Detta är mitt tredje inlägg om Williams & Cecis studie av vem som anställs i STEM-fält. Del 1) beskrev själva studien utifrån den artikel som fanns i PNAS medan Del 2) utgick från författarna själva där jag även presenterade en mängd tidigare studier som hade relevans för resultaten, inte minst Eagly & MladInic (1994) som upptäckte den så kallade ”Underbara-kvinnor-effekten” (Women Are Wonderful-effect). Här tänker jag presentera och bemöta delar av den kritik som har riktats mot dessa studier. Genushistorikern Charlotte (Hit och Dit och Tillbaka igen) har en hel del kritik mot ”Underbara-kvinnor-effekten och fria val”. Kritiken kan sammanfattas i tre punkter: 1. Kritik mot den fria viljan, 2 Kritik mot ”underbara-kvinnor-effekten” och 3. Kritik mot vetenskapliga brister i allmänhet.

1. Kritik mot den fria viljan

För det första ska det påpekas att Williams och Ceci ju faktiskt själva pekar på kvinnors egna val som faktor. Kvinnor väljer barn framför karriär för att de (tror att de) måste välja. Att kvinnors val har betydelse för resultatet är självklart. Om det finns få kvinnor inom fältet trots att kvinnor har större chans att bli anställda måste det vara slutsatsen att kvinnor inte söker sig dit.

Den här invändningen är dock inte alls relevant för den forskning som jag har tagit upp. Frågan som Williams & Ceci skulle undersöka var varför kvinnor är underrepresenterade i matte-intensiva fält (kallade STEM). Den problematik som finns när kvinnor vill göra karriär och ha barn samtidigt är dock inte alls begränsad enbart till de matte-intensiva fälten.

Den viktiga frågan att ställa sig är varför. Varför söker sig inte kvinnor till de här positionerna?

Detta är dock inte vad Williams & Ceci forskade om. Deras studie handlar i grunden om att det finns en politiskt sett högt prioriterad kvinnokaka som alla vill få så stor del som möjligt av men som STEM-fälten i högre grad går miste om. Forskare som Williams & Ceci hari grunden  som uppgift att lista ut hur man kan sno en högre andel kvinnor från andra fält. Studien som de gjorde undersökte huruvida STEM-grupper uppvisade negativa attityder mot kvinnor jämfört med kontrollgrupperna från icke-STEM grupper där kvinnor redan hade god representation. Utifrån studierna så kom man fram till att svaret var nej, Däremot så uppvisade 7/8 studerade grupper negativa attityder mot män, men det ingick inte i deras uppgift att diskutera den saken.

För om det är som det verkar (och som Williams och Ceci föreslår) att kvinnor tvingas välja mellan att bilda familj eller söka tenure track så är det förstås ett jätteproblem. Varför? För att män inte behöver välja. Män kan få både familj och karriär eftersom de har en kvinna där hemma som sköter barnen.

Det är mycket möjligt att det är ett problem men det saknar ändå relevans för det ämne som vi tar upp här. Poängen är att det problemet inte uppstår som följd av att kvinnor behandlas sämre än män och som Williams & Cecis studie visar är bristen på kvinnor i STEM heller inte en följd av att STEM-grupper hade särskilt negativa attityder till kvinnor jämfört med icke-STEM grupper.

Det här med att män inte behöver välja är dock helt felaktigt. Låt oss titta till fakta här. Män med barn har precis samma val som kvinnor med barn gällande att satsa på familjen eller att satsa på karriären. Den man som vill vara hemma mer med sina barn konkurrerar i precis lika hög grad (som kvinnor) med de män som antingen inte har barn alls eler som har barn men som har gjort uppoffringen att träffa dem mer sällan för att få konkurrensfördelar och därmed en högre grad av ekonomisk trygghet i dagens hårda ekonomi. Kvinnor har precis samma valmöjligheter som män här.

Huruvida man kan säga att det här rör sig om fria val eller inte är i stort en filosofisk fråga, men det är bortom all tvekan att kvinnor och män inte har samma förutsättningar när det gäller att göra val.

Vad som beskrivs är inte alls en skillnad i förutsättningar mellan könen utan tvärtom en skillnad i hur könen valt att utnyttja exakt samma möjligheter. Charlottes argument bygger på att männen ju har en kvinna där hemma som tar hand om barnen. Men vad hindrar egentligen kvinnor från att ha en man där hemma som tar hand om barnen? Det korta svaret är ingenting. Det längre svaret är att kvinnornas själva gör det och det är här som den fria viljan kommer in. Genusforskning tycks påfallande ofta förväxla brist på frivillighet med vad som i praktiken bara är preferenser. Som konsekvens blir det lätt hänt att genusforskare tror på rena myter som exempelvis att det skulle ge män fördelar att ha familj, vilket är nonsens!

För män är det rent av en fördel att ha familj. (A new study of history professors shows that married men get promoted faster than their single colleagues, while the opposite is true for women.

Här blir vi hänvisade till studier där man jämfört män som är singlar med män som inte är singlar, men vad dessa forskare tycks ha missat helt om är det faktum att ju mer en man har vinnaregenskaper ju mer ökar också hans popularitet bland kvinnor. Som konsekven uppstår den enkelt undersökta korrelationen att män som är vinnare oftare har flickvän, oftare är gifta och oftare har barn. Här är en komplett sammanställning av vad forskningen visar på området: ”“Yes, but…” Answers to Ten Common Criticisms of Evolutionary Psychology”

College women desire a man who has earned his money (compared to other sources), ostensibly reflective of the aforementioned qualities (ambition, work ethic, intelligence), and that this effect is strongest in the long-term mating context

Män blir alltså inte vinnare av att få tjej och barn, män får bokstavligen tjej och barn av att bli vinnare. Det ligger inte den minsta sanning i att de här kvinnliga partnervalen förklaras av brist på frivillighet. Tvärtom så visar forskningsdata att ju högre grad av frihet som kvinnorna har ju mer uttalad blir deras vilja att göra dessa uttalat kvinnliga val och ju större blir oviljan att behöva övervinna de hinder som en man måste övervinna för att så småningom ha en kvinna där hemma. Kvinnorna kan göra manliga partnerval. Det är bara det att de inte vill, precis som ett ökande antal män inte heller vill det. Dessa män kallas numera för MGTOW.

Om det fanns kvinnor som ville ta deras plats skulle vi kunna kalla dem för WGTOW men något sådant fenomen med kvinnor som i högre grad tar initiativ och försöker få män att känna sig bekväma med en sådan situation ser vi helt enkelt inte. Det finns sålunda en mycket stor svaghet i Charlottes argument. De män som har en kvinna hemma med barnen har det inte för att de blev tilldelade henne. Den enkla sanningen är att de har det för att hon satte upp villkor som de männen lyckades motsvara. Så vem har egentligen mest fri vilja? Kvinnan med behovet att känna sig bekväm, trygg och sedd – eller mannen med kravet på sig att hon skall känna sig trygg, bekväm och sedd?

2. Kritik mot ”Underbara kvinnor effekten”

Och så tanken om ”Women are wonderful” – ett begrepp som används för att förklara effekten att både män och kvinnor i allmänhet gillar kvinnor bäst.

Den här inledningen är missvisande.. ”Underbara-kvinnor-effekten” förklarar inte varför män och kvinnor gillar kvinnor bäst. Den beskriver däremot ATT de gör det. En förklaring skulle lyda något i stil med ”Orsaken till detta är att media och högre utbildning i flera årtionden envetet har arbetat på att reducera mäns människovärde med beskrivningar och argument som vore helt otänkbara för precis alla andra grupper av människor”

Men ”Women are wonderful”-effekten betyder inte alls att alla kvinnor alltid rankas mer positivt än män, utan att en viss typ av kvinna i ett visst sammanhang rankas mer positivt.

En helt irrelevant invändning då ingen har sagt att alla kvinnor är alltid någonting. Det är inte så könsskillnader fungerar. Som jag påpekade redan i mitt första svar till Charlotte ”Mansnormen och pojkars skolresultat” samt poängterade än tydligare i mitt andra svar  ”Pojkar, skolbetyg och könsskillnader”: “Könsskillnader är inte ett kvalitativt mått på vad män och kvinnor kan och inte kan göra. Könsskillnader betyder på enkel svenska att det ena laget inte kan uppbåda lika många personer som det andra laget.”

Rudman och Glick (2012) menar att effekten snarare borde kallas ”Women are wonderful when…”. Allting handlar om vad testpersonerna ser som ”kvinna”. Om folk fritt får filosofera kring och associera till ”kvinna” så tänker de flesta på sin mamma som ju inte har jagat en tenure track karriär utan har varit hemma och tagit hand om dem. Inte konstigt om det ger varmare konnotationer än pappa professorn

Det är viktigt att göra skillnad mellan vetenskap och TYCKANDE. Som alla kan läsa i ”On the nature of prejudice (Google books)” så gjorde Peter Glick och Susan Fiske 1996 en studie som visade att kvinnor beskrevs mer positivt än män. Precis som Alice Eagly två år tidigare så ville Glick & Fiske heller inte rapportera resultat som gick emot det feminstiska uppdraget utan istället ägnade de sig åt kreativ språkmanipulation aka ”omdefiniering”. Negativa uppfattningar om män som kön beslöt de att kalla ”benevolent sexism against women”.

Glick and Fiske (1996) found that women were viewed as more moral, pure, and worthy of protection, compared with men. They termed this benevolent sexism (as opposed to hostile sexism).

Abrakadabra! Så var både misandri och sexism mot män borttrollade. Det var just den här modellen som Ulf T kritiserade i inlägget ”Vem är inte sexist?” Det här osynliggörandet av diskriminerig och fördomar riktade mot män kallade Glick & Fiske för ”Ambivalent Sexism Theory”. Observera att ordet ”teori” här inte står för vetenskapligt styrkt kunskap utan snarare för ”anbefallt tunnelseende”. Det är inte forskningen som visar att sexism mot män i själva verket är sexistisk mot kvinnor. Det är de feministiska forskarna själva som tyckte att det skulle utläsas så. Det är inte forskning – utan bara eget tyckande.

How can benevolence be bad? First, Glick and Fiske argue that it represents an assumption that women are child-like and weak and, therefore, reflects paternalist prejudice.

Detta innebär att Charlottes kritik mot ”Underbara-kvinnor effekten” inte alls är kritik av resultaten. Bara ett särskilt vinklat sätt att läsa dem – presenterat som den enda sanningen, vilket rimmar särskilt illa med hur genusforskning presenterar sig som postmodernistisk kritik av den traditionella vetenskapen. Vad Glick & Fiskes studie visade var att kvinnor ansågs ha högre moral och skyddsvärde än män. Det ändras inte av att forskare med uppenbar bias försöker bestämma hur det skall tolkas. Däremot så är forskarnas betende helt i enlighet med resultaten. Om positiv särbehandling av kvinnor är sexism är Glick och Fiskes ”teori” just välvillig sexism mot kvinnor. Vidare till nästa argument:

Haddock och Zanna (1994) har visat att kvinnor rankas positivt som hemmafruar men inte som feminister.

Men ”Underbara-kvinnor effekten” beskriver förhållandet MELLAN könen, inte förhållandet INOM könen. Haddock & Zannas argument är alltså helt irrelevant här. Underbara-kvinnor-effekten säger inte att alla kvinnor är lika omtyckta. Vad den säger är att fler kvinnor har de egenskaper som gör kvinnor omtyckta än det är män som har de egenskaper som gör män omtyckta. De flesta män kan inte bli professorer så det är inte mer en fördel för alla män att just de män som är professorer blir omtyckta än det är en fördel för alla kvinnor att just de kvinnor som är supermodeller blir omtyckta.

Påpekandet att vissa kvinnor inte är lika omtyckta som hemmafruar säger ingenting om huruvida kvinnor i allmänhet är mer omtyckta än män och rent praktiskt är det så illa att det inte ens ger svar på frågan vem som är mest omtyckt av feministkvinnor eller vanliga män. Det är bara ännu ett exempel på hur man helt missförstått vad könsskillnader betyder.

Den tredje punkten från Charlotte återkommer jag till senare.