Vi ser en trend i massmedia just nu. Feminister verkar ha tröttnat på att gömma sig bakom flumteoretiskt språk och skriver nu mer och mer öppet hatiska texter om hur de tycker män är skit. Detta är ett budskap de på fullaste allvar inbillat skall ge a) lydnad eller b) seriös debatt. Vad det i själva verket ger är givetvis c) Pajkastning i sandlådan.

SEHER YILMAZ manshatarkrönika är ett typiskt exempel. Inte för att hennes sorts feminster anser sig vara hatare av män förstås. Snarare är de uppfyllda av den politiska teorin att endast offergrupper kan utsättas för hat och andra grupper kan inte vara utsatta alls. Det börjar bli dags att skriva fortsättningen om Offerperspektivets makt (Threat narratives) Sakta men säkert blir de mer och mer förstörda i skallen av den åsikten. På sin twitter påpekar Seher Yilmaz att hon får höra hon är äcklig som svar på en krönika där hon beskriver hur MÄN ger henne kväljningar.

Det är väldigt sällan en enskild man ger mig kväljningar. Men patriarkatet, där män som grupp är representerad, gör mig fruktansvärt illamående.

Vad trodde hon svaret skulle bli? Är hon möjligen korkad? Eller är det i själva verket omvänd psykologi? Vi lär ju inte få mindre rasism av att en person som heter Yilmaz beter sig som om hon vore forntida adelsman och Sverige betjänten hon ständigt är missnöjd med. Till råga på allt jobbar (jobbade, hon har slutat hos Unionen, Reds anm.) hon med public affairs hos fackförbundet UNIONEN. Det är alltså hon som skall ta hand om ärendet om jag mailar och kritiserar Unionen för att finansiera hennes publika hat mot de manliga medlemmarna. Hur motiverar hon då sin mansfientlighet/ misandri? Här följer några av hennes orsaker.

1. Tjejers egen utseendefixering

Det är fortfarande fler tjejer som drabbas av anorexi och som mår dåligt på grund av utseendefixering. Samhället berättar oftare och tydligare för tjejer och kvinnor hur de ska se ut. 

För det första: Det är inte samhället som berättar för tjejer och kvinnor hur de skall se ut här. Det är konsumtion från tjejer och kvinnor själva som berättar hur tjejer och kvinnor skall se ut. Västvärldens kultur är en marknadsekonomi. Alternativet vore religiöst eller politisk styrd värdesättning på varor och tjänster. Vilken av dem inbillar sig Seher Yilmaz gäller i Sverige?

För det andra: Människor som mår dåligt av andra saker än utseendefixering mår INTE mindre dåligt än människor som mår dåligt pga utseendefixering. Det är inget speciellt med utseendefixering! Folk mår mycket värre av andra saker, folk blir sjuka och dör i högre grad av andra saker.  Anledningen feminister som Yilmaz pratar om folk som mår dåligt pga utseendefixering är att man då kan BEGRÄNSA sig till kvinnor.

2. Mäns problem individuella – Kvinnors problem strukturella

Skillnaden är att alla dessa männens berättelser handlar om individuell diskriminering. Det kommer aldrig att få mig att sluta fokusera på kvinnor. Anledningen till det är väldigt enkel: det är fortfarande kvinnor som utsätts för strukturell diskriminering.

Denna begränsning är helt i enlighet med extremvänsterns/nyvänsterns politiska teori (se offerperspektivet ovan) där vita män beskrivs som ett problem på samma sätt som en gång i tiden ”judefrågan” ansågs legitim i Tyskland. När extremvänstern vill motivera sin nutida rasism och sexism brukar de antingen använda hån (Vita kränkta män) eller åkalla den retoriska guden STRUKTURER.

Yilmaz ljuger så hon tror sig själv. Hon fokuserar inte alls på kvinnor som hon påstår. Hon bryr sig enbart om kvinnor. Utifrån hennes rasistiska och sexistiska politiska teori är män i allmänhet och vita män i synnerhet fienden. Så med fokus på kvinnor menar hon inte exempelvis 75% resurser till kvinnor. Hon menar i själva verket 0% resurser till män (undantaget negativa resurser). Hon förespråkar inte fokus på kvinnor hon förespråkar man skiter i män. (förutom negativa män)

I hennes ögon är det uteslutande en tävling i lidande som kvinnor med alla pris skall vinna. Som jämställdist betraktar man inte jämställdhet som en tävling i lidande. Detta är främsta skillnaden mellan modern feminism och jämställdism. Detta är anledningen feminism är skit i våra ögon. För att de i praktiken går rasistiska , sexistiska och antidemokratiska krafters ärenden.

3. Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser

Börsbolagens styrelser består fortfarande till största del av män. Bara i går visade nya siffror från Andra AP-Fondens Kvinnoindex att utvecklingen backar och att vi nu är tillbaka på 2010 års siffror. Jag som kvinna erkänns inte för min kompetens, i stället tror man att jag inte kan hantera styrelsearbete baserat på mitt kön.

Börsbolagens styrelser består mestadels av personer med en viss bakgrund som är intresserade av vissa specifika saker som de ägnat en stor del av sitt liv åt. Att tro dessa är representativa för män är ett felslut av elitargumentation som fått benämningen APEX FALLACY. I likhet med de flesta män är kvinnor inte intresserade av de sakerna överhuvudtaget. I likhet med de flesta män är kvinnor heller inte särskilt väl representerade i börsbolagens styrelser.

Så är även fallet i  kvoteringsmeckat Norge. På papperet följer Norge reglerna men i praktiken satte man bara en och samma kvinna på mängder av olika styrelser.

Seher Yilmaz blandar också ihop individen (sig själv) med gruppen (kvinnor). Hon beskriver hur HON (som kvinna) inte erkänns för sin kompetens. Givetvis är detta ren bullshit då hon likt de flesta kvinnor inte ens varit intresserad av de fält som det handlar om. Själv har hon läst stereotypiska kvinno-ämnen som PR, Genus och liknande. Utbildningar där man hittar massor av kvinnor. Det här är urtypiskt för den kvinnliga homosociala gemenskapen (Ninni skriver om den här) där det enda tillåtna perspektivet är det personliga.

4. Graviditet som dödsorsak för unga kvinnor

Länge har en av de största dödsorsakerna bland unga kvinnor i världen varit graviditet. Inte heller i Sverige kommer vi undan, här ser vi hur vårt välfärdssamhälle erbjuder oerhört bristfällig förlossningsvård.

Här ser vi samma resonemang som vid första punkten. Människor som dör av andra dödsorsaker än graviditet är givetvis inte mindre döda. Seher Yilmaz väljer graviditet i det specifika syftet att BEGRÄNSA diskussionen om dödsfall till kvinnor och välja bort fienden (män). Det här är för övrigt det enda sättet feministerna kan diskutera i linje med den rasistiska sexistiska politiska teori de är gifta med för vilken grupp drabbas värst av dödsfall tror ni?

Observera även hur Seher Yilmaz aldrig specificerar jämfört med VILKET LAND Sverige skall föreställa bristfälligt. Hon ställer Sverige i domstolen för bristfällig välfärd. Men vems standard på välfärd är det egentligen som Sverige enligt henne skall ha misslyckats att nå upp till? Från VEM kommer hennes teorier och åsikter egentligen? Källa tack!

Något som är så naturligt som att föda barn och som varit en del av människan sedan tidernas begynnelse, leder fortfarande till problem och död för kvinnor. Så hade en jämställd värld aldrig behandlat kvinnor. Det är så kvinnor behandlas i ett patriarkalt samhälle.

Som retoriker ser jag igenom sådana här texter på två sekunder. När hon klagar på hur kvinnor behandlas av samhället står det i själva verket saker samhället enligt henne och ej redovisade källor borde göra för kvinnor. Alltså inte hur samhället behandlar kvinnor utan tvärtom frånvaro av samhällets behandling av kvinnor. I hennes beskrivningar är kvinnor inte självständiga varelser utan passiva föremål.

5. Enskilda män är ok, det är män i grupp som är skit.

Det är väldigt sällan en enskild man ger mig kväljningar. Men patriarkatet, där män som grupp är representerad, gör mig fruktansvärt illamående.

Här återkommer vi till den kvinnliga homosociala gemenskap som nämndes ovan. Man tar för givet att män och kvinnor är likadana så kvinnors homosociala kollektivistiska ”alla för en” gemenskap projiceras på män. GENUS handlar idag i hög grad om att utan belägg och i strid med empiriska data ta för givet att könen är – eller iaf borde vara – likadana.

Detta antagande saknar grund i fysiska verkligheten. Därför måste genusforskare ofta bygga sina påståenden på verklighetsfrånvända franska filosofer. På så sätt försöker de slippa undan den vetenskapliga bevisbördan helt och hållet.  Ställd mot väggen av Harald Eia i Hjernevask säger exempelvis forskningsledaren/ genusforskaren Cathrine Egeland på Arbetsforskningsinstitutet i Oslo.

My scientific basis? I have what you would call a theoretical basis, There is no room for biology in there for me.

Det är POLITISK TEORI hon har som grund för sina påståenden. Hon har ingen vetenskaplig grund alls utan överför politik till forskning utan jobbiga beviskrav. Därmed beskriver hon världen hur hon och partilinjen vill den ser ut – inte hur den faktisk ser ut. Det är ett grovt missbruk av forskarrollen. Egeland fortsätter:

That would… And I feel that social sciences should challenge thinking that is based on the difference between humans being biological

Om man grundar sitt arbete i den åsikten blir nästa logiska steg att strunta i data helt och hållet och fabricera de resultat man vill ha. Vilket är precis vad en professor i socialpsykologi gjorde i Holland.

Professor Stammel sade sig älska socialpsykologi men det var för jobbigt att göra de faktiska experimenten så han struntade i det helt och hållet. Hade han varit genusforskare kunde han ha kallat det poststrukturell kvalitativ forskning att intervjua människor och via Norman Faircloughs diskursanalys ha utgångsläget att vad än de intervjuade människorna sade visade det att vita mäns förtryck är det stora problemet i världen.

Bashflak – Kvinnor ger mig kväljningar

Toklandet – Riktig verklighet VS Feministisk verklighet