Det pågår just nu en konflikt på yttersta vänsterkanten mellan å ena sidan feminister i AFA Stockholm och å andra sidan feminister i Ung vänster Stockholm. Det började med att Ung vänster Stockholm anklagade AFA Stockholm för att ha kränkt och hotat ungvänstertjejer inne på Ung vänsters kontor. Efter dessa anklagelser om hotelser och kränkningar så svarar nu AFA Stockholm via hemsidan Motkraft med egna anklagelser mot representanterna för Ung Vänster Stockholm.

#afagate någon?

Vi i AFA Stockholm vill med detta uttalande bemöta och fördöma de falska uppgifter som Ung Vänster Stockholm har gått ut med. Det stämmer att tre av oss under dagen har besökt Ung Vänster för att samtala om arrangemanget och framföra våra ståndpunkter, vi har dock INTE hotat någon, eller sagt att vi ska ”pissa” på någon vilket Ung Vänster påstår i sitt uttalande.

Om AFA Stockholm trodde att detta svar skulle lösa problemen går de dock fullkomligt bet för själva är de liksom ”Allt Åt Alla” och liknande ”utomparlamentariska” vänsterorganisationer djupt insyltade i den feministiska kamp vars övergripande teori om makt föreskriver att kvinnor och liknande ”svaga grupper” skall ha tolkningsföreträde om sexism och kränkningar. Se citat del 1 och del 2.

Här i Stockholm har Ung Vänster sammankallat till en bred och folklig manifestation nu på lördag där ett trettiotal organisationer ingår som arrangörer. Dock inte AFA Stockholm, Revolutionära Fronten, SAC Syndikalisterna eller Allt åt Alla, vilka är utomparlamentariska organisationer och nätverk som under lång tid har spelat mycket aktiva roller i det kontinuerliga arbetet mot fascismen

Enligt den feministiska teori som dessa själva stödjer skall man lita på den svaga gruppen, dvs kvinnorna. Fast nu när de själva är måltavlan säger AFA alltså att män i 25-årsåldern (kanske rentav vita män?) skall få trovärdighet gentemot kvinnor i 20-årsåldern. Men utifrån perspektivet om ”maktordningar” som de själva ofta varit med på är detta otänkbart. Att ifrågasätta tjejernas berättelse om kränkningar vore nämligen en sorts ”dubbel kränkning”.

Ung Vänster påstår att de ”hade gått ut och meddelat att alla organisationer som vill får vara med att arrangera”, vilket inte gäller nämnda grupper som sedan dag ett försökt föra en dialog med Ung Vänster Stockholm kring denna demonstration men mötts av undanhållande av information och andra härskartekniker.

En organisation känd för att använda våldstekniker som anklagar en annan organisation för att använda härskartekniker? Sila mygg och svälja elefanter brukar sådant kallas. Å andra sidan finns det positiva effekter med den här konflikten. Det är ju bra att AFA Stockholm och deras kompisar i Förbundet Allt Åt Alla får lära sig hur den ideologi som de agerar fotsoldater åt faktiskt fungerar på riktigt.

Taktiken fungerar, de ”goda” antirasisterna får applåder för att de distansierar sig från de ”onda” antifascisterna.

Precis som de ”goda” männen får applåder för att distansiera sig från de ”onda” männen alltså. Har poletten trillat ner snart?

Som Catherine Young förklarat på TV Ontario. Hennes och Paul Nathanssons forskning på mansförakt visar att i kulturen dominerar åsikten att män anses onda och kvinnor anses goda. Utifrån den rangordningen plockas vissa män in i värmen om de är etniska minoriteter, homosexuella eller tillräckligt renläriga feminister. Dessa ”hederskvinnor” är dock alltid på nåder och får enbart vara med när de anses till nytta.  Samma sak har hänt i antirasismen där Rädda Barnens ungdomsförbund via viceordförande Jorge Londono har deklarerat att ”rasiferade” har tolkningsföreträde i kamp mot rasism.

Inte för att jag hade tyckt synd om AFA i annat fall heller då jag är emot alla former av gatuvåld och huliganism vare sig det är i Nazistiskt syfte eller handlar om Djurgården fotboll men det är särskilt bra att ”antirasistiska” grupper som AFA får känna på de praktiska effekterna av teori om maktordningar. Givetvis måste vi ta för givet att kvinnorna talar sanning och de (eventuellt vita) kränkta AFA-männen var missdådarna. Den autonoma vänsterns killar får anses välkomna till den verklighet de kämpar för.

Möjligtvis kan de ha upplevt våra aktivisters stora irritation över situationen som obehaglig, men att de från att ha upplevt en dålig stämning därefter väljer att ”förstärka sanningen” till att någon av oss ska ha hotat och kallat folk för könsord är under all kritik.

Utifrån en objektiv ståndpunkt kan man tycka det ja. Men där är ju kruxet att stora delar av modern sociologisk teori förkastar objektivitet. Ur genusriktig postmodern synvinkel: Om tjejerna kände sig hotade så var de det också. Samma med rasteorier där organisationer som Ung Vänster och Rädda barnens ungdomsförbund nu mer eller mindre öppet förespråkar att människor skall bedömas efter hur rasifierade de är. Det är bara att läsa hur Alice Teoderescu skriver om rasifiering i Skånskan.

Så länge dessa idéer figurerade i periferin var de ofarliga. Men addera svensk ängslighet för att trampa någon på tårna, en strukturell förklaringsmodell som gör anspråk på sanningen och hela sanningen, och en grupp människor som ser karriärmöjligheter i representationsbesatthetens inferno och vi närmar oss en riktigt farlig situation där det färgbesatta tankegodset högst sannolikt kan komma att omsättas i reell politik.

När till och med antiparlamentariska grupper som AFA reagerar på effekterna av politik som indelar och rangordnar olika gruppers människovärde är det kanske dags att lägga mindre krut på attacker mot Ung Vänster Stockholm och mer energi på att granska vilken sorts samhälle deras kamp skapar. (observera ”skapar” inte ”syftar till att skapa”). I enligt med AFA:s egen filosofi ”Triple opression theory”*** så är det AFA själva som är förtryckaren och tjejerna hos ung vänster som har rätten att både ljuga och ta till våld.

Att Ung Vänster i Stockholm vill utesluta bland annat AFA Stockholm motiveras med att ”bara stora organisationer och privatpersoner” ges talarplats. I själva verket handlar det om en sorts beröringsskräck som under många år funnits inom Ung Vänster lokalt just här i Stockholm. 

Låt mig gissa hur AFA argumenterar här: Nu när de själva är måltavla så är såklart Ung vänster ”etablissemanget” och AFA själva den normkritiska vithetskritiska parten som behöver ha tolkningsföreträde? För sådana pajaskonster har blivit högsta mode hos vänstern nu. Alla slåss om att få företräde genom att framställa sig som tystad. Har vi inte tröttnat på den här cirkusen snart?

Ung Vänster Stockholm vill inte synas tillsammans med antifascister eftersom de då riskerar att avkrävas offentliga avståndstaganden och behöva förklara sig inför borgerliga ledarskribenter. De vill inte samarbeta med radikala grupper eftersom de inte vill förlora liberalernas förtroende, ett ställningstagande som ytterligare bekräftar bilden av Ung Vänsters Stockholmsavdelning som den ängsligaste organisationen i hela vänsterrörelsen.

Herregud… kunde de ha skrivit något mer förutsägbart och löjligt? Ja precis, Ung vänster försöker gå hem hos borgerliga skribenter och få liberalers förtroende. Verkligen trovärdigt argument det där. Jag skulle säga att det står en elefant mitt i rummet men då vi tycks ha hamnat på en cirkus är det kanske inte så konstigt den står där?

***Triple Opression Theory beskrivs på Socialistiska partiets blogg.

”triple oppression-anhängarna [menade] att det finns tre grundläggande förtryck: kapitalism, sexism och rasism, som alla tre är sammantvinnande i en slags nätliknande struktur, och som alla tre bör bekämpas lika mycket, var och en för sig och tillsammans. En slags förtrycktas ”gemenskap” förutsätts uppkomma, där allianser bildas mellan olika grupper av förtryckta.”

Som vanligt när begreppet ”struktur” används i dessa sammanhang så får man i  praktiken en icke-beskrivning som varken säger varifrån förtrycket kommer eller vem som bär ansvaret. Därav den totala förvirringen i nuvarande konflikt där AFA:s engagemang mot rasism bemöts med anklagelser om att AFA skulle ha ägnat sig åt sexistiska kränkningar. Då bägge parterna stödjer en samhällssyn där man har förkastat objektivitet blir allt en tävlan om att vara den maktmässigt svaga parten.