Tanken med en flytande övergång mellan högstadium och gymnasium är inte så dum. Jag är ju gymnasielärare som numera arbetar på högstadiet. Den generella skillnaden mellan tjejer och killar i ”mognad” är som störst i 7an. I 8an brukar en del killar fatta vad det handlar om och i nian är de flesta på banan, men man ser fortfarande en skillnad. Det är oerhört viktigt att man skiljer på individ och grupp här. Det finns massor av tjejer som både är barnsliga, omogna och stör. Det finns massor av killar som är lugna och duktiga.
Ett frivilligt tionde skolår, som man har i Danmark är inte så dumt. Det är en stor skillnad mellan 16åringar och 17åringar i gymnasiet. Dagens ettor är fortfarande ganska valpiga. I tvåan vaknar de flesta och inser att verkligheten närmar sig. Med en flytande övergång skulle de som är mogna gå vidare som idag, men de som ännu inte vaknat till skulle kunna gå kvar ett år på högstadiet. Det blir antagligen en övervikt av killar som behöver det, men inte enbart. På detta sätt skulle man också kunna bli av med glädjebetyg där man ger godkänt fast de inte borde, samt minska behovet av individuella program på gymnasiet.
Som tur är betyder högstadiebetygen inte så mycket. De flesta kommer in på det program de vill, utom vissa mycket populära. Det handlar mera om man är mogen att axla det ansvar gymnasiestudier innebär och har förkunskaperna att ta tag där man bör.
En för tidig övergång till gymnasiet innebär att en hel del ”misslyckas” uppnå standarden. Att ständigt misslyckas sätter sig på psyket. En hel del killar (och tjejer) kommer därför att tro de ”inte duger till matte” eftersom standarden är en tjej född före midsommar.
Å andra sidan ”mognade” man tidigare förr. Man lärde sig tidigare livets realiteter och började som lärling redan vid 14-15 års ålder. Men då var vägen också mer utstakad. Man gick bokstavligen i fädrens spår och de uppgifter man fick i början handlade knappast om kreativitet och intellekt, utan disciplin och enahanda enkla sysslor. När man växt till sig mentalt var det dags för mer intelligenta uppgifter på verkstan. Gesällprov vid 18 och mästarprov vid 21-23. Det finns gammal kunskap om vad som funkar för att göra män av pojkar, men vi verkar ha förlorat den de senaste 40 åren. Speciellt för de som ligger på -1 std i utveckling. I kombination med ett samhälle där vi faktiskt har det ganska bra, så länge man inte blir missbrukare eller kriminell är det mat, Xbox och fredagsöl till alla, finns det få allvarliga konsekvenser av att skita i en skola som inte förstår en. Vi får alltså en massa unga, mest män, som ”gett upp”. De hoppar av, skiter i hetsen och blir vuxna pojkar. Eller som en kvinnlig kusin (singel och karriärsinriktad)utbrast åt våra mammor: ”Er generation kvinnor har uppfostrat en hög mähän till män, som inget vill och inget orkar.” Det är ju hennes bild av att inte hitta en kille på hennes ”nivå”. Skulle vara intressant att undersöka varför dessa killar gett upp. Men vem bryr sig. De är bara lata och odlar sin antipluggkultur. Det har ju ”genusvetenskapen” redan visat.

Erfarenheten visar att kvinnor har svårt att fördra en mindre intelligent man som partner, medan män inte låter sig bekommas i samma utsträckning om kvinnan inte är lika intelligent. Det kan rentav vara ett plus i vissa fall.

Den där grafen ger därför material till många funderingar, som jag förhoppningsvis hinner återkomma till, men en är uppenbar: Antalet lågintelligenta män är så stort att det nödvändigtvis påverkar kvinnors parbildning (givet alltså att de inte accepterar en mindre intelligent man). Det finns således ett entydigt kvinnoöverskott ur de smartare männens perspektiv, vilket jag länge misstänkt vara en av de grundläggande orsakerna till dagens hysteriska feminism. Någonstans förstår kvinnorna nog att läget är detta, men det är inte tillbörligt att tala om det. Det finns helt enkelt ett stort fel med de smartare männen, nämligen att de är för få. De räcker inte till. Allt ståhej kring inseminationer, politisk lesbiskhet och vad det nu vara månde bottnar ytterst i denna skeva fördelning.

För många kvinnor återstår tre val: Inte bilda par, acceptera en lägre intelligent man eller locka till sig en äldre smart man från någon annan kvinna.

Ibland hör man vissa kvinnor utbrista att män är rädda för framgångsrika kvinnor. Förklaringen är nog snarare att dessa kvinnor konkurrerar som mer eller mindre jämbördiga med gruppen ”alla kvinnor”. De har inte per automatik något företräde till de smartare männen.

Måste säga att jag verkligen uppskattar Ninnis vetenskapligt inriktade inlägg. Alltid logiska, ärliga och byggda på fakta. Tänk om all samhällsdiskussion kunde hålla den nivån.

För mig – som har läst rätt många studier om intelligens – var det här känt sedan tidigare. Flickor har något högre medel-IQ än pojkar, eftersom kvinnor mognar snabbare. När det gäller vuxna har dock män omkring 3,5% högre medel-IQ än kvinnor. Dessutom har både pojkars och mäns värden en större spridning.

För att ta en av de senaste studierna, så har vi till exempel Flores-Mendoza et al (2013) med data från Brasilien. I den undersökningen hade de ingående männen 3,4 – 3,8% högre medel-IQ.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160289612001274

—

Hittade en mycket intressant och tung referens i artikeln som Ninni diskuterar.
Den här boken ”Sex differences: Summarizing more than a century of scientific research” av Ellis et al (2008) är en enorm sammanställning av forskning om könsskillnader. Boken har ambitionen att summera alla publicerade vetenskapliga studier från de senaste 100 åren. Totalt har författarna tagit med 18 000 studier (bokar upptar 972 sidor). Den boken måste jag kolla in!

@ En vänlig själ

Spännande artikel du länkar till. Dessutom har den en gedigen referenslista.

Jag blev nyfiken på varför flickornas IQ är lägre vid 16 år jämfört med tidigare åldrar, men hittar ingen förklaring. Gör ni?

När det gäller skola/utbildning tycker jag att det ska finnas många chanser och varianter att lära mer eller nytt. Det är ju inte helt otroligt att en ung man på någon av flankerna behöver några år till på sig att komma på vad han vill bli, eftersom han inte passar in i normalbilden.
Jag hade en klasskompis på gymnasiet som lade in två sabbatsår under gymnasiet, får man göra så nuförtiden?

En ytterligare fundering från min sida är vad som händer med alla de där supersmarta kvinnorna. De är ju inte bara några få. Finns det något som gör att de inte når lika långt som motsvarande män? Jag vet förstås inte säkert, men det verkar som om män i allmänhet bättre lever ut sin fallenhet (”nördar”) medan kvinnor lätt dras in i mot kvinnokollektivets genomsnittsvurmande värderingar. Man kan givetvis heller inte avfärda förekomsten av en viss ”bias” vid rekryteringar (The Economist 17-23 januari, ”University challenge”), men hur det än förhåller sig med saken så är frågan intressant.

Männen längst till vänster på kurvan i Ninnis inlägg är vad man lämpligen kan beteckna som ”a problem from hell”. Samhället måste finna vägar att inlemma även dem på ett anständigt sätt. Nu är det legio att håna dem på de mest vedervärdiga sätt. De kommer förr eller senare att svara på samma språk som de tilltalats.

Men uppenbart är att alla kvinnor inte kommer att hitta en mer intelligent man ände själva. De kvinnor som funnit en sådan har dragit en vinstlott i livets lotteri.

Vill vi ha verkligt intelligenta tjejer så måste vi få bukt med smalhetsen.

Jag säger som jag alltid säger. Jag drar det kort. Tre skolor. I den ena kommer det vara flest pojkar, i den andra kommer det vara blandat, i den tredje flest flickor. Inga IQ test utan väl genomarbetade personlighetstest. Under uppväxten allteftersom man utvecklas vandrar man mellan de skolorna. Och det är inte så att de är helt isolerade från varandra, man arbetar bara med olika pedagogiker.

@Rick:

Ja vi ska försöka ta vårt ansvar. Vi kan kanske lära av alla män som tar ansvar för alla de unga killar som säljer sina kroppar. Det arbetet är verkligen inspirerande.

@Jenny:

@Rick:

Jag håller med dig om att smalhetshetsen bland unga tjejer är ett stort problem. Jag skulle därför gärna se att vuxna kvinnor började ta sitt ansvar för detta och sluta själva betala för alla de där tidskrifterna och TV-programmen där detta bara fortgår. Hela lösningen är inte här, men den dag vuxna kvinnor tar sitt förnuft till fånga är mycket vunnet.

En förutsättning för det är att vi börjar tala om de verkliga orsakerna till förekomsten av dessa fenomen, vilket feminister och kvinnor, som Jenny nu, här och i allt annat försöker undvika så långt som möjligt. Jenny här försökte med en hänvisning till problematiskt manligt beteende undvika en diskussion om kvinnlighet. Varenda jävla gång!? Försök för en gångs skull diskutera kvinnlighet utan att dra in män och manlighet och en ännu radikalare tanke: försök att diskutera män och manlighet genom att endast diskutera kvinnor.

Jag var för några år sedan och lyssnade på en paneldiskussion om manlighet, åtminstone två av tre i panelen var homosexuella män (typiskt), men det intressanta var att när manlighet behandlades nämndes kvinnor och kvinnlighet inte en enda gång! Hur många gånger tror ni att män och manlighet nämnts om man diskuterat kvnnlighet? Jo, minst lika många gånger som kvinnlighet.

Men det här är det största jämställdhetsproblemet: att kvinnor, i den offentliga debatten, inte har (och inte vill ta) ansvar för någonting som drabbar kvinnor, och myntets baksida: att män har själv allt ansvar för vad som drabbar män, det finns aldrig några samband till kvinnor. Såklart är inte kvinnor alltid oansvariga och män alltid ansvariga men vi kan, får och har konstruerat könsroller där män har ansvaret. Och inga problem med det, det är vårt val, men vad jag efterlyser är att vi börjar tala om saker med deras rätta namn och slutar med denna ”vi vill alla ha en breddning av könsroller”. Är vi för dumma att förstå eller för ruttna/fega att medge att vi inte vill det?

Jag vet inte varför vi har så svårt att ärligt och öppet tala om det vi vill och gör men ända sättet att göra det jämställdare är att börja diskutera allt kvinnlighet handlar om och att tvinga kvinnor att bära konsekvenserna för det. Men det är symptomatiskt för hela problemet att kvinnor inte har en aning om deras egen kvinnlighet och ännu mindre att de skulle förstå konsekvenserna av det.

@Matias:

Försök att prata om mäns våld mot kvinnor utan att någon/många ALLTID tar upp att kvinnor också slår. I vilket som helst debattforum.

@ Jenny

Det är kvinnor som vältrar sig i de där groteska modemagasinen. Det är kvinnor som vilt tjoande rusar efter plagg som bärs av någon anorektisk fotomodell. Det är kvinnor som håller på med vansinneskurer och diverse kvacksalveri för att tappa några kilon. Det är kvinnor som ständigt tjattrar om vikt. Det är kvinnor som köper ”avslöjande” kläder åt sina småflickor. Listan kan förlängas in i det oändliga.

Du har en tendens att inte hålla dig till sak. Försök ändra på den livsstilen innan du kräver att resten av samhället ska anpassa sig efter dig.

Låt mig vara specifik på en punkt: Jag har begränsad erfarenhet av vissa kvinnor – mer bestämt insnöade kvinnor, men däremot inte av smarta kvinnor. Jag har faktiskt funderat ibland på om jag bara haft bra tur eller gott omdöme, men skulle jag enbart utgå från kvinnor i min näromgivning skulle jag inte ha ett ont ord att säga om kvinnor. Det är därför bara välkommet att du bidrar till att vidga mina vyer.

@Jenny:

Jag är här, du behöver inte prata om mig i tredje person.

Min uppmaning var mera riktad åt Rick och kvinnor i allmänhet, inte specifikt dig

Jag störde mig som fan på Ricks kommentar om att vuxna kvinnor ska ta ansvar för ätstörda flickor/tjejer. För det första är ätstörningar inte ett tonårsproblem bland tjejer. Killar/män och folk över trettio drabbas också. Alltså de vuxna som ska ta ansvar är kanske själva ätstörda.

Manlig ätstörning/träningshets har nog ökat pga. orimliga kvinnliga ideal, som feminismen avfärdat med hänvisning till ”oproblematiska preferenser”.

För det andra har hela min uppväxt präglats av en feminism som försöker motverka detta. Alltså försökt motverka en miljardindustri genom att försöka få unga tjejer att må bra oavsett hur de ser ut. Jag genomskådade industrin när jag var tretton. Tack vare feministiska förebilder. Jag har aldrig bantat i hela mitt liv.

Må bra oavsett hur de ser ut!? Ingenting annat än ”alla duger som de är”-skitsnack som väldigt få verkligen tror på och allra minst kvinnor gällande män.

Så detta är redan något som kvinnor försöker göra något åt, det ältas om detta på kvinnligt vis. Du vet, bara så som kvinnor kan älta. Vi vänder ut och in på oss själva om och om igen.

Här är vi ense, men försök med att bara sluta eller förändras.

Och så Ricks kommentar, förlåt att jag pratar om dig i tredje person nu. Som om han har levt under en sten, eller inte har umgåtts med kvinnor.

Personligen anser jag att Rick har en realistisk och korrekt bild av kvinnor, lite för bra enligt mig, men kanske det är att han inte går med på att diskutera på kvinnliga villkor som stör dig?

Så det skulle motsvara min fråga till honom. Vad gör vuxna män i allmänhet för att hjälpa unga killar från sexhandeln. En exakt lika korkad fråga/påstående.

Problemet är snarare tron att kvinnor vill göra något åt saken, kvinnor vill bejaka skönhet, utnyttja sexuell makt, tävla mot andra kvinnor och ha män att prestera och tävla mot varandra och detta kommer alltid att gå utöver flickor men också kvinnor själva, collateral damage helt enkelt.

@Ninni: missade att det var normerat, beror nog på det. Jag är också tveksam till IQ-test. Vad som dock är i lite intressant är att de gjort samma test på samma, stora population flera gånger.

@Jenny: testerna utfördes 1965-1974, bantningshetsen var vad jag vet inte lika utbredd då.

@Rick: jag tror definitivt att flickors/kvinnors sökande efter homogenitet dämpar flickor i högerflanken, ingen får sticka ut för mycket. Jag ligger där någonstans tror jag. Strategin på högstadiet var att inte skriva för bra på proven, bara så jag fick de betyg så jag kom in på det gymnasium jag ville. Jag talade inte heller om i klassen att jag hade killkompisar som jag grejade ihop med o som var riktiga vänner, det var för udda. Min syster (som är mycket smartare än mig) höll inte igen o blev mobbad, det har hon sviter av upp i vuxen ålder. Om jag jämför mig med de män jag plugga med på universitetet så upplevde jag att de inte hade lika dubbla känslor runt att skriva alla rätt på tentan och ägna sig åt nörderi. När det gäller vad kvinnor vill ha för man tror jag du blandar ihop intelligens/smartness med status.

@Jenny: Personligen så tror jag feminismen är indirekt ansvarig för att många kvinnor svälter sig. Att feminister försöker motverka utseendehetsen påstås då och då, men jag ser ingenting som tyder på det.

Mycket snack, men lite verkstad kort sagt.

@Matias:

Jag anar en svavelosande passiv aggressivitet hos dig idag. Haha

@ Jenny

Jag hoppas att du inte tvingar alla de smarta kvinnorna i din närhet att också upprepa sig hela tiden. Smarta kvinnor tycker det är jobbigt och tjatigt.

En fråga bara. Hur vet du vad de kvinnorna tycker?

@Anders/AV:

Eller som en kvinnlig kusin (singel och karriärsinriktad)utbrast åt våra mammor: “Er generation kvinnor har uppfostrat en hög mähän till män, som inget vill och inget orkar.” Det är ju hennes bild av att inte hitta en kille på hennes “nivå”

Hälsa åt din kusin att det inte är mammorna som är ansvariga utan hon själv och hennes medsystrar. Män orkar inte mera med hennes orimliga och motstridiga förväntningar.

@Matias:

Jag kan säga att den beskrivningen passar väldigt bra in på mig också. Jag har idag näst intill helt klivit av tåget, finner ingen mening i att bidra till något när det enda man får tillbaka är en massa tomma anklagelser. Jag finner ingen mening i att försöka söka en partner. Jag börjar komma upp i den åldern att det börjar bli dags att bilda familj och jag skulle gärna vilja. Men då de flesta kvinnorna i min generation är bortskämda snorungar som på fullaste allvar tror de är förtryckta offer så känns det inte värt besväret.

Hade ett fantastiskt förhållande med en 15 år äldre kvinna för några år sedan, ett förhållande som byggde på en jämlik grund med en ömsesidig respekt för den andra individen där vi tillsammans var en sammanfogad helhet. Så som det borde vara helt enkelt.

Dejtar jag någon i min egen ålder så finns där alltid en känsla att om vi skulle vara oense om något så är det hennes linje som är den rätta och skulle jag av någon anledning tycka annorlunda så är jag en mansgris. Återigen, Nej tack.

@Matias:

Nä ok då bara aggressiv. Vaknade du på fel sida idag katoliken?

@Matias:

Jag levde så under tre års tid. Det var skönt. Problemet med mig är att jag blir ganska destruktiv ganska fort. Lever på natten sover på dagen. Blir ljusskygg på något vis. Sitter och kollar på skräckfilmer och halshuggningar och trafikolyckor. Äter godis istället för mat.

Relationer blir också svårare med tiden när man lever så. Jag har fortfarande problem med det. Gillar liksom inte att hamna i människors blickfång, vill inte bli tittad på, vill inte tala med folk. Tycker folk är dumma i huvudet, vill bara att de ska lämna mig ifred, typ dra åt helvete. Samtidigt som jag ser dem utochinvända, sargade. Man kan bli totalt förryckt av att leva så.

Jag säger inte att du kommer att bli det, du har kanske ett ljusare sinne än jag. Jag klarade det inte. Har man ett mörkare sinne ligger det latent i en. Bara så du är uppmärksam på det. Kanske borde man som vuxen ragga vänner som man raggar det motsatta könet. Men det är skönt att vara ensam också det är så underskattat.

@ Patrik

Det är mycket bra att du talar om det där. Jag har på känn (dvs. jag påstår inte i sten) att det hos anmärkningsvärt många kvinnor finns en mörk sida som får dem att gå till attack mot vad som kunde betecknas som hyggliga män, inklusive män som inte strävar efter att dominera dem. De vet att feministiskt hattal (”hate speech”)påverkar lyhörda och ”snälla” män, men saknar helt effekt på s.k. ”bad boys”. Jag är inte övertygad om att alla dessa kvinnor är tillräckligt du med sig själva för att inse vad de gör, men grundtonen är sexuellt laddad.

Min misstanke är att svenska kvinnor, som aldrig får mothugg, också av denna anledning ger sig på svenska män som alltså uppfattas som mesiga – i motsats till de förment ”farliga” och därmed sexuellt spännande invandrarmännen. Märk väl att jag inte påstår att gruppen invandrarmän faktiskt är ”farliga” utan det jag säger är att svenska kvinnor ofta hyser den här sortens sexuella fantasier.

Åtskilliga kvinnor skulle må bra av en större öppenhet (en genuin sådan) om den egna sexualiteten. Vi män i västvärlden har i regel redan genomgått denna process och brukar kunna hålla sexuella preferenser och samhällsutveckling åtskilda. Det är t.ex. inte svårt för de flesta män att bedöma en kvinnas prestationer uteslutande som prestationer. Eventuell sexuell attraktion får stå i bakgrunden sådana gånger. Kvinnorna är (ofta) dessvärre inte är än, utan de blandar ihop sina egna lustar med utvecklingen i samhället i stort.

Den svenska skolan visar alldeles uppenbara tecken på att detta kvinnors sexuella beteende överskuggar skolans egentliga funktion. Man håller på att lyckas med konsstycket att skapa en institutionaliserade sexualitet i vilken ingår ett öppet förakt mot pojkar som inte är ”tuffa nog”.

@Rick:

Du är nog inne på något här Rick.

Kvinnors beteende är väldigt ambivalent idag, man får höra som man både att ens manlighet är problematiskt men att man inte är tillräcklig manlig. Män beaktar kvinnors behov (påstådda) idag, men ändå verkar kvinnor vara missnöjda, varför? Många snälla har säkert varit i en relation där kvinnan varit missnöjd med relationen på ett grundläggande plan men det här missnöjet har inte släppt fast man beaktat vad kvinnan uttryckligen sagt och begärt, så någonting stämmer inte här. Hur ska vi förstå det här?

Jag tror att de flesta kvinnor har ingen aning om vad de talar om när de talar om jämställdhet, för de har ingen koll på sin egen kvinnlighet och vilka konsekvenser det medför. Beskrivande är att de jämställdaste kvinnorna brukar vara de som minst talar om jämställdhet, de är för upptagna med att göra istället för att gnälla.

Men om kvinnor inte vet vad de talar om när de talar om jämställdhet, vad handlar det då om? Jo, jag tror att det är det som Rick är inne på: kvinnlig frustration som går ut över de män som är känsliga nog att beakta kvinnor, bad boys bryr sig väl ett skit om vad kvinnor käbblar. Det handlar alltså om en kollektiv shit test från kvinnors sida som är triggad av avsaknaden av manlighet och inte av avsaknad av jämställdhet, för jämställdhet verkar inte göra kvinnor nöjdare.

En av rötterna till problemet är kvinnors konventionalitet, i detta fall handlar det om en dubbel sådan: För det första kvinnor är konventionella i den bemärkelsen att deras beteende är i linje med vår mänskliga natur eller biologi, kvinnor följer sina biologiska impulser mera än män som tänker mera än kvinnor (”kvinnor är natur” handlar om detta). För det andra, kvinnor är konventionella i den bemärkelsen att de följer trender och flocken i en grad som män inte gör och idag hör det till att man ska bry sig om jämställdhet så därför pladdrar många kvinnor om det utan att förstå vad de handlar om. Och dessa två saker kan vara helt i strid med varandra utan att kvinnor tänker på saken särskilt mycket, oftast tolkar de sitt kvinnliga förhållningsätt som jämställdhet: ”jag kräver för att jag är så stark” och projicerar sin egen jämställdhetsovilja på män: ”män klarar inte av starka kvinnor”. Men här handlar det inte om styrka (förstådd som jämställdhet), styrka i den meningen skulle vara att man själv åtgärdade problemet, men kvinnor lutar sig tillbaka och förväntar att mäns ska fixa det, vilket är att förvänta manlighet och att utnyttja sexuell makt

Allt började med Simone de Beauvoir som var i en liknande situation som kvinnor kollektivt sett är idag. Hon var smartare än de flesta män och därför ensam, först när hon träffade Sartre träffade hon en man som dög åt henne. Hon sa själv att hon attraherades av honom för han var första mannen som var intellektuellt överlägsen henne (hypergami). Men hon var inte tillfredsställd på ett sexuellt plan med den ’jämställda’ relationen till Sartre utan behövde den mera traditionellt manliga Nelson Algren för att leva ut sin kvinnliga sexualitet. Men hon kunde inte försona dessa två sidor, fast de egentligen handlade om samma sak: manlighetsförväntningar, så hennes frustration tog formen av den mansskuldbeläggande feminismen som härjar fritt idag.

Hon, precis som de flesta andra kvinnor, tog aldrig en titt på sig själva, för då skulle de ha sätt lösningen till problemet som sammanfattas bra med orden från filmen Platoon:

I think now, looking back, we did not fight the enemy; we fought ourselves. And the enemy was in us

Ojämställdheten ligger i kvinnligheten och feminismen är inte en rörelse bort från den utan ett uttryck för den.

@Rick:

Kvinnorna är (ofta) dessvärre inte är än, utan de blandar ihop sina egna lustar med utvecklingen i samhället i stort.

Den svenska skolan visar alldeles uppenbara tecken på att detta kvinnors sexuella beteende överskuggar skolans egentliga funktion. Man håller på att lyckas med konsstycket att skapa en institutionaliserade sexualitet i vilken ingår ett öppet förakt mot pojkar som inte är “tuffa nog”.

Ännu om det här. Jag tror att det är så, kvinnor är så ruttna och slavar till sin egen biologi att de skuldbelägger små pojkar för brister i undervisningen, de förväntar bara att pojkar ska ”man up”!

Det här är graden kvinnlig idioti och korrumpenhet idag och jag har börjat lösgöra mig från denna mörker förrän mitt förakt för jämställdheten förvandlas till ett äckel.

@Rick:
’De vet att feministiskt hattal (“hate speech”)påverkar lyhörda och “snälla” män, men saknar helt effekt på s.k. “bad boys”.’

Precis. En urvalsmekanism för att sålla bort ’de odugliga’.

@ Patrik

De sållar så kraftigt idag att det inte blir kvar så värst många män. Om de männen råder sedan en konkurrens mellan kvinnorna på liv och död. Det går inte att ta miste på frustrationen hos kvinnor som säger sig inte hitta någon att skaffa bar med. Klart som korvspad att det blir så om man definierat bort de flesta män som något slags ”icke-män”.

För liknelsens skull: Om jag av någon anledning blev föranledd att finna en ny kvinna i mitt liv, så skulle jag troligen förbli ensam ifall jag ställde kravet att hon ska vara ca. 20 år, ha erfarenhet som fotomodell, oskuld, etc. etc.

De allra, allra flesta kvinnor matchar inte den gruppen. Mina krav vore alltså ett uttryck för en väldig självupptagenhet och avsaknad av all realism.

@ Matias

Jag instämmer i mycket av det du skriver, men låt bli uttryck som att kvinnor är ”ruttna”. Det stämmer helt enkelt inte. Däremot är det många kvinnor som inte alls reflekterar över sig själva och sitt agerande på något genuint sätt. Men många kan få aha-upplevelser om de möter sakliga argument.

@Rick:

Men många kan få aha-upplevelser om de möter sakliga argument.

Konstigt sätt att se på saken då det verkar som att det är ovilja att befatta sig med dessa frågor som kännetecknar kvinnors förhållningssätt.

Nå, avslutningsvis kunde jag säga att kvinnor inte är ruttnare än män, de har bara en ’själviskare’ natur och är bortskämda, men jag vill inte diskutera frågan från det perspektivet det får någon annan göra.

@Jenny:
En seriös fråga?
Är tjejerna medvetna om det egna kollektivets strikta regler?
Eller förnekar dem det för sig själva?

MVH

@Rick:

Ok.

@Emma:

En början är väl att kunna diskutera kvinnors roll i olika problem utan att bli kallad kvinnohatare eller att det ska förlöjligas (överdrivas i absurdum).

Så välj valfri punkt och börja analysera lite, det kan ju ligga nåt i några av påståendena.

@Frogfish:

Så välj valfri punkt och börja analysera lite, det kan ju ligga nåt i några av påståendena.

Utmärk idé!

Emma, jag är jätteintresserad av att få ditt bidrag!? Så, folk här slipper mitt monotona svammel. Ordet är fritt!

@Rick:

Rick, nu har du din chans att bemöta henne med sakliga argument. Jag lutar mig tillbaka och väntar på ahaa-upplevelserna.

Scenen är er!

@Tålis:

Enda problemet för mig i ditt svar är vilken hypotes du anser har fått stöd här? Att män har större spridning på IQ än kvinnor är känt. Denna studie visar inte det, utan att knappt någon skillnad mellan flickor och pojkar kan skönjas; varken i medel eller standardavvikelse.

Har du läst rapporten? Den beskriver utförligt vilken hypotes som testas, vilken infallsvinkel de själva valt, och varför. (Min fetstilsmarkering)

All the sex differences are statistically significant at p< .01.
…
The principal interest of the results is that these longitudinal data show that the same girls, who obtained a higher average IQ than boys at the ages of 7 and 11 years, obtained a lower average IQ than boys at the age 16 years. This result confirms Lynn’s hypothesis that the intelligence of boys and girls matures at different rates, and that the earlier maturation of girls gives them an IQ advantage at the ages of 7 and 11 years, while the later maturation of boys gives them an IQ advantage at the age of 16 years.

Poängen med det överlånga citatet tidigare var att illustrera att hypotesen har fått rätt gott stöd från många andra studier. Det är alltså inte så att den står och faller med just denna studie, men den tendens man förväntade sig att se, inklusive effektstorleken, var också det man fann. En av flera begränsningar med studien är förstås att det dataset man använde inte sträckte sig bortom 16 års ålder. Lynn’s hypotes förutspår att skillnaden fortsätter att öka, och författarna av denna studie argumenterar för att deras resultat motiverar vidare studier, som t.ex. mäter longitudinellt över en längre tid.

En sak att vara uppmärksam på när man läser studier om intelligenstest är förstås att olika test är bra på att avslöja olika saker. Allmänna IQ-test är normalt balanserade så att kvinnor och män skall få samma medelvärde. Detta kan man åstadkomma genom att variera mixen av problem för t.ex. spatial förmåga (gynnar män) och verbal förmåga (gynnar kvinnor). Stanford-Binet, t.ex., är uttryckligen utformat för att gynna män och kvinnor lika.

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

Vad var hennes poäng Dolf, för hur du förstod det undgår nog mig?

Men hennes poäng var väl att kapa av diskussionen, eller vad?

En fråga, varför har ni ett så bokstavligt förhållningssätt till språket?

@Matias:

En fråga, varför har ni ett så bokstavligt förhållningssätt till språket?

Vilka är ”ni”? Dolf och Emma?

@Rick:

Jag ifrågasätter inte fakta. Jag efterlyser lösningar.

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

Inte alls, kör på bara.

@ Emma

Lösningar på vad då? Jag tror inte på ”den nya människan”, bara på den gamla, så det enda man kan göra är att diskutera ärligt. Vill du det?

@Dolf: tack!

@Emma: här får du en analys och ett förslag: Jag skulle vilja ha en mognare jämställdhetsdebatt, som tar in att vi i första hand är människor med de fel o brister det innebär. . Till exempel ”Mäns våld mot kvinnor” bygger in så många begränsningar redan innan man börjat diskutera lösningar; många/alla män slår, det är hetrorelation, många/alla kvinnor drabbas. Jag skulle hellre se en seriös diskussion om hur man kan minska partnervåldet. Kunskapen som finns om mäns och kvinnors olikheter ska användas för att ta fram ett stort batteri lösningar och alternativ som passar många. I min idealvärld ska varje man och kvinna som säger bli slagen mötas med kunskap och respekt, ingen ska avfärdas för att de inta uppfyller någon stereotyp, men också inse att de har ett eget ansvar att ta sig ur sin situation (med adekvat stöd).

@Ulf T:

Kapaciteten att ignorera denna kunskap har visat sig vara förbluffande hög. Kapaciteten att ignorera denna kunskap har visat sig vara förbluffande hög.

Fortsätter, gick åt helvete, skrev på mobilen.

Som jag skrev och har sagt om och om igen, det kan inte förtsås som en kunskapsbrist/kunskapsproblem utan ett motstånd mot att reda ut dessa samband, precis som jag tror att Emma försökte göra.

@Dolf

Jag instämmer i nästan allt du, och Rick, skriver, men om jag försöker bli lika nogrann som vissa här, särskilt Erik, så får jag ingenting sagt, därför hoppas jag att ni läser mig mindre bokstavligt, inte hakar upp er på detaljer och försöker förstå the big picture/poängen som jag försöker komma med, om jag nu ens lyckas komma med något. Jag är inte en vetenskapsman, men jag gillar att tänka och jag kommer med tankar, tankar är inte fakta och jag är inte ute att komma med fakta utan tankar som alla/ingen kan/behöver spinna vidare på.

Så, bare with me, jag är på er sida och jag trodde att ni läst mig tillräckligt för att förstå att jag inte menar att kvinnor är onda, så enkel är jag inte men nog dålig att uttrycka och precisera mig.

Avslutningsvis, kanske man kunde säga att jag är ute efter att klarlägga kvinnlig könslig korrumpenhet alltså den bristande moralens könsliga form, dess kvinnliga uttryck.

@Rick:

”Lösningar på vad då?”

T ex kvinnors syn på män som de anser inte vara ”bra nog”. Min gissning är att du menar att kvinnor har en negativ syn på dessa män (rätta mig om jag har missuppfattat). Är det här ett stort problem? Behöver vi göra något åt det? Kan vi göra något åt det? I så fall vad och hur?

@ Emma

Som sagt, vi kan inte ändra på människan men vi kan ändra på vår kunskapsnivå. Unga män (och lite äldre med) kommer att göra sitt yttersta för att högprestera, eftersom deras sexuella värde är så tätt förknippat med prestation. I dagens samhälle försöker man på alla sätt pressa dem tillbaka (t.ex. genom kvotering av kvinnor till yrken och utbildningar som lockar män). Det här kunde faktiskt jämföras med att tvinga vissa, men inte alla, unga kvinnor att klä sig i hösäckar och förbjuda dem att använda smink medan andra unga kvinnor skulle få fortsätta påverka sitt utseende.

De män som totalt ratas av kvinnor kan vi givetvis inte ”fixa” kvinnligt sällskap åt, men låt oss börja med att erkänna att fenomenet existerar, dvs. att kvinnor bedömer män på ett sådant sätt att det uppmuntrar någon form prestationer. De män som inte presterar något är sexuellt oattraktiva i kvinnors ögon. En bra början vore att sluta öppen håna dessa män i media. För skattepengar, till råga på allt.

@Matias:

”… och vi ska diskutera vad är bra nog och dess konsekvenser så att män kan bättre välja hur de vill leva.”

Jag förstår inte. Vad menar du med ”vad är bra nog”? Vad är det du vill diskutera? Och vilka konsekvenser är det du tänker på?

@ Emma

Skrev jag någonstans att män ska ges företräde på arbetsmarknaden och inom utbildning? Nej, förstås inte. Det jag skrev var ju att kvinnor inte ska ges företräde! Märker du nu själv hur förvridet det blir: Att inte favorisera kvinnor blir synonymt med att favorisera män. Mittlinjen för debatten förskjuts när lika villkor plötsligt blir att favorisera män.

Jag anser dock att man bör ta sig en extra funderare på det faktum att en arbetslös man löper en hög risk för skiljsmässa (initierad av frun) medan motvarande inte kan observeras när kvinnan blir arbetslös. Mannen förlorar inte bara sin utkomst utan även den del av sin manlighet, kvinnan förlorar också sin utkomst, men inget av sin kvinnlighet.

Om ratade män hånas? Dagligen i media. Uttrycken varierar, men de kan alltid kallas t.ex. näthatare eller rasister.

@Rick:

De män som totalt ratas av kvinnor kan vi givetvis inte “fixa” kvinnligt sällskap åt, men låt oss börja med att erkänna att fenomenet existerar,

Vi behöver heller inte fixa det, de fixar det själv, vi behöver endast sluta med att görq det det svårare för dom. De kan fantisera, se på porr gå till en hora (eller sexarbetare som det så trendigt heter). Men alla dessa alternativ försöker feminismen begränsa så att män har så lite spelutrymme som möjligt och handlar enligt kvinnliga villkor så långt som möjligt. Detta ska förändras, om det är ok för kvinnor att utnyttja sexuell makt ska det också vara helt ok att gå till en hora, för det handlar om samma sak. Prostitution är endast problematisk i sin explicita form. Om man bortser från de opportunistiska orsakerna till att motsätta sig prostitution finns det ett moraliskt motstånd också, den gör det svårare att förtränga den implicita.

@Rick:

Nå, man kan trösta sig med tanken att dagen, då detta börjar avslöjas som den billiga opportunism och könskonventionella beteende det är, är inte långt borta.

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

Jag hör och förstår vad du säger, men jag förstår också att Emma reagerar på det.

Jag förstår också att Emma reagerar på det men jag bryr mig inte, det är Emma (kvinnor) som ska bjuda till nu, inte jag, jag har gjort mitt. Mitt tänkande är till för män.

@Emma:
”Det här med att lyfta fram att kvinnor bedömer män efter prestationer, är inte risken att ratade män får en tydlig stämpel som lågpresterande och sexuellt oattraktiva?”
Den stämpeln har de redan fått, kvinnors bedömning ses ofta som en sanning om mannens ”karaktär”, att lyfta fram dessa bedömningar/värderingar leder till att man dels kan diskutera rimligheten i värderingen och dels kan ifrågasätta när det klankas ner på män som försöker prestera (dubbelbestraffningnen). Dvs det är ganska rimligt att förvänta sig att någon kan ta hand om sig själv eller att man letar efter någon som t.ex. värderar sin egen eller partnerns prestation ilkartat med vad man själv gör, det är däremot inte rimligt att kvinnor som grupp t.ex. förväntar sig att ha rätt till (”vara värda”) mer än de själv är beredda att tillföra. Åtminstone inte om man samtidigt vill hävda rätt till lika lön för lika arbete o.s.v.

”Kommer de ratade männen att må bättre av det?”
Det varierar nog, men erkännandet kan i alla fall öppna för möjligheten att förändra situationen med mindre mått av dubbelbestraffning. Erkännandet i sig kan nog också vara positivt eftersom värderingarna idag förnekas och de dessutom betraktas lite som haverister för en egentligen helt korrekt men ideologiskt svårsmält analys av sin egen situation, vilket nog framkallar en hel del uppgivenhet och bitterhet.

”Jag kanske är blind, men hånas ratade män öppet i media?”
Ja, både ratade män och ratandet av män används som hån. Exempel som dyker upp just nu är Andrea Edwards och kommentaren om män som gulliga men inte såna man skulle vilja ligga med, minns inte exakta ordalydelsen, men det var från något svt-inslag om hennes scum-uppsättning, borde gå att googla fram ganska enkelt.

@Rick:

Då missförstod jag dig. Du skrev att män på alla sätt pressas tillbaka t. ex. genom kvotering av kvinnor. I och med att du skrev ”t. ex.” uppfattade jag att det inte bara handlar om kvotering. Men då är det ett förbud mot kvotering du föreslår?

Att en arbetslös man löper en högre risk för skilsmässa än en arbetslös kvinna hänger väl ihop med att en lågpresterande man inte anses attraktiv. Vad är det vi behöver fundera över?

Kan du hjälpa mig med några färska exempel på när media kallar ratade män för näthatare eller rasister?

@En annan Andreas:

Jag tycker nog inte att det känns olustigt att prata om mina värderingar. Du får gärna berätta för mig på vilket sätt de är problematiska.

Är inte kvinnors bedömning av män biologiskt betingad? I så fall är det väl ingen idé att diskutera om den är rimlig, den är ju som den är.

Det där om att kvinnor förväntar sig ha rätt till mer än de själva är beredda att tillföra begrep jag inte. Det får du gärna utveckla.

Men om nu inte kvinnor ska bedöma män efter prestation ska då inte män bedöma kvinnor efter utseende?

Yay bye bye rakhyvel!! : )

Skämt åsido, jag förstår att det menas att kvinnor ska bli medvetna om att de dömer män efter prestation och vilka konsekvenser det medför för män. Och det är fair enough enligt mig, kvinnor har ju och håller fortfarande på att älta om sina utseenden och vilka konsekvenser det medför för oss.

Och här håller jag med Erik Wedin. Män har en större variation i sin….. av vad de bllir attraherade av. Jag såg ”La dolce vita” häromnatten och jag satt med hakan nere vid magen… Så vacker tycker jag Anita Ekberg var. Jag har aldrig i hela mitt liv sett finare bröst än hennes.

Och hennes käkben sen. Jag bara baxnar. Hur kan det finnas en så vacker varelse? Och hon var absolut inte mager. Bara vacker. Kvinnor hade varit vackrare om de inte bantade så jävla mycket. Gladare och därmed vackrare.

Vad vill jag komma fram till?

Jo jag tror såhär. Män är vackra, otroligt vackra. Men jag har aldrig sett en man som var så vacker som Anita Ekberg. Alltså måste vi bedöma män efter något annat än utseende. Och då blir det ju prestation. Men vi lever också i en tid då unga män är sig själva och inte vill prestera så mycket. I alla fall inte på tradionellt vis inom yrket. Men man kan ju vara man på så många sätt. Och kvinnor kommer att anpassa sig så småningom. Därför att kvinnors längtan efter barn kommer att ta över.

Jag vet inte ens vad jag vill ha sagt med detta. Dolf hjälp mig. Förstår du vart jag är på väg. Jag tycker bara det är så hemskt att en ung kille som Matias verkar ha gett upp. Gör inte du?

@ Emma

Svar på din kommentar kl 00.06

Det där ”t.ex.” var helt avsiktligt där. Kvotering av kvinnor är det mest flagranta exemplet på hur samhället favoriserar kvinnor. Och då har jag själv en rätt flexibel attityd till kvotering, dvs. det finns gånger sådan är motiverad. Men kvotering är definitivt inte försvarbar till exempelvis brandmansyrket. Det finns absolut inget vettigt argument för att kvotera kvinnor till brandmän, dessutom med lägre fyskrav. Sådant är bara ren illvilja mot män. Konsekvensen blir att duktiga män inte kan göra det i livet de skulle vara lämpade för.

Men det handlar inte enbart om kvotering. Kvinnor befordras snabbare än män inom t.ex. näringsliv och akademia utan att det skulle finnas några kvoter. Anledningen är givetvis det latenta hot som alla institutioner lever under, nämligen att bli offentligt hudflängda ifall media inte gillar antalet kvinnor på synliga platser.

Utöver detta existerar det skattefinansierade nätverk inom olika sektorer där målet är att främja kvinnor. För ett tag sedan (nu minns jag inte exakt när)skrev f.d. DN-kolumniste Pernilla Ström om hur hon deltagit vid en tillställning för unga kvinnor som ska lyftas fram inom näringsliv (observera ordvalet – det är just så, de ska lyftas fram, inte att de gör det själva). De unga kvinnorna som var så privilegierade som man kan bli tyckte fortfarande synd om sig själva och ältade allsköns fiktiva orättvisor.

Jag har nu svarat dig utförligt i flera kommentarer och skulle nu hoppas på att du gjorde samma sak, dvs. bidrog till en levande diskussion med resonemang.

@ Jenny

Jobbar ni bägge två, du och din sambo 20-24h/vecka? Då behövs knappast något större uttag av föräldraledighet varken fån din eller din sambos sida.

Bra kommentarer av alla!

Jag ser två vägar:

1. ’Ninnis’-väg, som går ut på dialog och medvetenhetshöjning av kvinnor om deras kvinnlighet och mäns belägenhet idag. När kvinnor får mera information om sig själva och män kommer de att förhålla sig jämställdare. Denna väg skulle ju vara att föredra men det verkar inte riktigt finnas intresse för att gå den vägen.

2. MGTOW-vägen som går mera ut på att informera män om läget så att de kan göra det bästa av villkoren och omständigheterna de befinner sig i.

Jag tror mera på alternativ två, eftersom jag tror inte att kvinnor vill ha en radikal förändring i könsrollerna. Kvinnor ville endast bredda sina egna alternativ, och en bredda mansrollen endast där det passar kvinnor själva, breddningen av mansrollen är alltså till för kvinnan/på kvinnors villkor. Men i stort tror inte att kvinnor vill förändra mansrollen särskilt mycket. Och en breddning av kvinnorollen på detta sätt kommer att leda till en försnävning av mansrollen eller utökning av förväntningar på män, detta har redan hänt.

Om det är så, så tror jag att enda sättet man kan motverka denna maktobalans är att påverka män, inte kvinnor. Om en betydlig del av män, likt mig, hoppar av spelet, kommer maktbalansen automatiskt att skifta mera till mäns fördel (alltså för de män som återstår) pga. en reducering av manliga konkurrenter. En sådan situation är nog inte att föredra för kvinnor men jag tror att kvinnors ovilja att förändra sitt förhållningsätt kommer att leda oss i en sådan situation.

Kanske en sådan historisk episod är det enda som kunde få kvinnor att bli en aning vettigare och rimligare i deras förhållningssätt till män, som man säger på finska: Siperia opettaa (Sibirien lär).

Eller sen kommer den globala ekonomiska tävlan och västs minskande inflytande automatiskt att leda oss tillbaka till mera traditionella könsroller? Så vårt inflytande är ändå minimal.

Jag vill bara tacka de som tog sig tid att svara på mina frågor tidigare i tråden. Jag har skummat igenom dagens kommentarer och inser att jag begriper mindre och mindre ju mer jag läser. Mina frågor blir bara fler och fler, men jag vill inte störa den pågående diskussionen med dem. Särskilt eftersom den verkar ha gett Matias ny energi och det gör mig glad. Ha det gott så länge!

@Tålis:

Den högre medel-IQ för män är sannolikt den största orsaken till fler manliga genier och mindre än en något större spridning. Det torde också medföra att det inte finns fler manliga “idioter”, utan det är mer stigmatiserande och dåligt för män och märks därför mer.

Nej, spridningen är viktigare än skillnader i medelvärde (även om detta inte är helt lätt att bedöma eftersom måtten är beroende av varandra). För 16-åringarna i den longitudinella studien ovan ser det ut så här:
Skillnad medelvärde 1,8%
Skillnad standardavvikelse: 8,3%

Det finns även betydligt fler manliga idioter än kvinnliga idioter. Dels på grund av den större spridningen i generell begåvning, men män även på grund av att män är mycket mer drabbade av mentalsjukdomar.

Enligt Ellis et al (2008), en sammanställning av 18 000 studier över könsskillnader, så finns det 30+ studier som visar en högre andel utvecklingsstörda hos män, men inga studier som visar en högre andel hos kvinnor. Citat (sid 290):

”Nearly all of the relevant studies have concluded that below average intelligence and institutional confinement for mental retardation are more prevalent among males than among females.”

@En vänlig själ:

Du verkar väldigt säker på din sak. Jag är inte så säker på min. Är inte heller vidare påläst, särskilt inte på den nedre ytterligheten. Förr ansågs män och kvinnor ha samma medel-IQ, och skillnaden berodde främst på mäns bredare spridning. Dock tyder mycket på att så inte är fallet. Och det var det jag tog upp. Varför inte gå hela vägen? Ett högre medel-IQ torde betyda mest för andelen genier, eftersom skillnaden är så pass stor som 5, men det varierar för olika länder/folkslag.

Resonemanget kan läsas mer utförligt på ”Sex Differences in IQ”; http://www.iqcomparisonsite.com/SexDifferences.aspx

Se särskilt figur ”Adult Sex Differences on the Raven Progressive Matrices.

Korta citat från den sidan lyder:

”The situation is even more pronounced if one looks at the other paper: Lynn, R., & Irwing, P. (2004). In this paper, which looked at adult IQs, a five point higher IQ was found for males over females and the standard deviations were found to be equal.”

”Male and female mean IQs are about equal below the age of 15 but males have a higher mean IQ from age 15 on. The effect of sex differences in IQ is largest at the high extreme of intelligence. Since many of the more prestigious roles in society are associated with high IQ, the lack of female representation in these roles may be partially due to fewer females being competitive at the highest levels.”

”Note that due to the seemingly unimportant slightly higher male average IQ, the extra male variability does not mean that there are many more mentally deficient males. Instead, the areas under the curve show that at the high extreme, such as the Mensa or gifted cut-off IQ of 130 (indicated by the red arrow) and above, there are significantly more males than females who qualify.”

Och en ”friskrivningsklausul: ” Because the graphs here were created using summary statistics, they might turn out to be misleading if the actual distribution curves turn out to be skewed or otherwise aberrant.”

Kan så vara att män är mer drabbade av mentalsjukdomar, och att det pga det finns fler manliga idioter. Dock betyder det inte att det har med IQ-spridningen att göra. Jag tänkte dock mer på vådan av lågt IQ och det märks tydligare för män.

I stort hade jag mest fokus på skolan, men vek ut lite…

@Emma: Du skriver ”Jag delar din målbild, men tycker inte att frågan nödvändigtvis behöver drivas inom ramen för en jämställdhetsdebatt. Viktigare är i så fall vad som behövs för att åstadkomma en seriös diskussion.”
Jag undrar varför du tycker att det inte platsar som en jämställdhetsdebatt? Hur skulle du vilja formulera det så att det platsar?

@ChristinaG:

Du har rätt, anser jag. Det är inte IQ man mäter i kunskapsfrågor. Minns ett dåligt IQ-test jag gjorde i min ungdom för över 40 år sedan. EN fråga var en lista med stora städer och man skulle ange vad som var avvikande i den.

Jag svarade att alla städer utom Madrid var hamnstäder. Det ansågs dock vara fel svar, trots att det var rätt. Rätt svar var ansågs vara att städerna listats efter latitud, från norr till söder och två städer var omkastade i ordningen…

Mitt svar var det enklaste och mer rätt. Vem håller koll på städers inbördes latitud på klotet? Tänkte inte på att Toronto ligger ganska långt söderut förrän jag besökte staden en sommar och såg att solen stod mycket högre än här hemma. Toronto ligger i höjd med Paris.

Men hur ska de traditionella könsrollerna vara bra för ”pojkflickorna”?

Jag läste en artikel som tog upp att män upplever mer stress och försämrat hälsotillstånd på grund av det så kallade ”dubbelarbetet”. Män har börjat ta mer ansvar hemma och upplever nu samma problematik som kvinnor med att få ihop livspusslet med hem, barn och jobb.

Artikeln tog upp att de traditionella könsrollerna var bättre. Bättre för mannen förstår jag. Men inte för kvinnor som inte vill vara hemmafruar. Jag är livrädd för att det ska bli som i ”Revolutionary road”. Där kvinnan säger att hon ska försörja familjen och alla skrattar. Att det blir nästintill omöjligt för en kvinna att göra karriär….. utan ses mer som en barnaföderska och kokerska.

@En annan Andreas:

Mina mest grundläggande värderingar är respekt och ärlighet. Utöver dem är principen att varje individ ska ha rätten att själv få forma sitt liv väldigt viktig för mig.

Vilka värderingar i listan är det du menar är problematiska hos stora grupper kvinnor?

I det stora hela delar jag din beskrivning av vad som påverkar kvinnors (och mäns) preferenser. Däremot hängde jag inte med i sista meningen, dvs ” Å andra sidan innebär att preferensen är påverkbar inte heller att man bara kan välja att göra annorlunda hur som helst, tvärtom kan det skapa både sociala och personliga problem”. Kan du ge något konkret exempel?

Menar du verkligen att ”kvinnor som grupp tror sig ha rätten till en partner med högre inkomst, mer status”. I mina öron låter det helt absurt eller så missuppfattar jag dig fullständigt. Vad är det för exempel i media och statistik du refererar till?

@Emma:

”Mina mest grundläggande värderingar är respekt och ärlighet. Utöver dem är principen att varje individ ska ha rätten att själv få forma sitt liv väldigt viktig för mig.”

Vilka exempel i din lista menar du då är förenliga med dina grundläggande värderingar. Dvs som inte bara följer dessa för individen själv utan även tillåter andra individer desamma.

”Vilka värderingar i listan är det du menar är problematiska hos stora grupper kvinnor?”
Nu vet jag inte om du uppfattade samma syftning som jag här, problem behöver inte uppstå för individen så länge de kommer undan med det, men värderingarna kan få problematiska resultat i samhället.

Kvinnor bär skulden för smalhetshetsen
Kvinnor tar inte ansvar för något som drabbar kvinnor.
Kvinnor köper ”avslöjande” kläder åt småfliclor.
Kvinnor vill utnyttja sexuell makt.
Kvinnor vill få män att prestera och tävla mot varandra.
Kvinnor vill bli bortskämda.

Jag plockade några som är enkla att förklara, men vi kan återkomma till dessa senare om nödvändigt.
Definitionen av problem kan givetvis variera. Man måste inte nödvändigtvis betrakta sexualisering av småflickor som problematisk i sig, det bygger på en moralisk värdering i samhället. Försök att utnyttja sexuell makt är bara problematisk om kvinnor i övrigt vill ha jämlikhet/jämställdhet (i form av likabehandling). Att kvinnor vill bli bortskämda eller vill få män att tävla mot varandra (även ”man up”) hänger ihop med förväntningen att få mer än de själva är beredda att erbjuda (givet att vi inte betraktar kvinnor som att de ska vara mer värda sexuellt eller som individer pga kön). Smalhetshetsen betraktar jag som ett problem pga dess avarter, som när modeller bantar sig till döds, samt pressen på att följa ett ideal som är långt ifrån den nivå som är hälsosam på sikt. Att vara smal är givetvis inte farligt i sig, men att försöka pressa någon som inte har den kroppstypen att bli som några promille är utan att försöka är inte bra vare sig för kropp eller mental hälsa. Att inte ta ansvar för konsekvenser av eget agerande ser jag som ganska självklart problematiskt, även om det enskilda beslutet oftast är meningslöst att kritisera. Dvs det finns ingen anledning att säga till någon som vill bli undersköterska eller jobba på dagis att de väljer fel, men samtidigt så bör dessa också inse att dessa val leder till att de antagligen inte får ett högbetalt VD-jobb (och motsvarade konsekvenser på gruppnivå).

I det stora hela delar jag din beskrivning av vad som påverkar kvinnors (och mäns) preferenser. Däremot hängde jag inte med i sista meningen, dvs ” Å andra sidan innebär att preferensen är påverkbar inte heller att man bara kan välja att göra annorlunda hur som helst, tvärtom kan det skapa både sociala och personliga problem”. Kan du ge något konkret exempel?

”Menar du verkligen att ”kvinnor som grupp tror sig ha rätten till en partner med högre inkomst, mer status”. I mina öron låter det helt absurt eller så missuppfattar jag dig fullständigt. Vad är det för exempel i media och statistik du refererar till?”

Ja, det låter helt absurt, men tyvärr så finns en hel del som tyder på detta. Ulf har gett ett exempel och jag har sett fler bara på genusdebatten, men även undersökningar om hur kvinnor rör sig i samhället, dvs mot områden med män med högre inkomst/status. Vi har också medias täckning av det upplevda problemet att högstatuskvinnor och kvinnor med hög inkomst har svårt att hitta partners, vilket i omgångar har rapporterats som att ”män har svårt för starka kvinnor”, men de flesta attitydundersökningar visar på att män är huvudsakligen indifferenta till kvinnors inkomst/status, medans korrelationen för kvinnors förväntningar på mäns inkomst är stark. Vidare så är det inte helt ovanligt med artiklar i kvällstidningar och liknande om kvinnor som ”bara dejtar rika män” eller förväntar sig att män ska betala diverse olika saker för att hålla dem intresserade och att de ska få dyra presenter o.s.v.. Jag har åtskilliga mer närliggande och direkta erfarenheter också, men det intressanta här är hur det påverkar på gruppnivå och kopplingen till värderingar och bristen på ifrågasättande av fenomenet och beteende/värderingar.

@En annan Andreas:

Problemet är att vi inte bara pratar om en kvinna utan om många. Det finns kvinnor som protesterar emot att det finns tex. glittriga bh:ar till sexåriga flickor. Och att flickornas kläder är alldeles för små och tighta för att leka i. Och när de gör det instämmer otroligt många kvinnor i detta.

Det har också testas att använda modeller i mera ”normala” storlekar. Detta brukar få enormt positiva reaktioner från kvinnor. Kvinnor överlag verkar grundligt trötta på att bara magra/smala tjejer kvinnor ”visas” upp.

Problemet är att det går inte att tjäna pengar på tjejer/kvinnor som är nöjda med hur de ser ut. Det går överhuvudtaget inte att tjäna pengar på människor som är nöjda med vad de har. Till detta används det miljarder och åter miljarder. Det är som att ha en armé av illustionister emot sig. De knullar hjärnan på folk.

De andra punkterna kan jag inte säga något om. Jag har aldrig upplevt att kvinnor hetsar män mot varandra snarare att de försöker gå mellan när två män de känner bråkar.

Sexuell makt används säkert av en hel del kvinnor.

En del kvinnor vill säkert bli bortskämda. Inte alla dock.

Men jo kvinnor tar ansvar för sådant som drabbar oss, se ovanstående text om ”utseendehetsen”.

Jag tror det handlar om som någon här ovan skrev (Matias?). Att män själva får komma på hur de vill ha det.

Jag tror också att lösningen på sjukskrivningar och stress INTE är att gå tillbaka till sterotypa könsroller utan att få det vi har nu att fungera.

@En annan Andreas:

Först, jag ser att vi använder begreppet ”värdering” lite olika, men det spelar kanske inte så stor roll.

Spontant skulle jag nog vilja säga att jag inte känner igen mig själv i listan. Det enda är i så fall ”kvinnor utövar härskarteknik mot kvinnor”. Jag uppfattar det inte som ett generellt beteende hos mig, men jag kan använda härskarteknik om jag t. ex. känner mig orättvist attackerad av någon jag uppfattar som otrevlig/arrogant. Men, det är i så fall inte ett beteende som jag har enbart mot kvinnor, utan även mot män.

Med anledning av den tidigare frågan, är det något i mina grundläggande värderingar (respekt och ärlighet) som du uppfattar som problematiskt och tycker behöver diskuteras?

Mitt stora problem med listan är att jag undviker generaliseringar som ”kvinnor är”, ”kvinnor gör” (eller ”män är” eller ”män gör” för den delen), men om jag ska kommentera de påståenden som du lyfte blir det så här:

* ”Kvinnor bär skulden för smalhetshetsen” skulle jag vilja ändra till ”Både kvinnor och män bidrar till smalhetshetsen.”

* ”Kvinnor tar inte ansvar för något som drabbar kvinnor” tycker jag är en befängd generalisering.

* ”Kvinnor köper ”avslöjande” kläder åt småflickor”. Det finns nog många kvinnor som gör det, samtidigt som det finns många kvinnor som inte gör det. Att det i det här fallet förmodligen är fler kvinnor än män, tror jag beror på att det nog är vanligare att kvinnor än män handlar kläder till barnen. Själv är jag en så’n som bojkottar butiker som säljer ”sexiga” kläder till småflickor.

* ”Kvinnor vill utnyttja sexuell makt”. Jag vet inte hur du definierar sexuell makt och kan därför inte ta ställning till det här påståendet.

* ”Kvinnor vill få män att prestera och tävla mot varandra” känner jag inte igen varken hos mig själv eller hos kvinnor i min omgivning.

* ”Kvinnor vill bli bortskämda”. I min egen omgivning stämmer ”vilja bli bortskämd” möjligen in på ett par kvinnor och ett par män, men jag ser det definitivt inte som ett generellt drag hos varken kvinnor eller män.

”Att inte ta ansvar för konsekvenser av eget agerande ser jag som ganska självklart problematiskt, även om det enskilda beslutet oftast är meningslöst att kritisera. Dvs det finns ingen anledning att säga till någon som vill bli undersköterska eller jobba på dagis att de väljer fel, men samtidigt så bör dessa också inse att dessa val leder till att de antagligen inte får ett högbetalt VD-jobb (och motsvarade konsekvenser på gruppnivå).”

Vem/vilka säger att det är fel att vilja bli undersköterska eller förskolepedagog? Vilka undersköterskor/förskolepedagoger förväntar sig att få högbetalda VD-jobb?

Jag har lite annat att stå i och behöver ta en paus. Återkommer.

@Emma:
Ett nytt försök

””Å andra sidan innebär att preferensen är påverkbar inte heller att man bara kan välja att göra annorlunda hur som helst, tvärtom kan det skapa både sociala och personliga problem”. Kan du ge något konkret exempel?”

Faktorer som förstärker eller dämpar våra genetiska preferenser handlar om sådant som också formar hur vi tolkar vår omgivning, hur vi bygger identitet, personlighet, relationer och självkänsla mm.
Att ändra hur preferenser uttrycks kan därför innebära att det uppstår en intern konflikt, att grunden för självkänslan rycks bort eller liknande. Lite som när någon inser att en ideologi som de gått upp i inte fungerar/hänger ihop. På samma sätt så umgås man ofta med människor som antingen förväntar sig eller har vant sig vid ens personlighet och omvärldssyn. Se t.ex. på hur feminister som slutat tro beskriver vad som händer med dem själva och omgivningen.

@Emma:

Jag håller inte heller med om din lista exakt så som den uttrycks, jag insåg att du hade valt att förstärka så att de lät absurda, men jag ignorerade det tillsvidare, det jag diskuterade just här var problematiken som de berör. Om de stämmer, omfattning och hur allvarligt är en annan fråga.

”Spontant skulle jag nog vilja säga att jag inte känner igen mig själv i listan.”

Det var inte heller min poäng, jag är inte ute efter feminismens ”erkänn att du är ett svin”, det jag är ute efter är kvinnors reflektioner kring den bakomliggande problematiken.

”Jag uppfattar det inte som ett generellt beteende hos mig, men jag kan använda härskarteknik om jag t. ex. känner mig orättvist attackerad av någon jag uppfattar som otrevlig/arrogant. Men, det är i så fall inte ett beteende som jag har enbart mot kvinnor, utan även mot män.”

I min mening använder alla härskartekniker mot både kvinnor och män, det är en del av det som man ibland kallar verbal förmåga. I min mening är nog den största omfattningen från kvinnor mot barn eller män med lägre status, i andra hand mot kvinnor de konkurrerar med.
Män använder inte så ofta härskartekniker vardagligt, det är för riskabelt, däremot kan de bli väldigt överdrivna i konfliktsituationer eller mellan män och andra män/kvinnor som de inte förväntar sig möta så ofta.

”Med anledning av den tidigare frågan, är det något i mina grundläggande värderingar (respekt och ärlighet) som du uppfattar som problematiskt och tycker behöver diskuteras?”
Nej, det jag frågar om är hur du ser på de bakomliggande värderingarna i din lista, inte om du tycker att dina personliga värderingar är problematiska. Jag frågade också om du tyckte att dina grundläggande värderingar gick ihop med punkterna i listan. Det handlar inte om dig utan hur du reflekterar över gruppens roll och implicita värderingar, individers värderingar påverkar givetvis gruppen på olika sätt, men gruppens sammanlagda värderingar är inte identiska med individers. I huvudsak bra värderingar för individen kan på gruppnivå skapa problem.

* ”Kvinnor bär skulden för smalhetshetsen” skulle jag vilja ändra till ”Både kvinnor och män bidrar till smalhetshetsen.”

Män är garanterat inte oskyldiga, men det förefaller sannolikt att kvinnor dominerar starkt i mekanismerna bakom fenomenet.

* ”Kvinnor tar inte ansvar för något som drabbar kvinnor” tycker jag är en befängd generalisering.

Ja, om man utgår från att grupp och individ är samma, vad det handlar om är dock att stora grupper kvinnor har den synen. Feminister och de som okritiskt köper den feministiska världsbilden är det uppenbara exemplet.

* ”Kvinnor köper ”avslöjande” kläder åt småflickor”. Det finns nog många kvinnor som gör det, samtidigt som det finns många kvinnor som inte gör det. Att det i det här fallet förmodligen är fler kvinnor än män, tror jag beror på att det nog är vanligare att kvinnor än män handlar kläder till barnen. Själv är jag en så’n som bojkottar butiker som säljer ”sexiga” kläder till småflickor.

Jag är väl medveten om att inget av de här påståendena är absolut, samtidigt så brukar sexiga kläder för män vara kopplat till attraktion, dvs män kan köpa sexiga kläder till någon de är attraherad av, men inte till mormor eller dottern. Det jag uppfattar här är att kvinnor oftare blandar samman snygg med sexig, dvs att sexiga kläder är ett sätt att höja sin status. Jag känner också till att det finns begränsningar för hur mycket detta är ”tillåtet” inom gruppen, men det är en senare diskussion.

* ”Kvinnor vill utnyttja sexuell makt”. Jag vet inte hur du definierar sexuell makt och kan därför inte ta ställning till det här påståendet.

Hur definierar du sexuell makt är väl den mer relevanta frågan, men givet sexuellt makt som begrepp så existerar rimligen samma problem som med andra former av makt, oavsett exakt definition.

* ”Kvinnor vill få män att prestera och tävla mot varandra” känner jag inte igen varken hos mig själv eller hos kvinnor i min omgivning.

Att kvinnor sällan noterar män som inte utmärker sig i sociala sammanhang (tysta, blyga t.ex.) utan de klassas istället som ”tråkiga”. Det finns åtskilliga fler varianter på detta.

* ”Kvinnor vill bli bortskämda”. I min egen omgivning stämmer ”vilja bli bortskämd” möjligen in på ett par kvinnor och ett par män, men jag ser det definitivt inte som ett generellt drag hos varken kvinnor eller män.

En väldigt vanlig förväntning i min mening, men uttrycks av kvinnor ofta som att de ”är värda” det, dvs förväntning om högre värde leder till förväntningen att männen ska anstränga sig mer för att ”var värda” dem.

”Vem/vilka säger att det är fel att vilja bli undersköterska eller förskolepedagog? Vilka undersköterskor/förskolepedagoger förväntar sig att få högbetalda VD-jobb?”

Nu vrider du väldigt mycket i vad jag skrev, betydelsen är närmast den omvända. Det är inget fel i att vilja bli t.ex. undersköterska eller dagispersonal, men om en väldigt stor del av gruppen kvinnor vill detta istället för att ta mer högbetalda yrken med större karriärmöjligheter så får det konsekvenser på samhällsnivå, med färre kvinnliga VD:ar, större rålönegap o.s.v., och dessa kan konsekvenser skylls idag på männen. Att segregeringen finns är uppenbart men stämningen blir närmast hatisk när någon nämner kvinnors fria valmöjligheter.

”Jag har lite annat att stå i och behöver ta en paus. Återkommer. ”

Ok

@Matias:

@Ninni:

Glöm inte det tredje alternativet. Att män kan vara en alpha som inte följer kvinnors regler.

Det rådet är kanske inte aktuellt för Ninni så bara fortsätt med 1) . Men 2) (MGOTW)gör mig väldigt ledsen, inte för att jag inte förstår orsakerna, men för att det finns andra sätt att lösa det på, som faktiskt bidrar till välmående för både män och kvinnor.

@Jenny:

Genussystemet behöver inte förändras så fruktansvärt mycket. Däremot så behövs det medvetenhet och acceptans.

Jag läste en artikel som tog upp att män upplever mer stress och försämrat hälsotillstånd på grund av det så kallade “dubbelarbetet”. Män har börjat ta mer ansvar hemma och upplever nu samma problematik som kvinnor med att få ihop livspusslet med hem, barn och jobb.

Artikeln tog upp att de traditionella könsrollerna var bättre. Bättre för mannen förstår jag. Men inte för kvinnor som inte vill vara hemmafruar. Jag är livrädd för att det ska bli som i “Revolutionary road”. Där kvinnan säger att hon ska försörja familjen och alla skrattar. Att det blir nästintill omöjligt för en kvinna att göra karriär….. utan ses mer som en barnaföderska och kokerska.

Problemet ligger kanske inte rollerna utan i systemet. I Revolutionary Road så är hushållets totala arbetsbörda 40h/v + hushållsarbete. I det moderna hushållet är den totala arbetsbördan 80h/v + hushållsarbete. Det säger sig självt att någon blir lidande, såväl mamma, pappa som barn.

De traditionella könsrollerna VAR bättre för kvinnan, vilket vi kan se på att kvinnor i länder där jämställdheten ökar samtidigt blir mindre lyckliga.

Det sagt måste vi inte resa tillbaka i tiden, men vi måste förstå konsekvenserna av de val vi gör, vilket feminister verkar ha väldigt svårt för. Gifter man sig uppåt så får det konsekvenser. Vill man vara två heltidsarbetande föräldrar så får det konsekvenser, särskilt om vi pratar om att göra karriär (resor, alltid vara tillgänglig, mycket övertid (betald eller obetald) osv) och inte bara köra sopbil eller sitta i receptionen på en vårdcentral. Osv.

Dvs jag säger inte att ALLT var bättre förr för kvinnor men man måste förstå att det som är mäns privilegium också kommer av en uppoffring på ett annat plan.

Varje individ och par (eller triad, osv) får fatta sina egna beslut, men för mig är det viktigt att det är väl informerade beslut, inte baserat på ideologi eller på annat sätt en falsk bild av verkligheten.

Problemet är att det går inte att tjäna pengar på tjejer/kvinnor som är nöjda med hur de ser ut.

Det gäller ju bara en del av konsumenterna. Jag hävdar istället att det är de som är nöjda som konsumerar mest sexiga underkläder, smink osv. Som Erik är inne på så är det de som är missnöjda med sig själva som gnäller på de som är nöjda, och som inte handlar lika mycket av detta för att det inte stämmer överens med deras självbild.

@Erik: 08.26

Jag sa inte att det skulle bli lätt. Sådant tar tid. Män kommer inte att kunna skapa de här nätverken över en natt.

@Rick:

För mig handlar det om att pappan ska etablera en stark och genuin relation till sitt barn när barnet är litet och man som förälder präglar det som mest. Jag kommer inte att stå ivägen för min sambo om vi får barn. Han får ta ut åtta/nio månader. Jag har för mig att man har 17/18 månader totalt så det är ju lätt huvudräkning.

Och som att jag ska ”ge lov”. Det är sådant skitsnack, båda föräldrana har väl lika många rättigheter som skyldigheter.

@En annan Andreas:

Ang. ditt svar på ”Å andra sidan innebär att preferensen är påverkbar inte heller att man bara kan välja att göra annorlunda hur som helst, tvärtom kan det skapa både sociala och personliga problem”.

Jag tror att jag förstår vad du menar, dvs att om jag omvärderar något som tidigare har varit väldigt viktigt för mig så kan jag ”tappa fotfästet” i tillvaron. Jag är av den uppfattningen att om omvärderingen känns viktig så ska man göra den, även om den skapar sociala och personliga problem. Annars är man ju inte sann mot sig själv.

@En annan Andreas:

Ang. ”Kvinnor som grupp tror sig ha rätten till en partner med högre inkomst, mer status”

Att väldigt många kvinnor har en lägre inkomst än sin man har jag inga invändningar emot. Det är början av påståendet som jag undrar över, dvs att kvinnor skulle anse att det är deras rättighet. Jag vill gärna ha länk till forskning som bekräftar det.

Om kvällstidningarna skriver om kvinnor som bara dejtar rika män, ska man kanske ta det med en nypa salt. Det finns säkert kvinnor som har den strategin, men hur många är de? Och hur många rika män finns det ens? Att det här beteendet skulle gälla för hela gruppen kvinnor köper jag inte.

”Jag har åtskilliga mer närliggande och direkta erfarenheter också, men det intressanta här är hur det påverkar på gruppnivå och kopplingen till värderingar och bristen på ifrågasättande av fenomenet och beteende/värderingar.”

Hur menar du att det påverkar på gruppnivå och vad är kopplingen till värderingar och bristen på ifrågasättande?

@En annan Andreas:
@Emma:

Menar du verkligen att ”kvinnor som grupp tror sig ha rätten till en partner med högre inkomst, mer status”. I mina öron låter det helt absurt eller så missuppfattar jag dig fullständigt. Vad är det för exempel i media och statistik du refererar till?

Kanske man istället för att säga ”ha rätt till” kunde använda förtjänar, kvinnor tror nog att det förtjänar mera än de verkligen förtjänar samtidigt som kvinnor anser att män förtjänar mindre än de verkligen förtjänar.

När man talar om ledarpositioner och dyl. så lever många kvinnor i tron att de gör alla uppoffringar män gör men att de blir diskriminerade mao. att de förtjänar mera än de har, men detta stämmer ju så klart inte eftersom kvinnor gör inte som män gör.

@Rick:

Om du vill veta varför kvinnor köper ”avslöjande” kläder åt sina små döttrar föreslår jag att du frågar de kvinnor som köper sådana kläder. Jag köper inte sådana kläder. Jag vet inte hur kvinnor som köper sådana kläder tänker.

@Rick:

Rick jag garanterar dig att jag hade ”hobbyjobbat” även om jag bott själv och varit singel. Ännu mera så faktiskt. Jag lever inte på honom alls. Vi har inte gemensam budget och vi delar det mesta lika. Vi lånar varandra pengar ibland och betalar alltid tillbaka.

@ Emma

Jag hävdade aldrig att just du köper plaggen vi talar om. Det du däremot gjorde var att hävda att också män köper dem åt sina småflickor, vilket jag påstår inte stämmer (annat än i undantagsfall). Nu undrar jag varför du ville ge diskussionen denna inriktning. Är det för att du inte känner igen dig, lika lite som jag känner igen mig i t.ex. regeringens prat om ”mäns våld mot kvinnor”? Då ger jag dig rätt, men tillstå åtminstone för dig själv att det finns en avigsida i kvinnokulturen.

@Erik: 10.10

”Precis som killar brukar få ligga mindre ju mer svärmordsdrömmar de är så brukar modekampanjer som får positiva reaktioner från kvinnor också sälja mycket färre produkter.”

Vilka kampanjer?

”Hade kvinnor menat allvar så hade de inte köpt de andra produkterna. Hade tillräcklig många kvinnor agerat så hade vi inte ens behövt diskutera vad kvinnor ger “positiv respons” på.”

Jag kan inte ändra på vad andra kvinnor köper eller inte köper. Eller att de fyller ut läpparna med gift. Jag menar inte att kvinnor ska sluta sminka sig eller sluta bry sig om sina utseenden. Det är den här överdrivna och svindyra (både i tid och pengar) utseendehetsen jag invänder mot och faktiskt väldigt många med mig, både kvinnor och män. Men det enda jag kan göra är att vara en förebild för det jag står för. Inte köpa de produkter och tjänster jag ogillar. Prata med andra och bara vara jag. Jag kan inte tvinga andra människor att ”mena allvar”.

“Lustigt hur denna känsla inte syns i plånböckerna hos de som annonserar med smala tjejer, vilket ju är vad som skulle ändra den saken.”

Om kvinnor slutade köpa kläder och produkter som annonserades med magra tjejer idag så skulle kvinnor väldigt snart vara håriga och nakna.

“Vems fel är det menar du? Ser du inte inkonsekvensen här? Först kritiserar man könsrollerna och säger människan är flexibel och kan lära om. Sedan säger man att det går inte att sälja genom att göra kvinnor nöjda, man MÅSTE göra dem missnöjda. Så könsroller går att ändra, hur kvinnor spenderar pengar är däremot omöjligt att ändra?”

Men det är ju just det jag invänder mot genom att inte själv köpa tex. tighta kläder till min flicka (om jag haft någon) eller fylla ut läpparna med gift. Och ja, jag tror att människan är väldigt flexibel. Eller så förstår jag inte vad du menar med ovanstående.

“Om argumentet är att man utnyttjar missnöje. Vad är då skillnaden mellan att tappa in i människans missnöje för att sälja tajta tröjor och att tappa in i samma missnöje för att sälja den kommunistisk-feministiska åsikten att människan har ingen fri vilja och kan inte agera självständigt i västvärlden för “reklamen fuckar hjärnan”?

Konsumtionen är en genomgripande ”ideologi” i väst. Den är starkast. Kommunism, feminism you name it drunknar i allt annat. Jag anser också att det finns olika grader av ”den fria viljan”.

”Hur blir det magiskt okej att göra folk missnöjda med det ena men inte med det andra?”

Jag hatar kommunismen och jag hatar överdriven konsumtion. Sa jag att det var ok med kommunism?

“Du menar till skillnad från de miljarder dollar som kommunismen och feminismen lagt på propaganda för att tappa in i människans missnöje och sälja SINA produkter? Att de gör precis likadant för att få dig att tycka problemet är vårt ekonomiska system som modemakare gör med tröjor det verkar du inte reflektera över.”

Hmm fast jag kollar på sidor som ”Bestgore”. Blogginnehavaren där står ganska mycket för det jag står för. När det gäller de här sakerna. Trots att han kallar alla kvinnor för ”sluts” och ”whores” oavsett om de är trafikoffer eller kartelloffer. Han är konsekvent i sitt kvinnoförakt : )). Och han hatar thailändare, det gör inte jag. Jag älskar väst, men ja, jag tycker vårt ekonomiska system är förlegat. Det behövs inga genomgripande förändringar…. eller jo kanske.

”Hur kommer det sig en kvinnas hjärna är fuckad av bilder av smala kvinnor så hon kan inte köpa rätt kläder men hennes hjärna är frisk nog av all propaganda mot västimperialism, markadsekonoi och patriarkatet så de produkterna som säljs med missnöje dem kan hon köpa och stå för utan att betraktas som hjärntvättad av reklamen?”

Hmm det finns feminister som är höger också. Precis som det finns bögar som är republikaner. Och ja, man kan bli totalt hjärntvättad av att bli matad med samma budskap under hela livet. Enligt Mossad tar det i genomsnitt tre månader att hjärntvätta en människa.

“Ärligt talat så hänger det mer på mannen än på kvinnan. Kvinnor vill först inte bli borskämda, sedan träffar de en man som får dem att känna sig annorlunda och då vill de det. Kvinnans rätt att ändra sig.”

Du menar att två personer träffas och blir kära och detta skulle automatiskt innebära att kvinnan vill bli bortskämd? Om du menar med bortskämd massor med kärlek och uppmärksamhet så ja. Men det brukar vara ömsesidigt, iallafall i början.

“Det där stämmer ju inte alls. Kvinnorna tar inte ansvar för sina köp. De köper propaganda fientlig till marknadsekonomi som ger dem ursäkter att fortsätta konsumera som de gjort tills “samhället” tar ansvar åt dem och ser till att de inte kan göra de valet längre.”

Nu väntar jag bara på att du ska börja kalla kvinnor för ”sluts” och ”whores” : )

Inte ”kvinnor” utan ”en del kvinnor”. Jag är inte heller säker på att kvinnor som köper glittriga stringtrosor och tighta byxor till sina små döttrar är de som är särskilt mottagliga för politik överhuvudtaget. Speciellt inte feminism.

”Att hitta ursäkter för att fortsätta göra det är inte att ta ansvar.”

Jo många tar ansvar och försöker ändra på det. Det finns facebooksidor och andra forum där kvinnor och män diskuterar sexualiseringen av små flickor och vilka märken/affärer man ska bojkotta.

@Jenny:

Jag börjar skönja att ”inte alla kvinnor” eller ”man kan inte generalisera” mera handlar om att kapa av utredningen än om att efterlysa exakthet. Exaktare kan vi vara senare, nu ska problemen och sambanden etableras i stort, efter det kan vi komma med nyanser.

Mitt råd är att de som vill utreda dessa frågor diskuterar med varandra istället för att försöka få personer som Emma att fatta, vi går vidare.

@Matias:

Ge mig ett tips på vad du menar. Jag menar på vad det är du efterlyser.

@Jenny:

Ja och då är skillnaden alltså mellan konservativa och icke-konservativa, snarare än äldre/yngre. Det är ändå samma fenomen.

@MK:

Jaa…. som med samhället i övrigt(?)

@ En annan Andreas

Angående att använda härskarteknik:
Det låter helt förfärligt att använda härskarteknik mot barn. Jag hoppas verkligen att jag aldrig någonsin har gjort det. Min erfarenhet av härskarteknik – och det är främst från arbetslivet – är att det i regel har varit män som använt det mot kvinnor.

@ En annan Andreas

””Kvinnor tar inte ansvar för något som drabbar kvinnor” tycker jag är en befängd generalisering.

Ja, om man utgår från att grupp och individ är samma, vad det handlar om är dock att stora grupper kvinnor har den synen. Feminister och de som okritiskt köper den feministiska världsbilden är det uppenbara exemplet.”

Påståendet skrevs ursprungligen av en man. Menar du att det är kvinnors syn? Oavsett det är min uppfattning att det finns många kvinnor som tar ansvar för saker som drabbar kvinnor och det finns många kvinnor som inte gör det.

@ En annan Andreas

”Hur definierar du sexuell makt är väl den mer relevanta frågan, men givet sexuellt makt som begrepp så existerar rimligen samma problem som med andra former av makt, oavsett exakt definition.”

Du lyfte påståendet ”Kvinnor vill utnyttja sexuell makt” för diskussion. Jag berättar att jag inte förstår vad påståendet betyder och då säger du att jag ska berätta vad påståendet betyder. Nej, om du vill diskutera påståendet så får du definiera sexuell makt.

När det gäller dina kommentarer om påståendena ”Kvinnor vill få män att prestera och tävla mot varandra” och ”Kvinnor vill bli bortskämda” kan jag bara säga att jag inte delar din uppfattning.

@Emma:

Emma jag tror det svåra för oss är att många som kommenterar här ogillar skarpt vad ”kvinnokollektivet” gör. Så du och jag försöker utgå ifrån oss själva, vi försöker svara som individer. Vi har kanske inte ens något val eftersom vi inte har läst på tillräckligt om kvinnokollektivet.

Samtidigt som det efterfrågas att vi diskuterar kvinnokollektivet, som vi har lite kunskap om och som dessutom är skarpt ogillat. Eller inte kvinnokollektivet i sig utan fenomenen inom kvinnokollektivet som sagt.

Ska man utgå ifrån sig själv och kvinnorna i ens närhet? Eller ska man läsa på, läsa en massa studier och undersökningar för att göra diskussionen rättvisa? Det är antagligen det man borde göra. Eller jag känner att jag borde göra det i alla fall för det är mycket jag inte känner igen mig i. Men det kan hända att den stora massan kvinnor är och fungerar på ett visst sätt, jag har bara inte upplevt det. Kanske för att jag är kvinna. Frågan är hur mycket tid man har att avsätta för detta.

Upplever du att du är ”blind” angående vad vissa kommentarer tar upp här? Jag menar inte de överdrivna och bittra utan de sansade och intelligenta.

@Jenny:

Jag tänkte precis skriva till Emma att jag blev förvirrad av hennes argumentation, för att det börjar i någon form av ”kvinnor är/gör si/så”, men glider sedan rättså raskt över till ”fast jag är/gör inte si/så” eller ”fast det känner jag inte igen mig i” osv.

Samma sak har jag tänkt flera gånger när jag läst dina inlägg Jenny. Du brukar komma med invändningar med hänvisning till ditt personliga liv och erfarenhet. Och det kan mycket väl vara intressant men det står inte i motsats till de mönster som faktiskt finns i samhället i stort, och som många här visar på med olika resonemang och inte sällan hänvisningar till faktiska studier osv.

För en fruktbar diskussion anser jag att det är helhetsbilden som behöver diskuteras. Personliga anekdoter kan vara en krydda, visa på ett intressant avvikande från mönstret, eller erbjuda ett perspektiv som kanske hittills har varit obelyst, men kan inte användas för att avfärda eller motbevisa helheten.

Det är lite det som är problemet från början, och som faktiskt verkar vara en kvinnogrej till stor del – att använda sin egen livssituation som någon form av måttstock på hur världen i stort, eller rättare sagt män, fungerar. Är man då samtidigt fullständigt blind för sin egen del i det hela, ja då blir det fort knasigt. Och om detta snöbollar sig till en politisk rörelse, då är vi illa ute. Som Erin Prizzey säger:

@Jenny:

Vilken punkt som helst från Emmas lista, Emma hade ju formulerat det på ett sätt att sätta avfärda frågorna, vilket skulle ha fungerat på ett feministiskt forum men inte här. Men som Rick, Ulf T och en annan Andreas gjorde, så ska vi gå vidare. Jag skulle föredra att dessa personer diskuterade med varandra istället för Emma.

@ Emma (kl 15.22)

Du skriver ”Nej, jag har inte hävdat att också män köper ”avslöjande” kläder till sin små döttrar. Punkt.”

Kl. 10.07 lät det däremot så här:

Det finns nog många kvinnor som gör det, samtidigt som det finns många kvinnor som inte gör det. Att det i det här fallet förmodligen är fler kvinnor än män, tror jag beror på att det nog är vanligare att kvinnor än män handlar kläder till barnen.

Min poäng är alltså att det så gott som uteslutande är kvinnor som köper de där kläderna, inte att de bara är fler än männen som gör det.

@Rick:

Om det är EN kvinna och NOLL män, så är det enligt min uppfattning fler kvinnor än män.

Jag ber dig uttryckligen att inte besvara den här kommentaren. Om du väljer att göra det ändå, så kommer jag inte att svara.

@Ulf T

Arsinoe:

Men det som ska driva oss är inte skuld, utan egenintresse. Det handlar inte om att offra sig för något slags högre gott, utan om att ta fram strategier för frigörelse helt enkelt för att det ligger i vårt intresse. Vi är inte feminister för någon annans skull, utan för vår egen.

Med andra ord opportunism och egenintresse som man kamouflerar i ett moraliskt språk om frigörelse, kamp mot makten och en kamp för alla kvinnor.

Nå, man kan ju se det här som ett framsteg från att dom hävdat att feminismen är en kamp för ett högre gott dvs. rättvisa eller jämställdhet.

Intressant att feminister själva börjar beskriva det feministiska projektet på samma sätt som en själv, men med den skillnaden att de ger en positiv innebörd åt projektet. Nå, bara de skulle ännu fatta att tillåta män att hålla på med samma saker som kvinnor och sluta att beskriva det i opportunt-ressentimentistiska ordalag som något annat; som förtryck.

Från Arsinoes perspektiv blir en problematisering av makten helt omöjlig dvs. om det är ok för kvinnor att ha makten varför är det problematiskt för män att ha den? Så problematiserandet av makten är alltså bara ett medel att skaffa kvinnor/henne själv mera makt och samtidigt bedra andra (och sig själv) om att man håller på med någonting rättfärdigt.

En fråga Arsinoe: Om mäns jämställdhet utgörs av att beakta er kvinnor, varför ska ni inte beakta män, om ni är jämställda? Men kvinnor är inte jämställda utan starka, män ska vara jämställda, inte kvinnor.

Som många kanske märkt är ”jamställda” något män ska vara, så att kvinnor får allt möjligt nyttigt. Kvinnor däremot är starka (istället för jämställda), en styrka som män sedan ska klara av. Eller med andra ord: Mäns jämställdhet är något som gör att kvinnor klarar av män, kvinnors jämställdhet (eller styrka) är något som män ska klara av. Som vi genast ser är detta tänkande vad det ger ut sig för att vara.

@Emma:

”Upplever du att du är “blind” angående vad vissa kommentarer tar upp här?”

Ja, eller ”lyckligt omedveten” Smile

Ni har ingen aning om hur rätt ni har.

@Emma: 16.03

Jag känner exakt likadant. Jag har inte varit tillräckligt intresserad av enbart kvinnor och feminismen för att ”läsa på”. Jag har varit ifrågasättande och intresserad av människor i allmänhet. Men jag är intresserad av de här frågorna, men som du så utgår jag från mig själv och folk i min omgivning.

@MK: 15.33

Ja det var det jag misstänkte och började känna så jag tackar för mig.

@Emma:
”Vad menar du är den bakomliggande problematiken för påståendena i listan?”
Jag av exempel för yrkesval ovan, problematiken är liknande på många övriga punkter.

@Emma:
”Det låter helt förfärligt att använda härskarteknik mot barn. Jag hoppas verkligen att jag aldrig någonsin har gjort det. Min erfarenhet av härskarteknik – och det är främst från arbetslivet – är att det i regel har varit män som använt det mot kvinnor.”
Jag uppfattar dessa som väldigt vanliga för att få barn att göra som mamma vill eller från lärare o.s.v., det skulle inte förvåna mig om män i arbetslivet sen använder precis sådant som de själva blivit utsatta för under sin uppväxt och fortsätter att bli utsatta för i arbetslivet. Precis som med många övriga negativa beteenden bland kvinnor så handlar det nog mer om att vi väljer att inte se eller väljer att inte betrakta det som så allvarligt eller väljer att tro att det var motiverat av okänd inbillad oförrätt. Detta bekräftas också om man tittar på förekomsten av mobbning på olika arbetsplatser.

@Emma:
”Jag försöker ta ansvar för att inte själv bidra till smalhetshetsen.”

Ok, kanske en rimlig avvägning, men frågan är kanske hur långt det är rimligt att låta övriga som skriker högt hållas. Dvs när om någon gång bör man gå från passivt undvikande till aktivt motstånd.

Efterföljande fråga är delvis kopplad.

”Påståendet skrevs ursprungligen av en man. Menar du att det är kvinnors syn?”
Nej, det är en observation av kvinnors beteende, de ser det antagligen inte som att de skulle ha någon anledning att ta något ansvar att döma av retoriken.

”Oavsett det är min uppfattning att det finns många kvinnor som tar ansvar för saker som drabbar kvinnor och det finns många kvinnor som inte gör det.”

Vilket då innebär att generaliseringen inte är helt dålig och att det handlar om en gradfråga. Som jämförelse så handlar många av de beteenden som beskrivs som problematiska i manligheten eller män som grupp om något som ytterst få ägnar sig åt, t.ex. våldtäkter. Det förefaller också vara fler män som tar ansvar för sådant som drabbar kvinnor än kvinnor som gör det, men där är det nog svårt att få fram statistik annat än genom att sammanställa media.

@Emma:

”Du lyfte påståendet ”Kvinnor vill utnyttja sexuell makt” för diskussion. Jag berättar att jag inte förstår vad påståendet betyder och då säger du att jag ska berätta vad påståendet betyder.”

Varje diskussion som jag deltagit i om begreppet har hittills slutat i en massiv förnekelseövning från kvinnors sida så fort någon försökt börja definiera begreppet innan begreppet i sig accepterats.
Det är för frågeställningen helt ointressant exakt var man gör gränsdragningen mellan t.ex. sexuell eller social makt eller exakt var man drar gränserna mellan strukturer, könsroller, fördelar, privilegium, makt eller liknande ordval.

Jag förutsätter alltså att du förstår vad ”sexuell” betyder och vad ”makt” betyder och att detta inte skiljer speciellt från t.ex. begreppet ”ekonomisk makt” som inte heller har speciellt hårda gränsdragningar, men ändå används ganska flitigt i jämställdhetsdebatten. Oavsett var du gör dina gränsdragningar enligt ovan så hävdar jag att sexuell makt, när den existerar, kan vara problematisk och därmed att vilkan att utnyttja en sådan makt kan vara problematisk. Jag är alltså inte ett dugg intresserad, för diskussionen om eventuell problematik, ifall du anser dig ha någon sexuell makt eller inte eller om du anser att kvinnor som grupp har en sådan makt. Det som kan vara intressant är om du anser att dina grundläggande värderingar är förenliga med påståendet som sådant, inte om du anser att det är sannolikt att det är ett reellt problem. Hur reellt problem som det utgör kan diskuteras senare, men jag är inte intresserad av någon pseudo-diskussion kring detaljer i begreppet eller om makt överhuvudtaget existerar eller om kvinnor kan ha makt eller inte.

”När det gäller dina kommentarer om påståendena ”Kvinnor vill få män att prestera och tävla mot varandra” och ”Kvinnor vill bli bortskämda” kan jag bara säga att jag inte delar din uppfattning.”

Så som påståendena är formulerade så bygger de på en tolkning som är närmast omöjlig att verifiera annat än när kvinnorna ifråga själva beskriver vad de gör, att detta är resultatet av deras beteende är däremot svårt att bortse ifrån, om det sen utgör en medveten strategi eller inlärt beteende som inte reflekteras över så länge det gynnar dem kan diskuteras. Jag har dock träffat och hört tillräckligt många som uppenbarligen tänker på det i dessa termer för att jag inte är beredd att avfärda alternativet att det är ett medvetet agerande.

@Emma:

”Men jag hålla med om att det är orättvist att bara skylla på männen, kvinnor rår också för hur det ser.”

Det är väl lite kärnan i diskussionen. Vi behöver inte dra in hela diskussionen om arbetsmarknaden, men den innehåller en del väldigt tydliga exempel och det är också många gånger där det finns mer neutral statistik att tillgå för att visa koncepten.
Jag använde det personliga perspektivet för att förtydliga, men nej, det verkar som det är många som inte kan göra kopplingen att deras egna sämre möjligheter att få ett högbetalt VD-jobb påverkar hur stor andel kvinnor som inte får högbetalda VD-jobb när andra gör precis som de själva och därmed även lönestatistiken för kvinnor som grupp.

”Att ”stämningen blir närmast hatisk när någon nämner kvinnors fria valmöjligheter” beror nog på i vilka kretsar man rör sig.”

I min erfarenhet är det inte så stor skillnad, men det är antagligen för att jag är man.

@Matias:
”Kanske man istället för att säga “ha rätt till” kunde använda förtjänar, kvinnor tror nog att det förtjänar mera än de verkligen förtjänar samtidigt som kvinnor anser att män förtjänar mindre än de verkligen förtjänar.”

Det grundläggande är en värdering av kvinnor som inte stämmer överens med motsvarande värdering av män, att den enskilda kvinnan anser sig ha ett högre värde är ytligt sett inte direkt felaktigt eftersom den värderingen understöds av samhället, det finns däremot starka skäl att ifrågasätta om värderingen är rimlig i det samhälle vi har idag och om den är det varför någon skulle bry sig om jämställdhet överhuvudtaget om dess principer ändå inte ska gälla när de traditionella värderingarna gynnar kvinnor.

@Jenny: och även Emma…

Jag hade kanske gärna varit lyckligt ovetande och bara följt strömmen om jag hade haft chansen, samhället och speciellt kvinnor har inte gett mig möjligheten att ”sköta mig själv och skita i andra” om man säger så. Ett tag så trodde jag också på skiten, men jag började läsa på för att försöka förstå dessa ständiga pikar, lösa skuldbelägganden och anklagelser och för att mina erfarenheter fullständigt ignorerades och även hånades. Problemet var att ju mer jag läste på desto mindre stämde med vare sig mig själv, min omgivning eller undersökningar och statistik som gick att få fram.

Jag har försökt vara väldigt tydlig med att jag inte är ute efter att ni ska försvara alla andra kvinnors åsikter utan att jag är ute efter vanliga beteenden och beskrivningar både från de som håller med och de som inte håller med.

Det är inget fel i att utgå från sin direkta omgivning, men det är bra att läsa på och reflektera över rimligheten innan man helt avfärdar sådana här beskrivningar.
Det behöver inte ta enormt med tid, det finns gott om länkar till vetenskap och media i tidigare inlägg på genusdebatten. Om de känns ofullständiga så går det ganska snabbt att googla fler åsikter, eller annars inte bara avfärda dem tillsvidare. Många av påståendena har en bakgrund i t.ex. statistik, men det går givetvis att ifrågasätta vad statistiken exakt betyder, den diskussionen tar jag gärna, men jag har svårt för att statistik direkt avfärdas med en personlig känsla utan motivering.

@Matias:
Det är väl fullt möjligt att kvinnor är bättre på något, det tror jag inte att någon kan svara på egentligen, men det verkar inte vara någon sådan rationell tanke bakom samhällets värdering av kvinnor utan mer någon kvarleva från urtiden när kvinnor faktiskt var viktigare för samhällets fortlevnad, men där detta balanserades på andra områden. Så är det dock inte idag, speciellt inte om det är jämställdhet som ska gälla.

@Erik:
Att antyda att kvinnor bara protesterar av avundsjuka över sexualiseringen av sexåriga ”kvinnor” ( vilket jag tyckte det såg ut som att du gjorde) är bland det sjukaste jag någonsin sett!!! (Blev så upprörd att jag inte ens har hunnit läsa färdigt tråden än)

@Matias:
Jo, jag håller med om att det är suspekt att klaga över skönhetsidealen för unga kvinnor… Men sexualiseringen av småbarnskroppar är något annat!

@Alith:
Jag tror att det MK försökte få fram är att vi inte kan skydda barn från att utveckla sin egen sexualitet, oavsett om man vill se detta eller inte så är inte barn asexuella fram till att de fyller 18 och någon switch sen slår om. I utvecklingen ingår att testa gränser, bland annat hur mycket man kan utnyttja sexuella anspelningar av olika slag för att öka sin status.
Det finns inget inneboende problem i sexualitet, så utvecklingen av barns sexualitet behöver inte heller vara ett problem. Vissa uttryck för sexualiteten eller utnyttjandet av den för att höja sin status kan innebära problem, både för att samhället utnyttjar sexualiteten för andra ändamål och för att människor är långt ifrån perfekta.

@Jenny:
Det där är ett jävla trams, VI pratade INTE om sexåriga barn, DU tog ett exempel med sexåriga flickor apropå Emmas ”Kvinnor köper ”avslöjande” kläder åt småfliclor.”. JAG och så vitt jag kan se de flesta andra utom Erik har fortsatt diskussionen om det ursprungliga fenomenet.

Småflickor är ett rejält mycket bredare begrepp än sexåringar för alla utom möjligen de som själva är sju eller möjligen åtta.

VI pratar inte om att sexåriga flickor skulle behöva glittriga stringtrosor och topp för sin sexuella utveckling, DU har snöat in på sexåringar och det är en jävla skillnad mot resten av diskussionen, vilket betyder att du kan ta dina pedofilinsinuationer och skicka åt helvete.

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Jag har en viss vana med de här diskussionerna sen tidigare och har sett precis samma mönster i de flesta av dem.
Om vi accepterar att hela diskussionen omtolkas och omdefinieras (inklusive inlägg som bygger på helt andra förutsättningar) så fort ett exempel på någon del i det ges så kommer aldrig någonsin att kunna diskutera något annat än frågor där alla är överens, känns det igen i någon ideologi nära dig?

Du kan sedan tycka vad du vill om min irritation, men min gräns är definitivt överskriden när pedofil-insinuationerna ramlar in.

@En annan Andreas:
Jag förstår inte vilka sorters diskussioner du har varit med om, så jag är ett stort frågetecken…

@En annan Andreas:

Jag menade absolut inget illa med min kommentar. Jag antydde inte ens någon anklagan mot dig. Jag ber om ursäkt för om det kunde uppfattas så.

Jag står fortfarande för det jag sagt, om det handlar om 6 åriga flickor eller 12 åriga flickor. Och som jag också skrev, ja visst utforskar barn sin sexulitet på en primitiv nivå. Jag håller med om det Erik skriver eller låter påskina att de formas efter oss.

@Jenny:
Tack, men någon ursäkt behövs inte, jag vill bara kunna diskutera utan tramset som feministerna brukar hålla på med.

Det är väldigt stor skillnad på vad pedofilkommentarer, oavsett direkt koppling eller anklagelse, har för innebörd för en man respektive kvinna. Jag blev irriterad på det, vilket jag uttryckte, men sen var det för min del bra med det.

@En annan Andreas:

”Det är väldigt stor skillnad på vad pedofilkommentarer, oavsett direkt koppling eller anklagelse, har för innebörd för en man respektive kvinna.”

Varför det? Det finns ju kvinnliga pedofiler också. Att det blev häxjakt på manliga pedofiler är ju bara för att de valde dagis och förskolor. Och du vet väl hur småbarnsföräldrar är. Inte konstigt att det blev stort både då och nu. Och inte konstigt att det blev häxjakt på män inom barnomsorgen. För du vet väl hur småbarnsföräldrar är. Och även om deras egna barn inte blev drabbade sitter alla småbarnsföräldrar med magont när en ny pedofilskandal kommer upp. Och ja, det brukar vara de manliga pedofilerna som står för rubrikerna. Folk är småsinta.

@Rick:
Det verkar inte heller vara speciellt ovanligt att föräldrar, personal, läkare mm. ser något som de tror kanske eventuellt skulle kunna vara en ”skada” (en finne, eller byxorna skavde lite i grenen) och vips anmäler detta varpå polis eller andra inblandade hugger första bästa man och spärrar in eller anklagar ”på sannolika skäl”. Vilket ungefär betyder att de inte ens vet om det finns något brott, men det ser bra ut i statistiken och de får tillåtelse att använda alla tillgängliga tvångsmedel för att gräva fram något som eventuellt skulle kunna vara indicie eller i alla fall något lagom smaskigt men lagligt som man kan läcka till pressen. En man som besökt en sajt med lättklädda damer, t.ex. aftonbladets rapportering om någon obskyr stjärna, måste givetvis vara både pedofil och våldtäktsman och antagligen något mer och kan sedan åtalas, hängas ut eller avskedas. Att ha besökt genusdebatten skulle antagligen betraktas som ännu värre.