Förföljelser och inkomstsabotage = Otyg som hotar demokratin
avatar

Hej allihop. Tidigare skrev jag om förföljelser mot gymnasieläraren Annelie S. tanken var att skriva Del 2 här men nu blir det inte av. Som jag påtalade i Del 1 så fanns ett övergripande tema i mitt inlägg: Vi behöver en diskussion om demokrati. Då handlade det om att dumskallar i vad vi kallar Tråd 1 på facebookgruppen diskuterade om att kontakta Annelies arbetsgivare – ett otyg jag hädanefter för enkelhetens skull kallar Inkomstsabotage / Karriärssabotage. 

Nu har dumskallar någon annanstans gjort precis samma sak mot Natashja B. aka Lady Dahmer, admin för facebookgruppen ifråga – men som inte kände till Tråd 1 och som när hon fick vetskap om den publicerade blogginlägget: ”Är det rimligt att en människas liv förstörs eller att hen förlorar jobbet bara för att denne betett sig illa på nätet?” Nyligen fick Lady Dahmer mail från företaget som har hand om annonseringar på hennes blogg. Där berättas att nån har skrämt upp vissa företag så de inte vågar ha annonser kvar där längre och….

DETTA ÄR INTE ALLS OKEJ! – Inte på långa vägar!

Jag kan bara föreställa mig hur trist det är att få den här sortens brev men jag kan säga en sak. Jag tycker det är trist nog att läsa det här brevet, skickat till en blogg vars budskap jag inte håller med om. Vad är det för Sverige man eftersträvar där bloggare skall behöva läsa något sånt här? Att kontakta företag som vissa har gjort är fel, det borde för allas bästa vara brottsligt att orsaka den här situationen. Detta är bara trist att läsa:

tristbrev

Inkomstsabotage av denna sort är ett otyg som jag länge har retat mig på. Vad är det för angivarsamhälle som vissa eftersträvar som inte kan föra en demokratisk debatt, utan försöker förstöra livet för människor som deltar på fel sida? Seriöst, vad är det för människor som gång på gång trakasserar samarbetspartners, arbetsgivare och sponsorer på det här viset? Det gör mig ledsen och förbannad på samma gång, listan börjar bli lång.

Nu har alltså både Annelie S. och Natasjha B. råkat ut för att idioter kontaktar deras arbetsgivare/ samarbetspartners/ annonsörer. Och innan dess så var det privatpersoner som råkade ut för Researchgruppens uthängningar. Innan dess så förlorade Idrottsstjärnan Jonas Colting ett gig som bloggare pga nåt han sade på twitter. Och innan dess så fick Ingrid Carlqvist sparken som redaktör från Villaliv pga sitt bloggande.

Det har fullkomligt spårat ur. Folk anger folk för småsaker.

Vissa har tappat jobbchanser för att kepsen de hade på en facebookbild sade ”Porn Star”. En bild på en förbannad facebook, mer krävdes inte. Är det NÅN som tror att vårt samhälle blir bättre av det här? Jag gör det inte. Detta är som någon sorts omvänd whistleblowing där privatpersoner hjälper företag och makthavare MOT privatpersoner. Att politiker och makthavare granskas det är förståeligt men att ge sig på privatpersoner? INTE OKEJ!

Sedan kan jag också tycka att företagen agerar märkligt. Varje gång de viker sig för att någon trakassserar dem så belönas ju trakasserierna vilket bara uppmuntrar till nya trakasserier. Skall mobbardrev verkligen belönas för sin mobbning? Finns det ingen som vågar sätta ner foten och säga ifrån? Man klagar ju inte ens på brottsliga handlingar man leker bekymrad medborgare och blåser upp bagateller till twitterstormar.

Vi behöver verkligen en diskussion om demokrati

Frågan om inkomstsabotage är en demokratifråga. Om människor får sin försörjning hotad för att de talar så måste de hålla tyst. Ingen skall tvingas hålla tyst. När det handlar om politiska oenigheter så är den demokratiska metoden att möta argumenten. Att försöka förstöra möjligheten för folk med fel åsikt att ha ett jobb, en lägenhet, ett liv. Det är helt enkelt vidrigt beteende. Kan företag inte stå emot så behövs lagstiftning.

Det finns ett känt uttryck som säger något i stil med:

”Jag håller inte med om vad du säger men jag kämpar för din rätt att säga det”

För dem som gillar det ordspråket är det dags att kämpa för ett samhälle där det finns ett samförstånd att vi har rätt att vara oeniga. Vi har rätt att inte hålla med varandra. Vi har rätt att bli förbannade på varandra. Vi har rätt att bråka om saker. Och vi har rätt att göra alla dessa saker utan rädsla att kostnaden för att utnyttja dessa demokratiska rättigheter är att nån fegis ägnar sig åt otyg som inkomstsabotage.

Och ja givetvis gäller allt jag skrev här även dem som istället för inkomstsabotage gör våldshot istället. Men att begå olaga hot har vi redan lagar mot.

/Erik Wedin

 

Kommentarer

Förföljelser och inkomstsabotage = Otyg som hotar demokratin — 210 kommentarer

  1. Jag ser inte hur man skulle kunna komma till rätta med sånt här lagstiftningsvägen. Det handlar om rena attitydproblem och man kan varken förbjuda folk att klaga eller företag att agera på klagomål. Det funkar inte rent praktiskt. Men i övrigt skriver jag fullt och fast under på inläggets andemening.

    SvaraSvara
     
  2. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    Jag ser inte hur man skulle kunna komma till rätta med sånt här lagstiftningsvägen.

    Det vi behöver göra är ta oss ur nuvarande situation där alla tycks ligga och tråla nätet efter slarviga kommentarer som de kan förvränga, förstora och använda som tillhygge för att förstöra sina meningsmotståndare med (eller sälja lösnummer).

    Möjligen överlever vi tillräckligt länge för att lära oss att känna igen idioters bröl även på nätet, och förstår att inte lägga någon vikt vid det. Så fruktansvärt knepigt är det inte. Utmaningen ligger i att det är så många som behöver lära sig.

    SvaraSvara
     
  3. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
    Det enda man kan göra är att uppmana till eftertanke, sans och vett på båda sidor.
    Har en känsla av att många myndigheter, företag och chefer är överdrivet PK-känsliga och hellre väljer att följa ”mobbarna” än att stå upp för sina egna värderingar.

    SvaraSvara
     
  4. Förbannat! Oförsvarligt! Jag kallar sådant ekonomiskt våld. Oavsett vad skit den där Lady Damer spyr ur sig (t ex att hon hatar 8-åriga pojkar) så är det fel att göra så där. Dessa antidemokratiska tilltag måste upphöra!

    SvaraSvara
     
  5. Nog för att ingen tjänar på ett angivarsamhälle men det är faktiskt stor skillnad. I ena fallet är det en produkt som direkt används för att finansiera en viss verksamhet. Det är rimligt att ett företag kan säga upp ett avtal om de ser etiska bekymmer i vad deras produkt används till. I andra fallet är det en person med vissa åsikter som står i begrepp att bli av med jobbet, trots att jobbet och åsikterna hålls separata. Det är inte lika rimligt att bli av med jobbet för något helt orelaterat.

    SvaraSvara
     
  6. En demokrati är inte bara dess institutioner, lagar och regelverk, det är en mentalitet som måste genomsyra samhället. Precis som du skriver här ovan så finns det saker som inte går att lagstifta bort, som måste få vara en del av ett demokratiskt samhälle, som samtidigt om det missbrukas (i kombination med en kultur av frånvaro av civilkurage) leder till dess undergång. Karriärs- och inkomstsabotage är bara två exempel av många.

    Jag hymlar inte med var jag tycker att den här anti-demokratiska trenden har börjat, och det förvånar mig inte att det börjar slå tillbaka mot representanter från den sidan. Precis som kvotering från början infördes för att forcera in kvinnor på tekniska utbildningar (med hisnande +.0.5 på högskoleprovet om man var av rätt kön) men inte började betraktas som ett rättviseproblem förrän det i vissa sammanhang började gynna män. f

    Missförstå mig inte. Jag tycker att det är fel. Men jag gråter mig inte heller till sömns för att en av de mest extrema (men av media omhuldade eftersom extremism på den sidan är normaliserad) råkat ut för det som redan drabbat många andra betydligt mer orättfärdigt.

    SvaraSvara
     
  7. Uppsägning av annonser beror nog snarare på att annonsägaren upptäckt vad hon skriver på sin blogg och inte håller med.
    Jag skulle, som egen företagare, väldigt gärna veta var alla min annonser hamnar och är det på en sida som jag ogillar så ta jag bort den självklart.
    Det är alltså en viss skillnad att framföra kritik mot enskild anställd vad den gör i sitt privatliv, gentemot vad företaget/bloggerskan gör offentligt.

    Är information korrekt som man får så anser jag inte det vara felaktigt alls. Snarare värdefullt som företag.
    Privat är den en enorm skillnad. Så frågan hamnar lite lurigt, då Lady D självklart kan anses vara privatperson och företagare.

    En intressant diskussion är detta och jag kanske betyder åsikt om en stund.

    SvaraSvara
     
  8. @Grrblt: Finns ingen likhet alls. Säljare/köpare på annonsmarknad är inte samma sak som säljare/köpare på arbetsmarknaden. LD har inte blivit av med någon anställning, hon har ingen från början, för att annonsköparna slutar köpa annonsplats på hennes blogg. Att bli av med sin anställning pga av sina åsikter är nåt mycket mer integritetskränkande och allvarligt. Därför är det inte så vanligt heller för det finns skyddslagstiftning. Nåt som annons-säljande bloggare inte har och inte ska ha för det är en avtalsfråga på en öppen marknad där säljaren inte befinner sig i ett underläge mot köparen som är fallet på arbetsmarknaden.

    SvaraSvara
     
  9. Jag skulle nog vara lite på min vakt gentemot det där med förlorade annonsintäkter p.g.a. en hysterisk pöbel. I synnerhet mindre företag kan gå under med förödande konsekvenser för ägare (och anställda)om någon mobbargrupp på nätet får dem på kornet. Det är alltså inte helt ofarligt med annonsbojkotter heller.

    SvaraSvara
     
  10. Ja, utifrån vad jag hört om hennes blogg så tycker jag iofs att det är helt logiskt att annonsörer drar sig undan. Men i det här fallet hade väl någon kontaktat annonsörerna och ifrågasatt deras affärsförbindelse.?

    SvaraSvara
     
  11. Jag håller helt med dig Erik. Det här är ett satans otyg i mina ögon. Om Lady Dahmer har begått något fel kan hon få folks fördömande alternativt ställas till svars inför domstol. Om hennes annonsörer inte vill samarbeta med hennes blogg är en sak men om utomstående kontaktar dem i syfte att sabotera eller att dessa ”fegar ur” säger det en hel del om debattklimatet idag. Jag har inget intresse av att hon drabbas av det som hennes lynchmobb vill att jag ska drabbas av.

    SvaraSvara
     
  12. @Chr Ewrk:

    ”Är brevet legitimt?”

    Ja, det är jag som har maskat företagsnamn och personnamn. Mina exempel är också legitima.

    SvaraSvara
     
  13. @Trolletplit/Hobbis:

    ”Uppsägning av annonser beror nog snarare på att annonsägaren upptäckt vad hon skriver på sin blogg och inte håller med.”

    Nej, det var inte annonsägaren som upptäckt vad hon skriver, det var en annan person som kontaktade annonsägaren och skapade en situation där annonsägaren pressades av att dra tillbaka annonsen. Det är en situation som inte skulle uppkomma utan den andra personen, det är den personen som skapar angiveriklimatet.

    SvaraSvara
     
  14. Det beror helt på tycker jag. Om folk annonserar på en blogg, vilket de inte har kontroll över, där det sprids hat o annat otrevligt så ser jag inga problem med att de blir kontaktade. Detta för att det kan skada företaget att bli ihopkopplade med de åsikterna.

    När det gäller att kontakta någons jobb tycker jag det är rätt, om personen ifråga skyltar med att denne jobbar på det företaget. Samma visa här, företaget kan bli ihopkopplat med åsikterna och förlora pengar o anseende.

    SvaraSvara
     
  15. @Annelie Sjöberg: Men Annelie om jag säger så här då. Det var jag som tog kontakt med annonsörerna och enbart i informativt syfte för jag misstänker att annonsörerna inte vill synas på hennes blogg. Och för det får jag dessutom lite pengar från företaget som tack för hjälpen efter att dom kontrollerat mina påståenden och bekräftat min misstanke. Är detta nåt som det ska lagstiftas mot? Har nåt omoraliskt skett överhuvudtaget? Det har blivit lite för mycket ”tycka synd om stackars Lady Dahmer” här på sistone tycker jag. Jag tycker synd om företagen som annonserat på hennes blogg utan vetskap om vilken skit hon sprider och som deras produkter kommit att förknippas med. Vilket kanske fått till följd att företagen fått lägre intäkter, lägre vinster och i förlängningen blir tvungna att säga opp folk pga arbetsbrist. I det perspektivet har väl jag gjort nåt moraliskt bra?

    SvaraSvara
     
  16. @Erik:

    Det är ingen som vet vilken den här andra personen är. Det kan lika gärna ha varit en kollega på Annelies arbetsplats, en familjemedlem, en elev eller någon slumpmässig person som fått nys om situationen och tagit tag i saken.

    Men det är inga höga odds på att den uppkomna situationen, så fort den malts i kvarnarna på den andra sidan kommer att beskrivas som om att en stackars oskyldig feminist blivit attackerad av jämställdister, tillika terrorister, som orättfärdigt försökt tysta en politisk röst av sannfärdighet. Eller något liknande.

    Medborgare X och det manshatande scum-manifestet all over. Det ger väl knappt pengarna tillbaka att det från och med nu och för all framtid kommer att användas som bevis för den berömda ”hotbilden” mot alla feminister överallt hela tiden.

    SvaraSvara
     
  17. Sett utenfra – fra Norge er nå Sverige blitt et Orwelsk land der angivere for de mest uskyldige saker blir påtalt og forfulgt: sist uke, en slags sjokolade kaker på pinne ble sett på som afrofobiske? (hva nå det måtte være – en moderne Svensk oppfinnelse), mennesker blir forfulgt for selv små tabber som ikke står i stil med den rådende åsikt – spesielt innen innvandring, horder av godhetsmennesker med de rette åsikter står klar til å angripe det minste feiltrinn. Mennesker mister jobben, sitt levebrød, forfølges av Expressen som besøker deres private hjem – for å avsløre ”feil” åsikter.

    Feministene, venstresiden som AFA, PK eliten og politikere driver en heksejakt på ulikt tenkende i Sverige. Det er gift som dreper demokratiet og diskusjonen om en levedyktig politikk for utdanning og velferd. For ta genuspedagogikken – siden jeg er lærer i barneskolen – er det et mirakel at disse katastrofale ideer har manifistert seg i praksis. Det er et overgrep mot barns natur og skulle forme dem i en ideologi som strider motr vårt DNA. Gutter kles opp i pikeklær hos noen av genus fanatikerne – uten at myndighetene inngriper mot dette groteske overgrep.

    Sverige – godt dere har blogger som belyser de sammensatte problemene hvert på sitt. På denne blog og andres finnes det lille håp som er igjen av demokrati. Sverige – mitt barndoms ferieland: camping, Liseberg og trivelige mennesker synes så som et slags absurdistan eller som et gryende demokratur på vei til å bli et nytt kommunistisk regime hvor angiveri og fortryck er dagligdags.

    Apropo LD. Her i Norge skulle enhver annonsør styre langt langt unna – dama er ekstrem på en utilgivelig måte for ethvert firma – så det er ganske talende om Svenske forhold at du forsvarer hennes rett til å ha inntekter fra reklame for å fortsatt kunne bedrive en feminisme på villspor – nesten militant, og svært hatefull i sin natur men pakket inn i et PK korrekt lag av runde formuleringer uten innhold.
    Lykke til dere.

    SvaraSvara
     
  18. @Pether: Fast det är ju det som är problemet: Att koppla ihop ett företag med åsikter på en sajt som de annonserar på, eller med åsikter som en anställd har. Varför i hela friden måste folk smeta ihop olika saker på det sättet? Att företaget försöker rädda sitt anseende kan vara fegt, men huvudproblemet är att vissa inte kan hålla isär åsikter med annonser eller var man är anställd.

    SvaraSvara
     
  19. @wigwag:

    ”om jag säger så här då. Det var jag som tog kontakt med annonsörerna och enbart i informativt syfte för jag misstänker att annonsörerna inte vill synas på hennes blogg.”

    Ja precis vad jag menar, vad skulle du göra det för? Av ren snällhet? För att få extra fickpengar? Varför är det din sak att informera annonsörerna om någonting?

    ”Och för det får jag dessutom lite pengar från företaget som tack för hjälpen efter att dom kontrollerat mina påståenden och bekräftat min misstanke. Är detta nåt som det ska lagstiftas mot?”

    Ja, på grund av den otrevliga situationen det skapar.

    ”Har nåt omoraliskt skett överhuvudtaget?”

    Vad som hänt är att ett demokratiproblem har uppstått. Samma situation som när de maskerade tomtarna från UG gör ”hembesök” om du tycker fel.

    Vi behöver fundera lite på vilken sorts samhälle vi vill ha.

    SvaraSvara
     
  20. Erik, och du har kontaktat personen ifråga och fått uppgifterna bekräftade? Som du märker är jag superskeptiskt till allt Razz

    SvaraSvara
     
  21. @Kjell:

    ”Fast det är ju det som är problemet: Att koppla ihop ett företag med åsikter på en sajt som de annonserar på, eller med åsikter som en anställd har. Varför i hela friden måste folk smeta ihop olika saker på det sättet?”

    Precis, exakt så har jag tänkt. Företags annonser är inte värderingsbaserade, de är målgruppsbaserade. På en sajt med många unga tjejer vill dem som försöker sälja till unga tjejer annonsera. Det är ju fördelen med nät-annonser jämfört med det gamla systemet där man planlöst annonserar till mängder av människor utan hänsyn till målgruppen.

    SvaraSvara
     
  22. Till syvende och sist tror jag inte att det är fråga om att ”tycka synd om någon”, vare sig man heter Annelie eller Natashja, det är nog mera frågan om en känsla för fair play. Även om det man gjorde mot Annelie var fel och man kan känna med henne så rättfärdigar det inte på något vis att någon ger igen med samma mynt. Just av känslan för fair play.

    SvaraSvara
     
  23. ”Dixie-Chickning” kallas förfarandet, efter den massiva hat & bojkottskampanj som drabbade Dixie Chicks efter att de gjort politiska uttalanden.

    Moraliskt är det fel, men juridiskt ser jag inte hur det ska kunna stoppas? Privatpersoner och företag måste ju fortfarande kunna välja vilka de köper tjänster från och vilka samarbetar med, så flera grundprinciper kolliderar.

    SvaraSvara
     
  24. Jag skulle vilja flika in lite i den här debatten.
    Det här med att kontakta arbetsgivare eller annonsörer är vardagsmat inom den
    radikalfeministiska rörelsen, och brukar ses som ett verktyg i kampen.
    Jag har sett det så många gånger.
    För en tid sedan var det en feminist som halkat in på en liten blogg som hon ansåg vara sexistisk (bloggägaren hade skrivit om hur man tecknade kvinnobröst i ett inlägg).
    Direkt började en framstående feminist att skriva att det var läge att maila annonsören.
    Personen skrev sedan bland annat följande efter kontakt:

    ”Jag misstänker att bloggen alltså tämligen snart blir av med sina annonser, vilket skadar bloggägaren.
    Feministisk praktik in action!”

    Idag finns inte bloggen kvar, anledning okänd.

    Kommer ni ihåg killen som som skrev om hur han besökte en prostituerad, på sin blogg?
    Jag följde den händelsen ganska intensivt.
    Måste varit ett att de största drev jag jag någonsin sett.
    Jag vet inte exakt var det började, men jag såg hur det spreds på det ena feministiska forumet efter det andra. Feministerna triggade igång varandra, påhejade av större namn.
    Kontaktuppgifter lades omgående ut till personen, man tog reda på hans föräldrar, man kontaktade polisen, man kontaktade skolan han gick på.
    Man uppmanade att försöka stänga ner hans blogg.
    Man hyllade varandra, och jag såg mängder med feminister som skrev om hur de sparat ner blogginlägget och skröt om hur de skulle se till att han minsann inte kunde få något jobb i framtiden.
    Man fick ner hans blogg och någon registrerade rätt omgående precis samma adress han använt.
    Man byggde upp hans sida med samma bilder han använt och la sedan upp alla hans kontaktuppgifter där.

    Där här sista är dock ett extremt exempel.
    Men vad jag försöker säga är att det snarare är regel än undantag att kontakta arbetsgivare, annonsörer och liknade i den feministiska kampen. Initiativen till det tas främst inom slutna grupper och ÄR organiserat.
    Tror man får skilja lite på det här och ett undantag som dyker upp.

    (naturligtvis är det här bara ett par anekdoter men jag kan rabbla upp fler händelser)

    SvaraSvara
     
  25. @ Ove

    Det är något riktigt kusligt på gång i Sverige numera. Jag kan delvis se Sverige med en utomståendes ögon (jag är uppvuxen i Finland) och ser att det som nu pågår är ett försök att inskränka vissa demokratiska friheter. Visserligen härjar fenminister ch annat extremt folk i andra västeuropeiska länder likaså, men de står inte oemotsagda. Under de senaste dagarna har vi bevittnat hur ordföranden för ett litet extremparti utanför Riksdagen alldeles uppenbart sätter agendan för åtminstone Centerns ordförande och tillika näringslivsminister, som i sin tur bara viker sig och nickar åt allt extremisten dikterar. Media är till stora delar oläsliga, för även om de inte skulle ljuga just den här gången, så har de ljugit så pass mycket tidigare att man inte kan veta säkert. Jag tror heller inte att domstolsväsendet är tillförlitligt efter alla besynnerliga rättsskandaler, där samma personer om och om igen använder donmstolarna som sin alldeles privata tummelplats.

    SvaraSvara
     
  26. Annonsörerna tar ju inte ställning för det som skrivs där de annonserar. Så helst skulle jag ser att man fick annonsörerna att sluta hoppa på drev, det är ju också oftast en ganska liten klick i de där dreven. Ett sätt är ju att hänga ut företagen som drar tillbaka annonser på grund av förföljelse mot enskilda. Det hände t.ex. När några feminister fick daddy-bloggens annonser indragna. Jag har aktivt bojkottat det företaget sedan dess. Om det här företaget är något jag handlar av så kan jag göra samma sak.

    Det sagt så tycker jag att det finns en viktig skillnad. Om en blogg t.ex. skrev lögner om mig eller någon jag känner så skulle jag försöka ge igen med de medel som finns. Men aldrig för att någon har en annan åsikt.

    SvaraSvara
     
  27. Som jag skrev förut, en intressant diskussion; i princip kan jag son annonsör tycka det är extremt fjantigt att folk kontaktar mig angående mina annonser. Jag gör, som ngn skrev, enbart för att sälja mer och struntar till stor del(inte hel del) vad sajten skriver om.
    Att annonsera i Expressen/Aftonbladet är ju som att annonsera på Fi hemsida, men ger det mig intäkter så ..fine.

    Jag tycker just nu: fjantigt, barnsligt att kontakta annonsör. Gör ej så.
    Men att kontakta arbetsgivare är etter värre. betydligt värre. Extremt mkt värre.
    (Även om jag som arbetsgivare hade tyckt. idioter! Har ni inget bättre för er? Politiska inkompetenta dårar.)

    SvaraSvara
     
  28. Hela grejen med att ett företag drar tillbaka annonserna, som de inte ens självt placerat (för det är en annonsbyrå som är mellanhand som sköter det), för att det är rädda för att förknippas med en bloggs åsikter är … underlig. Minst sagt. Det motsatta vore mycket naturligare: bloggen säger till annonsbyrån att den inte vill ha annonser från ett visst företag för den vill inte förknippas med annonserna.

    För att dra ett konstruerat och något onaturligt exempel, men som belyser vad jag menar:

    Kan någon tänka sig att systembolaget skulle dra in såna annonser från en blogg för att en nykterist med kopplingar till livets ord drev den? Knappast. Snarare vore det väl så att nykteristen skulle motsätta sig annonser för Jack Daniels och The Famous Grouse.

    Och ett företag som får sina annonser placerade hos Lady Dahmer har väl Lady Dahmers läsare som målgrupp. Så varför i all världens värld skulle det skada dem att ha annonser där? Huvuddelen av de som besöker bloggen gillar den får man väl anta. De som besöker bloggen och ogillar den är förmodligen inte i företagets målgrupp. Så, hela jävla sättet att tänka är bara underligt.

    En liknande sak är ju när man på en blogg råkar ut för att någon ber en att man inte skall länka till deras blogg, eller inte skall nämna dem i ett inlägg. (Det har hänt GD ett par gånger, men var när Mariel fortfarande skötte ruljangsen.) Jag hajar det bara inte. Jag länkar till både ”vänner” och ”fiender” när jag tar upp saker (till och med till Aftonbladet, fast det tar emot) för att man skall kunna gå till källan och bilda sig sin egen uppfattning. Och det skulle aldrig falla mig in att be en annan blogg att inte länka till GD bara för att vi är ideologiska motståndare. Tvärtom, det är ju bara kul om vi får besök från andra sidan.

    Närliggande var Åkessons tal som ställdes in i Göteborg. Jonas Sjöstedt tog tydligen (till min stora förvåning) vänsterns ungdomsförbund ordentligt i örat idag, för att det var inte okej att stoppa ett annat partis möten eller hindra dem från att framföra sitt budskap. (Jag misstänker att Sjöstedt tänkte rent pragmatiskt och opportunistiskt och såg chansen att få tillbaka lite cred efter kritiken som följde på vänsterns ljumma reaktioner på Uppdrag Gransknings program om vänstervåldet.)

    Det är en sak att man har motdemonstrationer och uttrycker protester mot en annan grupp. Det är en helt annan när man tystar dem med olika maktmedel. Jag kan på rak arm nämna tre sådana tillfällen: 1. klimatmötet i Köpenhamn, Lord Monkton skulle ge ett föredrag men klimataktivister skanderade och förde oväsen så det gick inte att hålla föredraget 2. Föreläsningen av dr Janice Fiamengo som fick ställas in för att feminister i publiken förde oväsen och skanderade så det var omöjligt att genomföra föreläsningen (tills man flyttade till en annan lokal då man tydligen till sist lyckades) 3. Jimmy Åkesson kunde inte hålla sitt torgmöte i Göteborg för att sådana som protesterade bråkade, hindrade de som var intresserade från att få tillträde, och jag tror man kastade ägg också. Det finns många fler sådana exempel. Det är fan anskrämligt. Och jag fattar det inte. Det skulle aldrig falla min att försöka stoppa en föreläsning, ett möte eller en demonstration på grunderna att jag ogillar deras budskap eller åsikter.

    SvaraSvara
     
  29. @Trolletplit/Hobbis:

    ”Jag tycker just nu: fjantigt, barnsligt att kontakta annonsör. Gör ej så.
    Men att kontakta arbetsgivare är etter värre. betydligt värre. Extremt mkt värre. (Även om jag som arbetsgivare hade tyckt. idioter! Har ni inget bättre för er? Politiska inkompetenta dårar.)”

    Om man har en anställning sitter man rätt säkert. Eriks mössexempel gällde en person som inte fick ett vikariat som han sökt.

    Att spela black metal och vara lärare i frimicklarnästet Gamleby kan ha sina sidor. Å andra sidan gick inte Koverot lottlös ur det hela heller…
    http://www.vt.se/kultur/band/bandartikel.aspx?articleid=5050120

    SvaraSvara
     
  30. Jag kan inte låta bli att undra varför Lady Dahmer fick ta allt det här själv? Som känd och stor feministbloggerska kan jag förstå att hon hade ett ansvar men hon har ju inte själv kontaktat någon arbetsgivare efter vad jag har förstått? Jag kan inte låta bli attt tycka annat än att hon ensam har fått klä skott för något som hon inte själv bar ansvar för. Var är de medansvariga när det blåser kallt???

    http://ladydahmer.nu/ensamt-pa-toppen/

    SvaraSvara
     
  31. @wigwag: Det enda du har bevisat är vilket samhälle du vill ha och vilken sorts person du själv är.

    SvaraSvara
     
  32. Med internet, bloggar, sociala medier etc följer ökade möjligheter för var och en att göra sin röst hörd. Det blir också lättare att komma i kontakt med, lära känna och organisera sig med människor man delar ett intresse eller en politisk strävan med. Med internet följer kort sagt makt. Med makt och styrka följer också ansvar, brukar man väl säga?

    Är det en bra utveckling? Jag tror det. Ju fler människor som får inflytande, desto fler människor måste i slutändan också lära sig att ta ansvar. Ju större andel människor som är med och de facto formar debatten och på det sättet utövar makt, desto mindre blir ”toppens” makt och desto mer jämlikt och demokratiskt kan samhället bli. Men det förutsätter förstås att var och en av oss tar det ansvar som krävs. När det positiva sker att ”toppens” makt minskar och var och en av oss får större inflytande, leder det också till det ”negativa” att vi inte längre kan skylla lika mycket på ”dom däruppe”, utan måste visa att vi kan bära fram demokratin och yttrandefriheten i våra egna liv och förehavanden. Å andra sidan har väl ”dom däruppe” aldrig haft större möjligheter att kontrollera och manipulera oss genom samma internet och sociala medier, som också ger oss ”här nere” ett större inflytande.

    Vet inte vad slutsatsen blir, men ”den arabiska våren” och attackerna mot Facebook och Twitter i Turkiet visar väl att internet kan ge folket en makt som dess makthavare har anledning att frukta. Å andra sidan har vi Edward Snowdens avslöjanden om hur stora företag, bland andra de nyss nämnda, samarbetar eller infiltreras av olika säkerhetstjänster och övervakar oss i massiv skala, så myntet har ju onekligen flera sidor.

    Kanske behöver vi utbilda varandra i ett juste nätanvändande och lägga band på oss i somliga fall? Det är knappast otänkbart att myndigheterna skulle kunna tänkas vilja inskränka nätanvändandet, med hänvisning till den allmänna ordningen, ”näthatet” etc, om ”vi” inte tar vårt ansvar. Förslagen i Nordiska ministerrådet och EU angående hetslagstiftningen (och förbud mot ”antifeminism”), jämte diverse ”trolljägare”, visar väl att sådan krafter redan är i rörelse.

    Det jag vill säga är väl att ju mer oansvarigt och brottsligt vi, du och jag, beter oss, desto lättare är det för ”makten” att motivera och legitimera ytterligare inskränkningar i vår demokrati och yttrandefrihet etc. Ju mer ansvar vi tar för oss själva och varandra, desto svårare torde det vara att motivera tvångsåtgärder mot oss, och desto större torde vår frihet kunna bli. Om det inte finns några ”terrorister” bland oss (och vi kan hantera maktens manipulationer och provokationer i en sådan riktning), behöver vi knappast heller något ”krig mot terrorismen”, med dess övervakningsstrukturer, utomrättsliga avrättningar (medelst drönare), etc? Kan vi bygga tillit, behöver vi kanske inte investera så mycket i ”säkerhet”?

    Mina reflektioner ligger kanske lite vid sidan av diskussionen ovan, men det handlar i alla fall om de nya möjligheter till maktutövning, som internet har gett oss.

    SvaraSvara
     
  33. Jag håller helt med Erik. Detta är ett otyg, oavsett vem det drabbar, och är ett tydligt tecken på hur vårt samhälle har tillåtits att spåra ur. Att radikalfeministerna själva är den största orsaken till detta kan möjligen för en del kännas som någon sorts ”skön hämndkänsla”, men det rubbar inte principen. En demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet förutsätter att det ska gälla – inte att en mobb ska börja använda hatmetoder för att tysta någon. Lika lite som jag kommer att acceptera radikalfeministernas och våldsvänsterns metoder kommer jag tolerera idiotantifeministernas och extremhögerns.

    SvaraSvara
     
  34. Är det inte lite skillnad att kontakta en arbetsgivare med syfte att få personen sparkad och att kontakta annonsörer till en blogg? Det är ju en himla skillnad i att förlora sitt jobb och hela sin inkomst mot att förlora lite extraintäkter från vad en gör som en hobby på sin fritid. Då har man ju fortfarande sitt ordinarie jobb kvar.

    SvaraSvara
     
  35. Utan att vara särskilt insatt i hela historien är även jag i likhet med Chr superskeptisk. Det måste mycket till innan en enstaka person ska ha en sådan avskräckande effekt på ett företag. Antingen är namnet fingerat av företaget självt eller är personen äkta som med sin kontakt väckte företagets nyfikenhet. I endera fallet ville det inte associeras till en sådan här blogg.

    Det måste alltså vara fler än en som klagar för att något sådant här ska hända. Och då hjälper det ju inte heller att de klagande råkar vara antifeminister. Det har i alla fall varit den hittills gällande regeln. Kanske är det här fallet ett undantag, dvs. att det trots allt är fler inblandade som har fått företaget att inse att kanske inte heller en feministisk blogg får gå över en viss estetisk gräns hur mycket än den hamnar i skuggan av företagets smak för pengar.

    Men att göra det här till en akut demokratisk fråga i ett land som inte ens håller de liberala rättigheterna till sin egen massavlyssning innanför sina gränser…?

    SvaraSvara
     
  36. Dvs privatperson mot juridisk person. Ok på det andra inte på det första.

    SvaraSvara
     
  37. Ja men det verkar ha kommit något gott ur detta svineri som Annelie utsattes för.
    Att Annelie fick stöd i sin svåra stund av människor som sa att nu får det fan vara nog på mobbningen från radikalfeministerna.
    Att LD stannade till och började ställa sig frågan är detta okej,och kanske kommer till insikt att hon är en bland flera som håller på att bygga ett vi och dom samhälle.
    Att vi jämställdister och antifeminister som brukar spreta åt olika håll,nu kraftsamlade oss till ett gemensamt mål och därigenom fick uppleva vilken positiv kraft i samhället vi kan vara när vi går samman.

    SvaraSvara
     
  38. @Amazon:

    Läste vad hon skrivit, och då slog mig en sak. Hon sätter fingret ganska bra på hur det känns att vara *man*, för där finns inget ”brotherhood/patriarkat/herrbastuklubb/ryggdunkarförening”, ingen homosocial gemenskap som motsvarar ”systerskapet”.

    SvaraSvara
     
  39. Ett par saker slår mig när jag blickar tillbaka på de senaste dagarnas debatt.

    Den utåt sett ångerköpta LD skrev i en kommentar här på GD igår att hon varit blockad från Facebook i någon dag och därför inte kunde komma åt att radera en tråd som löpt amok. Här är det något som jag inte begriper fullt ut. I sådana fall måste det ha brunnit rejält under henne redan innan hon dök upp här med sin semi-ursäk, dvs. det fanns en s.k. extern anledning till att hon dök upp -hon var nämligen mer eller mindre tvungen.

    LD påstår att brevet om de bortdragna annonsern kom samtidigt som hon debatterade här. Hon hade dock tidigare skrivit att hon får allsköns hat- och hotmejl efter att ha blivit diskuterad här på GD. För egen del kan jag inte dra mig till minnes att hon skulle vara något speciellt betydande samtalsämne här, vilket får mig att ställa frågan hur det egentligen förhåller sig med tidslinjen i den här historien. Kom meddelandet om de indragna annonserna verkligen för första gången igår? Kan man inte i stället tänka sig att detta inte var någon blixt från klar himmel, utan LD hade redan tidigare begripit att nu hotar ett intäktsbortfall?

    Låt mig bara ställa upp en hypotes: Beskedet om de indragna annonserna kom vid ett tidigare tillfälle, inte igår. Eller så finns det något kontraktuellt som hon kände till och visste att hon bröt mot, som t.ex. att inte uppvigla en hatisk pöbel mot en namngiven individ. Hon visste ju att hon var blockerad! Hon kan alltså ha känt till det hotande intäktsbortfallet och därför måste hon bita i det sura äpplet och dyka upp på GD.

    Att hon dök upp just på GD beror i sin tur på at hon vet att de flesta här är någon form av liberaler (oberoende av partipreferenser) och att sådana sällan drivs av hat, utan resonerar sakligt även med en motståndare i nöd. LD:s egna led var helt enkelt inte tillräkneliga i det skedet och även en extremist behöver ibland tryggt vila ut bland vettigt folk.

    Jag utgår från att brevet från den där annonsfirman som hon lade ut är äkta, men jag reagerar på formuleringarna, inte minst där det hävdas att kunderna fått mejl från ”någon där ute” (dvs singularis!). Kan det verkligen förhålla sig så här? Eller syftar man egentligen på något annat, som t.ex. hetsjakten?

    Märk väl att jag kan ta helt miste nu, men jag tycker att gårdagen inte gav svar på alla frågor. Dessutom tyckte jag att LD kom lite väl lindrigt undan genom att förvandlas till offer trots att hon har ett åtminstone moraliskt ansvar för de här hat- och hothistorierna. Jag anser fortfarande att det är helt uppåt skogen att agera utanför själva debatten, men som sagt är jag inte helt övertygad om att jag känner till riktigt allt som skett. Jag skulle åtminstone gärna se bevis på att t.ex. någon ”Sara Larsson” existerar ens som signatur.

    SvaraSvara
     
  40. @Håkan:

    Är det inte lite skillnad att kontakta en arbetsgivare med syfte att få personen sparkad och att kontakta annonsörer till en blogg?

    I allt ökande grad är nog skillnaden rätt liten. Det man skulle kunna säga är att den anställde i princip har ett så pass bra anställningsskydd att de är relativt skyddade mot sådant här, men det beror i praktiken på hur cheferna och facket ställer sig.

    Numera är många människor egna företagare, och lever med ganska små marginaler. Ofta har man kanske några få stamkunder, eller t.ex. annonsintäkter av den här sorten, som utgör det mesta av ens inkomst. För att det skall vara någorlunda tryggt behöver man ha en reserv på banken för minst 2-3 månaders inkomstbortfall, eftersom det kan ta ett tag att ragga nya projekt eller annonsörer. Bara en kontraktsförhandling kan lätt ta ett par månader, speciellt om kunden är från annat land.

    Det bästa är att inte anta att måltavlan har råd att ta smällen, utan agera utifrån vad som är moraliskt rätt. Och i alla fall min moral dikterar att man inte attackerar vare sig människors eller företags levebröd i hämndsyfte.

    SvaraSvara
     
  41. Jag tror väl att det räcker med att en person tipsar annonsörer om LD:s uttalandet om att hata 8-åringar m.m. för att en annonsör ska dra öronen åt sig. Det är ju också en stor skillnad mot t.ex. med Daddy som jag nämnde ovan där man gick ihop i ett drev och skickade rena skära lögner till annonsören, man påstod t.ex. att han skulle vara propedofil.
    Det är ju också genomgående den metoden, lögnerna, som de feministiska dreven använder. Toklandet kallas för rasistisk t.ex. Att de måste ljuga beror på att de vet att de inte kan argumentera för sin sak utan lögner.

    Men att försöka stoppa politiska motståndare med sådana här metoder, som nu använts mot LD är fegt och visar att den som använder metoderna inte är demokrat. Känner man att man vill tysta andra åsikter istället för att debattera och diskutera dem så borde man också känna att det man tycker inte håller.

    Jag för min del tycker också att LD är en bra reklampelare för jämställdism, även om det finns ännu bättre (galnare) sådana. Så jag förstår inte ens varför en jämställdist skulle vilja att hon höll igen eller slutade blogga.

    SvaraSvara
     
  42. @Håkan:

    ”Det är ju en himla skillnad i att förlora sitt jobb och hela sin inkomst mot att förlora lite extraintäkter från vad en gör som en hobby på sin fritid.”

    Javisst är det skillnad, men med samma logik skulle vara okej att arbetsgivare pga sabotage av denna sort degradera dig och sänker din lön som straff. Du får ju fortfarande behålla jobbet och en del av lönen… skall du inte vara nöjd då? Det jag pratar om att få bort är ju hela angiverimentaliteten, precis som man i flera länder arbetar för att få bort mobbningsmentaliteten. Man gör då både mobbare samt chefer och beslutsfattare delansvariga… du kan läsa om det här i Zarembas artikelserie:

    ”Christian Rivat, avdelningschef på stormarknaden Carrefour, dömdes till sex månader villkorligt och 5.000 euro i skadestånd för ”harcèlement moral”. Direktören för Carrefour i Sallanche, som såg på utan att ingripa, fick samma straff. Helt nyligen stadfästes den domen i Cour de Cassation, Frankrikes högsta domstol.”

    http://www.dn.se/kultur-noje/fritt-fram-i-sverige-men-brottsligt-i-frankrike/

    SvaraSvara
     
  43. @MJ:

    Jag tror väl att det räcker med att en person tipsar annonsörer om LD:s uttalandet om att hata 8-åringar m.m. för att en annonsör ska dra öronen åt sig.

    Jo, det kan ju vara så, att annonsörerna efter uppmaning från någon gick in och bildade sig en egen uppfattning. Det man skulle önska i så fall är att de förtydligar sitt ställningstagande och inte bara piper iväg med något svepskäl som ”det är ju så känsligt nuförtiden”.

    Företag har för all del ingen skyldighet att förklara var för de väljer att inte annonsera på vissa ställen, men om de gjort ett moraliskt ställningstagande är det bättre om det märks.

    Det finns en aspekt av civilkurage även i detta.

    SvaraSvara
     
  44. Ett mycket bättre straff för de könshatiska vanelögnerskorna vore ju obligatorisk samhällstjänst av typen manuell gatsopning på heltid. Så att könshaterskorna får prova att bidra med någonting konkret positivt för samhället, för första gången i sitt liv. Vilket parallellt självklart kombineras med proffessionell mentalvård på kvällarna för att lindra den patologiska narcissismen. Därtill naturligtvis en obligatorisk, grundläggand vetenskaplig utbildning från grunden, på helgerna.

    SvaraSvara
     
  45. @Ulf T:
    ”Det man skulle önska i så fall är att de förtydligar sitt ställningstagande och inte bara piper iväg med något svepskäl som ”det är ju så känsligt nuförtiden”.”

    För att sedan åka på en twittermob med arga tyckerduintesomjagsåskadudö-feminister, näe de är nog smartare än så.
    Fegt och moraliskt förkastligt, men i grund och botten så handlar det ju om pengar.

    SvaraSvara
     
  46. Jag kan bara skriva under på vad Erik säger och jag tycker det är ett otyg att kontakta arbetsgivare och annonserare. Jag förstår inte poängen. Men när det gäller annonser så tänker jag på alla dessa ”den gör reklam för det, bojkotta dem”. Någon som kommer ihåg de här bilderna på en tjej som sitter på knä framför en kille som var jeansreklam? Jag vill minnas att jag läste en artikel om att detta var något sorts expriment och de hade till sin förvåning upptäckt att de sålt bättre tack vare dessa bilder. Så sexistiska bilder som retar feminister = Good selling point!

    Jag filtrerar bort annonser så mycket jag kan så jag ser dem knappt, men när det kommer sådana här saker som Daddy där Haléns drog in annonser efter påtryckningar. Nu var jag inte storhandlare hos dem tidigare heller – men efter det kommer jag ihåg dem, och skulle inte handla hos dem idag. Coop är nu i blåsväder då de tror på demokrati och att studera alla riksdagspolitiker och folk ropar på bojkott. Jag undrar hur stor effekt detta har IRL? Skulle jag låta en sådan sak påverka mitt köpmönster?

    Just det här att vika sig för någon annan det tycker jag är lågt och skadar för mig varumärket mer. Och jag kan se reklam, men sällan komma ihåg vem som ligger bakom det, men när de går ut på sådana här sätt så är jag mer benägen att komma ihåg det och ta ställning.

    SvaraSvara
     
  47. @Erik.
    Apropå Zarembas artikel, jag håller inte med om att facket ställer sig på arbetsgivarens sida. Jag har suttit på den fackliga sidan, och mobbning på arbetsplatsen är ett arbetsmiljöproblem. Det är arbetsmiljölagstiftningen man får försöka luta sig mot i sådana här fall. Nu har jag inte råkat ut för att folk utanför en organisation har försökt
    jävlas med folk innanför (med ett undantag, mig själv, kommer till det senare). Däremot när folk i en organisation har trakasserat varandra. Ett av de grisigaste fallen skedde hos min förra arbetsgivare 2011-13. Om man börjar med facit är det ett självmord, ett avskedande, 10 uppsagda, en tappad stor kund värd ca 4 miljoner årligen, en rättegång
    och företag som lokalt tappat sitt rykte. Jag har under den här perioden suttit som facklig repr. först för Unionen och sedan för Sveriges Ingenjörer (vice ordf). Jag är inte belagd med tystnadsplikt, eftersom jag vägrat skriva på sånt. Genom hela den här härvan har såväl SI som Unionen varit inkopplade centralt, och det har hela tiden varit att betrakta som ett arbetsmiljöproblem.
    En avdelning på bolaget, elektronik- och firmwarekonstruktion hade länge haft ekonomiska problem, i huvudsak för att bolaget av tradition saknat intresse och kunskap om den verksamheten. Efters en vinglig resa så erbjuder sig en av ingenjörerna, KC, att ta över avdelningen och få den att visa stabila svarta siffror. KC upptäcker att han behöver få avdelningen behöver växa från 10 till 15 personer för att överhuvudtaget kunna gå med vinst OM man ska ha en chef på heltid. Innan avdelningen blir så stor måste KC vara ”spelande coach”, vilket han trivs rätt bra med. Men han känner att han inte får nåt gehör från sin närmaste chef, regionchefen GO. KCs uppfattning delas av de flesta på avdelningen.
    KC beslutar sig att gå tillbaka till att enbart konstruera hårdvara, och meddelar skitt beslut till bolagets direktör, samtidigt som han säger att regionchefen GO är en stor bromsklass för utveckligen, och att han borde omplaceras.
    Nu skulle man ju kunna tro att GO skulle flyga i taket, men det gör han inte. Han gillar KC eftersom KC för första gången på länge kan generera svarta siffror. Däremot får direktören spelet, och beslutar sig för att göra sig av med KC.
    Nu dyker också KCs externrekryterade efterträdare XX upp. XX har ADHD (diagnosticerat, inget skämt) och funkar så
    att han kastar upp alla bollar i luften samtidigt, utan att ha en möjlighet att ta ner dem. En av XXs första uppgifter blir att sparka sin företrädare KC.

    Avdelningen.goes.ballistic. KC stämmer företaget i tingsrätten på ett saftigt skadestånd – OCH VINNER.
    XX lyckas göra sig osams med allt och alla inom loppet av två månader, han upplevs som psykiskt labil och fullkomligt oförutsägbar. Affärerna rasar. Efter ett halvår går XX i väggen så kakelflisorna ryker och blir sjukskriven
    för psykiska besvär.

    GO, som är regionchef, är fruktansvärt konflikträdd, och törs inte ta sitt arbetsgivaransvar och reda upp situationen.

    Det är skytteltrafik med folk in på mitt kontor, med folk som mår dåligt, är förbannade, är oroliga för att ingen försäljning sker, och är synnerligen befogat rädda för att bli uppsagda på grund av arbetsbrist. Facket (jag och SI-ordf) ringer dagligen till GO för att försöka pressa honom till någon slags aktivitet, vi ringer koncernledningen för att varna, vi ringer koncernens direktör och ber om att GO ska omplaceras. Till slut omplaceras GO – sparkas snett neråt som avdelningschef till elektronik- och firmware. Snacka om dråpslag.
    Gick det utför innan, så störtdyker det nu. KC har redan orsakat mångmiljonskada för bolaget, XX är sjukskriven för psyket men vill tillbaka, bolaget vill sparka XX, facket vill omplacera den komatöst passive GO.
    XX sparkas (facket begär omplacering till icke-personalledande befattning för XX). Bolagets ledning
    lägger ner avdelningen (10 arbetsösa), XX begår självmord, GO blir kvar under kraftiga fackliga protester,
    jag jobbar för att de friställad ingenjörerna ska få jobb på andra bolag och lyckas få ut 6 st. på nya jobb.
    En sadlar om, två blir kvar, och XX lillebror dras bort från varslet av ”humanitära” skäl.

    Jag, SI-ordföranden och Unionen-ordf är fortfarande indragna i det arbetsmiljömål som är på väg upp i domstol.

    Jag har de senaste åren varit tvungen att plöja LAS, MBL, arbetsmiljölagen m.m. så jag anser mig ha rätt bra pejl
    på vad lagtexten säger. Sedan är HR-avdelningar på företag oftast förvånansvärt okunniga om lagarna.

    Skitsnack utifrån då? Jag drabbades av ett taffligt försök där en uppdiktad person anklagade mig för att missköta
    mina kundkontakter genom att inte svara i telefon och på mail, och att receptionisten hade sagt att ”ja han gör så när sakr och ting blir jobbiga”. Nu satt jag ute hos en kund och jobbade och hade inga kundkontakter, och den kunden hette RSVs folkbokföring, så det tog ju ungefär 4 sekunder att konstatera att det var skitsnack. Den som däremot tog väldigt
    illa vid sig var receptionisten, som aldrig skulle kläcka ur sig nåt sånt.

    SvaraSvara
     
  48. Robjon,

    Hajar du inte? Det hela handlar ju i grunden om att med mer eller mindre renhåriga medel försöka besegra motståndaren. Straffa. Tysta. Övertyga.

    Förtalskampanjer är ett medel. Ekonomiska påtryckningsmedel är ett annat. Sakliga, vetenskapligt grundade argument är ett tredje. Och så vidare. Mitt förslag på ypperlig hantering av klientelet genuslobotomerade könshaterskor kan du således läsa om i mitt föregående inlägg.

    SvaraSvara
     
  49. @Trollan:

    @Erik:

    Har diskuterat den med feminist. Denne tyckte självklart att det var viktigare att sprida sådan reklam och därmed belysa strukturer.

    Men det jag reagerar mest mot är att t.o.m. de som gjorde kampanjen tydligen ansåg att den var sexistisk.

    Är oralsex sexistiskt…???

    SvaraSvara
     
  50. Pingback: Fi är ju aktuella | WTF?

  51. ”Som Nam Na” säger man i mina kretsar. Man kan inte kontrollera hur folk reagerar när man provocerar, men man kan kontrollera sin egen roll i det hela. Som man ropar får man ofta svar.

    Jag säger inte att det som hände LD var rätt, men helt oväntat kan det ju inte ha varit…..

    SvaraSvara
     
  52. Återigen, är man *tillsvidreanställd* så kan man inte sägas upp på grund av ”fel värdegrund”. Man kan inte få det till att ”in felaktiga värdegrund skadar organisationen” heller, dels har alla männikor ett grundlagsskydd att få ha och propagera för vilken värdegrund som helst, och dels försvann arbetsgivarens möjligheter att göra något så fort arbetstagaren erbjöds en tillsvidareanställning eller ett vikariat.

    Jag tror säkert att personalavdelningar försöker sig på sånt, men då ska man kontakta facket.

    En *provanställning* är en anställningsform där arbetsgivaren kan avsluta en anställning UTAN giliga skäl. Många arbetsgivare har anammat oskicket att provanställa erfaren personal, i tron att de lätt kunde göra sig av med eventuellt jobbiga individer. Bara det att arbetstagare upptäckte att provanställning var en
    *möjlighet* att ta tillfälliga jobb under tiden de höll ett antal mer attraktiva arbetsgivare varma.
    Arbetsgivaren har uppsägningstid, men det har *inte* arbetstagaren. Finns historier om arbetstagare med
    provanställning som fått samtal från andra arbetsgivare, i stort sett sagt ”nu går jag, jag orkar inte stänga av datorn, hej då” och dragit sin kos på sekunden…INTE populär hos arbetsgivaren, när strategin
    hoppar upp och biter dem i arslet. Därför har oskicket också stävjats en hel del.

    Emil Koverot på gymnasiet i det frimicklarinfekterade samhället Gamleby utanför Västervik, som sades upp
    p.g.a. ”felaktig värdegrund” fick fyra månadslöner i skadestånd, just för att en provanställning bröts
    av anledningar som inte är godtagbara.

    Möss-killen som Erik refererade till väntade på att få ett vikariat. Det fick han inte.

    Hade Koverot haft en tillsvidareanställning så hade han varit untouchable. Han jobbar förresten kvar
    inom skolan, som lärare, på Östra, inne i Västervik. Min son känner honom genom musicerandet.
    Det roliga är att det var Östra som tog kontakt med Koverot, inte tvärtom, så han fick ju egentligen
    snarast gratisreklam av Josua-pellejönsarna i Gamleby.

    SvaraSvara
     
  53. @Erik:
    @MK
    @Trollan

    Det exprimentet är egentligen exakt hur Ryan Holiday gör reklam åt American Apparel. Det finns dock en skillnad – han VÄNTAR inte på att någon ska reagera på Facebook och hashtagga på Twitter, hans reklambyrå drar SJÄLVA igång en Twitterstorm mot reklamen. Sedan blir det ett självspelande piano.

    Bilderna göms sedan långt inne i katalogen, så att de upprörda/nyfikna bläddrar sig igenom allt annat, innan de hittar bilden.

    Och folk går på det gång på gång på gång…

    Det är en gammal klassisk desinformationsteknik som använts i hundratals år i krig m.m. Psykologisk krigföring.

    Holliday skrev själv en bok i hur han går tillväga:
    http://www.amazon.com/Trust-Me-Lying-Confessions-Manipulator/dp/1591846285

    SvaraSvara
     
  54. Varför inte starta en grupp med bojkott av företag som viker sig för nätmobbar på agendan oavsett om nätmobbarna kommer från extremistgrupper på höger, vänster, feminist eller antifeministkanten. Vi måste värna yttrandefriheten

    SvaraSvara
     
  55. @ Erik

    Du är inne på något viktigt. Faktum är att du har öppnat en debatt som är av yttersta vikt för hela vår samhällsordnings fortbestånd, nämligen frågan huruvida vi alls ska kunna utnyttja vår yttrandefrihet. Vi riskerar hamna i en situation där vi har en de jure men inte en de facto yttrandefrihet.

    Med de jure yttrandefrihet menar jag att ingen kommer att kastas i fängelse eller få böter för att ha yttrat sig. Däremot kommer diverse grupper att förhindra människor från att de facto yttra sig genom skamlösa attacker på nätet, t.ex genom att mejlbombardera arbetgivare med groteska anklagelser eller bara insinuera något i stil med ”vi vet var dina barn går i skola”. Och sedan kan man ju råka ut för ett ”hembesök” då granater slängs in mot sovande barn.

    Samhället har ju visat sig vara rätt välvilligt inställt till den här sortens fasoner, så mina farhågor är nog inte helt gripna ur luften. Bara det faktum att de flesta undviker att uttala fullt sakliga och analytiska åsikter under eget namn vittnar om oro. Denna oro borde självfallet tas på allvar av media som utger sig för att representera det fria ordet, men det här anspråket ekar allt mer ihåligt.

    Ifall jag satt på en ansenlig förmögenhet skulle jag skriva under eget namn, eftersom jag då inte skulle behöva oroa mig för mitt uppehälle och kanske rentav kunna anställa någon väktare utanför mitt hem. Dessutom kunde jag kosta på mig en skicklig jurist som skulle hantera diverse juridiska aspekter. I dagsläget har jag dock inte resurserna som krävs för att använda mig av min yttrandefrihet fullt ut.

    Det är en stor skam för Sverige att det blivit så här. Någonstans måste dock återtåget till medborgarsamhället inledas. Faktum är att det kanske hade varit lättare om yttandefriheten inte gällde de jure, för då skulle man kunna dra igång internationellt uppmärksammade processer (som i t.ex. dagens Turkiet), samtidigt som befolkningen hade varit fullt medveten om begränsningarna. Nu är det hela mer subtilt och därför mer försåtligt.

    SvaraSvara
     
  56. Olaga hot, hemfridsbrott, försök till mordbrand m.m. är brottsligt de jure.
    Jag såg nyss att vänsterpartiets bil i Norrköping hde utsatts för skadegörelse. Det är onödigt (och olagligt). En vänsterpartist skyllde på rasister och antifeminister.

    SvaraSvara
     
  57. Rick, förutsättningen för en schysst debatt är att man utgår från att människan man debatterar med är ärlig. Annars är det ju helt meningslöst.

    Och jag har varit ärlig. Vad hade varit poängen annars? Man kan anklaga mig för mycket, men jag är ingen lögnare. Jag är alltid genuin.

    Enda anledningen till att jag kom hit är för att jag ville ha kontakt med Annelie. Hon svarade inte på mina mail först. (Nu har vi dock mail kontakt) Inte för att bevisa nåt eller vinna nåt förtroende eller respekt. från mina ideologiska motståndare.

    Att jag stannar kvar och gafflar är för att jag än så länge tycker det känns givande.

    SvaraSvara
     
  58. @Natashja:

    Jag är nyfiken på vad du menar med ideologiska motståndare?

    För även om vissa här titulerar sig anti-feminister (ej att förväxla med hatande/konservativa rasister – se t.ex. Ninni), så är ingen här anti-jämställdhet.

    Både feminister och jämställdister har ju ökad jämställdhet som mål. Det jag undrar är varför det måste vara så stor klyfta mellan dessa rörelser.

    SvaraSvara
     
  59. Även om jag tycker att det känns lite lågt att kontakta annonsörer på någons hemsida ang saker som hemsideägaren har skrivit så har jag lite svårt att se denna ilska som många verkar ha både mot personen/personerna som kontaktat företagen men också mot själva företagen.
    Vissa går så långt att dom vill bojkotta företagen för att dessa avslutar samarbeten som faktiskt kan vara direkt skadligt för sina varumärken. Och vissa tar det ännu längre och vill göra det olagligt att berätta för företag vad deras sammarbetspartners har skrivit på sin blogg/twitter.

    LD har trots allt skrivit väldigt mycket saker som är rena folkgruppsangrepp. Och jag skulle som företag inte vilja bli det minsta förknippad och stå bakom och sponsra en person som skriver att hon hatar 8-åriga pojkar eller andra grövre saker som jag vet att damen har skrivit.
    Jag tycker företag gör helt rätt som avslutar om det är den typen av inlägg dom har läst.
    Det ligger självklart i företagets intresse. Vilken sund människa vill överhuvudtaget förknippas med sådant?

    Att detta hände just nu får man ju tolka som att det är en slags hämnd och det känns ju inte rätt, då läraren som blivit drabbad av LD och medsystrar själv sagt att hon önskar att folk inte ska hämnas.
    Men å andra sidan, varför inte? Det ligger ju helt klart i annonsörernas intresse på ett helt annat sätt än en arbetsgivares. Det går enligt mig inte ens att jämföra. Dessutom kvarstår det faktum att många av LD’s inlägg bygger på hat.

    Kanske inte är konstigare än att en anhörig till någon av företagens ägare eller anställd hört om LD i samband med hennes upphov till drevet och kollade igenom hennes ”greatest hits” och tyckte att det var konstigt att företaget/företagen ville samarbeta med LD.

    Har svårt att se vad som är odemokratiskt med den här situationen?
    Att däremot vilja ha lagar som förbjuder att sanningen kommer fram tycker jag är klart mer odemokratiskt.

    Man kan såklart tycka synd om LD för att hon blivit av med annonsörer och inte får lika mycket pengar denna månad som hon hade räknat med men frågan är varför?
    Vad jag förstår bygger alltsammans på saker hon själv faktiskt gjort.
    Och genom att be sina feministvänner att kolla upp på vilken skola lärarinnan jobbar på så tog hon ett aktivt första steg i ett drev vilket inte alls är samma sak som att en enstaka (?) människa kontaktar en samarbetspartner för något som faktiskt finns synligt på hemsidan. Där väl denna annons då rimligtvis borde ha funnits.

    Tycker det är olyckligt att hon lyckats bli ett offer för det är allt annat än vad hon verkar vara. Menar absolut inte att vi ska hata henne för det hon gör och gjort men faktum kvarstår att hon drog igång ett drev avsiktligt vilket ledde till att folk forskade sig in i lärarinnans vardagsliv. När det gäller LD så handlar det om reklam som hör direkt till hennes karriär.

    SvaraSvara
     
  60. @ Natashja

    Jag hoppas att du har rätt och att mina farhågor är överdrivna, men jag är reserverad när det gäller att tro dig och detta beror enkom på vad hittills läst av dig (inte om dig, märk väl). Den där besynnerliga historien om att hata 8-åriga pojkar har du inte gett någon som helst vettig förklaring till än. Först säger du att det finns ett sammanhang (det stämmer säkert, men hur många 8-åriga pojkar deltog? Tusentals? Tiotusentals?). Sedan säger du att jag ändå struntar i vad du säger. Men någon förklaring kommer inte.

    Du måste ta till dig insikten att du bedrivit kollektivistiskt hat. Visst kan man slunga ur sig dumheter mellan hemmets fyra väggar, men du befann dig inte där när du hatade småpojkar inför din mer eller mindre tonåriga publik. Du tog kort och gott inget ansvar för dina handlingar.

    Eftersom du inte tagit ansvar för det där så har jag mina farhågor att du inte har viljan eller förmågan att ta ansvar i andra sammahang heller och därför tror jag på dig än så länge bara om du ger belägg.

    Visst kan det hända att folk kommer på bättre tankar och det är inte ens sällsynt. Därför är det fullt möjligt att så också skett med dig, men bevisbördan ligger faktiskt hos dig.

    Jag är helt öppen för möjligheten att det som hänt var att någon ”Sara Larsson” skrivit något elakt om dig till en rad annonsörer på din blogg och att dessa sedan dragit in annonserna. Men tänk om någon ”Sara Larsson” bara tipsat annonsörerna att du uppmanar till hat av barn – och givit belägg. Jag anser det fortfarande vara ett moraliskt felaktigt tillvägagångssätt, men erkänn att det skulle ändra på ett och annat.

    Är du alltså helt säker på att det inte fanns någon som helst förhistoria till de indragna annonserna och att man från det där företagets sida uppgett att bara en enda person skickat något mejl? I den här specifika frågan har du nämligen mina sympatier, men faktum är att jag skulle helst veta lite mer.

    SvaraSvara
     
  61. För min del måste jag bara få säga att jag är oerhört stolt över mina hela 17 (sjutton) upptummar jag fått på mina 2 inlägg i denna tråd. Alla här vet väl om vid det här laget att jag är feminist och tror på könsmaktsordningen?

    SvaraSvara
     
  62. Haha, wigwag, en del tror på könsmaktsordningen, andra på det flygande spagettimonstret. Din tro verkar dock inte särskilt intensiv, om jag dristar uttrycka det så. Jag min stackare tror inte på någonting obevisat alls, för alltid kommer den där lilla djävulen där bak i huvudet och frågar efter belägg och bevis.

    SvaraSvara
     
  63. @wigwag:

    För min del måste jag bara få säga att jag är oerhört stolt över mina hela 17 (sjutton) upptummar jag fått på mina 2 inlägg i denna tråd.

    Trevligt att du uppmärksammar det. Vi här på ”The Dark Side” menar ju att det inte blir mycket till debatt om grundkravet är att alla skall ha samma åsikt. Wink

    Skämt åsido, jag anser att det inte minst är givande när människor med tydligt olika perspektiv möts och försöker förstå varann. Det (enda?) man egentligen behöver vara överens om är hur man bedriver en renhårig debatt.

    SvaraSvara
     
  64. @MJ:

    Daddys blogg, var det den som för 10-15 år sedan hamnade i krig med nån som kallade sig Annica Tiger? Jag såg aldrig själva debacklet sig, men det var svallvågor över hela det svenska nätet ett tag, inkl. UseNET. Det och internettrollet Tomas Nords härjningar är det jag minns bäst ifråga om stora och långvariga nätkonflikter.

    Eller är det NoDaddy jag tänker på?

    (Ja, så gammal är jag)

    SvaraSvara
     
  65. @Ulf T:

    ”Det (enda?) man egentligen behöver vara överens om är hur man bedriver en renhårig debatt.”

    Precis, och det är detta jag är inne på med mina frågor till Natasja. Varför dra en hård skiljelinje mellan feminist och icke-feminist? Och framför allt – varför göra detta när begreppet feminism är så enormt brett. En specifik feminist kan ha mer gemensamt med en specifik icke-feminist än med en annan feminist, osv.

    Vad är i grunden kriteriet för vem man är intresserad av att debattera med och ej? Tro på könsmaktsordningen? Synen på män/kvinnor som grupper? Självidentifikation med begreppet ”feminism”, oavsett övriga värderingar/åsikter?

    SvaraSvara
     
  66. @ Magnus kl 13.57

    Självfallet ska V:s bilar lämnas ifred, liksom också folk som torgför partiets budskap.

    Visst är hemfridsbrott kriminaliserat, jag påstod inget annat. Poängen är att om en viss typ av hemfridsbrott anses sådär halvacceptabelt och att den som utsätts får skylla sig själv eftersom han eller hon uttalat t.ex. feministkritiska åsikter offentligt under eget namn, så landar vi precis där att yttrandefriheten de facto är beskuren.

    Skulle du Magnus känna dig helt trygg att ditt ärende skulle behandlas korrekt av rättsväsendet om du gjorde en anmälan om hot mot ditt hem p.g.a. att någon tagit reda på att du uttalat dig kritiskt om feminismen? Om någon skulle ha dragit igång en twitterstorm mot dig där du utmålades med alla de där tillmälena som feminister brukar använda?

    SvaraSvara
     
  67. @Magnus:

    Ja det var NoDaddy som på sin hemsida berättade om det totala umgängessabotage han utsatts för och som väckte ”pedofiljägaren” Tigers vrede.
    Det var en riktgt otäck och smutsig historia.

    SvaraSvara
     
  68. Om en annonsör anser att radikalfeminism fungerar i deras profilering för att få fler kunder så annonserar man nog hos LD oavsett om hon är ansvarig för en facebooksida där hat mot enskilda förekommer.
    Att ”ange” dem man tycker har fel eller som man tycker är dumma i huvudet är otroligt barnsligt men det förvånar inte heller då LD kan vara väldigt respektlös och nedlåtande mot alla som inte delar hennes åsikter i alla frågor.
    Det som är mest förvånande är att företag inte har någon aning om var deras annonser läggs ut. Förutom att det är lobotomivarning på dem som anger andra på det här sättet så ser jag inga likheter i det som Annelie utsattes för då Annelie utsattes av både lögner och personliga angrepp av dem som inte ville debattera med henne!

    SvaraSvara
     
  69. @MK: Ur ett feministiskt perspektiv så är du i allra högsta grad en antijämställdhetist, eller vad fan det nu var du skrev att du inte var. För man är anti jämställdhet om man anser att kvinnor och män som grupper är så biologiskt predestinerade i sitt preferens-spektra att utfallet av deras val på gruppnivå naturligt fördelar samhällets sociala, ekonomiska och politiska makt ungefär så som vi har det idag. Ingen feminist kommer någonsin att acceptera detta förnöjsamma nonsensresonemang som inte har ett skit med verkligheten att göra.

    SvaraSvara
     
  70. @Rick:

    Bara det faktum att de flesta undviker att uttala fullt sakliga och analytiska åsikter under eget namn vittnar om oro. Denna oro borde självfallet tas på allvar av media som utger sig för att representera det fria ordet, men det här anspråket ekar allt mer ihåligt.

    Ifall jag satt på en ansenlig förmögenhet skulle jag skriva under eget namn, eftersom jag då inte skulle behöva oroa mig för mitt uppehälle och kanske rentav kunna anställa någon väktare utanför mitt hem. Dessutom kunde jag kosta på mig en skicklig jurist som skulle hantera diverse juridiska aspekter. I dagsläget har jag dock inte resurserna som krävs för att använda mig av min yttrandefrihet fullt ut.

    Mm, det är en oro. Jag vet om att flera av mina åsiktsmotståndare kilar stadigt med våldsverkare (RF o AFA) som tycker att politiskt våld är okej. I mitt fall är det inte bara att jag är anonym, jag använder även tor för att skydda min identitet, Jag skriver under mejl med mitt pseudonym aldrig mitt riktiga namn, för att jag ska slippa ”hembesök” av dessa soldater som utövar ”det goda våldet” eller uthängning i Expressen.

    Det är helt sjukt att det ska vara så att en helt vanlig snäll våldsfördömande människa i Sverige är så rädd att uttrycka helt sansade åsikter om människors lika värde och jämställdhet för att motståndarsidan är extremister.

    SvaraSvara
     
  71. @ Ninni

    För att göra en kuslig historia ännu kusligare. De där våldsverkarna på vänsterkanten och deras anhang kommer i regel från välordnade förhållanden, inte sällan övre medelklass. I regel reproducerar sociala grupper sin ställning, dvs. i framtiden kommer flera av dagens våldsverkare att inneha ledande positioner. Du kan aldrig veta om läkaren du träffar anser att du ska slås ner om han fick reda på din riktiga identitet eller om kommunalrådet anser dig vara ohyra eller om chefen för äldreomsorgen tycker att man kan slänga granater på spädbarn.

    Detta ifall vi inte lyckas med en demokratisering av sinnelaget i det här landet. Ditt bidrag, Ninni, hur anonymt det än må vara är därför av enorm betydelse.

    SvaraSvara
     
  72. @wigwag

    Så verkligheten har inte ”ett skit” med verkligheten att göra? Smile

    SvaraSvara
     
  73. @wigwag:
    För ingen av oss som läser och kommenterar här på GD har det undgått att du är feminist.Men även en feminist som släpper sargkanten bestående av patriarkatet och könsmaktsordningen och kommer ut på spelplan är värd uppskattning Smile

    SvaraSvara
     
  74. @Rick:

    Dumma biologi som inte ger ”ett skit” för hur feminister tycker det borde varaRazz

    Hade feminismen inte varit så misogyn utan accepterat kvinnors val utan att pressa dem så hade skillnaderna ökat och kvinnornas psykiska ohälsa minskat.

    SvaraSvara
     
  75. Jag har hittills inte råkat ut för nåt genom mitt aktivitet på nätet.
    Jag blev hotad av en rasist en gång (definierade sig själv som ”fullfjädrad rasist”) när jag påpekade att hans ursprungsland har en befolkning som på gruppnivå är en av de starkast avvikande i Europa,och förmodligen ska betraktas som en nordvästasiatisk folkspillra, samt att även det icke-indoeuopeiska ural-språk han talade stärkte tesen att han var närmare besläktad med en mongol än en svensk. Plus referenser till Lundman, Sforza-Cavalli et al. samt lite pikar om hn skulle leva upp till det typiska haplogrupp-N3-beteendet att dricka sig stupfull och hänga sig i vedboden. Då blev han arg. Så, jag bad om det.

    Annars har jag aldrig blivit hotad.

    SvaraSvara
     
  76. Ninni, individer är en produkt av både arv och miljö, jag har aldrig riktigt förstått varför det är så intressant
    att fastställa det ena eller det andra. Även om det är miljö (sociala reproduktionsmönster yadda yadda)
    så är det ingen lätt sak att ändra på. Det är därför jag inte tror det är så smart att barn ska växa upp i singelhushåll.
    Trots att jag själv separerat – till största delen mitt inititiv dessutom. Jag tycker mammor och pappor i allmänhet är ganska
    olika och jag tror barnen behöver social prägling av båda, och kanske av ännu fler (mor/farföräldrar, lärare m.m. m.m.)
    Det finns en attityd att ”om det är sociala reproduktionsmönster” (socialkonstruktivism) ”så är det ju bara att man ändrar på dem”.
    Jo, tjena. Vilken ”man” och varför skulle denna ”man” inte själv vara en produkt av andra sociala mönster?
    Under det finns ett ”biologiskt” skikt, som i sig långsamt kommer att ändra sig om man får tro Darwins tes om survival of the fittest. Sedan finns det stora individuella skillnader.

    Sedan finns det ett ”kulturellt” skikt ovanpå det sociala skiktet. Schenker var här och lastade av mat till lunchrestaurangen,
    lastbil storlek Volvo FL10. Ut hoppar en liten ganska späd tjej i 30-årsåldern. Det såg man aldrig för 25 år sedan, och då
    trots att lastbilar haft servostyrning, servobromsar, pneumatiskt assisterad koppling och en ergonomi låååångt bättre
    än personbilar, de senaste 45 åren. Jag körde mycket Volvo F86 i lumpen, det är skamligt lättkört, och då pratar vi bilar årsmodell tidigt 70-tal…. Utmärkt jobb för kvinnor, ingen chef som hänger över axeln på en, man får träffa folk när man levererar varor, inte fysiskt krävande heller. Sista 5-6 åren har det blivit vanligt med kvinnliga lastbilschaffisar. Det är ju bara ”kultur & tradition” som avhållit dem.

    SvaraSvara
     
  77. @Magnus: Bra bra. Ett inlägg helt i min smak. Lastbilschaffisjobb är helt klart ett framtida kvinnojobb! Finns inget i den manliga biologin som säger att män skulle passa bättre för det här yrket.

    SvaraSvara
     
  78. Jerkos, detta drev du pratar om startade drygt 3 veckor INNAN min förfrågan på Twitter, av helt andra människor än tjejerna jag twittrade till. De hade alltså redan börjat planera samt genomföra samtalen till Annelies chef.

    MK, jag ber om ursäkt. Givetvis tror jag också att vi har mer gemensamt än vad vi har olikheter. Vi har samma mål men olika analys.

    Rick, jag upplever att jag blir misstrodd när jag ger förklaringar. Jag upplever även att många tror att jag försöker bortförklara mig eller smita från ansvar och då känns det bättre/vettigare att inte säga nåt alls.

    Hela diskussionen kring mitt manshat/pojkar blåses upp till orimliga proportioner i era kretsar. Jag har inga problem med att mina uttalanden problematiseras eller ifrågasätts eller att förklaringar krävs men många väljer (ja väljer för jag har svårt att tro att nån verkligen tror så ont om mig) att tolka dem som om jag vill döda, skada, utrota män.

    Jag är gift. Jag har en son. Jag har två bröder och en pappa och jag har mer kärlek i mig än hat. Nu är jag dock helt ointresserad av att debattera manshat för det har jag gjort till förbannelse och vi kommer ej enas eller förstå varandra på den punkten. Däremot hoppas jag att ni förstår hur jag menar när jag säger att jag tror det kan vara nyttigt att våga tillåta sina fula känslor också och att det är det jag gör när jag uttalar mig aggressivt.

    Sen har dessa citat tagits ur sina sammanhang. Jag skrev att jag hatade pojkar ur mitt eget barnperspektiv. Jag länkade till en historia på Facebook och flera inlägg ur min egen historia från när jag var åtta år och utsattes för våld av jämnåriga pojkar. I efterhand medger jag att det var onödigt provokativt men jag använder mig ofta av den sortens retorik när jag lyfter frågor. Alla som följer mig regelbundet VET ju hur mycket jag brinner för dels barn (o pedagogik osv) men också för pojkars rätt att få utvecklas fritt. Detta debatterar jag och skriver om precis hela tiden. Tror du verkligen, tror nån av er verkligen, att jag hatar barn?

    SvaraSvara
     
  79. @Magnus:

    Absolut. Vi vet inte vad som är biologi eller miljö. Men det man ska ha i åtanke är den sociala press om ligger på unga kvinnor och har gjort sen minst 80-tal att få dem att välja traditionellt manligt.

    En sak som jag är helt övertygad om att det är en biologisk grund är det som ger ”systraskapet”. Kvinnor generellt tycks ha ett behov av andra människor, i synnerhet andra kvinnor, i en omfattning som jag själv har svårt att relatera till. Jag kan inte mycket om lastbilsyrket, men jag uppfattar det som ett yrke där man är mycket ensam? Och då är det inte ett yrke jag tror speciellt många kvinnor skulle välja, även om underliga ensamvargar som jag också finns.

    Varför ökar då kvinnor i lastbilsyrket? För det är vad de vill göra och trivs med, eller för att samhället pressar på?

    Det vet vi inte.

    Jag har inget mot kvinnliga lastbilschaufförer eller vad det nu än är, men jag tycker väldigt illa om den sociala pressen som feminismen medför.

    SvaraSvara
     
  80. @wigwag:

    Om jämställdhet = lika utfall så måste man antingen förneka att det finns biologiska skillnader, eller erkänna det och tvinga människor att göra val som de inte trivs med. Inget av det faller mig i smaken riktigt.

    Jämställdhet för mig är inte lika utfall, utan att alla ska ha samma värde, rättigheter och möjligheter.

    Natasja förespråkar så vitt jag vet att kvinnor ska vara fria att välja att vara hemma med barnen om de vill det. Är hon också mot jämställdhet enligt dig? Inte en sann feminist? Är det därför du tycker illa om henne???

    Du har en liten poäng dock för jag har faktiskt sagt tidigare att jag inte tycker att jämställdhet nödvändigtvis ska vara ett mål. Lycka bör vara ett mål. Om vi vidtar åtgärder så att alla människor blir så lyckliga som möjligt så bör jämställdhet absolut inte vara överordnat det. Vad vore poängen??

    Vi borde sluta utgå från att jämställdhet löser allt. T.ex. om vi vill skapa ett samhälle där våldtäkt ej förekommer så ska vi studera de kulturer där förekomst av våldtäkt är jättelåg, och de kulturer där förekomst av våldtäkt är jättehög, samt studera dömda våldtäktspersoner och se vad vi kan dra för slutsatser av det. INTE utgå från ”den destruktiva maskulinitetsnormen och den underordnade/objektifierade kvinnan” osv.

    Sverige har hög grad av jämställdhet och hög förekomst av våldtäkt, medan det finns primitiva kulturer med mer eller mindre obefintlig grad av sexuellt tvång och våld SAMTIDIGT som de har väldigt traditionella könsroller. Jag förespråkar inte något konservativt och primitivt samhälle, men detta är anmärkningsvärt och något vi bör fundera över.

    @wigwag:

    Vad är din åtgärdsplan för att få fler kvinnor att köra lastbil?

    SvaraSvara
     
  81. Vet inte, det här verkar röra sig om distributionsbilar som åker runt till restaurangerna här ute och levererar halvfabrikat, så jag tror jobbet innebär mycket mer sociala kontakter än att köra långa sträckor på kanske 100 mil mellan städer. De här bilarna kommer förmodligen från Bring Frigoscandia, Mårdskog & Lindqvist, Servera eller några andra typiska färdig-lunch leverantörer. De rör sig nog max inom länet. Då blir det ett jobb med en hel del mänsklig kontakt, för de har många ställen där det ska levereras i sammanhanget ganska små mängder (typ 1 pall)

    Så, vem vet vad som driver tjejerna att ta chaffisjobben? Lönen är ju inget vidare.

    Budbilar och taxi har alltid haft mycket kvinnliga chaffisar. Pickos Bud hade väl i stort sett bara kvinnliga chaffisar när de fanns.

    Jag skulle nog tycka det vore skittråkigt att sitta och köra långa körningar, utan sällskap. Förr kunde man åka ner till ASG eller Bilspedition och få skjuts, ofta bara för att chaffisarna hade tråkigt, men det stoppade man i slutet på 80-talet av bl.a. försäkringsskäl.

    SvaraSvara
     
  82. @Natashja:
    ”Jag skrev att jag hatade pojkar ur mitt eget barnperspektiv. ”
    Så om jag skrev ur ett perspektiv som grundar sig i ett tidigare förhållande där jag blev utnyttjad och bedragen (hon blev på smällen och försökte lura i mig att det var mitt barn)att kvinnor är j*vla horor som man inte kan lita på och fan vad jag hatar dem, stryk ska de ha mm.
    Så hade detta varit helt ok enligt dig? Inga twitter drev och arga kommentarer?

    SvaraSvara
     
  83. @Natashja:

    ”Givetvis tror jag också att vi har mer gemensamt än vad vi har olikheter. Vi har samma mål men olika analys.”

    Tänker du någonsin, ”Oj, tänk om min analys är felaktig…?”?

    SvaraSvara
     
  84. @Natashja:

    Hela diskussionen kring mitt manshat/pojkar blåses upp till orimliga proportioner i era kretsar. Jag har inga problem med att mina uttalanden problematiseras eller ifrågasätts eller att förklaringar krävs men många väljer (ja väljer för jag har svårt att tro att nån verkligen tror så ont om mig) att tolka dem som om jag vill döda, skada, utrota män.

    Jag vet inte vilka det skulle vara som på allvar tror att du vill skada män på riktigt. Men det som nog oftast är kärnan i kritiken är den extrema obalansen i vad män får säga om kvinnor (i princip ingenting som ens kan tolkas negativt av en illvillig lyssnare) och vad kvinnor anser sig få säga om män.

    Jag skall inte länka till andra exempel på saker som du yttrat om män, som vi aldrig skulle tillåtas att komma i närheten när det gäller kvinnor. Trots det kallas vi kvinnohatare, utan att man tycker sig behöva påvisa ett enda ställe där vi uttryck något konkret kvinnohat.

    För det första har manshatet påvisbar effekt i form av ökat våld mot män:

    Predictors of Sexual Coercion Against Women and Men: A Multilevel, Multinational Study of University Students

    Participants included 7,667 university students from 38 sites.
    Results showed that the relative status of women at each site predicted significant differences in levels of sexual victimization for men, in that the greater the status of women, the higher the level of forced sex against men. In addition, differences in adversarial sexual beliefs across sites significantly predicted both forced and verbal sexual coercion for both genders, such that greater levels of hostility towards women at a site predicted higher levels of forced and verbal coercion against women and greater levels of hostility towards men at a site predicted higher levels of forced and verbal coercion against men.

    Dels var detta en ökning från en nivå som redan var högre än männens motsvarande nivå av våld mot kvinnor.

    Det är förstås också intressant att ju mer status kvinnor hade (i arbetslivet, på maktpositioner m.m.), ju mer sexuellt våld mot män kunde man se.

    För det andra är det inte på något sätt nydanande. Män har alltid varit förbrukningsvara, har alltid förväntats ta smällarna, de större riskerna, och den vassaste kritiken. Att skruva upp volymen på mansföraktet kommer inte att förändra saker till det bättre.

    Jo förresten, jag skall dra fram några citat. I ditt senaste inlägg skrev du:

    … däremot vill jag bejaka alla mina känslor även de sk ”fula” och otillåtna tankarna och känslorna. Att kunna uttala dem högt hjälper mig att frigöra mig från all den skuld och skam jag burit med mig i livet.

    Även detta är ett slags ‘privilegium’ som kvinnor har. Män socialiseras tidigt att antingen finna acceptabla utlopp för sin frustration, eller hålla den för sig själva. Det är besläktat med problemet att ingen är intresserad av att höra män beklaga sig – allra minst feminister, tycks det. Du har skrivit:

    De förstår inte för de har sina huvuden så långt upp i sina egna söndercurlade arslen och jag är trött på att tillmötesgå eller ta hänsyn till deras eventuella sårade känslor för sårade känslor är ingenting i jämförelse med att leva i ett samhälle där kvinnan ses som en sämre och mindre man …

    Två möjligheter presenterar sig: antingen vill du att man skall ta dina utfall mot män på allvar, vilket du nu tycks säga att man inte skall, eller så menar du att man skall ha som utgångspunkt att du inte vill ta ansvar för vad du häver ur dig, vilket indikerar att du inte är värd att ta på allvar.

    Du kan inte både ha kakan och äta den. I den mansroll som du så gärna kritiserar ingår det stenhårt att man skall ta ansvar för vad man gör och säger. Ju mer auktoritet man har, desto större blir detta krav.

    Vem vill ha personer i maktpositioner som så fort det hetta till försöker gömma sig bakom att det de sagt ju inte var menat att ta på allvar?

    SvaraSvara
     
  85. Ja det finns inga fysiska hinder för kvinnor att bli lastbilschaffisar.
    Men man ska komma ihåg att det finns olika sorter dom som är likt budbilar inom ett begränsat område och dom som åker på kontinenten.
    Jag hade själv en vän som sedermera tog sitt liv som var lastbilschaffis på kontinenten,som berättade om pressade tidsscheman där man räknat ut den bästa sträckan till destinationen som alltid måste följas,han berättade även om ensamheten och att år efter år ligga på samma vägar och mala.
    Där friheten var en chimär att man inte hade någon som bestämde över en eftersom man hela tiden måste maximera vinsten för dom där uppe.
    Han berättade även hur man tog uppiggande medel för att som chaffis maximera inkomst(lassa och lossa)t.ex kodein eller amfetamin som det fanns en viss fara med,men eftersom polisens mest testar alkohol så var den inte allt för stor,men att detta kunde kringgås med läkarintyg på att man t.ex hade ADHD vilken mediciner mot innehåller amfetamin.
    Det finns ibland ett romantiskt skimmer om att vara lastbilschaffis ungefär som om sjömän där dagens sjömän ofta får kontrakt på 6 månader och aldrig får sätta foten på land utan endast är på fartyget,där man endast ankrar i djuphamnen för att lasta och lossa container.
    Friheten att åka mot horisonten består oftast av ensamhet och pressat tidsschema som passar en del kvinnor men långt ifrån alla,eftersom kvinnor och ja jag sticker ut huvudet och säger biologin där kvinnor hellre söker sig till arbeten med social interaktion.

    SvaraSvara
     
  86. @MK: Tvinga dom med piska såklart! Vad trodde du? Nej alltså, det kommer ske automatiskt när lastbils-chaffisyrket börjar upplevas som mer tillgängligt för unga tjejer att välja. Och det kommer ske när kultur och normer kring yrket börjar upplösas. Och det sker med hjälp av feminister som talar om att det handlar om en social konstruktion som gjort att män anses mer lämpliga och att tjejer är precis lika lämpliga som män numera, ska tilläggas, för yrkeskörning av tunga fordon.

    SvaraSvara
     
  87. @Magnus:

    Jag körde mycket Volvo F86 i lumpen, det är skamligt lättkört, och då pratar vi bilar årsmodell tidigt 70-tal…. Utmärkt jobb för kvinnor,…

    Nå, lastbilen i sig är lättkörd (Volvo lät väl t.o.m. en hamster styra i en av deras reklamfilmer?) men jag vill minnas att lastbilschaffisar ligger nära toppen när det gäller arbetsrelaterade skador – inte minst rånöverfall och liknande.

    SvaraSvara
     
  88. Natashja. Kan du inte låta lillkillen börja sparka boll. Såg ju hur besviken han såg ut. Lite lessen faktiskt när bara Ninja fick och inte han. Tycker det är dåligt av dig om nu Tamlin också vill prova på. Fotboll är inte skadligt för småkillar. Tvärtom.

    SvaraSvara
     
  89. @wigwag:

    Lägg av med det där. Är du bekant med LD och vill prata familj så kan du ta kontakt privat. Att dra in barn i diskussionen här är fan i mig inte ok.

    Har jag missuppfattat det hela så my bad, men är det som jag skrev ovan är du riktigt snett ute.

    SvaraSvara
     
  90. Sorry wigwag men antalet kvinnliga lastbilschaufförer kommer med stor sannolikhet inte att öka. Det är helt klart fysiskt inom ramen för vad kvinnor i allmänhet klarar. Körtekniskt är kvinnor rimligen lika duktiga som män. Intresset för att lära sig köra tunga fordon har historiskt varit stort – Sveriges kvinnliga bilkårister hade en strid ström av rekryter under den tid vi fortfarande hade ett försvar.
    Några av dessa gick sedan vidare ut i arbetslivet just som lastbils- eller tradarchaffisar.
    …men de flesta nöjde sig med att ha det som fritidsverksamhet.

    Jag tror att det generellt är så att i bilkårerna så var verksamheten i hög grad social, medan jobbet som tradarchaffis är ensamt och isolerat. Väldigt få kvinnor gillar att dag efter dag, natt efter natt ligga på en motorväg med bara radion som sällskap – ännu färre uppskattar säkert 6 timmars sömn på valfri slamtoabestyckad rastplats…

    …kalla det för ”struktur” du – jag respekterar istället de tjejerna som valde själva – oavsett vad de valde.

    SvaraSvara
     
  91. @Ulf T:

    Jag måste förstås tillägga för att undvika missförstånd, att jag inte har någon åsikt alls om könet på lastbilschaffisar. Jag känner inte heller till om det är svårare eller lättare för kvinnor än för män att få anställning.

    När det gäller löneskillnader m.m. behövs det inte så stor skillnad i preferenser för att de skillnader vi kan observera skall uppstå.

    I IFAUs Det envisa könsgapet i inkomster och löner kan man se att mannens och kvinnans löneutvecklingar i stort sett följer varann fram till första barnet (men mannens lön är högre i snitt, huvudsakligen pga åldersgapet på 2-3 år, som varit konstant under årtionden).

    Efter första föräldraledigheten återhämtar sig mammans lön, så man kan inte se något lönestraff för själva barnafödandet. Däremot ökar löneskillnaden gradvis, då mannen tenderar att jobba lite mer, och kvinnan tenderar att gå ned i arbetstid. En viktig delförklaring är nog åldersskillnaden – mannen har kommit längre i karriären och tjänar mer.

    En annan bidragande faktor är nog de preferenser som slår igenom i attitydundersökningar: kvinnor är i snitt mindre beroende av att ha ett heltidsjobb för sin egen tillfredsställelse; det verkar räcka med att ha något jobb, som helst skall kännas meningsfullt, medan män för all del vill ha ett meningsfullt jobb, men har större tolerans för ett tråkigt jobb som betalar bra. Tittar man dessutom på arbetstid över livscykeln, tenderar män att jobba deltid i begränsad omfattning i början av karriären, men sedan väldigt sällan heltid. Bland kvinnor ser kurvan ut på motsatt sätt: de jobbar huvudsakligen heltid när de är unga, men tenderar att minska arbetstiden när de blir äldre.

    Små skillnader på flera fronter, som tillsammans bidrar till de observerade skillnaderna i genomsnittet. Vissa saker vet vi har en biologisk komponent (t.ex. är skillnaden i androgennivå som störst just under kvinnans fruktsamma period – så stor att överlappet är noll; under andra perioder är det ett hyfsat överlapp).

    SvaraSvara
     
  92. @Frogfish: En lite bekymrad fråga bara i all välmening angående ett blogginlägg hon nyligen gjort. Den var inte elakt menad.

    SvaraSvara
     
  93. @Natashja:

    ”Däremot hoppas jag att ni förstår hur jag menar när jag säger att jag tror det kan vara nyttigt att våga tillåta sina fula känslor också”

    Nu tror jag iofs att det optimala är att kunna *acceptera* alla sina känslor, utan att för den skull behöva uttrycka dem. Men om valet står mellan att uttrycka eller trycka undan, ja då är det alla gånger bättre att uttrycka dem.

    Men att göra det offentligt när man är en person som väldigt många unga tjejer ser upp till? Det kan jag inte på något vis hålla med om att det är något bra.

    Jag följde din blogg en hel del tidigare när våra barn var yngre, jag tycker du har skrivit jättemycket intressant framför allt om barn och genus. Så jag förstår ju att du förmodligen egentligen inte hatar pojkar. Men när jag läser vissa grejer du twittrar så funderar jag, ”vad i h- menar människan egentligen??”… (Och just den tweeten var ju inte direkt en isolerad företeelse.) Helhetsbilden blir inte direkt glasklar, och det kan leda till både onödiga reaktioner mot dig, och att andra tar efter beteendet för att de tror att det är något positivt om man är feminist.

    Jag upplever även en dubbelmoral. När du twittrar något som andra tolkar som hat, då har du en förklaring till varför det inte är så, och andra människor har fel eller är orättvisa mot dig när de kritiserar/reagerar. Men när någon skickar t.ex. hatmail till dig (vilket jag absolut inte tycker att du förtjänar för övrigt!), så är de liksom automatiskt onda som människor i dina ögon. De kanske också bara agerade i affekt?

    En annan aspekt: OM jag hade köpt könsmaktsordningen som förklaringsmodell, då hade jag absolut inte använt samma metoder som många feminister kör med, då jag anser att den vallar in tjejer/kvinnor i en offerroll. Då hade jag lagt fokus på att lära unga tjejer självkänsla, ansvarstagande, möjlighet att påverka osv. Empowering, helt enkelt. Extremt lite av mitt fokus, om något alls, hade legat på att analysera/prata om män/killar/mansrollen osv.

    (Jag har faktiskt ett projekt på gång, med kvinnor som målgrupp, som går ut på att stärka självkänslan, självförtroende, självförverkliga sig själv samt kunna njuta mer sexuellt (vilket är det främsta område jag ser där kvinnor begränsas väldigt mycket av sin könsroll.)

    De kvinnor jag känner som jag personligen ser som de bästa möjliga förebilder för unga tjejer kallar sig inte ens feminister (inte vad jag vet iaf). En som är extremt uppskattad av de ungdomar hon jobbar med jobbar väldigt lite med någon form av genusperspektiv (om alls), och stärker både tjejer och killar. I andra änden har vi en ”genuskonsult” som föreläser för skolklasser om mansnormer, våld etc etc. Jag är enormt tveksam till att det har så mycket effekt, och framför allt inte för tjejerna som lyssnar!!

    Jag erkänner att könsmaktsordningen kan vara en möjlig förklaringsmodell, men då endast intressant på ett akademiskt plan. Att ha den som grund för sin livsåskådning eller på andra sätt applicera den på verkligheten man lever i ser jag bara som fullständigt destruktivt, både för den egna personen, för den närmsta omgivningen, och för samhället i stort.

    Jag har ingen aning om hur jag hamnade i just den här slutklämmen med ditt citat som bakgrund, but here we are. Smile

    SvaraSvara
     
  94. @wigwag:

    Då kan du fråga henne i anknytning till det blogginlägget, finns ingen anledning att diskutera hennes (eller nån annans) barn här. Det borde även du förstå.

    SvaraSvara
     
  95. @Natashja:
    ”Tror du verkligen, tror nån av er verkligen, att jag hatar barn?”

    Du avhumanitiserar män, så de går från förbrukningsvara till att inte ens vara bra som kanonmat. Det betyder ju att du vill män illa, eller hur? Sedan spelar det ingen roll hur du menar. Om du är en offentlig person så blir ju resultatet att hatet föds på det här sättet. Läs här om liknelsen:
    http://se.avoiceformen.com/manshat/feminism-och-rasism-tva-plantor-ur-samma-fro/
    Även om saker och ting inte går lika långt så är i alla fall ondskan där. Man drev ju på massan på samma sätt.

    SvaraSvara
     
  96. @Magnus:

    det här verkar röra sig om distributionsbilar som åker runt till restaurangerna här ute och levererar halvfabrikat, så jag tror jobbet innebär mycket mer sociala kontakter än att köra långa sträckor på kanske 100 mil mellan städer.

    ”sociala kontakter” är inte rätt begrepp för det jag menar som jag misstänker är ett biologiskt behov hos kvinnor.

    Om du tänker dig en skala 1-10 från höger till vänster, där 1 är relationsbehov: asocial typ autism, 10 är relationsbehov är av typen tvillingsjälsfrändar där man speglar sig i varandras upplevelser och erfarenheter. Så ritar du in två normalfördlningskurvor på det. Då upplever jag att kvinnor har en snäv normalfördelningskurva vars centrum ligger runt 7-8 och männens motsvarighet är flakare med ett centrum på runt 4-5.

    Om jag hade velat köra lastbil hade jag gärna kört långturer, för jag trivs ensam. Och i min kontakt med människor så ”social kontakt” det tycker jag är trevligt, men jag vill ha ett mentalt avstånd mellan mig och andra människor och få människor släpper jag inpå livet.
    Det här ger mig dilemma bland kvinnor för det förväntas av mig att jag ska släppa det där mentala avståndet och ”dela erfarenheter” och det vill jag inte och det har man svårt att ta. Bland män är det aldrig ett problem.

    Det finns ett sorts band eller samhörighet mellan okända kvinnor också, som jag kommer visa på med hjälp av ord från en transperson male-to-female.

    Det finns orsak att misstänka att detta är biologiskt. Bl.a. för att denna könsskillnad återfinns i naturen, t.ex. elefanter. Man har ju även teorier om att autism beror på att maskuliniseringsprocessen i fosterstadiet gått för långt.

    Så jag tror att majoriteten kvinnor för att trivas på jobbet behöver relation till sina arbetskamrater som är av typen ”vänner”, inte ”bekanta”.

    SvaraSvara
     
  97. @Frogfish: Ja du har nog rätt. Det var dumt gjort. Eftersom hon nu inte svarar. Jag är förövrigt blockad från alla feministbloggar. Borde ju du förstå.

    SvaraSvara
     
  98. @MK:

    Precis hela tiden. Det är därför jag inte har samma åsikter eller analys eller perspektiv idag som för ett år sen eller två år sen eller fem år sen. Läser man min blogg från start så ser man mkt förändring.

    SvaraSvara
     
  99. @Daniel:

    Nu skrev jag inte att pojkar var jävla horor som borde få stryk. Hade du, efter trauma, sagt att du hatar kvinnor så hade jag haft full förståelse för dig.

    SvaraSvara
     
  100. @wigwag:

    Jag minns inte om du har svarat på detta förut, men tror du att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor?

    Om du anser att inga sådana finns alls, tror du att det faktum att en kvinna bär och föder barn, och män inte gör det, har effekt på individen rent psykologiskt?

    SvaraSvara
     
  101. @Natashja:
    Så om en svensk får stryk av en invandrare och får ett trauma av det så är det rätt att säga att man hatar alla invandrare?

    SvaraSvara
     
  102. @MK: Finns biologiska skillnader? Ja och tydliga sådana. Finns biologiska skillnader som påverkar preferens-spektra? Förmodligen. Finns biologiska skillnader som påverkar preferens-spektra som gör att maktfördelningen i ett samhälle med naturlig nödvändighet måste vara förskjuten till mäns fördel? Svar:NEJ!

    SvaraSvara
     
  103. @Ninni:

    ”Om du tänker dig en skala 1-10 från höger till vänster”

    Menar du alltså egentligen en skala från 10 till 1? Eller menar du från 1 till 10 från vänster till höger? Vänta… vad har ens höger/vänster för funktion i sammanhanget?

    Förlåt, men det här ockuperade all min hjärnkapacitet i flera minuter, jag var tvungen att skriva av mig det för att få bort det… Grin

    @Natashja:

    ”Precis hela tiden. Det är därför jag inte har samma åsikter eller analys eller perspektiv idag som för ett år sen eller två år sen eller fem år sen. Läser man min blogg från start så ser man mkt förändring.”

    Ok, men jag tolkar dig som att du är helt emot att öht diskutera med någon som inte delar din grundsyn?

    Är det något i din syn som har varit helt oförändrat över tid?

    ”Hade du, efter trauma, sagt att du hatar kvinnor så hade jag haft full förståelse för dig.”

    Förståelse hade jag också haft. Men att frekvent låta det traumat tala offentligt, driva en rörelse baserat på traumat/upplevelsen, generalisera baserat på det, och/eller identifiera sig med det? Jag kan helt enkelt inte se det som konstruktivt.

    (Det var någon som skrev en väldigt vettig artikel nyligen om vikten av att inte identifiera sig som ”överlevare” för resten av livet.)

    SvaraSvara
     
  104. @Natashja:

    Tror du verkligen, tror nån av er verkligen, att jag hatar barn?

    Spelar ingen roll huruvida du menar eller inte menar det fullständigt vidriga hat du sprider om och mot män. Du har valt att ta en position i samhället, som är en form av maktposition. Med det följer ansvar för ens agerande, då kan man inte säga att man inte menar det. Du är 37 år, ta ansvar kvinna.

    Du brukar försöka stryka över ditt beteende med att manshat inte skadar någon. Vad tror du unga män är? Robotar?
    Jag ser både kvinnor och män (inkl. mig själv) som mår dåligt av era ”fula känslor”.

    SvaraSvara
     
  105. @MK:

    (Du får inte avslöja att jag inte kan vänster och höger! ”Eller menar du från 1 till 10 från vänster till höger? ” Ja, det menade jag. Jag såg bilden framför mig.Razz)

    SvaraSvara
     
  106. @wigwag:

    ”Finns biologiska skillnader som påverkar preferens-spektra som gör att maktfördelningen i ett samhälle med naturlig nödvändighet måste vara förskjuten till mäns fördel? Svar:NEJ!”

    Menar du att det är så att män generellt per automatik har mera makt och fördelar än kvinnor. Om du menar att det är så skicka då genast över alla rabattcheckar och förmånskuponger till mig för dessa erbjudanden har helt gått min näsa förbi.

    SvaraSvara
     
  107. @Natashja:
    Vill för det första beklaga att någon mailat annonsören, och jag tycker det är löjligt av dem att reagera på det viset. Det enda positiva är väl att du då har vågat titta in hit igen och vara med i diskussionen.

    Jag förstår att man kan skriva saker i affekt. Även om jag ibland tycker vissa människor måste vara i ett konstant tillstånd av affekt då. Men det jag har svårt att förstå är den här förväntan som jag upplever många feminister har en viss dubbelmoral. Det är lätt att själv säga saker generaliserande och otrevligt och sedan när folk reagerar så ska man förstå att det är i affekt och för att man är förbannad. Sedan om andra människor reagerar med hat som svar så finns det ingen förklaring att det är affekt. Som andra varit inne på så känns det inte riktigt som man själv tar ansvar för det man säger – och vilken effekt det kan ha.

    Nej, jag tror inte att du hatar 8-åriga killar på riktigt. Men du skriver det. Du hittade en härlig tröja med en halshuggen man som du gjorde reklam för en gång.

    Jag förstår att provokation ger stor klick. Precis som löpsedlar och sexistiskt reklam. Folk berörs av provokationer. Men grejen är att andra gillar att provocera min upplevelse är att ju mer provocerande man är – desto högre grad av hat drabbas man av. T ex så var Anna Troberg inne på detta en gång. Att hon faktiskt inte drabbats av samma hat som ”alla” gör. Som man ropar får man svar.

    Med detta sagt så menar jag inte att man ska sluta ”uttrycka sina känslor” om man nu känner behov av detta. Men det är bara att inse att det kommer att få andra att uttrycka sina känslor med – och du kanske gillar dessa lika lite som de gillar dina känslor.

    SvaraSvara
     
  108. @Ninni: En maktposition innebär en position med makt. Vad du gör med makten är ett val som den utan makt inte kan göra. Med ökad makt kommer ökat ansvar men det är samhällsmoraliskt grundat och därmed en social konstruktion. Generellt skulle jag tro att människor med mycket makt upplever mindre psykisk stress än människor utan makt. Men då förutsatt att dom står emot det sociala trycket av ansvarstagande som kan vara kraftigt stressframkallande.

    SvaraSvara
     
  109. @wigwag:

    Hur får du ihop detta? Då får du ju antingen acceptera obalansen eller tvinga människor att göra val som gör de mindre lyckliga…? Och eftersom du ältar ämnet så antar jag att det första inte är ett alternativ för dig. Men varför i hela friden är ‘lika utfall’ en princip som är viktigare för dig än att människor får göra de val som gör dem mest lyckliga?

    Och, framför allt, om du nu anser att män och kvinnor är biologiskt olika och pga detta har olika (subjektiva) preferenser, varför ska du då utgå från den manliga preferensen för att (objektivt) bestämma vad som är ”makt”? (Helt och hållet anti-feministiskt i mina ögon att kvinnor ska anpassa sig till männens norm.)

    Olika preferenser måste ju innebära att det finns olika uppsättningar av värderingar som definierar vad som är värdefullt här i livet.

    När man har undersökt hur lyckliga människor är så hamnar ju ofta kvinnor högre än män. Är de bara felinformerade? Skulle de bli ännu lyckligare av att bli mer som män? Vad skulle då män bli mer lyckliga av? Att bli ännu mer som män?

    Att fotbollsproffs tjänar mer än t.ex. innebandyproffs är ju inte detsamma som att alla innebandyproffs skulle bli lyckligare av att bli fotbollsproffs.

    Har du barn? Brukar du köpa samma glass åt båda barnen, så att det ska bli ”rättvist”, även om det ena barnet gillar Cornetto, och det andra gillar Calippo?

    Vad är allra viktigast för dig själv här i livet? Vad får dig att må riktigt, riktigt bra? När du tänker på stunder i livet när du var riktigt lycklig, vad kännetecknar dessa stunder? Pengar?? Politisk makt???

    Om du tar av dig rättviseglasögonen så ser du kanske min poäng.

    SvaraSvara
     
  110. @MK: Vilket jävla svammel. Män och kvinnor har inte olika preferenser pga biologi men olika preferens-spektra som grupper. Den möjligheten lämnar jag öppen. Och sen släpp det där om att tvinga din lilla idiot. Det har jag sagt tusen ggr nu att det handlar inte om det.

    SvaraSvara
     
  111. Ja feminister brukar säga att könet är en socialkonstruktion men erkänner att mäns och kvinnors kroppar är olika.Men dom vill särskilja hjärnan från kroppen som om den inte var en del av kroppen.Där det helt plötsligt inte finns skillnader.

    SvaraSvara
     
  112. Angående Natashja hata åttaåriga pojkar- tweetet” så har jag aldrig reagerat nämnvärt på det. Jag tycker att det är självklart att det finns en historia bakom det och att är helt ointressant att dra upp.

    jag tycker också att om man drar upp det så skjuter man rejält bredvid. Det finns andra saker som bara är hat Detta tweet är det inte.
    Varför?
    Jo, en åttaårig pojke blir strax nioåriga pojke och fri från ”hat” alltså finns det en bakomliggande historia i uttalandet vilket gör tweeten begåvat. Det har en historia att berätta. en framåtrörelse.

    Döda all cismän; Jaylazkar och i princip allt Fanny Å skriver är bara hat.

    Mina femöre angående hata åttaåriga pojkar.

    SvaraSvara
     
  113. @ Natashja

    Du hade fel i dina farhågor, för jag tror nämligen på dig när du säger att du inte vill bli tagen på orden. Det hade jag nämligen räknat ut själv. Min poäng är dock att eftersom du har många vilsna tonårstjejer i din publik så måste du passa på hur du uttrycker dig. Jag är inte övertygad om att de förstår läsa dina inlägg på önskat sätt.

    Visst ska man få lufta ”fula känslor”, men man behöver inte göra det offentligt. I de flesta fall är nämligen de där fula känslorna rätt efemära och då blir det bäst för alla att man inte fört så mycket väsen om dem. Ifall de fula känslorna visar sig vara bestående så borde du nog försöka göra något åt den saken, för anledningen till att de alls finns ligger nog mest hos dig själv. Du har gjort något slags karriär som hatmånglerska, men åren har gått och du är tydligen inte längre bekväm i din roll. Den avdankande kändisens trista öde börjar göra sig påmint medan nya hatmånglerskor tar din plats. Systerskapet är inte mycket värt då.

    Du borde ge något slags konsumentupplysning på din blogg att det där hatet inte ska tas på allvar, för som du nu fått erfara så finns det en hel del folk där ute som tänder på alla cylindrar och då förlorar du kontrollen över situationen. Det är med dina skriverier som med någon som kör bil med alldeles för hög hastighet. Det är lite kittlande så länge allt går bra, men går det åt helsicke så går det ordentligt åt helsicke.

    SvaraSvara
     
  114. @wigwag:

    Men då förutsatt att dom står emot det sociala trycket av ansvarstagande som kan vara kraftigt stressframkallande. [min emfas]

    Bra, det var precis den stressen jag åsyftade. Som projektledare så känner man av den, man jobbar mot deadlines man har ett ansvar att nå ett mål som är tydligt definierat och mätbart.

    Vad har du för belägg för att den personlighet som krävs för att man står emot den pressen det är är jämt fördelat mellan könen?

    Det finns nämligen gott om belägg för att kvinnor på kollektivnivå upplever mer stress, oro och rädsla under samma förutsättningar. Något som även återfinns bland djuren, tex. denna. Orsaken är skillnader i amygdala.

    Det är inga problem alls, för positionsmakt är individbunden. Jag har inte mindre makt än dig för att där är färre kvinnor i maktpositioner. Makthavare är inte där som representanter för sitt kön, de är där för att utföra ett jobb!

    SvaraSvara
     
  115. @ wigwag

    Du använder ordet makt oerhört många gånger, ibland rentav flera gånger i samma mening. Trots detta blir det inte klart vad du egentligen avser. Jag kan tala om makt över min egen tid eller mitt eget liv. Då vet jag åtminstone vad jag avser. Det där maktsnacket hos dig är väldigt lika vad jag hört på många andra håll och jag brukar beteckna det som ett slags maktfetischism. Personer med detta drag kan helt enkelt inte släppa vissa förment mäktiga män ur tankarna.

    SvaraSvara
     
  116. @wigwag:

    Finns biologiska skillnader som påverkar preferens-spektra som gör att maktfördelningen i ett samhälle med naturlig nödvändighet måste vara förskjuten till mäns fördel? Svar:NEJ!

    Det finns olika maktsfärer, och även olika sätt att definiera makt. Warren Farrell kommenterar ofta att den bästa definitionen torde vara möjligheten att påverka sitt eget liv. I det avseendet verkar det absolut så att kvinnor i många avseenden har företräde: kvinnor tenderar att vara mer ‘diskriminerande’ i sina partnerval, genom att mannen får ‘bevisa’ vad han går för innan hon släpper till. Det tycks oftast vara kvinnan som bestämmer vem som skall vara hemma med barnet, och om mannen bör/får ta en stor del av föräldraledigheten. Kvinnor i karriären får högre lön och befordras snabbare, men väljer att kliva av karriärtåget tidigare, då en mindre utsatt position gör det lättare att få balans i livet. I hemmet är det vanligen kvinnan som bestämmer, och studier visar att kvinnor i klart mindre utsträckning än män tar hänsyn till sin partner i relationer, och agerar mer självsvåldigt. I 60-70% av separationerna är det kvinnan som tar initiativet.

    Studien visar att nära var tredje, 32 procent, mår psykiskt dåligt av höga krav på att prestera i arbetet. Var fjärde person har egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Nästan tre av tio känner sig inte delaktiga i beslut som fattas på jobbet.

    Är detta makt?

    Här visade det sig att den största spridningen i självkänslan fanns hos männen medan kvinnornas självkänsla i de olika ålderskategorierna var väl samlade. Sämst självkänsla fanns hos äldre män.

    (Sid 10. Äldre mäns självkänsla är betydligt lägre.)

    Är det inte en form av makt att istället för att konkurrera om de mest prestigefyllda jobben, helt enkelt gifta sig med den som lyckas ro hem dem? Kvinnor styr över 80% av konsumtionsbesluten i hushållen.

    Kvinnor väljer också att inte söka ingenjörsyrken, de mest krävande specialiteterna i läkarkåren, m.m. Dessa områden har varit ute med håven i åratal och kört kampanjer för att locka kvinnor, men utan större framgång. Barbara Buddeberg visade att kvinnliga läkarstudenter i Schweiz karriärplanerar mer aktivt än sina manliga kollegor – de väljer bara karriärer som går att kombinera med barn, inte de mest prestigefyllda jobben.

    Farrell brukar också säga till sina kursdeltagare: ”Describe the glint in your father’s eye”; beskriv när din pappa brukar leva upp som allra mest. Det brukar vara när han är med familjen, i skogen, ute och fiskar, m.m. Beskriv sedan vad din pappa gör. Inte sällan gör familjefäder allt annat än det som de älskar att göra. Är det makt?

    SvaraSvara
     
  117. @wigwag:

    Ej svammel, det kan inte göras tydligare än så.

    Hur ska du lösa problemet utan tvång???

    ”det kommer ske automatiskt när lastbils-chaffisyrket börjar upplevas som mer tillgängligt för unga tjejer att välja. Och det kommer ske när kultur och normer kring yrket börjar upplösas.”

    Dock kommer förmodligen inte könsfördelningen i lastbils-chaffisyrket, eller t.ex. jobba på oljeborrsplattformar, militär, sjuksköterska, etc etc etc etc, att bli 50/50 så länge det finns biologiska skillnader som påverkar våra preferenser (som grupper).

    Det intressanta är att ju mer jämställdhet som råder i ett land, desto mer könsstereotypa karriärsval gör män och kvinnor (detta pratar de om bl.a. i Hjernevask).

    Så även i ett samhälle där total avsaknad av sociala normer knutna till kön, kommer självklart att olikheter att finnas. Och de kommer att innebära t.ex. att kvinnor ägnar sig mer åt familj och vårdande/social yrken.

    Jag ser inte detta i sig som ett problem (gör du?).

    En princip som är jäkligt viktig för mig är att alla uttryck (vi pratar om val av karriär och utbildning, om sexuella uttrycksformer, sexuell läggning, klädsel/utseende, hobbyer osv osv) måste vara lika accepterade oavsett kön, läggning osv.

    Om det innebär att fler från en grupp väljer vissa uttryck, so be it.

    Normkritisk genuspedagogik vänder jag mig mot för med den blir könsstereotypiska uttryck dåliga, men könsbrytande uttryck bra, även om det är samma uttryck. Det lägger fokus på kön på ett sätt som blir helt kontraproduktivt för det vi vill uppnå. Att leka med bilar eller klä ut sig till prinsessa, att vara exhibitionist eller voyeur, att vara dominant eller undergiven, måste vara lika ok oavsett kön.

    Men när vi har nått det målet, och fördelningen av dessa uttryck är olika för könen, och vi ändå inte har jämn fördelning av t.ex. inkomst (pga preferenser påverkade av biologiska skillnader), vad gör vi då? Antingen måste vi börja kvotera överallt i samhället där det är ojämn fördelning (inklusive där det redan är fler kvinnor, för du måste ta kvinnor någonstans ifrån om du ska ha tillräckligt många att stoppa in på andra ställen), och då begränsas helt plötsligt människor från att göra helt fria val (remember det finns inga begränsande sociala könsroller nu längre i det här hypotetiska exemplet), ELLER så måste vi börja försöka göra normerna *snävare* för båda könen på olika sätt, för att på detta sätt påverka könsfördelningen när det gäller olika val. T.ex. behöver vi göra det mindre socialt accepterat för kvinnor att vara vårdande/familjeinriktade osv. Och då är vi tillbaks precis där vi inte vill vara – med att ha sociala könsroller som begränsar människor och inte tillåter dem att göra de val som gör dem mest lyckliga.

    Om du accepterar att det finns biologiska skillnader så blir jämn (”rättvis”) fördelning av t.ex. inkomst ett enda stort moment 22. Du vill liksom ha äpplet och äta det också, bara för att du tycker att det är ett så himla fint äpple.

    SvaraSvara
     
  118. @Rick:

    Angående makt så efterlyser jag också en klar och tydlig definition. Vad är det för Feminism 101-litteratur som man ska läsa? Jag har läst en hel del men aldrig riktigt fått det klart för mig.

    De akademiska definitionerna av ”objektifiering” och liknande vill jag också passa på att efterlysa`, när jag nu ändå är på lite kunskapsjakt.

    SvaraSvara
     
  119. @MK: Du har jävligt taskig läsförståelse eller missuppfattar med flit. Jag ska ta ett mycket enkelt exempel, special for you, för att avsluta detta. Ponera det finns 100000 potentiella kvinnliga lastbilschafförer idag utifrån de krav som ställs på yrket. Och med avseende på intresse, läggning och fallenhet för yrket. Kvinnor som skulle kunna jobba i detta yrke och trivas med det. Motsvarande siffra för män låt säg 500000. Detta skulle då vara en tydlig preferensskillnad mellan könen varav säkert en stor del har biologisk bäring.

    Anta sen att det finns 10000 såna här jobb med en könsfördelning 1000/9000. Jämställt enbart med beaktande av utbudet blir då 2000/8000. Enligt en feminist dock så är det potentiella utbudet så stort i förhållande till efterfrågan för jobbet ifråga för både män och kvinnor att det inte finns någon anledning att nöja sig med mindre än 40/60/40% åt endera hållet innan vi är nöjda i den här branschen. Det innebär dock inte någon förnekelse att det kan finnas biologiska faktorer som gör att grundutbudet för jobbet är 5 ggr större för män än för kvinnor. Och ingen ska fortfarande tvinga nån till nåt enligt den rätta feministiska läran.

    SvaraSvara
     
  120. @MK:

    Angående makt så efterlyser jag också en klar och tydlig definition

    Och när feminister rusar iväg till det bibliotek vi uppmanas att läsa på i för att leta upp den definitionen till er, så kan de passa på att hämta den matematiska uträkningen som ligger bakom att de påstår att män har mer makt än kvinnor till mig. För rimligen bör de ju tagit med ett antal negativt värderade maktposter i sin summering, så som t.ex. fängelseinterner som blir inlåsta, uteliggaren, farliga arbeten osv. osv.

    SvaraSvara
     
  121. @wigwag:

    OM det skulle vara så att dina siffror stämmer, vilket vi inte vet, så innebär strävan efter minst 40/60 per automatik att det blir lättare att få jobb för kvinnor som vill bli lastbilschaufförer, än män som vill bli lastbilschaufförer eftersom underlaget i så fall är 17/83. Det vill säga män könsdiskrimineras. Det är inte okej.

    SvaraSvara
     
  122. @ wigwag

    Människan idag är resultatet av en evolutionär process som pågått i miljoner år. Könen har givetvis utvecklats lika länge. Lastbilarna har däremot utvecklats enbart under de senate 100 åren…

    Det finns således inget manligt per definition med att köra lastbil. Det som däremot varit typiskt för män är att bege sig ut på jakt långa vägar hemifrån och detta arv bär män med sig än idag. Inte alla, givetvis, men det syns på gruppnivå. Kvinnor har i regel andra preferenser. Därför kommer yrket som lastbilschaufför att locka fler män än kvinnor.

    Din sifferexercis ger jag inte mycket för. Poängen är inte vem som i teorin skulle kunna köra lastbil, för det kan en mycket hög andel av de vuxna bara de får utbildning (vi är ju inte evolutionerade tillsammans med lastbilar!), utan vem som faktiskt vill göra det.

    Av någon anledning som du knappast själv heller begriper vill du pressa in kvinnor i yrket, alldeles oberoende om de själva vill det eller inte. I slutändan har vi ett stort antal olyckliga kvinnliga lastbilschaufförer, vilket jag skulle beteckna som en trafikfara.

    Jag antar att de där männen som inte fick bli lastbilschaufförer i din värld jobbar på förskolor. Där är de lika olyckliga som de kvinnliga lastbilschaufförerna. Barnen kommer nog inte att trivas.

    SvaraSvara
     
  123. @Ninni: Bara individer kan diskrimineras pga av kön inte könet i sig. Och varför ska män i det här fallet premieras bara för att deras biologi klickar bättre för yrket ifråga. Som jag ser det är mitt resonemang allmängiltigt och gäller för de flesta yrken. Poängen är att utbudet baserat på biologibaserad preferens alltid är skyhögt över efterfrågan. Även om det i vissa fall kan råda stora skillnader i utbud mellan kön.

    SvaraSvara
     
  124. @wigwag:
    Män premieras aldrig. Den bästa individen premieras.
    Och vi kan inget göra åt det om du inte inför kommunism förstås.
    Det vore väl härligt. Alla jobb har en könsfördelning på 50/50. Och när en kvinna ska föda barn så… hm… så…. hm… tas en arbetslös kvinna-hm… nej, då blir ju antalet arbetslösa fel,,,hmmm.
    -Automatiserad barnafödande. JA!
    Bra.
    När en antalet dödsfall på byggarbetsplatsen blir 400män/1200(kvinnor)…så minskar vi antalet kvinnor… nej nej det får vi ej. Hmmm.
    När produktion gå ner för att kvinnor styrka är 25% lägre så…hmmm….

    – Varför kan man inte bara låta de bäst anpassade få söka det jobb de själva anser passa till.
    -PANG.

    SvaraSvara
     
  125. @wigwag:

    Bara individer kan diskrimineras pga av kön inte könet i sig.

    Ja, individer av manligt kön diskrimineras i ditt hypotetiska exempel.

    Vi tar en liknelse:

    Tänk dig en affär med två kassor, en för män, en för kvinnor. I affären finns 100 kvinnor och 500 män. Kassörskorna i de båda kassorna jobbar lika snabbt, så det släpps ut en kvinna och en man per tidsenhet, dvs 50/50 i utfall. Männen kommer stå mycket längre tid i kön, eller hur?

    Och varför ska män i det här fallet premieras bara för att deras biologi klickar bättre för yrket ifråga.

    De premieras inte för att man struntar i utfallet. Könet är en ointressant faktor.

    SvaraSvara
     
  126. @ Trolleplit/Hobbis

    Du ställer visserligen din fråga till wigwag, men jag tar mig friheten att besvara den. Anledningen till att en del människor inte vill att de bäst lämpade och mest intresserade ska göra ett visst jobb är att dessa människor har en fix idé. Den idén, som inte bygger på något genuint resonemang, utan bara på något slags ryggmärgsreaktion går i deras värld före allt annat. Det är i grunden samma slags ”rättvisetänk” som hos ett barn som tycker att det är orättvist att ett annat barn tycker om det enda tillgängliga godiset som barnet själv inte gillar. Mängderna ska trots detta vara precis lika, hur mycket barnet än ogillar just det godiset, för annars är det orättvist!

    SvaraSvara
     
  127. Det finns ingen trovärdighet hos någon människa, som först bedriver drev på sin egen blogg och ger support i andras jämstäldistiska mobbningsdrev och grova förtal hos de jämställdistiska bloggarna Trollan, Bachflash och Cattans bubbla, som Erik Wedin, för att sedan skriva skenheligt ridderliga inlägg om att mobbning och drev är felaktigt mot någon ”Anneli”!?

    Kvinnor som är självständiga och har egna åsikter, tycker denna påstått jämställdiska nedtryckta man, ska tryckas ner. Bara det är hyckleri på hög nivå!

    Det finns ingen trovärdighet i en människa, som Erik Wedin eller grupp som Jämställdisterna, som skenheligt opponerar sig mot smutskastning, drev och förtal, när samma grupp sysslat med den vidriga sysslan, under flera år mot en enskilda människor!

    Trollan skrev en hotfullt kommentar en tid före hon deltog i smutskastningen mot en företagare att det är ”synd om ditt företag skulle hängas ut”. Signaturen Trollan är starkt kopplat till Erik Wedin, om det inte är samma person!?

    Det finns ingen trovärdighet när människor så uppenbart för andra endast spelar moraliska människor med sunt förnuft när så inte är fallet!

    Det finns e-post där Erik Wedin menar att det är inte hans bekymmer att någon företagare läggs upp, på en av hans samarbetande bloggar, med GROVT förtal och skitsnack kopplat till hennes företag, uppgifter han tekniskt märkligt fick och lade ut på sin blogg, vilket starkt ger misstankar om dataintrång!

    Trollan lägg ner dina lögnaktiga påståenden om att dessa uppgifter kom från något maratonlopp, vilket är totalt patetiskt.

    Hur kan Erik Wedin, Bachflash, Trollan, med flera sitta och spela moraliska när ni sitter och lägger ut personnummer, adresser, manipulerade fotografier, företagsnamn blandat med grovt förtal om företagaren själv!? Fotografier på bostadsadress blandat med grovt förtal om adressaten.

    Och Erik Wedin samt Ninni, lägg ner ert förbannade vidriga skitsnack om unga tjejer som skulle sökt support hos er, för fan vad äckligt! Yisses…så vidrigt falskt och manipulerande.

    Och Erik Wedin med flera anonymt falska signaturer kom inte med några nedlåtande, menande, kommentarer som, ” Det är bara Lena Lillie”. Lena Lillie var en bloggerska som Wedin under lång tid med hans kommunistkamtrater stalkade och smutskastade, så lägg ner din arroganta skitstil över någon som inte har kvar sin blogg utan bara kan läsa skitsnack från dig och dina kommunistiska hantlangare!

    Hon var varken psykisk sjuk eller hade osunda åsikter, mer än att hon försvarade sig själv mot anonyma skitstövlar på nätet!

    Lägg ner denna förbannade vidriga hycklande mentalitet innan ni skämmer ut er totalt!

    Ditt sönderhackande av andras texter visar även på ett stört beteende, så lägg ner den biten, för den ger inte dig större trovärdighet!

    SvaraSvara
     
  128. @wigwag:
    Då måste du mena att bara könet är jämställt så är det skit samma om individer hamnar i kläm. Du får givetvis ha den tron men den är ju bara kollektivt rättvis utifrån din vinkling.
    Jag å andra sidan värnar starkt för jämställdhet mellan introverta och extroverta människor. Sedan är det strunt samma hur illa det går för vissa individer på den sidan som leder. Struggle

    SvaraSvara
     
  129. Fast i mitt antagande fanns det ju 100000 kvinnor bäst lämpade för 10000 jobb. Inte helt orimligt då av ett samhälle som strävar mot jämställdhet att åtminstone tilldela 4000 av dessa 100000, dvs 4%, ett jobb dom kommer trivas utmärkt med.

    SvaraSvara
     
  130. Det här med att ju bättre levnadsvillkor ett land har, desto mer könsuppdelad blir arbetsmarknaden. Hade det varit så hade jag inte sett en växande mängd kvinliga åkarkuskar.

    Å andra sidan har jag ingen anledning att tvivla på t.ex. ROSE-rapporten, jag ser med egna ögon att *svenska* tjejer uppenbarligen väljer bort tekniska karriärer, medan utländska inte gör det i samma utsträckning.
    Med utländska räcker alltså att gå till vårt östra grannland. Persiskor är väldigt överrepresenterade bland kvinnliga
    ingenjörer, östeuropeiskor relativt överrepresenterade. I min bransch är det faktiskt ett problem att ungdomar inte lockas av den här typen av karriärer, oavsett kön. Ser gärna att fler tjejer funderar på den som karriärväg – bra betalt (du bör ligga runt 40 lapp efter 10-15 år utanför Stockholm), betald föräldraledighet, låg arbetslöshet, och ja man har rätt mycket sociala interaktioner eftersom man trots allt löser mänskliga problem.

    SvaraSvara
     
  131. Sen ska tilläggas bara för att göra exemplet alldeles för svårt för MK att fatta att varje individ kanske har ett tvåsiffrigt antal yrken som deras biologiska preferenser matchar mot. Så om några av de 500000 män som matchar mot tunga vägtransporter inte fattar det eller prioriterar nåt annat som dom också passar till så gör ju inte det så mycket ur jämställdhets-synpunkt.

    SvaraSvara
     
  132. @ wigwag

    De där hundratusen kvinnorna måste ju själva söka jobbet som chaufför för att kunna få det. Du har missat den här detaljen. Det existerar ingen central myndighet som fördelar chaufförsjobb.

    Din siffror är helt gripna ur luften. De enda tillförlitliga uppgifterna om hur många kvinnor som är intresserade är antalet sökande till jobb hos olika åkerifirmor och inte ens de siffrorna tror jag finns samlade, om de ens är offentliga. En proxy för siffran kunde förstås vara antal och andel studenter vid fordonslinjerna i gymnasiet. Har du koll på åtminstone den siffran?

    I ditt ställe skulle jag släppa den här fixa idén, för ärligt talat är frågan irrlevant.

    SvaraSvara
     
  133. @wigwag:

    Jag ställde en fråga i min förra kommentar jag vill ha ett ja eller nej på:

    ”Männen kommer stå mycket längre tid i kön, eller hur?”

    SvaraSvara
     
  134. @Rick: Det var inte jag som börja jiddra om biologiska preferens-spektra som urvalsgrund hur jobben ska fördelas i ett samhälle. Vad alla biologer säkert är rörande överens om är att mycket lite av vår sociala interaktion är biologiskt betingat. Vi är människor och lite mer komplicerade än så.

    SvaraSvara
     
  135. @wigwag:
    Snyggt försök men den duger inte. 600 personer vill handla i den just affären, kommer männen behöva stå längre tid i kö?

    SvaraSvara
     
  136. @Ninni:
    ”Snyggt försök men den duger inte”
    Du måste ha en ängels tålamod, jag fattar inte hur du orkar med sådana människor.
    Men det är ju det som gör dig så bra.

    SvaraSvara
     
  137. @ wigwag

    Äsch då. Du tar fortfarande inte till dig att jobben inte ”fördelas” utan det som sker är att ett stort antal individer gör sitt bästa för att finna ett jobb som passar just dem – alldeles oberoende av din åsikt. Jag är inte på mitt jobb därför att någon ville att jag skulle vara just där, utan jag sökte jobbet eftersom det intresserade mig och matchade med min utbildning.

    Du talar om individer uteslutande som delar av jättelika kollektiv. Mina tankar går till någon general under första världskriget som ska ha så och så många män där och där: ”Vi offrar två tusen man vid A för att vilseleda fienden så att vi kan anfalla med tiotusen man vid B”.

    Vårt sociala umgänge är förbluffande biologiskt. Det är bara att en vacker dag som denna sätta sig på ett utecafé och iaktta hur unga män och kvinnor umgås. Rena rama naturdokumentären!

    SvaraSvara
     
  138. @ Ninni

    Nu tänker jag tillåta mig att vara lite genus-elak. Om wigwags tankegångar med kvotering skulle tillämpas i shopping, så blir det nog rejält jobbigt för åtskilliga kvinnor. Vi släpper in shoppare bara i proportionen 50-50. Ingen kvinna tillåts komma in om det inte finns 50 % män i affären.

    Det kommer att stå en lång rad förbittrade kvinnor utanför köpcentren. Och väntan lär bli lång… Grin

    SvaraSvara
     
  139. @Rick: Märka ord. Det är ju det som menas med ”fördela”. Att samhället som är vi alla väljer efter våra preferenser och det arbetsutbud som står oss tillhanda. Jag är ingen kommunistgeneral.

    SvaraSvara
     
  140. En del har en sjuklig fixering vid att fördela saker efter vad folk har mellan benen. Man kan ju fråga sig varför det ska vara det allenastående kriteriet för hur fördelningen av människor i olika sammanhang ska se ut.

    Ca 50% av jordens befolkning är under 150 cm långa. Hur många % av styrelseposterna i framgångsrika företag innehas av människor som är kortare än 150 cm? Är det inte minst 40% så måste det ju kvoteras…. Och kom inte med nåt proportionskrav på andel med kompetens, det är ju längden som är det viktiga.

    Så när kommer F! och andra feminister (som ju jobbar för ett jämställt och jämlikt samhälle för ALLA (enligt de själva)) börja lobba för längdkvotering till styrelseposter?

    SvaraSvara
     
  141. @Rick: Jag är motståndare till kvotering. Är det vanligt bland jämställdister att börja raljera och dumma sig med idiotkommentarer när argumenten tryter?

    SvaraSvara
     
  142. @ wigwag

    Här är ett exempel på ditt resonemang:

    ”…att det inte finns någon anledning att nöja sig med mindre än 40/60/40% åt endera hållet innan vi är nöjda i den här branschen”

    Du ställer upp andelar, som du visserligen tillskriver någon allsmäktig branschorganisation, men i grunden är det dina fantasier om att styra och ställa för grupper av människor.

    PS. Jag kallade dig inte för kommunist, det ordet tog du fram helt själv. Men vet du vad? Det kanske ligger något i det, för kommunisterna har alltid tyckt om att flytta på folk hit och dit. De var också rätt framgångsrika på att få kvinnor in i den tunga industrin. Påföljden blev ett slags kvinnornas revolt, som du ser överallt i dagens östeuropa. Kvinnorna där bemödar sig om att vara extra feminina. De har nämligen fått helt nog av allt vad tung industri heter.

    SvaraSvara
     
  143. Det här med att ”fördela” jobb etc är ju ett riktigt sjukt tänk. Kamrat 1 tilldelas jobb 1, kamrat 2 jobb 2 etc. Det är precis samma tankesätt som folk som hävdar att de inte ”får” jobb, eller ”får” lägenhet. Jag har aldrig ”fått” nåt av ovanstående, jag har (liksom många andra som har lite självbevarelsedrift) skaffat mig detsamma.

    Det är nåt sjukt i samhället idag när jobb ska ”fördelas” och allt ska ”fås” tillhandahållet….

    SvaraSvara
     
  144. @ wigwag

    Försök utvidga din vokabulär. Du använder ordet idiot lite onödigt ofta. Det går att uttrycka sig även på annat sätt. Det blir en tröttsam upprepning som gör dig ointressant som samtalspartner.

    SvaraSvara
     
  145. @wigwag:

    Jag är motståndare till kvotering.

    Bra! Jag med, för att det är diskriminering. Därav är jag motståndare till den kvotering (=fördelning av anställningsplatser efter kön) du här och nu diskuterar.

    SvaraSvara
     
  146. ”Och vi kan inget göra åt det om du inte inför kommunism förstås.
    Det vore väl härligt. Alla jobb har en könsfördelning på 50/50”

    Man blir verkligen förbannad på folk här. Helt oavsett frågan om fel eller rätt med kommunismen… Det är för helvete inte en kommunistisk premiss att alla jobb ska ha en könsfördelning på 50/50. Tror du att de som förespråkade kommunism fantiserade om ett samhälle som skulle utrota sig självt, med alla de samhällsfarliga konsekvenser du nämner som exempel? Det är väl inte ”kommunismens” fel att ett dekadent feministgäng ihop med en lika dekadent svensk höger tolkar ”jämställdhet” på sitt sätt och med en lika dekadent svensk vänster därmed fusktolkar kommunismen. Det är bara feministisk strategi och lurendrejeri!

    Det är inte heller liberalismens fel att en massa nyliberaler tolkar den som dess raka motsats och idag bedriver en agressiv kampanj mot var och en som försvarar och vill behålla grundläggande delar av kultur och tradition.

    Lika lite som det är nazismens fel att det har dykt upp en massa äckel som till och med påstår att nazismen aldrig var barbarisk utan humanistisk till och med mot judar och andra grupper.

    Det är just det här feminismen vill!!!! Wigwag har ett jobb här. Hon är förmodligen avlönad … Kanske till och med av två eller tre ställen. Gissa varför…

    SvaraSvara
     
  147. @Rick: Varför det? Jag kallar folk för vad dom är. Blev du lessen i ögat nu igen? Att du och Ninni läst in kvotering i mina kommentarer är ju bara skrattretande. Sen måste du lära dig skilja mellan en målsättning och att aktivt fördela jobb. 40% är en siffra som ofta används som ett mål att nå.

    SvaraSvara
     
  148. @wigwag:

    Jag förstår vad du menar men jag kan inte hålla med, av flera anledningar:

    Dina siffror, och ditt antagande att utbudet på arbetskraft vida överstiger efterfrågan, är ju jättekonstiga. På ett macro-plan så menar du alltså att det finns ca 50ggr fler potentiella arbetare än vad det finns jobb…?? Jag kan inte på något sätt se att det skulle stå en massa kvinnor på kö och önska att de fick jobba t.ex. på en oljeborrplattform, om bara deras könsroll hade tillåtit deras intresse.

    Det är ju rättså stor slagsida i vissa yrkeskategorier idag. Det innebär att du måste öka incitamenten väldigt mycket för kvinnor respektive män att söka vissa jobb/utbildningar. Hur mycket lättare/mer tilltalande måste du göra t.ex. vårdyrket för att få in 50% män i det, eller få 50% av gruvarbetare att bli kvinnor? Och med vilka metoder? Ska du erbjuda män högre lön i vårdyrken? Bättre studie- och arbetsvillkor på andra sätt?

    Dvs även om du rättar till fördelningen och får den jämlik så kommer det att uppstå orättvisor på andra plan!!!

    Och du har fortfarande inte svarat på vad hela din poäng är? Varför är lika utfall viktigare än att människor har möjlighet att göra vad de vill???

    Du pratar allra mest om en tanke/princip som du tycker är väldigt fin, du verkar helt glömma bort att tänka på hur det ska åstadkommas i praktiken och vilka konsekvenser dessa metoder kommer att få för jämställdhet i övrigt…

    Jag förstår precis vad du menar men du har inte tänkt i ytterligare steg. Du låter som Gudrun som har en idé om förändringar du vill göra i samhället men inte har ägnat en tanke exakt hur det ska åstadkommas.

    SvaraSvara
     
  149. @Charlotta Lena Andersson:

    Jag sover mig igenom den här sortens trollkommentarer nu. Hur skulle jag kunna hänga ut människan när jag inte ens visste vem hon var eller vad hon hette? Sedan har hon nu skickat 240+ Trollkommentarer till Aktivarum (och då räknar jag inte alla på gränsen som godkändes)

    SvaraSvara
     
  150. @wigwag:

    Att vi har ”läst in” kvotering eller tvång kanske beror på att du aldrig har förklarat HUR dina mål ska uppnås.

    Idioter som vi är kan vi inte läsa dina tankar.

    SvaraSvara
     
  151. @ wigwag

    Du hävdar att du kallar folk vad de är när du använder eptitet som ”idiot”. Du måste ha en groteskt uppblåst bild av din egen betydelse om du fått för dig att det är du som avgör sådant. Så tagga alltså ner nu.

    SvaraSvara
     
  152. @wigwag:

    ”Hade du nån fråga du ville få besvarad?”

    Ja – Hur, med vilka metoder, ska du åstadkomma den här könsjusteringen i olika yrkeskategorier?

    SvaraSvara
     
  153. @ wigwag

    Du skriver:

    ”Så jag har aldrig förklarat det påståd idioten.”

    Du har tagit dig rätten att utse folk till idioter, så därför undrar jag hur skulle du beteckna dig själv mot bakgrunden av ovanstående…hmmm… resonemang

    SvaraSvara
     
  154. Erik Wedin, som sagt, du är inte trovärdig någonstans! Dessutom är en hel del text raderad!

    Du skickar skitsnack via e-post till olika kvinnliga bloggare med länkar och hopkok, som du bakat ihop, vilket jag har fått information om till mig, Charlotta Lena Andersson om mig Charlotta Lena Andersson i samband med min bok.

    Det finns INGA i min krets som sysslar med sådana låga kärringmetoder! Jag tror inte heller att någon kan försörja sig totalt utan bidrag i över elva år via sitt företag om hon varit oärlig, eller hanterat andra ojuste.

    Vad du uppenbarligen har erfarenhet av är att liera dig med andra, intrigera, falskt och inställsamt med komplimanger, få med dig andra mot enskilda.

    Det krävs troligen en stor avsaknad av empati och samvete samt en stort mått av falskhet för att syssla med de metoderna.

    SvaraSvara
     
  155. @Charlotta Lena Andersson: Du verkar inte gilla Erik? Det gör inte jag heller men är inte så initierad som du verkar vara. Vet bara att han varit elak mot min favoritskribent Fursten här på GD.

    SvaraSvara
     
  156. Erik Wedin borde svara på kommentaren istället för att påstå att innehållet skulle vara något ”trollande”. Men kan han inte hacka sönder texten, bedriva drev eller låta sin anonyma signaturer hoppa på någon med smutskastande förtal kommer den typen av individ inte långt i livet!

    Troligen får han mycket betalt av att smutskasta folk på nätet? Är det Sverigedemokraterna med Tanja Bergkvist i spetsen som står för kulorna för er anonyma lobbyister på nätet?

    Wedin borde kanske starta ett eget företag, istället för att sabba och försöka smutskasta kvinnliga företagare! Vi är många och kommer inte försvinna, på grund av några hycklande” Jämställdiska” skenheliga ryggradslöst anonyma människor på nätet.

    Företaget skulle kunna heta Handelsbolaget Wedins Bluff & dolda avsikter!

    SvaraSvara
     
  157. @MK:

    Låt mig förresten ändra min fråga, jag inser att min fråga utgår från vissa antaganden som du inte heller har förklarat riktigt.

    Nya frågan lyder:

    Frågan lyder – Anser du att jämställdhet, definierat som 60/40-fördelning på alla områden, är viktigare än att människor (grupper liksom individer) upplever sig själva lyckliga/nöjda med de val de gör?

    Helvete, jag kan ju inte hålla mig till en frågeställning åt gången… Men jag måste även fråga, anser du att en 60/40-fördelning av total inkomst är inom ramarna för ett i dina ögon jämställt samhälle?

    SvaraSvara
     
  158. @Charlotta Lena Andersson:
    ooops. vad du var en argsint typ? Anklagar folk till höger och vänster.
    Kan du inte ge lite fakta istället för en massa lösryckta argsinta påståenden.

    Vad är du så upprörd över?

    SvaraSvara
     
  159. @ wigwag
    Jag har försökt vädja till både Eriks och din bättre sida. Ni väljer att fortsätta ha sönder istället för att bygga upp… Förvanskar och kastar bort livet. Era egna liv! Folk här tycker att jag gnäller och inte kommer med några lösningar. Lösningar? Jag har kommit med en massa förslag. Vad tror folk? Att det som av alla har raserats i tio år ska gå att reparera på bara några veckor, eller?

    SvaraSvara
     
  160. Nu har ju den här diskussionen tagit andra vändningingar men jag vill bemöta två saker.

    1. När jag skrev att jag skiter i mäns söndercurlade sårade känslor:
    Då menar jag deras sårade egon i samband med diskussioner kring förtryck och mäns våld osv. INTE mäns känsloliv (eller snarare brist på det.) Jag ser allvarligt på den manliga könsrollen som ofta har som konsekvens att män biter ihop, låtsas som inget hänt, ignorerar sina känslor samt inte bygger upp nära relationer. (som kvinnor gör). Det är tamejfan en tragedi. Män tar självmord i större utsträckning och stressar ihjäl sig. Forskning kring manligt våld (bland våldsbrottslingar) visar dessutom att mycket av denna våldsamhet skulle kunna förebyggas om pojkar i tidig ålder fick samma tillgång till den känslomässiga uppmuntran som flickor får.

    Jag skulle aldrig vifta bort eller skratta eller håna en man som känner sorg, rädsla, ångest. Däremot så blir jag trött på privilegierade män som blir sårade av att deras privilegier samt problematiken med mäns våld pekas ut, där ligger mina sympatier hos den utsatta/förtryckta gruppen. (Nu är inte detta ett debattinlägg utan en förklaring på hur jag resonerar)

    2. Ang. detta med annonsering vs. ”riktigt” jobb.
    Jag förstår faktiskt inte skillnaden? Om jag förlorar min inkomst så är det väl ganska skitsamma var den kom ifrån, eller? Är det ok att fucka med människors leverne eller inte, det är ju frågan man får ställa sig. Håller ni inte med? (jag vet att vissa av er gör det)

    Jag har tagit beslutet att jobba på det vis jag gör för barnens skull. När jag märkte att jag kunde tjäna samma summor på att dels sälja annonsplatser (och detta kräver ju att jag anstränger mig med bloggandet, man kan ju tycka vad man vill om innehållet men jag lägger ner mycket tid och arbete på det) och dels skriva krönikor för olika tidningar så bestämde jag mig för att ge det en chans. Iallafall så länge det funkar. Innan jobbade jag på förskola (och där får väl wigwag fundera lite på var han föredrar att jag befinner mig; hemma med annonsplatser eller på förskolan med hans ungar och mitt genusperspektiv Wink ) och det är det jobb jag kommer återgå till om detta inte funkar.

    Men jobb växer ju inte på träd och genom att lägga sig i hur jag får min inkomst så sätter en mig i en väldigt utsatt position. Min man tjänar mycket, men jag vill inte vara livegen.

    Det är ju inte bara mig man straffar, jag har en man och två barn och vi är beroende av att jag också drar in pengar. Tro det eller ej.

    SvaraSvara
     
  161. @ Natashja

    Jag följer ditt resonemang. Det jag skulle be dig om är exempel på priviligerade män som blir sårade när deras privilegier pekas ut. Syftar på någon speciell här? Jag känner nämligen inga privilegierade män, bara hårt arbetande och målmedvetna män.

    Jag håller helt med om att debatt är debatt och man ska därför inte dra in annat, som t.ex. folks försörjning. Här är vi ense. Jag har heller ingen åsikt om hur din familj väljer att leva, men eftersom du berättar så kan jag inte låta bli att fråga dig om det inte känns kluvet att att ha som affärsidé att sälja hat mot män när du själv är mer eller mindre ekonomiskt beroende av en man, dessutom av egen fir vilja? Är det här vanligt bland feminister enligt din uppfattning?

    SvaraSvara
     
  162. @ wigwag

    Jag tyckte om den här kommentaren från dig:

    ”Jag är ingen idiot. Skulle aldrig kalla mig själv för det.”

    Den har potential att bli ett bevingat uttryck. Grin

    SvaraSvara
     
  163. @Rick:

    Privilegierade i förhållande till den utsatta gruppen. Självklart fattar både jag och andra feminister att privilegier inte innebär problemfri, lycklig eller lyckad.

    Som feminist känns det problematiskt att vara beroende av sin mans ekonomi eftersom att en stor del av vår politik handlar om att göra kvinnor självständiga/fria. Men mina val är ju ett resultat av så mycket andra val och möjligheter och detsamma gäller min man. Vår dynamik är ju inte bara man – kvinna, utan även övre medelklass – arbetarklass. Han är ju privilegierad på fler sätt och jag är underprivilegierade på fler än ett också och det färgar våra livsval, våra tidigare möjligheter och våra personligheter nu. Det är komplext och politik måste ta hänsyn till alla faktorer.

    SvaraSvara
     
  164. @ Natashja

    Jag förstår inte vem du anser vara privilegierad. I förhållande till den utsatta gruppen, skriver du. Vilka är det? Och vem exakt är alltså privilegierad?

    Tycker du inte att du själv är privilegierad när du kan stanna hemma medan din man står för merparten av ert uppehälle? Jag kan t.ex. inte stanna hemma, utan måste jobba. Inte heller din man kan göra samma val som du.

    Du antyder om tidigare möjligheter och livsval och är såvitt jag förstår 37 år. Du har alltså bara upplevt välståndssverige, där det är möjligt för så gott var och en att skaffa sig en gedigen utbildning för att sedan få ett vettigt jobb. Åtskilliga människor från mindre bemedlade hem har gått den här vägen.

    Idag ser vi hur unga människor med bakgrund på helt andra håll i världen utbildar sig och tar sig vidare i Sverige. En vän till mig växte upp i ett nomadtält i Sahara. Idag är han en framgångsrik forskare i Sverige. Jag vågar påstå att han faktiskt uppfattar sig som privilegierad, eftersom han fick chansen och hade förstånd att greppa den, men för honom har nog begreppet privilegierad en helt annan klang än för dig. Min vän är dock anspråkslös och gör inget väsen av sin bakgrund, som definitivt borde ses som underprivilegierad.

    Du är däremot inte underprivilegierad, Natashja, utan tvärtom så tillhör du en överklass globalt sett. Även mätt med svensk måttstock är du privilegierad när du kan kosta på dig att leva som du gör.

    SvaraSvara
     
  165. @MK: ”Dina siffror, och ditt antagande att utbudet på arbetskraft vida överstiger efterfrågan, är ju jättekonstiga. På ett macro-plan så menar du alltså att det finns ca 50ggr fler potentiella arbetare än vad det finns jobb…?? Jag kan inte på något sätt se att det skulle stå en massa kvinnor på kö och önska att de fick jobba t.ex. på en oljeborrplattform, om bara deras könsroll hade tillåtit deras intresse.”

    Nej! Det är alltså inte vad mitt exempel handla om. Och det är just såna här vridningar och påståenden om vad jag säger som gör att jag blir förbannad och förlorar respekten och intresset att diskutera här. Du får helt enkelt ta och tänka till innan du vräker ur dig massa skit vad du låtsas tro, för att det passar dig, att jag påstår. Väx opp förfan! Du själ bara syre med dina infantila frågor och invändningar tills elden slocknat och debatten dör. Och det löser inget för feminism är på allvar och glöden finns och kommer alltid finnas kvar så nya eldar tänds hela tiden överallt och på andra ställen där såna som du med illaluktande syreslukande andedräkt inte kommer åt den. Tänk på det. Din hemläxa blir nu att fundera på vad det är för skillnad på biologibaserad preferens mot ett yrke och faktiskt utbud mot samma yrke. När du gjort det och postat resultatet ska jag sätta betyg på arbetet.

    SvaraSvara
     
  166. @ Natashja

    Hela ditt resonemang står och faller med en enda sak: ”man = privilegierad”

    Det används axiomatiskt av er feminister, vi här håller inte med.

    Jag är några år äldre än dig, men vi tillhör samma generation. Du är förskollärare, jag är ingenjör. Ingendera är ett val som någon höjer ögonbrynen för på grund av vårt kön. Hur är det med manliga förskollärare och misstanken om pedofili?

    Det är kvinna som är privilegierad, av flera olika orsaker:
    Vi har en mycket vidare genusram
    Vi har skyddsvärde och sexuell makt
    Vi har full kontroll över fortplantning

    Män är så väl formellt som informellt diskriminerade (ni döper om det till ”positiv särbehandling” för det ska låta bättre) i Sverige av idag.

    Jag skriver mycket om det här, läs gärna mina inlägg. Män saknar värde som människor och får därför allt sitt värde av vad de gör som är till gagn för barn, kvinnor (inkl. våld. Kvinnors del i den frågan kan inte uteslutas ur analysen) och samhälle. Därför presterar de mer på arbetsmarknaden, på bekostnad av tid med barnen, livslängd mm.

    SvaraSvara
     
  167. @Susanna Varis: Tack Susanna! Så förbannat skönt med lite intellektuell input i biologism-helvetet. Läs den här länken alla och vidga era horisonter om vad jämställdhetsarbete i praktiken och i verkligheten handlar om.

    SvaraSvara
     
  168. @wigwag:

    Susanna Varis är en av ”oss” i ”biologism-helvetet”. Mycket klok kvinna är det. Se och lär av henne. Wink

    SvaraSvara
     
  169. @Ninni: Jaha! Hon är medlem i biologism-sekten alltså. Det var ju tråkigt. Förtar dock inte att hennes länk var bra och sätter rätt fokus.

    SvaraSvara
     
  170. @Natashja:

    Privilegierade i förhållande till den utsatta gruppen.

    Jag antar att jag skulle vara en sådan där privilegierad typ …

    Det är sant att jag är höginkomsttagare, och min hustru är beroende av min inkomst. Men min position i arbetslivet kom ingalunda gratis. Jag betalar fortfarande av mina studielån. Jag har under långa perioder jobbat 80-100 timmar/vecka, och vissa korta perioder t.o.m. dygnet runt (vi turades om att sova i 15-minutersintervall). De senaste 25 åren har jag nästan aldrig varit under 50 timmar/vecka, och jag har aldrig varit sjukskriven. Jag har jobbat utomlands. Jag har stuckit ut hakan och fått ta emot rejäla smällar emellanåt – och blivit rejält förolämpad av höga chefer (de där alfahannarna du brukar klaga på) inför mina kollegor. Jag har varit nära att gå in i väggen, och personer jag känner, och män i min släkt har gått in i väggen.

    När jag ser mig omkring bland mina kollegor ser jag massor av män med liknande berättelser.

    Jag har, liksom alla andra män i min generation, fått den obligatoriska indoktrineringen för att se vår överordning, men jag kan ärligt talat inte se vilka fördelar jag skulle ha haft jämfört med kvinnor med samma utgångsläge. Det enda jag kan komma på är att jag inte haft några privilegier att falla tillbaka på. Mina föräldrar var de första i sina respektive familjer att skaffa en högskoleutbildning. De själva kom från rätt fattiga förhållanden, och det var främst genom en engagerad folkskollärares ingripande som min pappa fick chans att plugga vidare.

    Jag har aldrig inbillat mig att jag skulle få något gratis. Livet har känts ungefär som idrottskarriären jag hade i min ungdom: man har sin talang, och den ger lite starthjälp, men 90% av framgången är helt enkelt stenhårt arbete.

    Däremot har jag sett åtskilliga kvinnor avancera i karriären just för att de var kvinnor. Ett stort ingenjörsföretag jag jobbat på har haft ett 50-procentmål sedan 90-talet, trots att andelen kvinnor i rekryteringsbasen varit bara 20-30%. Jag har själv varit med om att rekrytera, och känt pressen att kolla några extra gånger på alla kvinnliga kandidater och se om man inte ändå kan tumma lite på kompetenskraven för att kunna hyfsa siffrorna. Jag har varit med om att speciellt lyfta fram kvinnor som inte tog för sig lika mycket som sina manliga kollegor (och inte heller var bättre). Jag har jobbat under kvinnliga chefer som hämtades utanför den normala rekryteringsbasen eftersom man ville få bättre statistik, och sedan tvingats kompensera för att de saknade den fackkunskap som egentligen var absolut nödvändig.

    En kvinna jag känner (som onekligen är vansinnigt kompetent) undrade en gång hur det kom sig att männen hon jobbade med var så fyrkantiga. Hon såg det som ett bevis på att det behövs fler kvinnor i ledningen. Mitt svar var att det finns många män med massor av kompetens och spännande, utmanande idéer, men de flesta sorteras bort på vägen (jag minns ett helt koppel), eftersom de är ett hot mot invanda tankesätt. Hon hade aldrig övervägt möjligheten att en anledning till att hon, till skillnad från dem, steg snabbt till toppen, var att hon var kvinna och attraktiv. Jag har sett kvinnor sorteras bort också, men oftast för att de var verkligen katastrofalt dåliga. Kanske är denna erfarenhet delvis färgad av att jag jobbar i en väldigt mansdominerad bransch?

    Jag har också flera gånger frågat feminister vad exakt det där manliga privilegiet skulle vara, och har aldrig fått något svar som inte lätt kan tillbakavisas. Särbehandling av kvinnor är däremot lätt att påvisa.

    Därmed inte sagt att jag inte anser att kvinnor har mycket att kämpa mot. Jag ser massor av saker som är problematiska, men att män skulle förtrycka kvinnor är helt enkelt skrattretande. Den massiva projiceringen på män försvårar ett riktigt jämställdhetsarbete och skadar många män och pojkar. Det hjälper inte heller kvinnor.

    Är det en sak som är absolut nödvändig för en stark karriär, så är det att inte skylla ifrån sig på omständigheterna. Det som premieras är folk som kan få jobbet gjort utan att gnälla. Har man de kvaliteterna, spelar kön ingen roll. Vill man komma fram på basis av sitt kön, är det kvinna man skall vara idag.

    SvaraSvara
     
  171. @Natashja:

    ”Är det ok att fucka med människors leverne eller inte, det är ju frågan man får ställa sig. Håller ni inte med? (jag vet att vissa av er gör det)”

    Om du hade ställt dig själv den frågan och självmant slutat upp med att ”fucka” människor med att sprida ditt giftiga manshat vind för våg så hade du med all säkerhet haft dina sponsorer kvar.
    Sedan när det kommer till att man i egenskap att vara vara just en man på något vis skulle vara privilegierad så förundrar det mig att ett sådant påstående kan komma från en kvinna som själv tillhör en grupp som särbehandlas, curlas och gullas med i alla sammanhang, t.o.m. i Svensk lagstiftning!

    Menar du att det är så att män generellt per automatik har mera makt och fördelar än kvinnor. Om du menar att det är så skicka då genast över alla rabattcheckar och förmånskuponger till mig för dessa erbjudanden har helt gått min näsa förbi.

    SvaraSvara
     
  172. Jag har inga direkta problem med att man kontaktar annonsörer på en blogg och informerar dem om bloggens innehåll. Skillnaden med en blogg som jag ser det är att det finns en direkt koppling mellan innehållet på bloggen och affärsrelationen till annonsören, åsikterna på bloggen är det som annonsören köper en association till, en exponering baserad på dessa åsikter. Detta påminner alltså mer om att kontakta arbetsgivaren gällande vad en person gör i sitt arbete, men någon rimlig koppling finns annars sällan mellan någons privata åsikter och dennes arbete. Förutsättningen för detta är att kontakten handlar om att förmedla FAKTA och inte den egna tolkningen, uppfattningen eller lögner och inte heller att försöka skapa ett drev mot en person eller blogg, förtal eller mobbning är inte ok oavsett.

    SvaraSvara
     
  173. @Natashja:

    ”1. När jag skrev att jag skiter i mäns söndercurlade sårade känslor:
    Då menar jag deras sårade egon i samband med diskussioner kring förtryck och mäns våld osv. INTE mäns känsloliv (eller snarare brist på det.)”

    Uttryckssättet är ganska sexistiskt oavsett vad som triggade det.

    I praktiken så är innebär också din förklaring att du tar dig rätten att bestämma när och vilka känslor som är godkända för män, det är precis vad som upprätthåller den delen av nuvarande könsroller.

    Ditt sätt att uttrycka dig fungerar tyvärr säkert alldeles utmärkt för att ge dig och din blogg uppmärksamhet, det tvivlar jag inte ett dugg på, det ändrar dock inte att empatibristen och generaliseringsivern med avseende på kön är sexistisk. Om du sen rent intellektuellt och ideologiskt tror på det du i praktiken tillämpar när det gynnar dig är i min mening ganska ointressant när man ska bedöma själva uttalandet. Det är beteendet som kritiseras, inte vem du ÄR.

    Det slentrianmässiga användandet av ”privilegierad” för att rättfärdiga att männens (”fel”) känslor eller åsikter inte tas på allvar är också problematiskt, men andra har redan diskuerat varför här.

    SvaraSvara
     
  174. @Natashja:

    ”Privilegierade i förhållande till den utsatta gruppen. Självklart fattar både jag och andra feminister att privilegier inte innebär problemfri, lycklig eller lyckad.”

    Det där beror ju väldigt mycket på vilket perspektiv man ser det ur. Ur vissa perspektiv suger det att vara man, du har själv berört dem, ur andra perspektiv är det en fördel. Ett visst beteende kan vara ett fördel i ett sammanhang men slå tillbaka stenhårt i ett annat.

    Om jag försöker mig på ett exempel…män agerar inte alls i grupp på samma sätt som jag upplever att kvinnor gör. Det finns inte mycket till ryggdunkarklubb eller bastuförening där män sitter och gynnar varandra, det är en myt där kvinnor applicerar SIN sociala verklighet på män. Män konkurrerar med varandra. Lyckas en man så blir finns det inte en massa män som avundsjukt bevakar och håller tillbaka snubben, och i det fallet är det en fördel. Men den dagen det går åt helvete, då går det åt helvete med besked för andra män säger ungefär ”tough luck, men sån’t är livet”. Myntet har två sidor.

    SvaraSvara
     
  175. @Trolletplit/Hobbis:

    ”@Charlotta Lena Andersson:
    ooops. vad du var en argsint typ?”

    Gissar på lågsäsong i revisionsbranschen, nu när deklarationerna ska vara inlämnade. Wink

    SvaraSvara
     
  176. @Ninni: Nej, jag har inte läst den. Skummade lite till en början och det verkar vara en typisk genusvetarprodukt, eller har jag fel? Jag länkade för siffrornas skull.

    SvaraSvara
     
  177. @ Charlotta

    I och för sig har jag själv yttrat mina misstankar om att både Erik och wigwag befinner sig här å andras vägnar. Den fördröjning och splittring de trots alla påpekanden med glädje fortsätter orsaka går ändå på ett ut med det. Men jag lämnar det därhän. Sådant går varken bevisa eller påstå. Det räcker med att göra dem medvetna om att sabotage skapar misstankar. Men du å andra sidan är helt förvirrad! Du anklagar ju Erik och Bashflak, två genuina kommunisthatare, för att vara kommunister, vilka enligt dig dessutom jobbar åt SD? What’s next? Att SD snart ska avslöjas vara marxist-leninister? Kanske täckmantel för KPLM(r)? Vad är det för drog i omlopp med tanke på hur folk snackar nuförtiden?

    @ Erik
    Apropå KPLM(r), Erik, om du läser mig. Jag trodde att alla sådana partier hade försvunnit. Men på den sida jag kom till när jag följde en länk stod det om en viktig avhoppare. Han tyckte att feminism var en borgerlig rörelse och att den inte hade med kommunism att göra. Så var ÄR din artikel som berör det här fallet? Jag hoppas innerligt att du har skrivit om det här.

    Man kan ju i och för sig undra varför han dröjde så länge med sitt avhopp, när nu en allra första semantisk reflektion är tillräcklig för att begripa att feminism och kommunism är en kontradiktion (oavsett vad man tycker om kommunism). Men denna nyhet är ju som ett litet bombnedslag i sammanhanget. Så vem om inte denne man borde ha tolkningsföreträde i den här frågan, du som alltid tjatar om tolkning? Kanske behöver det här landet riktiga bomber för en gångs skull. Hur kan en sådan nyhet inte väcka uppmärksamhet och diskussion?

    PS. Förresten, du som brann för liberalismen. Var är dina artiklar om massavlyssningsskandalerna? Jag hoppas att jag har missat dem likväl…

    SvaraSvara
     
  178. @furste:

    Men på den sida jag kom till när jag följde en länk stod det om en viktig avhoppare. Han tyckte att feminism var en borgerlig rörelse och att den inte hade med kommunism att göra.

    Jag antar att du syftar på Frank Baudes avhopp ganska nyligen från SKP, inte KPML(r), i Göteborg. Vilket jag måste få säga att jag tycker är outsägligt roligt, Baude var inte bara en viktig medlem, han är också grundare av partiet.
    Väntar nu bara på att Gudrun skall hoppa av från Fi.

    SvaraSvara
     
  179. @ Dolf
    Det stod KPML(r) på den sida jag hamnade, vad jag minns. Jag visste inte ens vad SKP stod för. Alla dessa små partier! Två avhoppare kanske?

    SvaraSvara
     
  180. @ wigwag

    Vad finns det för poäng att diskutera denna idiotfråga om arv eller miljö för åttonde året i rad? Den frågan kan ej avgöras förrän man fullständigt har åtskilt arv från biologi. Inte ens då är du nära lösningen. Nästa uppgift blir att fullständigt ha åtskilt miljö från psykologi. Men inte ens då är du nära lösningen. Uppgiften därefter är en fullständig redogörelse för relationen mellan biologi och psykologi. Metafysiken själv helt enkelt!

    Hela poängen med jämställdhet och med ett jämställt samhälle var ju att ingen ska tillåtas köra metafysik med människor. I ett jämställt samhälle är Marx’ påstående om att filosofin är att förändra, applicerat på kön INTE längre giltigt. Ty könsmetafysiken är, så fort samhället har fått sin jämställda konstitution, en avklarad episod. Marx själv skulle förkasta varje annan slutsats idag.

    Svårt att begripa att folk vägrar komma ur sin rundgång. Det här har verkligen börjat likna idiothistorien om optimistens svar ”vänta du bara” till pessimistens ”det kan inte bli värre”. I ett land där även den sämst ställda har en daglig näring motsvarande en hel familjs i många andra länder, är allt det här deprimerande, pinsamt och fy och skam… För att bryta denna onda cirkel avråder jag alla från att rösta. Varför fortsätta delta i det stora bedrägeriet? Alltså även dig, den annars så kloka wigwag. Inse att din feminism är ett bedrägeri.

    Riksdagen är förstörd och kan inte repareras inifrån. Endast en partiöverskridande kraft utifrån som tvingar feminismen, en människofrämmande beteckning, ut ur parlamentet kan fixa det.

    Dags alltså för att starta nya trådar om en ny blogg / ett nytt distinkt namn / regler för partiöverskridande verksamhet / en förening / ett föreningsprogram / strategier för praktisk och teoretisk verksamhet (kontakt med tysta eller nedtystade intellektuella, motioner etc., eventuellt fredliga demonstrationer) mm. mm…

    SvaraSvara
     
  181. @ wigwag
    Ja, du förvånar ibland med din klokhet. T.ex. i diskussionen om Natashja och annonsörer. Ibland verkar du vara bara ett steg från att hålla med mig om resten. Jag undrar varför du vägrar ta det steget.

    SvaraSvara
     
  182. @furste:
    SKP står för Svenska KommunistPartiet om jag inte har fel, och jag tror det är utbrytare från KPML eller KPML(r). Det är inte heller särskilt nytt. Jag kommer ihåg hur en morbror i min ungdom (70-talet) i en diskussion nämnde hur han hade hört just Frank Baude i en radiointervju. FB tillfrågades om man var beredd att göra väpnad revolution, vilket han bekräftade att var. Reportern sa då ”Men tänk om vi andra gör motrevolution då?” Varpå Baude upprört replikerade: ”Jamen det är ju olagligt!”
    Jag kan förstås inte på något vis gå i god för att min morbror (död sedan en halv evighet) återgav det hela korrekt, men minns mycket väl hans berättelse.

    SvaraSvara
     
  183. Trolletplit/Hobbis,

    Det är bara att beklaga er låga nivå på förståelse, när ni undrar över vad jag skriver och hoppas på att någon kan träna högläsning lite oftare med er, eller så kanska Ulf T, Erik och Ninni kan lära upp en oförstående och därför välkommen medlem av jämställdisterna, eftersom de två står över andra människor som verkar där ute i samhället med lång livserfarenhet.

    Förövrigt kan du slå upp orden dubbelmoral, falskhet, hyckleri, smutskastning, förtal och trakasserier som några begrepp som ingår i sådant som gör mig upprörd. Även kvinnor, som säljer ut andra kvinnor för lite billigt falskt smicker kan störa mig en del. Det fenomenet är dock inte vanligt förekommande.

    Magnus!

    Jag har inga som helst problem att skaffa uppdrag eller fortsätta med de uppdrag jag har idag, så bespara mig din cyniska nedlåtande kommentar till andra, om den förmågan, eftersom du inte känner mig!

    Det rimmar dessutom väldigt dåligt med det hycklande talet om människors lika värde och ”jämställdhet”. Om jämställdisterna har svårt för självständiga kvinnor och kvinnliga företagare, så föreslår jag istället att er grupp går någon form av psykiatrisk gruppterapi, där ni kan bearbeta traumat av att se kvinnor i karriären, kvinnor som inte slickar män i baken, tramsar efter och agerar nickekdockor åt uppenbart skitsnack!

    Jag kan även hälsa alla kvinnliga företagare hur jämställdisterna attityd är gentemot kvinnliga företagare, så får alla det klargjort en gång för alla och slipper stöta ihop med er grupp!

    Roger!

    Tack för er hälsning, men jag tror inte att jag varit härinne och skrivit med dig tidigare, så bespara mig din falskt inställsamma hälsningsfras, tack.

    Slutligen undrar jag om inte Natashja ingår i det jämställdista ”projektet” av att få bort feminismen, eftersom hennes bloggnamn hörts under ett par år av jämställdisterna själva med jämrande uttal. Hon är dessutom vän med Hannah Lemoine, som samarbetar med Aktivarum, Pelle Billing och Pär Ström. Hon ska belysa en ”sämre” sida av feminister, för ute i samhället finns inga feminister som sitter och utagerar på samma sätt, som säkert Natashja även förstår och inte tar personligt. Men det är intressant med skådespeleri överlag.

    SvaraSvara
     
  184. @ Dolf

    Jag har som sagt ingen aning om vilka de eller deras partier är. Men avhopparen är uppenbarligen en äkta kommunist som idag påstår att feminism och kommunism inte går ihop.

    Men fundera på allt det följande (Jag har bråttom till annat):

    Erik som slåss för vetenskapen och sanningen, struntar totalt i allt detta? (Monopol på ”Vetenskap”, ”jämställdhet” och dylikt -> makt…)

    Nu får man också höra att bloggen i princip ägs av Erik och Ninni. Den ene har kopierat det falska postmodernistiska språkbruket rakt av (man behöver inte kunna innehållet för att lyckas med något sådant) eftersom han har upptäckt att makten hämtas därifrån (där falskt blir sant, sant blir falskt, precis hur- och närsomhelst); den andra påstår att feminism inte är odemokratisk (vad är då problemet?) eller att hon inte står ut med kulturkramare (inte ens en mjuk kram?) och båda påstår sig brinna för liberalismen.

    Extremhögern är högerns fiende.
    Extremvänstern är vänsterns fiende.
    Extremliberalism (som har kallats nyliberalism) är liberalismens fiende ->
    massavlyssningar, skenrättegångar, lagändringar, Assange etc. etc. med feminismen som bränsle… -> totalitarism.

    En blogg förklädd som ”jämställdism” (som feminismen ju har monopol på) dränkt i en nyliberalism -> nedtystande, nonchalerande av varje opposition som vill ha samarbete -> pengar + makt… Ser du ironin? Dvs. hur en feministisk kupp har tett sig.

    En feminist här? Omöjligt!!! Varför det? I kapten klännningars land…

    Alla de andra då? Förhoppningsvis är de äkta och har insett att feminism är en samhällssjukdom; ett feministiskt samhälle kan inte må bra. Uppenbarligen inte, även då ingen här skulle vara äkta, om den innebär att kasta bort LIVET för en blogg som kopierar sig själv år ut och år in …

    SvaraSvara
     
  185. @furste:

    Nu får man också höra att bloggen i princip ägs av Erik och Ninni

    Då hör du falska rykten. Bloggen ägs av Anders Eriksson, aka Dolf.

    den andra påstår att feminism inte är odemokratisk (vad är då problemet?)

    Det har jag förtydligat.

    Det finns ett bra ord: samtycke. Vi som är skribenter och Dolf som bloggägare är ense om vilken metod vi anser är en bra väg. Det råder alltså samtycke mellan oss.

    Vi har förstått att du inte delar vår uppfattning, det är helt okej. Du är välkommen att göra på ditt sätt var du vill. Det är bara att köra igång.

    SvaraSvara
     
  186. @ Ninni
    Jag trodde inte ens att du läste mig… sedan du påpekade att du skulle strunta helt i mig. Jag är inte oense med folk om de och de detaljerna. Det är den allmänna strukturen som brister. Var inte orolig. Jag ska försvinna. Jag är ändå less på att bli nedtummad (ibland bara 5-10 sekunder efter postat inlägg som kräver åtminstone några minuter…) bara för att jag inte delar er uppfattning.

    @ de äkta motståndare till feminismen

    Nyliberalism och feminism har idag, som förutspått, sammanfallit. Nu måste folk välja. Några har redan förstått det: ”vi bör återgå till traditionell liberalism”, säger de.

    Nu måste folk välja alltså. Den som inte väljer orsakar fördröjning. Fördröjning = feminism.

    Att skriva emot feminism och ändå vara nyliberal innebär: a) ren dumhet eller b) spel för gallerierna.

    a) Ren dumhet därför att det nyliberala språkbruket är eller tjänar feminismen idag. Ta bara tjatet om kommunismen. Nyliberalismen kan inte bekämpa högern, alltså är det ingen vits att bespotta dess ytterlighet ”nazism”. Den bekämpar logiskt vänstern, alltså måste den bespotta ”kommunism” som vänsterns ytterlighet. Tror man! Men det finns ingen ren vänster längre. Annars hade man inte påstått att ”parallellen mellan FEMINISMEN och det kommunistiska partiet är uppenbar”, som Bashflak gjorde nyligen. Redan detta är en motsägelse vars upphov är en vägran att välja att 1) återgå till traditionell liberalism eller 2) att gå vidare till feminism (som andra nyliberaler har gjort, inklusive gruppen som faller under b))!

    Varför om och om igen, envist välja kommunistiska partiet som parallell, när det är mer logiskt att ta den flerfaldiga parallellen, nazismen, som hade utrotning av folkgrupper enbart på grund av deras biologi, inbyggd i sin ideologi? Urkorkat, därför att även feminismens logik, om den inte avgränsades, skulle sluta i att utrota dig eller åtminstone skära av och kasta bort ditt könsorgan, som det dagligen skämtas om. Man trodde ju inte heller på skämten om judar.

    Den som ÄR liberal, han/hon har insett att varken en vänster i sig är bra eller en höger i sig är bra. Det är i mitten han/hon jobbar som motkraft åt båda hållen för balansens skull. Enda möjligheten för mitten själv att bli extrem är att förvandlas till en tredjemakt. Detta har hänt förr. Det kommer att hända igen.

    Nyliberalismen behövde vänsterns död för att få uppstå. Den behöver feminismen idag. Därför att utan den skulle vi alla återgå till den höger som var ren. Feminismen behöver nyliberalismen. Därför att utan den skulle vi alla återgå till den vänster som var ren. Här är också källan till extremvänster och extremhöger, vilka blir allt starkare, ända tills ett partiöverskridande samarbete har återställt balansen. Ett samarbete som vore det största hotet för feminismen själv. Den som vägrar välja idag är per automatik feminist, vare sig a) eller b) gäller.

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting