Ebba i heta stolen
avatar

Ebba Busch Thor hos Malou

Ebba Busch Thor hos Malou

Nu skall jag nagelfara Ebba Busch Thor (EBT), som nog ändå är min egen favorit som ny partiledare i Kristdemokraterna.

EBT intervjuades bland annat hos Malou. Flera saker kom upp som jag tycker har relevans för denna blogg.

Först en liten reflektion: Jag står bakom EBT eftersom jag anser att hon har mest karisma, och störst potential att attrahera väljare. Eftersom KD uppenbart inte kan lita på att tillräckligt många väljare röstar på KD ’per automatik’, menar jag att detta är en av de viktigaste faktorerna. EBT har redan visat att hon har ’det’ – ett slags magnetism som attraherar. Men varför, när man skall intervjua en partiledarkandidat, ägnar man i stort sett hela tiden åt att diskutera kvinno- och HBQT-frågor? Är det bara för att hon är kvinna? KD är ändå inte ett enfrågeparti.

Nå, till intervjun. Eftersom den är lite kort och begränsad, har jag också lyssnat på Ekots lördagsintervju med EBT.

Hennes graviditet

EBT skall föda barn i slutet av maj. Alldeles oavsett kandidatens kön är det förstås problematiskt att man skall bli förälder i samband med nya (stora) utmaningar. För egen del minns jag hur det tog ett år efter första barnet innan jag och min hustru faktiskt lyckades sova en hel natt utan avbrott. Man kan inte säga hur det kommer att bli, men det är förstås ett orosmoment här. Det är EBTs första barn, och det finns förstås en risk att hon relativt snabbt inser att det inte fungerar att kombinera partiledarskap med mammarollen.

När det kommer till hennes principiella hållning markerar hon vikten av att föräldrarna själva får bestämma hur de skall fördela ansvaret. Hon tycker också att «är det i något parti där man skall kunna kombinera både ett engagerat föräldraskap och partiledarskap så borde det väl vara Kristdemokraterna, där familjen betyder så mycket.»

Jag noterar hennes stora tydlighet att det är föräldrarna själva som tar ansvar för denna fråga.

Malou nöjer sig inte med det, och vill grilla EBT på feministfrågor. Hon verkar inte tycka att EBT på allvar förstått hur jobbigt det är att vara kvinna och mamma, eftersom hon tycks tro att det faktiskt finns en valfrihet här. Hon påpekar ”många kvinnor kanske vill fortsätta jobba” (vad vill kanske män?) men inte kan eftersom ekonomin i familjen ser ut som den gör.

Det hade varit kul att få höra EBT säga, i konsekvensens namn, att ekonomin i familjen ofta är en konsekvens av partnerval och alltså inte magiskt uppstår när det är dags att skaffa barn, men nu leder diskussionen in på de vanliga flosklerna om lönediskriminering.

Nu kan man dra sig till minnes att EBT nyligen hamnade i hetluften för följande tweet:

Ebba Busch Thor om valfrihet

Ebba Busch Thor om valfrihet

Hon har alltså fått på pälsen för att hon påpekat att de egna valen får konsekvenser. Hon förtydligade sin ståndpunkt i på sin egen blogg, och har inte velat göra avbön för tweeten.

Man kan alltså säga att EBT är ute och tassar i ytterregionerna av åsiktskorridoren. Det gula kortet hänger i luften redan, och frågan är hur mycket det påverkar hennes utläggning om kvinnolöner. Det vet jag inte.

Lönediskriminering

EBT gör följande påståenden:

  1. Vi måste ta bort den lönediskriminering som fortfarande finns.
  2. Vi måste sträva efter ”lika lön för lika arbete”.
  3. Vi har en kvinnodominerad sektor som är mycket lägre lönesatt än t.ex. en mansdominerad sektor som byggbranschen.
  4. Vi har värderat mjuka yrken lägre än hårda yrken.

Här finns förstås en del att säga.

  1. Jag har inte sett någon utredning som lyckats påvisa förekomsten av signifikant lönediskriminering. Miljongranskningen som hittills körts i två omgångar, har totalt identifierat behov av lönejusteringar i 0.7% av de granskade fallen.
  2. Lika lön för lika arbete har vi i redan. Frågan är om vi nu inte är på väg bort från det. EBT borde titta närmare på de studier som finns.
  3. EBT har ju talat mycket om det egna valet. Man frågar sig vad hon egentligen menar när hon säger att ”vi värderar” vissa yrken lägre än andra? Vilka är ”vi”, och vad är det egentligen hon vill föreslå? Statliga myndigheter som dikterar hur olika yrken skall värderas? Det tycks gå tvärt emot hennes principer. Se också Ninnis inlägg om lönespridning i olika yrken.
  4. Ninni låter hälsa att det här mest handlar om en skröna som upprepats så många gånger att vi tror att den är sann (så funkar våra hjärnor). Teorin om att kvinnoyrken värderas lägre kallas i feministisk lära för ’Devaluation Theory’. Den har testats och forskarna finner inga belägg för att det skulle vara så. Om vi nu skall tala om ’mjuka’ och ’hårda’ yrken, så finns ju även ’mjuka’ och ’hårda’ belöningar. Hårda belöningar i form av pengar kan fördelas jämnt i hushållet, medan mjuka belöningar som mer tid till annat, mer flexibilitet, mer trygghet, inte kan fördelas jämnt.

Feminist, javisst?

Nu skall vi få veta om EBT är feminist eller inte. Medielogiken dikterar ju att folk som inte vill kalla sig feminister skall ställas mot väggen och avkrävas en förklaring. EBT tycker att det räcker att kalla sig kristdemokrat, och är ju dessutom emot kvotering. Hon försöker förklara att ordet ’feminist’ associeras med tankegods från vänster (”liite vänster”, säger hon), och hon menar att ’kristdemokrat’ täcker in det hon står för. Några offer till den feministiska gudinnan krävs för att hon skall komma helskinnad ur detta, så EBT tillstår att kvinnor är lönediskriminerade, och att naturligtvis massor av saker behöver ändras (se ovan).

Malou tycker att de saker som EBT talat om ju är feministiska värderingar, så varför inte kalla sig feminist? Det finns ansatser till en intressant diskussion om hur olika grupper försöker muta in tolkningsföreträdet av olika ord, som ”om du bryr dig om miljön, så är du vänster”, men det når inte riktigt dit. Är EBT rädd för att ordet ’feminism’ är laddat? EBT menar att det är laddat, och som sagt kommer med ideologiskt bagage.

Abortlagstiftningen

EBT bekräftar att hon står bakom den svenska abortlagstiftningen, men att det är viktigt att ödmjukt acceptera att det är en väldigt komplex fråga. Diskussionen är för all del intressant, men jag väljer att fokusera på en detalj: EBT säger att ”det finns två skyddsvärda individer: både kvinnan och fostret”. Vi kan notera att männen egentligen är helt frånvarande i diskussionen. Vi kan för all del gå med på att mannen kanske inte främst skall beskrivas som ”skyddsvärd”, men åtminstone vi på GD håller inte med om att abortfrågan kan täckas in utan att männens roll inkluderas, eftersom ju mannen beläggs med försörjningsansvar om kvinnan väljer att behålla barnet. Se inte minst Dolfs inlägg i frågan.

Avrundning

Intervjun fortsätter runt värderingar, homovigslar, adoptioner för samkönade par m.m. EBT sticker möjligen ut lite från partilinjen i detaljer, men knappast i grundinställningen att politiker inte skall säga åt människor vad de skall tycka (eller präster vad de skall tro på, eller vilka de skall inkludera).

Sammanfattningsvis tycker jag att EBT för sig med värdighet och integritet. Hon vinglar lite när det kommer in på kvinnolöner, men jag tycker ändå att det vägs upp av att hon så konsekvent markerar att politiker inte skall detaljstyra människors vardag, och att personliga val har konsekvenser. Det kan inte vara lätt att stå emot trycket att man som kvinna alltid måste representera alla kvinnors behov. Med förbehåll för att jag inte kan avgöra hur mycket EBT hemfaller till ’automatisk bias’, som så många kvinnor tycks göra, ger jag henne Väl Godkänt.

Lördagsintervjun

I Lördagsintervjun fick hon dessutom kommentera att hon hyllat valet av Sarah Palin som vicepresidentkandidat. Det var tydligt att hon ville stänga ned den diskussionen, men lite kort kan jag säga att jag helt håller med henne om att man inte utan vidare kan jämföra politiker från USA och politiker från Sverige. Det är helt olika kulturer och traditioner, och jag är rätt övertygad om att svenska politiker förflyttade till USA skulle behöva revidera en hel del av sina ståndpunkter, och omvänt.

Hon fick också svara på hur hon kunde vara emot inseminering för ensamstående, när hon har individens frihet som främsta princip. Hennes svar var att barnets rätt att känna till sitt ursprung här är överordnad. Som kontrast menar hon att rätt till adoption för samkönade par och ensamstående är mindre problematiskt [bortsett möjligen då från att även givarlandet behöver ge sitt samtycke, vilket kan vara problematiskt. /min anm.]

Hon fick här också svara på frågor om invandring, etableringsbidrag m.m., vilket förstås är bra. Ekot har förstått att det finns fler frågor än feminism. Hon får också chans att kraftigt markera emot vänsterns tolkningsföreträde när det gäller vilka frågor som är vänster respektive höger [med undertonen höger = läskigt och kallhjärtat. /min anm.]

En avslutande kortfråga var om hon tyckte att kvinnor som grupp har för lite makt i Sverige idag. Hon tvekade, och svarade försiktigt ”ja, men frågan är mer komplex än så, men … ja.” Här håller jag inte med, och bland annat i ljuset av Malous val att ägna hela sin intervju åt att grilla EBT om feministfrågor, tycker jag att man kan säga att kvinnor som grupp är landets mäktigaste lobbygrupp. Inte minst kvinnliga politiker måste förhålla sig till kvinnofrågor på ett sätt som inte liknar några andra frågor. Det är makt!

Man kan stilla undra vilka områden det är som kvinnor inte har makt på? Fler kvinnor än män är röstberättigade, och fler kvinnor än män röstar. Kvinnor har alla juridiska rättigheter som män har, och ett antal som män inte har. Det finns massor av program för att stärka kvinnors ställning ytterligare, och inga jag kan komma på för att hjälpa män. Återigen den osynliga makten som män ordnat för sig själva, som verkar i det fördolda och aldrig kan bevisas? Jag påminner om Ninnis inläggsserie Ninni och Filosofen Nils.

Tydligen skulle Lördagsintervjun efter detta kommit in på jämställdhetsfrågor, men tiden tog slut …

Sankta Ebba och draken

För övrigt, EBT är ju den enda politiker som inte viker ned sig när hon möter Gudrun Schyman i debatt! Tyvärr blir hon lite väl exalterad i nedanstående debatt och går på knock med att försvaret måste finnas för att försvara kvinnorna. Underförstått: om vi lägger ned försvaret, går det åt h-e för kvinnorna, medan männen … klarar sig själva?

Det man kan notera är att när dessa kvinnor drabbar samman, så finns inte männen annat än som hot (gynnas männen är det dåligt för jämställdheten – gynnas kvinnor är det bara bra och viktigt).

Kommentarer

Ebba i heta stolen — 10 kommentarer

  1. Av misstag blev kommentarsfältet först avstängt för det här inlägget.

    Det är nu åtgärdat. Vi tror som bekant på en fri och ärlig debatt, och skulle aldrig avsiktligt förbjuda kommentarer till våra inlägg.

  2. Jag uppfattar Ebba som en moraltant av den yngre skolan. Tro inte för ett ögonblick att KD kommer att avvika från åsiktskorridoren när det kommer till kritan. Precis som övriga sjuklöverpartier är man fullt upptagna med att förgöra sig själva med sin inskränkthet, sitt folkförakt och sin elitism.

  3. @Men@Work:

    Med ’moraltant’, menar du någon (kvinna) som har starka åsikter i värdefrågor, eller menar du någon som vill lägga sig i hur andra lever?

    Jag har verkligen letat efter exempel på hur hon skulle ha uttalat sig fördömande om andras livsval, men hittar mest exempel på motsatsen: där hon tydligt markerar att hon som politiker inte skall lägga sig i hur människor väljer att prioritera.

    Men lyft gärna fram några konkreta exempel på pekpinneri från Ebba, så kan vi diskutera det.

  4. Skulle du kunna utveckla denna punkt ”Lika lön för lika arbete har vi i redan. Frågan är om vi nu inte är på väg bort från det. EBT borde titta närmare på de studier som finns.” ?

    Och då främst att vi är på väg bort från det.

    Mvh Chr Ewrk

  5. @Chr Ewrk:

    Jodå. Jag menar att när trycket blir stort på att justera löner baserat på helt eller delvis ojusterade löneskillnader från breda studier, där man jämför äpplen med päron, då är risken stor att man landar i olika lön för samma arbete.

    Jag skrev tidigare en kommentar på Ebbas blogg, men hon är förmodligen för upptagen för att godkänna den. Kommentaren gällde hennes formulering i artikeln att ”den oförklarbara löneskillnaden” borde ned till noll. Här följer min kommentar:

    När det gäller ”oförklarbar löneskillnad”, så är den korrekta termen ”oförklarad”. Det är en viktig distinktion, eftersom innebörden är att man inte i datat har tillräcklig information för att kontrollera för ytterliga skillnader. Det betyder inte att skillnaden i sig är oförklarlig.

    Att önska att den oförklarade skillnaden minskar till noll är för all del hedervärt, men konflikten som uppstår är egentligen hur mycket data vi kan/bör samla om människor, och hur komplex analysen blir.

    Några exempel:

    * I de flesta jämförelser räknar man om arbetstiden till heltid, t.ex. genom att man för en som jobbar 80% räknar upp lönesiffran med 25%. Det är korrekt såtillvida att lagen stipulerar att deltidsarbetande inte får straffas med lägre timlön, men missar att arbeten där övertiden förhandlats bort, och där den anställde kanske jobbar 50 tim/vecka också räknas som ‘bara’ heltid. Tino Sanandaji et al visade dessutom utifrån SCBs Tidsanvändningsundersökning att heltidsarbetande män i snitt jobbar 20% mer än heltidsarbetande kvinnor. Skulle man kontrollera för det, försvinner en stor del av lönegapet redan där.

    * Man kontrollerar för studietidens längd, men normalt inte för studietidens ‘kvalitet’ – t.ex. om man studerat på ett avancerat program – och inte heller för andra erfarenheter som skulle kunna jämföras med studier (på motsv sätt kontrollerar man för tjänsteår, men inte för vad man gjort under de åren). Det är inte helt enkelt att räkna ut hur man skulle kunna kontrollera för det på ett stabilt sätt, men man kan, med tillräckligt underlag, t.ex. göra ett urval, där man håller typen av utbildning konstant (ex. alla som gått på Handels). Att för hela befolkningen skapa en formel som korrekt viktar olika utbildningar och erfarenheter till en rättvis korrigeringsfaktor på lönesiffran, låter sig nog inte göras. Lena Hensvik visade t.ex. dock att det inte spelade någon roll för löneskillnaden om ens chef var kvinna eller man, vilket är lite intressant i sig.

    Man bör alltså använda rätt stor försiktighet när man tolkar de jämförelser som bygger på ‘äpplen vs päron’, och med matematiska formler försöker räkna ut ‘ekvivalenta’ lönesiffror. Som ett minimum behöver man komplettera med snävare studier, som med ett mer avgränsat urval faktiskt kan kontrollera för fler faktorer, på ett tydligare sätt. I vissa sådana studier försvinner skillnaden mer eller mindre helt, och i vissa utfaller resultatet till kvinnors fördel.

    Jag känner inte till någon aktuell studie som lyckats påvisa faktisk lönediskriminering av kvinnor.

    Det som framgår om man verkligen läser rapporterna om löneskillnader, är inte minst att rapporterna själva varnar för att tolka deras resultat som bevis på diskriminering. Likafullt används de ofta i politiskt syfte just för att motivera uppvärdering av kvinnors löner.

    I inlägget Ingångslöner och hur man tjänar mer tog jag upp en speciell rapport och argumenterade att den inte visade det som den påstods visa – ”att utvecklingen gick åt rätt håll men att mycket återstod”. I rapporten framkom t.ex. att:

    * Skillnaden mellan mäns och kvinnors löner är mindre i mansdominerade yrken än den är i kvinnodominerade, vilket rimmar illa med vad de flesta tycks anta.
    * Det som var själva rubriken i den artikel jag kommenterade – ang. ingångslönerna – behandlades inte alls i rapporten.
    * För alla faktorer de faktiskt kontrollerade för minskade gapet, och tippade i vissa fall över till kvinnors fördel.

    Jag nämnde också Warren Farrells analyser, där man kan notera att våra lönejämförelser normalt inte kontrollerar för de tjugotal faktorer han tar upp.

    Man kan ju också titta på resultaten från Miljongranskningen, som rimligen har kostat stora pengar. Den kom onekligen till på grund av en uppfattning att det förekom utbredd systematisk lönediskrimingering. Själva granskningen, som bland annat ålägger företag att kontinuerligt följa frågan enligt uppställda ramar (något som inte är gratis), har inte ens lyckats hitta 1% konkreta fall där lönen befanns osaklig. I andra fasen av granskningen gav man sig på att försöka likställa olika jobb som ansågs ekvivalenta – och utökade således ”lika lön för lika arbete” till ”lika lön för liknande arbete”. Ändå fann man inte speciellt många fler fall av diskriminering.

  6. Ja, försiktigt positiv kan man nog vara. KD var en gång ett parti jag kunde tänka mig att rösta på. Kanske kan det bli så igen, när en röst på KD inte automatiskt är en röst på SVaMParna.

    Läste hennes förklaring på bloggen. ”Hårt arbete” låter väldigt Lutherskt. Kan man inte säga ”värdefullt” eller ”effektivt”?

    Ang:

    Det man kan notera är att när dessa kvinnor drabbar samman, så finns inte männen annat än som hot

    Skall be att få citera Karen ”GWW” Straughan:

    […] a complete inability to acknowledge fully or otherwise men’s humanity. Men are a problem, men are useful, […] This is the narrative of feminism. Always, always the masculine as it either serves or harms the feminine. And no matter how many feminists I meet I have yet to receive an impression that the first consideration of that feminist is a man’s humanity – separate from female expectation, criticism or self interest.

    Det är väl här det klassiska äkta patriarkatet och dagens feminism strålar samman.

  7. hon menade kanske att både kvinnor och män har för lite makt överlag. svårt att svara något annat än ja på den frågan hur som helst.

  8. @Ulf T:
    Miljongranskningen blir än mer intressant om man med hjälp av siffran för antalet justeringar, genomsnittlig storlek på justeringen och medellön eller total inkomst och gruppernas storlek, räknar fram vad dessa justeringar motsvarar i ”verkligt” lönegap.

    Det är en väldigt relevant beräkning som man från miljongranskningen/jämos sida uppenbarligen helst inte ville dra uppmärksamheten till. I en fråga om jämställdhet på arbetsmarknaden, som miljongranskningen uteslutande handlar om, så är det helt orimligt att värdet av denna siffra skulle kunna ha gått granskarna obemärkt förbi, det skulle i så fall utgöra en inkompetensförklaring av dem av gigantiska mått.

    Om vi förutsätter att endast kvinnor drabbats (stämmer inte ens enligt jämo) så motsvarar miljongranskningens siffror ett mer korrekt lönegap på ca 0,6 promille. Siffrorna skiljer givetvis lite i marginalen beroende på vilket sätt man väljer att räkna men storleksordningen är vädigt tydlig.