De senaste dagarna har jag hamnat i lite diskussioner med amerikanska Social Justice Warriors på twitter. Det är ett bra sätt att dra på sig anklagelser om att man skulle vara ”tröttsam”, ”okunnig”, ”medioker [man]”, ”empatilös”, osv. Det skiljer sig för all del inte så mycket från vad som händer när man debatterar svenska feminister; alldeles nyligen blev jag utnämnd till ”skitstövel” och blockad för att jag försökte svara konstruktivt på frågan om hur kvinnor kan undvika att bli våldtagna.

Nå, ett antal saker poppar upp hela tiden. En sak som grumlar till det inte minst på twitter är svepande referenser till ”strukturer”, som om bara ordet skulle förklara något. Jag har några invändningar. Tillåt mig skissa lite grann, och försöka föreslå ett annat synsätt.

Rent allmänt skulle man väl kunna säga att ”strukturer” som problem är när enskilda individer kommer i kläm på grund av grupptillhörighet. Ett utopiskt ideal vore att vi alltid kunde se individen och var och en bidra optimalt till varje människas materiella och själsliga utveckling. Oavsett hur nära detta ideal det ens är praktiskt möjligt att komma, kan vi säga säkert att vi inte når dit genom att ersätta vissa (verkliga eller påhittade) strukturer med andra strukturer.

Inte alla strukturer är likvärdiga

”Strukturer” tycks ha blivit ett signalord som mest är ägnat att validera valfri åsikt och tvinga åsiktsmotståndare att lägga sig platt. Främst verkar ”strukturer” verka på samma sätt oavsett om vi talar om kvinnor, invandrare eller folk med ”icke-normativ” sexuell läggning. Framför allt borde allmänheten lära sig att bli misstänksamma mot grupper som handviftande hänvisar till magiska ord som förklarar ingenting men antas förklara allt.

För att krydda framställningen tänkte jag knyta an till ett annat sätt att tänka, också det ”strukturorienterat”, men med ett helt annat mål: den smått legendariska boken The Timeless Way of Building av arkitekten Christopher Alexander. Boken har blivit enormt inflytelserik, inte minst inom arkitektur och mjukvarudesign. Alexander utgår ifrån de behov/krafter som verkar på oss när vi befinner oss i olika situationer; syftet med strukturer/byggnader man skapar, bör vara att i största möjliga mån uppfylla de organiska behov som uppstår.

We are searching for some kind of harmony between two intangibles: a form which we have not yet designed and a context which we cannot properly describe.

Alexander ser på strukturer som något vi skapar för att tjäna individers och samhällens behov; de strukturer som fungerar lever vidare medan andra strukturer rivs, eftersom det saknas intresse för att uppehålla dem. I hans anda skulle jag vilja tala om mönster som speglar våra underliggande behov, och strukturer möjligen som något som skapats och uppbärs för att uppfylla dessa behov. Inte alla strukturer är tidlösa, utan kan bli obsoleta om de behov de skapades för att uppfylla inte längre är relevanta. Alexander var på jakt efter den tidlösa balans som är gemensam för oss alla – han kallade det ”The Quality Without a Name”:

To seek the timeless way we must first know the quality without a name. There is a central quality which is the root criterion of life and spirit in a man, a town, a building, or a wilderness. This quality is objective and precise, but it cannot be named.

Låter det flummigt? Jag föreställer mig att ni ser lika förbryllade ut som gammelmedias journalister när de frågar ut Jimmie Åkesson om vad han menar med ”svenskhet” [the name without a quality?].

4. In order to define this quality in buildings and in towns, we must begin by understanding that every place is given its character by certain patterns of events that keep on happening there.

Jag bodde ett tag i ett område där svenskar var i minoritet (låt vara den största minoriteten), och ca 70% av invånarna var utlandsfödda. Ett tydligt behov hos många av familjerna som bodde där var att komma ut med hela familjen och grilla (lammkött) i något grönområde så fort vädret tillät. Hade det funnits gott om trevliga och brandsäkra grillplatser hade åtgången av (miljö- och hälsoovänliga) engångsgrillar kunnat reduceras, och Räddningstjänstens eldningsförbud under varma sommardagar hade kunnat hanteras.

Främlingsfientlighet lyfts ofta fram som universalförklaring till alla möjliga fenomen, och tjänar mest till att lägga en våt filt på en massa nödvändiga debatter. Det finns onekligen konkreta problem, men i grunden kan vi nog dela upp det i några grundkomponenter: osäkerhet inför det okända, erfarenheter på gruppnivå, social integration vs separatism.

I IFAU 2009:24 – Sådan chef, sådan anställd? studerade Hensvik et al rekryteringsmönster hos infödda respektive invandrade chefer. De fann i båda fallen en tydlig bias till förmån för den egna gruppen: infödda chefer rekryterade helst infödda kandidater, och invandrare rekryterade helst ur sin egen etniska grupp (”Ungefär hälften av de invandrade som rekryteras av invandrarcheferna kommer från samma land/region som chefen”). Något intressant hände dock när man kontrollerade för om chefen hade jobbat med kandidaten (jobbat minst ett år på samma arbetsplats någon gång sedan 1985). Då försvann särbehandlingen bland de infödda cheferna, men minskade bara något bland invandrade chefer.

Instead we interpret our findings as favoring an explanation based on networks or information asymmetries. Most notably, there is no impact of ethnic similarity when native managers, who make up the vast majority of managers, recruit from a known pool of candidates (previous coworkers). This suggests that native managers are unbiased in a setting where information asymmetries are reduced through previous interaction. An alternative interpretation is that they are still biased, but their behavior is counteracted by immigrant workers being more inclined to follow former co-workers. Since this latter explanation requires that the two effects cancel out exactly, we lean towards the former. [min fetstil]

Ett resultat ovan tycks vara att svenska chefer inte är i grunden rasistiska, men föredrar att rekrytera kandidater vars företräden de känner att de kan värdera på ett robust sätt. Detta är nog delvis en förväntad konsekvens av ett starkt anställningsskydd; om det vore enklare att avskeda anställda som inte passar in, skulle det troligen vara lättare att ”chansa” lite i rekryteringssituationen.

Hursomhelst vore det missvisande att anklaga infödda chefer för att vara rasistiska – så enkelt är det inte, och vi kan snarare förvånas över hur villiga de (vi) är att bortse från skillnader i ursprung.

Rapporten spekulerar lite i vad det kan bero på att invandrade chefer är mer benägna än infödda chefer att rekrytera kandidater med samma ursprung. Jag tänker inte gå in på det här, men gissar att det kan bidra till vad jag ovan kallade ”social separatism”, dvs när grupper utmärker sig genom att vara mer intresserade än omgivningen att hålla ihop snarare än att integreras. Gruppsammanhållning kan förstås även bidra till att underlätta integration …

Här finns alltså en spänning mellan behovet att hålla ihop inom gruppen, och behovet av att integreras – då integration nödvändigtvis innebär att ens särart minskar.

Beträffande integration är det förstås svårt att se att invandrade grupper har många konkurrensfördelar (undantaget arbetskraftsinvandring): de kan inte språket, de är ovana vid de sociala koderna, deras utbildning är ofta otillräcklig eller svår att relatera till den svenska arbetsmarknaden.

Beträffande sociala koder finns det olika sätt att illustrera problematiken. I grafen intill kan vi se att svenskar är relativt extrema i att separera religion och moral. Det är troligen inte lätt att komma från ett land där det råder nästan total konsensus om att man måste vara troende för att vara en moralisk människa, till ett land där det nästan råder konsensus om att det inte är så. Och detta är bara en fråga …

10. The people can shape buildings for themselves, and have done it for centuries, by using languages which I call pattern languages. A pattern language gives each person who uses it the power to create an infinite variety of new and unique buildings, just as his ordinary language gives him the power to create an infinite variety of sentences.

11. These pattern languages are not confined to villages and farm society. All acts of building are governed by a pattern language of some sort, and the patterns in the world are there, entirely because they are created by the pattern languages which people use.

Utifrån ett ”alexanderskt” perspektiv bevittnar vi inte så mycket ett strukturellt förtryck av invandrare som en ömsesidig utmaning att hitta gemensamma mönster och strukturer som tillgodoser de nya behov som uppstår i ett föränderlig och allt mer multikulturellt samhälle. Vi saknar formella strukturer för att förtrycka människor i Sverige (vi har snarare strukturer – lagar – som uttryckligen förbjuder det). Däremot har vi gott om strukturer som inte särskilt väl uppfyller de behov människor har idag.

Kvinnor är inte strukturellt underordnade, enligt detta sätt att se det. Vi erkänner här inga ”osynliga strukturer”, utan strukturer är saker vi själva bygger och underhåller. Möjligen kan man argumentera att de är strukturellt underordnade i vissa andra länder, men i Alexander’s anda bör vi hålla i minnet att man behöver förstå de lokala behoven och förutsättningarna för att förstå vilka strukturer som behövs. Vi bör alltså i första hand fokusera på den miljö vi förstår oss på.

Om vi för tillfället bortser de många konkreta strukturer som upprättats för att specifikt underlätta för kvinnor att skaffa högre utbildning, göra karriär på arbetsmarknaden och balansera jobb och privatliv, kvarstår de organiska behov som naturliga strukturer skapas för att tillgodose. Grundläggande är att kvinnor och män i alla samhällen har en symbiotisk relation: vi är båda nödvändiga för släktets fortlevnad och beroende av varann, och vi har genom historien (sannolikt väldigt tidigt) utvecklat en sexuellt dimorf fördelning där vi bidrar på olika sätt. Inom mäns och kvinnors respektive ”maktsfärer” (där vår specialisering kommer bäst till sin rätt) har vi utvecklat våra egna ”mönsterspråk”, anpassat förhållandena till oss själva och anpassat oss själva till förutsättningarna. Allt eftersom förutsättningarna ändras, inte minst genom att vi allt mer lyfter oss själva ur vår historiska kamp för överlevnad, uppstår nya förutsättningar, möjligheter att blanda oss och skapa nya arbetsfördelningar. Nya språk skapas, men också en hel del gnissel, när de gamla strukturerna inte längre passar.

I detta avseende förhåller sig män och kvinnor till varann på ett fundamentalt annorlunda sätt än infödda och invandrare.

13. But in our time the languages have broken down. Since they are no longer shared, the process which keep them deep have broken down; and it is therefore virtually impossible for anybody, in our time, to make a building live.

14 To work our way towards a shared and living language once again, we must first learn how to discover patterns which are deep, and capable of generating life.

15. We may then gradually improve these patterns which we share, by testing them against experience: we can determine, very simply, whether these patterns make our surroundings live, or not, by recognizing how they make us feel.

Alexander är noga med att förklara hur dessa mönster växer organiskt utifrån platsen, de människor som befolkar den, och de händelser som utspelar sig där. Det är inte en top-downprocess eller revolution.

27. Indeed this ageless character has nothing, in the end, to do with languages. The language, and the processes which stem from it, merely release the fundamental order which is native to us. They do not teach us, they only remind us of what we know already, and of what we shall discover time and time again, when we give up our ideas and opinions, and do exactly what emerges from ourselves.