (barnet vill verkligen lära sig och prestera bra i skolan) eller dåligt uppförande och resultat (barnet är inte så bra i skolan). Efter varje scenario fick barnen visa vem historien handlade om genom att peka på en bild, i siluett, av en pojke eller en flicka. Redan från en tidig ålder – flickor från 4 och pojkar från 7 – så parade barnen ihop de positiva historierna med flickor och de negativa med pojkar. Detta indikerar att barnen förknippade flickor med bättre beteende, bättre resultat och att flickor har en bättre förståelse för sitt arbete än pojkar har, detta trots att pojkar skulle tillhöra en icke stigmatiserad högstatusgrupp som skulle ha avsevärda fördelar genom sitt kön. Uppföljningsfrågor visade att barnen även trodde att vuxna delade dessa fördomar.

Forskarna gjorde sedan två experiment för att se om fördomarna påverkade pojkarnas skolresultat. I ett som involverade 162 barn i 7 och 8 års ålder, berättade man för barnen att pojkar var sämre än flickor i skolan; pojkarnas resultat försämrades då i ett test som inkluderade läsning, skrivning och matematik (jämfört med en kontrollgrupp utan den informationen). I det andra experimentet som involverade 184 barn i 6 till 9 års ålder, berättade man för barnen att pojkar och fickor förväntades prestera lika bra; pojkarnas resultat förbättrades då (jämfört med en kontrollgrupp). Flickornas resultat påverkades inte.

”I många länder får pojkarna sämre resultat än flickorna i skolan”, enligt Hartley. ”Dessa studier indikerar att negativa akademiska fördomar om pojkar uppfattas av barnen redan de första åren i grundskolan och att de får självuppfyllande konsekvenser. De indikerar också att det är möjligt att förbättra pojkars resultat, och på så sätt stänga gapet mellan könen, genom att förmedla jämställd information och att avhålla sig från att dela in klasser i kön.”