@Joakim, @Erik:
Då får väl jag sticka ut hakan lite.
Jag ser inte alls homoäktenskap som någon självklarhet. Man får först klargöra vad man menar med äktenskap. Och där gör Erik rätt i början (innan han spårar ur) när han differentierar mellan rätten att ingå äktenskap och att ingå äktenskap i kyrkan.
Äktenskapet har olika delar, dels är det juridiskt bindande kontrakt, dels är det en ceremoni som formellt tillkännager beslutet att leva tillsammans som en enhet.
Den borgerliga vigseln utförs i samhällets regi. Samhället skall vara sekulärt och inte ta ställning i religiösa frågor och tillämpa samma spelregler för alla. Homosexuella skall därför ha fulla rättigheter att gifta sig borgerligt. Och personligen anser jag att man bör kunna ingå äktenskap i alla typer av former, dvs. även traditionella månggiften eller rena gruppgiften (tänk hippiekollektiv) eller vad man kan tänka sig för varianter. För det handlar helt enkelt om att kontraktuellt fastställa rättigheter och skyldigheter.
När det gäller äktenskap i kyrka (begränsar mig inte till den kristna här) så är det en annan femma. Det torde bero på hur kyrkan ser på äktenskapet och det borde då vara upp till kyrkan själv att avgöra. Vill man vara smågin så kan man ja fastställa att kyrkans äktenskap inte är juridiskt bindande, utan att de som gifter sig inom ett religiöst samfund även måste genomgå en borgerlig vigsel. Men, som sagt, jag anser det vara smågint, det finns inget att vinna på att tvinga folk genomföra två vigslar istället för ett, och äktenskapet är väl i grund och botten något som samhället har tagit över ifrån den religiösa världen. Det formella äktenskapet är religiöst från början, så …
Varför skall man tvinga en kyrka att viga homosexuella? Som jag ser det (utan att vara expert på religioner) så är äktenskapet i många religioner bundet till familjebildningen med avkomma, det ingår som en självklar del av äktenskapet att man alstrar avkomma, och det är egentligen det som är äktenskapets grundläggande funktion: avkomman. Med den synen på äktenskapet borde det vara en självklarhet att inte viga homosexuella.
För att man skall kunna vigas inom en viss grupp så ser jag det som en självklarhet att man måste uppfylla premisserna som den gruppen har för en vigsel. Och vad är det som är så konstigt med att man skulle ha normativ heterosexualitet som en premiss?
Är det också en självklarhet att judar skall kunna vigas i en muslimsk kyrka, eller att djävulsdyrkare skall kunna kräva att vigas av Jehovas vittnen?
Att kräva att religiösa samfund skall viga homosexuella är lite som att kräva att fotbollsspelare skall ha rätt att vara medlemmar av filateliföreningen, trots att de inte ägnar sig åt filateli.
Personligen är jag djupt besviken på att den kristna kyrkan har givit med sig och viger homosexuella, jag ser det som att man förlorat sin integritet.
Så, för att sammanfatta, homosexuella skall ha rätt att leva tillsammans under samma villkor som heterosexuella, därmed skall de också ha rätt till en borgerlig vigsel. Men religiösa samfund bör själva ha rätten att avgöra vilka de viger, likaväl som de har rätt att avgöra vilka de godkänner som medlemmar av samfundet.

@michael:
Tack för det. Kunde inte sagt det bättre själv.
Precis min poäng. Det måste vara gruppen själv som bestämmer vad som gäller inom gruppen. (Vilket för övrigt är en av sakerna som jag är oense med samhället om, man blir automatiskt inkluderad och har inget val i frågan, om man inte vill emigrera.)

@Joakim:
Nu var det väl inte frågan om de ”tillåts” gifta sig, utan om det kan ”kräva” att bli vigda. Jag tycker för övrigt att det är underligt om en präst viger ett par som är utalat ateistiskt. Och tycker också att det är underligt om ett sådant par väljer en kyrklig vigsel. Jag tycker inte att man kan kräva av kyrkan att de skall viga vare sig ateister, medlemmar av andra trossamfund eller homosexuella, men än man skulle kunna kräva av dem att t.ex. viga tre parter.
Att jag är besviken över svenska kyrkan har väl sin del i att jag rent kulturellt är att betrakta som kristen, jag är inte religiöst uppfostrad, men både döpt och konfirmerad och uppväxt i ett samhälle som kulturellt är (eller snarare var) kristet, så även om jag inte är troende kristen är ändå den kristna kyrkan i någon mån ”min”, och jag upplever det som ren feghet att kyrkan har vikt för sig påtryckningar utifrån att man skall viga homosexuella. Det är, såvitt jag kan se, varken ett beslut som är fattat på eget initiativ, eller som grundar sig på en teologisk värdegrund. Ofta framhävs som skäl för att homosexeulla skall få gifta sig att det handlar om att människor älskar varandra, men så vitt jag förstår handlar inte det kyrkliga äktenskapet om att befästa kärleken, utan att befästa familjen som en enhet som för släktet framåt. Per min ordboks definition är äktenskap ”äktenskap subst. äktenskapet äktenskap

• allmänt godtagen typ av samlevnad mellan man och kvinna, som är reglerad av lagar eller seder och bruk särsk. avseende parternas skyldigheter mot varandra och mot gemensamma barn; med varierande utformning i olika tider och samhällstyper

Homosexuella giftermål ryms helt enkelt inte i den definitionen. Anammar man den definitionen, som är den traditionella, så viger man helt enkelt inte homosexuella. Det står vad mig anbelangar varje person och varje grupp fritt att anamma en utvidgad eller modifierad definition som fastställer andra kriterier, men de kan inte kräva att andra grupper skall anamma deras definition. Min besvikelse på kristna kyrkan är att de gör våld på den definition som är grundad i den kritna teologin (som jag med mitt begränsade kunnande uppfattar den).
För min del får homosexuella gärna bilda ett eget samfund med sina egna premisser där de enbart viger homosexuella och vägrar viga heteropar.
Ifråga om muslimer som kommer hit får gärna behålla sin tro, men de ska inte tro att de kan skylla på sin religion när de inte accepterar svensk värdegrund så får du nog specificera lite vad det är du tänker på. Menar du att muslimer skall viga homosexuella för att det är en svensk värdegrund, eller vadå?
Och vad sjutton är en ”svensk värdegrund”? Jag hör mycket talas om ”värdegrunden” för vårt samhälle, men känner ärligt talat inte till någon sådan, och betraktar det som en pk-floskel. Ramarna skall sättas av lagstiftning, inte av någon flummigt elastisk värdegrund som fritt anpassas efter pk-etablissemangets nycker.

@JonasBsson:
Hur ligger det egentligen till med den saken? Förr blev man ju automatiskt medlem av Svenska kyrkan som svensk medborgare (ungeför som man kollektivanslöts av LO till SAP). Det var väl ganska sent som det ändrades? (Jag var bosatt utanför Sverige 1985–2008, så är mycket jag inte har koll på)Och att gå ur kyrkan var ett aktivt val som egentligen ganska få gjorde. Jag vet ärligt talat inte hur det är i dag, är sådana som jag som var kollektivanslutna fortfarande medlemmar om vi inte aktivt har gått ur, eller gjorde man någon slags upprensning där folk skrevs ut om de inte själva valde att stå kvar? Jag vet inte ens om jag själv är medlem eller inte.
Men om de gamla medlemskapen ”per default” fortfarande är giltiga så torde det vl finnas en hel del ateister som är med i kyrkan.
Hur funkar det förresten med begravningar? Kan man bli begravd i kyrkan utan att vara medlem?