Detta inlägg är separat och inte en del av inläggen om Williams & Cecis STEM-studie. Jag kommer att skriva ett tredje inlägg där jag bemöter Charlottes kritik mot Williams & Ceci men innan dess så vill jag kort bemöta den parantes som hon avslutade sitt inlägg med. Nämligen påståendet att jag/vi på Genusdebatten ägnar oss åt ”mansplaining” Så här lyder det aktuella stycket:
(Som en parentes vill jag notera mansplainingen i inlägget på Genusdebatten. Först påpekar en man nämligen hur Williams och Cecil är partiska eftersom de arbetar vid ett institut som forskar om kvinnor i science samt att de har fel i sina slutsatser: ”womens [sic!] studies som akademisk disciplin kan [knappast] ses som någon sorts auktoritet”.
Först till de delar som stämmer. Det är riktigt att jag är man och det även riktigt att jag påpekade i inlägget om Ceci & WIlliams Del 2 hur W&C har bias eftersom de arbetar vid Cornells institut för kvinnor i vetenskap (CIWS). Slutligen så är det även korrekt att jag anser vissa av deras slutsatser saknar stöd i forskningen som den presenteras i PNAS. Sedan var det en del saker Charlotte skrev som var sanna men ändå missvisande. Williams & Ceci inte bara arbetar vid CIWS utan har chefspositioner där, anledningen jag angav för deras bias var inte att de forskar OM kvinnor i vetenskap – utan FÖR kvinnor i vetenskap. Den kritik som jag presenterade byggde avslutningsvis på min genomgång av forskningen och inte på den bias som fanns pga deras arbetsplats.
Därefter ges en video där fyra män förklarar saker med hänvisning till att Roy Baumaister är en riktig auktoritet på området. I don’t even.)
Detta påstående från Charlotte stämmer ju inte alls. I den inbäddade videon är det ingen annan än Roy Baumeister som förklarar saker. Det är EN man som talar i den videon, inte fyra. Sedan är det så enkelt att jämfört med enstaka citat i media från en Brandeis-genusvetare som inte ens angav källa så är Baumeister definitivt en riktig auktoritet på ämnet ”Fri vilja”, där han sammanstält flera böcker. Vad jag dock inte förstår är hur Charlotte får detta till ”mansplaining”. Vad är hennes argument egentligen? Här vill jag påminna om mitt tidigare inlägg om ”Mansplaining – Den nya sexismen”
I den gamla sexismen när man ville förringa en kvinna på grund av hennes kön använde man ordet: Hysterisk. I den nya sexismen när man vill förringa en man på grund av hans kön använder man ett annat ord: ”Mansplaining”
Det är inte för att Baumeister är av manligt kön som han talar om fri vilja i Sydneys Operahus utan det är pga hans fyrto år långa karriär i socialpsykologisk forskning som han gör det. Så vad vill Charlotte säga här egentligen? Menar hon att vi skall ignorera Baumeisters kompetens för att han enligt feministisk ”mångfaldsideologi” är av fel kön för att få vara expert? Isåfall, på vilket sätt styrker inte det precis allt jag skrev om Williams & Cecis studie där akademiker har internaliserat feminism och favoriserar kvinnor även i fält där kvinnor redan är väl representerade – som exempelvis just Psykologi.
För att visa hur absurd den här debatten har blivit så avslutar jag med den här sammanställningen från UCAS 2011 som visar hur könsbalansen ser ut när Baumeister undervisar i sitt eget ämne. Psykologi är det näst mest kvinnotäta ämnet. Det är nästan 80% kvinnor i klassrummen: ”Psychology – Where are all the men?”
Men för dem som säger sig förespråka mångfald och jämställdhet är alltså det stora problemet ur genusperspektiv att Professor Baumeister är man?
Verkligen?
Ok, så män ska inte uttala sig i kvinnofrågor. Män vet inte hur det är att vara kvinna, de bara talar om för kvinnor ”hur det är”. Ett sätt att förtrycka.
Men i så fall måste det gälla åt båda hållen. Kvinnor vet inte hur det är att vara man. De som dödar debatten med ”mansplaining” slår samtidigt undan fötterna på huvuddelen av genusvetenskapen. Där sitter i huvudsak kvinnor och målar upp en nidbild av maskulinitet och manlighet, utan egen erfarenhet om att vara män. Dissar man männens åsikter om kvinnor utifrån kön, dissar man också kvinnors åsikter av män utifrån kön. Jag misstänker att de själva tycker det är annorlunda när de själva gör det, men det kallas dubbelmoral.
Nu är jag av den åsikten att män och kvinnor visst kan uttala sig om varandras situation om de verkligen undersökt det de påstår, om de verkligen pratat med det motsatta könet om hur de har det, om man har bra statistiskt underlag. Genusvetenskapen faller inte pga att det nästan uteslutande är kvinnor som uttalar sig om män. Den faller på sin bristande vetenskap, sin postmodernism, sin ideologiska grund, sina axiom man vill bekräfta, sin confirmation bias. Inte för vad ”forskarna” har mellan benen. Det finns även manligt dominerade forskningsfält som kan anklagas för bristande vetenskaplighet och ideologiproduktion.
Tja, det hela är igentligen ganska enkelt: Verklighetsförnekande kommunistkärringar i grupp som hatar pojkar kollektivt är inte vetenskap, men det är genusvetenskap och det är feminism.
Hade vi bara inte haft så gott om ryggradslösa och okunniga politiker så hade den lilla sekten verklighetsförnekande kommunistkärringar än i dag bara suttit kvar i sin källarlokal, som brukligt med sin idolbild föreställande Lenin på den omålade betongväggen, och bittert gruppgnällt om ”karlarna”.
@Liberalen:
Hi hi hi
Som vanligt med feminister (och andra sekter) så har de överexploaterat ordet mansplaining till att inte betyda ett smack längre. Ursprungligen (eller någon gång) fanns det ju en någorlunda vettig tanke bakom begreppet, alltså män som förklarade typiskt kvinnliga företeelser utifrån att kvinnor och män skulle vara exakt lika. Det gick sedan över till att betyda ”diskvalificerande av allt som män säger som vi inte håller med om”. (inte för att röra upp ett getingbo, men precis som t.ex. ordet demokrati utvecklats).
Den andra företeelsen kan ju behöva ett begrepp. Jag läste t.ex. Lady Dahmers senaste inlägg som är en utmärkt uppvisning i ”femsplaining”, och ju är ett återkommande tema hos henne (jag går in där kanske en gång i månaden och det är alltid samma tjock/ful-hyllande). Inlägget handlar om att män skulle bli provocerade av att kvinnor var tjocka och/eller fula, eller inte ansträngde sig för att putsa på sitt utseende*.
Jag har aldrig någonsin upplevt den inställningen i manliga sällskap, men däremot upplever jag att kvinnor lägger enorm vikt på både sitt och andra kvinnors utseende. En genomsnittlig man lägger inte ens märke till om en kvinna är osminkad, har bytt hårfärg, har nya kläder eller liknande. Det är ju också ett vanligt klagomål från kvinnor att män inte uppmärksammar förändringar i skönhetsvården eller olika nivåer av skönhetsvård.
LD:s femsplaining bygger på att hon försöker hitta en typiskt kvinnlig förklaring att klistra på män som tar avstånd från hennes manshat. När den enkla förklaringen helt enkelt är att män generellt sett inte tycker om att få höra att de är värdelösa på grund av sitt kön.
*I sammanhanget ska väl nämnas att LD lägger ut väldigt tillrättalagda bilder på sin fetma där hon ser mindre fet ut och andra ”skönhetsfel” (jag tycker inte att fetma är ett skönhetsfel hos kvinnor, tvärtom) redigerats bort. Dessutom verkar hon väldigt mån om andra attribut som har med utseendet att göra och som är lättare att åstadkomma. Det hela verkar alltså främst handla om självförhärligande i verkligheten.
@Anders/AV:
”Ok, så män ska inte uttala sig i kvinnofrågor. Män vet inte hur det är att vara kvinna, de bara talar om för kvinnor “hur det är”. Ett sätt att förtrycka. Men i så fall måste det gälla åt båda hållen. Kvinnor vet inte hur det är att vara man.”
Här håller jag med dig. Hur kan det ena perspektivet vara godkänt, men inte det andra? ”Intersektionellt maktperspektiv” kan väl inte vara en godkänd nödutgång ur ett sådant sexistiskt ställningstagande?
Men samma sak verkar ju vara återkommande i synen på det motsatta könets utseende och klädsel?
Som kvinna verkar man ju få både att kommentera, och ha åsikter om mäns utseende. storlek och vikt samt klädsel/ekonomisk disposition.
Medans som man, så får man inte tycka någonting om det motsatta könet. Än mindre ge uttryck för dessa privat eller offentligt (Man är ju ett svin och sexist då)
Om man nu påstår sig vara för könens lika rätt, varför blir det så här? Hybris? Eller projektion?
MVH
@MJ:
Sant. ”Odemokratiskt” brukar ju allt som oftast numera användas i betydelsen ”Jag fick inte som jag ville!”
@Ulf T:
Eller ”tycker inte som jag”.