Omg… Det här med nätdejting alltså. Det är ju en djungel! Och djungelregler också…
Inte för att jag har något emot att träffa folk på andra sätt …. Tvärtom! Jag kan nog vara lite flirtig av mig lite var som helst, och det vet ni som har träffat mig. Förutom krogen så har jag träffat folk genom vänner, på butiken, i hissen, på jobbet m.m. Och med jobbet så menar jag kunder och inte kollegor! Och inte för att att jag går på alla hur som helst utan för att jag snabbt märker om man har personkemi och gärna pratar mer. På bara några minuter (/ sekunder) så kan jag avgöra om det är någon idé att byta telefonnr. Men framför allt för att om man kommer i kontakt med 20 personer så är det bara en av dem som det kanske kan bli något seriöst med…
Hur som helst, jag har registrerat mig på en del nätdejtingsajter pga. singel nu. En av den, som är väldigt gratis är happypancake där jag faktiskt blev igenkänd av en GD-läsare som skrev ”Genusdebatten ”. Haha jag kände mig som en kändis? Hej på dig, om du läser detta.
Vad har ni för erfaring av nätdejting, om alls?
Jag funderade lite, och spånade om detta med en annan GD-läsare, om detta går att anknyta till jämställdhetsdebatten. Finns det något att lära/hämta från sina erfarenheter?
Jag vet inte hur det är med er killar som lägger ut bilder och skriver en presentation (min var förövrigt en sån som gör att många drar sig för att inleda nått med mig eftersom det innehöll raden ”Jag bor i norra Norge och kommer flytta tillbaka till Sverige först om några år” [eftersom många ogillar långdistans eller drar sig för att flytta till norge om än så bara för några år]) men som tjej tog det inte lång tid innan man fick korta hälsningar från många män som varken har profilbild lr profilpresentation och som i princip samtliga är av typen ”snygg du är. läget?” Får ni killar också en massa sånna?
Men ja, som sagt, går det här att anknyta på något vis? Det vore ju som sagt kul att dra nytta av sina erfarenheter. Kanske blir en ny serie … följ Mariel i jakten på den rätta! Det låter visserligen som programmet ”Ensam mamma söker”
Ja juste! Det är faktiskt några personer som skriver till mig trots Norge-grejen! Tänk, de kan seriöst tänka sig att resa hit för att dejta mig. Det kan inte vara så vanligt att kvinnor gör så? Fast har visserligen själv gjort så en gång för några år sedan. Men kände mig väldigt ovanlig då.
/Mariel
ps. Vi skiter i äggskalsmoderering för denna gång. Och jo, jag har bilder där jag har ansiktet rakt framifrån också. ds.
Jag håller inte på med dating öht, fast jag kanske borde. Har ytterst (eller innerst) med min personlighet att göra förstås och jag känner mig inte det minsta sugen på att vara med och konkurrera på den sk datingmarknaden. Blir trött bara av tanken på att befinna mig i den världen och känna att jag måste rätta mig efter de reglerna och ha de kraven på mig. Förhoppningsvis kan jag hitta en fin person ändå på ett eller annat sätt.
Kan därför bli lite besvärad när jag förstår vilken erfarenhet och koll andra människor skaffar sig genom att mer aktivt leta efter en levnadspartner. Framför allt tjejer i min egen generation tycks hoppa från den ena relationen till den andra på samma sätt som jag byter gardiner.
Men även en hel del killar ska sägas.
Har aldrig provat nätdejting själv så de enda bevis jag har är rent anekdotiska. Som jag förstår det så lägger män upp sin profil, väntar, väntar och väntar. När de tröttnat på att vänta och de inte fått några förfrågningar så börjar de skicka till alla de kan överhuvud taget kan tänka sig och återgår till att vänta på eventuella svar.
Det fungerar nog som i verkliga livet. Kvinnor vill bli uppvaktade och män ska uppvakta.
ps. har du ingen ”vänstervriden” bild också
min erfarenhet av nätdating av svenska kvinnor som man är dåliga och jag har gett upp helt med det då vanliga krav från svenska kvinnor var min 1,85 cm lång och en inkomst på 1 mille .då jag bara är 1,74 cm så är man borta direkt.
Pingback: Nätdejting - UmeNytt.se - Nyheter Sverige
Mariel: Hoppas det inte är engagemanget i Genusdebatten som gjort att du nu är singel. Lycka till hur som helst, har inte provat pa dejtingsajter men allt tyder pa att det är lättare för tjejer att fa svar.
Jag har internetdejtat i många år och gör fortfarande. Nätdejtingarenan liknar i mångt och mycket den på krogen, i den bemärkelsen att det är utseendefixerat och det är killarna som står för majoriteten av alla initiativ. Den största fördelen med nätdejting för mig, förutom tillgängligheten sju dagar i veckan, är att fler tjejer som normalt sett inte skulle ta första steget på krogen, kan tänka sig att göra det på nätet. Och detsamma gäller ju killarna, men där blir kontrasten mot krogen inte lika stor. Jag är dessutom en av de killarna som i princip aldrig vågar gå fram till någon på krogen.
Som kille kan jag i princip bara belysa den ena sidan av myntet, dvs hur nätdejtingvärlden ser ut ur en kille perspektiv. Jag har läst tusentals kvinnliga profiler, haft hundratals mailkonversationer och detjat ganska många tjejer över åren. Men jag har inte läst en enda manlig profil, mailat med en enda kille eller dejtat en enda kille. Den erfarenhet jag har av hur killar beter sig är begränsad till mig själv och till en handfull manliga vänner/bekanta som också nätdejtar. Därför ser jag fram emot att få Mariels eller andra tjejers reflektioner ur ett kvinnoperspektiv.
Jag under åren noterat ett antal mönster/beteendemönster både tjejer emellan och mellan tjejer och killar. Visa är mer subtila men vissa är väldigt tydliga. Jag syftar då på heterosexuella beteendemönster eftersom jag inte har erfarenhet av något annat. Nedan följer de mest tydliga jag noterat:
* Desto snyggare tjej, desto sämre profiltext/mail. Många snygga tjejer utelämnar profiltexten helt och förlitar sig enbart på sitt utseende. Fungerar antagligen ganska bra, eftersom de annars hade uppdaterat sin profil och lagt till en profiltext. Mindre snygga tjejer anstränger sig mer och skriver i genomsnitt längre, roligare och mindre klyschiga profiltexter. Exakt samma sak går att applicera på mail.
* Angående det Mariel skriver om att många killar skriver korta mail i stil med ”Hej, läget?” går även att applicera på tjejer. Dock kan jag inte jämföra vanligheten i beteendet då jag som ovan nämnt bara ser ena sidan av myntet. Men min erfarenhet är att det är väldigt sällsynt att en tjej skriver mer än 2-3 meningar. Det är väldigt ofta jag får mail i stil med ”Hej, hur har helgen varit?” eller ”Hej, hur är läget en tisdag som denna?”. Jag har två teorier till varför tjejer ofta skickar dessa korta, ”tråkiga” mail, om man får säga så. Eftersom konkurrensen är stenhård bland killarna, och eftersom killar generellt sett inte är lika bortskämda med bekräftelse som tjejerna, och inte får lika många mail, så tror jag många tjejer tror eller chansar på att det räcker med att höra av sig över huvud taget. En annan teori är att tjejen har erfarenhet (antingen irl eller på nätet) av att komma så otroligt långt enbart med hjälp av sitt utseende att hon ser innehållet i mailet som sekundärt. Denna punkt hör ju i princip ihop med punkten ovan inser jag nu.
Jag, som kille är personligen medveten om att jag måste skriva ett klockrent mail varje gång Att skicka ett mail utan ett bra skämt, lite ironi, en eller två frågor (helst inte sådana som hon redan fått 100 ggr), perfekt språk osv, finns inte på kartan. Tummar jag på en av de principerna, blir det ofta tyst i andra änden, även med en tjej som jag anser mig ha en ganska etablerad kontakt med.
* Killar skickar mångdubbelt med mail jämfört med tjejer. Aktiv/passiv-rollerna är väldigt tydliga. Jag brukar oftast fråga de tjejer jag dejtar hur många mail de får på en dag eller på en vecka, och det är alltid betydligt fler än vad jag själv får. Som ett anekdotiskt exempel hade jag mitt ex på besök i stan en helg, hon skulle på bröllop och behövde någonstans att sova. Hon hade precis reggat sig på en av sajterna jag var med på. Vi satt och snackade lite om dejting och läste varandras profiler. Sen jämförde vi antal mail vi hade fått. Jag hade på sex månader (så länge mailen lagras) fått 284 mail, vilket jag tyckte va ganska OK för att vara en kille. Själv hade hon varit medlem i en vecka och fått 196 mail. Då kan man ju gissa hur många mail hon skulle vara uppe i när hon varit medlem lika länge som jag. Då tyckte jag ändå att hon hade valt en bild som inte gjorde henne riktigt rättvisa, och att även profiltexten kunde varit lite bättre.
* En annan iakttagelse är att jag på alla mina år aldrig råkat ut för en stalker, varken irl eller via mail. Jag har fått några enstaka sexinviter via mail, men de är väldigt få. När jag pratar med tjejer jag har dejtat däremot, har de flesta, även om de bara vara varit medlemmar några månader, erfarenhet av killar som skickar exempelvis fem eller tio mail i rad trots att de inte fått svar, de har fått sexinviter samt mail från män som vida överstiger deras angivna ålderskrav. En överrepresentation av i deras (och även mina) mindre önskvärda upplevelser helt enkelt.
Har fler punkter men det här får räcka för nu.
Jag är med på ett par sådana sidor. Som man får man ytterst få meddelanden, även om man ser bra ut. Har man tur och är skicklig så kan man få svar om man skriver till någon. Men det är ett hästjobb att lyckas styra upp något.
Jag är medlem på Badoo, där kan man ge betyg, 1-10, på andras foton, man kan även se medelbetyget på andras foton. Detta betyg färgkodas mellan rött-gult-grönt. För män ligger gränsen för grönt på 4 för kvinnor på 6. Jag tror att medelbetyget på kvinnor generellt ligger ungefär 2,5-3 högre än för män..
För övrigt tror jag att många kvinnor endast är på dessa sidor fö att få en daglig dos av validering, det är ju rätt skönt för egot att få en massa positiv uppmärksamhet utan att behöva anstränga sig ett dugg.
Tja!
*specialdans för min första kommentar*
Jag håller i mångt och mycket med om vad He(rr)n säger. Finns det något som gör att jag vill kräkas så är det att tränga mig på andra, pråla mig och insistera på att jag är ett kap. Fuck that shit.
Trots det så börjar man fundera på om det inte hade varit trevligt men en partner såhär efter 27 år på jorden, så jag har varit lite smygaktiv på diverse dejtingsidor. Resultat: ett fåtal skickade meddelanden, två kortare konversationer och inte en enda dejt, helt i enlighet med mina förväntningar.
Den mest udda händelsen måste ha varit när en 45-åring skrev till mig. Jag svarade något i stil med ”jag är inte för dig, försvinn”, vilket fungerade.
Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med den här kommentaren, hoppas det var intressant för någon att läsa.
@Kollen:
Snygg entré-dans!
Välkommen!
Nätdejting blir väl mer och mer accepterat, fast det fortfarande finns dem som ser ner på det. Jag hör dock inte till dem. Fenomenet är ju inte helt nytt, det är ju bara en modern version av den gamla kontaktannonsen. Som jag i min ungdom såg ned på, men jag fick mig en tankeställare när min morsa berättade att hon träffade killen hon var förlovad med innan farsan via en kontaktannons (det var på 50-talet). Om det var han som hade satt in kontaktannonsen eller om det var hon vet jag inte.
Att det sen aldrig kom längre än till förlovningen hade inte med inkompatibilitet att göra eller är något man kan last dejtingmarknaden för, killen dog helt enkelt i polio. Sen blev inte äktenskapet med farsan sådär jättelångt det heller (15 år) eftersom han också gick och dog. Och det tog morsan rätt hårt att hon förlortat två män redan innan hon själv var 50 fyllda. Efter farsan förblev hon singel resten av livet (34 år om jag räknar rätt).
Ber om ursäkt för utvikningen, men hur som helst, jag är positiv till att det finns möjligheter till inte bara ett socialt liv på nätet, utan att man också faktiskt kan träffa kärleken den vägen.
Jag höll förresten själv på att få ihop det med en grekiska som jag kom i kontakt med när jag spelade Mafia Wars på Facebook. Avståndet i kombination med minst sagt taskiga finanser (på bägge sidor) var väl huvudanledningen till att det sprack.
Mariel:
”ps. Vi skiter i äggskalsmoderering för denna gång”…
Går då denna igenom?
Genusdebatten blir bara snällare och snällare, synes det mig, medan Barbarossaaa bara blir argare och argare, nedan i ”The psychology of the concern troll”. Är det något som hänger ihop? Jag menar, är det något som händer just nu i ”mansrättsrörelsen” eller ”Mens Rights Movement” (i västvärlden åtminstone). Någon form av ”fientligt övertagande” av MRM, medan MGTOW-folket skakar på huvudet och sprutar svavel och aska i (rättmätig?) ilska?
Jag nätdejtade ganska mycket 1998-99. Under ett års tid träffade jag ungefär 8 kvinnor, hade mailkontakt med ytterligare 4-5 stycken.
Jag dejtade kvinnor parallellt ett tag, helt enkelt för att många var förbaskat trevliga och jag var inte så seriös att jag hade lust att vara seriemonogam heller. Nu var iofs. målet att skaffa ett seriöst och långvarigt förhållande, men man kan ju ha kul under tiden. Jag var helt öppen med det också.
Mitt första tips är: se till att ha kul, och var inte så förbaskat seriös. Var dock öppen med det. Ju fler du träffar desto större chans är det att hitta någon du trivs med på lång sikt. Om du nu är ute efter det…
Andra tipset: odla personligheten! ”Många snygga tjejer utelämnar profiltexten helt och förlitar sig enbart på sitt utseende. Fungerar antagligen ganska bra”. Funkar skitkasst på MIG.
Mina prioriteringar var, i tur och ordning, 1) att ha kul 2) sex
3) hitta en person som jag fixar att leva med på lång sikt.
Punkt 1) funkar inte om kvinnan ifråga är tråkig. Jag har dragit ut dejter (och blivit utdragen) på de mest bisarra aktiviteter, de är värda ett långt inlägg i sig. Sex har aldrig varit något issue, har det gått så långt att man träffats så har det alltid funkat. Om inte på första, så på andra dejten. En av de jag träffade hann jag aldrig ha sex med, men det var mer tidsbrist. Punkt 3) ska man ta sig mycket funderingar och tid med, gör inget förhastat.
Jo, jag har fortfarande kontakt (ej sexuellt eller känslomässigt) med två av mina dejter, därför att de är så coola människor. Min sambo vet om det, hon känner dem också.
Tredje tipset: Ljug aldrig.
Även jag passat på att göra mitt första inlägg på GD.
Er själv en man som varit varierande aktiv på nätdejtingsidor i ca 10 år och det som slagit mig mest är hur dålig de flesta kvinnor är på att skriva presentationer (om de ihuvudtaget skriver en) oavsett utseende. Nu är jag förvisso alldeles för kräsen för mitt eget bästa, men jag tycker att man kan förvänta sig en presentation som faktiskt beskriver personen ifråga.
Under dessa 10 år har jag bott i Östersund, Luleå, Skellefteå och Sundsvall, och det har varit lika i alla städerna. Jag har i princip endast tittat på profiler i trakterna där jag bott så det kanske är norrlänsk grej som inte är lika längre söderut?
Ops, trodde att man valde bild för sin avatar genom choose File knappen. Så var det tydligen inte. Går det redigera kommentarer så jag kan ta bort bilden?
@Per Erskjäns:
Välkommen.
@Per Erskjäns:
Jag försökte ta bort bilden åt dig, men hittar ingenstans att fixa det. Kanske bara Mariel som kan det. Annars gör det väl inget? Trevligt med lite färg
@Per Erskjäns:
Jag tycker den är cool, har du inget emot det låter jag den vara kvar
Om du vill välja en egen avatar, gå till http://www.gravatar.com, där kan du koppla ihop en egen avatar med din e-mejladress. Fördelen (eller nackdelen) är att den sen följer med dig runt om på nätet. I alla fall på de sajter som känner igen gravatars, vilket är de flesta.
@Ninni: härmis
Stör den ingen annan är det ok för mig att bilden är kvar.
Ska kolla gravatar.com.
@John Nilsson:
Han är nog lite arg. Det kanske är något som sker där borta … senaste GWW-klippet är första gången jag inte är ense med henne … kanske ett samband?
Genusdebatten blir bara snällare och snällare, synes det mig
Tycker du? Det är väl bara Mariel som valt att gå en ”snällare väg”?
Jag kan inte uppleva att jag är snällare än jag alltid varit.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
3 minuter före = härmis? ;D
Jag träffade min sambo på nätet för snart snart 15 år sedan (du ser, det funkar!)
Hade hon inte skrivit sin roliga presentation hade jag aldrig fastnat för henne. ”Passar lika bra i köket, vardagsrum och sängkammare”.
Verbalt elegant, sånt där fastnar jag för.
@Ninni:
Ja, typiskt fruntimmer som inte fattar det här med kausala samband.
Jag nätdejtar också, eller rättare sagt så är jag på nätdejtingsidor och försöker nätdejta. Utifrån mina erfarenheter måste man kasta ut många linor för att få napp. Jag har ju min standard (vissa skulle hävda att jag är kräsen) men om jag skulle skicka ut hundra mail, så skulle kanske tio svara, och utav dem så skulle en, två leda till en dejt.
Om det är såhär för alla killar kan jag förstå att tjejer får många mail. För om jag behöver skicka hundra mail för en dejt, innebär det ju att tjejen fått hundra mail
Och Mariel, jag kan tänka mig att det kan vara svårt för någon att bara flytta till Nordnorge utan att först ha ett jobb. Man vill ju kunna försörja sig själv i alla fall Något jag stör mig på är folk som inte kan rotera bilderna innan de laddar upp dem Men det kanske bara är jag.
@Per Erskjäns: Du kan ändra din bild genom att bli medlem på gravatar.com . Bilden kan jag ordna imorgon eftermiddag, om du fortfarande vill det då.
@J.G: äh det är väl bara att vrida på huvudet lite… fast jag brukar rotera innan men orkade det inte i det där fallet. Och tror när jag tänker efter, att den var rätt roterad på datorn men blev sådär när den laddades upp.
Jag tror att anledningen till att både män och kvinnor skriver korta första kommentarer till någon är helt enkelt för att man inte vill slösa tid på någon som troligen kommer ge dig fingret. Jag har själv gått på den minan, läst kvinnans presentation, skrivit en lång och insiktsfull text och sedan bara får ett ”inte intresserad” tillbaka.
Om man väljer kul tjejer, så kan det hända mycket roliga saker på dejterna. Ett axplock
*Varit på BDSM-klubb ungefär vid Mariatorget, ganska oväntat.
*Kollat vem som klarat att få i sig hetaste indiska maten, nu snackar vi riktig indisk mat, inga försvenskade cook-in-såser och sånt.
*Fått storstryk i dart i en skum lokal i Köpenhamn, dejten tävlade, ajajaj jag tyckte jag var skaplig men där låg jag i lä.
*Fått förslag om trekant med damens älskare #2. Fegade ur, ångrar mig lite idag…
*Blivit hämtad i nyinköpt lätt lastbil
*Varit och ätit kanonmat på palestinsk svartklubb
*Sex på näst översta våningen i mellersta Hötorgsskrapan
*Åkt till en stuga i norra Skåne och sett ett sovrum med krokar och block i taket, förankringsringar i sängstolparna m.m. Backade på förfrågan om jag ”ville leka lite”.
*Dejt liggande i 2 dm lera på en av Sveriges större rockfestivaler.
Ja, jag har haft riktigt kul på några dejter. Välj kul människor!
Kvinnans sexuella makt…
@Bashflak:
Har funderat på det uttrycket sedan vi hade det uppe sist!
Sexuell makt, men hm? Övergår den inte fort i den emotionella makten?
Bara min egen fundering? Eftersom visst initialt är det ju den sexuella. Men sedan övergår den ju i det känslomässiga förhållande som vi män är så ”behövande av”
Bara min egen fundering. Men ändå?
MVH
Kvinnans sexuella makt? No shit!
http://www.torontolife.com/daily-dish/random-stuff-dish/2013/10/25/meet-the-woman-whos-dating-her-way-into-meals-at-top-toronto-restaurants/
http://restauranttipsfromaserialdater.tumblr.com/
Kvinnans sexuella makt? No shit! #2
http://www.theblaze.com/stories/2013/10/26/woman-calls-cops-after-discovering-flirtatious-note-on-her-car-was-that-the-right-thing-to-do/
http://www.clevescene.com/scene-and-heard/archives/2013/10/25/lakewood-woman-gets-crap-from-everyone-after-she-calls-the-cops-on-her-neighbor-who-left-her-a-flirtatious-note
I ett enastående exempel på medias totala brist på kontakt med verklighjeten öppnades en poll på om det var rätt att se mannen sopm ett hot och kontakta polisen
Ja: 4% (189 personer) Nej: 96% (4040 personer)
Facebook!
Där hittar du garanterat en livskamrat, skit i dejtingsajter som bara skinnar dig på pengar!
Först och främst: Enda skillnaden mellan ”vanlig” dejting och nätdejting är att utbudet, och därmed chansen att hitta någon passande ökar explosionsartat! Det är alltså inget negativt med nätdejting, tvärtom.
Varför nöja sig med något mediokert på hemmaplan när du via nätet kan skanna hela världen efter den perfekta partnern?
Min fru träffade jag via nätet, facebook.
Det var inte ens en datingsajt i den bemärkelsen, utan något konstigt insticksprogram i facebook där man bara skulle trycka ja eller nej om de var snygga……. Tryckte bägge ja så fick man ett meddelande att vi matchade, väldigt simpelt.
Enkelt och ytligt kanske, men det är bara första steget, och det är så det fungerar, även hemma på krogen…. Därefter inledde vi en konversation med meddelande till varann. I detta skede föll många tjejer bort kan jag säga.
Nästa steg var att bli vänner på facebook och undersöka varann där, kolla igenom bilder, kommentarer och vänlistor lite, bilda sig en uppfattning om personen, se hur hennes facebookprofil korrelerar med bilden av henne jag fått via meddelanden.
Här försvann ytterligare fler ur urvalsprocessen, här blir de ganska enkelt genomskådade om de försöker påskina att de är något annat än vad de igentligen är…. Bl. a. så försvann en person som hade dubbla profiler, en för dejting och en för vänner….. Kan man inte stå för vem man är och vad man gör inför sina vänner har man inget att hämta hos mig.
Därefter träffas på riktigt och gå vidare därifrån.
En hederlig middagsdejt eller annat trevligt på neutral plats.
Detta gjordes med sammantaget kanskke fem personer, varav den sista sedermera blev min fru….
Jag kan varmt rekommendera facebook som en kanal för att träffa människor, dels kommer man i kontakt med otaliga människor, dessutom får man en ganska bra bild av vilken typ av människor det är genom att se deras bilder, kommentarer och vänlistor.
Där kan folk inte ge en falsk bild av sig själva på samma sätt som på en datingsajt, och när man väl träffas känner man redan varann, och stämmer det då så klickar det direkt.
Med min fru var det ingen tvekan den dag vi sågs på riktigt, det var självklart på något sätt, till skillnad från de jag träffat tidigare, som i och för sig alla var trevliga damer som jag önskar all lycka i världen, men det sprakade aldrig till när vi möttes, till skillnad från min fru där det tände direkt.
@mariel
Önskar dig all lycka och framgång i ditt sökande
”Får ni killar också en massa sånna?”
Hahahaha.
Onlinedejting är som vanlig dejting fast mer extrem. Precis som i vanliga världen är det killar som approcherar tjejer, men det är mycket lättare att komma undan någon man inte tycker om. Ute i verkligheten så får man väl åtminstone se någon i ögonen och säga ”nej tack” och killen kan göra ett till försök om han verkligen vill, men online kan man helt enkelt strunta i att svara. Eftersom svarsfrekvensen är så lång så gör det att man som kille i princip måste ta kontakt med varenda jävla tjej man hittar, något man kanske inte hade gjort annars.
Så nej. Vi killar får inte en massa såna meddelanden. Jag har varit medlem i snart ett år på en annan gratis sida där det inte finns några spärrar för vem man får prata med (okcupid), och om jag får ett förstameddelande någon vecka så är det en bra vecka.
Jag vet inte om ni läste det på flashback men där fanns en tråd om saken. En kille hade provat att lägga ut sina bilder på en svensk förmedlingssajt och fått rätt dåliga betyg på bilderna av tjejerna i Sverige. När han använde samma bilder på en tysk sajt fick han högre betyg.
Problemet som jag ser det är att svenska män i er ålder är alldeles för bekväma generellt sett, ni vänder ut och in på er själva för att få vara ihop med Maria 40 som har två barn med en badguy men nu har kommit på att hon vill ha en goodguy, eller Britt 63.
Fattar inte varför ni är så rent utav korkade. Har ni pension eller någon annan ersättning så spana på brudar i andra länder där ni har ett gratis exotiskt kapital redan i deutchland eller england. Ut o res och erövra europeiska damer. Det är nya tider. Urban berättade att svenska män är högvilt utomlands på bögscenen, dvs man blir ju inte profet i sitt eget land. Samma kanske gäller för heteromän? I brazilien är det tex status bland damerna att vara ihop med europeiska killar. Har ni följt den svenska unga snubben som berättar om sina eskapader i sydamerika? Han lägger upp bilder på brudarna han dejtar där under sin ett år långa semester. Det var seriöst inga dåliga donnor han var på bild med på stranden, såna tjejer som hemmavid har näsan högt långt uppe i molnen . Han skriver själv att såna tjejer hade han aldrig fått i Sverige. Jag blir nästan arg av att läsa hur ni vänder ut och in på er själva när ni kan få en helt annan uppskattning utomlands. Skyll er själva för ni är lata.
@barfota: tack
@Anders Senior: vadå för insticksprogram?? hur hittar man sånt
Men, skulle ni vilja att jag blogga mer om detta ämne? Om mina erfarenheter osv?
@Anders Senior: @Anders Senior:
”skit i dejtingsajter som bara skinnar dig på pengar!”
I slutet på 90-talet fanns Internetkontakten, den var gratis. Vet inte om det finns såna sajter idag, man har kanske börjat göra pengar på det…
Bra inlägg för övrigt, håller med om det mesta. Facebook fanns inte på ”min tid”, Facebook ger en snabbare och bredare kommunikationskanal än Internetkontakten.
”Där kan folk inte ge en falsk bild av sig själva på samma sätt som på en datingsajt”.
Just det, tips #4, var dig själv och slå inte knut på dig.
@Torstensson:
”Jag blir nästan arg av att läsa hur ni vänder ut och in på er”
Återigen, tips #4, var dig själv.
Maria, 40, har barn i nio fall av tio, eftersom snittåldern på svenska mammor är 29 år, och de flesta kvinnor över 35 är föräldrar.
Å andra sidan är ungarna 11-12 och kräver inte samma tid som en 4-åring. En 29-åring skaffar väl inte barn med en bad guy, det känns mer som nåt som en 22-åring gör, och i så fall är ungen vuxen när Maria är 40.
@Anders Senior Tycker det verkar lite hemskt att du sållar bort människor pga av Facebook-profiler (inte bara hon som hade dubbla). Det vackra med vanliga dejtinghemsidor är ju att det får lov att vara lite hemlighetsfullt och man lär känna människor i lagom takt. Tänk om du missade någon superfin kvinna som kanske bara hade flyttat mycket i sitt liv och därför inte verkade ha ett så spännande liv uppbyggt på sin Facebook-profil? Exakt vad är det du går på när du granskar ”vänlistorna”? Om de har för få vänner? För fula vänner? Eller vad?
Alla människor är nog inte bekväma med att ösa ut allt om sig själva på Facebook med sitt juridiska för- och efternamn. Även om man inte har ”något att dölja”. Själv skaffade jag t.ex Facebook väldigt sent och har inte lagt till massa barndomsvänner, gymnasievänner och arbetskollegor. Skriver inte så mycket där heller utan använder det mest när det verkligen behövs. Skulle någon göra ett omdöme om mig baserat på min profil skulle jag framstå som en mycket ensam person som aldrig festar eller har någon humor. Men som tur vad händer det massa skoj i mitt liv som inte syns på Facebook…
Magnus
Var dig själv?! Vad har det med d jag sa att göra.
Å være kvinne på netdating er bra for selvtilliten, dere får en mengde oppmerksomhet som vi menn bare kan drømme om og dere kan ha uforpliktende sex med menn når dere måtte ønske, gjerne menn med høy sosial status.
På C-date(casual dating site) kan kvinner få opptil 50 mail pr dag, menn får intet, medmindre de er kjendiser. Det betyr 350 sex-tilbud på en uke det! Dere kvinner lever i en verden av fritt tilgjengelig seksualitet som vi menn bare kan drømme om…
Jeg traff en kvinne som søkte etter elsker på sukker.no, hun hadde ikke engang bilde av seg selv, men fikk minst 30 tilbud på en uke. Da jeg forsøkte det samme å søke elskerinne, fikk jeg null- nada – tilbud. Heterofil mannlig seksualitet er ikke verdt noe, du kan gi den bort og ingen vil ha den, du må i verste fall betale kvinner for å ta imot den.
Som mann må en ta kontakt, kvinner gjør det sjelden. Jeg fikk i løpet av to år vel 10 mail(uoppfordret uten at jeg hadde tatt initiativ), aldri direkte sexuelle tilbud, kvinner jeg skrev med fortalte om mengder av seksuelle tilbud fra menn i alle aldrer. En mann må ta kontakt med mange kvinner for å få svar, svært mange svarer aldri.
Min fasit var etter noen år nettdating, at det tok livet av den lille selvtillit jeg engang hadde. Som mann på nettdating følte jeg meg verdiløs, det var verre enn på krogen, mye verre, fordi kvinner kan avvise uten å si ett ord, de bare ignorerer dine mail. Å være født som kvinne i vår del av verden, er å ha trukket loddet med den største gevinsten i ett lotteri, du kan få hva du vil, du kan komme dit du vil, og mennene du møter vil legge mye til rette for deg kun fordi din seksualitet er ettertraktet og har så høy markedsverdi.
Blir jeg født påny, ønsker jeg at det blir som kvinne.
Ni som dejtar Facebook-beroende personer, ni kommer ha era konkurrenter med er när ni bjudit hem henne . Risken är att hon ska gå iväg o svara när du försöker etablera en mysig stämning. Har hört detta från många så ett krav jag personligen hade haft uttalat är att så länge dejten pågår så kan väl mobilen vara avstängd. Facebook är knappast din vän .
Det här med facebook. Jag tycker inte min fb-profil ger en rättvis bild av vem jag är egentligen… Det är bara en sån liten del.
Har väl en 30 vänner typ, för att jag ogillar att ha många ytliga bekantskaper där, spec. när jag bor här och vill känna att mina ”vänner” är dem på fb. Känns tomt att logga in om det bara skulle vara ytliga där. Men.. när jag flyttat till sthlm igen så kommer jag nog vara mer okej med att samla mer sånna där då, ytliga bekantskaper alltså. Eller äh jag vet inte. Jag hatälskar fb.
@J:
Jag sållade inte bort dem p.g.a. sina vänner, utan (överdrivet förklarat kanske) om de kallde sig för grevinnan Berta, medan alla deras vänner hette Sunken och Stöld-Börje, och samtliga utlagda semesterbilder var från sergels torg.
Hon med dubbla profiler var f.ö. tvärtom, ”av finare börd”, vilket hade varit helt egalt för mig om hon bara hade varit öppen med det.
Jag har inga problem med ”klass”, vare sig åt ena eller andra hållet, men hon själv hade det definitivt….
Kolla vänlistan är bara ytterligare ett sätt att verifiera att de verkar vara den de utger sig för att vara, inget annat.
Deras fb profil behöver inte alls ha 7000 vänner, vara spännande och glamorös, men den bör ju åtminstonde spegla personen som den utger sig att vara.
Man lär f.ö. att känna dem precis som du säger innan man blir vän med dem på fb. Skillnaden är att man kan vidimera bilden man fått av personen.
@J:
Dessutom, jag missade ingen superfin kvinna, jag är nu gift med henne.
Tur att jag aldrig behövt nätdejta. Det hade inte gått bra, det hör jag. Jag avskyr skriva presentationer. Känns bara så konstlat och ”o-Ninni’igt”
@Torstensson:
När du skrev ”hur ni vänder ut och in på er själva”.
Varför ska man göra det, det funkar dåligt i det korta loppet, och helt värdelöst i det långa. Det ger ett lätt desperat intryck.
@Mariel:
”ytliga bekantskaper”
Kvantitet ÄR kvalitet vad det gäller andra människor.
@Erik:
”Ja: 4% (189 personer) Nej: 96% (4040 personer)”
Jag undrar vad polisen sa? Hon borde få böter för att slösa bort polisens tid på rent larv.
Det finns ett annat ”beteende” på nätet som jag ofta funderar på om det är vanligare hos tjejer än killar.
På dejtingsajterna finns en oskriven regel som säger att om man inte är intresserad när någon skickar första gången så svarar man inte. Det går helt enkelt inte att formulera ett trevligt ”tack, men nej tack”-mail till de man inte är intresserade av. Speciellt ohållbart skulle det vara för de tjejer som badar i mail. När jag först reggade mig på en sajt skrev jag sådana svar men jag insåg snabbt att det inte förväntades av mig och att ingen skrev sådana svar till mig. Det går att likna vid att man har rätten att inte svara om det ringer i ens telefon.
Det jag DÄREMOT reagerar på, är när man har inlett en kontakt och skickat ett antal mail fram och tillbaka, och sen går den ena personen upp i rök. Båda personerna har investerat tid och engagemang, och man har kanske redan börjat prata om att ses och ibland har man även bytt nummer. DÅ tycker jag att det är vanlig jäkla hyfs, respekt, folkvett eller kalla det vad man vill, att höra av sig och meddela att man inte längre är intresserad. Det räcker med ett enkelt ”Hej! Ursäkta att jag inte har svarat men jag har hittat en annan person som verkar mer intressant. Lycka till med dejtandet!”. Eller nåt.
Ett sånt mail hade jag accepterat 7 dagar i veckan, det är en del av spelreglerna att man kan bli dissad. Men att bara ignorera en person som faktiskt visat uppskattning för en och lagt ner tid på att skriva flera bra mail, det tycker jag är dåligt rent ut sagt. Jag tycker man borde ha viss empati för en person som man vet sitter i andra änden och förgäves hoppas på svar och undrar vad denne gjort för fel eftersom konversationen plötsligt dog. Det går att likna vid att lägga på luren i örat på en person mitt i ett telefonsamtal. Något som väldigt få personer skulle göra i verkligheten mot någon man tycker är trevlig, men skyddad av en anonymitet och gömd bakom sin skärm så tummar människor på sina principer. Bekvämlighet? Konflikträdsla? Brist på empati? Jag vet inte. Ge alla chansen att göra mental exit och gå vidare!
För att äntligen komma till min poäng. Jag undrar, kan det vara all misandri i media, ”man bad, woman good”, ”det kan aldrig vara synd om en vit heterosexuell man” eller ”ta det som en man”-attityder som gör att detta fenomen är vanligare mot killar än tjejer (om det nu är så, det är ju bara en hypotes)? Jag har råka ut för detta säkert ett femtiotal gånger över åren, men aldrig utsatt någon annan för det. Och mina manliga vänner som nätdejtar har också ”drabbats” av det utan att ha gjort det själva.
Att man generellt sätt kan säga att obalansen i den uppskattning de båda könen får på nätdejtingsajter leder till att män ”vårdar” sina kontakter mycket mer varsamt än vad tjejer gör är jag dock ganska övertygad om.
En undersökning från en nätdejtingsida om hur viktiga bilderna är.
http://blog.okcupid.com/index.php/your-looks-and-online-dating/
@Bladet: Håller med dig om att det är dålig stil. Jag brukar, tex. om jag har mailkontakt med nån och man mailar mycket fram å tillbaka under samma dag vara schysst nog att säga också ”svarar senare imorgon,för hinner inte idag” så att den inte väntar otåligt hela tiden. Däremot gör jag inte så om man bara mailar lite mer sällan.
Men ja, om man har bytt nr å allt förstår jag inte varför man plötsligt bara ignorerar. :-S och låter så konstigt att höra att det är vanligt också? :-S Men ja… det är nog konflikträdsla med i bilden.
@Mariel:
”Jag brukar, tex. om jag har mailkontakt med nån och man mailar mycket fram å tillbaka under samma dag vara schysst nog att säga också ”svarar senare imorgon,för hinner inte idag” så att den inte väntar otåligt hela tiden. Däremot gör jag inte så om man bara mailar lite mer sällan.”
Bra där Mariel, exakt så jobbar jag också.
Tråkigast är som sagt när någon helt slutar att höra av sig, inte bara temporärt. Men jag tror också att det har med konflikträdsla att göra. Och en smula brist på empati/respekt.
@J.G
Läste faktisk den artikeln för något år sedan, många intressanta artklar på den bloggen.
Den mest intressanta i artikel är hur pass olika kurvorna ser ut för kvinnor och män angående rankingen av utseenden. Undrar om samma sak gäller över hela världen eller om det är kulturellt betingat.
@Bladet: Hur många mail man fått, är det det som står som en siffra i inkorgen? Isf har jag 100 något nu. Men e lite osäker på om mina kanske inte räknas in där ändå? De borde det ju iof inte göra…
@Mariel:
Kommer tyvärr inte ihåg, ”interested” var med i namnet i alla fall, ”are you intrested” har jag för mig. Det finns en uppsjö olika….
@Anders Senior: okej, ska kika. Behöver ngt som e gratis. Hatar när man typ ska öppna ett mail man fått och får upp sånna där betalmöjligheter…. Vill jag betala med visa eller paypal? Nej tack inte alls!
Go Mariel!
Om du ska träffa någon utan lusekofta och vandringskängor så kanske nätdejting är enda alternativet där du bor nu?
Jag har hört om ett par olika killar som lessnade på att vara ratade objekt på dejtingsiter och som därför fejkade annonser om att de mer eller mindre badade pengar och lyx!
Helt plötsligt blev intresset för dem nästan hysteriskt positivt och antalet svar blev väldigt många.
Helt plötsligt spelade det ingen roll hur de såg ut eller var de bodde någonstans.
Alla är inte som du Mariel!
@JD: Ja just nu i alla fall. Blir annorlunda när jag flyttar hem igen om inte så lång tid..
tack
Uppe i 200 mail nu för den som e intresserad av hur det går Småsnackar liksom med väldigt många men ingen som man direkt kommer nära Nära.. men d gör man väl inte med en gång heller..
Här får ni lite bildinspiration till nätdejtandet:
http://nyheter24.se/nyheter/internet/756633-27-mycket-markliga-bilder-fran-dejtingsajter
Nätdejting, där ytlighet är allt.
Jadu, i min erfarenhet så kommer man alltid få lite ”doldisar” som skickar tomma en-till-två raders meddelanden. Det gäller säkert båda könen, sen kan man ju fråga sig i vilken utsträckning det håller sant. Jag har genom åren försökt läsa mig till mer info, men där finns inte så mycket konkret på hemsidor, exempelvis http://www.nätdejtingtips.se, så jag tror det mest givande är just bloggar och kommentarstrådar som denna.
”Jag brukar, tex. om jag har mailkontakt med nån och man mailar mycket fram å tillbaka under samma dag vara schysst nog att säga också ”svarar senare imorgon,för hinner inte idag”
-Jag vet inte om det är speciellt sant på dejtingsidor, men att människor förväntar sig svar direkt på e-post finner jag underligt. Varför är e-post annorlunda än vanlig post ”egentligen” ?
Apropå det här med om man ska svara eller inte när man saknar intresse så såg jag att Mazily just skrev om det i en bloggpost (helt i linje med vad Bladet tyckte):
http://www.mazily.se/blog/att-svara-eller-inte-natdejtingsetikett/
Det du skriver är väldigt intressant eftersom jag har självt registrerat mig på några dejtingsajter och ”respons nivån” känns väldigt hög. Själv föredrar jag att inte svara till folk som inte har en profil bild ens, läste om en liknande artikel hos http://dejtingkung.se … Känns lite ”creepy” att inte veta vem man prata med om personen inte har någon bild el presentations text. Jag föredra faktiskt att i alla fall lämna dejtingsidan efter ett tag och kommunicera lite på FB för det känns lite mer ”säkrare” Hp är väl ”ok” men har du testat något annat Mariel? Flirta på Facebook funkar ju också