Förutom en Jämställdhetsmyndighet vars arbetsuppgifter inte tycks ha ett dugg med könsbalans eller lika rättigheter mellan könen att göra så har regeringen Löfven även dammat av det gamla kravet på kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. De menar att det måste bero på diskriminering att andelen av kvinnor inte når en viss nivå. Den här frågan har jag redan debatterat en gång på Sveriges Radio P1 Debatt, sänt från Kulturhuset i Stockholm. Vad jag sade då om kvotering av kvinnor till styrelser gäller i högsta grad även idag. Vissa tycks ha svårt att förstå att det inte är från 70-talets socialhögskola som industrier får sina styrelseledamöter.

Här kommer jag inte bara att upprepa de argument som fanns i mitt anförande på Sveriges Radios direktsända debatt även om det är intresant att se hur aktuella de fortfarande är. Här kommer jag även att visa hur förslag av denna sort verkar komma från personer som inte begriper sig på normalfördelning överhuvudtaget. Det här kan vi i högsta grad se i en artikel i Dagens Samhälle där Eva Gottfridsdotter-Nilsson, Fondförvaltnings-VD för Länsförsäkringar påstår:

Jag håller inte med. Majoriteten av de som tar akademisk examen är kvinnor och de utgör hälften av den aktiva arbetskraften i Sverige. Det är en myt att det skulle vara brist på lämpliga kvinnliga kandidater med rätt kompetens och tung yrkeserfarenhet.

Detta är ett enastående märkligt argument som verkar bygga på antaganden om övernaturliga krafter som styr världen. Den här VD:n Eva Gottfridsdotter-Nilsson och Minister Åsa Regnér säger alltså att om andelen kvinnor som tagit examen är en viss procent (vi kan säga 60-80%) och ett par av de personer som tagit examen gör en viktig upptäckt. Då kan det absolut absolut inte vara så att den/de personer som gjorde den upptäckten är av manligt kön eftersom??? Ja då förutsätts kvinnor vara diskriminerade??? På basis av vad? Magiska krafter, skall myndigheter belägga hennes påståenden med slagruta?

Normalfördelningskurva for dummies – Ju längre till vänster desto bättre

Det finns inget i en normalfördelningskurva som garanterar vilka individer som hamnar på vilka platser i fördelningen. Från vem kommer egentligen denna märkliga tanke? Skulle någon av förespråkarna av detta antagande vilja vara vänlig och presentera källa? För även om det exempelvis bara är en enda korean/jude/man i klassen kan jag se ingenting som hindrar att den koreanen/juden/mannen blir bäst i klassen. Ja det kan rentav bli den som hittar boten mot cancer. Att det även fanns 99% icke-koreaner/icke-judar/ice-män i klassen har ingen som helst påverkan så varifrån får en högt uppsatt VD på Länsförsäkringar den här märkliiga idén? Tror hon också på Horoskop? Homeopati? Trollformler? Är detta hur Länsförsäkringar arbetar?

Även om vi enbart för diskussionens skull antar att det går att belägga antagandet att vid en viss procent av A i klassen så kan inte de bästa eleverna (dem längst till vänster i kurvan) vara B om man inte diskriminerar mot A (vilket jag tvivlar starkt på) så tar inte problemen med regeringen Löfvens lagförslag slut där. Det stämmer att kvinnor är en majoritet av alla dem som tar ut akademisk examen idag, men då har man också räknat med de kvinnor som tagit examen i ämnen som fysioterapi, medeltidshistoria, litteraturvetenskap, genussociologi och liknande trots att dessa personer inte har den minsta kompetens för ledande poster i Sveriges industrier.

Som om inte det vore illa nog så har vi även detaljen att Gottfridsson-Nilsson hänvisar till att kvinnor ”är” majoriteten som tar ut akademisk examen. Huruvida kvinnor är majoriteten idag saknar betydelse för industriföretagens styrelser. Våra största bolag rekryterar knappast 25-åriga nyexaminerade studenter till ledande poster. Som jag påpekade under tidigare nämnda P1 Debatt så ser vi i en genomgång från 2011 att styrelsemedlemmarna på Stockholmsbörsens 30 största företag (OMXS30) är 55 år gamla (män 58,53 år, kvinnor 53,33 år) Även om vi skall gå på könsfördelningen av examina som Gottfridsson-Nillson menar (vilket jag ifrågasätter ovan) så är det i så fall könsfördelningen av vad examina ”var” för minst 35 år sedan som skulle gälla.

Dessutom är det inte vilka examina som helst. Granskningen som gjordes av de största bolagens styrelser där andelen kvinnor i styrelserna var 25,4% visar att den som planerar att bli styrelseproffs i industrin runt 50-årsåldern bör söka sig till ekonomilinjen på handels eller ingenjörsutbildningarna på Chalmers/KTH för att ens komma ifråga. En klar majoritet av urvalet (81,3%) består nämligen enbart av personer som är ekonomer från handels eller utbildade ingenjörer. Sålunda även om vi utgår från könsfördelningen (vilket jag ifrågasatt) så är det faktiskt ren osanning – alltså ljug – att hänvisa till någon sorts kvinnlig dominans på högskolan. Vid ovan nämnda granskning så bedömdes medlemmar i Sveriges bolagsstyrelser ha tagit examen mellan 1977 och 1990. Så här såg könsfördelningen ut.

Från 1977 till 1990 utbildades det 29 263 Civilingenjörer i Sverige varav 14% kvinnor (I OMXS30 var 13.3% av ingenjörerna kvinnor) 

Från 1977 till 1990 utbildades det 2959 studenter vid Handelshögskolan varav 31.4% kvinnor (i OMGS30 var 28,7% av ekonomerna kvinnor)

Även om vi av någon anledning – som i brist på belägg lika gärna kan anses bygga på att Löfvens regering tycker myndighetsutövning skall utgå från att upptäcka osynliga hinder med slagruta – skulle godkänna tanken att när vi har en viss andel studenter/examina som utgörs av kvinnor så borde av oklar anledning en viss andel av styrelserna också bestå av kvinnor. En tanke som tycks återkomma gång på gång utan någon som helst källa. Även då så visar det sig att när vi kontrollerar andelen kvinnor mot de för industribolagens styrelsers relevanta utbildningarna så stämmer inte antagandet att kvinnor skulle vara strukturellt – eller snarare procentuellt – diskriminerade. Den antagna diskrimineringen finns inte ens när vi godtar deras antaganden om världen.

Istället visar det sig att det är ungefär lika stor andel kvinnliga ingenjörer i styrelserna OMSX30 (13,3%) som den totala andelen kvinnor med ingenjörsutbildning under den 13-årsperiod som styrelsernas examina utfärdades (14%). Påståenden om kvinnodiskriminering är alltså ren osanning. De som hänvisar till kvinnors akademiska kompetens hänvisar inte till den sorts kompetens som de män som faktiskt sitter i styrelserna de pratar om har. (Det är för övrigt inte fler än 252 personer som det handlar om. 188 män och 90 kvinnor, hos kvinnorna finns 12 ingenjörer och 33 ekonomer)

I debatten hänvisas istället till den totala andelen kvinnor på högskolan. Det vill säga i praktiken en hänvisning till kvinnodominansen hos apotekare, tandhygienister, arbetstereuter, genusvetare och liknande som inte är det minsta intressant när vi pratar om kompetens för att leda industriföretag. Vidare när vi pratar jämställdhet så är det märklig – för att inte säga graverande – att inte samma iver att balansera kön hittas gällande de inte mindre än 60 stycken olika yrkesområden på den här listan som befinner sig över 50% kvinnor.

Man kan nästan tro att det här med kvotering enbart handlar om att samla egen makt på hög och inte har ett dugg med jämställdhet att göra.