Det där med kvotering i bolagsstyrelser har varit i hetluften igen och i Marcus Oscarsson svarar och förklarar, TV4 den 10 september, togs det upp. Jag har transkriberat den del av programmet som handlade om kvoteringslag:
Jesper Börjesson: [Nu] ska det handla om hur det ser ut i de svenska bolagsstyrelserummen. Igår kom regeringen med ett förslag, eller man säger att man vill genomföra att det ska vara minst 40 % kvinnlig representation i börsbolagens styrelser. Och det har ju varit ett hot lite grand tidigare får man ju säga.
Marcus Oscarsson: Ja, det har det ju varit. Anders Borg var ju öppen för att lagstifta om kvotering och Reinfeldt har också varit svagt positiv. Och du ser på bilderna här hur det brukar se ut i styrelser, inte så jättemånga tjejer.
Jesper Börjesson: Nä, det är gubbparad på gubbparad.
Marcus Oscarsson: Ja, och det är ju det som är de fördelen som man lyft fram på ja-sidan och studier visar också att om det är mer kvinnor i ledningen så blir det större vinst och det är ju inte konstigt för konsumenterna är ju hälften kvinnor.
Från feministiskt håll påstås det hela tiden, vitt och brett, att de har stöd för än det ena, än det andra. Än så länge har jag inte sett något av denna lobbys påstående som håller för en granskning. Man körsbärsplockar resultat som talar för sin sak och ofta handlar det endast om viskningsleken – man har hört något påstående, då måste det ju vara sant? Men hur är det, vad säger forskningen om andelen kvinnor och vinst om man inte lider av konfirmeringsbias?
While a number of studies have sought a causal relationship between an increased number of women on boards and increased firm profitability, most have reached equivocal results. Numerous studies have found positive relationships between women on boards and increased profits, and just as many have found negative relationships. Still others have found no connection between the two. Indeed, many economists have concluded that the relationship between these two variables is so methodologically complex that a definitive explanation may never be found. [källa, sidan 2]
Vidare i programmet:
Marcus Oscarsson: Men nej-sidan menar på att, dels att staten inte ska gå in och styra på det här sättet och det tror jag är ett argument som många kan förstå, men sen säger man också att man inte ska gå på kön, man ska gå på kompetensen. Men då tycker jag det är lite märkligt för tittar vi på Sveriges statsministrar, vi har haft 33 stycken. Hur många av dem har varit kvinnor? Noll! Och hade man gått på kompetens då borde vi haft en kvinnlig statsminister för 100 år sen. Hälften borde ju ha varit, av de här 33, borde ha varit kvinnor. Kanske ännu fler. Så uppenbarligen går man inte på kompetensen, och det gör man inte i bolagsstyrelserna heller, kan jag slå fast. Och det håller även Jimmie Åkesson, Ebba Busch Thor och moderaterna med om. Moderaterna sa det igår: ”Det här är ett problem, men för den sakens skull behöver inte lösningen vara kvotering.”
Jesper Börjesson: Nej, de vill det ska lösa sig av sig själv. Men om man tittar på Norge […] I Norge har man en sån lag.
Här finns tre saker att dyka in i. Jag kastar om ordningen på dessa enligt numreringen: [2] Kvinnor är färre för att man inte går på kompetens till styrelseposter idag, [1] vem håller med om detta, [3] Norge.
Vem håller med om detta?
Jag betvivlar mycket starkt att Marcus Oscarsson har torrt på fötterna när han påstår att Jimmie Åkesson håller med om detta. Jimmie Åkesson bör, om han mot förmodan skulle ha gjort ett sådant korkat uttalande, med omedelbar verkan läsa SD:s principprogram:
Med nedärvda egenskaper som förenar en viss grupp av människor, men inte hela mänskligheten menar vi framförallt, att det förutom de socialt konstruerade skillnader vars existens vi erkänner, också finns biologiska skillnader mellan de flesta kvinnor och de flesta män, som sträcker sig bortom det som kan observeras med blotta ögat. I ett samhälle där människorna är fria att själva forma sina liv kommer dessa skillnader med största sannolikhet att leda till olikheter i preferenser, beteende och livsval. [Min emfas, SD:s principprogram, sidan 8]
Så här uttrycker sig SD:s gruppledare Mattias Karlsson i frågan:
Angående frågan om kvotering i bolagsstyrelser, så förundras jag över det obefintliga fokuset på grundfrågan kring huruvida kvinnor verkligen VILL sitta i bolagsstyrelser i lika hög utsträckning som män (enligt uppgifter från 2009 så är hela 70% av dem som tackar nej till styrelseuppdrag kvinnor) och om kvinnor utbildar sig för att kunna ta den typen av uppdrag i lika hög utsträckning som män? Innan man säkert vet svaret på de frågorna, så kan man ju inte veta huruvida det föreligger någon diskriminering eller något problem överhuvudtaget.
Så här säger styrelseproffset Peggy Bruzelius om det Mattias Karlsson kallar grundfrågan:
– Visst, det finns män som bromsar. Men framför allt är det kvinnorna som tackar nej. Jag vet inte hur många gånger jag har mött kvinnor som tackat nej till topposter för att de har andra prioriteringar i livet. Som mentor kan jag bli besviken. Men på ett mänskligt plan … tja, jag kan förstå dem
Varför är det då obefintligt fokus ”på grundfrågan kring huruvida kvinnor verkligen VILL sitta i bolagsstyrelser i lika hög utsträckning som män”? För att svaret på den frågeställningen inte tilltalar feministlobbyn:
En av förklaringarna till att det inte finns fler kvinnliga chefer är att kvinnor, generellt, inte strävar efter chefspositionerna. Markant färre kvinnliga än manliga medarbetare söker eller har planer på att söka en position på en högre nivå. 27 procent av de manliga medarbetarna har ambitioner att göra karriär, medan motsvarande siffra för de kvinnliga medarbetarna är 17 procent. Att män hellre vill bli chefer gäller inom alla åldersgrupper, utbildningsnivåer och sektorer. [min emfas, Källa, sidan 14]
Kompetens
Kvinnor är färre för att man inte går på kompetens till styrelseposter idag, slår Marcus Oscarsson fast. Men stämmer detta? Nej, det är inte orsaken till att färre kvinnor återfinns på högre positioner. Idag betraktas kvinnligt kön tvärtom som en merit – den könsdiskrimineringen måste upphöra.
Kompetens är den samlade kunskap och erfarenhet man införskaffat genom livet och som är relevant för uppdraget. Medelåldern för de som återfinns i styrelserna är knappt 60 år. Det innebär att de skaffade sin högskoleutbildning under 70-talet. De utbildningar som är mest relevanta att titta på är Handelshögskolan och Civilingenjörhögskolan:
Hur kan man tro att 28 procent kvinnor i börsbolagens styrelser beror på diskriminering när andelen kvinnor som gick på relevanta utbildningar på den tiden när dagens styrelsemedlemmar utbildades var tydligt under 28 %?
Vidare: den kompetens man bygger upp under livet handlar om mer än bara utbildning. Hur ser det ut efter utbildningen? I artikeln Fördelning av tid och inkomst (Wallen & Sanandaji 2010), som Ulf skrivit om tidigare i ett läsvärt inlägg, noterades att heltidsarbetande män i genomsnitt jobbar 20 % mer än heltidsarbetande kvinnor, tillika jobbar manliga chefer jobbar 20 % mer än kvinnliga chefer. Det är ett genomgående mönster i forskningen att män arbetar mer än kvinnor. Kompetens bygger man upp med tid och ansträngning – investerar man en större del av sin tid får man en mer omfattande kompetens under samma tidsperiod.
I en forskningsrapport från 2004 har de två forskarna Peter Callelli och Monika Hamori undersökt karriärvägarna till ledningsposter i storföretag. De har siktat in sig på så kallade Fortune 100-företag, de allra största företagen. I en sammanfattning av denna forskning kan man läsa följande:
In addition, not only are women now a presence in the power structure, but women executives tend to be younger (47 years versus 52), less likely to be lifetime employees (32 percent versus 47 percent), have spent less time in each of their jobs before being promoted (3.4 years versus 4.0), and broke into the executive ranks ”much quicker (21 versus 25 years) than did their male counterparts,” the authors find.
Ytterligare en:
Given executive rank and background, women are paid more than men, experience less income uncertainty, and are promoted as quickly. Amongst survivors, being female increases the chance of becoming CEO. [min emfas, Källa]
Trots att män jobbar mer så avancerar kvinnor fortare. Det påverkar naturligtvis kompetensen:
A detailed exploration suggests that this result reflects that female executives have less expertise on the executive level than their male counterparts, and we obtain this result despite the fact that we control for executives’ age which is correlated with experience. [min emfas, Källa, sidan 7]
Detta är en konsekvens, menar jag, av detta fokus på kön och lika utfall som genomsyrat västvärlden under decennier. Detta leder, utöver att det är mansdiskriminering, till stereotypisering där man kommer att förutsätta att den enskilda kvinnan i en viss position har en lägre kompetens tills hon bevisat motsatsen. Det leder till sänkt samlad kompetens i beslutsfattande led och därmed ökad risk för dåliga beslut. Inte för att kvinnor är sämre utan för att feminismen och utfallshysterin medfört att kvinnors kompetens inte hinner ”mogna färdigt” innan de sugs upp till beslutsfattande positioner då vår samtid är sjuk nog att värdera kvinnligt kön i sig som en merit.
Norge
Som Jesper Börjesson så mycket riktigt påtalar, har man i Norge en sådan lag. Då kan det ju tyckas klokt om våra styrande hade kollat av vad det fått för effekter i Norge innan de lägger fram samma förslag på vår riksdags bord. Den norska lagen infördes stegvis från 2004 till att gälla fullt ut 2008. Redan 2010 såg forskare fenomenet ”gyllene kjolar” – att lagen ledde till att ett fåtal kvinnor satt på många olika styrelseposter:
The repeated use of a select few women creates a ”Golden Skirts” phenomenon. Since this benefit is only enjoyed by a few directors and associated with a particular gender, the intention of the Norwegian Government in creating a more equal setting can be questioned. [länk]
Som om inte det var nog att man får en ohälsosam maktkoncentration, så ser man ytterligare effekter:
I Norge har sedan en kvoteringslag infördes 2008 antalet styrelser som omfattas av lagen minskat kraftigt – bolag har helt enkelt ändrat bolagsform. När lagen infördes fanns det 452 publika företag (ASA) och 2013 var det bara 257. Samtidigt minskade antalet styrelseposter från 2 366 år 2008 till 1 423 år 2013. [Artikel]
Slutord
När man har erfarenhet av ett liv på båda sidor av genussystemet så är ”gubbparad på gubbparad” inte det minsta märkligt – för då upptäcker man de skillnader som ”sträcker sig bortom det som kan observeras med blotta ögat”. Det finns en markant skillnad i inställning till arbetslivet bland män jämfört med bland kvinnor. Genusvetare Johanna Andersson säger i en paneldebatt 2013: ”det finns stora kunskapsluckor kring kön och framförallt då kring män”. Den här kunskapsbristen är en följd av att genusvetenskapen kommer ur kvinnoforskningen och att feministiska teorier (kvinnan/kvinnligt är underordnat/undervärderat) har använts axiomatiskt inom genusforskning. På senare tid (från ca 2012) har det kommit några studier där man faktiskt studerar män som män; en av dessa studier är den norska doktorsavhandlingen Familieforsørgelse i menns hverdag av May-Linda Magnussen. Det var en fröjd för mig att se hennes förvåning när hon i sin forskning upptäcker denna skillnad mellan män och kvinnor, två exempel:
En annen ting som fort slo meg i intervjuingen i dette avhandlingsarbeidet er hvor mye mer en del av mennene snakker om penger enn det mine tidligere kvinnelige informanter jevnt over har gjort. Flere har også sagt til meg at de aldri kommer til å synes at de tjener nok – en formulering jeg aldri har hørt fra noen av de mange kvinnene jeg tidligere har intervjuet. [Min emfas, sidan 92]
Plikten og lysten er tett sammenvevd også når Petter forteller om jobb. Han forteller flere nærmest helteaktige historier om hvordan han har jobbet trass i kreft, armbrudd og andre helseutfordringer, og slike beretninger om å presse kroppen til det ytterste for å jobbe har jeg aldri hørt fra kvinner jeg har intervjuet tidligere. Petter forteller også om de gode følelsene han får av å være flink og gjøre en god jobb. Samtidig er han, som vi har sett, veldig tydelig på at jobb først og fremst er penger. [min emfas, sidan 116]
Detta syns i mängder av forskning, t.ex. den forskning Ulf T lyfter i inlägget worklife-balance. Ju högre position på arbetsmarknaden, desto mer avgörande betydelse har denna skillnad mellan män och kvinnor. Denna skillnad i inställning till arbetet, tillsammans med andra saker som bl.a. jämställdhetsparadoxen och mängder av biologisk forskning av olika slag, förklarar gott och väl olika utfall i samhället.
Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare intervjuades i Söndagsintervjun i Sveriges radio [ca 17:00–17:30]:
Martin Wicklin: Juristkåren vid den här tiden var ju en ganska manlig miljö…
Anne Ramberg: Ja
Martin Wicklin: Hur var det på 70-talet att ta sig in där som ung kvinna?
Anne Ramberg: Jag måste säga att jag har aldrig upplevt det som något problem. Möjligen så har jag för att jag var kvinna och ung, tror jag, blivit sedd mer än vad en man i min ålder blev då. Jag tror att om jag blivit behandlad på något annat sätt så har det varit positivt.
Det denna anekdot beskriver, en upplevelse jag helt delar med Anne Ramberg, det finns det – till skillnad från feministiska påståenden – stöd för i forskning, ett fenomen som i forskningen kallas ”Women are wonderful”-effekten.
Ekonombloggaren Cornucopia har skrivit några mycket bra artiklar i ämnet:
http://cornucopia.cornubot.se/2016/09/kvoteringsidioti-fran-rodgrona.html
http://cornucopia.cornubot.se/2015/05/kvinnor-redan-overrepresenterade-i.html
http://cornucopia.cornubot.se/2015/05/felslut-fran-regeringen-om.html
Egentligen ganska självklart när man tänker efter, men dessa analyser får du aldrig höra i SVT:s eller TV4:s nyhetsprogram.
Det är som sagt var många som hävdar att många kvinnor i styrelsen leder till ökad framgång för företagen men jag har heller aldrig sett någon kunna leda det i bevis.
Det kan ju lika var så att företaget hade varit lika framgångsrikt med enbart män eller enbart kvinnor i styrelsen för att företaget helt enkelt har en väldigt bra produkt dom säljer..
Innan någon kan bevisa att sammansättningen på styrelsen vad gäller kön har en betydelse så är det ju helt fel att utgå ifrån det.
Sedan anser jag oavsett detta att det är jag som företagare som skall bestämma hur mitt företag drivs och inte staten. Om det innebär att jag enbart omger mig med män eller enbart kvinnor skall dom skita i !!
Det är ju också konstigt att dom inte ger sig på företag och andra verksamheter som mer eller mindre medvetet utesluter män från ledningen.
Se t.ex ”Rättvise”förmedlingen vars hela affärsidé handlar om att diskriminera män eller åtminstone gynna kvinnor på mäns bekostnad…
Man kan ju också titta på Fi,s partiledning som väl har en man och resten kvinnor.
Varför är inte det fel eller diskriminerande ? Vill inte dom bli framgångsrika eftersom dom inte har en jämställd styrelse ??
Pelle2:
Jag tror att det handlar om argumentum ad consequentiam från feministernas sida. Om företag med fler kvinnor i styrelsen går bra måste det bero på att de har fler kvinnor i styrelsen.
Men det kan lika gärna vara så att kvinnor är mer benägna att acceptera styrelseposter i företag som redan går bra.
Det som vore intressant att ta reda på är väl snarare om företag som går dåligt visar förbättrade resultat efter att ha ökat andelen kvinnor i styrelsen. Det är fortfarande ingen garanterad korrelation, men jämfört med dagens totala brist på insikt om vad som är orsak och verkan torde det vara ett stort steg framåt.
Angående det norska exemplet såg jag här om dagen en notis i min lokala dagstidning om att detta inte riktigt fått det utfall genusvetare väntat sig:
@Tommy:
Som sagt var, det finns många felkällor i deras resonemang..
Det vore som sagt var intressant om man satte in kvinnor i styrelser för företag som
går dåligt och sedan får vi se om dom lyckas få dom lönsamma.
Men inte heller det visar ju hela sanningen. Det kan ju tänkas att affärsidén är så dålig att det inte går att uppnå lönsamhet oavsett styrelsens sammansättning..
Tror också att feministernas resonemang utgår ifrån argumentum ad consequentiam .
Angående hur blev utfallet, fick vi mera för samma peng eller rentav mindre/haveri för dessutom än mera inkastade slantar.
Hurvardet-nu och rundaslängar 600-mijarder nästan biljon är talet vilket det allmänna köper tjänst, omsätter.
Kan vi vara överens om att de flesta i Sverige avlönas av det allmänna, direkt eller indirekt.
Därutöver, är ett fåtal kvar vilka är beroende av just deras tjänst köpa av annan nationalitet, ger inkommande friska slantar.
Varför är det sådant fokus mot dessa numera fåtalet företag vilket med största sannolikhet fortsatt kommer att droppa av, vad vill man vända bort blicken från?
Vad eller finns det utfallsbeskrivningar relaterat %-innehållet av beslutsfattande kön och angående hur ”bidde det” med de 600mijard ?
Jag läste någonstans att i Norge har inte fler kvinnor inneburit mätbart högre lönsamhet, däremot har kompetensen ökat eftersom kvinnor är högre utbildade.
Jag tycker man gör det för enkelt för sig om man sätter likhetstecken mellan en grupps samlade antal examina med kompetens. I ordet kompetens ingår mer än akademiska studier. Ett företags ledning och styrelse borde snarare vara ihopsatt efter kognitiv diversitet, dvs en för (affärs)verksamheten lämplig blandning av (akademisk) kunskap och erfarenhet.
Jag vet om flera unga, kvinnliga mellanchefer i teknkikföretag som gått i väggen. Kanske har de tackat ja till chefskapet utan att ha tänkt efter om de är mogna nog som människor (man får skäll som chef, ibland obefogat) och om de velat prioritera bort sådant som andra 30-40-åriga kvinnor påstår är viktigt (fint hem, många aktiviteter för barnen, många bjudningar, etc.).
@ChristinaG: Ja, inte bara det att de är för unga/omogna ofta är de ju oinsatta i tekniken också. Måste ju tära på dem. Inte lätt att vara trovärdig om man inte förstår vad ens underställda sysslar med på dagarna. Inte för att man behöver vara någon expert, men förståelse och kunna facktermer åtminstone. Jag jobbar själv på ett teknikföretag, flera av de kvinnliga mellancheferna har noll kunskap om tekniken vi jobbar med (de är ekonomer). Blir liksom pinsamt…går ju att lura i dem vad som helst,
Finns det någon studie som tittat på hur det går med effektiviteten med större andel kvinnor som chefer?
@anna: känner till det problemet också, väcker mycket frustration.
Dessutom: att fråga en tekniker vad hen jobbar med är ju världens lättaste, har aldrig blivit dåligt bemött. Att man har en oteknisk bakgrund, eller annan teknisk bakgrund, behöver ju inte betyda att man inte kan lära sig.
@ChristinaG:
Över huvud taget förefaller det mig som om det är fler kvinnor än män som drabbas av utmattningsdepression (går in i väggen). Den enda förklaring som framförs i politiskt korrekta medier är att det ställs högre krav på kvinnor än män i arbetslivet och att kvinnor med familj dessutom ”tvingas” ta större ansvar för hem och barn jämfört med sina män.
Det kanske är så.
Men jag brukar vara skeptisk till alltför enkla förklaringar. När det gäller ansvar för hem och barn har det diskuterats flera gånger här på GD. Jag ansluter mig till dem som tror att kvinnor i genomsnitt helt enkelt har högre krav på exempelvis städning än vad män har. Att ensamlevande kvinnor lägger betydligt mer tid på hushållsarbete (inomhus) än vad ensamlevande män gör tyder också på det. Sen tror jag förstås att det är socialt/kulturellt betingat; inte biologiskt.
Könsskillnader i omsorg om barnen kan kanske ha biologiska grunder, åtminstone delvis.
Men hur är det med skillnaderna på jobbet? Varför mår kvinnor i genomsnitt sämre än män på samma arbetsplats? Varför känner de mer stress och varför drabbas de mer av utbrändhet?
Kan det vara så (som Ninni antytt) att kvinnor befordras lite snabbare än män för att företagen gärna vill kunna visa att de har många kvinnliga chefer? Det skulle kunna innebära att de får ansvar som de inte fullt ut hunnit bli redo för (lika lite som en man i samma situation vore redo).
Jag tror också att kvinnors sociala tryck på varandra spelar in – baksidan av det stöttande systerskapet. På min arbetsplats har jag sett hur kvinnor som befordrats till chefer efter en tid valt att gå tillbaka till sina tidigare tjänster, därför att umgänget med (de kvinnliga) medarbetarna blivit mer reserverat och mindre av väninnekaraktär.
Personligen har jag aldrig träffat på manliga kollegor som varit negativa till en kvinnlig chef på grund av hennes kön, men det förekommer säkert. Jag tror dock att om kvinnliga chefer känner sig pressade av manliga medarbetare är det i många – om än inte alla – fall fråga om osäkerhet och missförstånd.
Som Ninni vid flera tillfället beskrivit så lysande finns det stora skillnader i mäns och kvinnors sätt att kommunicera. Om en kvinnlig chef tolkar manliga medarbetares uttalanden som om de komme från en kvinna, då är det bäddat för missförstånd. Är hon dessutom lite osäker på grund av homosocialt tryck och kanske av missriktad välvilja befordrad lite för tidigt, då är det inte konstigt om hon blir utbränd.
Men jag inser förstås att jag begriper mig på kvinnor i samma begränsade omfattning som de begriper sig på mig.
Därför vill jag gärna få återkoppling på mitt svammel från er med XX-kromosomer. Är jag helt fel ute, eller finns det spår av sanning i svamlet?
PS. Att det fortfarande finns könsfördomar i arbetslivet står dessvärre utom allt tvivel. Jag känner en ung, attraktiv, feminin kvinna som arbetar i en traditionellt manlig roll, och som emellanåt berättar om kunder som ignorerar hennes tekniska sakkunskaper och kräver att få ”tala med verkmästaren” i stället.
Och det handlar inte bara om äldre män; även kvinnor vägrar att tro att ”den lilla flicksnärtan” kan något om bilar.
PPS. Dessutom har jag själv mötts av uppriktig förvåning många gånger då jag, trots Y-kromosomer och skägg, uppmärksammat kollegor som gjort arbetsinsatser utöver det vanliga.
@Tommy:
) inlägg Lite mer om kvinnor, städning, lön och arbetstider.
Vad gäller det där med det tunga kvinnliga dubbelarbetet tog jag upp i mitt alldeles utmärkta och väl rekommenderade (
Sen misstänker jag att många kvinnor springer in i den berömda väggen av en liknande anledning som Roosevelts ”Det enda vi har att frukta är fruktan i sig”. De blir helt enkelt utbrända för att de själva bränner ut sig, inte på grund av omgivningen.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Mea culpa! Jag var för lat för att leta upp inlägget och försökte komma undan med att det ”diskuterats flera gånger här på GD”.
Schysst! Här skriver jag en halv roman och du lyckas sammanfatta den i en kort mening. You bastard!
Det finns så mycket attityder som jag har svårt för.
”Och du ser på bilderna här hur det brukar se ut i styrelser, inte så jättemånga tjejer.
Jesper Börjesson: Nä, det är gubbparad på gubbparad.”
Tjejer = unga kvinnor. Lite infantilisering tycker jag då. Visst kan man tycka att ”gubbe” är ett negativt uttryck, men det handlar ändå om mognad (eller övermognad) och personligen känner jag väl att livserfarenheter väger högre än ungdomlig entusiasm.
Sen kan jag säga att jag personligen har blivit pushad av flera män att satsa på chefsposition. Jag har däremot aldrig känt att det varit jag, så jag har varit en bra ”assisting” istället. Nu kan jag erkänna att min äldre syster har kämpat för att få en chefsposition men har aldrig fått chansen trots att hon fått bra feedback. Samtidigt så känns hennes branch (pappersmassaindustrin) lite mer ålderdomlig än min IT branch.
Men jag har haft ganska jämnt fördelat mellan kvinnor och män vad gäller chefer, och genom åren har det passerat ganska många. Könsmässigt kan jag säga att bland de bästa och sämsta finns representanter från båda könen med så deras biologiska attribut har liksom inte spelat någon roll.
Sen har jag väl aldrig tyckt att det här med att sitta i bolagsstyrelser känns så här väldigt intressant om jag ska vara ärlig. Jag tror jag har en ganska förenklad syn på vad de egentligen gör (sitter och plockar ut en massa vinster alternativt kör företag i botten pga dåliga beslut typ)
Det pratas en hel del om Norge i dessa sammanhang pga lagen som infördes där. Det är dock vissa saker om Norge som brukar nämnas betydligt mer sällan.
Det är skillnad på andel och antal, den norska kvoteringslagen berörde enbart andel dvs fördelningen mellan män och kvinnor, den som säger den handlade om att få in FLER kvinnor har missat den stolkoncentration som den norska lagenskapade.
Före lagen så satt samma styrelseledamoter på cirkus 3 stolar
Efter lagen så satt samma styrelseledamoter på cirkus 9 stolar (tredubbling)
Detta går emot alla påståenden om att det fInns gott om kompetenta kvinnor. Man hade inte alls gott om kompetenta kvinnor i Norge. Man hade en liten grupp kvinnor som hade hög kompetens och pga lagen tvingades man sätta samma grupp kvinnor i flera olika företagsstyrelser, vilket gav upphov till smeknamnet ”Guldkjolar”
Det är också nonsens att styrelsekvinnorna skulle ha högre kompetens för att de gått mer akademiska ämnen. Bland männen är det nämligen en mycket högre andel som har chefsbakgrund jämfört med hos kvinnorna och då männen även är äldre än kvinnorna så är erfarenheten som de manliga styrelsemedlemmarna har av toppen av näringslivet flera år större än erfarenheten som de kvinnliga styrelsemedlemmarna (de som har sådan erfarenhet alls) har av toppen av näringslivet.
Slutligen så har de manliga styrelseledamoterna mer tid för varje styrelseuppdrag eftersom dygnet bara har 24 timmar och de inte måste sitta i lika många bolag samtidigt för att representera sitt kön som kvinnorna de facto måste göra.
Folk kan vrida och vända på det hur de vill men en man som sitter i en enda viktig styrelse har en helt annan roll där än en kvinna som sitter i den och i fyra andra samtidigt
Ifall någon glömt det kan jag påminna om att ett av argumenten när den förra LO-chefen Wanja Lundby-Wedin inblandad i vansinniga fallskärmsavtal var att hon inte hade koll på vad som beslutats i de styrelser som hon satt i.
”LO-basen har 25 styrelseuppdrag
AMF:s styrelseledamöter har totalt 119 uppdrag i olika styrelser och stiftelser”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11723367.ab
Jag tycker inte att man behöver gå till vare sig diskriminering uppifrån eller nedärvda egenskaper. Man kan ganska enkelt konstatera att så som vårt samhälle är uppbyggt så ger vi kvinnor valet att göra karriär, men tvingar in män i densamma för att nå samma sociala möjligheter. Det ställs hela tiden krav på att männen ska tjäna alltmer pengar, avancera till högre positioner. Det ställs krav på att männen ska betala och lösa saker själva samtidigt som kvinnor ges frikort och gratisluncher.
Kvinnor behöver inte göra karriär eller tjäna mycket pengar själva, de har getts möjligheten att gå förbi och få den sociala statusen och möjligheterna ändå. När de har uppnått sin egen komfortnivå av pengar och social status så kan de helt enkelt välja bort vidare avancemang eller mer jobb för att få högre lön. Om man hade gett män samma möjligheter så hade de nog agerat på samma sätt.
@Tommy:
”Men jag brukar vara skeptisk till alltför enkla förklaringar. När det gäller ansvar för hem och barn har det diskuterats flera gånger här på GD. Jag ansluter mig till dem som tror att kvinnor i genomsnitt helt enkelt har högre krav på exempelvis städning än vad män har.”
Haha Jag vet inte vem som skulle ”tro” att det inte är så. Är ju egentligen ingen tro överhuvudtaget utan en faktabaserad stereotyp. Kvinnor har högre krav inte bara på städning utan på detaljer i allmänhet. Av vad jag sett klarar Kvinnor generellt av skit i hörnen sämre än män. Den principen kan appliceras på det mesta.
”Att ensamlevande kvinnor lägger betydligt mer tid på hushållsarbete (inomhus) än vad ensamlevande män gör tyder också på det. Sen tror jag förstås att det är socialt/kulturellt betingat; inte biologiskt.”
Finns det en skillnad? Kultur ÄR ju i grunden till för biologiska behov. Om en kultur inte hjälper människor att överleva och utvecklas så konkurreras den förr eller senare ut av en annan kultur (som är bättre på det) och försvinner.
Med risk att vara så där manligt ”fixa problemet” måste jag påpeka följande: Frågan hur ”kulturellt” det är har inget värde annat än hos de akademiker som ser ett självvärde i allt sådant (och givetvis hur viktiga de själva skall vara). Den riktiga frågan som kommer att slå ut alla andra frågor är vilka kulturella alternativ som FUNGERAR. En kultur som inte fungerar gör en enda sak – den ger konkurrensfördelar till konkurrerande kultur.
”Könsskillnader i omsorg om barnen kan kanske ha biologiska grunder, åtminstone delvis.”
Samma svar där, spelar egentligen ingen roll om grunden är biologisk, vad som spelar roll är vilka alternativ som fungerar. Släng ett ögonkast på Japan vars unga inte har sex eller bildar familjer. Hur ser framtiden ut för ett sådant land? Om de inte fixar det här så kommer det att ha en mycket stark påverkan på framtiden.
”Men hur är det med skillnaderna på jobbet? Varför mår kvinnor i genomsnitt sämre än män på samma arbetsplats? Varför känner de mer stress och varför drabbas de mer av utbrändhet?”
I grunden en felställd fråga. Män och kvinnor är inte lika, var aldrig lika heller och har aldrig varit lika… så varför skulle jag tro de borde må likadant på jobbet – ett antagande som tvärtom förutsätter en likhet som inte finns?
Om män och kvinnor inte är lika så är det logiskt att tro att antingen män eller kvinnor kommer att må sämre/bättre än andra könet. Att behöva en ”orsak” för olikhet är att hamna vilse innan man ens börjar. Vad som behöver en orsak är vem som är vem i situationen.
”Kan det vara så (som Ninni antytt) att kvinnor befordras lite snabbare än män för att företagen gärna vill kunna visa att de har många kvinnliga chefer?”
Spelar det egentligen någon roll? Den viktiga frågan är om vi har orsak att tro de mår likadant om de skulle vara i samma situation. Om de inte skulle må likadant i samma situation lär vi knappast anta de gör det i olika situation heller.
”Det skulle kunna innebära att de får ansvar som de inte fullt ut hunnit bli redo för (lika lite som en man i samma situation vore redo).”
Fast skulle de må likadant om de fick ansvar de var redo för? Utan att veta det så hur lyder argumentationen egentligen?
”Jag tror också att kvinnors sociala tryck på varandra spelar in – baksidan av det stöttande systerskapet.”
Åter, om det inte fungerar för kvinnor att inte ha det sociala trycket och vi inte har några fungerande alternativ så vad spelar det för roll? Vi måste leva i verkligheten i vilket fall som helst.
”På min arbetsplats har jag sett hur kvinnor som befordrats till chefer efter en tid valt att gå tillbaka till sina tidigare tjänster, därför att umgänget med (de kvinnliga) medarbetarna blivit mer reserverat och mindre av väninnekaraktär.”
Alfakvinnor ja. Medan alfamän i samma situation oftare väljer ökad status i organisationen, i samhället och inte minst mer kvinnlig beundran framför lika bra kompisrelationer med killarna ja, precis så är det, kan det vara på något annat sätt? Hur ser de fungerande alternativen ut?
”Personligen har jag aldrig träffat på manliga kollegor som varit negativa till en kvinnlig chef på grund av hennes kön, men det förekommer säkert.”
Med tanke på alla orsaker manliga kollegor har att vara negativa till en manlig chef så hamnar vi åter i frågan vad som skall diskuteras? Jämställd behandling av kön eller särbehandling av kvinnor så de känner sig lika?
”Jag tror dock att om kvinnliga chefer känner sig pressade av manliga medarbetare är det i många – om än inte alla – fall fråga om osäkerhet och missförstånd.”
Är det inte så med manliga chefer också? Det här hör väl snarare till chefsrollen? Det är knappast ovanligt att det visar sig en man som är chef är en helt olämplig chef? Sådana män är det dock betydligt lättare att sparka. Med kvinnor finns alltid argumentet att ”de är så få till antalet…”
”Som Ninni vid flera tillfället beskrivit så lysande finns det stora skillnader i mäns och kvinnors sätt att kommunicera. Om en kvinnlig chef tolkar manliga medarbetares uttalanden som om de komme från en kvinna, då är det bäddat för missförstånd.”
Absolut, men åter är frågan inte om det är biologiskt/kulturellt utan vilka fungerande alternativ som finns.
”Är hon dessutom lite osäker på grund av homosocialt tryck och kanske av missriktad välvilja befordrad lite för tidigt, då är det inte konstigt om hon blir utbränd.
Men jag inser förstås att jag begriper mig på kvinnor i samma begränsade omfattning som de begriper sig på mig. Smile”
Frågan åter om vi har orsak att tro att kvinnor kan leva på ett annat ”kulturellt” sett som fungerar och om vi tror att kvinnor isåfall magiskt skulle må precis som män. Vi har en situation där man hoppat över grundförutsättningarna och nu är konfunderad över olikheter som man saknar ärliga giltiga orsaker att vara brydd över. Man jämför hela tiden mellan könen utifrån ett påhittat antagande om hur det borde se ut, man redovisar aldrig huruvida det ens finns orsaker att tro på detta, man tvingar folk att tro på det istället.
@Erik:
Låt mig börja med att uttrycka vad jag tror om skillnaderna mellan män och kvinnor: Jag tror att det finns en hel del biologiska skillnader som i vissa avseenden ger oss olika förutsättningar, men att de flesta yrken i dag är sådana att båda könen skulle kunna trivas i dem.
Radikalfeminister brukar ju framföra åsikten att det beror på att män är ”privilegierade” och ”tvingar” sina fruar/sambor att lägga mer tid på ”obetalt hemarbete”. Alltså att män skulle ha lika höga krav på städning som kvinnor, men ”kräva” att kvinnorna sköter den åt dem.
Att kvinnor har högre krav på detaljer i allmänhet håller jag inte riktigt med om. I mitt arbete inom IT ser jag exempelvis att det är vanligare att kvinnor lägger mindre vikt vid (teknisk) kvalitet än vad män gör. Det är dock helt anekdotiskt.
Nja? Ur vissa avseenden, kanske, men kultur tycks mig ofta handla om att undertrycka biologiska behov av tämligen godtyckliga orsaker. Biologiskt sett borde vi ta varje chans vi får att fortplanta oss för att föra vidare våra gener, medan kulturen (framförallt religionen) lägger hårda begränsningar på när, hur och med vem vi får ha sexuellt umgänge.
Jag tror att jag förstår hur du menar, men i så fall håller jag med bara ur ett väldigt snävt perspektiv.
Visst spelar det väl roll? Om man inte förstår grunden/orsaken är det svårare att hitta rätt lösning. Jämför med att indoktrinera alla män och pojkar i Sverige med genusteori i stället för att rikta specifika informationsinsatser mot begränsade grupper som är överrepresenterade vid sexuella övergrepp.
Nej, vi är inte lika, men jag förstår inte riktigt hur du menar här. Det låter ungefär som ”kvinnor bör stå vid spisen och föda barn, inte arbeta”, men det är inte en åsikt jag förknippar med dig.
Som jag skrev i inledningen: jag ser inga skäl att tro att både män och kvinnor inte skulle kunna trivas i de allra flesta yrken i dagens Sverige. (Obs! Inte nödvändigtvis tillsammans!)
Det betyder inte att jag tror att det saknas relevanta skillnader mellan könen, eller att samma lösningar alltid fungerar för både kvinnor och män. Men om du mot förmodan menar att kvinnor har sämre förutsättningar åän män att trivas i ett förvärvsarbete får du gärna utveckla tankegången. Jag gissar dock att jag inte riktigt förstått hur du menar.
Åter: om vi förstår orsaken till problem har vi lättare att hitta rätt lösningar. Om homosocialt tryck är en orsak till kvinnors ohälsa på jobbet kanske vi borde fokusera på det och ”motarbeta den toxiska femininiteten” för att parafrasera populär terminologi.
Vi behöver betrakta problemen könsobjektivt, vilket är lättare sagt än gjort. De lösningar som föreslås i dag tenderar att utgå från att kvinnors sätt att umgås och kommunicera är ”rätt”, och att män ska tvingas anamma dessa sätt. Det är inte bara dumt; det är troligen biologiskt ogörligt.
Personligen tror jag att vi borde få lära oss mycket mer om könsskillnader – utöver de rent fortplantningsmässiga – i skolan. Förklara att det finns olika sätt att umgås i grupp och att kommunicera. Man bör inte sätta etiketter som ”kvinnligt” och ”manligt” på dessa sätt, men förklara skillnaderna och skapa förståelse.
Det var inte det jag menade. Feminister hävdar att kvinnliga chefer utsätts för påfrestande negativitet från manliga medarbetare (because patriarchy) och att det är en orsak till ohälsa och till att kvinnor drar sig för att bli chefer. Jag har aldrig sett det under snart 30 år i arbetslivet, men däremot har jag sett hur kvinnliga medarbetare kan göra livet surt för sina kvinnliga chefer.
Jag talar inte om dåliga chefer, utan om kommunikationsproblem på grund av bristande förståelse för könsskillnader. Generaliserat: om chefen och medarbetaren har olika kön är risken för missförstånd större än om de hade samma färg på bebisfilten.
Utveckla gärna detta! Jag förstår vad du säger, och håller med till viss del, men du har inte heller presenterat några faktiska belägg för att könsskillnaderna skulle göra det omöjligt för båda könen att trivas på en arbetsplats. Ditt antagande förefaller mig lika påhittat (ogrundat) som det du angriper.
Förtydligande: jag tror alltså inte att universallösningen är att behandla män och kvinnor exakt lika i alla situationer, eftersom det finns könsskillnader. Men lika lite som vi bör förringa dessa skillnader bör vi inte heller överdriva dem. Förståelse är grunden; lösningarna kan man fundera på när man begripit orsakerna.
@Tommy:
Just vad gäller det där med detaljer så misstänker jag att det är så att kvinnor är mer noga med detaljer rent generellt, men män är mer noga i specifika sammanhang. Att mäns detaljfokus koncentrerar sig till att få saker att fungera eller bli effektiva (ställa in förgasare och funktioner i sin iPad), medan kvinnor mer ser detaljer ur ett estetiskt perspektiv (mangla lakan och vika strumpor).
Håller med vad @Trollan skriver.
@Tommy: kort svar/tankar.
visst finns det skillnad mellan män och kvinnor, men när det kommer till en styrelseledamot, chef eller ledare handlar det om personliga egenskaper.
Som styrelseledamot/chef/ledare måste man kunna tala/samarbeta med män/kvinnor, olika professioner, olika sociala klasser. Det är bara att utsätta sig och lära sig! Förutsättningen för att lyckas är att båda parter vill tala/samarbeta, en part kan inte sätta sig på en pedistal och förvänta sig att andra parten börjar bete sig som en själv. Dessutom får man inte leta kränkningar i varenda mening, utan bjuda till.
Jag ser också en annan sak bubblar under ytan: konflikter och konflikthantering. Samma lösning där som ovan: ut och lära sig hantera!
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Det kan mycket väl vara så. Min observation är som sagt anekdotisk.
@ChristinaG:
Absolut: chefsegenskaper är inte könsbundna. En bra manlig chef behöver ha samma chefsegenskaper som en bra kvinnlig chef.
Det jag funderar över är närmast vad det är som gör att så många kvinnor undviker chefsrollen – åtminstone ”högre” tjänster med stort ansvar – och varför så många kvinnor drabbas av utmattningsdepressioner även i yrken som inte är överdrivet stressande.
Jag har svårt att tro att det finns tillräckligt signifikanta biologiska skillnader för att förklara saken.
Jag har ofta hört kvinnor (inte bara feminister) säga att flickor tidigt får lära sig ta ansvar osv medan pojkar slipper undan. Personligen tycker jag dock att när det gäller vuxna är det vanligen tvärtom: män tar eller accepterar ofta mycket större ansvar medan kvinnor mår dåligt under press. (Väldigt generaliserat med många individuella undantag, förstås.)
Min teori är att det kan ha basera sig på människans sexuella urval, där pojkar och unga män snabbt tvingas lära sig att ”ta plats” och visa sig som kompetenta försörjare, medan flickor och unga kvinnor (åtminstone om de inte har ett alltför ofördelaktigt utseende) har möjlighet att välja och vraka i någon mån och därför kanske inte vänjs vid att konkurrera och prestera på samma sätt.
Det som komplicerar det hela är kvinnors tendens till hypergami, där de ignorerar många dugliga män för att i stället konkurrera med varandra om ett fåtal supermän. Konkurrensen tycks dock handla mest om att (passivt) vara så utseendemässigt attraktiv som möjligt, alltså smink, hår, naglar, kläder, bantning, gym, yoga, pilates etc. Även om det leder till stor psykisk press hanske det inte ger samma förberedelse för arbetsplatskonkurrens som den (aktiva) konkurrens männen tränas i från tidig ålder?
@Tommy: en chef kan inte fullt vara med i kollektivet. Kvinnlig homosocialisering verkar handla om att vara lika och inte sticka ut. Tror det är ”ensamt på toppen” av ett extra skäl för kvinnor (där har kvinnliga nätverk en poäng).
Pojkar lär sig tidigt att livet är en tävling och om man förlorar försöker man igen. Dagens sk feminister försöker få det till att om kvinnor förlorar har det elaka patriarkatet riggat tävlingen. Därför ska staten hjälpa till att rigga tävligen. Snacka om björntjänst.
Hej.
Om kvinnor vore bättre än män på att leda arbetsgrupper och projekt med mera så hade vi haft världens bästa skola.
Jämför feminiseringen av läraryrket, dess gärning och innehåll, med förändringarna i lärarkårens utbildning, och yrkets politisering, med andelen kvinnor och med resultaten.
Överkurs: andelen rektorer som är kvinnor.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare