Ett svar på en kommentar: Om Gender-bias
avatar

Inledning

Jag fick en kommentar under inlägget ”Propaganda” som jag vill besvara som ett inlägg.
Joakim skrev bland annat:

Stort tack för detta inlägg, men jag saknar faktiskt även stressfaktor. Nu kan det vara jag som är feministiskt hjärntvättad, men som jag uppfattar det har man dragit ner så mycket på vården att sjuksköterskor i princip går in i väggen för att de är så få

Jag svarade honom att det ”är en faktor jag aldrig hade tagit med, för här har du allvarligt gender-bias.”

Jag vill börja med en kort förklaring till inlägget för ökad förståelse. Bias betyder snedvridning av resultat, med gender-bias menar jag alltså snedvridning av resultat på grund av köns- eller genusskillnader.

Joakim skriver ”gå in i väggen” vilket är ett vardagsuttryck för utmattningsdepression / utbrändhet. Långvarig negativ stress, där man inte har möjlighet till återhämtning, kan leda till depressiva tillstånd. Även om man inte menar den extrema form av ”gå in i väggen” som är ett allvarligt sjukdomstillstånd, så är ”gå in i väggen” ett läge där empiri kring depression allmänt är värt att beakta, anser jag.

Gender-bias

Vad gäller depression av olika slag, så har vi ett antal faktorer:

  • ”Tig och ta skit”
    Det är, åtminstone delvis, ett resultat av männens könssocialisering. Den gör att män tiger om sin situation, biter ihop och lider i större utsträckning än kvinnor.
  • Vems ”gnäll” lyssnar vi på?
    Män blir inte lyssnade på när de väljer ta till orda. Detta överlappar till viss del föregående punkt och ger även ett moment-22. Du har ”vita kränkta män”, Dr Warren Farrell skriver så här:

Then one day (in one of those rare moments of internal security) I asked myself whether whatever impact I might have had was a positive one; I wondered if the reason why so many more women than men listened to me was because I had been listening to women but not listening to men. I reviewed some of the tapes from among the hundreds of women’s and men’s groups I had started. I heard myself, when women criticized men, I called it ”insight,” ”assertiveness,” ”women’s liberation,” ”independence,” or ”high self-esteem.” When men criticized women, I called it ”sexism,” ”male chauvinism,” ”defensiveness,” ”rationalizing,” and ”backlash.” I did it politely–but the men got the point. Soon the men were no longer expressing their feelings. Then I criticized the men for not expressing their feelings! (Dr. Warren Farrell, The Myth of Male Power)

  • Kvinnan är normen (jaja, jag kan inte låta bli Razz)
    Kriterierna för depression är satta efter kvinnors språkstil, vilket gör att vården inte fångar upp män i samma grad för att de beskriver symptomen annorlunda. Jag har skrivit om detta här.
  • Könskollektiven reagerar olika på stress (Källa: Stress, kapitel 6).

Slimmad organisation

I uppsatsen Stress i byggbranschen, menar Ulf T att det ”noteras att en majoritet (55%) av byggarbetarna beskriver sig som mestadels stressade på jobbet”. Jag har ännu inte hunnit läsa den, men jag litar fullt på Ulfs ord efter att ha sett honom ”jobba sjysst” med material så många gånger. Jag har dessutom privat insikt i byggbranschen genom vänner och mina anekdotiska bevis är samstämmiga med detta.

Om du kollar sidan 5 i denna källa (Tack, John Nilsson, de är intressanta. Håller på med dem nu.) så dör ca 300 män och 100 kvinnor i hjärtinfarkt som kopplas till arbetsbelastning. Hur många får arbetsrelaterad hjärtinfarkt och räddas? Hur många av arbetsolyckorna är en följd av stress och för lite personal / för kort (bygg)tid? Hur många självmord beror på att man bara inte pallar mer, självmord där männen är överrepresenterade?

Under andra halvan av 1990-talet (jag vill placera det där i alla fall) så gick hela samhället in på en, i mitt tycke, mycket dåligt vald väg. Man skulle ”slimma organisationen” till max. Det gäller lika väl den privata sektorn som den offentliga. Priset är att människor mår dåligt.
Detta innebär inte att jag på något sätt vill förringa sjuksköterskors eller lärares situation, definitivt inte. Jag har sett utbrändhet på allt för nära håll för att rycka på axlarna åt den diagnosen, de har mitt fulla stöd. Att i sitt jobb uppleva att man inte hinner med att göra ett bra arbete är inget som vi människor mår bra av. Men, jag är mycket skeptisk till all form av ”kvinnor drabbas värst”, då det är vår tids melodi.

Om man kollar på diagrammet här så är kvinnor sjukskrivna mer oavsett yrke. Kan det vara en förklaring till att kvinnor lever längre än män? Jag menar det, vi kvinnor är bättre på att ta hand om oss själva, lyssna på vår kropp, bättre på balansera / prioritera balansen mellan privatliv och arbete (vilket jag, förresten, menar är förklaringen till att kvinnor tackar nej till toppjobben och därmed är underrepresenterade där. Klokt val, tycker jag, pengar och status är inte allt här i livet).

Jag säger alltså inte att kvinnorna inte mår dåligt, jag säger att män på kollektivnivå skulle behöva bli bättre på att ta hand om och prioritera upp sig själva och vi som samhälle borde bli bättre på att ge stöd åt män i det.

Kommentarer

Ett svar på en kommentar: Om Gender-bias — 17 kommentarer

  1. Bra skrivet Ninni! Som vanligt Smile

    Kan man sammanfatta det såhär:

    Män och kvinnor upplever och hanterar stress olika.

    Kvinnor tar bättre hand om sig själva när de mår dåligt, generellt. Samt pratar om det mer och får bättre stöd i samhället.

    Mäns stress och dåligt mående är svårare att upptäcka i dagens samhälle, och därför får för lite fokus och hjälpinsatser.

    Därför är det inte så bra att ha med en stressfaktor – eftersom att resultaten blir missvisande.

    ?

  2. @Mariel:

    Absolut korrekt uppfattat. Jag behöver inte skriva fler inlägg, du kan ju bara göra sammanfattningen Wink

    Det är vanskligt att dra slutsatser mellan könskollektiven för att kulturen på ”Mars” och ”Venus” är olika.

    Jag tog med ”allvarliga arbetsfallsolycker”. Men innan jag gjorde det, så kollade jag för just gender-bias innan jag använde det. Utifrån min erfarenhet av dessa olika kulturer så är det troligt att kvinnor rapporterar en högre andel olyckor än män gör, dvs högre anmälningsbenägenhet. I rapporten står så här:

    Närmre 60 procent av männens skador leder till invaliditet, och nästan hälften av skadorna som drabbar kvinnor leder till invaliditet.

    Det här tyder på att jag hade rätt i mitt antagande. Att jag väljer att använda det ändå trots det finns ett litet gender-bias, medan att jag här ovan säger att detta kan man inte dra slutsaster om, beror på :

    Gender-bias är känt, man får en bild av hur det påverkar resultatet (i vilken riktning så att säga), och viktigast för mig är att ”risk” underskattas lätt, inte överskattas.

    Vad gäller ”prata och hantera känslor” så har vi som samhället så att säga ”noll koll”, vad jag vet. Där har vi mycket kvar att lära för att kunna främja jämställdhet.

  3. Om man får rösta så har sjuksköterskor kanske det minst betalda jobbet av alla med hänsyn till flerårig utbildning, stress och små möjligheter att påverka sin egen arbetssituation.
    Polisyrket är jämförbart med sjuksköterskeyrket.
    Byggjobbare har det mycket bättre och med mindre negativ stress.

  4. @JD:

    Det är inte en tävling i lidande, men Byggjobbare har det mycket bättre och med mindre negativ stress. stämmer inte med min bild. De har olika sorters negativ stress, men att väga dessa mot varandra vill jag absolut inte göra. Det är äpplen och cyklar.

  5. Visst är det vanligare att kvinnor söker hjälp för sina besvär, fysiska som psykiska. Men vården är till kvinnan anpassad som sagt ovan så är den psykiska vården byggd på kvinnans behov, andra exempel på detta är att man ser Fia som skär sig, men inte Kalle som kastar sten, båda söker hjälp och uppmärksamhet, men endast en får hjälp, den andra blir ett fall för socialen.
    Även den fysiska vården är till kvinnan gagnad, de har högre chans att bli inlagda för samma besvär som män, de stannar även på sjukhus längre för samma besvär som män, och de får mer medicin, smärtstillande, än män med samma besvär.

    Så då kommer frågan, är det helt korrekt att säga att kvinnor blir mer sjukskrivna, och kvinnor är offer pga det? Eller är det för lätt att bli sjukskriven? Och kvinnor är överrepresenterade pga det?

  6. @JD:

    ”Byggjobbare har det mycket bättre och med mindre negativ stress. ”

    WTF?
    Sedan när började byggjobbare som jobbar en en farlig, smutsig, kall och stressig miljö få det bättre än poliser och sjuksköterskor?

  7. @Ninni:

    Bra att du skickade det till Pärre. Han behöver nog fortfarande uppskattning för att han orkade banka upp dörren till denna vidriga ideologi som kallas feminism.

  8. Det verkar stämma att utbrändhet nu drabbar kvinnor i större utsträckning än män, men skillnaden är inte så stor.

    Se följande C-uppsats: Michael Öberg: Utbrändhet

    Vem drabbas

    Från början trodde forskarna att det var människor i vårdande yrken som fick utbrändhet.
    I dag visar det sig vara inte hela sanningen.
    Det man vet idag som kan leda till utbrändhet är följande faktorer.

    • För stor arbetsbelastning
    • Bristande kontroll över egna arbetet
    • Brist på erkänsla
    • Bristande arbetsgemenskap
    • Orättvisor
    • Värderingskonflikter

    De yrken som drabbats hårt av utbrändhet är.

    • Poliser
    • Lärare
    • Undersköterskor
    • Sjuksköterskor
    • Förskolelärare
    • Barnskötare
    • Socialsekreterare
    • Chefer
    • Arbetsledare
    • Läkare
    • Service yrken

    De flesta som drabbas är runt 30 till 40 år.
    I många studier så visar det sig att personligheten har betydelse vid utbrändhet.
    Hos vissa människor så är det inre drivkraften som kräver att de skall vara duktiga, att få bekräftelse av omgivningen.

    Sedan skriver Öberg iofs att

    Kvinnor drabbas hårdare idag pekar genusforskare på att kvinnor i mångt och mycket dubbel arbetar.
    De påvisar att efter utfört arbete på sin arbetsplats så tar sysslorna vid på hemmaplan.

    Men det där stämmer rätt illa med SCB’s tidsanvändningsundersökning, som bl.a. visar att småbarnspappor dubbelarbetar mest av alla. Däremot tror jag att det kan ligga mer i att framför allt kvinnor vill vara duktiga, och dessutom inte får så mycket hjälp att släppa på sin egen relationsmakt (ni vet, den där som inte är relevant när man diskuterar maktförhållanden). Det är inte hur mycket man jobbar som är problemet, utan det konstanta stresspåslaget; om man stressar mycket på jobbet behöver man ta bort stressen när man kommer hem, och omvänt.