Detta är min andra och sista del om Johan Ehrenbergs debatt i Aftonbladet.

Del 1 hittar ni här. Missa inte heller Eriks inlägg Johan Ehrenberg är av samma skrot och korn som Hugo Schwyzer.

Feminismen står någonstans på två sociala ben, med sin huvudsakliga bas i två olika grupper av kvinnor. Den ena är en grupp ovanligt maskulina kvinnor som med rätta undrar varför kvinnor har färre maktpositioner än män. I stort sett är dessa som män i sitt sätt att tänka och bete sig. Inte sällan kan de visa en viss frustration över att det är så svårt att engagera andra kvinnor även i ganska banala saker, som att skriva tidningsartiklar.

Den andra gruppen spanar inte på männen på samma sätt, de tror att kvinnors egenskaper på något sätt är överlägsna männens för att de ”inte startar krig” mm. I deras ögon framstår män som lätt korkade. Dock är det sällan kategori sällan får något alls uträttat, det brukar stanna som diskussioner väninnor emellan.

Ehrenberg lutar sig numera mot sistnämnda grupp. Men då han själv ”på manligt manér” sticker ut och tar konflikt så blir han samtidigt en vandrande självmotsägelse. Men sådant fungerar ofta i politiken. Hans utlägg om ”bastuklubbarna” är som klippt och skuret för de som vill raljera utan att behöva förstå. Men några svar kan ges:

• Vi är mitt ute i en ekonomisk kris utan att någon börjat skramla med vapnen mot grannländerna. Det värsta vi sett så långt är grekiska ”Gyllene gryning”, och det är ingenting mot hur det hade kunnat vara.
• Nog har det gjorts en del i klimatfrågan, men det får erkännas att det är en blandning mellan verkliga resultat och skenbara. ”Klimatkompenserad mjölk” är ett skämt, men skulle man få odlat kött att fungera så vore klimatfördelen uppenbar. Klimat är en fråga om tusentals detaljer, klart att det hänt en hel del om man bryr sig om att titta. Men ingen enskild sak är speciellt stor. (Titta tex på hur mycket mer strömsnåla dagens processorer eller monitorer har blivit, eller hur telefoner får mer enhetliga laddare osv.)
• Vi pumpar in pengar i banker som riskerar att haverera, ja. Det är inte välgörenhet utan ett försök att förhindra ett större ont. Vi vill inte ha ett Europeiskt Fannie Mae eller Freddie Mac. Vidare har kraven på banksektorn har skärpts betydligt under denna kris. Allt för ”bättre lycka nästa gång”.

Om kvinnor kan hantera frågan bättre så är det bara att kliva upp på scenen. Ingen enda regel hindrar dem. Ingen kvotering finns åt något håll. (Om den av Ehrenberg påstådda kvoteringen verkligen finns, så får någon gärna hänvisa till i vilket offentligt protokoll jag kan finna denna. Jag kommer att begära ut och publicera det.)

Passiv skuld

En annan av Ehrenbergs hörnstenar är att alla män är skyldiga till alla andra mäns brott. I stora drag bemötte jag det i min förra text. Men det finns olika sätt att angripa frågan. Varför skulle en kvinna som passivt ser på vara mindre skyldig än en man i samma situation?

Bara den utgångspunkten underkänner kvinnors kompetens att agera. Men sanningen är givetvis att man bara kan vara ansvarig för sina egna beslut/handlingar oavsett kön. Att klandra alla män för vissa mäns brott är lika klyftigt som att klandra alla invandrare för ”invandrares brott”. Men det argumentet skulle Ehrenberg aldrig ta i sin mun. Det är dock olika sidor på samma mynt.

Rätt axiom

Om män och kvinnor hade varit likadana så hade Ehrenberg haft rätt. Men det skulle ha varit en meningslös poäng eftersom att ingen skillnad mellan könen ens skulle ha uppstått. Vi är dock på många sätt olika, och har generellt olika preferenser och beteenden. Dock ligger inte skillnaden i intelligens, men inte sällan i hur vi använder den. Män fokuserar oftare på ett enda ämne än kvinnor. (Hur många kvinnliga datanördar har du känt?) Män jagar i större utsträckning framgång, men kvinnor oftare jagar framgångsrika. Det ökar chansen för vår avkomma. (Se föregående text.) Det är klart att det avspeglar sig i våra livsval. Allt annat vore häpnadsväckande. Det viktiga är dock att man kan välja annorlunda.

Rätten att välja sitt liv är viktig, inte vilket val man sedan gör.

Teo