@Joakim

Du har rätt i att många vårdyrken och tex lärare är lågt betalda. I synnerhet på de platser där personal rationaliserats bort till bristningsgränsen. (Vilket inte är överallt, men trenden pekar ditåt.)
Detta är i regel fallet med offentliga ”massyrken”.

@Ninni

Ska jag? Kastat ett minutsnabbt öga nu. Den spontana reaktionen är att detta är en bra mycket större jobb än att analysera ett stycke text.

Jag är inte ens helt säker på vad jag fått i handen? EU-parlamentets rekomendationer till kommissionen om hur ”principen om likalön för kvinnor och män” ska/bör tillämpas?

Det inleds med att rada upp faktum, eller vad man menar vara faktum om det finns tvivel. Titta tex på pungt ”O” (bokstaven, inte siffran). Tex konstaterar man att kvinnor med funktionshinder har lägra lön än andra, och att högutbildade tjänare mer, eller minoritetsgrupper mindre. Ja? Det gäller ju män också. Vem tror att de polska arbetarna har svenska löner?

Eller ta punkt ”I”, där man antyder att man inte vet varför lönerna är olika. *suck*

Eller punkt ”M”, som menar att tex föräldraledighet inte ska vara grund till diskriminering. Det är ju en uppenbar snedtolkning, eftersom att män som är motsvarande mycket borta drabbas likadant. Därför är diskriminering knappas ens rätt ordval. Mer en sakligt grundad olikhet. (Pappaledighet är inte skäl för löneförhöjning eller befodring i tjänsten.)
Men just kvinnor väljer att vara hemma, och män gee inte privilegiet i samma utsträckning.

Samtidigt har vi punkt ”C”, Lika lön för lika arbete. Det är en självklarhet för varje förespråkare av jämstäldhet. Fler arbetstimmar=mer lön, mer frånvaro=mindre lön.
Om vi sedan väljer att låta detta rubbas av individuella löneförhandlingar eller liknande tilltag, så har vi medvetet frångått principen. Om än på lika vilkor så långt. Vilket kön har (generellt) de tuffaste förhandlarna? Är detta bra eller dåligt, välj själva.

Nåja så långt kommet, och jag valde ut några punkter på måfå som gav minimalt med arbete för mig. Sedan kommer konkreta råd om vad staterna bör rådas att göra. Sådant hålls alltid diffust eftersom ingen nation uppskattar överstatligt detaljstyre. Vad betyder tex följande rent konkret: ”3.4 Icke-diskriminerande arbetsbedömningar bör baseras på nya system för att klassificera personalen och organisera arbetet samt på arbetslivserfarenhet och produktivitet, som särskilt bör mätas i kvalitativa termer. Denna information bör ligga till grund för uppgifter och utvärderingstabeller som kan användas vid lönesättning, där vederbörlig hänsyn bör tas till principen om jämförbarhet.”

Vad som är ”kvalitet” är lätt att mäta i produktion, men hur mäter man detta i tex äldrevården? Där man är kanske två-tre personal på två avdelningar om natten?
Personligen tror jag inte att man kan föra in kvalitet i så ”genrella” arbeten i tabeller. Vilka fakta ska mätas, antalet bytta blöjor eller hur mycket gamlingarna ler? (Eller, i förekommande fall, hur lite de svär åt en?)
Medveten om att jag knycker en idé (Robert M. Pirsig, läs!), så verkar just ”kvaliteten” glida undan så fort man försöker beskriva vad den faktiskt är. Och ju mer luddigt man använder begreppet desto bättre förstås dess detaljer (som inte låter sig fästas på papper).

Men mest märkligt är ju detta ”2.2 Medlemsstaterna bör inse bristen på tillförlitliga statistiska uppgifter och att lönenivåerna för kvinnor är lägre, särskilt inom traditionellt kvinnodominerade yrken, samt betrakta och hantera löneklyftan mellan kvinnor och män som ett allvarligt problem i staternas socialpolitik.” (Mina framhävningar.)

Ninni, du som är ingenjör, vart står vi utan tillförlitlig statistik? I princip kan vare sig vi eller de säga så mycket alls isf. Men det känns som en återkommande brist så fort det ska motiveras hur mycket sämre kvinnor har det jämfört med sina män.
På den grunden begär jag omprövning av ditt beslut att tilldela mig ärendet.

Teo