Så var det dags igen. Igen? Ja det är inte första gången det händer, det är bara första gången någon känd person med plattform biter ifrån när det händer. Det handlar om Aftonbladetskribenten Patrik Lundbergs bekännelser i krönikan  ”Att trakassera tjejer var normen”  Vad som har hänt är att Tino Sanandaji riktat svidande kritik mot Lundbergs artiklar. Särskilt det här citatet :

Vi visste mycket väl vad vi höll på med, men vi pratade inte om det. Att trakassera tjejer var normen. En naturlag, nästan. Alla förstod att vi inte fick dra i tjejernas bh-band. Alla förstod att hora och fnask och luder var skällsord. Alla förstod orimligheten i att kommentera tjejernas kroppar när vi var på badhuset. Vi gjorde det ändå. (Lundberg)

På detta svarar Tino Sanandaji att för det första så skuldbelägger artikelserien kollektivt män utan bevis

Aftonbladets artikelserie skuldbelägger kollektivt män för sextrakasserier utan bevis på att det är en sanktionerad norm. Vi får dunkla påståenden som ”Den gemensamma nämnaren är att de är just män” ”Forskning visar att det rör sig om patriarkala strukturer” ”Det är ett sätt att visa sin heterosexualitet” (Sanandaji, FB)

Och för det andra, om berättelsen är sann, så är Patrik Lundberg enligt eget erkännande en sexbrottsling:

Att tafsa är inte bara svinaktigt, det är enligt brottsbalkens 6 kapitel om sexualbrott olagligt när någon ”genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet”. Brottet kan ge böter eller fängelse i högst två år och har fem års preskriptionstid. (Sanandaji, FB)

När Sanandaji gjorde detta påpekande så började det omedelbart antydas på twitter att det rörde sig om det så kallade ”litterära greppet” En sådan hänvisning gör bland annat centerstudenternas fd ordförande @alfredaskelljung. Med andra ord: Lundbergs påståenden om hur det finns en mansnorm så stark att han själv deltagit i den är ihopljugna utsagor. Han är inte en sexbrottsling, han är bara en bluffjournalist som hittar på sitt eget nyhetsstoff?

Eller är han kanske bara en simpel plagiator? Jag undrar om han inte snodde sin krönika rakt av från den här tjommen.

”När jag gick i nian brukade vi kladda loss på klassens brudar. En tjej med kropp man tyckte såg skön ut kunde aldrig gå säker från matsalen; bakifrån dök vi upp med fladdriga händer och juckande underliv, och tog för oss som vi ville – greppade kön, körde upp händer, tryckte kön. Flickorna skrek. Vi garvade”

Citatet ovan har tydliga likheter med Patrik Lundbergs ungdomssynder. Det är dock inte Lundberg som är författaren och texten är inte särskilt ny heller. Det handlar om ungdomsbekännelser från vänsterjournalisten Magnus LInton, publicerade i Arena 05/2002. Hur reagerade då massmedia på att Linton beskrev sig själv som sexbrottsling? ”Modigt Linton” svarade Aftonbladet Kultur. Inget snack om ”litterära greppet” den gången uppenbarligen.

Vi kan även ta ett tredje talande exempel på den här medietrenden att offentligt beskriva sig själv som en reformerad skitstövel.

”Jag vet att jag är väl tränad i det manliga översitteriet, jag har själv suttit i tv-rutan och använt just de exempel på härskarteknik, nedtystanden och fördummanden av kvinnliga debattmotståndare som de feministiska texterna talar om. /…/ Jag tror jag delar detta med många andra radikala män”

Som ni ser var denne tredje feministman inte fullt så modig att han outade egna sexbrott. Han nöjde sig med sexism Å andra sidan med tanke på hans yrkesroll så kan det vara bra att komma ihåg hans bakgrund av sexism i TV-rutan. Citatet kommer från Johan Ehrenberg VD för ETC Förlag. Men han kanske också skall skylla på ”litterära greppet” för egenupplevda könsnormer? Det kan bli många egenupplevda beskrivningar som vi får omdeklarera från ”dokumentation” till ”skönlitteratur” när den här debatten är slut.

Hur kommer det sig då att de här feministiska männen är så ivriga att beskriva sig själva som sexbrottslingar och skitstövlar i ungdomen? En av de få som faktiskt försökt besvara den frågan är vårt fjärde exempel: Feministprofessorn Hugo Schwyzer. Efter att offentligt ha kritiserat män som ligger med yngre kvinnor och även attackerat evolutionpsykologi för att beskriva varför män dras till yngre kvinnor så avslöjades det att Professor Schwyzer själv varit otrogen mot sin fru med just yngre kvinnor. När Professor Schwyzer efter avslöjandet intervjuades om sitt hyckleri svarade han bl.a.:

”One of the things that I figured out is the best way to get attention from women was not to describe women’s own experience to them because they found that patronizing and offensive. Instead it was to appear to challenge other men, to turn other men into the kind of boyfriend material, father material, or husband material that women so desperately wanted.”

Med andra ord, enligt genusprofessor Hugo Schyzers erfarenhet så reagerar kvinnor ofta positivt på att vissa män beskriver sig själva som riktiga svin bara upplägget ger intryck att ha som syfte att få andra män att bättra sig och bli den sorts perfekta pojkvänner, pappor eller äkta makar som kvinnorna själva suktar efter. Män som Schwyzer beskrivs kanske bäst som ”emotional predators” de utnyttjar kvinnor känslomässigt medan de låtsas hjälpa män att bli de män som kvinnor vill ha.

Genom att framställa det hela som ett sätt att hjälpa kvinnor så alienerar dessa män i själva verket kvinnorna från verklighetens män medan de framställer sig själva som den sorts man som varit lika usla som de menar män i allmänhet är men som vid något ospecificerat tillfälle ”vaknat” och numera minsann skall vara ett av de goda ndantagen. Patrik Lundbergs krönika från den 2:a Juni följer den modellen till punkt och pricka:

”Nu söker jag inte sympati eller förlåtelse. Inga hyllningar eller klappar på axeln. Jag är bara en i raden av alla de idioter som vaknade för sent. Det spelar ingen roll hur många artiklar jag skriver, hur många föreläsningar jag håller eller att jag har slutat bete mig som då.”

Jag återkommer till att beskriva de underliggande mekanismerna som jag menar leder till den här sortens krönikor. Det är nämligen inte bara sexbrott som Patrik Lundberg försökt beskriva., En annan krönika på samma tema handlar i ovanligt hög grad om Jämställdism och Jämställdister.